Kriminologiska institutionen
"Vi kan aldrig acceptera att det förekommer"
- Om (o)lika syn på hedersrelaterat våld och åtgärder bland yrkesverksamma och politiker
Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp.
Kriminologi Grundnivå
Vårterminen 2020
Matilda Bornecrantz & Johanna Norberg
TACK!
Vi vill rikta ett stort tack till alla intervjupersoner som valt att medverka i studien. Tack vare er har studien kunnat genomföras och tack vare er får utsatta den hjälp de är i behov av. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare, Robin Gålnander, som funnits som stöd för oss
under uppsatsens gång. På grund av den rådande pandemin, Covid-19, har tillvaron som för många andra ställts på kant, men tack vare din handledning och ditt genuina engagemang har
uppsatsskrivandet underlättats enormt. Slutligen vill vi även tacka varandra för ett gott samarbete som resulterade i en fin vänskap. Tack.
Sammanfattning
Hedersrelaterat våld, HRV, är ett komplext ämne som grundas i olika maktstrukturer.
Uppskattningsvis avslutas cirka 5000 barns och kvinnors liv varje år till följd av
hedersrelaterade våldshandlingar (United Nations Population Fund 2000). Utöver detta utsätts individer för restriktioner och våld som kontinuerligt begränsar dem i deras vardagliga liv.
Värst drabbade är flickor och kvinnor, vars oskuld och sexualitet ofta representerar ett helt kollektivs heder (Björktomta 2019:449). Förståelsen av HRV är bristfällig och begreppet är relativt nytt i en svensk kontext. Trots våldets många offer uppmärksammas HRV inte tillräckligt och räddningen för de som utsätts finns ofta i ideella organisationer. Denna problematik ligger som grund för studien som syftar till att uppmärksamma kärnan i HRV.
Detta kommer undersökas genom att identifiera hur HRV uttrycks och upplevs av yrkesverksamma som arbetar mot HRV och vilka åtgärder de föreslår. För att bredda
perspektivet analyseras resultaten mot riksdagens politiska motioner som berör HRV och de åtgärder de argumenterar för.
En konstruktivistisk ansats ligger till grund för studien som baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer på mikronivå och dokumentanalys av riksdagspolitiska motioner på makronivå. Analysen kompletteras av det teoretiska begreppet symboliskt våld med utgångspunkt i att våldet som utövas i hederskontexter har ett underliggande syfte. Våldets syfte i en hederskontext är att upprätthålla hedern i ett kollektiv, som utifrån symboliskt våld kan förklaras grundas i patriarkala strukturer.
Studiens resultat påvisar att definitionen av HRV skiljer sig åt mellan intervjuerna och motionerna. Utifrån de riksdagspolitiska motionerna belyses främst det grova våldet, såsom könsstympning eller bortgifte. Även det latenta våldet uppmärksammas, men i klart mindre utsträckning än det grova. Däremot talar intervjupersonerna från de ideella organisationerna främst om latent våld och belyser det vardagliga våldet som mest påtagligt för de utsatta. De åtgärder som diskuteras på politisk nivå riktas mot utsatta på ett generellt plan och syftar främst till brottsrubriceringar. Intervjupersonerna från organisationerna överensstämmer med motionernas åtgärder men argumenterar även för förebyggande insatser i ungdomen. Vidare diskuteras könsskillnader, våldets olika utformning och hur kärnan i heder framställs.
Nyckelord: Hedersrelaterat våld, heder, vardagsheder, kvinnans oskuld, patriarkat, dominans, hederskontext.
Innehållsförteckning
1. Introduktion………..1
1.1 Problemformulering och syfte………...2
2. Teoretisk utgångspunkt………....2
3. Tidigare forskning………..………..4
3.1 HRV som begrepp……….……..4
3.2 Våldets utformning……….……….5
3.3 Könsskillnader inom HRV……….……….6
3.4 Kulturellt och intersektionellt betingat………..……..…7
4. Metod och material………..……..8
4.1 Datainsamling……….……9
4.2 Urval………...…9
4.3 Intervjusituation……….11
4.4 Bearbetning av material………12
4.5 Validitet och reliabilitet……….…….………..…13
4.6 Etiska överväganden……….………….14
4.7 Förförståelse och forskarens position………..………..……… 14
5. Resultat och analys……….15
5.1 Kärnan i HRV………...15
5.2 Könsskillnader………..18
5.3 Hur HRV uttrycks……….20
5.4 Åtgärder……….26
6. Slutsatser och avslutande diskussion……….28
7. Vidare forskning………..…30
8. Referensförteckning………....31
8.1 Offentligt tryck………..31
8.2 Litteratur och vetenskapliga artiklar………..32
9. Bilagor……….…….33
9.1 Bilaga 1, mail till intervjupersoner om förfrågan att medverka…..……...33
9.2 Bilaga 2, intervjuguide………..………34
1. Introduktion
Hedersrelaterat våld, HRV, är ett globalt problem. Uppskattningsvis dör cirka 5000 barn och kvinnor av HRV runt om i världen varje år (Björktomta 2019:449; UNFPA 2000). Vidare visar en uppskattning att 39000 omyndiga flickor gifts bort dagligen och över 200 miljoner flickor och kvinnor lever med konsekvenser av könsstympning (World Health Organisation [WHO] 2013). Våld i hemmet existerar oberoende av kultur, klass, etnicitet och religion där våldet kan uttryckas på många olika sätt. Hedersbegreppet1 kan däremot skilja sig åt utifrån olika samhällen och sociala eller kulturella kontexter (Nationellt centrum för Kvinnofrid [NCK] 2010:20).
HRV kan förklaras som en reglering av kvinnors sexualitet och konformitet utifrån sociala normer och värderingar (Björktomta 2019:449). I denna kontext genomsyrar heder både kvinnornas egna värde och självförtroende, såväl som familjens. För att upprätthålla hedern och respekten följer familjen de referensramar som ställs utifrån den sociala kontexten och faderns auktoritet (NCK 2010:19). Den dominans som männen i familjen besitter
förstärker kvinnornas underordning (Björktomta 2019:449-450). Motiven till HRV; att bevara och upprätthålla familjens heder, särskiljer våldet från annat våldsutövande (NCK 2010:26).
Trots dess omfattning är HRV ett någorlunda nytt begrepp i svensk kontext och en tydlig begreppsdefinition finns ännu inte på varken nationell eller internationell nivå (Björktomta 2007:7). Dessutom är en stor del av statistiken över HRV, såväl i Sverige som internationellt, outforskad. På grund av den bristfälliga statistiken uppstår problematik att fastställa dess omfattning, men uppfattningen råder i många länder att våldet har ökat (NCK 2010:13).
Diskussionen om HRV uppmärksammades i Sverige först under slutet på 90-talet till följd av att två kvinnor föll offer för hedersmord (NCK 2010:9). Diskussionen blev allt mer intensiv år 2002 då ytterligare en kvinnas liv, Fadime, avslutades till följd av HRV utfört av hennes egen far (Björktomta 2005:7; NCK 2010:28). Fadime hade under en längre tid talat offentligt om det våld och förföljelse hon hade utsatts för av sin far och bror. Hennes uttalanden om hur vissa utlandsfödda kvinnor i Sverige utsätts för HRV blev en nationell nyhet i media (NCK 2010:9). Fadime hade således talat om den problematik hon och många andra individer utsatts för innan den svenska regeringen gjort det (Björktomta 2019:453).
1 Heder handlar om värdet en enskild individ eller grupp har utifrån andras ögon. Om en individs handlingar leder till att hedern förloras kan gruppens anseende och sociala kontakter inom gruppen förstöras
(Brottsförebyggande rådet [BRÅ] 2012:1).
Trots uppståndelsen i media har grunden av HRV till viss del förbisetts (NCK 2010:21).
HRV är ett komplext ämne. Våldet bör förstås via flertalet maktstrukturer för att kunna utläsa vilka variabler som förorsakar vad för att därefter lyckas rikta rätt åtgärder.
Karaktäristiskt för HRV är att ett kollektiv kontrollerar en annan individ genom restriktioner, begränsningar och våld i syfte att upprätthålla kollektivets heder. Våldet accepteras och legitimeras således av ett helt kollektiv. Kollektivet kan här syfta på familj, släkt eller andra grupper i en individs nära omgivning (NCK 2010:9). HRV kan inkludera många våldstyper;
psykiskt, fysiskt, socialt, ekonomiskt, materiellt och latent våld (Björktomta 2019:452).
Vanligast är att våldet är latent, och därmed ofta går obemärkt förbi både offer, allmänhet och myndigheter.
Mot bakgrund av detta grundas studiens ingång till problemet i upplevelsen av att HRV riskerar att förbises från såväl allmänheten som politiken. För att HRV ska tas på allvar behövs kunskap och förståelse över hur maktstrukturer samverkar och leder till att ett helt kollektiv legitimerar våld som handling. Regeringen har ansvar för medborgares trygghet och säkerhet, men arbetet mot våldet sker framförallt i ideella organisationer med fokus på HRV.
Därför är fokus för studien att undersöka kärnan i HRV utifrån hur det uttrycks och vilka åtgärder som förespråkas av både yrkeskunniga inom organisationerna och riksdagens partier.
1.1 Problemformulering och syfte
Trots uppfattningen om att HRV ökat under senaste åren är ämnet relativt outforskat i såväl internationell som svensk kontext. Att HRV är ett outforskat och komplext ämne frågetecken över våldets karaktär och vilka offer som utsätts. För att fånga de viktiga aspekterna i HRV krävs kunskap och kompetensutveckling. Därav har studien valt att dels utifrån ett
makroperspektiv utfört en dokumentanalys av riksdagsmotioner som belyser HRV samt undersökt på mikronivå hur organisationer problematiserar HRV. Därmed syftar denna studie till att uppmärksamma kärnan i HRV som annars riskerar att försummas. Eftersom kvinnor och flickor drabbas i störst omfattning kommer studien främst lyfta deras utsatthet. Resultaten jämförs därefter i relation mot hur riksdagens partier framställer problematiken och vilka åtgärder de förespråkar. Studiens frågeställningar är följaktligen:
Hur upplever yrkesverksamma och riksdagspolitiska motioner att HRV uttrycks?
Vilka åtgärder förespråkar yrkesverksamma och riksdagspolitiska motioner är nödvändiga?
2. Teoretisk utgångspunkt
HRV utförs överlappande och i samverkan av olika våldstyper som innefattar psykiskt, fysiskt, socialt, ekonomiskt, materiellt och latent våld (Björktomta 2019:452). Med begreppet symboliskt våld belyser Bourdieu (1999:49-53) hur olika typer av våld kan användas med
uppsåt att uppfylla ett underliggande syfte. I HRV syftar våldet till att upprätthålla den dominans som män besitter på grund av de patriarkala strukturer som återfinns i samhället.
Det symboliska våldet kan även ta form av ett tyst och mjukt våld som går obemärkt förbi dess offer (Bourdieu 1999:11). Våldet utövas genom att offren blir misskända eller erkända av förövarna. Det symboliska våldet innebär att de individer som inte besitter dominans i
samhället tvingas in i de dominerades tankestrukturer; således är andra sätt än de
dominerandes sätt att tänka eller agera otänkbara. Detta innebär att de underkuvade kropparna inte är deras själva att bestämma över och därmed resulterar det i att kroppen styrs av ett habitus utifrån de dominerades tankesätt (Bourdieu 1999:19-21). Denna studie kommer utifrån egna tolkningar något förenklat hädanefter benämna begreppet habitus som social identitet för att ytterligare underlätta för redogörelsen av hur de utsattas identitet kan påverkas av HRV. Den sociala identiteten utgörs av ett system som tillåter individer att röra sig i den sociala världen (Bourdieu 1999: 19-21). Präglat av könsskillnader, där männen är i dominans, förkroppsligas den sociala identiteten till att bli djupt förankrad och införlivad hos varje individ. Männens dominans ifrågasätts därför inte, eftersom det på grund av denna förankring är det enda självklara.
Utifrån Bourdieus (1999) tolkning av symboliskt våld har studien valt att applicera begreppet i linje med att kärnan i HRV är att upprätthålla hedern och således har våldet därmed ett syfte och blir därför symboliskt. Uppfattningen av hur heder behöver upprätthållas kan skilja sig åt utifrån olika kollektiv, men bestäms således av dem i dominans; oftast en patriark. Därmed tvingas de andra individerna att tänka och agera i linje med hedern vilket således innebär att det symboliska våldet uttrycks när någon från de underordnade väljer att gå emot patriarkatet för att ställa dem tillrätta i ledet igen. Björktomta (2019:452)
argumenterar för att kvinnorna anpassar sig efter männen för att deras beteende ska bli erkänt och accepterat. Kvinnorna bidrar därmed till viss del till sin egen underordning genom att de accepterar männens dominans, samtidigt som de skuldbeläggs av de inblandade över att de inte gör motstånd. Upprättandet av de patriarkala strukturerna genom symboliskt våld leder till att den sociala identiteten som särskiljer könen åt bekräftas.
I HRV påverkas kvinnorna av att familjen eller släktens heder ofta ligger i deras bevarade oskuld, vilket leder till viss oförmåga att agera och göra motstånd mot det våld de utsätts för (Björktomta 2019:452). Eftersom de representerar kollektivets heder, och samtidigt socialiserats in i en underordnad position, agerar kvinnorna därför i linje med hur de förväntas agera (Bourdieu 1999:182). Kvinnorna är således del av hederskulturen, med en given plats i hierarkin. Genom att kvinnorna värderar sig själva utifrån de kriterier som hederskulturen
förespråkar och även agerar därefter upprätthålls deras utsatthet (Björktomta 2019:452;
Bourdieu 1999:182). Hierarkin utgår ifrån könsmakt, men förstärks av social klass och ålder.
Detta leder till att HRV förstärker vuxna mäns auktoritet. I familjer där HRV förekommer i stor utsträckning har männen tillgång till det ekonomiska kapitalet som ger dem ytterligare privilegier, i och med den sociala status som pengarna bidrar till, och således större rätt att bestämma (Björktomta 2019:458).
Det symboliska våldet återfinns på två olika nivåer; makro- och mikronivå (Björktomta 2019:452). På makronivån existerar det i regeringar, lagar och religion medan det i
mikronivån finns i familjer, organisationer, interaktioner och i mönster av beteenden i olika relationer. Symboliskt våld inom HRV kan vid första anblick uppfattas som problematik på mikronivå, men återfinns således även på makronivå. Dessa nivåer tas i beaktande under studiens gång.
3. Tidigare forskning
Här sammanställs den tidigare forskning som ligger till underlag för studien. De ämnen som diskuteras är hur tidigare forskning beskriver och definierar HRV och dess kännetecken. För att skapa förståelse för det våld som förekommer i en hederskontext följer ett avsnitt som talar om våldet i sig. Därefter följer en diskussion om könsskillnader som vanligtvis återfinns inom HRV. Slutligen presenteras ett avsnitt som behandlar HRV utifrån ett kulturellt och
intersektionellt perspektiv.
3.1 HRV som begrepp
Det finns ingen tydlig definition av begreppet HRV. FN beskriver HRV som en del av traditionella familjeideologier, medan det i andra rapporter beskrivs som handlingar utförda av familjen som är kulturellt betingade (NCK 2010:13). Forskning menar att HRV kan förstås som en typ av kontroll som sker genom tvång. Denna tvångskontroll som sker genom HRV grundas i konstruktionen av både könsidentiteten och könsdiskrimineringen som återfinns i familjekonstellationer, men även i generationsskillnader som påverkande maktdynamik (Björktomta 2019:458).
Tidigare forskning inom ämnet belyser hur olika typer av våld kan samverka och överlappa med varandra (Björktomta 2019:452). De typer av våld som vanligtvis förekommer inom HRV är socialt, psykiskt och fysiskt våld. En studie som undersökt HRV i relation till symboliskt våld menar att våldet används för att socialisera in familjemedlemmar i de normer som råder inom hederskulturer, vilket således gör att kvinnors undergivenhet upprätthålls (Björktomta 2019:458). Det är även av vikt att bevara oskulden som kvinna, vilket resulterar i
att kvinnors sexualitet kontrolleras via normer som finns inom hedersfokuserade kollektiv (Björktomta 2019:458; NCK 2010:17; Strid, Enelo, Cinthio & Baianstovu 2018:23).
Föräldrarnas, och i synnerhet pappornas, auktoritet i hederskulturer stärker den manliga dominansen i syfte att upprätthålla familjens heder (NCK 2010:43). Kvinnornas underordning förklaras därför i att männen förväntas kontrollera dem och deras sexualitet för att lyckas upprätthålla den heder och respekt familjen förväntas representera. Enligt tidigare forskning är det främst männen, och då vanligtvis pappor, som utför våldet (Björktomta 2019: 458; Strid m.fl. 2018:69). Därefter är det mest vanligt att bröder eller att andra unga män utför våldet, men det förekommer även att mammor eller andra kvinnor gör det. Strid m.fl. (2018:11) menar att det vanligtvist återfinns tre olika sätt som de inblandade i HRV kan utmärkas genom där de två första är de passiva och aktiva utövarna och den sista är de utsatta. Dessa roller kan överlappa med varandra, och således kan någon som är utsatt även vara den som utsätter andra för HRV och tvärtom.
Tidigare studier visar att individer som utsätter andra för våld i hederskontexter
legitimerar våldet med motiveringen av att de som utsätts skambelägger dem eller kollektivet (Strid m.fl. 2018:35&69-70). Ytterligare anledning till att de utför våldet förklarades som en åtgärd för att förhindra negativ ryktesspridning. Andra anledningar till varför de utförde våldet var på grund av att andra i omgivningen förväntade sig att de skulle göra det. Därmed dras slutsatsen att de som lever med våldsnormer både rättfärdigar sitt eget och andras våldsutövande.
3.2 Våldets utformning
De olika våldstyperna som återfinns inom HRV samverkar och utövas ofta samtidigt. Därmed kan såväl socialt som fysiskt våld även kategoriseras som psykiskt, och tvärtom (Björktomta 2019:454-458; Strid m.fl. 2018:30). Våldet inom HRV uppnår sitt syfte av att de i kollektivet på olika sätt kontrollerar kvinnorna vilket i sin tur leder till att de känner skuld och skam.
Detta kan ske genom att kvinnorna blir vända ryggen eller ignorerade. Kvinnorna utsätts även för våld genom förminskade, hånande, inkräktande på deras integritet, isolering, förkastande och vålds- och dödshot. Kvinnorna kan även tvingas delta i kulturella och religiösa traditioner där föräldrarna styr över vad kvinnorna tillåts göra (Björktomta 2019:454). Att inte heller få träffa vilka de vill, göra vad de vill eller säga vad de vill är något som de utsatta tvingas leva under vid HRV (Björktomta 2019:454; Strid m.fl. 2018:30). Än mindre tillåts de ha en partner, trots att männen eller pojkarna i familjen i vissa fall är tillåtna det, vilket belyser den könsdiskriminering som återfinns i hederskulturer (Björktomta 2019:454). Restriktioner över framtida giftermål är även vanligt. Utöver umgängesrestriktioner blir kvinnorna även utsatta
för socialt och materiellt våld genom att deras ekonomi och utbildning kontrolleras eller tas ifrån dem. De får inte heller bestämma över deras klädval eller tillgången av deras personliga tillhörigheter såsom mobil och dator (Björktomta 2019:454; Strid m.fl. 2018:23&30).
Även fysiskt våld förekommer inom HRV (Björktomta 2019:457:458; Strid m.fl.
2018:25-26). Det fysiska våldet kan uttryckas genom direkt våld mot kroppen i form av exempelvis slag, piskande med bälten eller dragningar i håret. Det kan även ske genom fasthållande eller mordförsök. Bortförande som sedan leder till tvångsgiftermål faller också under kategorin av fysiskt våld (Björktomta 2019:457-458; Strid m.fl. 2018:). Även
könsstympning är vanligt förekommande i hederskontexter (Strid m.fl. 2018:26; WHO 2020).
HRV kan, likt andra våldshandlingar som exempelvis våld i nära relation, leda till ödestridiga konsekvenser för den utsatta även i arbetslivet (Hanson, Sawyer, Begle & Hubel 2010:191).
Att våldsutövaren kontrollerar den utsatta individen på arbetet genom att söka upp den utsatta när denne arbetar, väntar utanför eller kontrollerar så att individen är på arbetet förekommer.
Denna kontroll kan öka den utsattas frånvaro på arbetsplatsen för att garantera sig egen och sina kollegors säkerhet. Utöver detta kan även ökad frånvaro på arbetet bero på att den utsatta precis blivit utsatt för fysiskt våld och därav inte vill att kollegor skall uppmärksamma detta.
Det fysiska våldet kan även ge kroniska problem som inskränker den utsattas förmågor att kunna arbeta.
Alla olika våldstyper påverkar kvinnors oförmåga till att göra motstånd över situationen de tvingas leva i (Björktomta 2019:458-459). Andra studier menar att HRV ofta rationaliseras av de utsatta utifrån kulturella och traditionella aspekter och att de legitimerar deras utsatthet för att inte riskera att kollektivets rykte förstörs (Strid m.fl. 2018:59). Att kvinnorna inte gör motstånd kan förstås utifrån liknelsen av barn som lever i patriarkal terror och som tar levnadsvillkor för givet. Förgivettagandet leder till att de därmed inte upplever att ett motstånd är möjligt eftersom levnadssituationen kommit att bli normaliserad. På grund av rädsla- och skamkänslor, eller av respekt för männen, följer kvinnorna som lever under detta våld dessa restriktioner (Björktomta 2019:458-459).
3.3 Könsskillnader inom HRV
Två av många utgångspunkter symboliskt våld kan inkludera är heteronormativiteten av könsrollerna och familjens heder som representeras av kvinnornas oskuld (Björktomta 2019:458-459; Strid m.fl. 2018:38). Dessa könsroller förstärks och synliggörs av den patriarkala struktur och föräldrars auktoritet som existerar i familjer med hederskultur.
Kvinnornas sexualitet kontrolleras på grund av de hedersrelaterade normer som kopplas till kvinnans oskuld.
Ett könsmaktsperspektiv kan bidra med förståelse för hur kvinnor utsätts för HRV och hur våldet kopplas samman till mäns överordning som det globala och strukturella problem det är (NCK 2010:9). Detta perspektiv möjliggör därför för identifiering av likheter mellan mäns generella våld mot kvinnor och HRV eftersom det således bottnar i ett våld som är patriarkalt universellt. HRV sammankopplas ofta med kulturella aspekter till skillnad från våld där västerländska kvinnor blir utsatta av män med samma etniska bakgrund (NCK 2010:25-26). Utifrån ett könsmaktsperspektiv spelar det däremot ingen roll över hur eller var våld mot kvinnor begås. Det handlar snarare om att våldet utövas för att kunna kontrollera kvinnor och flickors sexualitet (NCK 2010:26-27). Därav kan det förstås att när män mördar en före detta kvinnlig partner begås brottet av samma anledning som när män mördar döttrar;
det handlar om en förlorad stolthet. För att återfå sin maktposition utövas våldet genom de föreställningar som finns kring att kvinnor bör kontrolleras. I relation till HRV handlar det således om att den manliga förövarens känslor av stolthet, identitet och misslyckande är sammankopplat med den viktimiserade kvinnans beteende. Vidare beskriver Björktomta (2019:459) och Strid m.fl. (2018:69-70) att mäns våld mot kvinnor i hederskontexter
legitimeras med motiveringen att det är ett sätt för dem att få utlopp för sina känslor samtidigt som de skyddar kollektivets heder.
Således kan även mäns våld mot kvinnor på ett generellt plan förstås utifrån
betydelsen av att upprätthålla heder (NCK 2010:27). Genom att anta ett könsmaktsperspektiv skulle det därför kunna bli problematiskt att betrakta HRV som en annan brottskategori än generellt våld mot kvinnor eftersom HRV då skulle bli betingat med kultur. Detta skulle i sin tur kunna öka stigmatisering gentemot kulturella och etniska minoritetsgrupper och riskera att överskugga kvinnors rättigheter (NCK 2010:27).
3.4 Kulturellt och intersektionellt betingat
HRV kan förstås ur många olika perspektiv. Vad avser kultur i relation till HRV skiljer sig tankesättet kring heder runtom i världen på både mikro- och makronivå (NCK 2010:19; Strid m.fl. 2018:26). Hedern tolkas därmed olika beroende på vilken kontext personen befinner sig i. I exempelvis Medelhavsregionens tankesätt är hedern förknippad med auktoritet och respekt hos mannen som agerar hedervärd (NCK 2010:19). Därför ska kvinnor agera anständigt och med respekt för mannens vägnar. I en svensk kontext går det att urskilja att hedern sker via föräldrars sätt att kontrollera barnens sexualitet (NCK 2010:20; Strid m.fl. 2018:23). Via en kulturell förankring kan HRV därför förstås genom att heder existerar i alla kulturer, men att uppfattningen om vad heder innebär skiljer sig i olika kontexter. Därmed handlar det hela tiden om att kontrollera kollektivet så att ingen bryter mot de värderingar som återfinns där,
och bryter någon mot kollektivet så ska denne återinrättas in i ledet med hjälp av olika typer av våld (NCK 2010:20; Strid m.fl. 2018:11).
Enligt tidigare forskning bör heder förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv (NCK 2010:18; Strid m.fl. 2018:3). Detta perspektiv belyser hur olika relationer skapas och upprätthålls via överordning och underordning i interaktion med flertalet olika variabler såsom exempelvis kön, etnicitet och klass (NCK 2010:18). Utöver den kontroll som utövas på kvinnor kan HRV i relation till klass förstås av att män i hederskontexter vanligtvis innehar makten av ekonomiskt kapital vilket således förstärker deras auktoritet (NCK 2010:30-31).
Denna auktoritet medför respekt, som kan likställas med heder, från andra individer i samhället. Auktoriteten utgörs av följden som det ekonomiska kapitalet medfört. Skulle underordnade inom kollektivet bryta mot hederns regler hade däremot kollektivet tagit skada, vilket gör att männen behöver ta till åtgärder för att återfå kollektivets heder och sin egen auktoritet. Män med lägre klass och lägre ekonomiskt kapital skulle i hederskontexter därför behöva skydda och upprätthålla hedern mer. Detta eftersom deras heder endast upprättas via den maktordning som syftar till kontrollen av barn och kvinnor i kollektivet. Avsaknaden av ekonomiskt kapital kan således inte rädda dem om individer inom kollektivet skulle gå emot hedern som återfinns. Det som skiljer klasserna åt är därmed hur de upprätthåller hedern; där män med ekonomiskt kapital har ytterligare en aspekt som kan rädda dem från en förstörd heder. Utifrån klass som påverkande aspekt för HRV handlar det således inte om att endast män i underklassen är de som återskapar hedern via våldshandlingar; HRV sker i alla klasser i samhället. Den gemensamma nämnaren är värnandet av hedern som för de med ekonomiskt kapital har andra fördelar till skillnad från andra samhällsklasser.
I dagsläget saknas det kunskap i svensk kontext över hur etnisk diskriminering kan öka utsatthet för kvinnor i hederskontexter (NCK 2010:33). Tidigare forskning menar att detta beror på avsaknad av intresse att studera etnicitet som en maktstruktur som ligger till grund för HRV. En risk att studera etnicitet i relation till HRV är att män med annan etnisk bakgrund blir normaliserade som förövare och således försummas andra typer av våld. Att fokusera på etnicitet i relation till HRV kan leda till stereotypisering som leder till
felbedömningar och missförstånd för utsatta kvinnor med annan etnisk bakgrund.
4. Metod och material
I följande avsnitt redogörs de metodologiska valen för studien. Studien kombinerar olika insamlingsmetoder (så kallad mixed-method design) och bygger på ett rikt material av både kvalitativa intervjuer och dokumentanalys av riksdagsmotioner. Studien grundas på en konstruktivistisk vetenskapsteoretisk ansats (Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2017:35).
Materialet analyserades tematiskt (Bryman 2008:528). Syftet med intervjuerna var att undersöka vad kärnan i HRV är och hur det uttrycks för att därefter utläsa var förebyggande åtgärder bör tillämpas. Därefter användes motionerna för att jämföra med intervjuerna både när det gäller definitioner av HRV och föreslagna åtgärder. Intervjuerna av yrkeskunniga inom organisationer som arbetar med HRV belyser HRV på mikronivå och de
riksdagspolitiska motionerna belyser makronivån.
4.1 Datainsamling
Studien avser att undersöka kärnan i HRV utifrån hur HRV uttrycks och upplevs av yrkeskunniga inom området i relation mot hur riksdagspolitiska motioner framställer problematiken. Med anledning av syftet att undersöka upplevelser var kvalitativa semistrukturerade intervjuer att föredra eftersom man då kan nå en djup och nyanserad förståelse för händelser och situationer. De kvalitativa intervjuerna resulterade i ett stort material med tydligt fokus på studiens huvudfrågor (Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2017:38).
Valet av intervjuer ansågs fördelaktigt eftersom HRV är ett komplext ämne med flera olika definitioner. Intervjuerna genererade ny kunskap för undersökningsledarna genom att beröra samtliga undersökningsområden som ämnades studeras; hur HRV uttrycks samt vilka åtgärder som bör riktas gentemot våldet. Ännu en fördel med dessa typer av intervjuer är dess
flexibilitet som öppnar upp för möjligheten att frågorna kan anpassas efter de svar som uppkommer under intervjun (Ahrne & Svensson 2017:15). De genomförda intervjuerna genererade i ett stort material med långa utsagor från intervjupersonerna som hade riskerat att gå förlorat vid mindre flexibel datainsamlingsmetod. Det som sagts under intervjuer kan bidra till viktiga aspekter för det studerade ämnet, men är inte nödvändigtvis applicerbart i andra kontexter (Ahrne & Zetterqvist 2017:35).
Intervjuerna gav djup men smal kunskap om HRV utifrån de yrkesverksammas erfarenheter. Dokumentanalys av motioner som andra insamlingsmetod ansågs därför nödvändigt för att bredda perspektivet, samt lyfta det till makronivå. I sådana motioner debatterar riksdagspartier angelägna problem, med fokus på att föreslå politiska åtgärder.
Motioner finns tillgängliga för allmänheten via riksdagens webbsida.
4.2 Urval
Med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar utformades ett målinriktat urval av såväl intervjupersoner och motioner (Bryman, 2008:392; Ahrne & Eriksson-Zetterquist, 2017:39). Studien använder sig av fyra stycken intervjupersoner. Sökandet efter
intervjupersoner begränsades till några av de största ideella organisationerna i Sverige som är yrkesverksamma inom arbetet mot HRV. Organisationerna arbetar på daglig basis med främst
kvinnor som är eller har blivit utsatta specifikt för HRV. Tjänster som organisationerna arbetar med innefattar allt från stödchatter eller stödlinjer där våldsutsatta individer kan vända sig för att få råd och stöd, till föreläsningar på skolor eller arbeten för att uppmärksamma om HRV. Intervjupersonerna figurerar som sakkunniga inom området och arbetar även som extern behjälplig kontakt för myndigheter, såsom exempelvis assistans vid
utredningar av HRV hos socialtjänsten. Två av intervjupersonerna är även med och lämnar lagförslag till ministrar på högre politisk nivå, men arbetar i huvudsak med HRV på mikronivå. Personalstyrkan inom organisationerna är utbildade socionomer, psykologer, kuratorer, vårdare eller beteendevetare. De flesta har även utbildats i kurser kring specifikt HRV.
Sökandet efter intervjupersoner utfördes via organisationernas hemsidor. De
kontaktades och därefter förfrågades de potentiella intervjupersonerna om medverkande via mail (se bilaga 1). Mailet utformades med en kortare förklaring där de fick information om syftet med studien och studiens ändamål. De två första intervjupersonerna var villiga att medverka direkt vid förfrågan. Däremot var det flera andra som fått förfrågan om medverkan som avböjde på grund av den rådande pandemin, Covid-19, som precis bröt ut. Pandemin orsakade större antal sjukskrivningar inom organisationerna samt högre tryck på grund av att individer utsatta för HRV blev tvingade till att vistas i hemmet och således ökade även våldet i hederskontexter. Efter att de två intervjuerna var genomförda kontaktades därefter fler
organisationer för att ytterligare bredda materialet till studien. Slutligen tackade ytterligare två intervjupersoner ja till att medverka i studien. När samtliga intervjuer var genomförda
påbörjades sökandet efter material på makronivå.
Sökandet efter motioner gjordes på Sveriges riksdags hemsida i dokumenttypen motioner. De sökord som användes var hedersrelaterat våld vilket gav 531 stycken träffar.
Sökningen begränsades därefter till åren 2018-2020 för att garantera relevans vilket slutligen resulterade i 109 stycken träffar. Därefter lästes motioner från samtliga partier för att försäkra om att innehållet var av relevans för studien. Det som eftersöktes i motionerna var tydliga beskrivningar över hur partierna tolkar HRV, dess omfattning samt åtgärder och insatser som de argumenterar för kan behövas i arbetet mot HRV.
De ämnen som diskuterades i motionerna var främst fokuserat på HRV men även till viss del generellt våld mot kvinnor och våld i nära relation. Genom denna procedur valdes sedan 8 stycken motioner ut, en motion för varje parti, som innehöll de mest ingående diskussionerna om HRV och därför ansågs som mest relevanta. Motionerna lästes i helhet flertal gånger. De motioner som valdes ut innehöll omfattande beskrivningar och
problematiseringar av relevans för studiens syfte som gick i linje med det som framkom under intervjuerna. Kombinationen av intervjuer och dokumentanalys av motioner gav ett rikt och omfattande material fokuserat kring studiens syfte och frågeställningar.
4.3 Intervjusituation
På grund av rådande omständigheter kring pandemin, Covid-19, kunde inte
undersökningsledarna och intervjupersonerna befinna sig på samma plats under intervjuerna.
Detta togs i beaktning vid genomförandet av studien eftersom platsen för vart intervjun genomförs kan påverka studiens resultat (Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2017:53). Samtliga intervjupersoner fick innan mötet bestämma om intervjuerna skulle ske via telefon- eller videosamtal. Tre av fyra intervjuer genomfördes därför genom gruppsamtal via mobila enheter, varav den fjärde via videosamtal på dator. Båda undersökningsledarna var
närvarande vid samtliga intervjuer men befann sig på olika platser. Inspelningen av materialet genomfördes med hjälp av en app på undersökningsledarnas telefoner eller datorer.
Intervjuerna gick på djupet och var i snitt en timme långa. Samtliga intervjupersoner befann sig på sina arbeten i egna rum när intervjuerna genomfördes.
Undersökningsledarna hade innan intervjuerna formulerat en intervjuguide med främst öppna frågor (se bilaga 2). Frågorna i intervjuguiden inspirerades av tidigare forskning för att garantera att de frågor som skulle ställas i de aktuella intervjuerna var relevanta till det valda undersökningsområdet (Björktomta 2005 & 2007). Vid konstruktion av intervjuguiden placerades övergripande frågor om organisationens verksamhet i början för att skapa en mjuk ingång till det valda ämnet. Därefter ställdes frågor som intervjupersonerna hade god kunskap kring, en så kallad Grand Tour Question (Leech 2002:667) som exempelvis hur de skulle beskriva HRV och begreppet heder. Därpå ställdes frågor av mer känslig karaktär.
Intervjuguiden konstruerades noggrant på grund av ämnets känsliga karaktär men med fortsatt strävan om att nå djup information. Undersökningsledarna valde dock vid vissa tillfällen att frångå intervjuguiden och istället ställa frågor som passade in i sammanhanget.
Därmed klassas samtliga intervjuer som semistrukturerade (Bryman 2008:206). Utöver detta fick undersökningsledarna återgå till frågor vid behov av förtydligande från
intervjupersonerna. Dessutom uppkom nya frågor i intervjusituationen för att följa upp vad intervjupersonerna sagt. De olika intervjusituationerna skiljde sig åt från varandra. Intervjun som genomfördes via videosamtal på dator blev märkbart mer personlig än resterande intervjuer. Vid genomförandet av intervjun med videosamtal fick intervjupersonen möjlighet att se de uppmuntrande ansiktsuttryck som undersökningsledarna gjorde av intresse över den information intervjupersonen delgav. Detta belyser värdet av så kallade floating prompts
(Leech 2002:668). I telefonintervjuerna valde undersökningsledarna att upprepa det som sagts som en bekräftelse på att intervjupersonernas utsagor uppmärksammats, samt användandet av ord som tillhör vardagliga sammanhang för att påvisa intresse. Ord som “jaha” och
“intressant” var således det som påvisade detta intresse. Detta förklaras som användandet av informella prompts (Leech 2002:668). Informella prompts användes däremot även under intervjun med videosamtal, men inte i samma utsträckning då floating prompts kunde användas.
Ett problem som uppstod var att ljudupptagningen ibland inte fångade ljud under tiden någon annan under intervjun samtalade. Detta upplevdes till viss del problematiskt, då det ledde till att undersökningsledarna samt intervjupersonerna var tvungen att upprepa det denne sagt. Att intervjupersonerna var tvungna att upprepa sig vid fåtal tillfällen ansågs
oproffesionellt utifrån undersökningsledarnas synvinkel gentemot dem själva, då samtalet inte flöt på lika bra under de tillfällena problemet uppstod. Däremot var det även fördelaktigt eftersom ovanstående problematik lättade på stämningen kring detta tunga ämne som studerats.
Maktaspekter var även något som uppmärksammades under intervjun. Eftersom intervjupersonerna som ovan nämnt är yrkeskunniga, vissa figurerar politiskt och även samarbetar med myndigheter uppstod en upplevelse av att intervjupersonerna vågade äga samtalet (Neal & McLauglin 2009:691). Distinktionerna mellan maktpositionerna märktes därför under intervjuerna eftersom undersökningsledarna inte har en färdigställd
yrkesbeteckning skillnad från intervjupersonerna. Trots dessa distinktioner upplevdes det inte påverka intervjun nämnvärt, utan snarare gav det intervjupersonerna en möjlighet att visa att de var pålästa kring ämnet (Miller & Glassner 2004:131-132). Maktaspekterna kan således ha varit fördelaktiga eftersom intervjuerna gav ett gediget material.
4.4 Bearbetning av material
På grund av studiens rika material var sortering och reducering nödvändigt för att finna teman och sammanhang. Transkribering av intervjuerna var nödvändigt för att få med fullständiga redogörelser över hur intervjupersonerna uttryckt sig och i vilka sammanhang. Således kontrollerades även de tolkningar som omedvetet görs av undersökningsledarna under intervjuns gång. Transkriberingen underlättade även för att en mer noggrann analys av materialet genomförts (Bryman 2016:428). De transkriberade versionerna av intervjuerna inkluderade så mycket som möjligt av allt som sades, men viss redigering har skett för att underlätta läsningen. Därmed har talspråk i fåtal citat omformulerats till skriftspråk i de fall där det varit nödvändigt för tydlighetens skull (Öberg 2015:63-64).
Materialet lästes flertal gånger från såväl de transkriberade intervjuerna som
motionerna. De många läsningarna var till hjälp för att kunna sortera och reducera de delar som inte var av relevans för just denna studie. Redan vid inläsningen av materialet återfanns koder som sedan vid flera omläsningar blev centrala och tydliga. Därmed uppkom teman ur närläsning av intervjutranskriberingarna som även lämpade sig för motionerna. Materialet sorterades och reducerades därmed i syfte att identifiera koder som var av störst relevans för studien och den teoretiska utgångspunkten (Bryman 2016:702-704).
Kodningen kategoriserades därefter till olika teman vilket möjliggjorde att antaganden om ämnet kunde dras och tydliggjorde vad som var centralt i hur organisationerna och motionerna beskrev HRV och åtgärder. Det första temat som identifierades ur
transkriberingarna var “hur HRV uttrycks”, vilket i sin tur eftersöktes via delteman såsom tillvägagångssätt, kontrollerade och begränsningar och definition av hedersbegreppet. Det andra temat sammanfattades till “kollektivet”, som representerar vilka förövarna som utför HRV är. De delteman som återfanns där var familj, släkt och utomstående. Det tredje temat var “viktimisering”, med delteman som syftade till de olika våldstyperna som behandlades i intervjuerna och motionerna; psykiskt, fysiskt, socialt, ekonomiskt och materiellt våld, och genom vilka tillvägagångssätt de utövades på. Ett ytterligare tema sorterades som “åtgärder”, där delteman föreläsning, utbildning och upplevelse av brottsrubricering återfanns. De teman som därefter blev fokus för studien är hur HRV uttrycks, och temat som benämndes åtgärder som inkluderar de förebyggande åtgärderna för att få bukt med problemet. I och med detta uppmärksammades ytterligare två centrala aspekter av HRV; kärnan i HRV och
könsskillnader. Detta resulterade i att två till teman valdes att analyseras.
4.5 Validitet och reliabilitet
En pilotintervju genomfördes med en yrkesverksam som specialiserat sig på just HRV för att säkerställa att intervjufrågorna som konstruerats skulle generera svar av relevans för studien.
De teoretiska begreppen studien använder sig av är grundande i intervjupersonernas sätt att uttrycka sig. I relation till de valda teoretiska begreppen som studien innefattar är således begreppsvaliditet en styrka i studien (Bryman 2008:50). Litteraturöversikten bidrog även med information och kunskap som var av vikt för att lyckas konstruera relevanta intervjufrågor som i sin tur besvarade forskningsfrågorna. Efter sortering, reducering och slutligen kodning av materialet med hjälp av bestämda teman och delteman var båda undersökningsledarna överens om hur materialet skulle tolkas vilket stärker den interna reliabiliteten (Bryman 2008:352).
Samtliga intervjupersoner har även mottagit den transkriberade versionen av
intervjuerna via ett mailutskick. I mailet informerade undersökningsledarna
intervjupersonerna om att de fick återkomma ifall något behövdes korrigeras eller tas bort från transkriberingen. Samtliga intervjupersoner svarade på mailet som skickades och
önskade inte att något skulle tas bort eller korrigeras vilket är en form av respondentvalidering (Bryman 2008:353).
4.6 Etiska överväganden
Intervjupersonerna blev redan vid första kontakten tillfrågade att medverka och informerades om deras rättigheter i relation till studien. Även i början av intervjuerna tydliggjorde
undersökningsledarna aspekterna. Intervjupersonerna blev informerade om studiens syfte och att de själva bestämmer över sin medverkan och således bemöttes informationskravet. Det klargjordes även för dem att de fick avsluta intervjun när som helst om de så önskade.
Intervjupersonerna erhölls största möjliga konfidentialitet genom att inga utomstående skulle kunna ta del av de inspelade intervjuerna, deras kontaktuppgifter eller annat som skulle kunna identifiera dem eller organisationen de arbetar för. Identifierbara uppgifter har även uteslutits i denna studie. Slutligen informerades de även om att deras deltagande endast används till detta forskningsändamål i studien. Således bemöttes individskyddskravet utifrån
Vetenskapsrådets (2002:5-14) etiska aspekter som syftar till att inga individer ska komma till skada vid genomförandet av forskning.
4.7 Förförståelse och forskarens position
Innan intervjuerna genomfördes hade båda undersökningsledarna någorlunda kännedom över vad HRV innebär dels genom inläsning av tidigare forskning. En av undersökningsledarna har även arbetat med fall där ungdomar varit utsatta för HRV. Utöver detta har ett intresse av att veta vad som ligger till grund för HRV utifrån organisationers synsätt alltid funnits vilket kan varit till fördel genom att undersökningsledarna uppmärksammat flera aspekter av HRV som eventuellt hade riskerat att förbises annars. Förförståelsen i detta sammanhang har därför varit fördelaktig för inhämtning av information samt vad som ska eftersökas i intervjuerna (Thurén 2019:114).
Denna förförståelse har även varit fördelaktig under intervjun då
undersökningsledarna var genuint intresserade av att lyssna på vad intervjupersonerna hade att säga angående ämnet. Det genuina intresset bidrog till att det under intervjun gjordes aktiva val som att låta intervjupersonerna äga ämnet. Undersökningsledarna avbröt inte och tog således inte över samtalet när intervjupersonerna talade (Öberg 2015:61). Vid vissa intervjuer valde intervjupersonerna att samtala om sådant som inte hörde till det undersökta ämnet men undersökningsdeltagarna lät de tala till punkt för att sedan återgå till ämnet. Detta
var dock aldrig något större problem; tvärtom. Intervjuerna var genomgående fokuserade på ämnet.
5. Resultat och analys
I följande avsnitt diskuteras och analyseras de teman som utgör studiens resultat utifrån samtliga intervjuer och motioner. De citat som förekommer är intervjupersonernas åsikter och utsagor samt utdrag ur de riksdagspolitiska motionerna.
5.1 Kärnan i HRV
Intervjupersonerna uttryckte att heder är kärnan inom HRV. Heder kan enligt dem likställas med en individs eller ett kollektivs gemensamma anseende. Intervjupersonerna har beskrivit att kärnan i heder innefattas av gemensamma värderingar och normer som kan skilja sig åt utifrån olika grupper av människor. Dessa normer och värderingar behöver upprätthållas för att inte kollektivets heder ska pekas ut som ovärdig. Därav när någon inom kollektivet har brutit mot det som innefattas i hedern, behöver medlemmar i familjen eller släkten
tillsammans bygga upp kollektivets värdighet igen. Kollektivet är således något som är starkare än det egna jaget. Samtliga intervjupersoner beskrev därmed HRV som ett kollektiv som tillsammans begränsar någon annan individ. De förklarade att våldet blir legitimerat av kollektivet som står bakom och som på olika sätt är inblandade i utövandet. Tidigare
forskning överensstämmer med detta och menar samtidigt att de som utsätter andra för HRV även själva kan vara utsatta för för våldet (Strid m.fl. 2018:35). Detta går i linje med
intervjupersonernas utsagor som förklarar att alla inom kollektivet på något sätt kan eller blir utsatta för HRV. En intervjuperson fångade detta tydligt:
Vissa hävdar att sexualiteten i själva hedern är central. Hedern kan uttryckas eller påverkas av olika saker. Inom många olika grupper är oskuldheten central och framförallt kvinnors sexualitet. Men det behöver inte alltid vara det. Det finns vissa som vill diskutera hedern som relaterad till religion, vilket inte regeringen går ut och säger. Utan regeringen säger att det handlar om traditioner och synsätt, men inte religion. Min personliga åsikt, jag som träffar unga som kommer till oss eller kontaktar oss anonymt, är att hederstänket finns inom otroligt många olika grupper i samhället. Vi missar en stor grupp unga om vi fokuserar på religion endast. Vi måste komma ihåg att alla oavsett kön är ett slags offer som är utsatta för hederstänket, även fast utsattheten och begränsningarna ofta är svårast för tjejer eftersom familjen, släkten eller kollektivet ofta anser att det är henens agerande som påverkar hela familjen.
Samtliga intervjupersoner använde begreppet hederskontext flertal gånger under
intervjuerna. De beskrev en hederskontext som en livssituation eller omgivning där en eller flera individer på något sätt, i stor eller liten utsträckning, blir utsatta för HRV. För att
ytterligare konkretisera begreppet hederskontext och vad som skiljer HRV mot annat våldsutövande ombads intervjupersonerna förklara de specifika kännetecknen för HRV.
Två av intervjupersonerna ställde HRV mot våld i nära relation, hädanefter förkortat VINR, och menade att främsta skillnaderna existerar hos förövaren. Inom HRV legitimerar hela kollektivet våldet just för att våldsutövandet är kopplat till kollektivets normer och värderingar över hedern, medan i VINR blir våldet endast legitimerat av enskilda förövaren. Intervjupersonernas tolkning går i linje med hur tidigare forskning särskiljer HRV från annat våld där det ytterligare bekräftas att hela kollektivet står bakom och rättfärdigar våldsutövande (Strid m.fl. 2018:69-70). Trots de skillnader som återfinns kan HRV och VINR ge liknande liknande konsekvenser för de utsatta (Hanson m.fl. 2010:191, Strid m.fl. 2018:3). Nedan följer exempel på två olika intervjupersoners särskiljning av HRV och VINR:
I hederskontexten är det kollektivt planerat genomfört, kollektivt sanktionerat och kollektivt accepterat. Det är det som är den stora skillnaden. I våld i nära relation är det oftast en man i relation med en kvinna, medan det inom hederskontexten kan vara vem som helst inom kollektivet, eller oftast någon utanför som man har tagit in för att genomföra det här. Och sedan kan det vara vem som helst i kollektivet som är utsatt också.
Det är jättestor skillnad. Det är en hel grupp eller kollektiv som utövar eller sanktionerar våldet mot en enskild person. Det kan vara ett syskon, förälder, kusin eller släkting som utövar, men hela familjen eller delar av familjen legitimerar våldet för att få tillbaka hedern eller minimera riskerna att hedern smutsats ner. I en partnerrelation är det ofta en person som utövar våldet mot en annan, och det är oftast tyst omkring det; det är inte så många som vet om det. I VINR förkastar hela samhället våldet, men det är inte alltid man förkastar HRV för det finns fortfarande en konservativ syn av hur flickor och kvinnor ska uttrycka sin sexualitet. Flickor och kvinnor har generellt mycket mindre frihet än pojkar.
På vissa sätt förkastar samhället VINR men inte HRV på samma sätt.
I riksdagens motioner beskriver de likt intervjupersonerna att HRV består av flera olika former av strukturellt och organiserat våld (Motion 2018/19:2594; 2019/20:2726;
2018/19:2748; 2019/20:646; 2019/20:3560; 2019/20:1846; 2019/20:823; 2019/20:405). HRV beskrivs som ett våldsutövande baserat i olika strukturer som är betingade utifrån kultur, kön, sexualitet och makt. Våldet grundas på normer, traditioner och värderingar som återfinns i flera olika etniska och religiösa grupper. Ett av partierna menar att normer och värderingarna skiljer sig åt utifrån olika länder och att HRV därmed legitimeras utifrån etiska aspekter.
Detta bekräftas dock inte av tidigare forskning (NCK 2010:27-33; Strid m.fl. 2018:3).
Tvärtemot kan det vara problematiskt att betrakta HRV i relation till etnicitet, då det kan finnas en risk för att män med utländsk bakgrund blir stereotypiserade vilket kan leda till att
andra typer av våld osynliggörs. Dessutom kan även den utsatta kvinnans våld stigmatiseras och leda till att deras rättigheter hamnar i (NCK 2010:27-33). Inte heller intervjupersonerna belyser etnicitet som påverkande aspekt för HRV. Utifrån dessa aspekter tas inte etnicitet i beaktande vid HRV vilket således kan förklara varför majoriteten av motionerna inte belyser detta vidare.
Samtliga motioner, förutom en, menar att det som utmärker HRV från annat
våldsutövande är de kollektiva kontrollmekanismer som det utövas genom samt att de som utövar våldet oftast är den egna släkten eller de i det utsattas nära omgivning (Motion 2018/19:2594; 2019/20:2726; 2018/19:2748; 2019/20:646; 2019/20:3560;
2019/20:1846; 2019/20:823; 2019/20:405). Kollektivet består vanligtvis av familj, släkt eller någon annan gemenskap som tillsammans kontrollerar de utsatta individerna. Medlemmarna i familjen tvingas efterfölja traditioner och restriktioner som bestäms av de med mest
dominans. De underordnade i hierarkin är vanligtvis de unga som tvingas lyda under de äldres regler. Kvinnor eller flickor är längst ner i hierarkin och besitter minst, eller ingen, makt och de har därmed inte auktoritet att själva bestämma över sina liv:
Det är mycket allvarligt när jämställdheten hotas av fundamentalistiska och traditionalistiska krafter. De inskränker människors, ofta flickors, kvinnors och hbtq- personers, frihet. Krafter som leder till bland annat kontroll av kvinnors klädsel, oskuldskontroller och tvångs- och barngifte. Vi kan aldrig acceptera att det förekommer alltför ofta att så gott som hela släkter och allt umgänge mobiliseras för att kontrollera, förtrycka och fördöma dem som vill leva sina liv på sina egna villkor (Motion 2019/20:2726, femte stycket).
Detta kan förklaras genom den makt som de dominerande besitter och som innebär att
kontrollerandet av de underordnade utsatta individerna möjliggör att patriarkala strukturer kan upprätthållas (Bourdieu 1999:49-53). Således får kontrollerandet ett symboliskt
underliggande syfte som handlar om att värna om hedern. Riksdagens motioner belyser inte syftet med HRV vidare utan förklarar snarare om hur kontrollerandet av de underordnade kan se ut.
Hedern kan däremot ha olika innebörd mellan länder, religioner och kulturer, men även utifrån mikro- eller makronivå (NCK 2010:19; Strid m.fl. 2018:26). I linje med tidigare forskning återfinns heder även inom alla samhällsklasser, men det som skiljer klasserna åt är hur hedern utövas (NCK 2010:30). Trots detta finns en gemensam nämnare för HRV vilket intervjupersonerna förklarar handlar om att hedern är kärnan i kollektivet. Hedern håller samman kollektivet. För att värna om kollektivet behövs det appliceras åtgärder gentemot
denne som gått emot hederns ramar; alltså kollektivets normer och värderingar. När någon bryter mot hederns ramar inom kollektivet krävs därför ett ingripande. Dessa ingripanden som enligt kollektivet anses vara åtgärder möjliggör att hedern går att återställas. Detta betyder i sin tur att HRV utförs när kollektivet behöver uppnå heder igen och därför blir våldet symboliskt i linje med Bourdieus (1999) teoretiska begrepp.
5.2 Könsskillnader
Med anledning av att kvinnor är de som utsätts i störst omfattning visade således även resultaten på den patriarkala struktur som råder inom hederskontexter. Det är därmed utifrån såväl intervjuer, motioner och tidigare forskning av relevans att belysa könsskillnader inom HRV (Björktomta 2019:458; Motion 2018/19:2594; 2019/20:2726; 2018/19:2748;
2019/20:646; 2019/20:3560; 2019/20:1846; 2019/20:823; 2019/20:405; NCK 2019:25-26;
Strid m.fl. 2018:69).
Samtliga intervjupersoner menar att de som är främst utsatta är kvinnor och flickor.
De alla är däremot tydliga med att även män och pojkar utsätts för våldet. Anledningen till att kvinnorna är de som utsätts värst beror, enligt två av intervjupersonerna, på att kvinnans oskuld ofta representerar hedern i en familj. Ytterligare en intervjuperson förklarar att kvinnor vanligtvis har lägre status i en hederskontext. En annan intervjuperson förklarar det som att pojkar, med undantag för de som blir utsatta för HRV, är mer privilegierade än kvinnor och flickor som lever i hederskontexter. Nedan förklarar en av intervjupersonerna hur HRV kan beskrivas utifrån könsskillnader:
Ofta handlar hedersförtryck om odemokratiska system, familjer som har rötter ifrån eller har tankar kring familjens roll. Det handlar ofta om patriarkala strukturer där män är överordnade och kvinnor behöver anpassa sig för att familjen ska kunna hållas stark. Och det handlar ofta om hederstänkande, att hedern behöver behållas eller behöver tas tillbaka om någon har gjort något, framförallt kvinnan då.
En annan intervjuperson belyser HRV i relation till könsskillnader:
Det blir större konsekvenser för kvinnor än för män oftast i en familj där det förekommer HRV för att kvinnor redan är lägre stående i status oftast. Nu generaliserar jag jättegrovt men det är för att det på något vis kanske är extra viktigt för kvinnor att hedern ska vara i behåll för annars kommer hon ju utsättas för våld av andra om hon inte är med och upprätthåller hedern.
Likt intervjupersonernas förklaring till varför kvinnor utsätts i störst omfattning menar även tidigare forskning att det kan bero på männens överordning och patriarkala strukturer
(Björkktomta 2019:458; NCK 2010:9; Strid m.fl. 2018:25). Att intervjupersonerna menar att kvinnans roll är att anpassa sig för att hålla familjen stark kan utifrån det symboliska våldet
förstås som att den sociala identiteten, av kvinnan som underordnad, tvingas agera utifrån de handlingar som förväntas av henne i hederskontext (Björktomta 2019:452). Av denna
anledning gör kvinnorna inte motstånd mot HRV på grund av att hedern som representerar hela kollektivet ligger i hennes händer. Skulle kvinnan gå emot kollektivet förstör hon således för en stor grupp människor och för henne själv. Den låga status som intervjupersonerna anmärkte går även i linje med det teoretiska begreppet symboliskt våld som förklaras genom att de patriarkala maktstrukturer som stärker den manliga dominansen samtidigt försvagar de underordnade kvinnornas makt (Bourdieu 1999). Intervjupersonen menar att anledningen till att kvinnan inte gör motstånd kan bero på att hon då skulle utsättas för våld, men anledningen skulle även kunna vara att hon själv anpassar sig efter de dominerande i samhället. Det innebär då att hon anser att de dominerades tankar över hur kvinnor bör agera är det enda rätta, vilket hindrar henne från att tänka i andra banor utanför hederskontexten.
En sammanställning av motionerna visar att det i en kulturell kontext är kvinnans oskuld och kyskhet som är central för släktens heder (Motion 2018/19:2594; 2019/20:2726;
2018/19:2748; 2019/20:646; 2019/20:3560; 2019/20:1846; 2019/20:823; 2019/20:405).En anledning till varför kvinnor är de som blir värst drabbade menar Kristdemokraterna beror på att de anses bära på släktens heder, något som även tidigare forskning överensstämmer med (Björktomta 2019:458-459; NCK 2010:26-27; Strid m.fl. 2018:38). Utifrån
Kristdemokraternas motion kan det därmed tolkas att om kvinnans oskuld vanäras, så raseras och vanäras även hela familjens heder:
Kvinnan är bärare av männens och familjens heder, medan kvinnan inte anses kapabel att försvara sin kyskhet. Flickans/kvinnans kropp och hennes könsliv är därmed inte enbart hennes privata angelägenhet, utan hela familjens. Denna kollektiva heder gör att flickor/kvinnor inte kan åtnjuta allmänna mänskliga fri- och rättigheter om att själv kunna styra över sitt liv och sin kroppsliga integritet (Motion 2019/20:646, andra stycket).
Vidare beskriver motionerna att i de samhällen där kvinnan förväntas arbeta eller röra sig fritt blir denna patriarkala ordning hotad och således även det traditionella kulturella mönstret (Motion 2018/19:2594; 2019/20:2726; 2018/19:2748; 2019/20:646; 2019/20:3560;
2019/20:1846; 2019/20:823; 2019/20:405). Motionernas sätt att beskriva HRV som samverkande strukturer grundade ibland annat kön eller kultur överensstämmer med
Björktomtas (2019:449-450) förklaring till att männens dominans försvagar kvinnornas status.
Intervjupersonerna beskriver att HRV kan karaktäriseras av kvinnans bevarade oskuld som symbol för hedern hos en familj. Detta kan förstås som en maktstruktur grundat i kön och
sexualitet. Definitionerna bekräftas även av tidigare forskning som menar att HRV innefattas av mäns kontrollerande av kvinnor (Björktomta 2019:449; NCK 2010:30; Strid m.fl.
2018:38).
Resultaten av intervjupersonernas utsagor och motionerna belyser återigen att hedern är central inom HRV (Motion 2018/19:2594; 2019/20:2726; 2018/19:2748; 2019/20:646;
2019/20:3560; 2019/20:1846; 2019/20:405). Intervjupersonerna menar att hedern bottnar i kvinnans bevarade oskuld, vilket även återkommer i motionerna och bekräftas av tidigare studier (Ibid; Björktomta 2019:458-459; Strid m.fl. 2018:38). I motionen från
Kristdemokraterna beskriver de att kvinnans kropp inte är hennes egen att bestämma över (Motion 2019/20:646), vilket går i linje med vad Bourdieu (1999) menar grundas i symboliskt våld. Det symboliska våldet som återfinns i hederskontexter kan återfinnas i den patriarkala hierarkin som både intervjupersonerna och motionerna tar upp. Att främst kvinnor blir utsatta överensstämmer med den överordning som männen besitter, och skulle vara en anledning till att de anser sina handlingar vara legitima.
5.3 Hur HRV uttrycks
Intervjupersonerna förklarar att HRV kan uttryckas på olika sätt. Såväl det psykiska, sociala, sexuella, fysiska och latenta våldet belyses i intervjuerna, men således även det materiella och ekonomiska våldet. Likt de våldstyper som diskuteras i intervjuerna även tidigare forskning att våldets karaktär ofta överlappar varandra (Björktomta 2019:454-458; Strid m.fl. 2018:30).
Samtliga intervjupersoner menar att HRV främst består av systematiska begränsningar, i form av att reglera de utsatta i vardagliga livet, men kan även innehålla rent fysiskt grövre våld såsom könsstympning, tvångsgifte eller mord. Två av intervjupersonerna beskriver att det mest påfrestande våldet för de utsatta grundas i något som de kallar för vardagsheder. I vardagshedern innefattas det våld som sker genom systematiska begränsningar och kontrollerande, som faller under våldstyperna socialt, psykiskt, fysiskt, materiellt och ekonomiskt våld. Våldet som uppkommer utifrån vardagshedern benämner de andra två intervjupersonerna som latent våld. Dessa begränsningar är sådana kvinnorna ständigt möter i vardagen och som påverkar dem kontinuerligt. Begränsningarna kan vid första anblick anses vara lindriga men kan ge stor negativ påverkan på kvinnornas välmående och frihet genom dess upprepning. De systematiska begränsningarna kan exempelvis vara att kvinnorna inte själva får bestämma vilka kläder de ska ha på sig, vilka fritidssysslor de vill ägna sig åt eller vilka de får umgås med. Att inte heller få ha pojk- eller flickvän, få delta i sexualundervisning eller på idrotten i skolan är ett exempel på denna typ av begränsning som HRV ger uttryck för. Vidare förklarar intervjupersonerna att denna vardagsheder är det vanligaste
tillvägagångssätten som HRV utförs på i en svensk kontext. Samtliga restriktioner i vardagen som intervjupersonerna belyste bekräftas av tidigare forskning om HRV (Björktomta
2019:454-456; Strid m.fl. 2018:23&30&58-60). Nedan följer två citat där två av intervjupersonerna förklarar hur kvinnorna begränsas i det vardagliga livet:
Det handlar om systematiska begränsningar. Vi arbetar mycket gentemot vad vi kallar för vardagsheder. Ofta när man pratar om hedersfrågan pratar man om mord, tvångsgifte, könsstympning och det grövsta våldet. Men vi arbetar främst med vardagsheder. Det kan vara allt från att man inte får bestämma över vad man ska ha på sig, inte ha vilken fritidssyssla man vill, inte umgås med vem man vill och inte får ha pojk- eller flickvän.
Alltså de här begränsningarna som faktiskt finns i vardagen hela tiden - det är där vi möter mest.
En annan intervjuperson förklarar vad vardagsheder kan innebära:
Det kan vara att “jag vet att det tar 10 minuter för dig att ta dig hem från skolan. Helt plötsligt tar det 20 minuter, vem har du varit med? Vad har du gjort? Vad har hänt?”.
Alltså det är de här grejerna som JAG tar för givet att jag inte har begränsningar för. Typ att “mina kläder ligger vikta när jag vaknar på morgonen och de kläderna tar jag bara på mig”. Då är det systematiska begränsningar som man börjat normaliserat. Det är egentligen då när man väl sätter sig ned och börjar diskutera kring det här som de får förståelse för “men gud jag blir ju faktiskt begränsad”.
Utifrån det teoretiska begreppet symboliskt våld skulle denna vardagsheder kunna förstås av att kvinnorna tar situationen de lever i för givet på grund av att de socialiseras in i
vardagshedern (Bourdieu 1999:49-53). Därav ifrågasätter de inte varför de blir tvingade till att följa vissa regler. Att livssituationen inte heller ifrågasätts skulle kunna förklaras som en normaliseringsprocess. Utifrån tidigare forskning som påvisar att många av de som utsätts för HRV rationaliserar vardagshedern kan även detta förklara normaliseringsprocessens funktion (Strid m.fl. 2018:59). Intervjupersonerna bekräftade även att vissa av de utsatta inte heller är medvetna om att de utsätts för begränsningar eller annat typ av våld. Nedan förklarar en intervjuperson detta enligt följande:
De som är utsatta förstår i många fall inte ens att de lever med begränsningar, utan för dem så är det normalt. Det är så vanligt, de har varit utsatta sedan de var små, så man ser inte problemet med det.
Exempel på fysiskt våld som blivit normaliserat förklarar en annan intervjuperson enligt följande: “Ja men jag får en smäll eller någon drar mig i håret och sedan går jag vidare, inget mer med det’’. Innan de utsatta uppmärksammats om att de utsätts för HRV är våldet
normaliserat till den grad där den utsatta inte värderar HRV som våld, utan något som tillhör vardagen; det vill säga vardagsheder. Däremot kan konsekvenserna av när utsatta blir
uppmärksammade om sin utsatthet i relation till HRV leda till svåra psykiska besvär:
Psykisk ohälsa är väldigt hög bland de som kontaktar oss. Om man levt ett liv där man aldrig fått utveckla ett jättestarkt jag; alltså vad jag vill, behöver, känner och önskar. Får man aldrig prata om sina egna behov under hela livet och sen komma till gymnasiet och se klasskompisarna och bara “men vänta nu, min klasskompis köpte en bil för sina pengar” och “min klasskompis ska flytta, plugga och bo själv”. Den psykiska ohälsan blir ännu starkare för att man fattar och börjar inse att “jag kommer inte få bestämma själv”,
“jag kommer aldrig få uttrycka mitt egna jag och jag kommer inte få göra det mitt hjärta klappar för”. Den sorgen beskriver många som outhärdlig. Den sorgen kan ju göra att man nästan känner att man inte vill leva.
En annan intervjuperson förklarar vidare att när de utsatta uppnår ungdomen försöker vissa göra motstånd:
Många har testat att göra motstånd mot familjerna. Många har försökt med olika metoder, men har du blivit manipulerad och styrd hela livet är det ganska lätt att du bara faller in i ledet för oftast ser du hur andra i familjen, såsom äldre kusiner, blivit behandlade när de protesterat. Då blir det per automatik att man bara ställer sig i ledet. Sen finns det de som trotsar och försöker utmana men märker att det blir värre. De hamnar då i en fas där de lever dag för dag och det är det värsta man kan göra inom hederskontexten. För det är som att “ja men idag är det bra, men skitsamma vi får se vad som händer imorgon”.
Problemet är att om du är 13, 14 eller 15 och börjar leva efter den metoden när du är 18 är du helt förstörd och manipulerad. När de sedan säger “vi har hittat en man till dig”
kommer du inte kunna säga nej utan då är du redan i systemet och anpassar dig. Trycket och begränsningarna ökar oftast med åren.
Till skillnad från motionerna samt tidigare forskning lägger intervjupersonerna stort fokus på HRV i ungdomsåldern. Likt en av intervjupersonerna beskrivit ovan är ungdomarna ibland inte medvetna om att de utsätts för HRV förrän de hamnar i åldern där andra ungdomar börjar bli mer självständiga. När andra jämnåriga som inte lever i en
hederskontext får mindre restriktioner att förhålla sig till skulle detta kunna skapa negativa känslor hos de som blir utsatta för HRV. Känslan av att missa något eller att försättas i ett utanförskap skulle därmed kunna innebära ett dubbelt misskännande från såväl föräldrar som från samhället. Att inte vara en del av en gemenskap ens i skolan eller i andra sammanhang utanför hederskontexten skulle därmed kunna innebära att individerna tvingas anpassa sig till de normer och värderingar som råder inom kollektivet.
Samtliga intervjupersoner belyser även problematiken som många tidigare studier (Björktomta 2019:454; Strid m.fl. 2018:30 uppmärksammat om att kvinnorna inte själva får
bestämma vilka de vill gifta sig med. Att inte själv få bestämma vem de ska gifta sig med kan försätta kvinnorna i ett liv med ständiga sexuella övergrepp. En intervjuperson belyser
problematiken:
När ett barn ingår i ett tvångsäktenskap förekommer det ju sex, och då förekommer det ju våldtäkt per automatik eftersom de inte har valt det här äktenskapet utan de har blivit tvingade in i det. Och när det då förekommer sex, är det ju då sexuellt övergrepp eller våldtäkt rent ut sagt.
Ytterligare en intervjuperson talade om problematiken kring att de utsatta kvinnorna riskerar att bli utsatta för sexuella övergrepp eller våldtäkt. Intervjupersonen belyste specifikt hur individer med kognitiva funktionsnedsättningar kan bli drabbade:
Om man tvingas gifta sig med någon man inte vill leva med och speciellt om man är en särskilt sårbar grupp, jag tänker på unga som har kognitiva nedsättningar eller intellektuella funktionssvårigheter, så kan giftermål innebära att varje dag bli utsatt för våldtäkt. För du tvingas leva med någon du inte själv valt. Du kanske aldrig varit sexuellt aktiv och nu förväntas vara det med någon du inte valt. Då är det våldet säkert det absolut svåraste; att hela tiden bli utsatt för övergrepp. Och om du tvingas gifta dig med någon du inte valt, även om du inte har funktionssvårigheter, så kan det livet också innebära ett liv där du ständigt blir utsatt för övergrepp för att man förväntas bilda familj.
Intervjupersonerna bekräftar tidigare studiers resultat (Strid m.fl. 2018:26; WHO 2020) angående att fysiskt våldsutövande i form av könsstympning är vanligt förekommande i hederskontexter. Könsstympning kan även leda till annan problematik senare i livet. En intervjuperson fångade detta:
Det är 38000 stycken kvinnor idag i Sverige som är utsatta för könsstympning. Det våldet, det fysiska, kan absolut vara det svåraste eftersom det kan bli problem med att kissa och menstruation beroende på hur man blivit stympad. Är du dessutom igensydd och tvingas ha sex med någon har du bara ett pyttelitet hål så då spricker man och då kan man gå med infektioner hur länge som helst.
Intervjupersonerna har i sina yrken mött kvinnor som riskerar att bli bortgifta. I vissa av fallen måste de agera akut då kvinnorna riskerar att bli bortgifta snarast. Vi bad en av
intervjupersonerna beskriva ett typiskt fall:
Det var en tjej som kom in i chatten. Hon var myndig. Men hon levde inlåst under 2 år i princip. Hon berättade hur hon hade det och jag fortsatte ha kontakt med henne. Tre veckor efter ringde hon mig och sa att “nu står jag på den här tunnelbanestationen och jag har lämnat min familj, vad ska jag göra?”. Vi åkte till socialtjänsten där hon blev skyddad.
Hon skulle giftas bort nu i sommar. Skulle hon åka tillbaka [till familjen] skulle hon giftas
