Pars sätt att interagera på
sociala medier
– En studie utförd ur ett performativt
genusperspektiv
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande
Kandidatuppsats 15 hp | Medie- och kommunikationsvetenskap C | Vårterminen 2015
(Frivilligt: Programmet för xxx)
Av: Linnéa Zanders
Abstract
Titel: ”Pars sätt att interagera på sociala medier – En studie utförd ur ett performativt genusperspektiv”
Författare: Linnéa Zanders
Syfte: Att undersöka hur par interagerar och presenterar sin relation/partner på sociala medier utifrån ett performativt genusperspektiv. Fokus kommer att ligga på de praktiker och normer som mer direkt kan kopplas till parens relation.
Frågeställningar:
1. Hur kan respondenternas praktiker och normer för interaktion analyseras ur ett performativt genusperspektiv, och mer specifikt utifrån teorin om genuskontrakt? 2. Vilka föreställningar finns om netiketter gällande hur ”han” respektive ”hon” ska agera
utifrån sin plats i kärleksrelationen?
3. På vilket sätt används sociala medier för att presentera kärleksrelationer och hur skiljer sig män och kvinnors praktiker i detta avseende?
Metod: Kvalitativa individuella intervjuer om fyra par, totalt åtta intervjuer.
Material: Åtta intervjuer med fyra kvinnor och fyra män. Kriterierna för urvalet var;
heterosexuella par som lever i en minst 3 år gammal monogam kärleksrelation, samt som är aktiva på sociala medier dagligen.
Teorier: Denna studie har utgått från en performativ genusteori. Antal sidor: 56 sidor (inkl. försättsblad och appendix)
Kurs: Medie-‐ och kommunikationsvetenskap C Termin: Vårterminen 2015
Handledare: Michael Forsman
genusordningen och hur de ur ett perfomativt genusperspektiv gör kön och relation genom sitt sätt att interagera.
Nyckelord: Kön, genus, femininitet, maskulinitet, föreställning, performativitet, genuskontrakt,
Innehållsförteckning
ABSTRACT 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 4 1. INLEDNING 6 1.1 EN SOCIALKONSTRUKTIONISTISK SYN PÅ KÖN 6 2. TIDIGARE FORSKNING 8 2.1 NETIKETT 82.2 FORSKNING OM KÖNSSKILLNADER PÅ SOCIALA MEDIER 10
2.3 IDENTITETSKAPANDE ONLINE 11
2.4 GENUSKODER 13
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 14
3.1 BEGREPPSDEFINITIONER 15
3.2 KORT OM GENOMFÖRANDE 16
3.3 AVGRÄNSNING 16
4. TEORI 17
4.1 GENUS SOM BEGREPP 17
4.2 FÖRESTÄLLNINGAR OM MASKULINITET OCH FEMININITET 17
4.3 GENUSSYSTEMET & GENUSKONTRAKT 20
4.4 KROPPAR OCH EMOTIONER 22
4.5 ATT GÖRA KÖN OCH PERFORMATIVITET 23
5. MATERIAL OCH METOD 25
5.1 KVALITATIV METOD OCH INDIVIDUELLA INTERVJUER 25
5.2 VAL AV INTERVJUPERSONER 26
5.3 GENOMFÖRANDE 27
5.4 TOLKNINGSRAM OCH ANALYSVÄG 28
5.4.1 HERMENEUTIK 28
5.4.2 ANALYS AV EMPIRISKT MATERIAL 29
5.4.3 ANALYSTEMAN 29
5.5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN 29
5.6 TILLFÖRLITLIGHET OCH GILTIGHET 30
6. RESULTAT OCH ANALYS 31
6.1 PROBLEMATISERING AV TEORI INFÖR ANALYS 31
6.2 PRAKTIKER 32
6.2.1 RESULTAT OCH ANALYS 32
6.3 NETIKETTER/GRÄNSER 40
6.3.1. RESULTAT OCH ANALYS 40
6.4 SPECIFIKA HÄNDELSER 45
6.4.1 RESULTAT OCH ANALYS 45
7. SLUTSATS 46
1. Inledning
Digitaliseringen och framväxten av sociala medier har utvecklat sättet vi interagerar på. Idag utgör sociala medier en naturlig plattform för interaktion. Här kan vi dela med oss av-‐ samt ta del av information från andra, samtidigt som vi aktivt själva väljer vilka vi vill interagera med. I likhet med livet offline antas det finnas oskrivna regler som reglerar hur vi interagerar på sociala medier. Dessa regler gäller de flesta människor, och inte minst kärlekspar.
I och med att sociala medier har invaderat vår vardag frågar sig både män och kvinnor i en relation hur de ska förhålla sig till dessa oskrivna regler online. Hur presenterar män och kvinnor i kärlekspar sin partner och relation på sociala medier och vad är det egentligen som styr hur dessa par interagerar? Denna uppsats syftar främst till att undersöka hur par interagerar och presenterar sin relation/partner på sociala medier. Fokus kommer att läggas på huruvida föreställningar om maskulinitet och femininitet ligger till grund för parens sätt att interagera på sociala medier, och på vilket sätt de gör kön ur ett performativt genusperspektiv.
1.1 En socialkonstruktionistisk syn på kön
Skillnaden på hur kvinnor och män interagerar både online och offline förklaras av vissa utifrån en biologistiskt inriktad förklaringsmodell, som exempelvis omfattar beteendevetenskap och sociologi. Detta tankesätt grundar sig på tankar om att kvinnor och män är olika på grund av olika uppsättningar av x-‐ och y-‐kromosomer och att människans könsidentitet är biologistiskt fixerad. Mänskligheten delas upp i två kategorier; män och kvinnor. Detta synsätt grundar sig till stor del på fortplantningsteorin, det vill säga att män och kvinnor är maskulina eller feminina för att locka till sig fortplantningspartners.
Ett sådant synsätt menar Elwin-‐Nowak & Thomsson (2012) är problematiskt, eftersom även biologin är kodad och en produkt av sociala och kulturella tolkningar. Dessutom menar de att det biologisktiska tankesättet faller kort på grund av att de flesta människor känner ett behov av att tillskriva sig feminina eller maskulina egenskaper, men långt ifrån alla vill fortplanta sig.
Denna uppsats utgår från socialkonstruktionistisk genusteori men det är ändå viktigt att även belysa vad den biologistiska forskningen säger om hur de olika könen interagerar och uttrycker sig på sociala medier. På så sätt ges en bättre bild av hur forskning kring könens olikheter länge har sett ut, samtidigt som denna uppsats visar på ett alternativt sätt att förklara män och kvinnors olika beteenden och sätt att interagera. I denna uppsats utgår teorin från att män och kvinnor dagligen gör kön.
”Kvinnor är kvinnliga och män är manliga sägs det, men vem kan tala om vad ett kvinnligt beteende är och vad ett manligt är, utan att ställa dem i kontrast till varandra? Vad är kvinnlighet och manlighet?” – (Elvin-‐Nowak & Thomsson, s.31,
2012)
Eftersom människans behov att tillskriva sig själv feminina eller maskulina egenskaper är djupt rotat och förenat med vikten av att ha en social identitet och att tillhöra ett sammanhang, är genusteori en fruktbar förklaringsväg. Att människor föds med en kropp som med vissa yttre attribut medför att omgivningen tolkar att det är en pojke eller flicka, är just tolkningar menar Elwin-‐Nowak & Thomsson (2014). Performativa yttranden som att säga att något är ”kvinnligt” eller ”manligt” är att implementera tankar och idéer om hur en kvinna eller man enligt normen bör vara. En människas könsidentitet är enligt genusteorin inte något fixerat, utan snarare en identitet som anammas eller konstrueras (ibid.).
I och med att vi går mot ett i flera avseenden allt mer jämlikt samhälle, känns det förlegat att luta sig mot biologistiska och essentiella teorier om könens olikheter. Denna uppsats kommer därför att anta ett socialkonstruktionistiskt angreppssätt, där kön förstås från början och i grunden som konstruerade. Den genusordning som idag utgör samhällsstrukturen reglerar det sätt på vilket både män och kvinnor handlar och interagerar offline så väl som online.
Forskningen som bedrivs i denna uppsats är intressant för medieforskare eller genusforskare som ämnar forska kring sociala mediers anknytning till genuskonstruktion. Vidare kan denna forskning även förefalla intressant för forskare som vill utveckla och förstå vikten av interaktionsfunktioner och netikett som reglerar mänsklig interaktion online.
2. Tidigare forskning
För att förankra denna uppsats vetenskapligt kommer socialkonstruktionistisk genusteori som fokuserar på sociala och kulturella konstruktioner och föreställningar kring biologiskt kön att ligga som grund för denna uppsats. Som nämnts kommer även viss biologistiskt inriktad forskning kring könens olikheter kort att presenteras, som exempelvis beteendevetenskaplig forskning.
Det finns mycket tidigare forskning kring sociala medier och relationer (Fox & Warber, 2014; Utz & Beukeboom, 2011), men desto mindre kring de oskrivna reglerna par förhåller sig till och hur detta kan kopplas till genusteori. Då sociala medier utgör en plattform för interaktion och möten mellan människor, är det av intresse att studera tidigare forskning som behandlar netikett samt genusskillnader i internetanvändande. Vidare kommer tidigare forskning som behandlar identitetsskapande online samt genuskoder för självpresentation att presenteras.
2.1 Netikett
I och med att sociala medier utgör en plattform för par att interagera på, utvecklas ett system för oskrivna regler online. För att förstå hur kärlekspar gör kön genom att framföra egenskaper och positioner inom detta ”regelverk” och genussystem, är tidigare forskning som behandlar oskrivna regler online i samband med kön och användning av sociala medier relevant. Dessa oskrivna regler kallas för netiquette, vilket är en sammanslagning av orden network och etiquette. I denna uppsats används benämningen netikett. Nedan presenteras sociologistisk forskning om oskrivna regler online.
grund för dessa uppfattningar (ibid.).
De menar i enlighet med Zhang m.fl. (2013) att kvinnor och män använder Internet på olika sätt och i olika avseenden. I deras studie visade det sig att män tenderar att använda Internet främst för att söka information medan kvinnor främst använder Internet för sociala medier-‐bruk. Dessutom visade det sig att männen generellt sett var mer trygga i sin internetanvändning (Helsper & Whitty, 2014).
Detta stämmer väl överens med Olle Findahls (2014) statistik över svenskarnas internetanvändande. Statistiken visar att kvinnor oavsett ålder är mer aktiva än män när det kommer till att kommunicera över internet samt att besöka sociala medier. Följande statistik behandlar män och kvinnorna i åldrarna 16-‐25år. Findahl menar att skillnaderna visar sig extra tydligt vad gäller besök på exempelvis Instagram där 73% av kvinnorna respektive 48% av männen någon gång besöker nätverket. Även Facebook utgör en markant skillnad med 53% av kvinnorna som någon gång besöker nätverket, jämfört med 41% av männen. Sammantaget angav 96% av de tillfrågade männen och kvinnorna att de någon gång besöker sociala medier (ibid.).
Som Helsper & Whitty (2014) nämnde, var kvinnorna inte lika trygga i sitt internetanvändande som männen. Detta menar dem kan knytas an till föreställningar om vad kvinnor och män är ”menade” att vara bra på och vad de ”borde” ägna sig åt, snarare än låg självkänsla som Clayton m.fl. (2013) hävdar i sin studie. Vidare visar Helsper & Whittys forskning på att de flesta aktiviteter som är associerade med olämpliga internetaktiviteter, kopplas mer frekvent till män än till kvinnor.
Detta motsvarar män och kvinnors offline-‐beteende, där det har visat sig att män tar större risker än kvinnor och är mindre oroade för de sociala konsekvenserna av sitt beteende. Kvinnor har istället visat sig besitta högre nivåer av oro och omsorg än män, och detta gäller för i stort sätt alla situationer inom relationen. Att män och kvinnor påverkas av föreställningar om könen menar Helsper & Whitty kan visa sig både online och offline.
finns kring femininitet och maskulinitet. En föreställning menar de är att kvinnan är mer omsorgsfull än mannen, och därmed oroar sig mer. Ytterligare än föreställning som kan ligga till grund för denna typ av resultat är mannens oberoende av kvinnan för att bli erkänd av andra män som en man (ibid).
En annan aspekt de överväger är huruvida män inte blir lika upprörda över oacceptabelt internetbeteende då de tror att sannolikheten att deras kvinnor skulle göra något olämpligt är relativt låg. Även detta tar avstamp i föreställningar om vad kvinnor respektive män bör ägna sig åt. De menar att det är viktigt att ha i åtanke att trots att män i denna studie visade mindre oro för sin partners internetanvändande, behöver det nödvändigtvis inte betyda att så är fallet. Föreställningar kring maskulinitet kan påverka hur män svarar och ställer sig till frågor kring kvinnor och sin partner, eftersom de kan känna behovet av att leva upp till den ’ideala mansrollen’ (ibid.). Detta kopplar an till Raewyn Connells (1995) tankar om hegemonisk maskulinitet som kommer att behandlas senare i teoridelen.
I enlighet med Helsper & Whitty (2014) menar Boyd (2007) att människor inte enbart utgår från sig själva när de interagerar online, utan de förhåller sig mycket till hur andra beter sig. Detta är relevant för denna uppsats då det knyter an till föreställningar om vad som är socialt accepterat att göra som man respektive kvinna.
2.2 Forskning om könsskillnader på sociala medier
Trots att denna uppsats utgår från den socialkonstruktionistiska genusteorins förklaringsmodell, är det av intresse att även undersöka vad den mer biologistiskt inriktade förklaringsmodellen säger om ämnet. Nedan presenteras beteendevetenskaplig forskning om könsskillnader på sociala medier.
Clayton m.fl. (2013) skriver om hur en frekvent användning av sociala medier hos par ofta resulterar negativa känslor som exempelvis svartsjuka. Sociala medier tillhandahåller mycket känslig information som kan påverka par negativt menar dem. Här är det enkelt att se vem som flörtar med vem, vem som gillar vilka bilder och vilka vänner ens partner interagerar med. Clayton m.fl. menar därför att sociala mediers interaktionsfunktioner lämnar utrymme för missförstånd och kan framkalla svartsjuka hos par. Detta menar de är en produkt av låg självkänsla, medan den genusteoretiska forskningen istället menar att det beror på den rådande genusordningen i samhället (Clayton m.fl. 2013).
2.3 Identitetskapande online
Danah Boyd (2007) menar att sociala medier uppmanar användare att dela med sig av sitt privatliv per automatik. Sherry Turkle (2010) menar att allt mer av dagens kommunikation och interaktion sker online. Den identitet individer skapar online menar Turkle (2010) är betydligt mer ”privat” än vad den är offline. Hon skriver att det faktum att så många människor väljer att exponera stora delar av sitt privatliv online beror på att de ser det som en bekräftelse på sitt privatliv, snarare än en kränkning.
Boyd (2007) menar vidare att människor utformar sin identitet online i förhållande till andras identiteter. Hon skriver att användare av sociala medier ofta studerar hur andra beter sig online för att ta reda på vad som är socialt accepterat beteende och inte. I enlighet med Michael Forsman (2014) menar hon att individer är medvetna om sitt sätt att uttrycka sig och bete sig i förhållande till andra online. Boyd och Forsman menar att det finns outtalade men mycket verksamma sociala regler online och offline som människan redan som barn tar till sig, och ser som socialt gångbara strategier för att utveckla sitt identitetsskapande.
Genom att individen lär sig hur andra reagerar på hans eller hennes beteende, menar Boyd (2007) att denne kan förstå hur bra han eller hon är på att förmedla sitt budskap. På så vis kan individen lära sig att reglera sitt eget beteende för att få förväntad respons. Denna process av självpresentation, uppfattning och reglering menar Boyd är vad Erving Goffman (1956) kallar
impression management. Denna intryckshantering ingår i att människor försöker definiera en
situation genom sitt beteende. Boyd förklarar att intryckshanteringen består av tre sammanlänkade delar av jaget. Nämligen; det jag uppfattar som mitt riktiga jag, hur jag tror att andra uppfattar mig samt hur jag önskar att jag var (i mina eller i andras ögon).
Boyd (2007) tar även upp begreppet Networked publics (nätverksoffentligheter). Detta är ett relevant begrepp för denna uppsats då det syftar till dels sociala medier som en offentlighet, och dels de publiker/offentligheter en individ möter och beblandar sig med på sociala medier, vilket i sin tur kan komma att påverka individens sociala engagemang online. Dessa publiker är på sociala medier; vänner i nätverket samt andra människor som kan se ens aktivitet.
Boyd menar att ett socialt nätverk tillåter folk att samlas. Samtidigt som det fungerar som en plattform för interaktion, är sociala nätverk även offentligheter i sig. De olika nätverksoffentligheterna som samlas på sociala medier och de offentligheterna som sociala nätverk stödjer, är djupt införstådda i den digitala interaktionen. Vidare menar Boyd (2011) att nätverksoffentligheter delar många av de funktioner som andra offentligheter har. De tillåter människor att samlas för sociala, kulturella och samhälleliga syften, och de hjälper människor att få kontakt med andra utanför sin nära familje-‐ eller vänskapskrets.
När människor engagerar sig i-‐ och befinner sig runt nätverksoffentligheter måste de läsa av vilket beteende som är socialt accepterat och förväntat. På så vis menar Boyd (2011) att individer som befinner sig på sociala nätverkssidor behöver lära känna sina nätverksoffentligheter för att veta vad som väntas av dem. Dessa förväntningar går även att återfinna i koder för accepterat beteende och självpresentation på sociala medier, vilket Forsman (2014) redogör för nedan.
2.4 Genuskoder
Michael Forsman (2014) skriver i enlighet med Anja Hirdman (2008) att det finns genuskoder som reglerar pojkar och flickors sätt att presentera sig själva på sociala medier. Trots att Forsman (2014) och Hirdman (2008) har studerat unga killar och tjejers självpresentation, är denna forskning relevant då den maktstruktur och genusordning som reglerar interaktion och självpresentation för män och kvinnor är närvarande hela livet.
I Forsmans (2014) studie Duckface/Stoneface redogör han för hur killar och tjejer redan i tidig ålder har en tydlig bild av hur de bör presentera sig själva med bilder på sociala medier. Forsman (2014) menar att det skapas så kallade genuskoder som reglerar hur killar respektive tjejer bör se ut på de bilder de publicerar. Han hänvisar bland annat till Anja Hirdman (2008) och hennes studie av det sociala nätverket Snyggast.se där unga tjejer och killar la upp bilder på sig själva, och en form av bedömningskultur skapades.
Forsman (2014) menar i enlighet med Hirdman (2008) att tjejer och killar presenterar sig själva på mycket olika sätt. Medan killarna helst ska ha ett så kallat ”stoneface” där de inte visar känslor utan ser oberörda ut, ska tjejerna gärna hålla kameran på ett sånt sätt att de tittar upp mot linsen och gör ett ”duckface”, det vill säga plutar med läpparna.
Forsmans studie visar hur unga killar tidigt lär sig att vara oberoende av kameran samtidigt som tjejerna lär sig att vara medveten om kameran. Han menar att killarna lär sig vikten av att vara inaktiv på sociala medier, medan det för tjejerna är tvärtom. Tjejerna lär sig att ha mer kontakt med det sociala mediumet och användarna där, och blir således relations-‐orienterad. Killarnas oberoende av mediumet och dess funktion gör dem istället autonomi-‐orienterade.
Hirdman (2008) uttrycker det som att tjejerna visar en ”önskan om att bli uppskattad” medan killarnas bilder präglas av ”självupptagen fundersamhet”. Hirdman (2008) menar vidare att tjejernas bilder i mycket större grad än killarnas anspelade på sex. Bildtexterna skiljde sig också åt, här menar hon att tjejernas texter var mer subjektiva och riktade sig direkt till betraktaren. Killarnas bildtexter var istället korta och sakliga.
Forsman (2014) kom fram till liknande resultat i sin studie och menar att killarnas sätt att framställa sitt jag enligt honom går i linje med vad Connell (1995) kallar den hegemoniska
maskuliniteten som kommer att behandlas senare i teoridelen. De bildnormer som kom upp i
enlighet med Hirdman (2008) att genus är en grundlogik för visuell framställning och att de visuella koderna sedan länge tycks vara uppbyggda kring genusordningens två grundprinciper, nämligen; isärhållandet av könen och den manliga överordningen.
3. Syfte och frågeställningar
Denna uppsats syftar främst till att studera hur kärlekspar interagerar och presenterar sin relation/partner på sociala medier. Vidare kommer det att undersökas på vilket sätt genuskonstruktioner och föreställningar om femininitet och maskulinitet ligger till grund för parens interaktion.
Detta görs genom att ur ett performativt genusperspektiv undersöka hur paren förhåller sig till sin användning av sociala medier, samt de netiketter (oskrivna regler) som skapas inom ramen för kärleksrelationen. Fokus ligger på de praktiker och normer som mer direkt kan knytas till deras kärleksrelation samt till genusteori.
1. Hur kan respondenternas praktiker och normer för interaktion analyseras ur ett performativt genusperspektiv, och mer specifikt utifrån teorin om genuskontrakt?
2. Vilka föreställningar finns om netiketter gällande hur ”han” respektive ”hon” ska agera utifrån sin plats i kärleksrelationen?
3.1 Begreppsdefinitioner
Genus: Denna uppsats antar ett genusteoretiskt-‐ samt performativt perspektiv på kön, vilket innebär att kön ses som sociala och kulturella konstruktioner kring egenskaper och betydelser som medföljer begreppen man och kvinna. Med stöd i Ylva Elvin-‐Nowak & Heléne Thomssons bok
Att göra kön. Vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män (2012) behandlas kön i
föreliggande uppsats inte som något en är, utan som något en gör.
Genusordning: Genusordning är benämningen på den sociala struktur som rör kön och som skapar en slags reglering av män och kvinnor både i samhället samt på individnivå. Genusordning används ofta synonymt med; könsmaktsordning eller genussystem och betecknar hela köns-‐ eller genusaspekten i ett visst samhälle där manligt är överordnat kvinnligt både vad gäller fördelning av resurser samt i ett maktperspektiv (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2014).
”Paren”: Med “Paren” menas i denna uppsats ett monogamt, heterosexuellt par som har haft en kärleksrelation i minst tre år, och använder sociala medier, bland annat för att presentera och dela information om sin relation och sin partner. Ordet “Par” kommer i denna uppsats att användas synonymt med “kärlekspar”.
Presentation: Presentationsbegreppet kommer i denna uppsats att infatta hur respondenterna presenterar sin relation/partner på sociala medier. Begreppet omfattar den text och de bilder som respondenten publicerar på paret tillsammans eller på hans/hennes partner. Bilder som endast porträtterar publicerande respondent har inte analyserats.
Interaktion: Interaktion i denna uppsats innefattar all form av kommunikation och samröre med partnern och andra människor på sociala medier.
Netikett: Netikett är benämningen på de oskrivna regler som reglerar beteende och interaktion på Internet. Netikett är en sammanslagning av orden network och etikett (Helsper & Whitty, 2014).
Autonomi-‐orientering och relations-‐orientering: I denna uppsats kommer kopplingen mellan teori och analys att tydliggöras med två orienteringar; autonomi och relation. Autonomi-‐ orienteringen är i denna uppsats den orientering som sammanfattar de stereotypa föreställningarna kring maskulina egenskaper och roller i förhållande till positioner. Dessa är exempelvis; resultatinriktad, oberoende, autonom m.fl. Relations-‐orienteringen är den orientering som sammanfattar de stereotypa föreställningarna kring feminina egenskaper och roller i förhållande till positioner. Dessa är bland annat: relationsinriktad, omhändertagande, försiktig och beroende m.fl. Dessa orienteringar utgör en del av teorin och kommer att fungera som analytiska verktyg för att tydliggöra mönster i genusordningen.
3.2 Kort om genomförande
Denna studie genomförs med individuella intervjuer om åtta personer. Fyra män och fyra kvinnor som sammantaget representerar de fyra par vars utsagor representerar resultatet.
3.3 Avgränsning
4. Teori
4.1 Genus som begrepp
Begreppet; ”genus” belyser själva relationen mellan könen, det vill säga normer, uppfattningar och idéer om att kön skapas relationellt. Genus är en identitet som konstrueras eller anammas. Samhället uppmanar människor att utöva manlighet eller kvinnlighet och det går inte att välja att inte ha något kön alls. Distinktionen av kön respektive genus ses i senare genusforskning som en reglerande social apparat som positionerar kön som något som är naturgivet, men så använder inte alla genusforskare begreppen. Många genusforskare menar att begreppet genus i sig kan påverkas, samverka eller rent av formas av andra lika starka kulturella krafter som exempelvis etnicitet eller klass.
Genus som en konstruktion kan studeras på flera olika nivåer. Exempel på dessa nivåer är människors relationer (familj och parrelationer), på en individuell nivå som könsidentitet, på en institutionell nivå (företag, politiska partier, medier och klasser) samt på en strukturell nivå (ekonomi, arbetsmarknad och vetenskap). Begreppet; ”kön” används parallellt i samma betydelse (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2014).
4.2 Föreställningar om maskulinitet och femininitet
För att synliggöra den struktur som ligger till grund för hur män och kvinnor interagerar är det relevant att ta upp föreställningar kring hur män och kvinnor bör bete sig för att dels möta samhällets förväntningar men även för att bli erkända som män och kvinnor.
Fagerström & Nilsson (2008) menar i sin bok om genus och massmedier att femininitet och maskulinitet inte går att tala om i singular, utan endast i plural då de finns flera femininiteter och maskuliniteter. Raewyn Connell (2009) menar att dessa maskulina och feminina kategorier är uppbyggda utifrån dikotomier, det vill säga motsatspar. Dikotomierna baseras på förväntade
egenskaper och positioner i samhället. I dagens samhälle lever dessa dikotomier kvar och oftast är
det kvinnan som drar det kortaste strået eftersom dikotomierna utformas med hänsyn till den patriarkala strukturen.
Hon understryker att det inte går att utgå från att femininitet och maskulinitet enbart är skapat genom kulturella och sociala värderingar i samhället. Hon menar att även individen själv besitter makt över sitt handlande och sätt att uttrycka sig, och bestämmer således om de vill förhålla sig till det som anses vara maskulint eller feminint. Hon påpekar också att när en individ väl väljer att bryta mönstret och avvika från det som uppfattas som ”naturligt” ses det som ”onormalt” (ibid.).
”Kvinnor antas vara omvårdande, lättpåverkade, pratsamma, känslosamma, intuitiva och sexuellt lojala; män antas vara aggressiva, envisa, tystlåtna, rationella, analytiska och promiskuösa” -‐ (Connell, s.86, 2009)
Anja Hirdman (2008) och Connell (1995) menar att det finns många föreställningar om hur en ”riktig” man eller kvinna bör vara. I och med att män och kvinnor lever upp till samhällets normer och förväntningar menar dem att de blir bekräftade och erkända som män och kvinnor, och därmed också som individer med identiteter. Hirdman menar att utvecklingen av en maskulin identitet inte enbart handlar om att anta egenskaper och roller i förhållande till positioner, utan även om att frånsäga sig behov av samhörighet, närhet och intimitet.
Vägen till att bli maskulin, argumenterar hon, kräver ett avståndstagande från det som vid olika tider definieras som typiskt ”feminint”. Hirdman belyser föreställningen om att mannen inte bör låta känslor styra honom eftersom det är viktigt att han kan fatta rationella beslut. Denna myt och föreställning om maskulinitet menar hon ytterligare spär på bilden av mannen som för upptagen för att kunna förverkliga sig själv i en relation med en kvinna.
Frånsägandet av femininitet menar hon i enlighet med Forsman (2014) startar mycket tidigt i en mans liv. Det är en del i den sociala föreställningen om maskuliniteten. Femininitet ses som ett hot för den ”maskulina” mannen, eftersom ”feminina” attribut riskerar att göra honom mindre ”maskulin”. Frånsägandet av femininitet kopplar an till principen om isärhållande av könen som Yvonne Hirdman (1998) behandlar, vilket kommer att belysas senare i teoridelen. Hirdman (2008) skriver vidare om hur en mans produktion av sin identitet i samband med sitt kön är en seriös sysselsättning. Den lilla pojken ska tidigt lära sig att inte leka med ”flickiga” leksaker, och han behöver inte bara bevisa detta för kvinnorna i hans liv, utan i ännu större utsträckning för männen och de jämnåriga pojkarna.
Raewyn Connell menar att det inom de olika maskuliniteterna finns en hegemonisk maskulinitet (Connell, 1995). Hon är av den uppfattningen att maskuliniteter är praktiker. Den hegemoniska maskuliniteten är en slags idealbild av mannen som omgärdas av vissa värderingar. Egenskaper och beteenden som den hegemoniska maskuliniteten innehar uppfattas som eftersträvansvärda och positiva.
Connell hävdar att den hegemoniska maskuliniteten förändras över tid, och det är således olika maskuliniteter som premieras under olika tidpunkter, men också inom exempelvis olika kulturer. Eftersom den hegemoniska maskuliniteten bidrar till att maskuliniteterna är överordnad femininiteterna, drar alla typer av maskulinitet nytta från den. Hon understryker att eftersom den hegemoniska maskuliniteten är en slags idealbild av mannen, är det väldigt få män som faktiskt ”lever upp” till den (Connell, 1995).
Det finns som sagt många föreställningar kring hur män och kvinnor bör vara och bete sig. Granér (1994) har kartlagt de stereotypa egenskaperna som genussystemet och samhället har tillskrivit femininitet och maskulinitet. De stereotypa ”maskulina” egenskaperna menar han är: autonom, gränssättande, resultatinriktad, logisk, oberoende, behärskad och djärv. För kvinnor är de vanligaste stereotypa egenskaperna istället: relationsinriktad, orolig, osäker, beroende, omhändertagande, känslosam och försiktig. Dessa stereotypa egenskaper och föreställningar om hur kvinnor och män ”är” och bör vara, går hand i hand med de orienteringar som (Stangor, 2000) använder för att göra förståelse av stereotypa föreställningar om femininitet och maskulinitet.
Dessa orienteringar menar han är communality och agency. Communality inriktar sig på gemenskap och är en central orientering för den kvinnliga könsstereotypen. Denna orientering är emotionell och interpersonell och sammanfattar de föreställningar som finns kring hur kvinnor
bör vara. Agency är den orientering som inriktar sig på prestation och kopplas främst till den
stereotypa maskuliniteten. Denna orientering är istället en bestämd och instrumentell orientering som sammanfattar de stereotypt maskulina egenskaperna (ibid.).
orienteringen av föreställningar om att mannen är autonom och oberoende. Relations-‐ orienteringen utgörs främst av föreställningar om att kvinnan är omhändertagande och beroende. Män och kvinnor antas kunna ha olika orienteringar vid olika situationer, samt beroende på kontext.
4.3 Genussystemet & Genuskontrakt
För att förstå män och kvinnors positioner i den patriarkala strukturen som avgör vad det innebär att vara man eller kvinna, är det viktigt att belysa isärhållandet av könen samt hierarkin där det maskulina är normen.
Yvonne Hirdman (1988) belyser hur vi med benämningen genus sätter namn på den kunskap vi har om maskulint och feminint, samt hur dessa kategorier görs. Hon menar att på så vis kan man förstå genus; män och kvinnor, som föränderliga tankefigurer. I och med att den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor utnyttjas skapas föreställningar och sociala praktiker, vilket innebär att även biologin kan ändras. Genussystemet är en ordningsstruktur av kön, och denna ordning är förutsättningen för andra sociala ordningar. Genussystemet utgörs av två grundvalar; dikotomin, det vill säga isärhållandet av könen: maskulint och feminint bör inte blandas, samt hierarkin, där det maskulina utgör normen (ibid.).
Isärhållningen tar sig främst uttryck i arbetsfördelningen mellan könen, men även i föreställningar om det maskulina och det feminina. Uppdelningen av könen fungerar förstärkande, legitimerande och dialektiskt. Hon förklarar det som: ”Sort 1 gör sak 1 på plats 1; sort 2 gör sak 2 på plats 2; därför att sort 1 gör sak 1 blir sort 1 sort 1. Är man på plats 2 gör man sak 2 och är en sort 2” (ibid.).
Denna uppdelning, eller isärhållande princip blir enligt Hirdman meningsskapande eftersom gemene man orienterar sig i världen efter platser, sysslor och sorter. Vidare påpekar hon att den även innebär ett maktskapande eftersom sort 1:s handling legitimeras genom differentiering och frånsägande av en sort 2. ”Sorten” menar hon är genusformuleringen. Hon menar att poängen är att vi säger ”jag” och ”du” och att vi därmed bestämmer oss i världen genom att bestämma “den andra” (ibid.).
Författaren menar att både kvinnor och män är införstådda i denna könsmaktsordning. Varje samhälle och varje tid har något slags kontrakt mellan könen. Kontraktet är en slags osynlig överenskommelse mellan den enskilda mannen och kvinnan, mellan män och kvinnor på det sociala planet och mellan ”mannen” och ”kvinnan”. På alla tre nivåer går det att finna ett slags
genuskontrakt. Hon menar att på den första nivån, återfinns föreställningar om hur relationen
mellan ”man” och ”kvinna” bör vara, det vill säga idealtypsrelationen. På den andra nivån, kategorin som behandlar kontraktet mellan män och kvinnor på det sociala planet, finns det konkreta kontrakt för hur exempelvis social interaktion bör ske. På den tredje nivån som är socialiseringens eller individnivån, återfinns ibland så konkreta kontrakt att de kan liknas vid äktenskapskontrakt (ibid.).
Dessa genuskontrakt menar Hirdman är mycket konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska vara mot varandra, samt inom de homogena grupperna. Genuskontraktet reglerar interaktion och praktik för alla olika situationer, i privatlivet och i arbetslivet, men även i språket. Begreppet genuskontrakt menar hon således blir en slags operationalisering av genusystembegreppet. Kontrakten kan dechiffreras från olika tider, olika samhällen och för olika klasser. Dessa kontrakt är i sig de ömsesidiga föreställningarna. Genussystemet är den process som via genuskontrakten skapar nya isärhållande principer och ny hierarkisering (ibid.).
Genuskontrakt är ett begrepp som används för att förstå vikten av att tänka relationellt, och sätta mellanrummet mellan maskulinitet och femininitet i centrum för förståelsen. Yvonne Hirdman (1998) menar precis som Nixon (2012) att om man försätter maskulinitet och femininitet i relation till varandra får man djupare förståelse för hur de osynliga kontrakten reglerar förhållandena mellan könen. Det innebär också en möjlighet till djupare förståelse för den patriarkala strukturen. Det är även viktigt att påpeka att genuskontrakten innehåller frön till konflikt. Den potentiella konflikten finns i kontraktets gråzoner som behandlar hur långt ”han” eller ”hon” kan stretcha kontraktets gränser. Hirdman kallar detta genuskoreografi, eftersom det kan liknas vid ett drama eller en dans mellan könen som ständigt pågår. Hon ställer sig frågan: ”Hur långt kan kontraktets gränser gå?” (ibid.)
situationer, är (Wasshede et al. 2015) forskning kring en heterosexuell emotionsregim relevant för uppbyggnaden av teorin.
4.4 Kroppar och emotioner
Wasshede m.fl. (2015) skriver om hur individers emotioner förankrar den heterosexuella maktordningen i deras kroppar. Detta är intressant för denna uppsats då parens känslor kan förstås i relation till föreställningar om femininitet och maskulinitet, vilka i sin tur kan påverka interaktion och handlingsmönster (Hirdman, 1998; Butler, 1995).
Wasshede m.fl. kallar denna förankring för en ”heterosexuell emotionsregim”. Med emotionsregim menar de som följer: ”… Ett system av (tysta) regler om vilka känslor som är lämpliga samt hur, var och av vilka de bör uttryckas”. Genom dessa emotioner får strukturella och abstrakta maktordningar en inverkan på enskilda individers liv. Vissa emotioner, som exempelvis skam och stolthet, fungerar som ett slags ”styrmedel” för anpassning till våda känsloregler och andra oskrivna regler.
Wasshede m.fl refererar till ”skamsociologen” Thomas Scheff som menar att skam är den mest sociala av alla emotioner, då den reglerar socialt och konformt beteende och på så vis får individer att anpassa sig utefter hur andra beter sig. Han menar att skam är den känsla som infinner sig då en individ ser negativt på sitt jag med andras ögon, detta menar han kan uppstå då individen exempelvis brutit mot någon norm eller oskriven regel. Utöver skam reglerar den heterosexuella emotionsregimen även konformitet genom känslor som välbefinnande, tillhörighet, bekvämlighet och bekräftelse (ibid.). Detta är intressant i förhållande till denna uppsats eftersom skam fungerar som en kontrollmekanism även i relation till genussystemet.
Ytterligare en aspekt på emotioner i samband med kön är den som behandlar den ojämnt fördelade uppgiften att hantera andras emotioner. Flera studier har visat på hur kvinnors emotionella manus omfattar just att balansera ut och hantera mäns känslor (Wasshede m.fl. 2015). Föreställningar kring hur män och kvinnor bör bete sig och känna sig går hand i hand med hur de agerar utifrån sitt kön. Detta är något som Elvin-‐Nowak & Thomsson (2012), Candice West & Don Zimmerman (1987) samt Judith Butler (1999) har tagit fasta på. Genom att förstå på vilket sätt kvinnor och män aktivt gör kön synliggörs de positioner och egenskaper som män och kvinnor tillskriver sig själva då de interagerar med andra människor. Nedan presenteras teorin kring hur män och kvinnor aktivt gör kön samt reproducerar och förändrar befintliga föreställningar om femininitet och maskulinitet.
4.5 Att göra kön och performativitet
Elvin-‐Nowak & Thomsson (2012) menar att kön inte enbart är det biologiska könet, utan något som människan aktivt gör. De menar i enlighet med Hirdman (1998) att kön är något människor gör genom att de ingår i olika slags förhandlingar. I alla typer av möten och relationer med andra människor, på arbetsplatsen och i privatlivet så görs aktivt kön, medvetet eller omedvetet.
Människan representerar kön och konstruerar således även stereotyper och normer i all form av media menar Fagerström & Nilson (2008). De skriver om hur reklambranschens bild av ”idealkvinnan” och ”idealmannen” helt går i ton med den rådande genusordningen. Reklamens och mediernas bilder över lag utgör ofta referensramar för människor när det kommer till exempelvis kroppar. På grund av det har medierna ett mycket stort inflytande på människan och dennes uppfattning om dels kroppar men även kön. Inte minst återfinns mycket av denna reklam online, och även på sociala medier (ibid.).
Sociologerna Candice West & Don Zimmerman (1987) har vidareutvecklat dessa tankar för att klargöra att kön är något som görs -‐ både reproduceras och förändras -‐ i möten mellan människor. De betonar således interaktionen mellan människor. Detta perspektiv öppnar för möjligheten att se maskulinitet och femininitet som öppna och förhandlingsbara begrepp, eller som föränderliga tankefigurer som Hirdman (1998) skriver. Det innebär dock inte att människor är fria att göra kön som de vill, eller att de kan avstå från att göra kön. Istället menar West & Zimmerman (1987) att människor gör kön utifrån befintliga föreställningar om maskulinitet och femininitet, eftersom de vill och behöver framstå som begripliga i andra människors ögon, och eftersom de hålls ansvariga för sina handlingar utifrån könsnormer (West & Zimmerman, 1987).
Thomsson (2012) menar vidare att män och kvinnor har relativt klara föreställningar om hur de bör handla för att leva upp till samhällets förväntningar. Kategorierna femininitet och maskulinitet är konstruerade abstraktioner eftersom inget är varken feminint eller maskulint från början. Dessa abstraktioner menar Thomsson (2012) fungerar som mallar för hur könen ska, och inte minst kan eller tillåts vara inför varandra. Här menar hon att genuskonstruktion således även blir en fråga om normer, konventioner och regler. Att göra kön, är direkt kopplat till värderingar och vad som anses falla inom ramarna för det kön individen ”tillhör”.
Thomsson (2012) menar i enlighet med Sean Nixon (2012) att det är först när människor möts och när de försätter sig själv i relation till andra, som könstillhörighet blir viktigt. Vidare beskriver Nixon (2012) att maskulinitet såväl som femininitet inte bör försättas enbart i relation till varandra. Femininitet bör även försättas i relation till andra femininiteter och likaså bör maskuliniteterna förstås i relation till varandra.
Den patriarkala strukturen som ligger till grund för relationen mellan kvinnor och män, är inte den enda maktstrukturen av betydelse. Han menar att man även bör ha i åtanke den dominans och underminering som sker inom olika femininiteter respektive maskuliniteter. På så vis kan det förstås hur män och kvinnor gör förståelse av ”sitt” kön, samtidigt som de försätter sig själv inom ramarna för det regelverk som styr deras könstillhörighet och könsidentitet (Nixon, 2012). Detta knyter an till Judith Butlers (1999) tankar om performativitet, och hur män och kvinnor dagligen agerar sitt kön.
Judith Butler (1999) skriver om hur det inom genus-‐ och feministisk forskning finns en heterosexistisk fördom kring könen, nämligen att alla människor från födseln har ett fixerat biologiskt kön som utgör grunden för vårt identitetsskapande. Denna föreställning grundar sig på att det biologiska kommer ”först” och det socialt konstruerade ”senare”. Hon menar att könet är performativt, det vill säga att från det ögonblick som ett barn har blivit identifierat som pojke eller flicka, så lär det sig att agera och handla utifrån sitt kön. Den könstillhörighet som män och kvinnor blir tillskrivna, påverkar sättet de beter sig och interagerar med andra.
Vidare argumenterar hon för att samhällets regler, som definierar vad det innebär att tillhöra den kvinnliga eller manliga kategorin, styr vårt sätt att forma vår identitet och vi imiterar således detta handlingsmönster. Ytterligare en faktor som är avgörande för dels människans uppfattning av kön, men även genuskonstruktionen, är språket. Språket menar hon är grunden för de feminina och maskulina föreställningarna. Hon menar att performativa yttranden som exempelvis: ”Det är typiskt kvinnor” eller ”det är typiskt män”, automatiskt konstruerar en föreställning om hur kvinnor och män bör vara (Butler, 1999).
5. Material och metod
Eftersom syftet med denna studie var att studera pars interaktion samt presentation av relationen och partnern på sociala medier, lämpade det sig bra att studien genomfördes med en kvalitativ
ansats. I följande avsnitt kommer jag att presentera val av metod och intervjupersoner,
presentation av respondenterna, genomförande samt hur analysen av det empiriska materialet har gått till.
5.1 Kvalitativ metod och individuella intervjuer