• No results found

Bör ett särskilt hedersbrott införas?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Bör ett särskilt hedersbrott införas?"

Copied!
80
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bör ett särskilt hedersbrott införas?

Ett exempel på när politiken möter straffrätten

Caroline Sköld

Juridiska institutionen Examensarbete 30 hp.

Ämnesinriktning: Straffrätt Höstterminen 2021

Grupphandledare: Axel Holmgren

Engelsk titel: Should an honour-based offence be introduced? – An illustration of when political influences meet the criminal law

(2)
(3)

Abstract

Honour crime is a complex and much debated matter in both Swedish media and within the juridical area. There are however disagreements on how honour motivated crimes should be regulated in Swedish criminal law. One aspect is that the best way is to introduce an expressed honour crime. The opposing arguments primarily regard cultural identity, and that criminal law according to the principle of ultima ratio should be used as the very last instrument. Regardless, the head of the government aims to harshen penalties related to honour-related crimes.

According to applicable law it is possible to consider the honour motive as an aggravating circumstance of the penal value. In October 2020, the Swedish government appointed a special investigator to analyze whether a specific crime offence should be introduced to prevent honour-motivated violence and oppression. The investigator proposed an expressed provision called honour-based offence. The purpose is to offer an effective protection for the victim of honour- related violence and oppression and the offence aims to regulate repeated honour-based offences against the same victim. Honour-based offence does not require for the perpetrator and the victim to be in a close relationship. Honour- based offence will apply in parallel with the aggravating circumstance.

The focus of the thesis is to illustrate what problems the honour-based offence may cause since most of the behaviors that are proposed to be criminalized in the provision already are criminalized. This gives rise to problems in the adjudication process. For example, it can result in a legal situation where the honour-based offence is applicable in the same case as unlawful harassment, violation of a child’s integrity and gross violation of integrity offense. Therefore, it can be questioned whether the proposed criminalization is motivated by political aims and disregards central principles and aspects in criminal law. The same question is also actualized in relation to honour motive as an aggravating circumstance.

Furthermore, the thesis shows that the honour-based offence can cause unwanted demarcations in relation to principles that govern the criminal law.

According to established Swedish juridical doctrine a criminalization must fulfill certain criterias to be legitimate. The thesis concludes that it is unclear whether the honour-based offence is motivated by political aims and disregards central principles and aspects in the criminal law. In some cases, honour motivated crimes are punished harsher than similar crimes but without honorary motives.

In other cases, the honour motive does not matter at all. It is therefore not clear how honour-related crimes should be regulated in Swedish law since there are opposing interests. On one hand, the legislator wants to signal its disapproval

(4)

and ability to act on the problems related to honour-related violations. On the other hand, the legislator wants to avoid unnecessary criminalization which risks conflicting with fundamental considerations in criminal law.

(5)

Förkortningar

Barnkonventionen BrB BRÅ

Dir.

Dnr.

EKMR FB HD NJA Prop.

RB RF RH Rskr.

SOU Skr.

Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter

brottsbalk (1962:700) Brottsförebyggande rådet kommittédirektiv

diarienummer

Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna föräldrabalk (1949:381)

Högsta domstolen Nytt juridiskt arkiv proposition

rättegångsbalk (1942:740) Regeringsformen (1974:152) publicerade rättsfall från hovrätterna riksdagsskrivelse

statens offentliga utredningar regeringsskrivelse

(6)
(7)

Innehåll

Abstract... 3

Förkortningar ... 5

1 Inledning ... 9

1.1 Ämnesintroduktion och problemformulering ... 9

1.2 Syfte och frågeställningar ...10

1.3 Metod och material...11

1.4 Avgränsningar ...15

1.5 Terminologiska klargöranden ...15

1.6 Disposition ...16

2 Allmänna utgångspunkter... 19

2.1 Inledande kommentar ...19

2.2 Begreppet heder ...19

2.3 Hedersrelaterat våld och annat förtryck...20

2.4 Tidigare åtgärder på området ...23

2.5 Straffrättsanvändningsutredningens kriminaliseringsprinciper ...25

2.6 Hedersbrottsutredningens förslag på hedersbrottet ...27

2.6.1 Uppdragets syfte och hedersbrottets brottsbeskrivning ...27

2.6.2 Den kollektiva prägeln ...29

2.6.3 Särskilt om hedersbrottets signalvärde ...30

3 Hedersbrottet i ljuset av några systematiska aspekter ... 33

3.1 Inledande kommentar ...33

3.2 Förhållandet till uppsåt ...33

3.3 Förhållandet till övriga straffbestämmelser ...36

3.4 En jämförelse med närliggande bestämmelser ...38

3.4.1 De grova fridskränkningsbrotten ...38

3.4.2 Olaga förföljelse...41

3.4.3 Barnfridsbrottet ...42

3.4.4 En sammanfattande kommentar ...46

4 Hedersmotivet och påföljdsbestämningen ... 47

4.1 Inledande kommentar ...47

4.2 Översiktligt om påföljdsbestämningen enligt BrB ...47

4.3 Inverkan på straffvärdet ...49

4.4 Hedersmotivet som straffskärpningsgrund ...50

4.5 Den föreslagna straffskalan ...52

4.6 En straffskärpningsgrund parallellt med hedersbrottet ...54

5 Rättspolitiska överväganden bakom hedersbrottet ... 57

5.1 Inledande kommentar ...57

5.2 Hedersbrottet och kriminaliseringsprinciperna...58

5.2.1 Liv och hälsa som skyddsintresse samt skadeprincipen ...58

5.2.2 Kulturell frihet och tankefriheten som motstående intresse...60

5.2.3 Hedersbrottet och skuldprincipen ...61

5.2.4 En effektiv kriminalisering eller alternativa medel?...63

(8)

5.2.5 En sammanställning av samtliga intressen ...67

5.3 Hedersbrottets signalvärde och presumtiva ställning som symbollagstiftning ...68

6 Sammanfattande slutsatser ... 73

6.1 Systematiska aspekter ...73

6.2 Straffrättspolitiska aspekter ...74

6.3 Vad ska gå först – straffrättens systematik eller straffrättspolitiken? ...75

Källförteckning ... 77

(9)

1 Inledning

1.1 Ämnesintroduktion och problemformulering

Personer i olika åldrar, främst kvinnor, utsätts för grov våldsbrottslighet och förtryck på grund av att de anses bryta mot uppställda hedersnormer inom familjen eller släkten.1Detta benämns i alldagligt tal som hedersrelaterat våld och förtryck.2 Alltsedan 1990-talet är hedersrelaterat våld och förtryck ett samhällsproblem som uppmärksammats i Sverige.3Våldet sker i stor omfattning i hemmen bakom stängda dörrar vilket gör att det är svårt för staten att upptäcka samt kontrollera våldet.4 Att bekämpa den hedersrelaterade brottsligheten är emellertid ett politiskt mål i regeringens så kallade januariavtal och har varit föremål för den politiska agendan under flera års tid.5 Redan i juli år 2020 infördes därför hedersmotivet som en straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § tionde punkten BrB. Syftet var att uttrycka en skärpt syn på hedersrelaterat våld och förtryck genom möjligheten att utdöma strängare straff om brottet begåtts med hedersmotiv.6 Vid detta tillfälle uttalades dock att ett särskilt hedersbrott, det vill säga en straffbestämmelse inriktad på brottslighet med hedersmotiv, inte var önskvärd i svensk rätt.7

Endast några månader senare, i oktober år 2020, förordnades en särskild utredare som fick i uppdrag att undersöka hur ett hedersbrott kan utformas.8 Hedersbrottsutredningens förslag på ett särskilt hedersbrott tog främst sikte på hedersrelaterat våld och förtryck som upprepats mot ett och samma brottsoffer.9 Hedersbrottsutredningen presenterade likaså ett förslag på bestämmelsens rättsliga konstruktion där fridskränkningsbrotten användes som rättslig förebild.10 Sedermera presenterades slutsatsen att ett särskilt hedersbrott bör införas i svensk rätt. Den 22 december år 2021 lämnades

1 Detta är författarens egen sammanfattning.

2 Jfr prop. 2019/20:131, s. 24 f. och SOU 2020:57, s. 98 f.

3 SOU 2020:57, s. 98, 329 f., SOU 2018:69, s. 83, bet. 2017/18:JuU14 och rskr. 2017/18:240.

4 Prop. 2019/20:131, s. 27 och BRÅ, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr. 0389/20), s. 2 f.

5 Dir. 2019:43, s. 2 och januariavtalet, punkt 42. Januariavtalet är regeringsavtalet som ingicks mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna i samband med regeringsbildning år 2019.

6 Prop. 2019/20:131, s. 32 ff.

7 Prop. 2019/20:131, s. 125 och SOU 2018:69, s. 17.

8 Utredningen benämns som Hedersbrottsutredningen och åsyftar den utredning som tagit fram betänkandet SOU 2020:57 Ett särskilt hedersbrott.

9 SOU 2020:57, s. 16.

10 SOU 2020:57, s. 16, 49 f.

(10)

Hedersbrottsutredningens förslag, med vissa ändringar, på lagrådsremiss och bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juni år 2022.11

Utformningen av den särskilda straffbestämmelsen samt kriminaliseringen av hedersmotivet orsakar tillämpningsproblem. Som exempel har hedersbrottet i princip samma tillämpningsområde som de grova fridskränkningsbrotten, olaga förföljelse samt barnfridsbrottet. Bland andra Svea hovrätt anförde att straffbestämmelsen torde leda till en oönskad överlappning i detta avseende, inte minst i relation till den nyligen införda straffskärpningsgrunden.12Hedersbrottet nykriminaliserar inga gärningar utan de gärningar som ingår i hedersbrottet är kriminaliserade enligt gällande rätt. Det som läggs till är hedersmotivet, något som kan ifrågasättas utifrån hur den straffrättsliga systematiken i övrigt är utformad vad gäller krav på uppsåt.

Det bör även granskas huruvida det tilltänkta hedersbrottet överensstämmer med rådande kriminaliseringsprinciper som finns för att tillgodose att icke befogad kriminalisering undviks. Detta särskilt i relation till principen ultima ratio som innebär att kriminalisering endast ska vidtas när det saknas alternativa åtgärder.13 Mot bakgrund av ovan nämnda tillämpningsproblem samt att hedersbrottet är ett resultat av en politisk målsättning kan straffbestämmelsen anklagas för att vara symbollagstiftning i och med bestämmelsens signalvärde snarare än en förändring av rättsläget.

Hur hedersmotivet hanteras i gällande rätt är således ett spretigt område.

Utöver om en straffbestämmelse eller en straffskärpningsgrund är att föredra, finns det somliga som menar att hedersmotivet i vissa fall bör ha förmildrande verkan i ansvarsfrågan respektive vid påföljdsbestämningen.14På samma sätt som lagstiftaren menar att hedersrelaterat våld och förtryck kräver en straffrättslig reglering finns det de som hävdar att gärningar med hedersmotiv omfattas av exempelvis tankefriheten. Detta aktualiserar en intressant diskussion i förhållande till debatten om kulturella försvar som innebär att gärningspersonen på grund av kulturella skäl har en annan uppfattning än gemene man vid visst agerande.

Det går därmed att ifrågasätta huruvida införandet av ett särskilt hedersbrott är legitimt mot bakgrund av vissa systematiska aspekter inom straffrätten och i förhållande till kriminaliseringsprinciperna.

1.2 Syfte och frågeställningar

Uppsatsen syfte är att granska legitimiteten av Hedersbrottsutredningens förslag på ett särskilt hedersbrott i ljuset av tänkbara tillämpningsproblem som straffbestämmelsen kan orsaka inom straffrättens systematiska uppbyggnad.

11 Lagrådsremiss, Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-12-22. Det ska noteras att detta förslag med tillhörande ändringar inte behandlas i denna uppsats.

12 Svea hovrätt, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr. 2020/1138), s. 1 f.

13 SOU 2013:38, s. 20 f.

14 Jfr RH 1990:125 och jfr Lernestedt, s. 343 f.

(11)

Därutöver ämnar uppsatsen att belysa hedersbrottet som kriminalisering ur ett vidare straffrättspolitiskt och samhälleligt perspektiv. Syftet uppfylls med hjälp av följande frågeställningar:

- Vilka tillämpningsproblem kan hedersbrottets utformning aktualisera i förhållande till rättsligt närliggande straffbestämmelser såsom de grova fridskränkningsbrotten, olaga förföljelse samt barnfridsbrottet?

- Hur förhåller sig hedersmotivet till kravet på uppsåt?

- Vilka rättsliga effekter medför hedersbrottet i förhållande till straffskärpningsgrunden avseende hedersmotiv?

- Kan hedersbrottet anses legitimt mot bakgrund av principer för kriminalisering?

1.3 Metod och material

Inledningsvis är uppsatsens syfte att granska Hedersbrottsutredningens förslag i ljuset av tänkbara tillämpningsproblem som straffbestämmelsen kan orsaka inom straffrättens systematiska uppbyggnad. Hedersbrottets rättsliga konstruktion belyses här i förhållande till rättsligt närliggande straffbestämmelser samt uppsåt.

För att illustrera tillämpningsproblem görs en jämförelse med de grova fridskränkningsbrotten, olaga förföljelse samt barnfridsbrottet. I denna del utreds även hedersmotivets förhållande till påföljdsbestämningen eftersom det enligt gällande rätt är en straffskärpningsgrund. Med andra ord är det rättsliga frågor som utreds vilket med fördel görs utifrån den traditionella rättskälleläran där lagtext, rättspraxis och förarbeten används. Ett naturligt sätt att benämna denna metod är den rättsdogmatiska metoden, bland annat eftersom metoden innebär att gällande rätt beskrivs.15 På straffrättens område har Jareborg myntat termen straffrättsdogmatisk metod för den metod som används när gällande rätt studeras utifrån rättskälleläran.16Den straffrättsdogmatiska metoden uppställer ett krav på att de källor som används har förankring i rättskälleläran.17 Straffrättsdogmatiken beskrivs som en brygga mellan lagstiftning och rättstillämpning, något som är centralt för uppsatsen. Samspelet av principer, läror och begrepp ger rättstillämparen en fullgod möjlighet att konstruera gällande straffrätt.18 Då ämnet befinner sig på straffrättens område är legalitetsprincipen såsom den följer av 1 kap. 1 § tredje stycket RF samt 2 kap. 10 § RF styrande för urvalet av rättskällor och därmed det material som används. Legalitetsprincipen innebär att makten är lagbunden och att det därmed inte är tillåtet att tillämpa lagar retroaktivt samt att bestämmelser ska vara förutsebara. För uppsatsens del innebär det följande.

Lagtext används för att jämföra hedersbrottets juridiska konstruktion och rekvisit med ovan nämnda närliggande bestämmelser. Den lagtext som används är främst

15 Kleineman, s. 21 ff.

16 Jareborg, 1995, s. 37 och Jareborg, 2009, s. 19.

17 Jareborg, 2009, s. 19 f. och jfr Sandgren, s. 45.

18 Jareborg, 2009, s. 19, 98 f.

(12)

BrB men även FB och RF vidrörs. I den mån lagtexten inte besvarar den rättsliga frågan, såsom exempelvis hur ett visst rekvisit ska tolkas, används övriga rättskällor. Rättspraxis används som exempel för att illustrera hur hedersmotivet vid straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § tionde punkten BrB har hanterats av domstolen. Eftersom HD inte har prövat hedersmotivet får underrättspraxis anses legitimt även om dess rättskällevärde kan ifrågasättas. De rättsfall som används från HD i förhållande till rättsligt närliggande bestämmelser fastställer gällande rätt genom att presentera hur vissa bestämmelser och rekvisit ska tolkas och tillämpas. I förhållande till hedersbrottet används fall från hovrätten främst för att exemplifiera hur hedersrelaterad brottslighet kan ta sig i uttryck samt vad som utmärker brottslighetens karaktär.

En stor del av materialet utgörs av förarbeten eftersom uppsatsens syfte behandlar en rubricering på utredningsnivå. Förarbetena som ligger till grund för uppsatsen är skrivna i modern tid och kan därmed anses ha ett relativt högt rättskällevärde eftersom de utgår från gällande rätt i dagens samhälleliga kontext.

Det ska dock erinras om att offentliga utredningar har lägre rättskällevärde än propositioner eftersom offentliga utredningar inte alltid leder till lagstiftning och därmed gällande rätt.19 Uppsatsen bygger som bekant på SOU 2020:57 Hedersbrottsutredningen. Innehållet i offentliga utredningars rättskällevärde varierar beroende på vilken situation som uppmärksammas. Om uppdraget inte föranlett lagstiftning är rättskällevärdet sannolikt lågt.20 Här ska särskilt noteras att regeringen genom en lagrådsremiss föreslagit att brottet ska träda i kraft den 1 juni år 2022, varför det går att argumentera för att rättskällevärdet är högre än om ärendet stannat på utredningsnivå.21 Därutöver finns endast knapphändigt material att tillgå vad gäller hedersmotivet, varför Hedersbrottsutredningens förslag enligt uppsatsförfattarens mening kan tillerkännas viss rättskällestatus.

Det kan tilläggas att uppsatsen avser att granska Hedersbrottsutredningens förslag, vilket innebär att hänvisningar till utredningen i högsta grad av relevans, inte minst för att kunna bemöta Hedersbrottsutredningens resonemang.

Uppsatsen använder även vissa remissinstansers yttranden över förslaget.

Yttrandena kan klandras för att sakna förankring i rättskälleläran.22 De remissyttranden som valts ut för framställningen kan emellertid likställas med doktrin när det gäller rättskällevärdet. Samtliga är författade av personer med juridisk expertis på området och argumenationen som förs är juridiskt relevant.

Det ska noteras att varken doktrin eller remissyttrandena har lika högt rättskällevärde som förarbeten eftersom lagstiftningsprocessen inte är avhängig dessa ståndpunkter. Ytterligare en anledning till att remissinstansernas yttranden används är att den rättsdogmatiska metoden, bland annat enligt Jareborg, kan ge utrymme för kritisk värdering.23 För uppsatsens del används remissyttranden således för att belysa olika problem som hedersbrottet kan medföra när gällande rätt tillämpas snarare än att besvara vad som är gällande rätt.

19 Jfr Bengtsson, s. 777 ff.

20 Bengtsson, s. 779 f.

21 Lagrådsremiss, Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-12-22.

22 Jfr. bla. Jareborg, 2009, s. 105 f.

23 Jareborg, 2009, s. 19, 98 f.

(13)

I den mån lagtext, förarbeten och rättspraxis inte ger svar på den rättsliga fråga som undersöks används doktrin för att åskådliggöra hur regler ska tillämpas och tolkas. Jämförelsen med andra straffbestämmelser och uppsåtsregleringen befinner sig på en mer teoretisk nivå av straffrätten eftersom all tolkning och tillämpning inte går att utläsa ur respektive bestämmelses ordalydelse. Doktrinen fyller därmed en viktig roll. Vad gäller doktrin är dock status som självständig rättskälla ifrågasatt.24 På straffrättens område verkar dock gängse uppfattning vara att doktrin tillmätes rättskällestatus.25 Den doktrin som används är avsedd att komplettera när övriga rättskällor inte ger svar. Inom straffrätten är det inte ovanligt att doktrin används för att presentera olika sidor av samma mynt på ett teoretiskt plan. Således kan doktrinen anses fylla en funktion inom ramen för den straffrättsdogmatiska metoden. Bland annat Allmän kriminalrätt, Kriminalrättens grunder och Att bestämma påföljd för brott används av HD i rättstillämpningen varför de får anses ha visst rättskällevärde.26 Det går därmed att konstatera att innehållet i materialet kan anses ha förankring i rättskälleläran vilket gör att den straffrättsdogmatiska metoden får genomslag i detta avseende. Det ska tilläggas att uppsatsen använder viss icke juridisk litteratur, framför allt framställningar om hedersrelaterat våld på området för socialt arbete. Denna typ av litteratur saknar självständigt rättskällevärde. Icke juridisk litteratur används i uppsatsen för att beskriva komplexiteten kring hedersrelaterat våld och förtryck snarare än att fastställa gällande rätt och för att inhämta fakta som kan vara relevanta även i de internt juridiska perspektiven. Som exempel kan Om heder av Wikan nämnas.27 Det som presenteras från denna källa är främst vad som utmärker hedersrelaterat våld och förtryck, något som får anses väsentligt för att kunna föra en rättslig argumentation angående huruvida hedersbrottet är legitimt och lämpligt. Det material som används inom ramen för den rättsdogmatiska metoden avser därför att belysa hedersbrottet ur en helhetsaspekt.

Den andra delen av uppsatsens syfte är att analysera hedersbrottet som kriminalisering och därmed i relation till rådande kriminaliseringsprinciper.

Vidare nyanseras diskussionen genom att behandla även samhälleliga aspekter snarare än att endast belysa hur straffbestämmelserna förhåller sig till varandra.

Sandgren har benämnt denna metod som rättspolitisk metod.28 Jareborg har på straffrättens område myntat termen straffrättspolitisk metod för den metod som används när det analyseras huruvida gällande rätt bör ändras samt hur ett visst ändamål kan tillgodoses genom förändring.29 Sandgren menar att den

24 Jareborg, 2009, s. 104 f.

25 Jfr Ulväng, s. 187 ff. Se även NJA 2016 s. 702 och NJA 2016 s. 540.

26 Jfr b.la. NJA 2016 s. 702 och NJA 2016 s. 540. I fallen argumenterar HD i domskälen till viss del utifrån vad som sägs i Allmän Kriminalrätt av Jareborg, Kriminalrättens grunder av Asp, Ulväng &

Jareborg och Att bestämma påföljd för brott av Borgeke & Heidenborg.

27 Wikan är en norsk professor i socialantropologi som forskar om bland annat hedersmord. Wikan har bidragit med viktiga slutsatser för forskningen på området, exempelvis genom hennes konstaterande att hedersbrott har ett samband med kollektivet.

28 Sandgren, s. 52 f.

29 Jareborg, 1995, s. 38. Det ska noteras att vissa författare talar om en "straffrättsfilosofisk metod”

som tycks operera på en ännu högre abstraktionsnivå. I vissa delar skulle uppsatsens metod kunna karaktäriseras på ett sådant sätt. Se b.la. Lernestedt, 2009, s. 24 och Jareborg, 2009, s. 19.

(14)

rättspolitiska metoden innebär att analysera huruvida gällande rätt bör ändras samt hur ett visst ändamål kan tillgodoses genom förändring.30 Jareborg anser att den straffrättspolitiska metoden handlar om att diskutera hur gällande rätt bör utformas mot bakgrund av effektivitet, rättvisa och mänskliga rättigheter.31 Att diskutera hedersbrottet utifrån kriminaliseringsprinciper, som öppnar upp för diskussion om effektivitet och rättvisa, talar därför för att uppsatsens metod i denna del kan benämnas som straffrättspolitisk. Inom den straffrättspolitiska metoden faller även att se hur gällande rätt bör regleras i samhället i stort varför det är av relevans att granska ett förslag på utredningsnivå. Metoden ger därför utrymme för att kritisera samt värdera gällande rätt, något som är nödvändigt för att uppsatsens syfte ska uppfyllas.

Straffrättsanvändningens kriminaliseringsprinciper som framgår av SOU 2013:38 Vad bör straffas? är inte lagstadgade eller bindande varför de kan anklagas för att sakna förankring i rättskälleläran på det sätt som krävs inom rättsvetenskapen. Även om en straffrättslig framställning måste ske inom legalitetsprincipens ramar, ställer den straffrättspolitiska metoden inte lika högt krav på att källorna ska ha förankring i rättskälleläran som den straffrättsdogmatiska metoden gör. Med det sagt används dock lagtext i första hand. Som vidrörts öppnar den straffrättspolitiska metoden upp för samhälleliga diskussioner. Detta möjliggör att symbollagstiftning och kulturella försvar kan behandlas som en del av kriminaliseringsöverväganden. På så sätt anläggs samhälleliga perspektiv på hedersbrottet.

I den mån Straffrättsanvändningsutredningens kriminaliseringsprinciper inte ger svar används doktrin för att nyansera framställningen och presentera ytterligare synsätt och perspektiv än de som lyfts av lagstiftaren i utredningen.

Som exempel används Rimer signal på kriminal? av Elholm samt Lernestedts Kulturella försvar - likhet och diskriminering. På en kriminaliseringsnivå finns möjlighet att vidga perspektiven och ta hänsyn till fler externa perspektiv än vad den straffrättsdogmatiska metoden vanligtvis ger utrymme för.

Metodologiska överväganden som gjorts i uppsatsen, utöver de som avhandlats, är att finna rättsvetenskaplig förankring i där förhållandet mellan hedersbrottet och kriminaliseringsprinciperna diskuteras. Ur metodologisk synpunkt är det av vikt att notera att den effektivitet som diskuteras saknar enhetliga måttstockar.32 Även övriga rättsprinciper spelar en central roll för uppsatsens innehåll och materiella framställning. Som exempel kan legalitetsprincipen nämnas, vilken framgår av bland annat 1 kap. 1 § RF och 2 kap. 10 § RF. Lernestedt menar att principer på straffrättens område är av stor betydelse.33 Trots att rättsprinciper inte tillhör rättskälleläran kan sägas att de gäller utöver rätten som den framgår av rättskälleläran. För uppsatsens del innebär det bland annat att de resonemang som förs i förhållande till skuldprincipen och proportionalitetsprincipen kan tillmätas viss betydelse.

30 Sandgren, s. 52 f.

31 Jareborg, 1995, s. 38.

32 Jfr SOU 2013:38, s. 424 ff.

33 Jfr Lernestedt, 2009, s. 103 f.

(15)

1.4 Avgränsningar

Hedersrelaterad brottslighet begås ofta med kollektiv prägel på det sätt att fler personer står bakom brottsligheten.34Detta kan aktualisera en juridiskt intressant diskussion om medverkansläran. På grund av uppsatsens problemformulering i kombination med utrymmesskäl behandlas medverkansläran emellertid inte i uppsatsen.

När hedersbrottet diskuteras utifrån kriminaliseringsprinciperna tas utgångspunkten i Straffrättsanvändningsutredningen, nämligen SOU 2013:38 Vad bör straffas?. Detta föranleder att Åklagarmyndighetens kriterier samt de i doktrin förekommande kriminaliseringsprinciper inte behandlas. Skälet till avgränsningen är dels att Hedersbrottsutredningen saknar en närmare analys utifrån Straffrättsanvändningsutredningens principer, dels att de kriminaliseringsprinciper som nämns i den statliga utredningen har högre rättskällevärde.

Den 22 december år 2021, det vill säga under uppsatsens slutskede, skickade regeringen hedersbrottet på lagrådsremiss. Av lagrådsremissen framkommer att en straffbestämmelse benämnd hedersförtryck föreslås träda i kraft den 1 juni år 2022.35 Denna straffbestämmelse innehåller några ändringar i förhållande till den brottsbeskrivning som Hedersbrottsutredningen presenterade. Bland annat föreslås straffskalan vara ett till sex år, brottets placering flyttas till 4 kap. 4 e § BrB samt formuleringen av uppsåt ändras från ”i syfte att” till ”ett syfte”.

Uppsatsens syfte är att granska Hedersbrottsutredningens förslag varför lagrådsremissen lämnas utan avseende. Emellertid ska det noteras att merparten av det resonemang som förs har bäring även på den utformning som straffbestämmelsen har i lagrådsremissen och sannolikt även på straffbestämmelsen om den träder i kraft.

Den 1 januari år 2022 höjdes straffskalan för de grova fridskränkningsbrotten.

Denna lagändring nämns inte i uppsatsen. Skälet till behov av avgränsning är att Hedersbrottsutredningens förslag utgår från den reglering som gällde fram till och med 1 januari år 2022.36

1.5 Terminologiska klargöranden

Framställningen är avhängig distinktionen mellan hedersrelaterat våld och förtryck och hedersrelaterad brottslighet. Det förstnämnda åsyftar de gärningar med hedersmotiv som sker utan att vara brottsliga, exempelvis begränsningar och förbud i vardagen.37 Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kan arta sig till brottslighet vilket sker när gärningarna uppfyller rekvisiten i en straffbestämmelse. Detta

34 SOU 2020:57, s. 108, 174.

35 Lagrådsremiss, Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-12-22.

36 Prop. 2020/21:217.

37 Prop. 2019/20:131, s. 24 f. och SOU 2020:54, s. 98 ff.

(16)

benämns som hedersrelaterad brottslighet.38 Hederskontexten är den levnadssituation som präglas av privat uppställda hedersnormer.39

Med hedersbrottet avses förslaget på straffbestämmelse som utformats i utredningen SOU 2020:57 Ett särskilt hedersbrott.40

I den delen uppsatsen avhandlar straffrättspolitik ska noteras att med detta avses diskussionen om hur straffrätten bör utformas med iakttagande av krav på effektivitet och rättvisa.41 Det är därmed endast en liten del av kriminalpolitiken som behandlas.

1.6 Disposition

Uppsatsens andra kapitel inleds med en redogörelse om heder, hedersrelaterat våld och förtryck samt vilka åtgärder som tidigare företagits på området. Därefter introduceras Straffrättsanvändningsutredningens kriminaliseringsprinciper och en redogörelse för kriminaliseringsprinciperna följt av Hedersbrottsutredningens förslag. Kapitlet utgör därmed den teoretiska grund som läsaren bör ha med sig genom uppsatsen. Det tredje kapitlet avser att belysa vilka systematiska problem som hedersbrottet kan medföra, såväl i förhållande till rättsligt närliggande bestämmelser som till uppsåtskravet. Med rättsligt närliggande bestämmelser avses grova fridskränkningsbrotten, olaga förföljelse samt barnfridsbrottet. I kapitel fyra redogörs för hedersmotivet och påföljdsbestämningen. De systematiska aspekter som tas upp är därför såväl på rubriceringsnivå som påföljdsbestämningen. Kapitlet belyser således tillämpningsproblem som kan uppstå vid påföljdsbestämningen.

Kapitel fem avser att sätta hedersbrottet i ett vidare perspektiv, nämligen det straffrättspolitiska. I detta kapitel diskuteras hedersbrottet utifrån samtliga kriminaliseringsprinciper vilket inbegriper diskussioner om effektivitet, rättvisa och sambandet mellan straffrätten och politiken. Diskussionen är dock mer djupgående än vad principerna kräver och problematiserar hedersbrottet även i förhållande till diskussionen om kulturella försvar samt symbollagstiftning.

Slutligen är kapitel sex uppsatsens sammanfattande kommentar där slutsatserna upprepas, dels i förhållande till brottsbeskrivningen, dels påföljdsbestämningen.

Avslutningsvis sker en diskussion om växelverkan mellan straffrätten och politiken.

Det kan verka naturligt att inleda framställningen med en diskussion utifrån kriminaliseringsprinciperna eftersom lagstiftning sker före rättstillämpning i praktiken. Med anledning av att hedersbrottet aktualiserar komplexa situationer av överlappande tillämpning och systematiska problem utgår uppsatsen från en omvänd ordning. De rättsliga problem som beskrivs i kapitel 3–4 ligger till grund för den rättspolitiska diskussion som förs senare. Dessutom brukar det inom

38 Prop. 2019/20:131, s. 24 f. och SOU 2020:54, s. 58 f.

39 Termerna utvecklas vidare i avsnitt 2.2 och 2.3.

40 Bestämmelsens ordalydelse presenteras i avsnitt 2.6.1.

41 Jareborg, 1995, s. 38.

(17)

straffrätten göras en uppdelning mellan straffansvar och påföljdsbestämningen.

Uppsatsen följer denna uppdelning och avhandlar först rubriceringsfrågan, sedan påföljdsbestämningen och slutligen kriminalisering. Framställningen går med andra ord från att problematisera hedersbrottet från interna juridiska perspektiv till att anlägga externa perspektiv.

(18)
(19)

2 Allmänna utgångspunkter

2.1 Inledande kommentar

I detta kapitel förklaras heder respektive hedersrelaterat våld och förtryck närmare.

Tidigare åtgärder på området för hedersrelaterat våld och förtryck presenteras.

Kapitlet avser att ge läsaren en teoretisk introduktion till vad uppsatsen avhandlar. Således beskrivs även kriminaliseringsprinciperna och premisser för symbollagstiftning. Hedersbrottsutredningens förslag presenteras också utifrån de problem som anses kvarstå trots tidigare åtgärder på området. Här betonas särskilt hedersbrottets kulturella prägel och potentiella signalvärde. Kapitlets deskriptiva innehåll utgör därmed uppsatsens teoretiska grund genom att klarlägga grundläggande utgångspunkter som ska bli föremål för nyanserad diskussion.

2.2 Begreppet heder

Hedersbrottsutredningens förslag är baserat på samma definition av heder som regeringen utgick från vid införandet av straffskärpningsgrunden avseende hedersmotiv.42 Hedersbrottet utgår därmed från att heder innefattar privat uppställda normer, kollektiv kontext samt att gruppen anses gå före individen.43 Vad som avses med heder saknar emellertid en enhetlig legaldefinition.44Detta innebär att heder är uppfyllt förutsatt att individen beter sig i enlighet med de hedersnormer som finns i hederskontexten. Hedersbegreppet är präglat av en patriarkal struktur där en individs beteende är avhängigt familjens sociala anseende. Detta blir tydligt främst i relation till unga kvinnor.45Emellertid kan även män bete sig i strid med kollektivets heder.46Så sker exempelvis när en man inte är heterosexuell vilket i hederskontexten kan påverka familjens anseende i negativ riktning.47Heder består därmed av en kollektiv prägel, vilken innebär att släktens eller gruppens anseende anses gå före individen och att de som ingår i kollektivet har skyldigheter gentemot varandra.48 Hederskontexten präglas vidare

42 SOU 2020:57, s. 107.

43 Prop. 2019/20:131, s. 37 och SOU 2020:57, s. 107.

44 Jfr SOU 2020:57, s. 98 ff.

45 Prop. 2019/20:131, s. 24 ff., SOU 2020:57, s. 106, skr. 2016/17:10, s. 35 och Wikan, s. 9 ff.

46 Prop. 2019/20:131, s. 24 f. och SOU 2020:57, s. 104.

47 Prop. 2019/20:131, s. 24 f. och SOU 2020:57, s. 110.

48 Prop. 2019/20:131, s. 24.

(20)

av ett antal värden som utmärker sammanhanget vilka med översiktliga termer kan sägas ha inslag av kulturella föreställningar om makt, sexualitet och kön.49

Termen heder kan förorsaka problem i rättstillämpningen då begreppet som vidrörts saknar en entydig innebörd vars innehåll är beroende av samhällsgrupp och kontexter. Till skillnad från vad som gäller på straffrättens område har begreppet en legal innebörd inom civilrätten.50 Begreppet förekommer även i vittneseden i RB.51 Därutöver kan termen orsaka problem i förhållande till legalitetsprincipen i 1 kap. 1 § tredje stycket RF. Ett begrepp som saknar entydig betydelse kan medföra rättssäkerhetsproblem på så sätt att förutsebarheten och enhetlighet inom det straffrättsliga systemet äventyras. På lagstiftningsnivå innebär legalitetsprincipen att en straffbestämmelse inte får verka retroaktivt, vara obestämt eller icke förutsebart för den enskilde.52 Om en straffbestämmelse inte är tillräckligt precis kan det leda till att den ges en extensiv tillämpning på ett sätt som gör det svårt att veta vilket beteende som hamnar inom det straffbara området.

Svea hovrätt lyfte i sitt remissyttrande över Hedersbrottsutredningen att begreppet grov självbestämmandekränkning kan användas i stället för begreppet heder på grund av begreppets saknade precision.53 Emellertid är detta förslag inget som åtgärdar problemet med ett för svårtolkat begrepp utan belyser enbart ytterligare svårigheten med att hitta en definition som fångar upp alla gärningar som avses.

2.3 Hedersrelaterat våld och annat förtryck

Föreställningen om att inneha heder kan leda till att våld och förtryck uppstår.

Detta kan beskrivas som att när någon inom kollektivet bryter mot hedersnormerna kan det leda till att våld och förtryck uppstår, dels för att få någon att rätta sig efter hedersnormer, dels för att återta heder om någon agerat i strid med hedersnormerna.54 Gränsen mellan brottsliga gärningar och andra gärningar som företas med hedersmotiv är därmed inte skarp.55 Det sistnämnda kan benämnas som vardagsheder vilket avser begränsningar, förbud samt latenta hot i vardagen som utgör ett förtryck. Som exempel kan anges att en kvinna förbjuds klä sig på ett visst sätt, förbjuds ha manliga bekanta eller utsätts för kontroller och begränsningar i vardagslivet.56 Det finns inga krav eller generella utgångspunkter för hur kontrollen tar sig i uttryck utan det kan röra sig om allt

49 SOU 2020:57, s. 98 f.

50 33 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och SOU 2020:57, s. 174 ff. På civilrättens område används begreppet för att beskriva en önskvärd avtalssituation.

51 36 kap. 11 § RB och SOU 2020:57, s. 174 f.

52 SOU 2013:38, s. 429.

53 Svea hovrätt, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2002:57), 2021-01-19, (dnr. 2020/1138), s. 1

54 SOU 2020:57, s. 102 f.

55 Jfr SOU 2020:57, s. 102 och skr. 2007/08:39, s. 12 f.

56 Prop. 2019/20:131, s. 24 ff. och SOU 2020:57, s. 102 f.

(21)

från verbala förolämpningar till att skuldbelägga för att ha agerat i strid det som anses acceptabelt i förhållande till familjens hedersnormer.57 Kontrollen kan utföras i flera led och inte bara inom närmsta familjen, utan även andra, mer avlägsna, släktingar såsom farbröder eller manliga kusiner kan utöva kontroll.58 Hedersrelaterat våld och förtryck utgör därmed en form av hederskontext som brottsoffret befinner sig i.59

Ofta sker gärningar som föranletts av hedersmotiv för att återupprätta den skam som en personens beteende anses ha kostat familjens sociala anseende.60 Det går alltså att se tendenser av den traditionella talionsprincipen som innebär att en gärning som företas i hämndsyfte ska vara lika allvarlig som den handling som föranlett hämnden.61 Med andra ord ska gärningar som begås med hedersmotiv skada brottsoffret i lika stor utsträckning som brottsoffret anses ha skadat kollektivet genom att ha brutit mot hedersnormerna. Gärningarna kan också begås för att bevara kollektivets heder i förebyggande syfte.62 Detta kollektiva drag bekräftas även av andra förarbeten.63 Hederskontexten kan därmed föranleda att kollektivet utövar en form av kontroll över individens självbestämmanderätt. Således är det kollektiva draget centralt för förståelse av begreppet.64

Vidare karaktäriseras hedersrelaterat våld och förtryck av den kollektiva prägeln, patriarkala strukturer på så sätt att mannen eller någon äldre i släkten anses överordnad kvinnan. Även uppställningen av privata normer med tillhörande hot om sanktioner är ett utmärkande drag för hederskontexten.65 Det föreligger som nämnts avgränsningsproblematik mellan vardagsheder och hedersrelaterat förtryck som är brottsligt eftersom vardagliga begränsningar och förbud inte alltid är olagliga men på sikt kan leda till brottslighet. Detta tydliggör att det är det är hederskontexten, vilken präglas av hedersnormer, som kan ge upphov till brottsligheten.66 I och med hederskontextens kollektiva prägel råder dessutom en tystnadskultur innebärande att ingen inom kollektivet avslöjar när hedersrelaterat våld förekommer inom familjen. En följd av detta är att det finns ett mörkertal som inte anmäler brott de utsätts för. I sin tur leder detta till att det är svårt för Polismyndigheten att få kännedom om, och möjlighet att utreda, brottslighet med hedersmotiv.67

57 SOU 2020:57, s. 102 f.

58 SOU 2020:57, s. 112 f.

59 Wikan, s. 13 ff.

60 SOU 2020:57, s. 16 f.

61 Jfr Asp, Ulväng & Jareborg, s. 30 och Jareborg, 2009, s. 60 och Borgeke & Heidenborg, s. 32.

Det ska noteras att bestraffning tidigare enbart skedde i vedergällningssyfte. I dagens svenska rättsstat som genomsyras av mänskliga fri- och rättigheter är det dock inte möjligt att bestraffa endast på grund av vedergällning.

62 SOU 2020:57, s. 16 f.

63 Skr. 2007/08:39, s. 5, 12 f. och SOU 2020:57, s. 98 f.

64 SOU 2018:69, s. 69 ff. och Wikan, s. 10 f.

65 SOU 2020:57, s. 14 f.

66 Jfr prop. 2019/20:131, s. 24 ff. och SOU 2020:57, s. 101 f.

67 BRÅ, 2012, s. 2 och SOU 2018:69, s. 83 f.

(22)

Ytterligare ett problem är att de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck sällan ser sig själva som brottsoffer. Detta beror på att gärningarna överensstämmer med normen inom kollektivet vilket utgör brottsoffrets normala miljö. I stället är det vanligt att offret klandrar sig själv för att bryta mot privat uppställda normer.68

Hedersrelaterat våld och förtryck är därmed svårt att definiera. Inom forskningen förklaras hedersrelaterat våld och förtryck från tre olika perspektiv.

Den del av hedersförtrycket som uppstår till följd av hedersnormerna inom kulturen brukar kallas för det kulturella perspektivet.69 Hedersförtrycket kan även förklaras från ett könsmaktsperspektiv.70 Detta perspektiv innebär att hedersrelaterat våld och förtryck inte nödvändigtvis utmärker sig i förhållande till övrigt våld i nära relationer.71 Det går därmed att argumentera för att hedersrelaterat våld och förtryck redan omfattas av befintlig lagstiftning och därmed inte kräver en särskild rubricering. En distinktion kan dock göras i och med att hedersmotiv ofta uppkommer som ett resultat av kollektiva påtryckningar. Vid våld i nära relationer är det ofta en person som begår brott mot en annan och inte flera inblandade på det sättet som ofta sker vid hedersbrott.72 Dessa synsätt kompletteras även med det intersektionella perspektivet som innebär att hedersrelaterat förtryck studeras utifrån andra samhälleliga strukturer såsom etnicitet och samhällsklasser. Detta perspektiv försöker därmed koppla bort hedersrelaterade förtrycket från kultur och etnicitet.73

I de fall brottsliga gärningar företas med hedersmotiv talas i stället om hedersrelaterad brottslighet. Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har enats om följande definition för hedersrelaterad brottslighet:

”Hedersrelaterad brottslighet är brott som helt eller delvis begåtts för att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps anseende utifrån en föreställning om heder.”74

Sammanfattningsvis kan sägas att för att inneha, och inte förlora, sin heder inom kollektivet ställs krav på att individen förhåller sig till inom kollektivet uppställda hedersnormerna. En person som avviker från hedersnormerna riskerar att utsättas för våld och förtryck. Den hedersrelaterade brottsligheten kan därmed sägas uppstå som ett resultat av ett system av förtryck.75

68 SOU 2020:57, s. 101 och SOU 2018:69, s. 84.

69 SOU 2018:69, s. 68 f.

70 SOU 2018:69, s. 68 f.

71 Jfr SOU 2018:69, s. 71 f. och SOU 2014:49, s. 214.

72 SOU 2020:54, s. 193 f. och SOU 2018:69, s. 71 f.

73SOU 2018:69, s. 68 ff.

74 SOU 2020:57, s. 106.

75 Jfr Wikan, s. 12 f.

(23)

2.4 Tidigare åtgärder på området

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket uppmärksammades främst efter 1990- talet. Under denna tidsperiod ökade nämligen antalet mord och mordförsök på unga kvinnor med viss etnisk bakgrund. Detta fick lagstiftaren att vilja visa sin handlingskraftig och erhålla förtroende bland allmänheten.76 Det är främst på senare år som straffrättsliga åtgärder vidtagits mot hedersrelaterat våld och förtryck. Emellertid finns det vissa närliggande bestämmelser som har varit av betydelse för Hedersbrottsutredningens förslag, exempelvis fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 a § BrB. Då fridskränkningsbrotten har varit ett viktigt steg i kampen mot individens självbestämmanderätt och i förlängningen även handlingskraft mot våld i nära relationer, kan dessa att nämnas redan här.77 Straffrätten fortsatte att utvecklas och år 2011 infördes bestämmelsen om olaga förföljelse i 4 kap. 4 b § BrB för att förstärka skyddet mot upprepade trakasserier.78 Sex år senare infördes även brottet äktenskapstvång i 4 kap. 4 c § BrB i samband med att den nationella samordnaren mot våld i nära relationer fick i uppdrag att utreda huruvida hedersmotivet skulle införas som straffskärpningsgrund.79 Vidare behandlades hedersrelaterat våld och förtryck i en utredning avseende våld i nära relationer där det konstaterades att hedersmotiv ska vara en straffskärpande omständighet, vilket också varit ett viktigt steg i utvecklingen.80

Hedersrelaterat våld uppmärksammades i regeringens arbete igen år 2018 då ett förslag om skärpande lagstiftning avseende barn- och tvångsäktenskap blev aktuellt, något som delvis motiverades mot bakgrund av hedersproblematik.81Vid detta tillfälle hade den hedersrelaterade brottsligheten fått status som ett samhällsproblem.82Trots detta ansåg utredaren att brottslighet med hedersmotiv omfattades av straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § andra punkten BrB där det framkommer att som försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet ska särskilt beaktas om gärningspersonen visat stor hänsynslöshet.83

En kort tid senare, år 2020, infördes som nämnts straffskärpningsgrunden avseende hedersmotiv i 29 kap. 2 § tionde punkten BrB i syfte att markera att hedersrelaterad brottslighet inte är godtagbart i det svenska samhället och att det finns politiska krafttag mot hedersbrottsligheten.84 Samma utredning konstaterade dock att ett särskilt hedersbrott inte bör införas i svensk rätt på grund av främst tre skäl. Det första skälet hänförde sig till straffbestämmelsens extensiva tillämpning. Det andra skälet var att straffbestämmelsen torde orsaka såväl konkurrensproblem som tillämpningssvårigheter. Som sista skäl emot en särskild rubricering anfördes att ett hedersbrott skulle kräva en tydlig definition

76 Prop. 2019/20:131, s. 25, SOU 2020:57, s. 59, 111, 159 och skr. 2007/08:39.

77 Jfr prop. 1997/98:55, s. 21. Se vidare avsnitt 3.4.1.

78 Prop. 2010/11:45, s. 1, 30 och SOU 2008:81, s. 16.

79 Dir. 2017:25, s. 11 f.

80 SOU 2014:49, s. 234 f.

81 Jfr SOU 2017:96.

82 Rskr. 2017/18:240 och bet. 2017/18:JuU14, s. 77 ff.

83 Jfr utöver ordalydelsen även bet. 2017/18:JuU14 och rskr. 2017/18:240.

84 Prop. 2019/20:131, s. 26 och SOU 2018:69, s. 16.

(24)

av begreppet heder.85 Lagstiftaren ville genom införandet av straffskärpningsgrunden visa sin inställning till hedersrelaterad brottslighet som förkastlig och skadlig för samhället.86

Nästa steg var tillsättningen av Hedersbrottsutredningen med uppdrag att undersöka om det finns behov av att särreglera hedersrelaterad brottslighet samt hur detta i sådana fall kan utformas.87 Hedersbrottsutredningens förslag skickades på remiss i oktober år 2020.88

År 2021 infördes ett flertal straffbestämmelser för att stärka barns ställning vid våldsbrott varav två var barnfridsbrott samt barnäktenskapstvång.89 Dispensmöjligheterna att erkänna utländska barnäktenskap i svensk rätt avskaffades också.90 Samma år kriminaliserades också uppmaning till självmord.91 Det sistnämnda brottet har inte direkt samband med hedersrelaterat våld och förtryck men brottsoffer i hederskontext uppmärksammades som en särskilt utsatt grupp som kan drabbas av uppmaning till självmord. Detta för att ett skäl bakom införandet var så kallade förtäckta hedersmord där unga flickor begått självmord trots att det i flera fall misstänkts funnits pådrivande släkt eller familj.92

Utöver straffrättsliga åtgärder arbetar även övriga myndigheter mot hedersrelaterat våld och förtryck. Exempelvis samarbetar Länsstyrelsen och Socialstyrelsen för att förbättra utformningen av skyddade boenden så att de uppfyller de behov som finns till följd av det hedersrelaterade våld och förtrycket.93 Annat förebyggande arbete som företagits är exempelvis Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.94Även kommunerna arbetar, främst genom socialtjänst och skola, för att hantera hedersrelaterat våld och förtryck.95 Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har även de senaste åren skapat en strategi för hedersbrott i myndigheternas arbete där Polismyndigheten har ett särskilt metodstöd vid hedersrelaterade brott och Åklagarmyndigheten har tillsatt särskilda åklagare för hedersrelaterade brott.96

Straffrätten har därmed används vid åtskilliga tillfällen för att åtgärda problemet som kvarstår. Gemensamt för samtliga av de föreslagna lösningarna

85 Prop. 2019/20:131, s. 126 och SOU 2018:69, s. 17.

86 Jfr SOU 2018:69, s. 83 f.

87 Dir. 2019:43 och SOU 2020:57, s. 13.

88 Regeringskansliet, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2020-10-19, (dnr Ju2020/03640).

89 Prop. 2020/21:170, s. 1.

90 Prop. 2017/18:288, s. 6.

91 Prop. 2020/21:74, s. 12 f.

92 Prop. 2020/21:74, s. 11 f.

93 SOU 2018:69, s. 65. Det kan noteras att Socialstyrelsen är positiv till införandet av ett särskilt hedersbrott men poängterade att förslaget kan kombineras med förebyggande åtgärder. Se Socialstyrelsen, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-12, (dnr. 33688/2020).

94 Se SOU 2015:55.

95 SOU 2018:69, s. 207 och regeringsbeslut S2017/01011/FST.

96 Prop. 2019/20:131, s. 26 och SOU 2018:69, s. 215. Utöver dessa åtgärder ställer sig såväl Polismyndigheten som Åklagarmyndigheten positiva till införandet av ett särskilt hedersbrott. Se Polismyndigheten, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr. Ju 2020/03640) och Åklagarmyndigheten, Remiss. Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57), 2021-01-19, (dnr.

Ju2020/03640).

(25)

är att hedersrelaterat våld och förtryck lyfts som moraliskt förkastligt i det svenska samhället och därmed som ett samhällsproblem som kräver handlingskraft. Lagstiftaren vill genom införandet av hedersbrottet fånga upp den systematiska, upprepade brottsligheten som kränker ett och samma brottsoffer. Oaktat åtskilliga åtgärder på området kvarstår problematiken, främst eftersom det är svårt att komma åt hedersvåldets kollektiva förankring.

2.5 Straffrättsanvändningsutredningens kriminaliseringsprinciper

Kriminalisering tillkommer som bekant genom ett politiskt beslut och innebär att en gärning föreskrivs som förbjuden och kan leda till straff.97 Lagstiftaren använder sig inte sällan av kriminalisering när denne vill förändra ett icke önskvärt handlingssätt genom att sända en signal till allmänheten avseende vilka handlingar som är förkastliga respektive önskvärda.98Som exempel kan anges att barnaga infördes för att ändra ett beteende i samhället.99 Detta innebär att kriminalisering avser att påverka människors agerande på så sätt att önskvärda handlingar blir framträdande i samhället och icke önskvärda handlingar undviks.

Detta kan kallas för kriminaliseringens allmänpreventiva funktion. I det straffrättsliga systemet som helhet är allmänpreventionen en grundpelare.100 Läsaren bör emellertid notera att kriminalisering inte syftar till att förhindra att brott begås.

Detta för att kriminaliseringen avgör vilka gärningar som är brottsliga.

Allmänprevention kan ta sig i uttryck genom moralbildning och avskräckning.101 Jareborg och Zila menar att kriminaliseringens allmänpreventiva hänsyn är beroende av tre kriterier, vilka är normkunskap, sanktionssanolikhet och sanktionsstränghet.102

Kriminaliseringens syfte brukar i huvudsak beskrivas som repressivt, vilket innebär ett hot om straff och lidande. Samtidigt kan kriminalisering ha en expressiv verkan, nämligen genom att ha en symbolfunktion som pekar ut vissa gärningar som särskilt förkastliga. Kriminaliseringens expressiva funktion bör inte ensamt föranleda en kriminalisering. Sammantaget kan kriminalisering förklaras som något som skyddar staten från oanständighet och något som samtidigt ska skydda individer från att utsättas för brott. Kriminalisering ska vidtas inom vissa ramar eftersom det är statens yttersta maktmedel som begränsar enskildas tillvaro. Av 1 kap. 1 § tredje stycket RF framkommer som vidrörts legalitetsprincipen. Legalitetsprincipen innebär att bestraffning förutsätter lagstöd och utgör därmed en begränsning för hur kriminalisering får ske.103

97 Jareborg, 2009, s. 45.

98 SOU 2013:38, s. 425 f. och Jareborg, 2009, s. 45 ff.

99 Prop. 1978/79:67.

100 Jareborg, 2009, s. 47 f.

101 Jareborg, 2009, s. 47.

102 Jareborg & Zila, s. 76 ff.

103 Notera att på straffrättens område framgår legalitetsprincipen även av 1 kap. 1 § BrB och 5 § lag (1964:163) om införande av brottsbalken.

(26)

För att avgöra om en kriminalisering av hedersbrottet är legitim är det av vikt att redogöra för de ramar som utformar en kriminalisering.

Straffrättsanvändningsutredningen sammanställde, på uppdrag av regeringen, principer som kan användas för att avgöra om en kriminalisering är befogad.104 Utöver de principer som redovisas är det av väsentlig betydelse att uppmärksamma att kriminalisering ska ske restriktivt eftersom obefogad kriminalisering och därmed ökad repressionsnivå på sikt kan föranleda obilliga resultat i rättstillämpningen genom obefogad kriminalisering. Som exempel ska dubbel kriminalisering undvikas i möjligaste mån.105

Först och främst framhävs att kriminalisering ska skydda ett godtagbart skyddsintresse. Vad som avses med godtagbart skyddsintresse kan vara godtyckligt eftersom det varierar mellan olika brottstyper men oftast rör det sig om bland annat liv, hälsa eller frihet vilka går att återfinna i 2 kap. RF.106 Skyddsintresset bakom kriminaliseringen ska vara konkretiserat och avgränsat.107 Det kan göras en åtskillnad mellan det konkreta objektet som skyddas av att gärningen kriminaliseras och det abstrakta intresset som kränks i och med gärningen.108 Som exempel kan anföras följande. Om det konkreta skyddsintresset är liv är det abstrakta skyddsintresset rätten till liv. Vad som avses med godtagbart intresse finns det därmed inga särskilda kriterier för att avgöra men viss vägledning kan som vidrörts hämtas av 2 kap. RF.109

Beteendet som ska kriminaliseras ska dessutom skada eller riskera att skada skyddsintresset.110Detta kan sammanfattas som skadeprincipen vilken utgör en länk mellan de gärningar som omfattas av straffbestämmelsen och det godtagbara skyddsintresset. Vad som avses med skada kan framstå som oklart. Bedömningen för om beteendet orsakar skada på skyddsintresset avgörs genom att konstatera huruvida det finns en påtaglig skada eller risk för skada. Detta sker alltså med utgångspunkt i den kränkning, skada eller fara som den straffvärda handlingen inneburit för det skyddsvärda intresset.111 Om skyddsintresset är starkt kan det innebära att gränsen för kriminalisering kan sättas något lägre.

Endast den som kan uppvisa skuld ska dömas till straffrättsligt ansvar.112 Skuldprincipen är en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde i bemärkelsen att ingen oskyldig ska dömas till ansvar och därmed få ett straff. Med andra ord kan endast den som agerat på ett sätt som är klandervärt få straffansvar.

Straffrättsanvändningsutredningen beskrev detta som att kriminalisering inte får äventyra skuldprincipens genomslag.

Ett tydligt skyddsintresse som riskerar att skadas föranleder inte per automatik att en kriminalisering är befogad. Det krävs dessutom att kriminaliseringen inte

104 Dir 2011:31, s. 3 f. och SOU 2013:38, s. 423.

105 SOU 2013:38, s. 423, 516.

106 SOU 2013:38, s. 482 f.

107 SOU 2013:38, s. 481 f.

108 Jareborg, 2009, s. 51.

109 SOU 2013:38, s. 481 f.

110 SOU 2013:38, s. 483 ff.

111 SOU 2013:38, s. 483 ff.

112 SOU 2013:38, s. 488 f.

(27)

tillfogar onödigt lidande på ett motstående intresse, vilket innebär att effekterna av kriminaliseringen ska vara övervägande goda i förhållande till den inskränkning som kriminalisering innebär i relation till ett motstående intresse. Bakgrunden till detta resonemang är effektivitetsskäl och att gärningen som ska kriminaliseras kan anses ha ett straffvärde och därmed utpekas som klandervärd.113

Slutligen angav Straffrättsanvändningsutredningen att det inte får föreligga några alternativa metoder som på ett effektivt sätt kan hantera problemet, vilket ska avgöras utifrån om det finns tillräckligt effektiva handlingsdirigerande regler för att motverka det oönskade beteendet. Vid avsaknad av handlingsdirigerande regler ska det undersökas om det finns en icke repressiv regel som kan motverka beteendet, exempelvis en civilrättslig reglering. I förlängningen innebär detta kriterium att dubbel kriminalisering ska undvikas. Det går således att förstå kriteriet som att om det redan finns en bestämmelse som träffar föreslagen kriminalisering ska denna undvikas. Detta kan sammanfattas som att kriminalisering ska användas i sista hand, vilket brukar benämnas som principen om ultima ratio.114

Straffrättssystemet bygger på effektivitet och rättssäkerhet och eftersom kriminalisering medför att staten kan bestraffa enskilda är det statens mest kraftfulla rättsmedel.115Ultima ratio syftar således till att tillgodose viss nivå av rättssäkerhet och därmed skapa förutsebarhet för enskilda att kunna förhålla sig till lagen. Individen skyddas härigenom från godtyckliga ingripanden från statens sida.116

2.6 Hedersbrottsutredningens förslag på hedersbrottet

2.6.1 Uppdragets syfte och hedersbrottets brottsbeskrivning

Regeringens direktiv till Hedersbrottsutredningen var att tydligt signalera att hedersrelaterat våld och förtryck ska bekämpas med kraftfulla tag.117 Det föreligger i detta avseende, enligt regeringens mening, ett samhällsproblem som kräver en lösning med straffrättsliga medel. Hedersbrottsutredningens huvudsakliga arbete var därför att överväga hur ett särskilt hedersbrott som ska ta sikte på hedersrelaterat våld och förtryck som upprepas mot samma brottsoffer kan utformas. Utredningen hade alltså att ta ställning till hur en sådan straffrättslig reglering kan användas för att komma åt problemet.118 Det konstaterades dessutom att utsträckningen av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige motiverar ett straffrättsligt ingripande.119

113 SOU 2013:38, s. 491 f.

114 SOU 2013:38, s. 492 ff.

115 Jfr SOU 2013:38, s. 534 ff.

116 SOU 2013:38, s. 429.

117 Dir. 2019:43, s. 4 f.

118 Dir. 2019:43, s. 5.

119 SOU 2020:57, s. 16 f.

References

Related documents

Den kategoriseringsprocess som kommer till uttryck för människor med hög ålder inbegriper således ett ansvar att åldras på ”rätt” eller ”nor- malt” sätt, i handling

Barnombudsmannen Box 22106 104 22 Stockholm Norr Mälarstrand 6 Telefon 08-692 29 50 Fax 08-654 62 77 www.barnombudsmannen.se REMISSVAR 2021-02-17 Dnr: BO2020-0323

Visserligen visar mina resultat att TMD- smärtan kommer och går och att de flesta blir bra utan större hjälpinsatser, men för en mindre grupp är besvären både återkommande

Jag håller med om Tanners (2014) uppmaning till fler etnografiska undersökningar med inriktning på respons och interaktion i klassrummet. Denna studie har bara

Skäl 1) liknar legitimitetsdiskussionen som rättsociologerna Baier & Svensson förde i förra stycket; satsen ”för att han är min vän” är av samma karaktär som ”för att

Om socialsekreterarna hade haft kontakt med barn till föräldern med missbruk var det antingen i andra sammanhang vid till exempel hembesök eller samverkansmöten eller när

Myndighetens uppdrag är att bidra till att öka långsiktiga effekter av insatser för att minska och motverka social och ekonomisk segregation på nationell, regional och lokal

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott VKV förespråkar i första hand en höjning av minimistraffet för fridskränkningsbrotten och