Kategoriseringssamhället, skolan och barnen
- En diskursanalys av skolfrånvarons konstruktion i tidskrifter som når skolkuratorer
Författare: Malin Hultman & Moa Holm
Självständigt arbete/examensarbete för
kandidatexamen, 15 hp
Abstract
Although Sweden has a long tradition of compulsory school attendance, there are children that do not attend. Previous research confirms that there are many concepts used to describe school absenteeism. Considered that categorization involves an aspect of power that adds attributes to these children based on stereotypic conceptions of the category, this fact seems problematic. By analyzing field related articles, the aim of this study is to reveal linguistic constructions of school absenteeism by means of discourse analysis. Consequences of discourses will be analyzed through previous research about categorization and Foucault’s theory of power. The main results of the study display several approaches to describe school absenteeism, of which we compiled five different discourses. They are presented as the bureaucratic perspective, the disciplinary perspective, the adaptation perspective, the social environment perspective and the family perspective. Each discourse describes a comprehension of deviance and normality, which affects the opportunities of wellbeing amongst children and forms the prerequisite of professional interventions. Providing help to children defined as deviants due to school absenteeism implicates exposure of pastoral power. The study concludes the need for a sensitive language utilization amongst school welfare officers.
Keywords
School absenteeism, school welfare officer, discourse analysis, categorization, Foucauldian power
Nyckelord
Skolfrånvaro, skolkurator, diskursanalys, kategorisering, Foucaults maktteori
Tack
Vi vill tacka vår handledare Anders Lundberg för allt stöd och all motivation under arbetets gång. Vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
Problemformulering 2
Syfte 3
Frågeställning 3
Avgränsningar 4
2 Tidigare forskning 5
Kategorisering 5
Kategorisering i skolan 6
Kategorisering av skolfrånvaro 7
Relevans för studien 8
3 Teori 9
Foucaults definition av makt 9
Disciplinär makt 10
Biomakt 10
Pastoralmakt 11
Relevans för studien 12
4 Metod 13
Vetenskapsteoretisk ansats 13
Tillvägagångssätt 14
Urval 15
Datainsamlingsmetod 16
Analysmetod 17
Tillförlitlighet 20
Etiska överväganden 21
Metoddiskussion 22
Arbetsfördelning 23
5 Resultat 24
Problemperspektiv på skolfrånvaro 24
Byråkratiskt perspektiv 26
Det disciplinära perspektivet 28
Anpassningsperspektivet 29
Social miljöperspektiv 31
Familjeperspektivet 33
6 Analys 35
Problemperspektivens konsekvenser på organisationsnivå 35 6.1.1 Skolans stereotypa föreställningar om skolfrånvarande barn 35
6.1.2 Konstruktionen av normalitet 36
Strukturell maktanalys av kategorisering 37
6.2.1 Vetenskapens roll som religion 37
6.2.2 Målet med kategorisering 38
6.2.3 Pastoralmakt som medel för normalisering 39
6.2.4 Skolfrånvaro som motstånd mot makt 40
7 Slutsats och diskussion 42
8 Källförteckning 45
Bilagor
Bilaga 1 Urval av artiklar
Bilaga 2 Härledning av koder och problemperspektiv
1! Inledning
Genom Skollagen (SFS 2010:800) omfattas alla barn som är bosatta i Sverige av skolplikt i grundskoleåldern, och samtliga har rätt till kostnadsfri utbildning inom det offentliga skolväsendet. Skolans uppdrag är att bidra till individens identitets- och kunskapsutveckling, samt att förmedla och förankra samhällets grundläggande värderingar (Lgr 11 2019). Ansvaret för att barn fullföljer sin skolgång vilar huvudsakligen på vårdnadshavare och skola, och alla skolor har ett elevhälsoteam som särskilt arbetar med att förebygga ohälsa och stödja hälsofrämjande
skolutveckling. Då forskning påvisat ett dubbelriktat samband mellan lärande och hälsa, är elevhälsan med dess samlade kompetens av skolläkare, skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer viktiga aktörer i arbetet med att tillgodose alla barns rätt till likvärdig undervisning. Varje skola ska ha tillgång till en skolkurator som ansvarar för skolans psykosociala insatser. Arbetsuppgifterna innefattar bland annat stödjande, utredande och rådgivande samtal med enskilda elever, att bidra med psykosocial kompetens till det pedagogiska arbetet, samt att delta i arbetet med skolans struktur och organisation (Frånvaroutredningen 2016; Skolverket &
Socialstyrelsen 2016).
Emellertid finns det barn som uteblir från skolan. I en rapport från Skolinspektionen (2016) uppskattades ca 20 000 barn ha ogiltig frånvaro, och den forskning som presenteras påvisar att orsakerna främst står att finna inom skolan, familjen och/eller individen. Utbildningsdepartementets Frånvaroutredning (2016) beskrev en politisk oro för dessa barn då de riskerar att inte nå kunskapsmålen, vilket kan leda till framtida arbetslöshet, missbruk, psykisk ohälsa och andra riskbeteenden. Kärfve (2000) framhåller att undermåliga skolresultat kan betraktas som ett nytt
folkhälsoproblem, och Skolinspektionen (2016) understryker att tidig upptäckt, kartläggning, utredning, åtgärder och samverkan utgör viktiga parametrar i arbetet med att få barnen tillbaka till skolan.
Historiskt sett har otillåten skolfrånvaro kallats för skolk (Nationalencyklopedin u.å), men med tiden har det tillkommit en mängd andra begrepp som ämnar beskriva
och synliggöra variationer av beteendet. I både nationella och internationella studier sorteras därför dagens skolfrånvaro i kategorier av exempelvis skolk, skolvägran och föräldrastödd frånvaro. Utbildningsdepartementets Frånvaroutredning (2016) förordar dock en tydlig och enhetlig definition av problemet, för att skapa samsyn kring hur skolorna ska arbeta för att tillgodose skolfrånvarande barns behov. I utredningen används därför paraplybegreppet problematisk frånvaro för att
tydliggöra att all skolfrånvaro, vars omfattning riskerar att ha en negativ inverkan på elevens förutsättningar att nå utbildningsmålen, bör betraktas och hanteras som problematisk.
! Problemformulering
Välfärdssektorn arbetar dagligen med att definiera och kategorisera olika fenomen för att planera och administrera vårt samhälle. Kategoriseringar gör det möjligt att identifiera och avhjälpa befolkningens olika behov, vilket i sin tur legitimerar staten som saklig och rättvis (Börjesson & Palmblad 2008). Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv konstrueras och definieras dessa administrativa kategorier i språklig interaktion (ibid.) och Jönson (2014) beskriver det som en kollektiv
definitionsprocess. I processen sorteras dock komplexa individer in i en
generaliserad social grupp. Detta reducerar dem till stereotyper som sedermera har en hierarkisk och segregerande effekt och skapar en moralisk inramning av
individen (Strömblad & Myrberg 2015; Börjesson & Palmblad 2008). De språkligt konstruerade kategorierna påverkar således enskilda individer och synliggör den inneboende makt som språket besitter (Jönson 2010).
Genom att undersöka den språkliga konstruktionen av ett socialt problem likt skolfrånvaro, går det således att nå kunskap om hur olika kategorier av människor beskrivs och vilka moraliskt inramande egenskaper de tilldelas (Nordzell &
Börjesson 2004). Kunskapen synliggör därmed språkligt konstruerade
maktstrukturer som är inkorporerade i de olika beskrivningarna. De olika sätten att tala om och förstå ett problem som skolfrånvaro kallas diskurser, där de
dominerande diskurserna påverkar vårt sätt att tänka om oss själva, varandra,
samhällsproblem och dess lösningar m.m. (jmf. Landqvist & Hornscheidt 2015;
Jönson 2010).
Skolan som social konstruktion har förhandlats fram i en mellanmänskligt
gemensam definitionsprocess som resulterat i lagstadgad skolplikt. Konstruktionen har byggts på goda argument, under ledord som demokrati, mänskliga rättigheter, empowerment och samhällsbygge i ett kunskaps- och välfärdssamhälle
(Länsstyrelsen Västra Götaland 2018; Hellmark Knutsson & Hallengren 2016;
Rädda Barnen 2020). Utifrån denna “sanning” ter det sig problematiskt när ett barn uteblir från skolan, och det styrks av den mängd begrepp som konstruerats för att kunna identifiera och avhjälpa barnens frånvaro. Begreppsutvecklingen och den kategoriserande praktiken är dock inte oproblematisk, varför vi finner det intressant att undersöka språkets inneboende makt. Inom ramen för denna studie har vi därför valt att undersöka konstruktionen av skolfrånvaro genom att fokusera på hur
problemet framställs i tidskrifter som riktar sig till yrkesgruppen skolkuratorer, vilka har en central roll i skolans arbete med skolfrånvaro (jmf. Skolverket &
Socialstyrelsen 2016). Tidskrifterna vi valt heter Socionomen och Elevhälsa och är författade av personer inom det sociala arbetets fält, varför innehållet i tidskrifterna bidrar till att konstruera diskurser om skolfrånvaro som påverkar skolkuratorer. En sådan studie är relevant eftersom professionens syn på skolfrånvaro är avgörande för vilka tillvägagångssätt som blir aktuella för att lösa problemet, vilket får konsekvenser både för barn och professionella.
! Syfte
Syftet med denna studie är att skapa diskursiv förståelse för hur skolfrånvaro konstrueras i svenska tidskrifter som når yrkesgruppen skolkuratorer.
! Frågeställning
•! Hur beskrivs skolfrånvaro som fenomen i tidskrifterna Elevhälsa och Socionomen?
! Avgränsningar
Vi har valt att göra en geografisk avgränsning till Sverige eftersom att skolgången är organiserad på olika vis i olika länder. Vidare har vi utifrån skolplikten valt att fokusera på grundskolan, vilket innebär en avgränsning från förskoleklass till årskurs nio. Det teoretiska ramverk som präglar studien består av
socialkonstruktionism, tidigare forskning om kategorisering och maktperspektiv, vilket osynliggör andra möjliga tolkningar av materialet. Avslutningsvis så begränsar vårt val av artiklar vilka generaliseringsanspråk vi kan tänkas göra med denna studie.
2! Tidigare forskning
I detta avsnitt ämnar vi presentera ett urval av tidigare forskning som vi finner representativt för rådande forskningsfält. Inledningsvis introduceras kategorisering som mänskligt fenomen, varefter kunskapsläget kring skolans kategorisering av barn skrivs fram. Vidare lyfts en mängd olika begreppsliga definitioner av
skolfrånvaro, vilket slutligen knyts ihop i ett sammanfattande avsnitt som utvecklar forskningens betydelse för vår studie. I sökandet efter tidigare forskning tog vi hjälp av databaserna Onesearch och Social Services Abstract där vi använde de svenska sökorden skolk, skolvägran, föräldrastödd frånvaro, problematisk frånvaro, hemmasittare och korridorvandrare, och de engelska orden unauthorized absence, non-attendance, dropout, truancy, absenteeism, chronic absenteeism, school refusal och school phobia.
! Kategorisering
Det finns många forskare som har försökt belysa människans förmåga och behov av att kategorisera. Nordzell & Börjesson (2004) och Landqvist & Hornscheidt (2015) beskriver att kategorier fungerar ungefär som “sorteringskärl” för vår samlade förståelse av oss själva, varandra och vår omvärld. För att kunna skilja de olika sorteringskärlen åt tilldelas de även en etikett som utgörs av ett sammanfattande och förklarande begrepp (Nordzell & Börjesson 2004). Genom att placerar vissa
fenomen i samma kärl har vi följaktligen identifierat och bedömt att några av dess egenskaper är lika, samtidigt som vi bortser från att andra kan vara olika. Vi gör detta för att kunna hantera den annars överväldigande mängden information som hjärnan registrerar (Nordzell & Börjesson 2004; Landqvist & Hornscheidt 2015).
På detta vis kategoriserar vi också människor för att bringa ordning och förståelse i en komplex verklighet. Kategoriseringen sker då på grundval av individens
egenskaper, varefter den samlade gruppen tillägnas vissa kategoribundna attribut som förhandlas och omförhandlas i språklig interaktion. Med hjälp av kategorierna jämför och relaterar vi sedan till varandra, vilket kan skapa problematiska
maktförhållanden (Nordzell & Börjesson 2004; Landqvist & Hornscheidt 2015).
Kontextens sociala och kulturella normer fastställer en hierarkisk maktordning
mellan kategorierna, och vissa aktörer kommer därav tillmätas mer makt att definiera vad som är normalt och avvikande (Lutz 2009). Boréus (2006) menar att kategorisering på så vis skapar diskursiv diskriminering där de avvikande riskerar att exkluderas, nedvärderas, objektifieras och bli negativt särbehandlade på normativ grund.
! Kategorisering i skolan
I avhandlingen ”Kategoriseringar av barn i förskoleåldern” beskriver Lutz (2009) kategorier som språkligt och kontextuellt konstruerade idéer, vilka även skapas och reproduceras inom olika samhälleliga praktiker. Kategoriseringar görs bland annat för att legitimera en demokratisk resursfördelning, och de får en betydande roll för de verksamheter som bygger sina arbetsformer och kunskaper kring vissa grupper (ibid.). Med en historisk tillbakablick tecknar Lutz (2009) upp skolan som en praktik med stark professionskultur där normer och professionskunskap utvecklats genom forskning, utbildning och förmedlad erfarenhet. Skolan har därav länge haft hög legitimitet och makt att definiera avvikelser, sedan skolan i det
utvecklingspsykologiska kölvattnet började bedöma barns utveckling gentemot en tänkt normalkurva.
Strand (2013) beskriver att det är vanligt med ett ”kategoriskt” synsätt inom skolan, där problem tillskrivs den enskilda eleven och dennes individuella
tillkortakommanden. Börjesson & Palmblad (2003) exemplifierar detta synsätt genom att beskriva hur barns stökiga beteenden i skolan har kommit att kategoriseras som ADHD, vartefter vetenskapen producerat ny kunskap inom neuropsykiatri. Kärfve (2000) är kritisk mot den ökade benägenheten att diagnostisera barn med ADHD, vilket hon jämför med den upplevda
degenerationsfaran1 som låg till grund för den inomrasliga hygien som styrde några av samhällets mest disciplinerande åtgärder t. ex. tvångssterilisering. Nordzell &
1Föreställningen om en försämring av folkmaterialet som förgiftar samhällskroppen (Nationalencyklopedin om eugenik, 2020)
Börjesson (2004) menar vidare att ambitionen bakom skolans kategoriseringar är att förena alla inblandade kring hur problemen kan förstås, hur man ska agera nu och framöver, samt för att skapa en gemensam kultur och språkanvändning i
verksamheten. Men både Kärfve (2000) och Lutz (2009) hävdar att kategoriseringen snarare handlar om ett försök att skapa samhällelig ansvarsbefrielse, legitimera rådande ordning och reproducera befintliga maktförhållanden. Kärfve (2000) förtydligar att barns existens synas noggrant, och att de som bryter mot normen uppfattas som ett hot mot den samhälleliga ordningen. Med hjälp av en diagnos vill samhället därför hjälpa barnet att må så bra som möjligt och att anpassa sig till samhällets normer. Förfarandet skapar således en patologisk individ istället för att rikta blicken mot den kultur vi lever i, vilket riskerar skada barnets självuppfattning.
Lutz (2009) understryker att detta synsätt förbiser alla sociala, politiska och kulturella faktorer som också påverkar barns beteende.
Med ett ”rationellt” synsätt skulle ett avvikande beteende likt skolfrånvaro, istället kunna betraktas som ett resultat av mötet mellan individ och omgivning. Som ett slags systemteoretiskt förhållningssätt där mänskligt handlande och mänskliga problem är något som uppstår i mellanmänskligt samspel (Strand 2013). Lutz (2009) menar att ett sådant synsätt skulle kunna förbereda lärarpraktiken på att möta en variation av elever, och på så vis skapa en mer inkluderande diskurs.
! Kategorisering av skolfrånvaro
Skolfrånvaro är ett av många fenomen som kategoriseras inom skolan, och beteendet har uppmärksammats i flera studier inom både pedagogiskt och socialt arbete (Ekstrand 2015; Havik, Bru & Ertesvåg 2015; Kearney 2008; Reid 2008).
Vid en första anblick verkar det inte svårare än att det handlar om barn som inte går till skolan, och den traditionella bilden av otillåten skolfrånvaro är kopplad till ungdomsbrottslighet och antisociala beteenden (Place, Hulsmeier, Davis & Taylor 2000). Men med forskningens framväxt har det visat sig att frånvaron har ett vidare spektrum, varför exempelvis Springe (2009) väljer att kategorisera eleverna i grupper av skolkare, korridorvandrare och hemmasittare.
Komplexiteten gör det svårt att utforma en enhetlig definition av problemet (Kearney 2008; Ekstrand 2015). Skolfrånvaron kategoriseras därför ytterst som tillåten eller otillåten, där otillåten frånvaro implicerar ett medvetet beslut att utebli från en lektion, skoldag eller längre period (Reid 2008; Ekstrand 2015). I
internationellt publicerade tidskrifter används även begreppen unauthorized absence, non-attendance, dropout, truancy, absenteeism, chronic absenteeism, school refusal och school phobia för att beskriva olika slags skolfrånvaro (Ekstrand 2015). Somliga föredrar att använda begreppet school refusal behavior som ett paraplybegrepp för all otillåten frånvaro, men kritikerna vidhåller att ett enskilt begrepp omöjligt kan fånga frånvarons komplexitet (Kearney 2008; Havik, Bru &
Ertesvåg 2015). Separat kan exempelvis school refusal beskriva en frånvaro orsakad av starkt negativa känslor inför skolan, medan truancy snarare skildrar akademiska och/eller sociala svårigheter (Havik, Bru & Ertesvåg 2015). Därtill kan begreppet school phobia addera ytterligare en dimension av frånvaro där elever utan saklig grund känner allvarlig fruktan för skolan (Kearney 2008).
! Relevans för studien
Tidigare forskningar visar att kategorisering är både en mänsklig och
välfärdspolitisk strategi för att bringa ordning och navigera i en komplex verklighet.
I svensk kontext är skolan en institution med hög legitimitet som tillmäts makt att definiera och kategorisera barn som avviker från det “normala”. Oavsett huruvida det finns goda ambitioner bakom kategoriseringen eller ej så får det konsekvenser på såväl individ- som samhällsnivå. Denna kunskap erbjuder en kontext inom vilken vi kan skapa förståelse för skolfrånvarons konstruktion.
3! Teori
Som ytterligare ett led i att skapa förståelse för konstruktionen av skolfrånvaro presenteras Foucaults (2002) teorier om makt. Avsnittet inleds med en redogörelse av Foucaults (2002) definition av makt. Därefter presenteras disciplinär makt, som vidare leder fram till två undertyper av makt – biomakt och pastoralmakt.
! Foucaults definition av makt
Foucault (2002) beskriver makt som ständigt närvarande i, och beroende av, mellanmänskliga interaktioner. Makten existerar inte i sig själv, utan skapas
kontinuerligt av människors samlade handlingar. Makt är en strategisk situation i en viss kontext, och utövas från olika håll i de rörliga relationerna mellan människor.
Såväl som makt kan verka förtryckande, kan den också vara produktiv (Foucault 2002). Foucault (2002) menar att makt inte kan ägas eller innehas av någon. Han beskriver det snarare som ett spänningsförhållande mellan människor på mesonivå som skapar samhällsklyftor på makronivå. Det innebär att maktmönster ofta är outtalade och svåra att synliggöra, vilket medför att makten kan styra oss utan att märkas (Axelsson & Qvarsebo 2017). Där makt finns, finns också motstånd, mellan det som Foucault (2002) kallar olika “motståndspunkter”. Liksom makten är rörlig är också motståndspunkterna rörliga, eftersom de skapas genom en ständigt pågående process av händelser.
Foucault (2002) menar att makten är nära förbunden med det talade språket, eftersom att talet både kan vara en effekt av makt och producera makt. Foucault (2002) benämner sättet att tala om något som en diskurs, vilken han menar kan användas strategiskt för att utöva makt. Han kopplar även makt till vetande, eftersom kunskap skapas genom talet i relationen mellan makt och motstånd (Foucault 2002). Han beskriver även att makt i relationer mellan individer på mesonivå och mellan grupper på samhällsnivå är ömsesidigt beroende av varandra.
Makten är därför beroende av kontext, eller det omgivande samhället (Foucault 2002).
! Disciplinär makt
Den disciplinära makten blev tillgänglig när samhällsinstitutioner växte fram och möjliggjorde maktutövning mot människor generellt (Axelsson & Qvarsebo 2017).
Barndomen ses som det mest reglerade området i samhällslivet och till exempel i skolan undersöks barnens fysiska hälsa samtidigt som kunskaper kontrolleras genom examinationer. Barnen är under ständig övervakning och beteendet kontrolleras för att motverka normavvikelser genom belöning och bestraffning.
Institutionerna stipulerar och upprätthåller alltså en uppsättning normer genom social kontroll. Axelsson & Qvarsebo (2017) menar att den disciplinära makten individualiserar människan. På så sätt är det inte enbart yttre lagar som kontrollerar människan, utan makten internaliseras och verkar självdisciplinerande av kroppen på ett sätt som osynliggör makten och försvårar motstånd. Det blir en form av social kontroll av det mänskliga vetandet och kroppen genom staten. Upptäckten av denna disciplinering, och upptäckten av den kunskap som befolkningsstatistik kan ge om populationen ligger vidare till grund för det som Foucault kallar biomakt och pastoralmakt (Axelsson & Qvarsebo 2017).
! Biomakt
I det moderna samhället är oklara roller en svårighet och för att hantera detta har social kategorisering växt fram, vilket möjliggjordes genom ökad kunskap om befolkningens sammansättning (Axelsson & Qvarsebo 2017). Uppdelningen av populationen i olika segment osynliggör individen, men gör det möjligt att utöva en ny form av styrning genom att forma grupper av produktiva människor som passar in i det kapitalistiska samhället. Biomakten rör sig alltså på en mer övergripande nivå och “massifierar” människan snarare än individualiserar. Den riktar sig mot människan som art och befolkning, och dess olika kategorier. Genom att
kategorisera grupper kan staten styra varje grupp mot särskilda mål, i syfte att effektivisera samhället utifrån ekonomiska och politiska intressen (Foucault 2002).
Den politiska viljan att kategorisera rymmer alltså medel för att ta kontroll över biologiska processer som åldrande, hälsa, sexualitet m.m. Foucault (2002) menade att staten medelst sofistikerade makttekniker vill kontrollera populationen och rätta till eventuella normavvikelser. Därför används kategoriernas normerande funktion
som en social disciplineringsmetod, där den som kliver utanför sin kategori och bryter mot dess normer riskerar att bli socialt exkluderad (Axelsson & Qvarsebo 2017; Kärfve 2000). Axelsson & Qvarsebo (2017) beskriver att kategorisering legitimeras av vetenskapens logik. Det blir möjligt genom den höga tilltro vi har till vetenskaplig forskning och dess kapacitet att nå kunskap om sanningen i dagens samhälle. Vetenskapen blir som en “polis” som kategoriserar och definierar
människor, samtidigt som den fungerar som täckmantel för maktutövning och social disciplinering (Kärfve 2000).
! Pastoralmakt
Axelsson & Qvarsebo (2017) beskriver att pastoralmakt riktas mot populationens hälsa och välbefinnande, och ämnar genom välvillig guidning disciplinera kroppen och anpassa beteende och tankar till den moraliska normen. Kärfve (2000) beskriver på liknande sätt som Axelsson & Qvarsebo (2017) kategorisering som en moralisk och disciplinerande verksamhet som utgår ifrån vetenskapen, som vi idag sätter vår tilltro till på samma sätt som kyrkan och det gudomliga fyllde denna funktion i samhället förr. Idag är det staten som erbjuder hjälp i en välvillig intention, men ställer samtidigt motkrav och styr befolkningen i en viss riktning (Qvarsebo &
Axelsson 2017). Klienten behöver till exempel “bikta” sig vid ansökan om ekonomiskt bistånd och krav kan ställas på deltagande i aktiveringsinsatser, något som är nära knutet till samhällets moraliska arbetsnorm.
Kärfve (2000) menar likt Axelsson & Qvarsebo (2017) och Foucault (2002) att den ordnande kraften i kategorisering snarare springer ur makten än ur kunskapen, och skapas genom språket. Syftet med själva kategoriseringen är att genom segregation utöva en normgivande funktion som i Kärfves (2000) resonemang innebär att genom att diagnostisera barn avskilja vad som anses normalt. Kategorierna må skifta över tid och i olika sammanhang, men Kärfve (2000) menar att det är samma spel som spelas. Enligt Axelsson & Qvarsebo (2017) innebär antagandet om att de avvikande ska få hjälp att bli normala ett individcentrerat sätt att se på utsatthet eftersom individen pekas ut som problematisk. Pastoralmakten blir således en
individualiserande typ av makt, samtidigt som pastoralmakten strävar efter att normalisera både individer och grupper.
Pastoralmakten växte fram ur en moralisk vilja att normalisera barndomen, där skola och socialt arbete spelat avgörande roller. Det ses som en viktig period i livet och en obligatorisk skola möjliggör en insikt i barns fysiska hälsa och psykiska inre liv som används för att normalisera barndomen. Skolans roll är att fostra barnen utifrån rådande samhällsvärderingar. Skolan är en rättighet och tänkt att nå och vara lika för alla, men samtidigt ska barn som kategoriseras som avvikande korrigeras, vilket pekar ut individer som problematiska. Istället för att bestraffa barn är strategin idag att ställa sig på barnets sida i strävan mot önskvärda beteenden och attityder. Genom skola och lagar kan staten styra vilka normer det är lämpligt att befolkningen tar till sig av. Välfärdsstatens styrning blir därigenom ett sätt att strukturera ett fält av möjligheter. Medborgarna kan få hjälp i utbyte mot att de håller sig inom vissa ramar som gynnar samhällets utveckling, vilket alltså innebär ett ömsesidigt beroende i relationen mellan stat och medborgare (Axelsson & Qvarsebo 2017).
! Relevans för studien
Teoriavsnittet om makt skapar sammanfattningsvis en förståelse för den
maktordning vi alla är en del av att upprätthålla. Kategorisering beskrivs som en central företeelse i sammanhanget, som springer ur vetenskapen och bidrar till att skapa ojämlika maktförhållanden. Foucaults teori om makt kan därmed hjälpa oss att förstå effekterna av hur kategorier av skolfrånvaro konstrueras.
4! Metod
I följande avsnitt presenteras inledningsvis studiens vetenskapsteoretiska ansats och metodologiska tillvägagångssätt. Därefter följer avsnitt som beskriver
urvalsprocessen, datainsamlingsmetod och analysmetod. Slutligen problematiseras studiens tillförlitlighet och etiska överväganden, varpå det följer en metoddiskussion som belyser styrkor och svagheter med studiens metodologiska val.
! Vetenskapsteoretiska ansats
Syftet med denna studie är att skapa diskursiv förståelse för hur skolfrånvaro konstrueras i svenska tidskrifter som når yrkesgruppen skolkuratorer. Vi är således inte intresserade av att presentera några absoluta sanningar om hur skolfrånvaron är beskaffad, utan snarare synliggöra hur den beskrivs. Studien har därför en
socialkonstruktionistisk ansats där ambitionen är att våra utmejslade
forskningsfrågor, teorier och metodologiska överväganden ska hjälpa oss att exponera den sociala konstruktionen av skolfrånvaron.
Socialkonstruktionismen vilar i hermeneutisk tradition, där verkligenheten betraktas som en produkt av vårt subjektiva medvetande. Det vi kan veta om verkligheten är därför relativt dvs. beroende av subjektet och dennes inneboende värderingar och förståelse, samt situationens specifika kontext (Sohlberg & Sohlberg 2013). I samband med 1900-talets postmodernistiska tankeströmning utvecklades dock den socialkonstruktionistiska linjen som huvudsaklig kritik mot Descartes (1596–1650) rationalistiska kunskapssyn (Thomassen 2007). Descartes menade att kunskap springer ur vårt medvetna förnuft, och att förnuftet går att härleda till gud. Eftersom gud inte ämnar bedra sin egen skapelse behöver vi därför aldrig tvivla på att vårt medvetande förmedlar sann kunskap om världens beskaffenhet. Kritiker likt
Foucault, Lyotard och Derrida motsatte sig alla sådana sanningsanspråk. De menade att all form av “sann” kunskap verkar normerande och förtryckande, eftersom allt avvikande inte legitimeras (Thomassen 2007; Winther Jørgensen & Philips 2000).
För att respektera det som är avvikande och annorlunda utvecklades nya sätt att se på kunskap, där socialkonstruktionismen idag utgör en etablerad inriktning som
uppmanar till kritisk granskning av förgivettagna förhållningssätt. Kunskap betraktas som subjektiva (re)konstruktioner dvs. “berättelser” om verkligheten.
Dessa skapas i ett socialt samspel och förmedlas tidsenligt genom språklig
interaktion i en kulturell kontext (Sohlberg & Sohlberg 2013; Thomassen 2007). Ett fenomen likt skolfrånvaro kommer således att förstås och beskrivas på olika sätt utifrån den mellanmänskliga interaktionen i en viss tid, kultur och kontext.
Förståelsen är med andra ord konstruerad i sociala processer varför det inte finns någon “sann kunskap” som är giltig överallt och över tid. De sociala processerna skapar i sin tur traditioner och strukturer som ger vissa berättelser högre legitimitet än andra. Dominerande berättelser utvecklas med tiden till allmängiltiga sanningar, varför vi vill göra det till vårt kritiska projekt att undersöka och bryta ner
berättelserna som finns kring skolfrånvaro i mindre beståndsdelar (jmf. Thomassen 2007).
! Tillvägagångssätt
Syftet med denna studie är att skapa diskursiv förståelse för hur skolfrånvaro är konstruerat i svenska tidskrifter som når yrkesgruppen skolkuratorer. För att uppnå syftet har vi valt att använda Jönsons (2010) perspektivansats som vilar i
socialkonstruktionistisk tradition och tillhandahåller ett analysschema som kan hjälpa oss att systematisera och analysera berättelserna kring skolfrånvaro.
Perspektivansatsen erbjuder därmed en slags “paket-lösning” som inkluderar både teori, analysverktyg och analysmetod, där det mest centrala är att undersöka
“görandet” av sociala problem och hur vi genom språklig interaktion kategoriserar och typifierar människor (Jönson 2010).
Jönson (2010) kallar berättelserna för problemperspektiv. Ett problemperspektiv är ett sammanhängande sätt att förklara ett socialt problem utifrån beskrivningar av till exempel orsaker, lösningar, aktörer, illustrativa metaforer mm. Jönson (2010) beskriver perspektivansatsen som en förenklad form av diskursanalys, där
problemperspektiven utgör motsvarigheten till det som annars kallas diskurs. Denna variant av diskursanalys ger oss möjlighet att synliggöra hur skolfrånvaro
konstrueras. Det skapar förutsättningar för en vidare analys kring vad
problemperspektiven åstadkommer, hur de samspelar med omgivningen och om det finns några alternativa sätt att tänka (jmf. Jönson 2010).
! Urval
Mängder av texter har publicerats inom ämnet skolfrånvaro, varför det krävs ett noggrant övervägt urval av vilka texter som ska granskas närmare (jmf. Yin 2013).
Svensson & Ahrne (2015) beskriver att urvalet av empiriska objekt med fördel kan utgå ifrån en för ämnet aktuell social miljö. Eftersom vi vill undersöka vilka perspektiv på skolfrånvaro som förmedlas till skolkuratorer, har vi därför valt att utgå från två tidskrifter som riktar sig till skolkuratorer. För att skapa en överblick över området gjorde vi en sökning i databasen “Artikelsök” på de vanligast
förekommande begreppen i tidigare forskning; skolk, skolvägran och föräldrastödd frånvaro. Vidare sökte vi även på Utbildningsdepartementets term problematisk frånvaro, liksom Springes (2009) begrepp hemmasittare och korridorvandrare.
Därefter begränsade vi sökningen till de tidskrifter vars huvudsakliga målgrupp är skolkuratorer. Sökresultaten visade då att det publicerats flest artiklar om
skolfrånvaro i tidskriften Elevhälsa (17 artiklar), men för att öka trovärdigheten för vårt insamlade material ville vi studera ytterligare en tidskrift varpå vi fann 3 artiklar i tidskriften Socionomen.
Elevhälsa är en tidskrift som ges ut av ett professionsnätverk för bland annat skolkuratorer som arbetar inom just elevhälsa. Artiklarna är författade av såväl forskare som yrkesverksamma, och deras övergripande syfte är att bidra med ny kunskap och lyfta aktuella ämnen till diskussion. Tidskriften Socionomen är något bredare då den riktar sig till socionomer och psykoterapeuter. Det är en teori- och metodinriktad, ekonomiskt och innehållsmässigt oberoende tidskrift, som ges ut av Akademikerförbundet SSR. Artiklarna behandlar sociala frågor ur olika perspektiv och författats både av forskare och yrkesverksamma, samt frilansjournalister som är insatta i det sociala arbetets problematik.
För ett vidare urval gjorde vi en tidsmässig avgränsning till artiklar som publicerats mellan år 2013–2019 för att få en så aktuell bild som möjligt. De tidsmässiga
avgränsningarna resulterade i 13 artiklar från tidskriften Elevhälsa och 2 artiklar från tidskriften Socionomen. I enlighet med Yin (2013) kontrollerade vi artiklarnas tillgänglighet och fann att alla var tillgängliga via universitetets bibliotek. När vi fick tillgång till tidskrifterna upptäckte vi att de innehöll fler artiklar på ämnet skolfrånvaro, varför vi valde att göra ett så kallat “snöbollsurval” (jmf. Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015). De ursprungliga artiklarna ledde oss till fler artiklar, vilket resulterade i att vårt material slutligen består av 18 artiklar från tidskriften Elevhälsa, och 2 artiklar från tidskriften Socionomen (se Bilaga 1). Artiklarnas omfattning varierar mellan en till fem sidor och vi bedömde att innehållet var av tillräcklig omfattning för att uppnå studiens syfte samtidigt som materialet var hanterbart i förhållande till vår tidsram.
! Datainsamlingsmetod
Vår studie har en kvalitativ ansats där vi söker förståelse för konstruktionen av skolfrånvaro. Därför behöver vi använda en kvalitativ metod likt intervjuer,
observationer eller textanalys (jmf. Ahrne & Svensson 2015). Initialt diskuterade vi att genomföra intervjuer med skolkuratorer, vilket vi snart valde bort då vår studie har för avsikt att skapa förståelse för de berättelser som förmedlas och påverkar en större mängd skolkuratorer. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) beskriver att kvalitativa intervjuer möjliggör en djupdykning in i ett fåtal individers förståelse- världar, men huruvida den enskilda skolkuratorns perspektiv når ut till flera är beroende av om individen delar med sig av sin kunskap till andra eller inte. Vi utgår istället ifrån att en text publicerad i en tidskrift har potential att nå ut till en mängd skolkuratorer med en geografisk spridning, varför vi valt att göra en kvalitativ textanalys (jmf. Boréus 2015). Vidare kan tänkas att författaren till en text har möjlighet att tänka efter innan hen formulerar sig, vilket kan innebära att den språkliga konstruktionen av skolfrånvaro är mer genomtänkt. Genom textanalys kan vi dessutom undvika den reflexiva påverkan som uppstår i det fysiska mötet mellan forskare och intervjuperson, men forskningen är trots det en produkt av oss och våra val. När vi läser en text tolkar vi den intuitivt på ett sätt som mer eller mindre ligger i linje med det författaren vill förmedla (jmf. Boréus 2015). På samma sätt kan vår
text tolkas på ett sätt som ligger närmre eller längre ifrån det vi vill förmedla, varför även en textanalys inbegriper en form av reflexivitet mellan läsare och skribent.
Vidare presenterar texter en spegling av författarens uppfattning om samhället, eller åtminstone en spegling av hur denne vill att läsaren ska uppfatta samhället (Boréus 2015). Genom att undersöka texter i olika tidskrifter kan vi således nå kunskap om hur artikelförfattarna uppfattar skolfrånvaro som socialt problem. Enligt Boréus (2015) är texter centrala inom den samhällsvetenskapliga forskningen då de kan påverka våra föreställningar om samhället, grupper, samt relationer mellan grupper.
Det innebär att även artikelförfattarnas förståelsevärld har påverkats av vad som förmedlats i texter hen har läst. Texter påverkar dessutom konstruktionen av olika stereotyper, vilka ger uttryck för olika samhällsvärderingar (Boréus 2015). Därför finner vi det särskilt intressant att undersöka vilka stereotyper som synliggörs i texter kring skolfrånvarande barn.
Texterna kommer inte att kunna ge oss en fullständig återspegling av alla
existerande perspektiv kring skolfrånvaro, men de kan ge oss en inblick i några av dem som förmedlas till yrkesgruppen. Följaktligen kan vi inte uttala oss om hur en hel yrkeskår förhåller sig till barn med skolfrånvaro, men vi kan beskriva vilka perspektiv som förmedlas i vårt material. Studiens resultat är därmed beroende av vårt materialval, men kan förhoppningsvis ändå bidra med perspektiv som kan stimulera diskussion kring komplexiteten i konstruktionen av skolfrånvaro.
! Analysmetod
För läsning, kodning, analys och presentation av vårt material har vi valt att använda oss av det analysschema som följer av Jönsons (2010) perspektivansats. Jönson (2010) beskriver hur analysschemat kan användas som ett verktyg för att strukturera upp datan i materialet. Genom att koda texterna utifrån olika komponenter som exempelvis problemets orsaker, lösningar och aktörer, kan vi vidare analysera texternas betydelse och kartlägga de olika problemperspektiven. Eftersom
observationer och fynd är teoriberoende kan det vi uppmärksammat i artiklarna ha påverkats av Jönsons (2010) teori. Med en annan teoretisk grund hade vi
uppmärksammat andra aspekter av problemet (jmf. Jönson 2010). Exempelvis hade en hermeneutisk ansats och kvalitativ innehållsanalys av tidskrifterna kunnat skapa förståelse för hur skolkuratorer upplever arbetet med skolfrånvarande elever. Den kritiska analysen av språkets betydelse hade således uteslutits och ersatts med en analys som kretsat kring skolkuratorers upplevelser av sitt arbete.
Jönson (2010) poängterar att analysschemat kan anpassas utefter studiens intresseinriktning, men också utefter vilka aspekter som sticker ut efter en första genomläsning av materialet. Utifrån studiens tidsramar valde vi initialt ett deduktivt tillvägagångssätt där vi lät Jönsons (2010) föreslagna problemkomponenter styra analysschemat i större utsträckning än materialet. Vid vår första djupgående genomläsning av materialet fokuserade vi på att söka efter beskrivningar av skolfrånvarons karaktär, orsaker, konsekvenser, lösningar, aktörer, och illustrationer. Vi valde att utesluta Jönsons (2010) historiska komponent, då en första genomläsning av materialet visade att beskrivningar av problemets historiska utveckling var sällsynta. Därför upplevde vi inte att den skulle bidra med förståelse för konstruktionen av skolfrånvaro. Med hjälp av de utvalda komponenterna ställde vi vidare frågor till materialet, och varje komponent fick en egen färg som vi använde för att markera i texterna. Utifrån komponenten orsaker som fick färgen blå, frågade vi exempelvis “vilka orsaker anges?”, “beskrivs voluntaristiska eller deterministiska orsaksförklaringar?” och “talas det om omoral och skuld?”. Efter att ha läst igenom texterna en första gång, ställt likartade frågor och färgmarkerat utifrån samtliga komponenter, lade vi till en egen problemkomponent som vi valde att kalla för “kategorier”. Utifrån denna ställde vi därefter frågor om “vilka begrepp som används för att beskriva barnen?” och “hur beskrivs orsak/lösning/moral för denna kategori barn?”.
Därefter sammanställde vi våra markeringar och skapade koder för datan. Koderna bildar en slags definition av våra konstruerade tolkningar av texterna, som får beskriva de olika problemkomponenterna. Kodningen är således en del av analysen, som hjälpte oss att skapa struktur och synliggöra mönster och samband i vårt material. I materialet strök vi exempelvis under “föräldrar har släppt föräldraroll”,
“oansvariga föräldrar”, “hemmiljö” och “bristande föräldraengagemang”, som vi tolkade och definierade med koden “otillräckliga föräldrar”. På detta sätt kodade vi oss igenom samtliga problemkomponenter, varefter vi sammanställde koderna i ett analysschema där fem olika problemperspektiv på skolfrånvaro utkristalliserade sig.
Precis som koderna är problemperspektiven således en konstruktion av de mönster och samband som vi identifierat (jmf. Jönson 2010). Problemperspektiven döpte vi till; det byråkratiska perspektivet, det disciplinära perspektivet,
anpassningsperspektivet, social miljöperspektivet och familjeperspektivet, vilka vi sammanställde i ett analysschema (Se s. 25 Figur 1). Att vi kom fram till just dessa perspektiv beror på att de framträder som mer eller mindre sammanhållna
beskrivningar i vårt material. För att ytterligare förtydliga hur problemperspektiven konstruerats utifrån koderna har vi sammanställt en tabell med exempel på
härledning av koderna (Se Bilaga 2 Figur 2.)
Jönson (2010) menar att sammanställandet av dessa problemperspektiv är en form av perspektivanalys som utgår från teori om socialkonstruktionism, eftersom konstruktionen är vår. Vi har dock valt att presentera denna del under rubriken resultat, eftersom vi trots allt funnit och extraherat perspektiven ur materialet.
Jönson (2010) menar utifrån sitt synsätt att analysen skulle kunna stanna där, men föreslår samtidigt ett antal frågor som kan ta analysen ett ytterligare steg vidare.
Under rubriken analys har vi därför valt att fråga oss och vidare undersöka vad perspektiven åstadkommer och vad som osynliggörs. Jönson (2010) beskriver att det krävs kontextualiserande kunskap i form av tidigare forskning och teori för
att kunna analysera och vidare utveckla vår förståelse för skolfrånvarons
konstruktion. När vi satte perspektiven och frågorna i relation till tidigare forskning om kategorisering och Foucaults maktteori synliggjordes således ett mer
organisatoriskt och strukturellt problem. På detta sätt lyfter vi analysen en nivå och diskuterar inte längre enbart artiklarnas innehåll, utan ett samhällsproblem som uppmärksammats genom vår perspektivanalys. Sammanfattningsvis kommer problemperspektiven presenteras i en resultat-del, medan analysen kommer att presenteras i två steg; en del där vi analyserar problemperspektivens innebörd
utifrån tidigare forskning, och en del där vi analyserar problematiken som problemperspektiven synliggjort ur ett samhällsperspektiv med hjälp av teori.
! Tillförlitlighet
Enligt Boréus (2015) är det i regel lättare att tala om tillförlitlighet i en kvantitativ studie där studien bygger på att resultatet blir likadant även om den görs av olika forskare vid flera olika tillfällen. Häri ligger vissa problem med en kvalitativ form av diskursanalys då det är en tolkande praktik som är beroende av forskaren som subjektiv varelse. Eftersom en människa inte är statisk kan en text komma att tolkas på olika vis om den läses vid skilda tillfällen (Boréus 2015). Istället har vi valt att fokusera på en tillförlitlig och transparent forskningsprocess, som ett sätt att skapa trovärdighet för våra tolkningar av materialet (jmf. Patel & Davidsson 2011).
Vi har därför redovisat hela processen i en röd tråd för att läsaren ska kunna följa hela studiens resonemang och vad de bygger på, samt varit källkritiska till det källor som vi använt för att kunna utveckla en trovärdig och välgrundad argumentation. Vi har i möjligaste mån använt oss av förstahandskällor som är bevandrade inom forskningsfältet, och gjort en bedömning av huruvida innehållet är representativt för området. Vi strävat efter att förhålla oss symmetriskt till vårt material, vilket innebär att vi försökt lyfta alla problemversioner på ett likvärdigt sätt (jmf. Jönson 2010).
Exempelvis valde vi att inkludera det disciplinära perspektivet, även att det förekom i liten utsträckning inom materialet. Vi har också strävat efter att anföra grundade resonemang för våra konstruktioner, varför vi presenterat citat som lyfter fram resonemangen i respektive problemperspektiv (jmf. Jönson 2010). Vidare har vi arbetat med olika typer att triangulering för att stärka studiens trovärdighet. Vi valde dels att använda en typ av datatriangulering genom att undersöka två tidskrifter, och en datainsamlingstriangulering genom att vi båda gick igenom de utvalda artiklarna.
Slutligen gjorde vi dessutom en form av teoritriangulering då vi både använt forskning om kategorisering och teori om makt, för en socialkonstruktionistisk analys (jmf. Langemar 2008).
! Etiska överväganden
Med en medvetenhet om att forskning kan vara både till nytta och men, har vi inför och under vår studie diskuterat olika etiska aspekter av att göra en diskursanalys kring ämnet skolfrånvaro. I många sammanhang begränsas de etiska frågorna till att omfatta individskyddskravet som delas in i fyra olika forskningsetiska principer – informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Dessa är dock främst utformade för studier som använder medverkande informanter, och vi får istället utgå ifrån att tidskrifterna vi valt att analysera tagit hänsyn till individskyddskravet (jmf. Vetenskapsrådet 2017). För att visa respekt gentemot de skolfrånvarande barn som studien handlar om har vi diskuterat hur de bör
benämnas. Studien har visat att det finns en mängd olika begrepp, varför vi sökt en neutral benämning och slutligen valt att prata om barn med skolfrånvaro. Som ett ytterligare etiskt hänsynstagande har vi även valt att bara presentera
artikelförfattarna, och inte namnge de personer som uttalar sig artiklarna.
Vidare aktualiserar vår studie etiska frågor kring våra avsikter, objektivitet och eventuell skadeverkan (jmf. Vetenskapsrådets 2017). Genom att skapa förståelse för hur skolfrånvaro konstrueras i tidskrifter som når yrkesgruppen skolkuratorer, har vi för avsikt att bidra med användbar kunskap som uppmuntrar till en nyanserad diskussion, vilken kan få positiv verkan för de barn som omfattas av problematiken.
Samtidigt beaktar vi det faktum att vårt fokus på en specifik grupp som har definierats som avvikande riskerar att befästa etablerade föreställningar och
ojämlika maktstrukturer (jmf. Vetenskapsrådet 2017; Söderquist, Bülow & Sjöblom 2016).
Winther Jørgensen & Phillips (2000) menar att det kan vara svårt att undersöka diskurser om vi som forskare har starka åsikter eller personlig koppling till ämnet.
För att minimera risken att låta våra egna uppfattningar påverka resultat och analys har vi tillsammans reflekterat över våra föreställningar och förgivettaganden kring skolfrånvaro. Båda hade vi en föreställning om att skolfrånvarons orsaker och lösningar har med skolans utformning och sätt att möta elevers behov att göra, men att skulden ofta faller på barnet och dennes föräldrar. Detta fick oss att vilja
undersöka konstruktionen av skolfrånvaro ur professionellas perspektiv, och studien har således färgats av våra föreställningar. Vi utgick även ifrån att skola och
skolplikt är viktigt, men det faktum att barn uteblir fick oss att undra om skolgång nödvändigtvis måste vara det enda alternativet för alla barn. För att granska den
”allmängiltiga sanningen” om skolans betydelse valde vi en socialkonstruktionistisk ansats, som hjälpt oss att undersöka hur den språkliga konstruktionen av
skolfrånvaro ser ut och vad den åstadkommer. Med en annan ansats hade studiens ramar sett annorlunda ut, och på så vis är studien en produkt av våra metodologiska val. Vår konstruktion och tolkning av skolfrånvaro är nödvändigtvis inte sannare än någon annans och ämnar inte göra anspråk på mer än versioner av hur skolfrånvaro presenteras i vårt valda material (jmf. Thomassen 2007; Jönson 2010).
! Metoddiskussion
Resultatet är beroende av vilken social miljö som studeras, och i vårt fall rör det sig om tidskrifter som riktar sig till skolkuratorer. Då det är många professioner som samverkar kring barn med skolfrånvaro hade det varit intressant att undersöka ytterligare en social miljö, exempelvis tidskrifter riktade till lärare. Det hade kunnat ge andra resultat och synliggöra eventuella likheter och skillnader. Vidare har vårt urval resulterat i 18 artiklar från tidskriften Elevhälsa och 2 artiklar från tidskriften Socionomen. Att de olika tidskrifterna inte representeras av ett likvärdigt antal artiklar skulle kunna leda till att resultatet av en jämförelse mellan tidskrifterna tappar i trovärdighet. Någon sådan jämförelse har vi därför inte gjort. Trots den stora skillnaden i antalet artiklar har vi valt att presentera förhållandevis många citat från tidskriften Socionomen. Anledningen till detta är att vi fann dessa citat mest målande, men resonemangen återfinns även i tidskriften Elevhälsa. Ett likvärdigt antal artiklar med en jämn presentation av citat hade kunnat öka trovärdigheten för vår studie och gett oss ett mer nyanserat material att analysera i syfte att förstå hur skolfrånvaro konstrueras.
Som tidigare nämnts är de koder och problemperspektiv som vi sammanställt vår konstruktion som vi har gjort utifrån de mönster och samband vi sett i materialet.
Även om koder och problemperspektiv är grundade i vårt material så har vi
sannolikt påverkats av det teoretiska raster som Jönsons (2010) perspektivansats satt för våra ögon. Vad vi uppmärksammat i texterna är beroende av våra förkunskaper och val av tidigare forskning och teori, vilket är ett dilemma som alla forskare måste förhålla sig till inom den kvalitativa forskningstraditionen. För att skapa transparens har vi presenterat exempel på hur vi skapat våra koder och problemperspektiv under rubriken analysmetod. Eftersom problemperspektiven baseras på våra tolkningar är bara några av flera möjliga. Fördelen med att använda just Jönsons (2010)
förenklade form av diskursanalys är att ju enklare metod desto bättre, då det ger ett trovärdigare resultat (jmf. Boréus 2015). Jönsons (2010) perspektivanalys vilar likt andra varianter av diskursanalys i socialkonstruktionismen vetenskapsteoretiska tradition. Analysmetoden hjälper oss således att uppnå studiens syfte – att skapa förståelse för konstruktionen av skolfrånvaro.
! Arbetsfördelning
Arbetet med denna studie har präglats av gemensamma diskussioner och beslut.
Dialoger har mynnat ut i att vi tagit ansvar för att skriva ned olika textavsnitt, varefter vi diskuterat textens innehåll och utformning och tillsammans gjort korrigeringar. Utifrån vårt nära samarbete är därför samtlig text gemensamt producerad. Vi upplever att arbetet kännetecknats av ett gott samarbete där vi kompletterat varandra på ett berikande sätt.
5! Resultat
Nedan presenteras resultatet av vår textanalys med hjälp av ett analysschema som åskådliggör de problemperspektiv som analysen resulterat i. Därefter följer en utförligare beskrivning av vardera perspektiv, vilka styrks med hjälp av citat från de granskade artiklarna.
! Problemperspektiv på skolfrånvaro
Innan vi presenterar analysschemat är det viktigt att klargöra att det är vi som har konstruerat de olika problemperspektiven med hjälp av den
socialkonstruktionistiska perspektivansatsen (jmf. Jönson 2010). Vi är medvetna om att materialets språkliga formuleringar kan påverka vår syn på skolfrånvaro,
samtidigt som vi skapar en konstruktion som kan påverka läsaren (jmf. Foucault 2002). Problemperspektiven återspeglar en ögonblicksbild av hur tidskrifterna konstruerat problemet med skolfrånvaro under åren 2013–2019. De utgör en förenkling av verkligheten som med hjälp av problemkomponenterna synliggör olika sätt att prata om skolfrånvaro. Men att just dessa perspektiv existerar är ingen absolut sanning, eftersom konstruktionen är beroende av oss, vårt valda material och den samhällskontext vi lever i idag. I realiteten är inte perspektiven inte heller kliniskt åtskilda så som i analysschemat, utan går in i varandra och kombineras på olika sätt. De förekommer dessutom i olika omfattning i materialet, och särskilt det disciplinära perspektivet är sällsynt. Problemperspektiven belyser med andra ord en komplexitet i professionellas syn på skolfrånvaro, men synliggör inte per automatik alla perspektiv som finns. Nedan presenteras problemperspektiv och koder i ett analysschema.
Figur 1. Problemperspektiv på skolfrånvaro Problem-
perspektiv
Byråkratiskt perspektiv
Disciplinärt perspektiv
Anpassnings- perspektiv
Social
miljöperspektiv
Familjeperspektiv
Karaktär Bristfällig organisation
Individuella karaktärsdefekter
Normativt utformad skola
Socialt (tvång) Otillräckliga föräldrar Orsaker Otydlig roll- och
ansvarsfördelning
Bristande motivation hos elev
Skolan är utformad utifrån generella antaganden om hur elever fungerar
Eleven upplever otrygghet i skolan, ex mobbning, ensamhet, bristande kontakt med vuxna
Bristande
föräldraskap (tappat föräldraroll,
missbruk, utmattning osv.)
Konsekvenser Frånvarande elever
uppmärksammas inte och
professionella vet inte hur de ska hjälpa
Elev prioriterar annat än skola
Alla barn passar inte in i “mallen”
Eleven stannar hemma för att skydda sig själv från det sociala
Barnet får inte sina behov tillgodosedda hemma och går därför inte till skolan
Lösningar Utarbeta rutiner, processkarta, samverkan, kompetens
Kontroll, uppmaningar
Skolan behöver anpassa
skolmiljö/under- visning/förhålln- ingssätt till den enskilda individen
Stärka relationerna mellan elever och elev-vuxna, se barnet, gemenskap
Stötta
familjen/föräldrarna i sitt föräldraskap
Aktörer &
roller
Lärare som vilsen, rektorn som lagledare, skolkurator som navet
Skolan som poliser
Pedagog som fyrkantig, skolkurator som vägledare, BUP/Soc. som expert
Vuxna som otillräckliga/livlin a, kamrater som räddare/skurk
Föräldrar som skurk,
skolkurator/BUP/S oc. som
experter/räddare
Kategorier av barn
Frånvarande Skolkare Funktions-
variationer/
hemmasittare
Hemmasittare Skolkare/föräldrast ödd frånvaro
Barnens roller Objekt Syndabock Stackare Outsider Offer
! Byråkratiskt perspektiv
Ett sätt att tala om skolfrånvaro karaktäriseras av beskrivningar av skolans bristande organisation. Skolfrånvaro beskrivs som beroende av skolans strukturer, rutiner och riktlinjer. Detta resonemang utgår alltså ifrån att skolfrånvaro är ett problem på organisationsnivå. Vi har valt att kalla detta problemperspektiv för det byråkratiska perspektivet. Orsaken till skolfrånvaro beskrivs vara en otydlig roll- och
ansvarsfördelning bland vuxna aktörer kring barnet. I ett reportage skrivet av en fackpressjournalist intervjuas en kvinna som tagit fram en handlingsplan för ökad skolnärvaro. Citatet nedan beskriver att hon upptäckt en avsaknad av tydlig roll- och ansvarsfördelning i arbetet med skolfrånvaro;
“I sina möten med elever och skolpersonal har [en kvinna]
identifierat behovet av att ringa in vem som kan göra vad och när i en arbetsprocess som kan motverka skolfrånvaro” (Selin 2014a, s.
30)
Konsekvensen av den otydliga roll- och ansvarsfördelningen som målas upp är att det finns elever med skolfrånvaro som inte uppmärksammas. Problematiken lyfts i ett reportage från fältet om skolkuratorns roll vid skolfrånvaro skriven av en socionom;
“Skolan måste ha en handlingsplan för att förhindra godtycke eller att elever faller mellan stolarna. Det ska vara känt av alla vem som ska ta ansvar och när” (Sandström 2015, s. 38)
Citatet belyser att det vid en bristfällig organisation finns elever som faller mellan stolarna, men antyder också att lösningen på skolfrånvaro är att utarbeta en plan för att skapa struktur kring hur skolfrånvaro ska hanteras. Det beskrivs dessutom kunna förhindra godtycke, vilket handlar om en ambition att skapa en rättssäker
organisation. I flera artiklar nämns även gemensamma rutiner för bland annat
frånvarorapportering, utveckling av den interna och externa samverkan, samt arbete med kompetensutveckling som en lösning på skolfrånvaro.
En annan konsekvens av otydlig roll- och ansvarsfördelning beskrivs vara att professionella inte vet hur de ska gå tillväga för att hjälpa barnet. Pedagogerna målas upp som i behov av stöd i en artikel skriven av en grundskolelärare, en skolkurator och en specialpedagog som arbetar i en kommun som infört kommungemensamma rutiner rörande skolfrånvaro;
“Vi upplever att ju mer rutinerna används, desto tryggare blir pedagogerna - alla vet vad man ska göra, och kan sätta in insatser tidigt, utifrån sitt eget uppdrag.” (Hedström Holm, Bäckman Jonasson & Svensson Hammargård 2017, s. 30)
Citatet ovan belyser hur pedagogerna får rollen som vilsna i hur de ska hantera det sociala problemet skolfrånvaro utan hjälp av rutiner. En annan aktör som beskrivs som central enligt samma artikel är skolans rektor. Genom att föra upp arbetet med skolfrånvaro på agendan, får rektorn rollen som lagledare i det byråkratiska problemperspektivet på skolfrånvaro;
“I arbetet med att arbeta fram kommungemensamma rutiner har vi lärt oss att den viktigaste aktören på banan ändå är
rektor/skolledning [...] när rektor driver på arbetet kan vi också följa upp och utvärdera på ett konstruktivt sätt och det finns mindre risk för rutiner att bli ‘hyllvärmare’.” (Hedström Holm, Bäckman Jonasson & Svensson Hammargård 2017, s. 32)
Citatet ovan tydliggör hur rektorns roll anses höra ihop med fungerande och tillämpade rutiner vid frånvaro. Skolkuratorn beskrivs å andra sidan också som en kompetent aktör som kan handleda pedagoger i arbetet med skolfrånvaro.
Skolkuratorn tillskrivs därigenom rollen som navet i hjulet. I en artikel om
främjande av skolnärvaro skriven av en skolläkare beskrivs hur även elevhälsans roll i arbetet med skolfrånvaro bör integreras i organisationens strukturer;
“Varje skola behöver ha riktlinjer för när elevhälsan ska kopplas in så att det inte blir godtyckligt om och när elevhälsan kommer in i arbetet [med frånvaro]” (Lundin 2017, s. 6)
Citatet belyser även kopplingen mellan riktlinjer och likvärdigt hanterande av likartade situationer, och återkopplar till ovanstående resonemang om rättssäkerhet till följd av organisatoriska brister.
Inom det byråkratiska perspektivet kategoriseras inte de skolfrånvarande barnen i olika grupper. Istället skiljs de endast åt från de närvarande eleverna. I och med perspektivets fokus på organisationsnivå förbises individuella subjektiva faktorer, vilket insinuerar att barnens beteende kan omformas genom organisatoriska förändringar. Barnen tillskrivs därigenom rollen som objekt. Förhållningssättet synliggörs i ett citat från en artikel skriven av en fackpressjournalist där hon intervjuat en kvinna som utarbetat en handlingsplan för ökad skolnärvaro;
Planen ger en struktur för bemötande och hantering av elever i riskzonen” (Selin 2014a, s. 30)
Citatet visar på en bristande syn på barnen som subjekt, men tydliggör att struktur och planering är ett sätt att arbeta för att nå en lösning på det sociala problemet skolfrånvaro.
! Det disciplinära perspektivet
I vårt empiriska material har vi identifierat ett disciplinärt perspektiv, där
skolfrånvaro karaktäriseras av individuella karaktärsdefekter. Skolfrånvaron orsakas av barnens bristande omdöme och motivation, där det beskrivs att de prioriterar annat än skolan. Barnet kategoriseras följaktligen som skolkare och utmålas som
syndabock. Citatet nedan är taget ur ett reportage författad av en auktoriserad socionom, som intervjuat en skolkurator om dennes arbete med skolfrånvaro;
“Många unga sitter uppe på nätterna online med andra, spelar spel och följer sociala kommunikationer och relationer. Skolan ser trötta elever som tycker det är många prov. Många har lättare att ge upp idag, de är inte vana vid att kämpa, de är inte vana vid krav”
(Sandström 2015, s. 37)
Citatet talar för att denne betraktar skolfrånvaron som ett resultat av elevernas bristande karaktär. Lösningen på skolfrånvaron beskrivs vara att vuxna runt omkring barnet agerar poliser och reglerar barnets beteende medelst korrigerande uppmaningar och särskild uppsikt. I samma reportage som ovan skriver författaren om detta utifrån sina egna erfarenheter inom barnhabilitering;
”Elever som kommer till skolan men som drar hem innan dagen är slut kan gå via en särskild person som exempelvis skolkuratorn. De måste då rapportera till denna person innan de kan gå hem. Ett extra steg gör det hela mer omständligt och det finns goda chanser att motivera” (Sandström 2015, s. 39)
Citatet knyter märkbart an till perspektivets kontrollerande aspekt, samtidigt som uttrycket “drar hem” insinuerar att problemet utgörs av den skolkande elevens bristande motivation. Det faktum att citaten som styrker detta perspektiv kommer från samma reportage visar dock att det disciplinära perspektivet inte är
representativt för materialet.
! Anpassningsperspektivet
Vidare har vi identifierat ett anpassningsperspektiv där skolfrånvaron karaktäriseras av den normativt utformade skolan. Frånvaron orsakas av att skolan är byggd på generella antaganden om hur barn fungerar, med konsekvensen att skolan inte kommer att passa alla barn. Barnen beskrivs som stackare utifrån varierande
funktionsvariationer som gör det svårt att närvara i en illa anpassad skola.
Lösningen på problemet är att anpassa både skolmiljön, undervisningen och de vuxnas förhållningssätt efter den enskilda individen. I en forskningsöversikt som författats av en universitetslektor och en doktorand vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier på Uppsalas universitet, presenteras skolfrånvarons orsaker och konsekvenser kort och koncist;
”Enligt skolverket ökar också brister i pedagogiskt stöd och bristande individualisering risken för omfattande frånvaro”
(Karlberg & Persson 2017, s. 11)
Uppfattningen av att problemet kräver flexibilitet och individanpassningar synliggörs i ett journalistiskt reportage från den kommunala Malmaskolan, som arbetar aktivt med frågor som rör elevhälsa;
“Man talar inte om elever som ännu inte klarar skolan utan om elever som skolan ännu inte klarat av att hjälpa, vilket gett en annan infallsvinkel” (Lundqvist 2017b, s. 43)
Citatet belyser hur anpassningsperspektivet härleder frånvaron till skolans förmåga, snarare än individens. Samma reportage belyser också att det är skolkuratorns ansvar att vägleda skolans arbete med frånvaro;
“Den största förändringen Malmaskolan infört är en elevhälsa som är tillgänglig för lärarna i vardagen” (Lundqvist 2017b, s. 42)
Av citatet framgår att elevhälsan bör finnas tillgänglig även för pedagogerna, för att vägleda dem mot bättre individanpassningar.
De skolfrånvarande barnen kategoriseras främst som hemmasittare, med någon form av funktionsvariation som exempelvis Aspergers, dyslexi eller ADHD. Barnen beskrivs följaktligen även på basis av deras kognitiva funktioner, vilket synliggörs i
en debattartikel som författats av en leg. psykolog och författare med erfarenhet från kommunal skola, friskola, BUP och habilitering;
“Många av de elever som har omfattande frånvaro har annorlunda kognitiva funktioner, det är vanligt med drag av eller
neuropsykiatriska diagnoser och/eller svag eller särskilt hög teoretisk begåvning. Alltså elever för vilka skolan sällan är optimalt anpassad” (Valsjö 2017, s. 38)
Citatet belyser att barnen beskrivs som aktningsvärda kämpar inom en uniform organisation.
! Social miljöperspektiv
Det sociala tvång som skolan innebär utgör karaktäristika för det sociala
miljöperspektivet på skolfrånvaro. Utgångspunkten beskrivs i följande citat av en socionom som tidigare varit verksam inom skolan, i en artikel om skolkuratorns roll vid skolfrånvaro;
“I Sverige har vi bestämt att alla barn och unga ska gå till skolan.
För eleverna innebär det att de måste delta i den kultur och den miljö som skolan innebär. De måste tillbringa större delen av sin vakna tid tillsammans med jämnåriga de inte själva valt.” (Sandström 2015, s.
36)
Citatet synliggör att skolplikt inte enbart innebär ett krav på att delta i skolans undervisning, utan även i den sociala miljön. Enligt social miljöperspektivet är orsaken till skolfrånvaro kopplad till att den ovan beskrivna sociala miljön upplevs som otrygg av barnet. Det kan handla om mobbning, ensamhet eller bristande kontakt med vuxna på skolan. Trygghetsaspekten belyses i en artikel av en frilansjournalist som intervjuat en skolkurator;
“Barn stannar hemma från skolan för att skydda sig mot smärtan och skammen i att inte höra till. [...] Det gör ont och de stannar där det känns tryggt, det vill säga hemma.” (Sivertsson 2017b, s. 24)
Citatet belyser konsekvensen av otryggheten i den sociala miljön, vilken blir att barnet stannar hemma från skolan för att skydda sig själv från det sociala. Beteendet kan enligt en forskningsöversikt skriven av universitetslektor och en doktorand leda till en negativ spiral;
“Kamratproblem kan leda till ökad frånvaro, och den ökade frånvaron i sin tur till försämrade relationer till kamraterna så att utanförskap föder utanförskap i en ond cirkel” (Karlberg & Persson 2017, s. 10)
Citatet belyser den sociala miljöns avgörande roll för elever med kamratproblem.
Lösningen på skolfrånvaro handlar därför enligt social miljöperspektivet om att stärka relationerna elever emellan, men också i relationen elev-lärare, för att skapa en känsla av gemenskap. Att se eleven framställs också som en del av lösningen, vilket lyfts i en artikel där en verksamhetsansvarig för en insats riktad mot barn med problematisk skolfrånvaro intervjuas;
“Eleven behöver en god anknytning till skolan. För att det ska finnas måste de vuxna arbeta med sitt förhållningssätt. Någon måste se eleven” (Korpskog 2015, s. 43)
Citatet belyser hur de vuxna på skolan beskrivs både som en livlina som genom att se och höra eleven kan rädda dem från att känna sig otrygga, men också som otillräckliga att förmå se varje enskild individ. Skolkamrater framställs på liknande sätt både som räddare och skurkar. En kategori av barn som framställs i samband med social miljöperspektivet är hemmasittare. Barnet får i detta perspektiv rollen som outsider dvs. någon som står utanför gemenskapen.
