Påväxtalger i Vättern hösten 2001
Roland Bengtsson
IVL Svenska miljöinstitutet AB
Rapport nr 71 från Vätternvårdsförbundet
Vätternvårdsförbundet
Påväxtalger i Vättern hösten 2001
Rapport nr 71 från Vätternvårdsförbundet*
Författare: Roland Bengtsson IVL Svenska miljöinstitutet AB Layout och textbearbetning: Författaren
Omslagsbild: Coleochaete pulvinata (foto Roland Bengtsson) Beställningsadress: Vätternvårdsförbundet Länsstyrelsen i Jönköpings Län 551 86 Jönköping Tel 036-395000 Fax 036-167183 Email: Ingrid.Mansson@f.lst.se ISSN: 1102-3791
* Rapporterna 1-29 utgavs av Kommittén för Vätterns vattenvård. Kommittén ombildades 1989 till Vätternvårdsförbundet som fortsätter rapportserien fr o m Rapport 30
Rapporten är tryckt på Länsstyrelsen i Jönköping 2002. Första upplagan 1-75 ex.
Innehållsförteckning
FÖRORD 5
SAMMANFATTNING 6
INLEDNING 7
PROVTAGNINGSLOKALERNAS LÄGEN 7
NÅGOT OM VATTENKEMIN I VÄTTERN 8
METODIK 8
DETALJERAD ANALYS 8
DEN SEPARATA KISELALGANALYSEN 9
NÅGOT OM TAXONOMIN OCH DE DOMINERANDE ALGERNA 10
RESULTAT 13
JÄMFÖRELSE MED ÄLDRE UNDERSÖKNINGAR I VÄTTERN 20
ORDFÖRKLARINGAR 22
Förord
Vätternvårdsförbundet uppdrog åt Roland Bengtsson i en tidigare studie 1996 att genomföra en översiktlig undersökning av påväxtalger på 21 lokaler i Vättern. Denna studie rekommen-derade att fortsätta med ytterligare undersökningar där sju lokaler bedömdes vara representa-tiva för sjön. Medel för fortsatta undersökningar har dock tidigare saknats.
Med anledning av att sekretariatet har nåtts av rapporter från allmänheten om eventuellt ökad påväxtalger i Vättern, prioriterade Vätternvårdsförbundet undersökningar av påväxtalger der 2001. Undersökningarna planeras att fortsätta under 2002 och 2004. Dessutom ingår un-dersökningsmomentet (påväxtalger) i det s k ramdirektivet för vatten . Momentet ingår såle-des i miljöövervakning av Vättern.
Under 2001 genomfördes en detaljerad analys av de fastsittande algerna på sju platser i Vät-tern för att fördjupa informationen om dessa algsamhällen. Då bestämdes algerna i provet till art/släkte eller så lång möjligt. Dessutom genomfördes en speciell kiselalganalys enligt Be-dömningsgrunder för Miljökvalitet, ”Påväxt Kiselalger”, Naturvårdsverket Rapport 4913. Undersökningen visar på att andelen större fastsittande alger (makroalger) har ökat i Vättern 2001 jämfört med 1996. Emellertid har de mikroskopiska påväxtalgerna inte förändrats i lika stor omfattning. Sammansättningen av olika arter indikerar generellt på ”låg påverkan” och ”klart, rent och näringsfattigt vatten” även om lokala variationer förekommer. Det är Vättern-vårdsförbundets förhoppning att de kommande undersökningarna kan ytterligare belysa eventuell ökning av påväxtalger i sjön.
Rapporten har faktagranskats av sekretariatet men författaren står själv för slutsatserna.
Jönköping den 17 december 2002
0 1 2 3 4 5 V 3 V 8 V 9 V 1 7 V 2 1 V 2 5 V 2 6 Nä r in g s tills tå n d Nä r in g s p å v e r ka n B io lo g is k må n g f a ld
Sammanfattning
På uppdrag av Vätternvårdsförbundet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB hösten 2001 ge-nomfört en undersökning av påväxtalger på sju lokaler i Vättern.
Syftet med undersökningen har varit att beskriva påväxtalgsamhället på de olika lokalerna, samt jämföra med tidigare undersökningar. Detta har skett genom två olika analyser av de på stenar fastsittande algerna. Den ena är en detaljerad analys av hela algsamhället, där så många arter som möjligt identifieras och deras trofitillhörighet klassats i olika näringsnivåer. I den andra har kiselalgsamhället analyserats enligt rekommendationerna i ”Påväxt Kiselalger,” Naturvårdsverket, Rapport 4913.
Undersökningen visade algsamhällen som är typiska för näringsfattiga sjöar, men som också tyder på ett välbuffrat vatten. Variationerna mellan de olika lokalerna är ganska stor. De två mest likartade lokalerna var de mest vindexponerade: Mälludden (V25) och Långsnapen (V26). Dessa lokaler visade i den detaljerade analysen på den näringsfattigaste miljön. Kisel-alganalysen satte Långsnapen ensam i klass 1, i en femgradig skala, det vill säga i den när-ingsfattigaste klassen. Samtliga övriga hamnade i klass 2, om än nära, ibland mycket nära gränsen till klass 1. De minst näringsfattiga lokalerna var enligt det samlade påväxtalgsam-hället lokalen norr om Jönköping (V21) och de båda lokalerna Östra och Norra Duvfjärden (V9 och V8). För Jönköping lokalen berodde det på riklig förekomst av grönslick, Cladopho-ra glomeCladopho-rata, vilken har eutrof preferens. I den sepaCladopho-rata kiselalganalysen var dock Jönkö-pinglokalen en av de näringsfattigaste.
Antalet noterade taxa i denna undersökning är 314 (art eller annan taxonomisk enhet). De artrikaste grupperna i undersökningen är kiselalgerna och smyckesalgerna (desmidéerna eller okalgerna). Dessa grupper svarar för 192 respektive 43 taxa. De artrikaste lokalerna är de i norr liggande, mindre näringsfattiga provtagningspunkterna i Östra och Norra Duvfjärdarna med 145 respektive 134 taxa. Minst antal taxa fanns på Långsnapen, 91 styck.
Jämfört med undersökningen 1996 fanns en större mängd makroalger på alla lokaler 2001, utom de mer ”pelagiala” lokalerna Mälludden och Långsnapen. På lokalen norr om Jönköping var det huvudsakligen grönslick på övriga lokaler var det spiralbandsalgen Spirpgyra c, som ur näringssynpunkt är indifferent.
Lokalernas näringstillstånd, näringspåverkan och biologiska mångfald har på försök klassats i fem nivåer, där 1 betyder mycket näringsfattigt/ingen eller obetydlig påverkan/ mycket låg biologisk mångfald, och där 5 betyder mycket näringsrikt/ mycket stark påverkan /mycket hög biologisk mångfald. Resultatet framgår av nedanstående sammanställning.
Inledning
Det vi idag kallar alger är en mycket heterogen grupp växter, där den mest avvikande gruppen tillhör prokaryoterna och därför ofta kallas blågröna bakterier eller cyanobakterier istället för blågrönalger. Alla saknar rot, stam och blad, men en del kan ha ganska kraftiga ”stjälkar” som bär upp de enskilda cellerna (se kiselalgen Didymosphenia sidan 9). De är en mycket viktig del i näringsväven, dels som föda åt andra organismer, dels som syreproducenter.
Påväxtalgerna i ett vatten utgörs av de för ögat synliga, men framför allt av de för ögat osyn-liga mikroskopiska alger, som sitter fast på olika substrat (de kan ofta skönjas som ett fint ludd eller åtminstone kännas som en glatt yta). Det fastsittande levnadssättet gör påväxtalger-na beroende av det omgivande vattnet för näringsupptag och gasutbyte. Algerpåväxtalger-na påverkas också bl. a. av substrattyp, temperatur-, ljus- och vattenrörelser. De är enkelt byggda och rea-gerar därför snabbare och ofta starkare än andra organismgrupper på förändringar i vatten-kvaliteten. De har en mycket stor spridningsförmåga och invaderar snabbt lämpliga substrat. Vidare är de en mycket artrik grupp, vilket gör att det alltid finns ett stort antal indikatorarter på varje plats. Ett påväxtalgsamhälle representerar en summering av, och ger en integrerad bild av, de miljöförhållanden som varit rådande under algernas levnad. Artsammansättning och artantal är således kraftigt beroende av vattenkvaliten. Påväxtalgsamhället utgör därmed ett biologiskt fingeravtryck av vattenmiljön.
Provtagningslokalernas lägen
Provtagningslokalernas lägen framgår av tabell 1 och figur 1. Koordinaterna är nu framtagna med handhållen GPS-apparat till skillnad mot vid redovisningen 1997, då de togs fram från den topografiska kartan.
Figur 1. Provtagningslokalernas läge. Tabell 1. Provtagninglokalernas lägen.
Provtagningslokaler Län Y-koord X-koord Komun Karta
V3 Karlsborgsviken R 649336 142450 Karlsborg 8ENV
V8 N Duvfjärden, Tikanäs T 652040 144705 Askersund 9ESO
V9 Ö Duvfjärden, Röjorna T 651916 144901 Askersund 9ESO
V17 Motalaviken, Hornsgärdet E 648805 145202 Motala 8FNV
"Storvätternlokaler"
V21 N Jönköping, Strandängen F 641104 140196 Jönköping 7ESV
V25 Mälludden ( öst Sörhamn) R 650443 143180 Karlsborg 9ESO
Något om vattenkemin i Vättern
Vättern är något så ovanligt som en välbuffrad oligotrof (näringsfattig) klarvattenssjö. Åtmin-stone för sydsvenska förhållanden är detta ovanligt, och dessutom är sjön ganska kalkrik. I tabell 2 redovisas några fysikalisk-kemiska data om sjön. Det bör påpekas att vattenkemin kommer från två pelagiala lokaler och att vattenkemin på de litorala provtagningslokalerna för påväxtalger naturligtvis kan avvika något, men dessa två lokaler ger storleksordningen.
Tabell 2. Fysikaliska och kemiska data från två pelgiala lokaler i Vättern den 18 resp 19 september 2001. Vattendjup 0,5 m. Konduktivitenen mätt vid 25 °C. Data från www.ma.slu.se.
Namn Siktdjup Temp. pH Kond Ca Mg Na K Alk. Tot-N Tot-P
m °C mS/m mekv/l mekv/l mekv/l mekv/l mekv/l µg/l µg/l
Jungfrun NV 10,5 13,8 7,50 13,9 0,729 0,195 0,338 0,040 0,534 663 5
Edeskvarnaån NV 11,8 14,0 7,69 13,9 0,746 0,200 0,334 0,039 0,531 703 4
Metodik
Insamling av påväxtalger ägde rum den 29 och 30 augusti 2001. På varje provtagningslokal insamlades alger från stenar och block på 0,2-0,5 meters vattendjup. Dels samlades prov från minst fem stenar med så lite makroalger som möjligt, dels samlades makroskopiskt synliga alger. Stenarna gnuggades rena för analys av mikroalger, bland annat kiselalger. Vid provtag-ningen bedömdes också den för blotta ögat synliga algförekomsten (makroalgförekomsten) enligt Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning. Denna klassar förekomsten i en tre-gradig skala enligt följande: 1) mindre än 5 % av yttäckningen (sett uppifrån), 2) 5-50 % av yttäckningen (sett uppifrån), 3) mer än 50 % av yttäckningen (sett uppifrån). På lokaler där makroalger noterats anges nedan en siffra (ofta inom parentes) från 1 - 3, vilket motsvarar yttäckningen enligt ovan. Lokalerna har videofilmats och fotograferats.
Detaljerad analys
Metoden för detaljerad analys av påväxtalgsamhället påminner mycket om BIN RR06, SNV Rapport 3108, 1986, men avviker genom att endast alger artbestämts, och genom att prov endast insamlats från minerogent material.
Påväxtalgerna har analyserats i mikroskop i olika omgångar. Först studerades proven levande och därefter studerades såväl formalinfixerat material som särskilt framställda preparat där kiselalgerna efter oxidering i väteperoxid inbäddats i ett starkt ljusbrytande medium, Hyrax (brytningsindex n=1,82). För artbestämning av kiselalger användes differential interferens-kontrast med oljeimmission vid 1000 eller 1250 gångers förstoring. Ett stort antal alger har dokumenteras genom digitalfotografering.
Vid analysen i ljusmikroskop bedömdes de mikroskopiska formerna i ett väl blandat delprov under täckglas. Skattningen har gjorts i 400 x förstoring. Algernas abundans har uppskattats enligt följande:
1 = Sparsam förekomst enstaka individ
2 = Måttlig förekomst fåtal individer / täckglasdiagonal 3 = Vanlig förekomst många individer / täckglasdiagonal 4 = Riklig förekomst fåtal individer per synfält
5 = Mycket riklig förekomst många individer / synfält
Algerna har delats in i tre ekologiska grupper utifrån deras huvudsakliga krav på miljön: E = Eutrofa organismer; dvs. de som föredrar näringsrika förhållanden.
O = Oligotrofa organismer; dvs. de som föredrar näringsfattiga förhållanden.
I = Indifferenta organismer; dvs. organismer med ur näringssynpunkt bred ekologisk tolerans. För var och en av de tre ekologiska grupperna summeras kvadraterna på abundansvärdena. Kvadreringen görs för att ge större tyngd åt organismer med stora individtal. Summorna om-räknas därefter till procent och resultaten redovisas i figur 3. Figur 2 visar procentandelen eutrofer genom samma andel oligotrofer. I tabell 4 redovisas antalet förekommande taxa (art eller annan taxonomisk enhet), uppdelade på systematisk grupptillhörighet, och i tabell 5 an-ges förekommande taxas abundans på motsvarande sätt. Påväxtalgflorans likhet på de olika provtagningslokalerna redovisas i tabell 6. Tabell 7 är en artlista över funna påväxtalger på de olika lokalerna. Vid redovisningen nedan anges de dominerande arterna/släktena med trofi-tillhörighet och en frekvenssiffra enligt ovan.
Påväxtalgsamhällets kvalitativa och kvantitativa utseende samt förekomsten av olika indika-torarter har använts vid klassificeringen av näringstillstånd och näringspåverkan. Vid föro-reningsgrad har också hänsyn tagits till bakterieförekomst och algsamhällets avvikelse från ett förväntat utseende. Den biologiska mångfalden har i huvudsak klassats efter antalet noterade taxa. I någon mån har också taxas abundans och antalet taxonomiska enheter (t ex klasser och ordningar) representerade i algsamhället vägts in. Vid redovisningen nedan har näringstill-stånd, föroreningsgrad och biologisk mångfald bedömts enligt följande:
Näringstillståndet Näringspåverkan Biologisk mångfald* ≅ antal taxa
1. mycket näringsfattigt ingen el. obetydlig mycket låg <40
2. näringsfattigt svag låg 40-75
3. måttligt näringsrikt tydlig måttligt hög 75-110
4. näringsriktstark hög 110-145
5. mycket näringsrikt mycket stark mycket hög > 145
* se texten oven
Den separata kiselalganalysen
Analysförfarandet följer rekommendationerna i “Påväxt Kiselalger” i Naturvårdsverkets, Rapport 4913. Dock räknas och artbestäms, så långt det är möjligt, minst 400 kiselalgskal. Detta matas sedan in i ett databasprogram, Omnidia version 2, med beräkningsfunktion, var-vid ett flertal index presenteras. Det mest intressanta i detta sammanhang är det så kallade IPS-indexet (IPS = Indice de polluosensibilité) som bygger på artidentifiering av kiselalgerna. IPS-indexet kan variera från 1 – 20. Bedömningen av tillståndet sker i en femgradig skala enligt följande:
Klass Benämning IPS-index
1 Mycket högt indexvärde, dvs. renvatten ≥ 17,5
2 Högt indexvärde 14,0 – 17,5
3 Måttligt högt indexvärde 10,5 – 14,0
4 Lågt indexvärde 7 – 10,5
5 Mycket lågt indexvärde, d.v.s. mycket förorenat<7
I tabell 3 redovisas klassning och en del index från denna analys.
Tabell 3. Data från den separata kiselalganlysen. IPS-indexet används för att klassa vatten-kvaliten, se ovan. Ett IPS-värde > 17,5 innebär klass 1, dvs det renaste vattnet.
Lokaler V3 V8 V9 V17 V21 V25 V26 Medelvärde
IPS-index 17.1 17.3 16.3 16.8 17.2 17 17.7 17.1
TDG-index 6.2 9.6 6.9 6.5 8.6 6.3 5.9 7.3
IBD-index 16.07 16.83 13.66 16.5 15.64 13.67 15.36 15.3
antal räknade taxa 52 51 63 44 40 36 30 44.0
diversitet 4.03 4.45 4.54 4.23 4.29 4.05 3.61 4.20
jämnhet 0.72 0.80 0.77 0.78 0.81 0.80 0.74 0.8
Något om taxonomin och de dominerande algerna
Cyanophyta Blågrönalger, blågröna bakterier, cyanobakterier
Till skillnad mot de planktiska blågrönalgerna föredrar flertalet av de bentiska formerna oli-gotrof miljö. För närvarande saknas modern bestämningslitteratur för det stora flertalet grup-per. Endast för de kokkala blågrönalgerna, ordningen Chroococcales, finns modern bestäm-ningsflora.
Dichothrix orsiniana förekommer i snabbt rinnande bäckar och i sjöar med klart kallt vatten. Det finns ganska få svenska litteraturuppgifter över dess förekomst och de som finns är från såväl oligotrofa som eutrofa sjöar med relativt kalkrikt vatten (Kann 1993, Skuja 1964, Stålberg 1939). Dichothrix gypsophila, bilden till höger, föredrar än mer kalkrik miljö och den är också funnen i brackvatten. Rivularia (8 arter sedda i Sverige) bildar mörkgröna, någon till några millimeter sto-ra, hårt fastsittande halvklotformade koloni-er. Arterna, som många gånger kan var mycket svåra att skilja från varandra, före-kommer i välbuffrade miljöer.
Chlorophyta Grönalger
För artbestämning av Bulbochaete (cirka 110 arter) krävs fertila exemplar, vilket inte är så vanligt förekommande. De flesta arter anses indikera oligotrofi, men släktet finns
representerat också i eutrofa sjöar, t ex Tåkern (Waern 1939) och Erken i Uppland (Kann 1993).
Cladophora glomerata, grönslick, kräver kalkrik näringsrik miljö och mycket ljus.
Coleochaete pulvinata, som illustrerar denna rapports framsida, bildar små kuddformiga bild-ningar på olika underlag och finns noterad både från oligotrofa sjöar, t. ex väster om Torne-träsk (Skuja 1964), och från eutrofa sjöar i Skåne (Lundh 1951) samt Erken i Uppland. Arten klassas av Kolkwitz (1950) som oligosaprob, dvs. arten kräver vatten med låg halt av löst or-ganiskt material.
Coleochaete scutata, sköldalg, har förmodligen samma miljökrav som ovanstående alg och är rapporterad från samma områden som denna, frånsett förekomst i Skåne. Bilden ovan visar en koloni av sköldalgen.
Oedogonium spp, enkla ringalger. Släktet, som har mer än 460 arter, är omöjligt att artbe-stämma om man inte har fertiala exemplar, vilket sällan är fallet. Givetvis kan ett så artrikt släkte förekomma i många olika typer av miljöer. Det verkar dock som ett flertal av de smala formerna har oligotrof eller indifferent preferens, medan bredare former ofta är eutrofa. De bredaste formerna, 38 um breda, har i denna
undersökning noterats på lokalen norr om Jönköping V21. Det innebär att de allra flesta fynden av Oedogonium i Vättern förmodligen kan anses indikera oligotrofi eller vara indifferenta ur trofisynpunkt.
Ulothrix zonata, gördelalg, är en kallvattensform som ”normalt” förekommer i de flesta sjöar och rinnande vatten på våren och försommaren, ibland under kort tid också på hösten. Arten kräver viss vattenrörelse, varför den kan saknas eller vara ytterst sparsam i grunda och djupt inskurna vikar. Stålberg (1939), som huvudsakligen gjorde sina studier på våren och försommaren i södra Vättern, rapporterade den som ”enorm” på 1930-talet. Den förekommer ibland också rikligt i eutrofa sjöar som t ex Erken vid Norrtälje. I årets undersökning fanns endast enstaka trådar av gördelalg, men vid den översiktliga undersökningen 1996 fanns den i större mängd, förmodligen beroende på att vattentemperatu-ren det året inte översteg 15°C förrän en bit in i augusti.
De trådformiga konjugaterna Spirogyra, spiralbandsalger, Mougeotia och Zygnema är i
naturen oftast sterila och då omöjliga att artbestämma. De klassas därför enligt ett schema av Israelsson (1949) ofta i a ,b, c, osv. Klassificeringen bygger bl. a på längd- och breddförhål
landen samt på vidhäftningsorganens utseende. Av nämnda släkten påträffas Spirogyra något oftare än de övriga i eutrofa vatten, medan släktet Zygnema, bilden, är mest inskränkt till oli-gotrofa miljöer.
Desmidéerna, som ibland kallas smyckesalger eller okalger, är encelliga och de flesta arterna lever solitärt, medan ett fåtal arter bildar trådformiga kolonier. Flertalet arter i Norden lever i sura och näringsfattiga vatten; de flesta hör till litoralen, dvs. de är påväxtalger, medan färre är planktiska. Detta är en mycket artrik och svår grupp, inte minst därför att kompletta moderna floror saknas. Docent Kuno Thomasson, Uppsala har lämnat förslag till identifiering av några arter efter att ha sett på mina bilder. Jag vill härmed framföra mitt varma tack för detta. Bilden ovan visar smyckesalgen Staurastrum dilatatum.
Bacillariophyceae Kiselalger
Under de senaste 15 åren har stora förändringar i kiselalgtaxonomin skett. Flera släkten har splittrats upp och nya arter har beskrivits i en tidigare aldrig skådad omfattning. Ett sådant släkte är släktet Cymbella (bilder till höger) som är mycket rikt företrätt i Vättern. Sedan den nya Süsswasserflora, som behandlar detta släkte, kom ut 1986 har släktet delats upp i sju olika släkten. De fyra släktena Cymbella, Encyonema, Reimeria och Encyonopsis, har bland annat redovisats i tre böcker på sammanlagt 1435 sidor. I detta arbete har som regel nya släktnamn använts endast på arter som tidigare inte funnits be-skrivna, men en viss inkonsekvens har
före-kommit. Detta kommer att korrigeras i nästa års redovisning. Ett annat problem med den nya taxonomin har varit att mjukvaruprog-rammet Omnidia 2, som används för beräkningar av olika index, saknar en del av de nya arterna. Därför har några av de kiselalger som jag identi-fierade inte kunnat påverka resultatet. En ny version av programmet är på väg och beräknas kunna användas i nästa års redovisning.
Den stora kiselalgen Didymosphenia gemminata (längd upp till 140 um) växer på långa gelé-stjälkar. Arten föredrar oligotrof miljö och kallt vatten. I Skandinavien förekommer den rik-ligt, huvudsakligen i norr. Vid gynnsamma betingelser bildar den bruna pälslika överdrag på klippor, stenar och annat substrat. Den är funnen mer rikligt i större sjöar så sydligt som Vä-nern och Vättern. I Sarek har den setts i stora mängder i de större sjöarna på klippor,
överspolade av vågor. Då och då händer det att stora mängder lossnar och driver iväg, och då händer det att allmänheten tror att det är pappersmassa som flyter i vattnet. Detta har hänt både i de norrländska älvarna och i norra Vänern, på den senare platsen så sent som i maj år 2000.
Släktet Achnanthes, sensu Krammer & Lange-Bertalot 1991, består av ett stort antal relativt små arter. Små arter växer fortare än stora arter och ger ofta upphov till stora individtal. Arten Achnanthes minutissima (längd upp till 25 um) betraktas som en sammlingsart med en vid ekologisk tolerans. Den förekommer ofta som den individrikaste algen i påväxtsamhället. Achnanthes biosalettiana liknar mycket A. minutissima men är mer knuten till kalkrika miljöer.
Resultat
V3Karlsborgsviken, Hankaviken Provtagningsdatum: 29 augusti. Vattentemperatur: 15,8°C
Vid provtagningen, som skedde på utsidan av piren vid småbåthamnen, förekom en två decimeter bred bård med trådformiga grönalger (frekvens 3). Därunder var algförekomsten lägre (frekvens 2). Vanligast bland dessa var Spirogyra c, dessutom förekom Mougeotia spp, Oedogonium spp och Bulbochaete sp. Efter kiselalgerna, som alltid är den artrikaste gruppen, var smyckesalgerna (okalgerna) flest och därefter kom de kokkala grönalgerna (tabell 4) Antalet taxa låg något över medeltalet för undersökningen. Trofimässigt indikerade den detaljerade analysen något oligotrofare förhållande än medelvärdet för alla lokalerna, men enligt kiselalganalysens IPS-värde låg den exakt på medelvärdet.
Jämfört med undersökningen 1996 verkar trådalgerna ha ökat, i synnerhet spiralbandsalgen Spirogyra c som ur trofisynpunkt är indifferent. Mest frekvent var kiselalgerna Achnanthes
minutissima I;4, Cymbella (Encyonopsis) microcephala I;3 och Cyclotella comensis O;3.
Kiselalganalysen indikerade klass 2 (högt indexvärde; IPS-index 17,1). Diversiteten hos ki-selalgerna var lägre än medeltalet i undersökningen 4,03, tabell 3.
Bedömning: Näringsfattig / ingen eller obetydlig påverkan / hög biologisk mångfald V8 Norra Duvfjärden, Tikanäs
Provtagningsdatum 30 augusti. Vattentemperatur 17,1°C
Konjugaten Spirogyra c, spiralbandsalger, utgjorde ett påtagligt inslag i övre litoralen, dvs. i provtagningszonen; på klipporna noterades frekvens 2, på sten 1. Lokalen var både den näst näringsrikaste och den näst artrikaste: 134 taxa, enligt det samlade påväxtalgsamhället (figur 2 & 3 och tabell 4 & 7). Kokkala grönalger var på den här lokalen artrikast i undersökningen med 20 arter. Det fanns förhållandevis många blågrönalger också.
Vid undersökningen 1996 noterades ingen trådalgvegetation, men väl enstaka kuddformiga bildningar av Coleochaete pulvinata och Dichothrix orsiniana, dvs. spiralbandsalgen Spiro-gyra c har ökat, och grön- och blågrönalgen har minskat.
Mest frekvent förekommande var konjugaten Spirogyra c spiralbandsalger I;3 och kiselal-gerna Achnanthes minutissima I;3 och Cymbella minuta O;3.
Kiselalganalysen indikerade klass 2, dock mycket nära klass 1 (högt indexvärde; IPS-index 17,3). Diversiteten hos kiselalgerna var den näst högsta i undersökningen: 4,45 (tabell 3). Bedömning: Näringsfattig / ingen eller obetydlig påverkan / hög biologisk mångfald
V9 Östra Duvfjärden, Röjorna Provtagningsdatum 30 augusti. Vattentemperatur 16,9°C.
Rikligt med gröna trådalger i form av spiralbandsalger, Spirogyra c (3) noterades vid provtagningen på denna bergiga lokal. Här fanns det högsta antalet taxa i undersökningen, vilket uteslutande berodde på den överlägset största artrikedomen av kiselalger (tabell 4). Avsaknaden av relativt många alggrupper gör att den biologiska mångfalden inte klassas som mycket hög trots att antalet når upp till gränsen. Tabell 6 visar att algsamhället på denna lokal är mest likt samhället på föregående lokal. De två algsamhällena i undersökningen som skiljer sig mest är det som fanns här och det som påträffades på Långsnapen. Även på denna lokal var spiralbandsalgen, Spirogyra c (bilden), kvantitativt rikare
2001 än 1996. Då noterades trådalg-förekomsten täcka mindre än 5 % av ytan på berghällen och utgjordes främst av konjugterna Mougeotia spp. Förekomst av Coleochaete pulvinata och Rivularia noterades också 1996, till skillnad från 2001.
De mest frekvent förekommande algerna var kiselalgerna Achnanthes minutissima I;4,
Cyclotella comensis O;3 och konjugaten Spirogyra c, spiralbandsalg I;3. Kiselalganalysen indikerade klass 2 (högt indexvärde; IPS-index 16,3). Kiselalgernas diversitet var på den här lokalen högst i undersökningen: 4,54 (tabell 3). Detta är bland de högsta värden för diversiteten som tagits fram med denna metod i Sverige. Det bör dock påpekas att det hittills bara är något mer än 100 kiselalgsamhällen som indexberäknats på detta sätt.
V17 Motalaviken, Horngärdet Provtagningsdatum 30 augusti. Vattentemperatur 17,2°C.
Även på denna lokal noterades rikligt med gröna trådalger (3), detta trots att en storm några dagar tidigare rensat bort en hel del av dem, enligt lokalbefolkningen. Också här dominerade spiralbandsalgen Spirogyra c, men det fanns även ett flertal andra släkten representerade, såsom konjugaterna Zygnema a och Mougeotia c samt ringalgerna Oedogonium spp och Bulbochaete spp. Vid provtagningen noterades också små halvklotformade bildningar av Coleochaete pulvinata och några millimeterstora runda skivor tätt tryckta mot stenarna i form av sköldalgen C. scutata, se bild nedan.
Trofinivån var enligt påväxtalgsamhället något näringsfattigare än medelvärdet för alla loka-lerna. Artrikedomen låg också under medelvärdet för alla lokaler (tabell 4). Påväxtalgsamhället hade störst likhet med algsamhället på Mälludden, 54 %. På övriga lokaler var likheten enligt Sörensens likhetsindex omkring 50 % (tabell 6). Vid provtagningen 1996 var gördelalgen Ulothrix zonata den mest iögonfallande makroalgen. Intressant var också den slangformade grönalgen Tetraspora cylindrica. Båda dessa föredrar mer eller mindre kallt
vatten, och kanske är detta anledningen till att de inte fanns vid provtagningen 2001. Före-komst av spiralbandsalgen Spirogyra nämndes inte i rapporten för 1996, men väl en annan mer näringsfattig konjugat, nämligen Zygnema a.
Dominerade i påväxten gjorde spiralbandsalgen Spirogyra c I;5 samt kiselalgerna
Ach-nanthes minutissima I;4, Cymbella (Encyonopsis) microcephala I;3 och Cyclotella
comen-sis O;3.
Kiselalganalysen indikerade klass 2 (högt indexvärde; IPS-index 16,8). Diversiteten hos ki-selalgerna var hög: 4,23 (tabell 3).
Bedömning: Näringsfattig / ingen eller obetydlig påverkan / måttligt hög biologisk mångfald.
Storvätternlokaler
V21 N Jönköping, Strandängen Provtagningsdatum 29 augusti. Vattentemperatur 16,5°C
Vid undersökningen 1996 noterades lokal förekomst av grönslick, Cladophora glomerata. Denna var 2001, ganska allmän och bedömdes förekomma med frekvensen 2. Det fanns också ett antal ogrenade gröna trådalger, men dessa fanns i liten mängd. Bland dessa kan nämnas konjugaterna Mougeotia, Spirogyra och Zygnema samt de enkla ringalgerna, Oedogonium spp, och gördelalgen, Ulothrix zonata.
Liksom på föregående lokal var de blågröna
algerna/bakterierna mycket sparsamt företrädda, medan smyckesalgerna var rikt representera-de och artrikast i unrepresentera-dersökningen med 23 taxa (tabell 4).
Vid en titt på hela påväxtalgsamhället antyder detta att den här lokalen är den näringsrikaste i undersökningen (obetydligt näringsrikare än Tikanäs lokalen), men ändå klart oligotrof. Ki-selalgräkningen visade dock en klarare näringsfattigdom. Den totala artrikedomen motsvarade medelvärdet för alla lokalerna. Algsamhället hade stor likhet med samhället på lokal 8, Norra Duvfjärden vid Tikanäs, dvs. 60 % likhet.
Vid undersökningen 1996 var gröna trådalger vanliga (frekvens 2). Dessa bestod främst av Spirogyra a (oligotrof preferens) och enkla ringalger Oedogonium spp. Grönslicken Cla-dophora glomerata var kvantitativt rikare 2001 än 1996.
Ingen enskild art dominerade i påväxten. Till de något vanligare arterna hörde kiselalgerna
Achnanthes minutissima I;3 samt Fragilaria capucina coll. I/O;Σ6 och makroalgerna
Cla-dophora glomerata E:2 och Ulothrix zonata I;2.
Kiselalganalysen indikerade klass 2 (högt indexvärde; IPS-index 17,2). Diversiteten hos ki-selalgerna var hög: 4,29 (tabell 3).
V25 Mälludden (öst Sörhamn) Provtagningsdatum 29 augusti. Vattentemperatur 16,1°C
Den sparsamma förekomsten (1) av trådformiga grönalger utgjordes främst av ringalgerna Oedogonium spp och Bulbochaete spp samt konjugater som Zygnema, Mougeotia och Spirogyra. Dessutom förekom sparsamt blågrönalgerna Dichothrix orsiniana och D. gypsophila.
Lokalen var förhållandevis artfattig, och endast Långsnapen hade färre arter. Utmärkande för denna lokal är att blågrönalgerna och rödalgerna här var
artrikast i undersökningen. Rödalgerna hade sin enda representant i undersökningen på denna lokal.
Andelen eutrofa alger genom andelen oligotrofa (figur 2) antyder att endast den något mer ”pelagiala” lokalen Långsnapen var obetydligt näringsfattigare. Den största likheten mellan två lokalers algsamhällen fanns här och på nästa lokal: nästan 62 % likhet (tabell 6).
Algsamhället visade små eller inga skillnader jämfört med det 1996.
Vanligast i påväxten var kiselalgerna Achnanthes biasolettiana O;3, Cymbella
(Encyonop-sis) microcephala I;3 och Cyclotella comensis O;3.
Kiselalganalysen indikerade klass 2 (högt indexvärde; IPS-index 17,0). Diversiteten hos ki-selalgerna var lägre än medeltalet i undersökningen: 4,05 (tabell 3).
Bedömning: Näringsfattig / ingen eller obetydlig påverkan / måttligt hög biologisk mångfald.
V26 Långsnapen (udde L Hals) Provtagningsdatum 30 augusti. Vattentemperatur 16,0 °C
I fält noterades sparsam (1) förekomst av ett flertal olika makroalger såsom små kuddar respektive skivor av grönalgerna Coleochaete pulvinata och C. scutata (sköldalg). Kiselalgen Didymosphenia framträdde främst genom dess vita stjälkar, (bilden till höger) och blågrönalgen Dichothrix förekom som små bruna kuddformade bildningar. Dessutom fanns gördelalg, Ulothrix zonata, (nedre bilden), och enstaka gröna tofsar av grenad ringalg, Bulbochaete sp.
Detta var den klart näringsfattigaste och den artfattigaste lokalen i undersökningen (figur 2 och 3 samt tabell 4 & 7). Den relativa artfattigdomen beror framför allt på kiselalgernas låga artrikedom, men flera andra alggrupper var också artfattiga.
Skillnaden i algsamhällets sammansättning 2001 jämfört med 1996 var liten. Cyanobakterierna Dichothrix gypsophila och D. orsiniana noterades 2001 men inte 1996.
Den individrikaste arten i påväxten var den lilla kiselalgen Achnanthes minutissima I;4. Andra arter som förekom i lite större antal var den stora kiselalgen Didymosphenia geminata O;2 som på grund av sin storlek kanske har en lika stor biomassa som Achnanthes minutissi-ma. Individrik var också den lilla kiselalgen Cyclotella comensis O;3.
Kiselalganalysen indikerade klass 1 (mycket högt indexvärde; IPS-index 17,7). Diversiteten hos kiselalgerna var lägst i undersökningen: 3,61 (tabell 3).
Jämförelse med äldre undersökningar i Vättern
Den äldsta publicerade undersökningen av påväxtalger i Vättern utfördes på 1930-talet av Stålberg (1939). Observationerna koncentrerades huvudsakligen till ett begränsat område strax S om Omberg (Hästholmen och mynningen av Ålebäcken), och undersökningarna genomfördes på våren och försommaren. Den hade helt karaktär av växtsociologisk under-sökning och berörde inga ekologiska spörsmål. Från vattenytan och cirka 20 cm nedåt domi-nerade gördelalgen Ulothrix zonata överallt på de undersökta klipporna, och Stålberg beteck-nar utvecklingen som ”enorm”. I Ulothrix zonata-zonens nedre del fann han rikligt av kiselal-gen Didymosphenia geminata, och han nämner också kiselalgerna Gomphonema olivaceum och Cymbella spp. I zonen under Ulothrix anger han konjugaten Zygnema cyanosporum och brunalgen Heribaudiella fluviatile som dominanter, med stort inslag av kiselalger, bl. a Didy-mosphenia geminata. Vid mynningen av Ålebäcken var grönslick, Cladophora glomerata, dominerande.
Den 8-9 september 1966 samt den 28 juni 1967 samlade Stjerna-Pooth (1968) med hjälp av en ”ganska stormaskig håv” in bentos (alger och djurformer) vid Vätterns stränder. Proven togs från vattenytan, i enstaka fall ned till en meters djup. Hon fann liksom Stålberg att Ulothrix zonata var den dominerande algen nästan överallt. Andra arter som ganska ofta nämns i Stjerna-Pooths undersökning är blågrönalgen Phormidium autumnale och grönalgen Cladophora glomerata, båda med eutrof preferens. Mindre ofta omnämns grönalgerna Spiro-gyra sp, Stigeclonium tenue, Chaetophora incrassata (hjorthornsalg), Oedogonium sp och blågrönalgen Homeothrix sp.
Under 1972 insamlade Kronborg (1974) påväxtalger från ett 90-tal lokaler i själva Vättern samt ett 70-tal lokaler i rinnande vatten inom Vätterns nederbördsområde. Huvudprovtag-ningarna skedde i juni, augusti och oktober, och kompletterande provtagningar gjordes i sep-tember och november. Tyvärr finns nästan ingenting av denna undersökning redovisat. De uppgifter som finns är i stort sett följande. Vid juniprovtagningen i Vättern var Ulothrix helt dominerande på 52 av undersökningens 66 lokaler. De lokaler där det inte fanns någon eller sparsam förekomst hade enligt Kronborg för små vattenrörelser (t ex grunda vikar) för att gördelalgen skulle trivas. På två lokaler i Vadstena, påverkade av avloppsutsläpp, ersattes Ulothrix av Cladophora glomerata, och på en lokal, påverkad av utsläpp från Olshammar, hade Ulothrix ersatts av Cladophora glomerata och Stigeoclonium tenue. Avslutningsvis skriver Kronborg: ”att döma av det hittills genomgångna materialet har inga drastiska föränd-ringar skett sedan provtagningen 1966-1967”.
Undersökningen hösten 1996 (Bengtsson 1997) gjordes vid en tidpunkt då utbredningen av Ulothrix zonata-zonen ofta är av underordnad betydelse. Ändå fanns Ulothrix zonata som dominant eller subdominant på 6 av de 28 lokalerna. Cladophora glomerata noterades endast från två lokaler, varav det ena fyndet var direkt knutet till ett dräneringsrör från åkermark. Slutomdömet blev att undersökningen 1996 visade på ett algsamhälle som mer påminde om förhållandena under 1930-talet än 1960-talet, framför allt på grund av den ringa förekomsten av näringskrävande arter som grönslick, Cladophora glomerata, och olika Phormidium-arter. Undersökningen 2001 har jämförts med noteringar av algsamhället vid provtagningen 1996, vilket anges direkt i texten under de olika lokalerna. Detta därför att det är de enda jämförelser som kan göras med något större säkerhet, eftersom lokalerna är identiska och samma metodik har använts. På grund av att undersökningen 1996 var av översiktlig typ kan inte årets resultat
utnyttjas maximalt i jämförelsen, men blir ett utmärkt bakgrundsmaterial för framtida under-sökningar.
Figur 2. Förhållandet mellan eutrofa och oligotrofa påväxtalger på sju platser i Vät-tern 2001.
Figur 3. Påväxtalgernas trofitillhörighet på sju platser i Vättern 2001.
Eutrofer/oligotrofer
0.00
0.20
0.40
0.60
0.80
V3
V8
V9
V17
V2
1
V2
5
V2
6
M
ed
elv
.
P åväxtalgernas trofitillhörighet
2001
0 10 20 30 40 50 60 70 V3 V8 V9 V17 V21 V25 V26 Eutrof Indiff. OligotrOrdförklaringar
Abundans, det totala antalet individer av en art inom en viss yta bentisk, som hänför sig till botten
cyanobakterier, ett annat namn på blågrönalger som ibland också kallas cyanoprokaryoter differential interferenskontrast, ljusmikroskoperingsteknik som ökar kontrasten och dessutom
möjliggör betraktning av ytstrukturer i preparatet
diversitet, antalet arter i förhållande till summan av totala antalet individ
ekologisk (tolerans), som befinner sig i eller medför ett harmoniskt samspel mellan organis-merna och deras miljö
eutrof (om miljön), med rik näringstillgång och därav betingad hög produktion
konjugater, en alggrupp som består av encelliga eller trådlika alger. De förra kallas ibland okalger eller smyckesalger
litoral, litoralzonen i en sjö sträcker sig från högsta vattenlinjen till undre gränsen för kloro-fyllhaltiga växters utbredning jfr pelagial
makroskopiska, för blotta ögat synliga
mikroskopiska, synliga endast med hjälp av mikroskop minerogen, av oorganiskt ursprung
näringsväv, en mera detaljerad bild än näringskedjan över vägar som energi och mineraläm-nen tar eller kan ta i ekosystemet
oligotrof (om miljön), med ringa näringstillgång och därav betingad låg produktion
pelagialen, området utanför litoralzonen och ovanför den bentiska regionen, dvs den fria vat-tenmassan
påväxtalg, en alg som lever sitt huvudsaklig liv fastsittande på substrat i vattnet substrattyp, här underlag för påväxtalgerna t.ex. sten, trä och vattenväxter
systematisk grupptillhörighet, en arts plats i den systematiska hierarkin (se tabell 4 & 5). taxa, plur. av taxon, uttryck för en systematisk enhet oavsett dess rang (varietet, underart, art,
släkte, familj osv.)
Referenser:
Bengtsson, Roland 1997. Påväxtalger i Vättern hösten 1996. – Rapport nr 44 från Vättern-vårdsförbundet 19s.
Bengtsson, Roland 2001. Påväxtalger i sex Växjösjöar september 200. – IVL rapport 21s. Israelsson, G.,1949. On some attached Zygnemales and their significance in classifying
streams. - Botaniska Notiser 102:4, 313-358.
Kann, E., 1993. Die litorale Algenaufwuchs im See Erken und in seinem Abfluss (Uppland, Schweden). - Arch. Hydrobiol. Suppl. 97. Algological Studies 69: 91-112.
Kolkwitz, R., 1950. Oekologi der Saprobien. Über die Beziehungen der Wasserorganismen zur Umwelt. - Schriftenreihe des Vereins für Wasser-, Boden- und Lufthygiene Berlin-Dahlem 4:1-64.
Krammer, K. & Lange-Bertalot, H. 1991. Bacillariophyceae. 4. Teil: Achnanthaceae. Süsswasserflora von Mitteleuropa. Band 2/4. Gustav Fischer Verlag, Stuttgart New York. 437 pp.
Kronborg, L., 1974. Undersökningar år 1972 i Vättern och dess tillflöden. - Rapport nr 12. från kommittén för Vätterns vattenvård. Mars 1974. Stencil 8 s.
Lind, E. M. & Brook, A J. 1980. A key to the commoner Desmids of the English Lake Dis-trict. – Freshwater Biological Association, Scientific Publication No 42.
Lundh, A., 1951. Studies on the vegetation and hydrochemistry of Scanian lakes. – Botaniska Notiser Suppl. 3 (1) 138 s.
SNV 1986. Rapport 3108. Metodbeskrivningar. Recipientkontroll vatten. Del I. Undersök-ningsmetoder för basprogram. – Naturvårdsverkets förlag.
SNV 1999. Rapport 4913 Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. – Na-turvårdsverkets förlag.
SNV 1999. Rapport 4921 Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag, Bak-grundsrapport 2. Biologiska parametrar. – Naturvårdsverkets förlag.
Stjerna-Pooth, I., 1968. Kommittén för Vätterns vattenvård. Rapport nr 4. Stencil 14 s. Stålberg, N., 1939. Lake Vättern. – Acta Phytogeogr. Suec. 11:1-52
Skuja, H., 1964. Grundzüge der Algenflora und Algenvegetation der Fjeldgegenden um Abisko in Schwedisch-Lappland. – Nova Acta Soc. Scient. Upsal. Ser. 4, 18(3). 465 s. Waern, M., 1939. Epilitische Algenvegetation (Tåkern) – In Acta phytogeogr. Suec. 12:
Tabell 4. Antal arter eller annan taxonomisk enhet inom olika taxonomiska grupper påväxtalger och cyanobakterier i Vättern augusti 2001.
Lokal V3 V8 V9 V17 V21 V25 V26
Medel-Hankaviken N Duvfjärd. Ö Duvfjärd. Motalaviken N Jönköping Mälludden Långsnapen värde
Chroococcales, Kokkala blågrönalger –bakterier 1 5 4 1 2 4 0 2.4
Oscillatoriales 2 1 1 1 0 2 0 1.0
Nostocales 1 2 1 0 0 3 4 1.6
Stigeonematales 0 0 1 0 0 0 0 0.1
Cyanophyta, Blågrönalger, - bakterier 4 8 7 2 2 9 4 5.1
Achrochaetiales 0 0 0 0 0 1 0 0.1 Rhodophyta, Rödalger 0 0 0 0 0 1 0 0.1 Tribophyceae, Gulgrönalger 0 0 0 0 1 0 0 0.1 Bacillariophyceae, Kiselalger 83 78 106 74 70 72 63 78.0 Chromophyta 83 78 106 74 71 72 63 78.1 Volvocales 0 1 0 0 0 0 0 0.1
Chlorococcales, Kokkala grönalger 8 20 10 7 6 6 5 8.9
Ulothrichales 1 1 1 1 2 0 2 1.1 Microsporales 0 0 0 0 1 0 0 0.1 Chaetophorales 1 0 0 0 1 0 0 0.3 Oedogoniales, Ringalger 3 4 3 4 4 4 3 3.6 Cladophorales, Grönslick m fl 1 0 0 0 1 0 0 0.3 Coleochaetales 1 0 0 2 0 1 3 1.0 Zygnematales, Konjugater 4 4 4 4 5 4 3 4.0
Desmidiales, Okalger, smyckesalger 12 18 14 12 23 4 8 13.0
Chlorophyta, Grönalger 31 48 32 30 43 19 24 32.4
Tabell 5. Påväxtalgernas systematiska tillhörighet; summerade abundanser. Vättern, hösten 2001.
Lokal V3 V8 V9 V17 V21 V25 V26
Hankaviken N Duvfjärd. Ö Duvfjärd. Motalaviken N Jönköping Mälludden Långsnapen
Chroococcales, Kokkala blågrönalger –bakterier 1 5 4 1 2 4 0
Oscillatoriales 2 1 1 1 0 2 0
Nostocales 1 2 1 0 0 4 5
Stigeonematales 0 0 1 0 0 0 0
Cyanophyta, Blågrönalger, blågröna bakterier 4 8 7 2 2 10 5
Achrochaetiales 0 0 0 0 0 1 0 Rhodophyta (Rödalger) 0 0 0 0 0 1 0 Tribophyceae, Gulgrönalger 0 0 0 0 1 0 0 Bacillariophyceae, Kiselalger 93 85 118 88 76 81 73 Chromophyta 93 85 118 88 77 81 73 Volvocales 0 1 0 0 0 0 0
Chlorococcales, Kokkala grönalger 8 20 10 7 6 6 5
Ulothrichales 1 1 1 1 3 0 2 Microsporales 0 0 0 0 1 0 0 Chaetophorales 1 0 0 0 1 0 0 Oedogoniales, Ringalger 3 4 3 4 4 5 4 Cladophorales, Grönslick m fl 1 0 0 0 2 0 0 Coleochaetales 1 0 0 2 0 1 4
Zygnematales Trådformigsa konjugater 5 6 6 9 5 4 3
Desmidiales, Okalger, smyckesalger 12 18 14 12 23 4 8
Chlorophyta, Grönalger 32 50 34 35 45 20 26
Tabell 6. Påväxtalgsamhällets likhet på olika lokaler (%) enligt Sörensens likhetsin-dex. V3 V8 V9 V17 V21 V25 V26 V3 V8 54.8 V9 51 55.2 V17 50.9 50 50.2 V21 53 60 47.5 48.6 V25 51.6 47.3 47.6 54.5 48.4 V26 59.3 45.3 44.9 51.8 47.3 61.9
Tabell 7. Påväxtalger i Vättern, augusti 2001.
Förekomst: 1=sparsam 2=måttlig, 3=vanlig, 4=riklig, 5=mycket riklig Trofigruppering: I=indifferent, O=oligotrof, E=eutrof,
V3 = Karlsborgsviken, V8=N.Duvfjärden, V9=Ö Duvfjärden, V17=Motalaviken, V21=N. Jönköping,
V25=Mälludden, V26 =Långsnapen
Grupperingen av konjugaterna, följer Israelson 1949.
Grupperingen av obestämnda desmidéer, typ Staurastrum sp I & II, följer Lind & Brook 1980.
Trof i
V3 V8 V9 V17 V21 V25 V26 CYANOPHYTA (Blågrönalger -bakterier)
CHROOCOCCALES
Aphanocapsa sp I . 1 . . . . .
Aphanothece sp I . . . 1 .
Chamaesiphon investiens var. roseus Skuja I . 1 . . . . .
Chroococcus cf distans O . . . 1 .
C. turicensis (Naeg.) Hansgirg I . 1 . . . . .
C. sp I . . 1 . . 1 .
Gloeocapsa tornensis Skuja I . 1 1 . . . .
G. sp I . . . 1 .
Merisopedia angularis Tompson O . 1 . . . . .
M. tenuissima Lemm. O 1 . . . . M. sp I . . 1 . . . . Microcystis sp I . . . . 1 . . Obest. koloni I . . 1 1 1 . . OSCILLATORIALES Leptolyngbya I 1 1 . . . 1 . Oscillatoria sp br <5 um I . . . 1 . . . O. sp I . . 1 . . . . Schizothrix sp I . . . 1 . Tychonema sp I 1 . . . . NOSTOCALES Calothrix sp E . . . 1 1
Dichothrix baueriana (Grun.) Born. et Flah. O 1 1 . . . . . D. gypsophila (Kuetz.) Bornet & Flahault I . . . 1 1
D. orsiniana Bornet et Flahault O . . . 2 2
Rivularia cf dura Roth. I . . . 1
Scytonema sp I . 1 1 . . . 1
STIGONEMATALES I
Stigonema minutum (Ag.) Hassal I . . 1 . . . .
RHODOPHYTA (Rödalger) ACROCHAETIALES
CHROMOPHYTA
TRIBOPHYCEAE (Gulgrönalger)
Gonyochloris smithii (Bourrelly) Fott I . . . . 1 . . BACILLARIOPHYCEAE (KISELALGER)
Achnanthes biasolettiana Grunow O 2 1 1 2 1 3 2
A. calcar Cleve O 1 . . 1 . . . A. clevei Grun. E . 1 . 1 . . . A. flexella (Kuetz.)Brun O 1 . 1 . . 1 1 A. laevis Oestrup O . 1 . . . . . A. lanceolata (Breb.)Grun. I . . . 1 . . . A. lanceolata v? (Breb.)Grun. I . . . . 1 . . A. laterostrata Hust. E 1 1 . . 1 . . A. levanderi Hust. O . . 1 . . . . A. minutissima Kuetz. I 4 3 4 4 3 1 4
A. minutissima v jackii ? (Rab.I)Lange-Bert. O 1 . . . 1
A. oestrupi (Cleve-Euler)Hust. I . . 1 . . . .
A. pusilla (Grunow) De Toni I . . 1 . . . 1
A. suchlandti Hust. O 1 . . 1 . . .
A. ventralis (Krasske)Lange-Bert. I . . . 1 .
A. sp I 1 1 1 1 1 1 1
A. sp I 1 1 1 1 1 1 1
Amphora aequalis Kram. O . 1 . . . . .
A. inariensis Kram. O 1 . . . 1 . .
A. libyca Ehr. I . . 1 . . . .
A. oligotraphenta Lang-Bert.& Kram. O 1 1 1 1 1 1 1
A. pediculus (Kuetz.) Grun. E 1 1 1 1 1 . .
A. sp I . . 1 . . . .
Amphipleura pellucida Kuetz. I . 1 1 . . . .
Aneumastus sp I . . . 1
A. stroesei (Ostrup) Mann & Stickle O . 1 . . 1 . .
Asterionella formosa Hassall I . . 1 1 . . 1
A. zasumiensis (Cab.) L.-Alm. O . . 1 . . . .
Aulacoseira ambigua (Grun.) Simons. E 1 . 1 . . . .
A. granulata (Ehr.)Simons. E . . 1 . . . .
A. islandica (O.Muel.) Simons. I 1 1 1 1 1 1 1
A. subarctica (O. Muel.) Haworth O 1 . 1 1 1 . 1
A. sp I . . 1 . . . .
Bacillaria paradoxa Gmelin E . . . 1 .
Brachysira neoexilis Lange-Bert. O 2 1 2 1 1 1 1
B. procera Lange-Bert. & Moser I 1 . . . . 1 1
B. vitrea (Grun.) Ross O 1 1 1 1 . 1 1
Caloneis bacillum (Grun.) I 1 . . 1 . . .
C. lauta Carter & Bauley-Watts O . . 1 . . . .
C. liber/latiuscula O 1 . 1 . . . .
C. silicula (Ehr.)Cleve E . . 1 . . . .
Campylodiscus noricus Ehr. I . 1 . . . . .
C. pediculus Ehr. E . 2 . 1 2 1 .
C. placentula v placentula Ehr. E . 1 . . . . .
C. placentula v euglypta (Ehr.) Cl E . 1 1 . 1 . . C. placentula v lineata Van Heurck E 1 1 2 2 1 1 2
Cyclotella comensis Grun. O 3 1 4 3 1 3 2
C. meneghiniana Kuetz. E . . 1 . . . .
C. ocellata Pant. I 1 . 1 1 . 1 1
C. cf praetermissa Lund O . . . 1 . . .
C. radiosa (Grun.) Lemm. O 1 1 2 1 1 1 .
C. stelligera Cl. u. Grun. I . 1 . 1 . . .
C. sp I . 1 . 1 1 . .
Cyclostephanos dubius (Fricke) Round E . . 1 . . . . C. solea v apiculata (W. Sm.) Ralfs E 1 1 1 . . . .
Cymbella affinis Kuetz. I . . . 1 .
C. amphicephala Naegeli I . . 1 . . . .
C. caespitosa (Kuetz.)Brun. I 1 1 1 1 1 1 1
C. cuspidata Kuetz. I . . . 1 . . .
C. cymbiformis (Ehr.) Kirchn. Ag. I 1 . . . .
C. excisa v ang Kuetz. I 1 1 1 1 1 1 1
C. hybrida v lanceolata Krammer I . . . 1 . . .
C. langebertalotii Krammer I 1 1 1 1 1 1 1
C. lanceolata (Ehr.) Kirchn. I 1 1 1 1 1 . 1
C. microcephala Grun. I 3 2 2 3 2 3 1
C. minuta Hilse O 1 3 1 1 1 1 1
C. proxima Reimer O . 1 1 . 1 . .
C. proxima v borealis Kram. O . . . 1
C. prostrata Berkeley)Cl. E 1 1 1 . 1 1 .
C. silesiaca Bleisch I . . . 1 1 1 .
C. sinuata Greg. I . . . . 1 1 1
C. subhelvetica Kram. O 1 1 . . . 1 1
C. sp I . 1 1 . 1 . .
Denticula tenuis Kuetz. I 2 2 1 2 1 1 1
Diatoma monoliformis Kuetz. O . 1 1 1 1 1 3
D. tenuis Ag. I 1 1 1 1 1 2 1
D. vulgaris Bory E . 1 . . 1 . .
Didymosphaenia geminata (Lyngb.)M.Smidt O 1 1 1 . 1 1 2
Diploneis elliptica (Kuetz.) Cl O 1 . 1 1 . 1 .
D. finnica (Ehr.)Cl. O . . 1 1 . . .
D. cf marginestriata Hust. O . . 1 . . . .
D. cf oblongella (Naeg.)Cl.-Eul. I . . 1 . . . .
D. sp I . . . 1
Encyonema brevicapitata Krammer O . 1 . . . . .
E. subminutum Krammer & Lange-Bertalot I . . . 1 . Encyonopsis cesatii (Rabenh.) Krammer O 1 . . . .
E. descripta (Hustedt) Krammer O 1 . . . .
E. falaisensis (Grun.) Kram. O . . . 1 . . .
E. cf krammeri Reichardt O 1 . . . .
E. lanceola (Grun.) Kram. I . . . 1 . . .
E. minuta Krammer & Reichardt I 1 1 1 1 1 . 1 E. subminuta Krammer & Reichardt I 1 1 1 1 1 . 1
E. sp I 1 1 1 . 1 1 1 Entomoneis paludosa (W. Smith) Reimer E . . 1 . . . .
Epithemia adnata (Kuetz.)Breb. E . . 1 1 . . .
E. sorex Kuetz. E . . 1 1 . 1 1
E.turgida v westermannii (Ehr.) Grunow E 1
E. sp E 1 1 1 1 . . .
Eunotia cf arcubus Nörp.-Schempp, Lange-Bert.
O 1 . . . .
E. arcus Ehr. O . 1 1 . . . .
E. praerupta Ehr. O . . . 1 .
E. sp O . . 1 1 . 1 1
Fragilaria cf bicapitata A.Mayer I 1 . 1 . . . .
F. capucina Desm. I . . . 1 . . .
F. capucina ssp austriaca (Grun.) Lange-Bert. O . 1 . . 2 . . F. capucina v ? (Kuetz.) Lange-Bert. I . . . 1 F. capucina v amphicephala (Grun.)
Lange-Bert.
O . . . 1 .
F. capucina v capucina Desm. E . . 1 . 1 1 .
F. capucina v gracilis (oestrup) Hustedt O . . . 1 . F. capucina v mesolepta (Rab.)Grun. I . 1 . . 1 . . F. capucina v perminuta (Grun.) Lange-Bert. O 1 1 1 1 1 . . F. capucina sippe 6 Hurliman & Straub I . 1 . 2 1 1 2 F. construens f construens (Ehr.)Grun. I . 1 1 1 . . . F. construens f binodis (Ehr.) Hust. I 1 . . 1 . . 1 F. construens f venter (Ehr.) Hust. I 1 1 2 . . . .
F. crotonensis Kitton I . 1 1 . . . .
F. cf delicatissima (W. Smith) Lange-Bert. O 1 . . 2 1 1 1
F. exigua Grun. O 1 . . . .
F. lapponica Grun. I . . . . 1 . .
F. leptostauron v martyi (Herib.) Lange-Bert I . . . 1 . . .
F. nanana Lange-Bert. O 1 1 1 2 1 1 1
F. nanoides Lange-Bert. O . . . 1 1
F. pinnata Ehr. E 1 1 1 . 1 . .
F. robusta Manguin O 1 1 1 1 . 1 1
F. tenera (W.Sm.) Lange-Bert. O 1 . . . 1 1 .
F. ulna v ulna (Nitz.) Lange-Bert. E . . 1 2 . . . F. cf ulna v angustissima (Nitz.) Lange-Bert. E 1 . . . . F. ulna v danica (Kuetz.) Lange-Bert O 1 . 1 . 1 1 1
F. sp I 1 . . 1 . 1 1
F. sp I 1 . . . 1
Gomphonema acuminatum Ehr. I . . 1 . . 1 .
G. angustatum (Kuetz.) Rabh. I 1 . . . 1 . .
G. angustum Agardh I . . . 1 G. clavatum Ehr. I . . 1 . . . . G. hebridense Greg. O 1 . . . . G. helveticum Brun O . . . 1 . G. olivaceum (Horn.)Breb. E . 1 . . 1 . . G. cf olivaceum (Horn.)Breb. I . . 1 . . . .
G. olivaceum v minutis. Hust. I . . . 1 . 1 .
G. cf pumilum (Grun) Reichardt & Lange-Bert. I . . . 1 G. subtile Ehr. O . . . 1 G. truncatum Ehr. E . . 1 . 1 . . G. ventricosum Greg. O . 1 . . . . . G. sp I 1 1 1 1 1 1 1 G. sp I 1 1 . . . 1 1
Gyrosigma acuminatum (Kuetz.)Rab. E . . 1 . . 1 . Navicula aboensis f fennoscandica A. Cleve I . . 1 . . . . N. capitata v luneburgensis (Grun.)Patrick E . 1 1 . . . .
N. cryptotenella Lange-Bert. E . . 1 . . . .
N. cf decussis Østrup I . . . 1
N. elginensis (Greg.) Ralfs I . 1 1 . . . .
N. gottlandica Grun. O 1 . . 1 1 . . N. jaernefeltii Hust. I 1 . . 1 . 1 . N. pseudoscutiformis Hust. I . . 1 1 . 1 . N. pupula Kuetz. I 1 . 1 . . . . N. radiosa Kuetz. I 1 1 1 1 1 1 1 N. subalpina Reichardt O 1 1 1 1 1 1 1 N. tuscula (Ehr.)Grun. E 1 . . 1 . . . N. sp I 1 1 1 . 1 1 1 N. sp I 1 1 1 . 1 1 1 Neidium sp Hust I 1 . . 1 . . . Nitzschia acicularis W.Sm. E 1 . . . . N. alpina Hust. O 1 . . . 1 . . N. angustata (W.Sm.)Grun. I 1 1 1 1 1 1 1
N. bryophila (Hust.) Hust. O . 1 . 1 1 1 .
N. dissipata v dissipata (Kuetz.) Grun. E 1 1 1 1 1 1 1 N. dissipata v media (Hant.)Grun. I . 1 1 . 1 1 .
N. diversa Hustedt I . . . 1 . . . N. fonticola Grun. E . . 1 . 1 . . N. gracilis Hantzsch. I . . 1 . . . . N. heufleriana Grun. E 1 . 1 . . 1 . N. inconspicua Grun. E . 1 . 1 1 . . N. lacuum Lange-Bert. I 1 1 1 . . . . N. recta Hantzsch. E 1 . . . 1 N. sp I 1 1 1 . 1 1 1 N. sp I 1 1 . . 1 . 1
Pinnularia borealis v borelais Ehr. I . 1 . . . . .
P. brebissonii var ? I . . 1 . . . .
P. rhomboelliptica var rhomb. Kram. O . . 1 . . . .
P. sp I . . 1 . 1 . .
Rhoicosphenia abbreviata (C.Ag.) Lange-Bert. E . 1 . . 1 . . Rhopalodia gibba v parallela (Grunow) H. & M.
Peragallo
I . . 1 . . 1 .
Stauroneis phoenicenteron Ehr. I . . 1 . . . .
Stephanodiscus alpinus/medius Hust. I . . 1 . . 1 .
Surirella angusta Kuetz. I . . 1 . . . .
S. splendida (Ehr.)Kuetz. E . . 1 . . . .
S. sp I . . 1 1 . 1 .
T. flocculosa (Roth.) Kuetz. O 1 1 2 1 2 1 1 CHLOROPHYTA
VOLVOCALES
Obest kolonii I . 1 . . . . .
CHLOROCOCCALES
Ankistrodesmus fusiforme Corda sensu Kors. I 1 1 . . . . 1
Botryococcus braunii Kuetz. O . 1 1 . . . .
Coelastrum microporum v octaedricum (Skuja) Sodomk
I . . 1 . . . 1
C. sphaericum Naegeli E . 1 1 1 . . .
C. sp I 1 1 . . . . .
Crucigeniella rectangularis (Naeg.)Kom. I . 1 . . . . .
Dimorphococcus lunatus A.Br. E . 1 . . . . .
Kirchneriella obesa (W.West)Schmidle I . 1 . . . . .
Oocystis sp O . 1 1 1 . . .
Pediastrum angulosum (Ehr.)Menegh. I 1 1 1 . . 1 1
P. biradiatum Meyen E . 1 1 . . . .
P. boryanum (Turp.)Menegh. E . 1 . 1 1 1 .
P. boryanum v cornutum (Racib.)Sulek E 1 . 1 . . . .
P. boryanum v longicorne Reinsch E 1 1 1 1 1 1 1
P. duplex v duplex Kuetz. E . 1 . . . . .
P. tetras (Ehr.)Ralfs E 1 1 . . . 1 .
Scenedesmus acutus (Meyen)Chod. E . 1 . . . . .
S. ecornis (Ralfs) Chod E . 1 1 1 1 . .
S. quadricauda (Turp.)Breb. E 1 1 1 . . . .
S. serratus (Corda)Bohl. O . 1 . 1 1 1 .
S. sp Meyen E 1 1 . 1 1 . .
S. sp Meyen I . 1 . . 1 1 1
ULOTHRICALES
Geminella interrupta (Turpin) Lagerh. O . . . 1 Ulothrix zonata (Web. et Mohr) Kuetz. I . . . . 2 . 1
U. tenerrima Kuetz. I 1 1 1 1 1 . .
MICROSPORALES
Microspora sp Wichmann I . . . . 1 . .
CHAETOPHORALES
Chaetophora elegans (Roth) Ag. I 1 . . . .
Chaetophorales I . . . . 1 . .
OEDOGONIALES
Bulbochaete sp långa celler O . 1 1 . . . .
B. sp medel långa celler O . . . 1 . 1 .
B. sp korta celler O 1 1 . 1 1 1 2 Oedogonium sp br <10 um Link I 1 1 1 . 1 . . O. sp br 11-20 um Link I 1 1 1 1 1 1 1 O. sp br 21-30 um Link I . . . 1 . 2 1 O. sp br 31-40 um Link E . . . . 1 . . CLADOPHORALES
Cladophora glomerata (L.) Kuetz. E . . . . 2 . .
Kuetzing
COLEOCHAETALES
Chaetosphaeridium globosum (Nordstedt) Klebhan
I . . . 1 . . 1
Coleochaetae pulvinata A. Braun I 1 . . . 1
C. scutata Breb. I . . . 1 . 1 2
ZYGNEMATALES (Konjugater)
Mougeotia a Israelson 1949 O 1 1 . . 1 1 .
M. c Israelson 1949 O . 1 1 1 . 1 .
M. d Israelson 1949 I 1 . . . 1
Netrium digitus v digitus (Breb.)W.Krieg. O . . 1 1 . . .
Spirogyra a Israelson 1949 O . . . . 1 . .
S. c Israelson 1949 I 2 3 3 5 1 1 1
S. sp Israelson 1949 I . 1 1 . 1 . .
Zygnema a Israelson 1949 O 1 . . 2 . 1 1
Z. b Israelson 1949 O . . . . 1 . .
DESMIDIALES (Okalger, desmidéer, smyckesalger )
Closterium cf acutum Ralfs I . 1 . . . . .
C. parvulum Naeg. I . 1 1 1 1 . .
Cosmarium binum Nordst. I 1 . . . .
C. botrytis Meneghini ex Ralfs I 1 . 1 1 1 1 1
C. connatum Breb. in Ralfs I . . 1 . . . .
C. dentiferum Corda ex Nordst. I . . . . 1 . .
C. granatum Breb. I 1 1 1 1 . . 1
C. holmiense v integerum Lundell O . . . 1 .
C. cf humile (Gay) Nordstedt I . 1 1 1 . 1 1
C. impressulum Elfing I 1 1 . . 1 . 1
C. impressulum v suborthogonum (Racib.) Prescott
I . . . 1 . .
C. margaritatum f minor (Bold) W. & G. S. West O . . . . 1 . .
C. nitidulum De Notaris O . . . 1 . . .
C. pseudoholmii Borge O . . . . 1 . .
C. pseudoprotuberans v sax. (Racib) Krieger & Gerloff
O . . . . 1 . .
C. punctulatum Bréb. O . 1 . . 1 . .
C. reniforme (Ralfs)Arch. I . . 1 . 1 . 1
C. subimpressulum v. taylorii Krieger & Gerloff I . . . 1 . . .
C. turpinii Breb. I 1 1 1 . 1 . .
Cosmarium I sp Corda I 1 1 . . 1 . 1
Cosmarium II sp Corda I 1 1 1 1 1 1 1
C. sp Corda I . . . . 1 . .
Euastrum denticulatum (Kirchn.)Gay O . . 1 . . . .
E. elegans Brreb. ex Ralfs O . 1 . . . . .
E. insulare v insulare (Wittrock) Roy O . 1 . 1 . . .
E. verrucosum Ehr. ex Ralfs I . . . . 1 . .
Gonatozygon brebissonii De Bary I . . . 1
G. kinahani (Arch.)Rab. I . . . . 1 . .
G. monotaenium De Bary O 1 1 . . 1 . .
Pleurotaenium ehrenbergii (Breb. ex Ralfs) I 1 . 1 . . . .
P. trabecula Ehr. ex Naeg. I . . . . 1 . .
Staurastrum dilatatum Ehr. I 1 1 1 1 . . .
S. muricatum hirsutum v muricatum Gutw. I . . . . 1 . .
S. muticum Bréb. O . . . . 1 . . S. cf punctulatum Breb. I . . 1 . . . . S. sp I I 1 1 1 1 1 . . S. sp I . 1 . . . . . S. sp II I . . 1 1 1 . . Staurodesmus sp I . 1 . . . . . Teilingia granulata O . 1 . . . . .
Xanthidium antilopaeum v hebridarum W. & G. West
O . 1 . . . . .
X. subhastiferum W. West O . . . 1 . . .
