”Svensson är inget för mig”
- En kvalitativ studie om tidigare kriminellas socialisation och vägen till ett hederligt liv
”An ordinary life is nothing for me”
- A qualitative study about the socialization of former criminals and the path to an hounest life
Martin Lidén och Sophia Zetterfeldt Edin
Fakulteten för samhällsvetenskap och humaniora SOGC01 C-uppsats 15 hp
Handledare: Liselotte Olsson Examinator: Annika Jonsson 2020-01-31
Sammanfattning
När fenomenet kriminalitet diskuteras dras ofta parallellen att dessa människor haft en dålig uppväxt. Detta resonemang tenderar att stämma då det enligt Brottsförebyggande rådet (2007), är större risk för en individ att hamna i kriminalitet, ifall personen kommer från en bakgrund där uppfostran i någon mån brustit. Moral, etik, kärlek, uppskattning, omsorg, normer och regler är alla viktiga aspekter för ett barns utveckling. Men istället för att prata OM människor är det intressant att de med egna ord får berätta sin livshistoria. Det är just det denna uppsats har som syfte. Vi söker i denna studie, förståelse till varför vissa människor hamnar i kriminalitet och andra inte.
Vi har intervjuat fyra personer från olika platser i Sverige med ett kriminellt förflutet, i åldrarna 25-65 år. I studien fann vi att förståelsen för att människor hamnar i kriminalitet i mångt och mycket är sammanlänkat med socialisationsprocessen. Vi menar att en otrygg uppväxt med svaga anknytningar till vuxna är en avgörande faktor till att människor hamnar i kriminalitet.
Nyckelord:
Socialisation, kriminalitet, missbruk, anknytningsmönster, auktoriteter, tillhörighet, emotioner, uppväxt
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ... 2
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte/frågeställning ... 3
2. Tidigare forskning ... 4
2.1 Hur kriminalitet uppstår ... 4
2.2 Socioekonomisk bakgrund som förklaring ... 5
2.3 Kriminella handlingar är situationsbundna ... 5
2.4 Anknytning och kriminalitet ... 6
2.5 Tillhörighet i hemlighet ... 7
3. Teori ... 8
3.1 Symbolisk interaktionism ... 8
3.2 Anknytning ur ett psykologiskt perspektiv ... 11
3.3 Emotioner ... 15
3.4 Makt ... 18
4. Metod ... 21
4.1 Vetenskaplig ansats ... 21
4.2 Kvalitativ metod ... 21
4.3 Urval ... 23
4.4 Förstudie ... 24
4.5 Insamlandet av data ... 25
4.6 Informanternas bakgrund ... 26
4.7 Intervjusituationen ... 27
4.8 Etik ... 29
4.9 Analysarbetet ... 30
4.10 Reliabilitet och validitet ... 31
5. Analys ... 34
5.1 Auktoriteter ... 35
5.2 Handlingens försvar ... 40
5.3 Tillhörighet och jaget ... 44
5.4 Fängelsestraffets betydelse ... 48
6. Diskussion ... 53
6.1 Avslutande reflektion ... 53
6.2 Val av teori ... 56
6.3 Framtida forskning ... 59
Referenser ... 61
Intervjuguide ... 63
1 1. Inledning
Vi ser dagligen på nyheterna om kriminella handlingar som utförs i Sverige, där utanförskap beskrivs som en av anledningarna till problemet. Detta utanförskap beskrivs utifrån
nyhetsrapporteringar, som ett fenomen som kryper allt lägre ner i åldrarna hos individer.
Fenomenet är även tätt sammanlänkat med droger och våld. Bristen på anknytning dessa individer upplever sig känna till samhället, tenderar att leda in människor i ett liv av kriminalitet (Hirschi, 2002).
Lindahl (2019) intervjuar, för SVT:s program ”uppdrag granskning”, Jacob Fraiman som beskriver hur han tidigt började att begå kriminella handlingar. Han berättar hur han såg upp till äldre kriminella och inte hade några framtidsplaner. Han brydde sig inte ifall han dog och berättar i intervjun att han bar på trauman. Han uppger även att han till slut ville sluta med den kriminella banan, men att det var svårt att säga nej till gamla, kriminella vänner. Detta fick oss som utformat denna studie, att börja fundera på ifall vi skulle kunna söka förståelse kring vilka faktorer som bidrar till ett liv i utanförskap och kriminalitet.
Ämnet är relevant eftersom avvikande beteenden, så som kriminalitet, är fenomen det forskats mycket om ur ett sociologiskt perspektiv. Matsueda (2006) menar att ett samhälle där människor lever i konsensus medför en låg kriminalitet, medan motsatsen, att människor inte kommer överens, medför en hög kriminalitet. Det blir en normativ konflikt, likt det är i dagens samhälle.
För att få en ökad förståelse kring före detta kriminellas situation, har vi gjort en kvalitativ studie baserat på intervjuer med gruppen tidigare kriminella. Vi har sökt förståelse för hur deras socialisationsprocess, i vilken relationer med andra människor är signifikant, har påverkat att de hamnat i kriminalitet. Ämnet är samhällsrelevant, detta för att få en ökad förståelse för intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter kring fenomenet kriminalitet.
Det finns många sätt att försöka förstå varför människor hamnar i kriminalitet. Vi anser det vara ett relevant sociologiskt ämne, att se på kriminalitet kopplat till
socialisationsprocessen, i vilken individers sociala utveckling sker.
Kriminalitet är förödande för de individer som drabbas, men även för
samhällsmedborgare i stort. Vi alla påverkas av kriminalitet, vissa mer, andra mindre.
Kriminalitet är oavsett anledning aldrig något positivt för ett samhälle och är enligt Matsueda (2006) ett tecken på att samhället befinner sig i obalans. Det är även svårt för individer med ett kriminellt förflutet att bli accepterade av samhället. Becker (Williams & McShane, 1998) menar att tidigare kriminella tillskrivs negativa epitet, även om de inte längre lever kriminella
2 liv. Detta medför svårigheter för dessa individer, då samhällets normer inte accepterar de på samma sätt som medborgare utan ett kriminellt förflutet. Denna aspekt är ur ett sociologiskt perspektiv relevant, då samhället i en mån utesluter människor trots att de avtjänat tidigare brott.
Vår empiri är grundad på livsberättelser från intervjupersoner med ett kriminellt förflutet, men som efter olika omständigheter lyckats återfå ett liv inom samhällets normativa ramverk. Detta är en medveten handling från vår sida, då vi varit intresserade av just
förståelsen kring varför människor hamnar i kriminalitet, men även vad som fått dem att bryta upp med sina kriminella liv.
Fenomenet är även intressant ur ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv. Individers socialiseringsprocess utifrån Levin & Trost (2010), är ständigt pågående och människors liv påverkas av vilka människor de umgås med, samt vilka miljöer de vistas inom. Det finns alltså möjlighet för människor att förändras, trots att oddsen inte är på deras sida.
Det är även av vikt att lyfta detta ämne då vi ser nedskärningar inom många sektorer som rör människors psykiska hälsa (Svensson, 2017). Om vi vet att uppväxten är så
grundläggande när det kommer till en människas fortsatta utveckling i livet, varför pratas det då inte mer om det? Enligt brottsförebyggande rådet (2001) finns omfattande vetenskaplig förankrad kunskap gällande barn som växer upp i dysfunktionella familjer och miljöer, och hur detta leder till att barnen socialiseras in i ett liv av kriminalitet.
Vi vill med vår studie söka förståelse för upplevelsen tidigare kriminella människor har, där vi intresserat oss för hur deras uppväxt hänger samman med hur deras liv utvecklats, till att de hamnat i kriminalitet. Detta genom en kvalitativ uppsats, baserad på
intervjupersonernas livsberättelser.
3 1.1 Syfte/frågeställning
Uppsatsens syfte är att synliggöra vilka delar i socialisationsprocessen i intervjupersonernas liv, som medfört att de hamnat i kriminalitet. Vi vill undersöka hur intervjupersonernas
upplevelser kring deras socialisationsprocess, kan ge en förståelse till varför de socialiserats in i ett liv där de utfört kriminella handlingar. Uppsatsen är utformad med en kvalitativ
inriktning, för att inbringa en djupare förståelse av fenomenet.
Frågeställningar
• Vad i intervjupersonernas socialiseringsprocess har bidragit till att de blivit kriminella?
• Vad i intervjupersonernas socialiseringsprocess har bidragit till att de valde att lämna ett liv i kriminalitet?
4 2. Tidigare forskning
Under denna rubrik presenteras tidigare forskning rörande ämnet kriminalitet. Vi tar även upp faktorer gällande anknytning och emotioner ur ett sociologiskt perspektiv.
2.1 Hur kriminalitet uppstår
Kriminalitet uppstår enligt Sutherland (Matsueda 2006) till följd av att samhället befinner sig i ett tillstånd av normativ konflikt, där individer är uppdelade i grupperingar med olika
intressen och värderingar. Sutherland (ibid) gör en jämförelse mellan ett samhälle som befinner sig i jämnvikt, där gemensamma värden och solidaritet är rådande, vilket medför att kriminaliteten är låg.
Det är däremot ett klimat i det moderna samhället som leder till en förhöjd
kriminalitet, vilket skiljer sig mot när vi levde i mindre, primitiva konstellationer (Matsueda 2006). Det samhälle vi idag lever i, kännetecknas inte av gemensamma värderingar och solidaritet, utifrån Sutherland (ibid). Individer är istället uppdelade i grupperingar till följd av konflikter mellan beteenden, värderingar och intressen. Detta medför att det moderna
samhället snarare kännetecknas av förtryck och konflikter än solidaritet och enhetlighet. Detta i sig, är något som skapar en hög kriminalitet i ett samhälle. Att de flesta individer följer lagar är av vikt för att samhällets funktioner upprätthålls. Däremot finns en skiljelinje mellan att det finns individer som ibland anser det som berättigat att bryta mot lagar och regler. Detta går att utläsa i Matsueda (2006), och det är här vi i vår studie vill försöka förstå varför detta sker.
Det finns omfattande forskning kring kriminalitet, då kriminalitet är ett stort samhällsfenomen. Hirschi (2002) redogör för sin forskning kring kriminalitet bland
ungdomar. Han bemöter ungdomskriminalitet och hur det i teorin ska utvecklas och bemötas.
Hirschi (2002) utgår ifrån fyra begrepp som han menar tillhör de sociala banden, anknytning, åtagande, delaktighet och övertygelse, varpå hans teori heter; teorin om sociala band. I Causes of Delinquency förklarar Hirschi hur dessa sociala band kan ligga tillgrund för ungdomsbrottslighet (ibid). Kortfattat betyder detta att, starka band håller individer borta från brott, medan svaga band gör motsatsen. Hirschi (ibid) förklarar banden genom att applicera dessa på föräldrar, skola, idrott, vänner och moraliska aspekter. Han menar vidare, att beroende av vilken socioekonomisk klasstillhörighet en ungdom har, bidrar detta som en faktor till vilka sociala band den har till sina föräldrar, skola, idrott, vänner och deras
moraliska värderingar (ibid). Ungdomar som faller i kriminalitet har inget nära band till sina föräldrar, vilket är den mest dokumenterade upptäckten inom forskning av brottslighet (ibid).
5 Som vi tidigare nämnt, menar Matsueda (2006) att vissa individer anser sig berättigade att bryta mot lagar och regler. I vår studie har samtliga informanter brutit mot gällande
samhällsnormer, i form av kriminella handlingar. Informanterna rättfärdigar sina kriminella handlingar med att de haft en dålig uppväxt.
2.2 Socioekonomisk bakgrund som förklaring
Det finns ett argument att ungdomar som kommer från en lägre socioekonomisk bakgrund, har mindre respekt för att skapa intima band med sina föräldrar (Hirschi, 2002). Resultatet påvisar en liten relation mellan dessa variabler, 38 procent av sönerna hade ingen bakgrund av socialbidrag eller arbetslöshet, de hade även inga problem med nära kommunikationer enligt Hirschi (2002 sid. 107). Jämfört med 30 procent där sönerna hade en bakgrund där de haft socialbidrag och varit arbetslösa. Att föräldrar med en lägre socioekonomisk bakgrund skulle ha lägre status och påverkan över sina söner, får väldigt svagt stöd av Hirschis data. Att en son till en förälder med lägre status, inte är mer benägen att begå kriminella handlingar, än en son från en familj med hög status i samhället (ibid).
Detta kan uppfattas som paradoxalt, med tanke på att Hirschi (2002) menar att söner som inte har nära band till sina föräldrar, är mer benägna att falla i kriminalitet (Hirschi, 2002 sid. 85). Sönerna behöver inte hamna i kriminalitet på grund av vilken status, exempelvis deras pappor har i samhället. Anta att pappan själv utfört kriminella handlingar, han kan trots detta välja att uppfostra sin son efter samhällets lagar och regler/normer enligt Hirschi (2002 sid. 107), men om sonen inte tar till sig detta, är pappans påverkan reducerad (ibid). Här måste vi ta hänsyn till att Hirschis forskning endast är baserad på söner och fäder, vilket kan kritiseras.
2.3 Kriminella handlingar är situationsbundna
Wikström (2014) i sin tur vill söka förståelse i varför människor begår brottsliga handlingar.
Wikström menar att varför människor begår kriminella handlingar, är den grundläggande frågan inom kriminologi (ibid). Svaret på denna fråga beror på hur vi ser på kriminalitet och personer som är involverade i fenomenet, även dess inflytande av politik och vilken metod som används i förebyggande syfte (ibid). Wikström (2013, sid. 2) menar fortsatt, att
kriminella handlingar är situationsbundna, och inte individ eller kollektivt bundna. Människor handlar och agerar utifrån vem de är, och den miljö individen är en del utav.
6 2.4 Anknytning och kriminalitet
Hirschi (2002) menar att ett barn som är obunden till sina föräldrar, är mer benägen att exponeras för kriminogena inflytanden, med detta menas att personen har lättare att ansluta sig till ett kriminellt gäng (ibid). Individens avsaknad av anknytning till sina föräldrar har i sig självt, ingen moralisk betydelse (ibid).
Att förklara effekten av anknytning till föräldrar utefter brottsligt beteende, genom att referera till internaliseringen av normer, skapar svårigheter i att förklara variationen av brottsligt beteende över tid menar (Hirschi, 2002 sid.87). Om medvetenheten är relativt beständigt uppbyggt hos barnet vid tidig ålder, hur förklarar vi då ökandet av kriminell aktivitet i tidiga ungdomsåren, och förnekandet i sena tonåren (ibid).
Efter att ha sammanställt psykiatrisk klassificering utifrån graden av återfall inom kriminalitet, kunde Reiss (1951) dra slutsatsen att observationer visade på, att de individer som återfaller i kriminalitet sällan har ett moget ego. Inte heller icke-kriminella sociala roller, eller lämpliga och rationella behärskningar (Hirschi, 2002 sid. 87), som tillåter individen att bistå med åtgärder i konformitet med icke-kriminella gruppförväntningar.
Det finns flera sätt att se och förklara anknytning till föräldrar. Hirschi (2002) förklarar detta med sociala band, om en obundenhet eller bundenhet till föräldrarna. Bowlby (2002) som är grundaren till anknytnings teori inom psykologin, menar att hur vi beter oss i relationer i vuxenlivet, är beroende av vilket anknytningsmönster vi som barn (redan som spädbarn) mottagit av våra föräldrar.
Utifrån fenomenet kriminalitet, förklarar Hirschi (2002) att det finns fyra sociala band som är av vikt, för att förstå varför. Inom psykologin, talas det om anknytningsmönster, som en förklaring till hur vi handlar och beter oss som vuxna individer (Howe, 2011). Ur ett sociologiskt perspektiv, används Socialisationsprocessen som en förklaring på hur individer agerar utefter normer, lagar och regler. Socialisationsprocessen är en ständigt pågående process som människor hanterar (Levin & Trost, 2010)
Återkommande i detta avsnitt (tidigare forskning), är att sociala agenter,
anknytningspersoner och vårdgivare, (det finns många olika benämningar på den/dem som uppfostrar barnet, beroende på om det är sociologi, socialpsykologi eller psykologi, men begreppen belyser detsamma), är viktiga personer för ett barns framtida livsval.
7 2.5 Tillhörighet i hemlighet
Genom att ingå i en subkultur, kan individer som känner sig utanför samhällets normer, känna tillhörighet. Utifrån Maffesoli (1996) är neostammar en social gruppering som uppstår i konsumtionssamhället, detta sker menar Maffesoli, på grund av att individer finner det svårt att hantera autonomitet. Detta medför att individer konsumerar för att identifiera sig med andra individer i samhället (ibid).
Neostammar har ingen koppling till stammar med en historisk bakgrund, som oftast associeras med gudar, andar och legender (Lalander, 2001). Individerna som ingår i en neostam, bygger på att individerna delar likartade konsumtionspreferenser, det vill säga, de uppvisar ett överensstämmande konsumtionsmönster (ibid). För att exemplifiera; individer som lever i kriminalitet och med ett drogmissbruk, har gemensamma konsumtionsmönster, där drogen är vad som konsumeras. Neostammar har ingen historia med släkttavla, utan skapas då det sker förändringar i konsumtionssamhället (ibid). Lalander (2001, sid 243) menar att utifrån Maffesoli och Bauman, skapas denna gemenskap i det postmoderna samhället för att individer ska ha kraft till att hantera ensamhet i det globala
informationssamhället.
Subkulturen möjliggör en tillhörighet eller gemenskap, som blir särskilt kraftfull då den är hemlig. Gruppen blir en egen värld, där yttervärlden stängs ute. Närheten i gruppen är det enda som blir av intresse (Lalander, 2001). Drogerna agerar som avskiljare när det kommer till övriga samhället, den yttre världen. Drogerna skapar en illusion, där
medlemmarna i subkulturen anser sig vara lika varandra, vilket skapar en gruppidentitet enligt Lalander (2001, sid. 243), detta gör att individerna i subkulturer; ”försöker närmast göra sig till en stam i ordets rätta bemärkelse och genom upplevelsehistorien för de i legender om gruppen och kulturen” (Lalander, 2001 sid. 243). Lalander (2001, sid 244) menar vidare att de bildar en tydlig uppfattning med existerande världsalltet, poliser och de själva. Detta
medför att individerna lever i en definierad perception, där tillhörighet är den primära känslan.
8 3. Teori
Symbolisk interaktionism, vilket är det teoretiska ramverk vi i studien använt för att analysera vår empiri, handlar om att söka förståelse för ett fenomen snarare än att förklara dito (Levin &
Trost 2010). Vi presenterar dessutom perspektiven; anknytningsmönster, emotioner och makt, vilka vi implementerat i studien då vi anser de vara relevanta vid förståelsen av materialet.
Vi anser att socialiseringsprocessen handlar om anknytning. Socialisationsprocessen definieras med orden; ”hur människan succesivt blir mera social och lär sig hur hon skall bete sig och hur hon beter sig i varierade situationer” (Levin & Trost, 2010, sid. 12).
Socialiseringsprocessen beskrivs utifrån Levin & Trost (2010, sid. 113) som livslång och ständigt föränderlig och att det i mångt och mycket är inom social interaktion socialisering sker. Därav har vi valt att till vår huvudteori, symbolisk interaktionism, tillföra perspektiv inom anknytningsteori med olika anknytningsmönster utifrån Bowlby (2010) och Howe (2011). Detta för att kunna beskriva vikten av anknytning i socialisationsprocessen, som i sin tur lett till att informanterna hamnat i ett liv av kriminalitet och missbruk.
För att få en djupare förståelse för intervjupersonernas berättelser har vi även använt oss av det emotionssociologiska begreppet emotioner utifrån Fineman (2008). Samtliga informanter uttryckte att de under delar av livet känt skuld och skam som konsekvens av de handlingar de utfört i sitt liv som kriminella. Vi vill med hjälp av emotioner söka förståelse för deras känslor och hur dessa bidragit till informanternas livsutveckling. För att öka förståelsen ytterligare för informanternas upplevelser av auktoriteter och hur dessa på olika sätt påverkat deras liv, har vi inkluderat makt utifrån Goffman (2000) och Foucault (2003).
3.1 Symbolisk interaktionism
En huvuddel inom symbolisk interaktionism är socialisationsprocessen. Mead (1972) menar att individers utveckling sker i denna process, där ett utbyte av språk och symboler medför att individer finner mening i den sociala världen. Mead (ibid) menar vidare att detta inte är något som människor gör enskilt, utan är en process;
It is not something that the individual alone makes possible. What the development of language, especially the significant symbol has rendered possible is just the taking over of this external social situation into the conduct of the indiviual himself (Mead 1972, sid.
187).
9 Mead (1972) menar att socialisationsprocessen är en viktig del av symbolisk interaktionism då den är universell och anbelangar alla individer. Individer kan dela upplevelser i form av fysiska saker, exempelvis en konsert, men hur människor tolkar och upplever dess innehåll skiljer sig åt.
Definitionen av symbolisk interaktionism är; ”…ett synsätt, ett perspektiv, en
utgångspunkt för en analys av den sociala verkligheten” (Levin & Trost 2010, sid. 12). Teorin bygger på att snarare förstå ett fenomen än att förklara det (ibid). Människor som befinner sig inom samhällsvetenskapen som ämne, har behov av redskap för att kunna analysera olika samhällsfenomen, att söka förståelse. Symbolisk interaktionism är ett av dessa redskap.
Stryker (1980) menar att symbolisk interaktionism dels går att se som ett allmänt teoretiskt perspektiv där förståelse för samhället och grupperingar inom dito kan erhållas, men att termen även används inom socialpsykologin där den specifikt riktar sig mot
socialisationsprocessen (Levin & Trost 2010).
Levin & Trost (2010) skriver att teori per definition är ”…ett sammanhängande system av satser, som alla och var för sig uttalar sig om relationen mellan två eller flera variabler”
(Levin & Trost 2010, sid. 12). Variablerna ska dessutom vara sammanhängande på ett sådant vis att det går att se ett kausalt samband, det bör alltså gå att se ett orsak/verkans-samband.
Däremot är det enligt Levin & Trost (ibid) inte nödvändigtvis det kausala sambandet som är av vikt när det kommer till symbolisk interaktionism. Detta då termen går att se mer som ett teoretiskt perspektiv än en renodlad teori vilket innebär att det är förståelsen av ett socialt fenomen som står i centrum, snarare än att förklara precist varför det uppstår (ibid). Dock lämpar sig symbolisk interaktionism väl som teori, eller, teoretiskt perspektiv, när det kommer till att studera människor i grupp, mänskliga beteenden samt människan och grupper som olika beståndsdelar av samhället (ibid).
Symbolisk interaktionism är ett bra perspektiv att utgå ifrån när det kommer till förståelsen av ett socialt fenomen, såsom kriminalitet.
Definitionen av situationen är ett begrepp inom symbolisk interaktionism, Thomas teorem säger att; ”If men define situations as real, they are real in their consequences ” (Levin & Trost 2010, sid. 14). Vad som menas med detta är, att beroende av hur en människa uppfattar en situation så påverkar även detta individens beteende. Om en individ uppfattar en situation vid mötet med exempelvis en vän som irriterat, kommer även individen att bete sig utifrån denna kontext. Dock är definierandet av en situation en ständigt pågående process som ändras beroende på hur interaktionen mellan individer ser ut. Om en individ först definierar en situation med en annan person som hotfull, men att sedan den ”hotfulle” personen inte beter
10 sig hotfullt, definieras situationen om och mötet mellan individerna kan gå från att först ha uppfattats som hotfullt till att neutraliseras. Levin & Trost (ibid) menar att individers sociala verklighet är subjektiv och att verkligheten därför kan förstås på olika sätt. Ett exempel som författarna (ibid) tar upp, är hur ett glas antingen kan uppfattas som halvtomt eller halvfullt.
Terapeuter använder sig av verktyg för att omdefiniera situationer för att få patienter att känna meningsfullhet i det som de kanske tidigare uppfattat som meningslöst. Att se ett glas som halvfullt ger en positiv verkan på en individ, snarare än att se det som halvtomt.
Social interaktion handlar om hur människor interagerar sinsemellan. Det handlar inte bara om det verbala språket enligt Levin & Trost (2010) utan även om hur vi för oss rent kroppsligt i form av ansiktsuttryck, kroppsrörelser och handgester. Cooley myntade begreppet spegeljaget, vilket innebär hur individer ser sig själv genom andra och utifrån hur individen tror att den blir bedömd, erhåller känslor av stolthet eller förödmjukelse (Levin & Trost 2010, sid. 98-99). Interaktionen med andra agerar en spegel om hur individer uppfattar sig själva.
Människor interagerar ständigt med varandra, allt ifrån att vi köper en korv på en
bensinstation och betalar kassören, till att vi har en djup diskussion med en vän. Däremot är även icke-sociala handlingar ett sätt att interagera. Om en människa i en viss situation inte beter sig som förväntat, är även det en form av interaktion. Att tänka är social interaktion där orden som lämnar vår mun blir symboler för våra tankar (ibid).
Mead anses vara den person inom symbolisk interaktionism som myntade begreppet the self, eller, jaget (Levin & Trost 2010). Från det att ett barn föds till dess att barnet blir en person, med egna tankar och känslor, sker en mängd processer. I takt med att barnet blir äldre skapas ett jag, detta sker genom social interaktion (ibid). För att beskriva en individs identitet går det att dela upp jaget i två delar, “me” och “I”. Trost & Levin (ibid) skriver att inom begreppet “me” ingår en individs erfarenheter, språk samt alla normer som formar oss som individer. Vårt “I” är den spontana sidan av en individs “jag” och existerar momentant. “I” är styrt av “me”, där våra erfarenheter som sagt finns, vilket medför att beroende av hur vi uttrycker, eller beter oss i vissa situationer, lär vi hur vi förhåller oss till olika kontexter i livet.
Det är dock av vikt att poängtera att “me” och “I” är teoretiska verktyg utifrån (Levin & Trost 2010, sid. 25) och är konstruerade för att kunna användas vid förståelsen av exempelvis en individs socialisation. Något som är intressant är att en individ har på grund av sina
erfarenheter, normer, alltså sitt “me”, ett visst bestämt antal alternativ den kan använda sig av i en viss situation (ibid). Ett exempel på detta är en kriminell individ som växt upp i en social kontext med normer som inte samvarierar med övriga samhället. Den kriminella individen kan då tänkas ha ett “me” bestående av erfarenheter vilka medför svårigheter att anpassa sig
11 till normsamhället. Om den kriminellas socialisation medför normer där lag och ordning inte är signifikanta variabler, torde det även påverka hur individen agerar i samhället.
Symbolisk interaktionism utgår från att sociala förändringar och social mognad ligger som grund i socialisationsprocessen, och därmed är denna process utifrån Levin & Trost (2010, sid. 113), ständigt pågående. Detta då “jaget” hos en individ ständigt påverkas och förändras beroende på hur situationer definieras, vilka sammanhang en individ ställs inför samt vilken grupptillhörighet en individ har (ibid). Allt hänger alltså samman och utgör i sig beståndsdelar till hur en individ skapas, men som sagts tidigare, upphör inte denna
socialisationsprocess. Individer är inte statiska utan föränderliga och rekonstrueras beroende av de processer som sker i individens kontext (ibid).
Individer är från födseln sociala och socialisering är en process som sedan sker över tid enligt Levin & Trost (2010, sid. 74-75). Genom språk, kroppsspråk, normer inom den sociala miljö individen befinner sig i, skapas en identitet, vilken vi tidigare nämnt är föränderlig.
En avslutande aspekt vi vill nämna är vikten av signifikanta andra. De är människor i barnets omgivning som barnet känner en anknytning till, inte sällan en förälder (ibid). De signifikanta andra har en stor betydelse i ett barns socialisationsprocess då barnet tar efter beteenden. Om ett barn hamnar i konflikt med exempelvis en förälder, vilken är en signifikant andre, lär sig barnet att omdefiniera situationen och anpassar den för att passa föräldern (ibid).
Som tillägg under detta stycke finns även begreppet generaliserade andre, vilket utifrån Levin & Trost (2010, sid. 75), innefattar internaliserade normer som finns inom exempelvis grupper, där regler finns för vilka åsikter som anses rätt. Även detta begrepp är av vikt när det kommer till att beskriva individers socialisationsprocess.
3.2 Anknytning ur ett psykologiskt perspektiv
Socialisationsprocessen består i mångt och mycket av social interaktion, där individer antar beteenden baserat på relationer de har med andra människor. I vår studie är
socialisationsagenterna (vårdnadshavarna), en signifikant aspekt i vår studie då
intervjupersonerna uppger att relationerna till vårdnadshavarna påverkat deras liv negativt.
Anknytning är relationellt betingat, mellan vårdnadshavare och barn, därav anser vi det relevant att implementera i studien då anknytning är en stor del i socialisationsprocessen.
Hitintills har forskningen arbetat fram fyra olika anknytningsmönster, som en
förklaring till hur individer förhåller och beter sig i nära relationer som vuxna individer. Trygg
12 anknytning, otrygg/undvikande anknytning, otrygg/ambivalent anknytning och
otrygg/desorganiserad anknytning. Bowlby (2010) forskade kring barnets reaktion, då mamman för en kortvarig stund lämnade barnet ensam. Reaktionerna från barnen var protest, förtvivlan och upprördhet över att det sociala bandet bröts (detachment).
Bowlby (2010 sid. 52) menar att anknytningsteorin är en ansats till att förklara anknytningsbeteende (tillfälligt uppträdande och försvinnande) och bestående anknytning (som utvecklas till permanenta personer). Därigenom revolutionerade Bowlby tänkandet kring ett barns band till vårdnadshavare, där han refererar nämnde som mamman, och dess splittring genom en separation, berövande och förlust (ibid).
Bowlby (2010) startade ett samarbete med Mary Ainsworth i slutet av 1950-talet, som även hon är ett väletablerat namn inom anknytningsteorin, efter att Bowlby formulerat en första plan av anknytningsteorin (Bowlby, 2010 sid. 68).
Ainsworth’s innovativa metodologi gjorde det inte bara möjligt att testa några av Bowlbys idéer empiriskt, det hjälpte även att vidga teorin i sig självt, vilket medfört nya direktioner som tagit vid (Bowlby, 2010). Ainsworth tillförde ett system till Bowlbys forskning, där hon klassificerade tre grundläggande relationsmönster hos barn utifrån (Bretherton, 1992 sid. 763). Dessa relationsmönster benämns anknytningsmönster, där hon utgick ifrån tre olika modeller; trygg anknytning, otrygg/undvikande anknytning och otrygg/ambivalent anknytning, som ovan nämnts (Howe, 2011). Otrygg/desorganiserad anknytning utarbetades först senare av Mary Main & Judith Solomon (1986, 1990) (ibid).
Vi finner det intressant att använda oss utav anknytningsmönster i denna uppsats, då anknytning är en del av den socialisationsprocess som varje individ genomgår och påverkar hur individer formas som vuxna. Med anknytningsmönster kan vi söka förståelse i varför vi agerar och beter oss på ett specifikt sätt, i relationer till andra individer. Vi kommer att koncentrera oss på anknytningsmönstren utifrån ett vuxet perspektiv, och applicera dessa på vår empiri. Detta då uppsatsen behandlar vuxna individer, med ett kriminellt förflutet. Där vi med hjälp av anknytningsmönster vill ge en förklaring till varför vuxna individer (som i denna uppsats är tidigare kriminella), hamnar i kriminalitet.
Barn använder anknytningspersoner för både beskydd och känsloreglering utifrån (Howe, 2011 sid. 80). Vuxna individer använder dem huvudsakligen till att reglera emotioner.
Individer med en trygg anknytning, beskrivs ibland som autonoma i den mening att de kan reflektera, utan så mycket förvrängning av deras egna tankar, känslor och beteenden (Howe, 2011). Generellt beter de sig icke-defensivt. Dessa individer är fria att utvärdera hur de
13 påverkar andra människor och hur andra människor påverkar dem. Hur deras egna och andras beteende är en produkt av vad de tänker och känner (ibid).
När individer med trygg anknytning gör en självreflektion, tenderar de att vara ärliga och insiktsfulla. De tror även, att om de beter sig illa eller gör sociala misstag, är de
fortfarande älskade och accepterade (ibid). De accepterar att de inte alltid är ”perfekta”
individer. Individer med trygg anknytning ser andra individer som en resurs. När de blivit vuxna fortsätter de att söka trygghet och stöd hos föräldern/vårdgivaren, exempelvis vid en skilsmässa, deras förtroende är högt (ibid).
Trygga individer lever ett liv som är hälsosamt balanserat mellan, intimitet och
självständighet, tillhörighet och autonomi (Howe, 2011). De uppskattar att vara öppna i intima relationer med andra, de är mycket självutlämnande och pratar om personliga erfarenheter utan problem. De kan läsa av när en annan individ behöver närhet, kärlek, stöd, guidning eller bara att ha roligt (ibid). De tycker om att vara den person som ger stöd och tröstar, de kan ge i lika stor utsträckning, som att ta emot.
Karaktärsdragen för individer med en trygg anknytning, som ovan nämnts, betyder inte att de aldrig upplever stress. När de upplever bakslag är de utrustade med en starkare resiliens på grund av sin trygga anknytning (Howe, 2011). Deras förmågor hjälper dem att värdera (reflektera över sina tankar och känslor), vilket medför att de vidhålls positivt orienterade utifrån (Howe, 2011 sid. 83). Negativa emotioner som väckts, accepterar trygga individer, genom att angripa problemet med en lösning, i ett försök att kontrollera sin emotionella upprördhet (ibid).
Perspektivet gällande individer med en trygg anknytning, kan verka som att dessa individer är perfekta, men det finns en rad olika anknytningsstilar även inom den trygga gruppen (Howe, 2011). Vissa individer är mer reserverade. De har en mild undvikande och avfärdande tendens. Andra är mer sociala och emotionellt reaktiva, deras beteende är nära ambivalens. Men vart än individen befinner sig på kontinuumet av autonomi, är hens inställning till livet, öppen och nyfiken (ibid).
För de som klassificeras som undvikande när de var barn, var tillgängligheten till föräldrarna närvarande när de gjorde något bra, och utan väsen menar Howe (2011 sid. 106).
Detta tillstånd av acceptans, menas att den undvikande personligheten har ett moderat behov av godkännande. Även om självet behöver ses som självständig och stark, visar det sig att den undvikande vuxne individens försök, att upprätthålla distans i relationer, drivs av ångest (ibid). Självständighet känns därför mer tryggt, än emotionell närhet.
14 Anknytningsmönstret hålls generellt i en relativt avaktiverat tillstånd (Howe, 2011). I deras beteende och hur de talar, leder de uppmärksamheten bort från det som kan hota eller stressa dem emotionellt, där konflikter är ett exempel på detta (ibid). Sårbarhet, emotionella behov och känslor av ångest, tonas ner på grund av rädslan att behöva tänka på frågor som aktiverar anknytningsmönstret, eftersom det triggar påminnelser om tidigare avvisanden (ibid).
Vuxna med en otrygg/undvikande anknytning får inte höga poäng när det kommer till utåtvändhet. Deras försvar representerar ett försök till att hämma alla upplevelser, av starka känslor menar (Howe, 2011 sid. 108). Speciellt känslor av ångest, rädsla, ilska, skam, sorg men också för mycket glädje och spänning. Speciellt om det är troligt att det leder till okontrollerad intimitet, eller att verka i offentliga sammanhang (ibid). De måste hålla ett distanserat avstånd, för att inte fastna för djupt i nära relationer, där det kan bli för emotionellt krävande. Detta betyder att individer med en otrygg/undvikande anknytning, framförallt är vaksamma i att hantera andra individers ansiktsuttryck och kroppsspråk, där potentiella tecken av relevanta anknytningstecken (speciellt negativa) kan utläsas (ibid).
Det finns stöd för att individer med en otrygg/undvikande anknytning, visar på obekvämhet när en annan individ är fysiskt nära (Howe, 2011). Mikulincer & Shaver (2004) menar att, i vissa fall finns en tendens att gömma sig bakom en fasad, där individen visar upp sig som viktig, grandios och alltid stark Howe (2011, sid. 109). Talang, framgångar och presentationer är överdrivna, troligast som en form av självförhöjning.
Under en pågående kärleksrelation tenderar individer med undvikande
anknytningsmönster, att överreglera deras emotionella tillstånd (Howe, 2011). Generellt för de flesta människor, är erfarenheter av starka emotioner, mer troliga att bli ihågkomna. Men om individen undantrycker emotionerna, kommer färre minnen av relationer att lagras i minnet menar Howe (2011 sid. 109). Som ett resultat använder undvikande individer en omedveten strategi för att undvika att återkalla detaljer från tidigare förhållanden. Detta för att slippa känna de emotioner som kan framkalla ångest. Genom att ”trycka” bort dåliga minnen, genererar detta i att de idealiserar sin barndom, med missvisande minnesbilder där de ser idelig lycka, och föräldrar/vårdgivare som är ändlöst kärleksfulla (ibid). Detta är inte konstigt, eftersom det är enklare att försköna bilder från barndomen, än att återkalla smärtsamma minnen. Där föräldern/vårdgivaren var distanserad, ej kärleksfull och där det emotionella behovet inte fick bekräftelse (ibid).
Allt som ovan nämnts, gör att individen blir som en kameleont, när det kommer till sociala situationer. Individen beter sig som hen tror att andra förväntar sig att hen ska bete sig
15 menar (Howe, 2011 sid. 112). Detta sätt att tänka, medför en ångest för individen. Vilket resulterar i ett ”falskt” jag. Individen tenderar att besvara till andra personers behov, snarare än sina egna anknytningsbehov (ibid).
Individer med en otrygg/ambivalent anknytning, har i vuxen ålder låg självkänsla, som är kopplad med en tendens att bli emotionellt inblandad i nära relationer (Howe, 2011).
Individer med en hög anknytningsångest, förblir särskilt känsliga för minsta antydan om en separation, förlust eller övergivenhet (ibid). Detta medför en osäkerhet i deras
kärleksrelationer. Om partnern exempelvis, missat att besvara ett sms, måste det betyda att hen är otrogen. Förmågan att kontrollera och reflektera över känslor som rädsla och
avundsjuka, är svag, utifrån (Howe, 2011 sid. 137). De finner det svårt att lugna sig själva på egen hand. Deras anknytningsmönster hyperaktiveras tills den signifikant andra (förälder, partner, vän) reagerar och blir emotionellt tillgänglig. Det emotionella behovet är starkt hos undvikande individer. Känslor av otillfredsställelse, och att vara berövade kärlek och uppmärksamhet, är typiska drag (Howe, 2011). De är djupt osäkra på sin medfödda älskvärdhet, värdighet, verkan på sig själv som frambringar en intensitet, ilska och kanske även desperation i de flesta nära relationer (ibid).
Desorganiserad anknytning medför att vuxna som plågas av trauman från barndomen, vilken fortsätter att påverka dem i vuxenlivet, befinner sig i ett tillstånd där dessa trauman inte bearbetats (Howe, 2011). Detta betyder att minsta lilla stress, exempelvis i kontexten av en kärleksrelation, kan medföra de gamla smärtsamma minnena associerade med det
ursprungliga traumat. Detta kan bryta ut och störa det nuvarande medvetandet och beteendet (ibid). I mönstret desorganiserad anknytning demonstreras kraften och graden av tidigare relationer till att påverka beteende och personlighet genom livet (ibid). Howe (2011 sid. 198) beskriver att i fängelser med population av våldsförbrytare och icke-psykotiska psykiatriska patienter, återfinns ofta, att barndomen innehållit kaos, feltolkning och berövande (ibid).
Individer med detta anknytningsmönster är nervösa över att avslöja för mycket om sig själva, deras tillit är låg. Detta medför i sig att dessa individer i regel är missnöjda i sina
vänskapsrelationer (ibid).
3.3 Emotioner
”Emotions are the most important bond or glue that links us together” (Fineman 2008, sid.8).
Anledningen till att vi valt emotioner är för att de enligt Fineman (2008) är socialt
konstruerade i relation med andra individer, och är därmed någonting som produceras socialt i
16 socialisationsprocessen. Efter transkriberingen av intervjuerna, fick vi i ett första skede fram koderna skam, skuld och tillit. Detta i samband med att informanterna resonerade kring tillhörighet och försvarsmekanismer. Ett genomgående tema hos informanterna är att de i olika skeenden av livet upplevt övergivenhet, hopplöshet och känslor av otillräcklighet. Dessa faktorer gav oss anledning att införa begreppet emotioner som stödteori i uppsatsen för att kunna öka förståelsen för informanternas utsagor.
Emotioner har länge ansetts som en viktig del inom sociologin. Men hänvisning till emotioner, är generella och vaga (Sheff, 2000). Tidigare sociologer som Durkheim, Mead och Parson, har alla varit inne på emotioner, men har enligt Sheff (2000, sid. 85) inte utvecklat några begrepp inom emotionsperspektivet, eller undersökt emotionernas betydelse i verkliga livet. Deras diskussioner om emotioner, har därför inte varit relevanta enligt Sheff (ibid).
Sheff (2000, sid. 96) menar att skam är besläktat med emotioner som att bli, generad eller förödmjukad. Relaterade känslor som blyghet, vilka involverar reaktioner till att bli avvisad, eller känslor av misslyckande eller otillräcklighet, är även sammanlänkat med emotioner. Det blir tydligt att det finns variationer av emotioner, men de ovan nämnda är de mest anmärkningsvärda (Sheff, 2000). Vad som för dessa emotioner samman, är att de involverar känslan av ett hot, gentemot det sociala bandet. Sheff använder en sociologisk definition av skam, snarare än den mer vanliga psykologiska definitionen. Om någon gör ett antagande att skam genereras av ett hot till det sociala bandet, uppstår en förändring som inte bara medför att bli generad, blygsam och återhållsam, utan även känslor av avvisande och misslyckande, och förhöjande självmedvetenhet av något slag (ibid). Om skam är ett resultat av ett hot till det sociala bandet, skulle skam vara det mest sociala av emotioner. Rädsla är en signal av fara, som kroppen registrerar, ilska är en känsla av frustration. Källan till rädsla och ilska, till skillnad från skam, är inte unika socialt (ibid).
I en uppsats från 1989, behandlar Sheff (2000, sid. 13) diskursen i en familj där dottern lider av anorexia. Där framgår hur dottern och mamman var gömda i ett system av flera hot, dottern hotade med självsvält, mamman hotade med att överge sin dotter. Hoten beskyllningarna och förolämpningarna som kommunicerades, var så subtila att det verkade som omedvetna handlingar, av dottern och mamman (ibid).
I relationer märkta av konflikter, är bandet kontinuerligt hotat, detta gör det extremt svårt att reparera (Sheff, 2000 sid. 14). Då de prototypiska banden är otillräckliga, kan det vara svårt att forma ett nytt band, precis som att laga ett band som redan är trasigt.
Vi finner det relevant att förklara skam, detta då vi i vårt analysarbete fann denna aspekt, som en del i informanternas liv, sedan de lämnat det kriminella livet. Även de sociala
17 banden är relevanta, då dessa band varit en bidragande faktor till att de hamnade i
drogmissbruk och kriminalitet. Sheff (2000, sid. 85) menar att skam oftast är sett ur ett psykoanalytiskt perspektiv, vilket är problematiskt då de utelämnar den sociala mallen.
Känslor är av betydelse för att förstå människan är enligt Fineman (2008, sid. 8) att om vi människor helt saknade känslor skulle vi känna samma likgiltighet inför döden som inför att leva. Det är till följd av detta resonemang, emotioner är så viktiga att ha i beaktande, de påverkar oss genom hela livet.
Emotioner fungerar på ett sådant sätt utifrån Fineman (2008), att människor inte nödvändigtvis visar vad de har för privata känslor offentligt. Att visa rätt emotioner kopplat till specifika sociala situationer är för människan ett verktyg att klara av att leverera bra resultat på exempelvis en arbetsplats (ibid). Emotioner kan tillfälligt påverka en individs beteende till följd av hur individen ser på sig själv, men även hur andra ser på individen.
Känslor kan övertas till följd av att en individs emotioner projiceras över på en annan individ.
Fineman gör en distinktion mellan emotioner och känslor, där det förstnämnda är vad vi visar utåt, medan känslor åskådliggör vad vi subjektivt känner privat. Emotioner är något som är socialt konstruerat, då det ur ett emotionssociologiskt perspektiv är vad individer lärt sig från olika sociala sammanhang som visas utåt (ibid).
Fineman (2008) skriver att det går att dela upp emotioner i fyra olika typer nämligen;
biologisk emotion, emotioner till följd av tidiga erfarenheter, emotioner som kognitiva värderingar och social emotion. Något som samtliga typer har gemensamt är hur emotioner och känslor uppstår men det går att beskriva fenomenet emotioner ur olika synvinklar. Med biologisk emotion menas att vi har nedärvda anlag för hur vi känslostyrt agerar i olika situationer, exempelvis att hålla fram handflatan är en nedärvd egenskap för att visa på motstånd, alltså en primitiv egenskap till överlevnad (ibid).
Fineman(2008) beskriver hur Charles Darwin beskrev perspektivet, att ifall det gick att se samband i känslor bland olika kulturer i olika länder, så handlar emotioner till viss del om biologi (Fineman, 2008 sid 9-10). Något som fastställts är att de går att se likheter i känslor gällande glädje, avsmak, rädsla och sorg (ibid). När det gäller känslor som skam eller skuld så tillhör det mer emotionskategorin kultur och sociala preferenser, alltså emotioner som existerar till följd av socialisation. En individ kan visa en emotion med ansiktsuttryck, att personen är arg, men kanske har en helt annan känsla inombords, exempelvis
målmedvetenhet. På samma vis kan en individ utstråla glädje men vara sorgsen (ibid).
Att emotioner har med biologi att göra går inte att bortse ifrån då en del av hjärnan kallad amygdala, sänder ut signaler när människan behöver reagera på exempelvis faror, alltså
18 en funktion för överlevnad (Fineman, 2008). Människor med skador på denna del av hjärna har svårt att registrera exempelvis ansiktsuttrycks betydelser eller att hantera faror med aggression (Fineman 2008, sid. 11). Däremot är inte biologi enda förklaring till emotioner, biologin korrelerar med erfarenheter hos en individ och vi använder oss av detta för att hantera alla situationer som uppstår i livet.
Sigmund Freud, som i sin tur var inspirerad av Darwin sa; ”the past contained clues to present behaviour, and that once-functional responses can outlive their usefulness” (Fineman 2008, sid. 12). Fineman fortsätter, att en individ som upplevt trauman i barndomen och agerat emotionellt utifrån den situationen kan fortsätta med samma beteende individen hade som barn även i vuxen ålder (Fineman, 2008 sid. 13). Detta även om traumat som fick individen att agera på ett visst sätt inte längre är aktuellt, lever emotionen kvar i det omedvetna, och hindrar individen att förändra sitt emotionella beteende. Freud (ibid) menade att relationer till föräldrar och erfarenheter från barndomen formar vår identitet och att dysfunktionella
relationer så som misshandel, dålig skolgång eller frånvaro av föräldrar, i synnerhet påverkar en individs emotioner. Dessa emotioner uppstår i form av ångest eller smärta och är något individen försöker stänga ute. Denna utestängning leder enligt Freud (ibid) till att smärtan från emotionerna inte försvinner, utan övergår i andra former, i regel dysfunktionella sådana.
Det är här emotioner blir en viktig aspekt för att förstå våra respondenters utsagor. Samtliga har upplevt övergivenhet i barndomen vilket lett till att de alla börjat missbruka narkotika samt levt ett liv i kriminalitet.
3.4 Makt
Enligt Goffman (2000) finns en maktaspekt närvarande i hur situationer definieras. Varenda gestaltning av makt måste framställas med motiverande metoder, maktens effektivitet kommer att variera, beroende på hur den framställs dramaturgiskt (Goffman, 2000 sid. 209).
En individ som ska agera ledare, kommer enligt Goffman (ibid) att dra fördelar av att hemlighålla sin strategi för de andra individerna. Detta kan ske genom att exempelvis en ledare hemlighåller ett mål gentemot underordnade individer. Detta kan enligt Goffman (ibid) ske genom manipulation, övertalning, hot, bestraffning eller tvång. Detta kommer utifrån Goffman (ibid) göra att individen, oberoende vilken maktposition denne besitter, på ett slagkraftigt vis markera vad individen vill ha uträttat. Villigheten att på ett verkningsfullt sätt formulera en definition av situationen, har inget värde, om inte individen besitter en position där hen kan agera med med gott exempel enligt Goffman, (2000 sid. 209).
19 Informanternas kriminella liv, började redan i tidig ålder. Hemma hade de en otrygg uppväxt, vilket resulterade i att de inte kände sig trygga i sin hemmiljö, med sina vårdgivare.
Allt utanför hemmets väggar kan ses som informanternas bakre region. Enligt Goffman (1959/2004) är den bakre regionen där vi människor kan lägga våra roller åt sidan (Johansson
& Lalander, 2018 sid. 165). I informanternas fall var exempelvis, att vara rädd, vara en
syndabock och av andra anses som ett problem, faktorer som i hemmiljön påverkades av makt andra hade över dem. I skolan kunde de lägga dessa roller åt sidan. Med detta menas inte att makt inte utövas på skolan där informanterna gick, men där hade de själva en makt över sin roll som elev. Detta kan appliceras på begreppet egenmakt. Baumans citat visar på individens maktresurser, som kan skapa alternativ där individen kan känna en större frihet, inför egna val i livet.
Makten är alltså något möjliggörande. Ju mera makt människor har, desto fler är deras alternativ och desto vidare är utrymmet för de resultat som de realistiskt kan eftersträva (Bauman 2004 sid. 89).
Makt definieras ofta som något negativt, men i sammanhanget här nedan, har makt en positiv prägel. Johansson & Lalander (2018, sid. 166) skriver att makt är en utgångspunkt, där individen kan utveckla sig själv, i förbindelse till världen omkring. För att förtydliga; en individ som inte kan vistas utomhus, då individen är beroende av ett hjälpmedel, i form av exempelvis en rullstol. Johansson & Lalander (ibid) menar att denna individ behöver pengar som en maktresurs, för att kunna röra sig obehindrat utomhus, pengar till en rullstol skulle då underlätta vardagen för denna individ. Men makt innebär även att människor lever i tyranni, degraderas och benämns som icke-värdiga (ibid). Det är generellt det sistnämnda som vi människor förknippar med makt.
Vi anser makt vara ett relevant begrepp att använda då vi likt Goffman (2000) menar att makt är situationsbunden och definieras utifrån situationer. I intervjupersonernas utsagor är makt ett återkommande tema, där de många gånger i sin socialisationsprocess blivit utsatta för maktutövning i relationen med deras vårdnadshavare. Foucault (2003) menar att makt
genomsyrar människors liv genom samhällets normer och regler. Detta anser vi som positivt för vår analys. Makt blir som begrepp relevant vid analysen av vår studie då det väl beskriver hur människor förhåller sig till auktoriteter.
Delar av socialpsykologin har handlat om folkmord. Men socialpsykologer har även bekräftat att dessa mönster (fascistiska rörelser, där sadistiska handlingar utförs) existerar i
20 vardagslivet, i vanliga livssituationer (Johansson & Lalander, 2018). Att ingå i ett kriminellt gäng, där tortyr och död existerar, och där individen utför dessa handlingar är ett exempel.
Johansson & Lalander (2010, sid. 168) frågar sig, hur en individ plötsligt kan bli en del av en kedja, där individen blir fråntagen sin mänsklighet, ansvar och etiska position. Varför faller individer i detta mönster? Fenomenet ter sig intressant, då våra respondenter utfört handlingar som för oss verkar oetiska. Med vår analys vill vi att ovan förda resonemang, ska inbringa en större förståelse i varför informanterna har utfört dessa kriminella handlingar, med hjälp av begreppet makt.
Symbolisk makt är något som existerar runt människor dagligen. Enligt Foucault (2003) är makten som inte upplevs som makt, exempelvis statens abstrakta makt över oss individer i samhället. Makten är då att staten har våra personnummer registrerade och bestämmer vilka normer och regler människor måste förhålla sig till. Människor går inte omkring och tänker på att exempelvis personnummer finns tillgängliga i myndigheternas system, även fast det är så, men det är ändå faktorer som dessa som kontrollerar oss. Vi förhåller oss omedvetet till regler utan att vi tänker på det, den abstrakta makten, exempelvis att inte gå mot rött eller köra för fort. Vetskapen individer har om att eventuellt göra fel är i sig en maktutövning som fungerar, detta då människor överlag inte begår brottsliga
handlingar på grund av enbart vetskapen att det är fel. Den abstrakta makten som inte syns, men som finns närvarande hos individer, det är den makten Foucault (ibid) beskriver.
Foucault (2003) menar att makten inte ska bedömas som ett karaktärsdrag eller ägodel, utan som en metod (Foucault, 2003 sid. 36). Panopticon är en speciell fängelsebyggnad, där det finns ett vakttorn i mitten av alla cellerna. Cellerna är byggda runt vakttornet, vilket betyder att vakten kan se internerna dygnet runt, utan att de är medvetna om detta (Foucault, 2003 sid. 10-33). Motivet till att bygga ett fängelse på detta sätt var, att makten skulle vara synlig för interner, men också okontrollerbar. De visste att de var övervakade, men inte var, när och hur (ibid).
Denna makt menar Foucault (2003) även genomsyrar vårt samhälle. Han menar att denna typ av makt kan appliceras på både skolor, sjukhus och andra institutioner, där intentionen är att disciplin och kontroll ska förekomma (ibid).
21 4. Metod
I detta avsnitt klargör vi hur vi arbetat med studien. Vi redogör för hur vi gått tillväga vid utförande av intervjuerna samt insamlandet av empiri. Vi redogör även noggrant för de etiska aspekter vi har att förhålla oss till samt regler gällande GDPR.
Syftet med studien är, att undersöka hur intervjupersonernas socialiseringsprocess legat till grund för ett liv i kriminalitet, samt hur de blev hederliga. Vi vill se om uppväxten varit en bidragande faktor till att de hamnade utanför samhällets normativa ramverk.
4.1 Vetenskaplig ansats
Vår ontologiska ansats är att förstå hur relationer påverkar individers utveckling i den sociala interaktionen med andra människor, vilket sker i socialisationsprocessen. Individer utvecklas och roller framträder i den sociala interaktion de har med andra människor. Det är i mötet med andra människor vi blir de människor vi är, utifrån Trost & Levin (2010, sid. 111). Med detta som grund är det även på detta vis samhället i stort utvecklas, då det är individers normer och värderingar som i slutänden mynnar ut i lagar och regler (ibid). Genom individers sociala interaktion med andra så skapas människan och socialisationsprocessen är en viktig del för varje enskild individ, men även för samhället i stort.
4.2 Kvalitativ metod
Vi har valt att undersöka fenomenet kriminalitet genom en kvalitativ undersökning med en etnografisk inriktning, vilket betyder att; “forskaren skapar en förklaring som uttrycks genom teori som är grundad i meningen hos aktörerna som studeras” (Aspers, 2011 sid. 13). Här ligger betoningen på metod, där forskaren kan använda sig utav intervjuer och observationer.
Vi har använt oss utav livsberättelser, med en narrativ metod och analys. Johansson (2005) beskriver att det kan vara svårt att anta “narrativa studier”. Detta då det är ett tvärvetenskapligt och tvärdisciplinärt fält, som kan medföra mycket förvirring när det
kommer till de olika begreppen, som avser att förklara metoden (Johansson, 2005, sid. 20). Vi instämmer i Johanssons uttalande, gällande narrativa studier. En narrativ metod innefattar, att erhålla muntlig eller skriftlig data för analys (ibid).
En livsberättelse är enligt Johansson (2005) en berättelse, där individen berättar om sitt liv, eller delar ur sitt liv. I vår uppsats berättar informanterna om deras liv, när de levde i missbruk och kriminalitet. Forskning som har livsberättelser som inriktning, vill söka förståelse utifrån olika perspektiv, aspekter och teman, och hur individerna ger livet mening
22 och hur de formar sin identitet enligt Johansson (2005, sid. 23). Johansson menar att
individens egna tolkningar av sig själv blir mittpunkten, med alla deras tankar, fördomar, motsägelsefullhet och komplexitet.
Att utföra en narrativ analys, handlar om att tolka andra individers uppfattningar av sig själva. Deras livsberättelser, är en tolkning på deras berättelse, som forskaren sedan ska tolka och analysera. Johansson (2005) beskriver hur forskaren ska tänka i banor som; ”vad betyder den här berättelsen” (Johansson, 2005 sid. 27). Det är inte bara en enda tolkning som är den sanna tolkningen i en narrativ analys, utan här utgår skribenten ifrån att berättelsen kan tolkas på en mängd olika sätt. Detta är något som vi tycker är oerhört spännande, och valet till varför vi valt denna metod. Att analysera och tolka en livsberättelse som en annan individ delgivit oss, anser vi vara både fascinerande, men även berikande. Att få en inblick och lärdom om en annan del av vårt samhälle, eller som Aspers (2011) så bra uttrycker det; ett ”främmande land”.
Varför vi valt en kvalitativ ansats, är för att vi är genuint intresserade av andra
människors berättelser, att söka förståelse i deras livsval och liv. Vi hade kunnat använda oss utav en kvantitativ ansats, men vi ville inte se på en skillnad eller ett samband utan fokusera på att förstå.
Det finns en skillnad mellan kvalitativ och kvantitativ forskning. Utifrån Aspers (2011, sid. 33) kan vi tolka att kvantitativa metoder, ibland anses mer strikta och
vetenskapliga, där en kvalitativ ansats inte ses lika strikt på. Det menas inte att en kvalitativ metod inte bör vara strikt, däremot behöver den inte vara lika regelstyrd som en kvantitativ metod (ibid). Metoder inom kvantitativ forskning, exempelvis statistisk metod, är regelstyrda, där finns regler om när nollhypoteser ska behållas eller förkastas. Denna metod kan generera i omfattande problem. Att omvandla insamlad data till siffror, medför enligt Aspers (2011, sid.
34) exempel, att samhällsvetare som inte har en bakgrund med matematik eller statistik kan uppleva problem. Eller som författaren själv beskriver det, att samhällsvetare blir; ”fångar i redskapsboden” (Aspers, 2011 sid. 34).
De kunskapsprogram som används inom kvantitativ metod, är baserade på
surveyundersökningar. Frågan som forskaren avsett att mäta, blir ofta inte besvarad (Aspers, 2011). Orsaken till detta kan vara att frågan inte passar in i dataprogrammet, eller att frågan blivit omformulerad. Detta beror på att operationaliseringen av fenomenet, inte
operationaliserats tillräckligt bra, vilket ger en låg validitet (ibid).
Vi är medvetna om att det finns både fördelar och nackdelar vad gäller kvalitativ och kvantitativ metod. Därför vore en studie där ett frågeformulär (kvantitativ metod),
23 konstruerats utefter materialet från en kvalitativ metod, det optimala. Aspers (2011, sid. 235) menar att det är förvånande att det är så få undersökningar som innefattar denna design.
När det kommer till vår uppsats, hade vi kunnat anta en kvantitativ metod, med en surveyundersökning. Vi skulle exempelvis kunnat mäta skillnaden mellan män och kvinnor, och deras roller eller status, som de besitter inom den kriminella hierarkin. Vi skulle även ha kunnat använda oss av en feministisk teori, för att titta på skillnader mellan män och kvinnors ekonomi inom den kriminella sfären. Detta är något som vi kommit att diskutera efter att analysen slutförts.
Skälet till att många forskare antar en kvalitativ ansats beror på att det finns en generell syn, på att kvalitativa metoder är ett bra sätt att tillföra ny kunskap inom fältet (Aspers, 2011 sid. 13). Enligt Kvale (1997) så är ämnet för den kvalitativa forskningen att fokusera på den intervjuades livsvärld och hur personen förhåller sig till den. Målet är enligt Kvale (1997, sid. 34), inte att informationen som delges under intervjuerna samlas in med kvantifiering som mål. Det är upplevelserna och förståelsen som är det primära. Kvale (1997, sid. 36-37) tar som exempel en läkare som frågar en patient vad som är fel. Läkaren börjar då inte med frågan; ”varför är du sjuk?”, utan snarare, ”hur känner du dig?”. Fokus ligger alltså på att det är den intervjuades egna upplevelser kring ett fenomen som ligger i fokus.
4.3 Urval
Vi intervjuade fyra personer, vilkas livsberättelser ligger till grund för denna studie.
Informanterna är mellan 25-65 år gamla och samtliga har levt ett liv i kriminalitet.
Vår population var från början, medlemmar ur Kriminellas Revansch I Samhället (K.R.I.S). Ett problem som snabbt uppstod var att K.R.I.S sedan 2014 inte längre har någon aktiv lokalavdelning i Värmland. Efter att ha ringt till organisationens huvudkontor i
Stockholm, fick vi svaret att söka oss till närmsta ort där K.R.I.S finns representerat, vilket visade sig vara Västerås. Vi ansåg ändock att det vore enklast att hitta informanter i värmland, vilket medförde att vi efter viss efterforskning hittade en Facebook-grupp för värmlands tidigare K.R.I.S-avdelning, med ett offentligt medlemsregister. Vi kontaktade en
slumpmässigt utvald medlem ur Facebook-gruppen, för att sedan via denne person få tips om andra tänkbara informanter. Detta var något som visade sig vara framgångsrikt. Urvalet skedde med andra ord genom en så kallad snöbollsselektion.
Snöbollsselektion är en process där forskare eller studenter, med hjälp av fältet, finner de egenskaper vi är intresserade av att undersöka (Aspers, 2011). Enligt Aspers (2011, sid.
95) är snöbollsselektion en bra metod när vi vill undersöka grupper som kan vara svåra att
24 särskilja, som exempelvis kriminella gäng. Den person som forskaren/studenten kommer i kontakt med, kan hjälpa till att hitta fler personer inom fenomenet vi söker kunskap om. I denna studie kom vi i kontakt med en informant, som ovan nämnts, som genererade tre till informanter, med liknande bakgrund.
Vi anser urvalsgruppen relevant då den ringar in människor med information kring det
fenomen vi avsett att undersöka, nämligen; vad i intervjupersonernas socialiseringsprocess har bidragit till att de blivit kriminella, samt, vad i intervjupersonernas socialiseringsprocess har bidragit till att de valde att lämna ett liv i kriminalitet?
4.4 Förstudie
Aspers (2011, sid. 78) beskriver att det som forskare är rimligt att se fältet, och de område som ska undersökas, som ett “främmande land”. Han menar att det fält som är av intresse att undersöka, kan vara främmande för forskaren (ibid). Detta då forskaren inte själv har någon erfarenhet, inom det fenomen som forskaren avser att undersöka, likt kriminalitet var för oss.
För oss är kriminalitet ett fenomen som vi inte har någon erfarenhet av, rent fysiskt. Ingen av oss har levt ett kriminellt liv, vilket medförde att vi stundtals blev väldigt chockade över informationen som berättades för oss.
Aspers (2011, sid. 15) beskriver vikten av en förstudie, vilken är en bra strategi. Hade vi exempelvis valt att intervjua individer som idag är aktivt kriminella, istället för icke-kriminella, menar Aspers (ibid) att en interaktion med dessa aktörer varit positivt för vår studie. Han menar fortsatt att detta kan vara svårt, och att vi då kunnat använda oss av informanter som har insyn i fältet.
Vi valde att utföra en pilotintervju med en person som är, för en utav oss, bekant. Personen har levt ett liv i missbruk och kriminalitet, vilket gör att hen har insyn i fältet, även om det är en längre tid sedan hen var aktivt kriminell. Efter intervjun ansåg vi att intervjuguiden var bra konstruerad, utifrån fenomenet vi avsett att undersöka, vilket är; vad i socialisationsprocessen är orsaken till ett liv i
kriminalitet samt vad i socialisationsprocessen som får människor att sluta vara kriminella.
Vi hade redan innan förstudien tanken på symbolisk interaktionism som teori.
Aspers (2011, sid. 15) menar att forskaren redan innan förstudien, kan ha en tanke kring vilken teori som forskaren vill använda sig av. Han menar fortsatt att denna idé kan vara påverkad av andra studier (ibid). För oss var symbolisk interaktionism som
25 teori, ett naturligt val. Vi båda har diskuterat både privat och sinsemellan, och när vi
funderade på vilket fenomen vi ville undersöka kom vi fram till att uppväxten måste vara en bidragande faktor till att individer hamnar i kriminalitet.
Det vi anser som positivt med vår förstudie är, att vi fick en insyn om hur det är att leva med missbruk och kriminalitet, vilket medförde att vi kände oss mer avslappnade inför de intervjuer som vår analys skulle baseras på. Vår uppfattning är att intervjuerna inte kommer att skilja sig så mycket från pilotintervjun, vilket de inte gjort, förutom i intervjun med Adrian (fingerat namn). Vi anser att vi inte kunnat förbereda oss på något annat sätt än detta, på grund av att det var svårt att komma i kontakt med individer som levt ett liv i kriminalitet.
4.5 Insamlandet av data
För att undersöka våra frågeställningar har vi utgått från en tematiskt öppen intervjuform, detta för att vi är intresserade av informanternas historia och vill återberätta dessa. Den tematiskt öppna intervjun, är utformad utifrån teman frågeställaren är intresserad av (Aspers, 2011). Enligt Aspers (2011, sid. 143) medför den tematiskt öppna intervjuformen att
informanterna i viss mån själva är med och konstruerar frågorna, detta är något som ger oss som utformat studien utrymme att vidareutveckla intervjun under tiden den pågår. Intervjun följer dock en viss struktur då vi under varje tema haft åtta stycken stödfrågor. Vi vill se ifall informanterna upplever att deras barndom påverkat deras livsval, vilket den tematiskt öppna intervjuformen möjliggör.
Vi finner det intressant att undersöka upplevelser kring varför vissa människor hamnar i kriminalitet, men även varför de valt att lämna det kriminella livet. Med denna förförståelse som fundament har vi valt att undersöka fenomenet.
Den tematiska öppna intervjun är en metod där intervjuaren vill att informanten öppnar upp sig så mycket som det går och ställer därefter frågor utifrån information som uttrycks (Aspers, 2011). Det finns samtidigt ett mönster som forskaren, eller vi studenter, utformar genom olika teman (ibid). Vi har i denna studie utarbetat fyra teman vilka är;
hemmiljö, skola, social miljö och kriminalitet. Under samtliga teman finns åtta stödfrågor (se bilaga). Detta är ett val vi medvetet gjort, då vi är genuint intresserade av att ge informanterna eget utrymme att återberätta sina livsberättelser. Ett citat som tydliggör vår tanke kring detta är:
26 Jag vill förstå världen ur din synvinkel. Jag vill veta vad du vet på
det sätt som du vet det. Jag vill förstå meningen i din upplevelse, gå i dina skor, uppleva tingen som du upplever dem, förklara tingen som du förklarar dem. Vill du bli min lärare och hjälpa mig att förstå? (Kvale 1997, sid. 117)
Intervjuerna varierade mellan 1.5 till 2.5 timme, där det totala timantalet slutade på 8.5. Detta ger ett snitt på 2.2 timmar per intervju. Vi informerades på uppstartssammankomsten
avseende uppsatsen, att vi totalt skulle ha intervjumaterial på 10 timmar då vi jobbade i par.
Vi fick vi dispens till 8.5 timmar, då vi utförde samtliga intervjuer tillsammans. Samtliga intervjuer spelades in som ljudfil med hjälp av mobiltelefon. Detta för att sedan i lugn och ro kunna lyssna på, och transkribera materialet.
Vi var nervösa innan intervjuerna, med aspekten, att de skulle bli för korta tidsmässigt.
Vi blev positivt överraskade efter varje intervju, att de varade närmre två timmar varje gång.
Detta är enligt vår tolkning, att vi hade frågor som medförde utförliga svar. Detta märktes även i analysarbetet.
Inför varje intervju, mejlade vi intervjuguiden till informanterna. Detta för att
förbereda informanterna på vilken riktning intervjun skulle ta, och vad vi var intresserade av att undersöka. Alla informanter var väldigt trevliga och tillmötesgående, vi fick uppfattningen att de tyckte det var roligt att medverka och berätta deras livsberättelser.
Vi har informerats av lärare vid universitetet, att om det erbjuds fika, bör detta inmundigas innan intervjun. Detta är något vi verkligen tagit till oss, och även
kommunicerade till informanterna. Det vi dock märkte under tiden vi fikade innan
intervjuerna, var att informanterna började berätta om sina liv redan då, vilket medfört att vi missat en del intressanta utsagor. Vi tar med oss, att fikat bör antingen hoppas över, eller inmundigas efter intervjun. Detta på grund av intressant information, som i vårt fall, gått förlorad.
4.6 Informanternas bakgrund
Vi anser det relevant att ha med ett kort avsnitt där vi presenterar informanternas bakgrund.
Detta för att ge läsaren en vidare förståelse vid läsandet av analysen. Namnen på informanterna är fingerade.
