Media och kapitalet sitter i samma båt – mer om Hemköps nedläggning
Vi fortsätter att titta på fastighetsbolaget Point Properties, som köpt fastigheten London 12. Snart efter köpet höjde man hyran, med resultat att Hemköp kastar in handduken och lägger ned. Se inlägg från igår.
Point Properties ingår i en koncern där Fastator är koncernmoder. Totalt omsätter koncernen ungefär 1 miljard kr. Koncernen består av 46 bolag.
Firma Rosengren & Bildt återfinns även i Fastators styrelse. Tänk så många dörrar som öppnas med dessa herrar ombord. En man på vardera planhalvan. Det spelar ingen roll om makten är röd eller blå. Varken i riket eller i den kommun vars stadskärna för tillfället är av intresse att, med deras egna ord, utveckla. Ett nappord att suga på för inbitna sosseväljare, som inte bättre förstår.
Vad skulle bäst komplettera en sådan styrelseledamotsduo? Ja, kära läsare, när man har den ekonomiska makten och det politiska inflytandet, vad saknas då?
Media.
Och vem finner vi väl inte i Fastators styrelse, om inte Eva Hamilton:
Den tidigare chefen för Sveriges Television.
Vi kan väl låta Eva Hamilton berätta med egna ord om sin karriär? Från hennes LinkedIn:
Styrelseledamot inte bara i Fastator, utan även i statliga gruvjätten LKAB och Expressen m.fl.
Eva Hamilton redogör dock inte för alla sina styrelseuppdrag på LinkedIn. Ty, på allabolag.se ser man att hon även är styrelseledamot i Bonnier News Local:
Bonnier News Local äger MittMedia:
Och MittMedia är Örnsköldsviks Allehanda m.fl. tidningar.
Sverige, liksom stora delar av den västerländska civilisationen, är under uppstyckning och ägandet under omfördelning. En förmögenhetsöverföring som förr gick nära nog uteslutande genom arv, ser nu även andra vägar. Bytet delas nu av storkapitalisterna med maktens män och kvinnor från politiken. Tony Blair, Fredrik Reinfeldt, Björn Rosengren, Carl Bildt, Göran Persson, Anders Sundström, Thomas Östros, … Alla är de samma lika. Och bytet är ett parasitärt sugande på frukterna av småfolkets arbete.
Till de före detta politikerna ska vi nu tydligen lägga även mediefolket.
Snart sätts spaden i jorden i stan, när förre toppsossen Ilija Batljans bolag SBB ska bygga polishus i Övik och bli kontrakterad hyresvärd i 15-årsperioder åt saft- och bullepatrullen. (Hur står folket på golvet i poliskåren ut?).
Det som sker i Övik, är en studie i mikro, av vad som sker i makro.
Spelar det någon roll? Folket får sitt Idol, Mello och Let’s dance. Genom corona känner man vederbörlig oro och avhåller sig noga från att organisera sig. Det har nämligen i praktiken förbjudits. Och skulle detta inte vara nog, så finns klimatdomedagen att våndas över eller könslig förvirring att hantera.
Om maktens män en gång sökte ett sätt att undanröja de ungas politiska ansträngningar, så kan man konstatera att sökandet nu kan avblåsas.
Så skapas en oligark – med
skattepengar och S goda minne
Ett samhälle med stora materiella behov
Sverige befinner sig i ett tillstånd där behovet av utbyggd samhällsinfrastruktur är skriande. Anledningarna till detta är flera. En ökad andel befolkning med omsorgsbehov – både barn och gamla – kräver fler äldreboenden, förskolor och skolor. En p.g.a. massinvandring kraftigt ökad befolkning kräver fler bostäder, men även fler fängelseplatser. Perioden 2000-2019 ökade befolkningsmängden i Sverige med 1,3 miljoner, varav 1 miljon är hänförlig till invandring. I Örnsköldsvik kommer +80-åringarna att öka med 23% i antal de närmaste 10 åren. Nybyggnadslukten hinner knappt gå ur äldreboendet Rosenbackens 90 lägenheter, innan det är dags att bygga ytterligare boenden i Björna och centralorten om totalt 106 platser. Ändå kommer det inte att räcka.
Samtidigt har en stor del äldre infrastruktur tjänat ut. I Örnsköldsvik byggs nytt vattenverk. Broar måste bytas ut. Vattenledningsnätet är i dåligt skick och gatubelysningen likaså. Samma sak gäller över hela landet, med några få udda kommunala undantag.
Den demografiska utvecklingen har varit förutsebar. Så har även invandringen, då såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har hållit den på en extremt hög nivå under stora delar av tiden efter millennieskiftet.
Parallellt med den här utvecklingen har kommunerna fått allt sämre ekonomi.
Omsorgsbehov hos barn och gamla kostar betydligt mer i drift än i nödvändiga investeringar. Med det skall förstås att kostnaderna för att bygga en skola eller ett äldreomsorgsboende snabbt passeras av den ackumulerade kostnaden för att sköta verksamheten och driften av lokalerna. Kommunernas ekonomi har också drabbats hårt av det försörjningsansvar för invandrare som i allt större omfattning överförts från stat till kommun.
Drift och verksamhet betalas löpande ur kommunens kassa. Investering i form av nybyggnation kan inte betalas ur kassan. Kommunen måste låna och sedan ammortera i takt med att nybygget skrivs av. Under tiden kostar investeringen ränta. I balansräkningen kommer lånet vara synligt för oss medborgare, likaväl som den anläggningstillgång som nybygget utgör.
En del kommuner säljer sådana anläggningstillgångar som en gång var en framtidsoptimistisk investering. Stockholms Stad fick under borgerligt styre på
2000-talet kritik för att betala löpande drift med försäljning av anläggningstillgångar, vilket t.o.m. resulterade i att ett utländskt kreditvärderingsinstitut sänkte kreditbetyget för kommunen under en period. I Örnsköldsvik såldes bl.a. kontorskomplexet Arken för att hålla näsan över ytan efter dåvarande kommunalrådet Elvy Söderströms legendariskt dåliga affärer.
Arken var ägarmässigt placerat i det kommunala bolaget Tjänstecentrum, som var del av socialdemokraternas försök att på 90-talet förvandla Örnsköldsvik till en tjänstemannastad, när industrijobben blev allt färre.
Tjänstecentrum såldes sent 2013 till en sammanslutning lokala företagare, varav Nicklas Nyberg var den största delägaren. Köpeskillingen var 338 Mkr. Inte ens 4 år senare såldes Arken vidare i en större fastighetsaffär, där fler fastigheter ingick. Priset var 858 Mkr och köpare var Hemfosa. Största hyresgäst i Arken var (och är) Örnsköldsviks kommun. Så gick det med ambitionen att Arken skulle förse ett framväxande tjänsteproducerande näringsliv med kontor.
Den här artiklen kommer bl.a. att visa att idag har nya finansieringssätt gjort entré i de kommunala förvaltningarna. Sådana finansieringssätt som inte syns i balansräkningen.
Streberinvandraren från Balkan
Ilija Batljan, född 1967, invandrade med fru Sanja och nyfödda dottern Mia till Sverige från Montenegro 1993. Som en närmast mönstergill invandrare universitetsutbildade sig Ilija till nationalekonom och avlade examen 1996, endast 3 år senare.
Familjen var då bosatt i Nynäshamns kommun söder om Stockholm. Det stod inte på länge innan Ilija engagerade sig i socialdemokraterna i Nynäshamn. Och han gjorde exempellös politisk karriär. Endast 9 år efter avlagd examen tog han plats som kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn och blev därmed yrkespolitiker.
Han förblev på posten till 2009. Dessförinnan hade han hunnit doktorera vid Stockholms Universitet och arbeta som sakkunnig i socialdepartementet.
Året därefter, våren 2010, tillträdde han som oppositionellt landstingsråd i Stockholms läns landsting. Han stannade på posten under ett år.
I valet 2010 gjorde S ett katastrofval under Mona Sahlin. Hon avgick våren 2011
och Ilija Batljan var förmodligen en av dem som aspirerade på den vakanta partiledarposten. Det gick inte hans väg och abrupt lämnade han politiken för ett jobb som vice VD i statliga Fjärde AP-fondens fastighetsbolag Dombron AB. Efter namnbyte är bolaget idag känt som Rikshem AB.
Ilija Batljan tillhör de som på ett tidigt stadium hade full förståelse för i vilken riktning Sverige rörde sig m.a.p. demografi och han var via sitt politiska engagemang del i den rörelse som ständigt drev på för en ökad befolkningsmängd genom massinvandring.
Titeln på hans avhandling var nämligen ”Demographics and Future Needs for Public Long Term Care and Services among the Elderly in Sweden: The Need for Planning”.
Fastighetsbolag köps upp
Bolaget Hemfosa som köpte Arken m.fl. fastigheter av Nicklas Nyberg, hade som affärsidé att äga och hyra ut fastigheter till offentlig sektor. Sålunda var det fullt naturligt att Hemfosa köpte Arken och blev hyresvärd till dess största hyresgäst –
Örnsköldsviks kommun. Man ägde redan polishuset i staden, som någon gång på 90-talet övergick från statlig till privat ägo.
Polishuset har länge ansetts vara undermåligt och trångt, varför krav på bygget av ett nytt återkommande har höjts. Och trots att antalet poliser föll från 80 stycken år 2012, till 51 stycken år 2015, har kravet levt kvar. Antalet poliser idag är okänt – polischefen belade nämligen uppgiften med sekretess när antalet blev besvärande lågt. Förmodligen har Örnsköldsvik idag fler fullmäktigeledamöter – 61 stycken – än poliser.
Sommaren 2020 stod det klart att det blir ett nytt polishus. På en kommunalt ägd tomt skall huset byggas. Men inte i polisens regi. Inte heller i nuvarande m a r k ä g a r e s r e g i . P o l i s h u s e t s k a l l p r o j e k t e r a s o c h ä g a s a v Samhällsbyggnadsbolaget, som sålunda blir hyresvärd åt Polisen.
Samhällsbyggnadsbolaget är ett bolag med samma affärsidé som Hemfosa och idag är bolagen ett och detsamma, ty Hemfosa blev våren 2020 uppköpta av det förstnämnda. Vid tiden för köp hade Hemfosa tillgångar på 40 miljarder kr.
Socialdemokratisk version av meritokrati
När Ilija Batljan lämnade kommunpolitiken 2009 för att året efter bli oppositionsråd i landstingspolitiken, så dröjde det inte länge förrän hans fru Sanja tog ett rejält kliv i karriären. Från en 14 år lång tjänst som controller på allmännyttiga bostadsbolaget Nynäshem, till ekonomichef i samma kommunala bolag.
Efter ytterligare 4 år blev hon samma bolags VD. Internt rekryterad VD i ett kommunalt bostadsbolag, i en socialdemokratiskt styrd kommun där maken varit socialdemokratiskt kommunalråd. En make som dessutom tillhör en socialdemokratisk elit på riksplanet.
I Örnsköldsvik finns ett liknande förhållande, om än inte lika uppseendeväckande, då arbetarkommunens ordförande, tillika humanistiska nämndens ordförande, är gift med internbankens chef. Den senare är direkt underställd kommunens ekonomichef. Liknande exempel från andra S-styrda kommuner lär finnas i mängd.
Sanja Batljan är f.ö. ordförande i Röda Korset i Nynäshamn.
En särskild typ av privatisering
Byggentreprenader med en offentlig beställare som överstiger 54 Mkr i ekonomiskt värde måste genomgå en extra rigorös offentlig upphandling.
Samhällsbyggnadsbolaget är dock inte offentligt upphandlad som hyresvärd åt Polisen i projektet med nytt polishus. Det beror på ett undantag i Lagen om offentlig upphandling när det gäller ”val av hyresvärd”.
Detta undantag är naturligt. En offentlig aktör ska inte behöva upphandla offentligt en ny hyresvärd om man har för avsikt att flytta från sina befintliga
lokaler till andra lokaler. Mindre intuitivt är att undantaget kan nyttjas även när lokalerna man avser flytta till inte existerar ännu, när hyresavtalet skrivs. Ty så är det ju med det nya polishuset.
Det går till så här: Polisen väljer helt enkelt Samhällsbyggnadsbolaget som hyresvärd. Därefter skriver man ett projekteringsavtal med bolaget, som sedan projekterar bygget. Det betyder att Samhällsbyggnadsbolaget tar fram alla nödvändiga handlingar som beskriver hur huset skall byggas, från arkitektritningar till handlingar som beskriver el, vvs, m.m. Därefter går Polisen ut i en offentlig upphandling av byggentreprenad med Samhällsbyggnadsbolagets projektering som grund. Det byggbolag som tilldelas affären bygger sedan huset och samtidigt överlåter Polisen byggkontraktet på Samhällsbyggnadsbolaget. När bygget är klart flyttar Polisen in som hyresgäst.
Ja, det är lagligt, hur märkligt det än låter. En offentlig aktör kan alltså välja vilken hyresvärd de vill, även när denne hyresvärd inte har några existerande lokaler att hyra ut.
Inbyggt i ekvationen är förstås att när det framtida hyresobjektet först måste byggas, så blir den avtalade hyrestiden mycket lång. Samhällsbyggnadsbolaget kan inte nyproducera skräddarsydda hus för en garanterad hyrestid om endast 5 år. Risken skulle då vara skyhög. Nej, lång hyrestid måste det vara. Just hur lång, ges exempel på längre fram.
Den blivande oligarken agerar
Ilija Batljan blev inte speciellt långvarig som vice VD i Fjärde AP-fondens Rikshem. 2015 fick han sparken, då han privat ägnat sig åt omfattande fastighetsaffärer utan att informera styrelsen. Kapital till dessa affärer hade han förmodligen skaffat sig genom framgångsrika affärer i IT-sektorn, även om det är höljt i dunkel.
Att han fick sparken bekom honom dock inte. Ilija Batljan är nämligen grundare, storägare och VD i Samhällsbyggnadsbolaget (fortsättningsvis SBB).
Han grundade SBB 2016. Idag 4 år senare är bolaget börsnoterat och har tillgångar på över 100 miljarder kr. Polisen i Örnsköldsvik skall alltså inhysas i en fastighet som ägs delvis av en tidigare socialdemokratisk elitpolitiker, tillika
superkapitalist. Ilija Batljan och SBB representerar vinster i välfärden på ett sätt som aldrig tidigare skådats.
SBB höll årsstämma den 27/4 2020 och i stämmoprotokollet finns samtliga aktieägare upptagna. Ilija Batljan äger som privatperson och via sitt holdingbolag, tillsammans med fru och dotters innehav, 15,4% av SBB. Men de kontrollerar 41,3% av rösterna.
I februari 2020 skrev Affärsvärlden följande om SBB:
”Den tidigare toppolitikern och numera Stockholmsbörsens största fastighetsägare Ilija Batljan är grundare och står som största ägare i bolaget med 8,9 procent av kapitalet och 33,9 procent av rösterna. Innehavet på drygt 121 miljoner aktier har efter den senaste månadens kursrusning gjort honom 989 miljoner kronor rikare. Batljans totala innehav överstiger nu 3,7 miljarder kronor.”
Socialdemokraten Ilija Batljan. Partiet som ylar om vinster i välfärden.
Ungdomsförbundet SSU som anammat en amerikansk retorik och säger: tax the rich! Verkligheten ser våldsamt annorlunda ut. Göran Persson. Thomas Östros.
Anders Sundström. Jan Emanuel. En strid ström av socialdemokrater har gått från arbetarretorik till ett liv i lyx.
Hyckleriet. The horror.
Affärsidén
Så hur ser Doktor Batljans affärsidé ut? Jo, det är enkelt. Kommuner som behöver expandera omsorgssektorns lokaler men inte vill låna och bygga i egen regi, vänder sig till SBB. Då nyproduceras lokalerna, likt det blivande polishuset i Örnsköldsvik, av SBB och kommunerna tecknar långa hyresavtal. Mycket långa sådana. Belåningen ligger hos SBB och syns inte i kommunernas balansräkningar.
Ingenstans i en kommuns årsredovisning finns ett avsnitt som behandlar kommunens långfristiga hyresavtal.
Hur långa hyresavtal kan det röra sig om? Västerås Stad får tjäna som exempel.
SBB bygger 90 platser äldreomsorgsboende och Västerås Stad har tecknat hyresavtal som sträcker sig över 25 år. Hyran är – håll i er nu – 17,6 Mkr.
17,6 Mkr x 25 år = 440 Mkr.
Doktor Batljan skrattar hela vägen till banken.
Polishus på polishus
Det är inte bara i Övik som polisen ska flytta till ett SBB-ägt polishus.
SBB har tecknat avtal med Polismyndigheten om att bygga polishus även i Västerås och Kiruna. I Sälen blir det en mindre polisstation. Samtliga hyresavtal löper på 15 år.
I Västerås kommer polishuset ha en storlek om 20 000 m2 och kontraktsvärdet över 15 år är 630 Mkr.
Bollnäsbandy á la Batljan
I Bollnäs blir det ny bandyhall. Kommunen har sålt fastigheten Bro 4:4, SBB bygger och kommunen hyr sedan. Exakt samma upplägg som med polishuset i Övik: kommunen som är framtida hyresgästen upphandlar offentligt byggentreprenören, men SBB är valt med ett (socialdemokratiskt) vått finger i luften.
”– Bollnäs är en fantastiskt fin kommun som behöver en ny bandyhall. Vi är glada att kunna hjälpa till och hoppas på fortsatt framgång för bandyn i Bollnäs, säger Ilija Batljan, VD och grundare Samhällsbyggnadsbolaget i Norden.” (Bollnäs kommuns hemsida)
Hur går det då för bandyklubben Bollnäs?
Sossebandy på skattebetalarnas bekostnad.
Kommunerna står i kö
Magasinet Realtid har en artikel med samtliga fastighetsaffärer SBB har gjort hittills under 2020. Det är ingen rolig läsning.
I Kävlinge kommun säljer det allmännyttiga bostadsbolaget bostäder om 26 600 m2 till SBB.
Trelleborgs kommun gör likaså, men där handlar det om 7500 m2 boyta.
Borås kommun har gett planbesked till SBB för bostadsbyggande.
Nyköpings kommun vill låta SBB bygga en hel stadsdel, med bostäder, förskola, äldreboende, o.s.v. Det socialdemokratiska kommunalrådet Urban Granström i Nyköping har röd slips.
I Nykvarn ska SBB bygga om kommunhuset.
Haninge kommun har gjort affärer med SBB och i Brandbergens centrum ska bolaget bygga både hyres- och bostadsrätter. Man ska förstå att i detaljplanerat område så har kommunen monopol på att planera samhällsexpansionen. Och bygglov ges av politiker.
I Borlänge har SBB köpt en fastighet av Magnolia Bostad. Där ska byggas
äldreboende, förskola, hemtjänstkontor, m.m. I botten ligger ett avtal mellan kommunen och Magnolia Bostad, som löper på 20 år. Borlänge styrs av en koallition ledd av, förstås, socialdemokraterna.
Mitthögskolan har förlängt hyresavtalet med SBB. Nu löper det i 10 år till. 26 000 m2 för 41,4 Mkr per år.
Bodens kommun säljer såväl Medborgarhuset som stadskärnans köpcentrum
”Enter galleria”. Samtidigt köper SBB byggrätter i centrala Boden, där det ska byggas trygghetsboende och p-hus. Avtalad hyresgäst är, naturligtvis, Bodens kommun och avtalet löper över 25 år. Hela affären ifrågasätts på flera håll och helt nyligen har den anmälts till Konkurrensverket. Men det gjordes även med Bollnäs bandyarena och Konkurrensverket la ned utredningen.
Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli
I de små vardagliga detaljerna kan man inte sällan se en man eller kvinnas karaktär.
LinkedIn är arbetslivets motsvarighet till Facebook. Och där kan man följa hur dotterna Mia Batljan följer sina föräldrar in på deras arbetsplatser.
Först på mammas arbetsplats på Nynäshem. Sedan på fjärde AP-fonden, där pappsen var vice VD på dotterbolaget Rikshem.
Skräckexemplet Skellefteå
Skellefteås allmännyttiga bostadsbolag heter Skebo. Bolaget har i lag med sin ägare Skellefteå kommun, gjort affärer med den tidigare sossepolitikern Batljans bolag SBB, i en omfattning som får redogörelserna ovan att blekna. Håll i er nu.
Skebo säljer 766 hyresrätter och 123 lägenheter tillhörande gruppboenden inom vård och omsorg. Pris? 1,3 miljarder kr. I affären ingår markanvisningar till SBB
för byggandet av bostäder för 3 miljarder kr eller ca 1500 lägenheter.
På kommunens hemsida citeras den blivande oligarken:
” – Vi är fantastiskt glada över affären. Vi ser fram emot att vara en drivande aktör i Skellefteå under lång tid framöver. Denna affär, tillsammans med vår överenskommelse med Skellefteå kommun, möjliggör de framtidsinvesteringar vi sett fram emot i Skellefteå, säger SBB Nordens vd, Ilija Batljan.”
Att SBB intresserar sig för Skellefteå beror förstås på batterifabriken Northvolt, som förväntas ge tusentals arbetstillfällen i kommunen. Men huruvida Batljan och SBB verkligen tror på sund tillväxt i Skellefteå, vet vi först om och när spaden sätts i marken. Ty de anvisningar som bolaget får, lär organiseras i en rad dotterbolag – ett för varje tomt – som sedan lika gärna kan komma att säljas.
SBB:s investering, de 766 hyresrätterna och 123 omsorgslägenheterna, har hyresgäster där det är allt annat är sund tillväxt som betalar hyran. Brist på omsorgplatser råder, så de lägenheterna kommer att ha extremt låg vakansgrad.
Och hyresbeståndet i Morö backe har anträtt färden mot att domineras av människor från icke skidåkande nationer – man kan endast spekulera i hur stor del av hyresinbetalningarna som där endast är en transferering från det offentliga. Northvolt kommer knappast att gentrifiera Morö backe.
Styrelseordförande i Skebo, Harriet Classon, säger på kommunens hemsida:
”– Det är en strategiskt viktig affär som gör Skebo till en än mer kraftfull motor i Skellefteås tillväxt. Försäljningen betyder att vi får utrymme att bygga fler nya bostäder, säger Harriet Classon, styrelseordförande i Skebo.”
Hon är naturligtvis sosse. Vem annars är korkad nog att sälja ut allmännyttans bostadsbestånd för att bygga fler allmännyttiga hyresbestånd? Elda ångbåtens panna med inredningen.
Just idag den 17/11 när detta inlägg publiceras, så går jätteaffären med SBB upp i Skellefteås fullmäktige.
Hur rekryterar Batljan sin personal?
På LinkedIn kan man roa sig med att se varifrån Batljan fått sin personal. Ty sådan måste man förstås skaffa sig, när man börjar från noll.
Han tog delvis personalen med sig från den arbetsgivare som gav honom sparken.
Gränslandet mellan plikt och landsförräderi
Så var går gränsen för det som vissa kallar för det ”välfärdsindustriella komplexet”? Svaret är att det inte finns någon gräns. De insyltade människorna saknar moral och är gränslösa i sin karriäriver och girighet.
Att en superkapitalist som Doktor Batljan inledde sin karriär som politiker i socialdemokraterna, är inte en slump. Den människotyp – oavsett nationalitet och ursprung – som i Sverige söker en väg upp i samhällshierarkin till varje pris, kommer snabt se möjligheterna i det stora partiet. Om man som barn och ung vuxen dessutom hann uppleva enpartistatens socialistdiktatur, lär saken framstå än klarare.
Och här skulle upprördheten kunna stanna. Sakförhållandena, bevisen i målet, är illa nog. Men precis som i TV-reklamen så finns det mer. Det tar inte slut. Det finns alltid mer.
SBB har hittat en ny marknad att ge sig på: varför stoppa vid kommuner, när man kan bli leverantör av lokaler till självaste staten?
Jodå, in på den statliga marknaden ska de näriga och giriga, ”…där fokus kommer att vara på departements- och myndighetsbyggnader, kriminalvårdsfastigheter samt försvarsfastigheter”.
Försvarsfastigheter. Ett bolag vars drivande grundare är utlänning, ser inga hinder i affärsidén att ta över statens ansvar som hyresvärd åt försvaret. Ett säkert tecken på storhetsvansinne, vore det inte för…
…hur verksamheten i denna del av SBB ska organiseras. Ty läs den finstilta texten i bilden ovan:
”Verksamheten kommer att ledas av tidigare flottiljchef och överste Fredrik Hedén”.
Går försvarets män över till Ilija Batljans korrupta sossesfär? Javisst.
Före
Efter
Inte bara överste Hedén
Inte bara Fredrik Hedén har en bakgrund i det militära i Batljans gäng för affärssegmentet statlig infrastruktur, ty till hans hjälp kommer det att finnas en
”advisory board”, där tre av medlemmarna är följande:
tidigare Arméchef generalmajor Berndt Grundevik tidigare Flygvapenchef generalmajor Mats Helgesson brigadgeneral Ola Gynäs
Mats Helgesson
Ola Gynäs
Berndt Grundevik
De övriga tre är inte mindre anmärkningsvärda:
Eva Schwartz Grimaldi Jan Nygren
Anne-Grete Strøm-Erichsen
Grimaldi är mediekvinna med bakgrund högt upp i TV4 och förlagsvärlden.
Hennes bror Richard Swartz råkar vara gift med en kroatisk författarinna och är dessutom kolumnist på DN, tidigare journalist på SvD och författare.
Jan Nygren är f.d. socialdemokratisk politiker, som kom snubblande nära att bli partiledare efter Ingvar Carlsson. Han tackade av okänd orsak nej till uppdraget.
Nygrens specialitet är föga förvånande försvaret respektive fastigheter. Detta då han varit minister med ansvar för vapenexport, suttit i styrelsen för Försvarets
Materielverk OCH varit VD för Riksbyggen. Det senare är LO-fackförbundens motsvarighet till HSB och sålunda S-affilierade.
Anne-Grete Strøm-Erichsen är f.d. politiker i norska Arbeiderpartiet (Norges socialdemokrater) och har varit försvarsminister i Norge. Otroligt lämpligt att denna norska socialist blir rådgivare till bolaget SBB som aspirerar på att bli kunglig hovleverantör av försvarslokaler i montegrinsk regi.
Jan Nygren
Eva Schwartz Grimaldi
Anne-Grete Strøm-Erichsen
Såväl höga befäl inom den svenska försvarsmakten, som sosseriets lakejer, står i kö för att hjälpa Doktor Batljan att bli en samtidens oligark, som kontrollerar såväl den kommunala infrastruktren som statens departements-, myndighets- och försvarsbyggnader.
Brandtal
Hur är det möjligt att detta sker utan någon större upprördhet? Varför läser vi så sällan om hur Batljans SBB korpar åt sig samhällsinfrastruktur från offentlig sektor? Ingenting av ovan är hemligt eller något scoop. Ändå har de flesta inte ens hört talas om Samhällsbyggnadsbolaget och Ilija Batljan.
Den relativa tystnaden kring kommunernas snuskaffärer med, i många fall, sin partibroder, är lika obehaglig som själva ägaröverföringen. Ty den tystnaden säger att det är ok när sossar gör det. Det vänstermarinerade, proppmätta och rejält obegåvade journalistskrået vill uppenbart inte sprida någon större kunskap om vad socialdemokratin har gjort till det nya normala.
Och titta på den f.d. flottiljchefen. Ena dagen i försvarets tjänst iförd uniform, för
att nästa gå över till en sossekapitalist i akt och mening att hjälpa denne profitera på försvars- och departementsbyggnader. Uniformen utbytt till prickig fluga. Som en satans parodi, men där inget skratt avges, utan endast en känsla av äckel uppstår.
Ni som röstar på S stödjer detta. Inbilla er ni att Batljan är inte riktig sosse.
Inbilla er att i Skellefteå är man inte riktiga sossar. Eller i Bollnäs. Men det är just det de är. Så här ser det ut.
Så här skapas en oligark.
