S S k k r r i i v v a a s s i i g g t t i i l l l l l l ä ä s s n n i i n n g g p p å å d d a a t t o o r r n n
efter idéer av Arne Trageton
ASFDJKÖA SDFJLSSLIR IRJWMV AS OFOEIRGOMW WPO-
TRIMWO MFLOLQW OLICQ WIQÄPOFJW SMF NWIP WON
COPHGH…KLSDFDPDFÅNDLSDLNAMMT KMOMKKJLNRÖ-
KÄÖN…
Denna bok är producerad med MS Word 2000 och Paint Shop Pro
Sammanställd av Peter Essen
Datoriet – Lundby 2007-01-10
Innehållsförteckning
1 - Förberedelser ______________________________________________________________ 8 2 - Klassrummet/möblering______________________________________________________ 9 3 - Metod – hur kan man gå tillväga? _____________________________________________ 11 Introducera barnen __________________________________________________________ 11 Att skriva utan penna ________________________________________________________ 11 Fingersättning ______________________________________________________________ 12 4 - Skrivutvecklingen _________________________________________________________ 13 Bokstavssträngar____________________________________________________________ 13 Påhittad stavning ___________________________________________________________ 14 Ljudhärmande stavning ______________________________________________________ 15 Rimord ___________________________________________________________________ 16 Egna berättelser ____________________________________________________________ 16 5 - Andra sätt att stimulera barns skrivande ________________________________________ 18 Skriva meddelanden hem _____________________________________________________ 18 Boken om mig självSkriv alla ord du kommer på som börjar på bokstaven A, B, C, D, E….. 19
Skriv alla ord du kommer på som börjar på bokstaven A, B, C, D, E….. ________________ 20 Skriva skyltar ______________________________________________________________ 20 Inbjudningskort_____________________________________________________________ 21 Bilder och text hör ihop ______________________________________________________ 21 Skriva berättelser om vad som hände på lovet. ____________________________________ 22 Hitta på egna skrivuppgifter. __________________________________________________ 24 Göra en egen skoltidning eller andra ”magasin” ___________________________________ 23 Antal barn som arbetar samtidigt _______________________________________________ 25 Pojke/flicka________________________________________________________________ 25 6 - Effekter enligt den norska forskningen _________________________________________ 26 7 - Kostnader ________________________________________________________________ 27
Inledning
”Ut med penna och papper, handskrift och abc-böcker. In med tangent- bord, dator och barnens egenproducerade läseböcker. Forskaren Arne Trageton, från Norge, vill förändra läs- och skrivinlärningen i grunden.”
I Norge arbetar Arne Trageton sedan ett antal år med forskning som går ut på att lära barnen läsa genom att skriva – och man väntar ända till deras årskurs 3 (motsvarande svenskt År 2) med att introducera penna och papper. Arne menar att det är mycket lättare att lära sig läsa genom att sk- riva först – om man får arbeta med egna texter. Barn har redan tankar om vad de vill berätta. Se- dan är det bara att sätta sig vid datorn och börja skriva - alltid två och två och en pojke och en flicka som samarbetar. Hur blir det då? De kan ju inte stava rätt. Detta bryr man sig inte om i starten, utan ”det ger sig av sig självt” så småningom. Det är en kombination av att banen ”vill stava rätt” och andras påpekanden om att man inte stavat rätt, eftersom det inte går att läsa i vis- sa fall. Pedagogen är naturligtvis viktig i denna process och leder barnen in på rätt stig. ”Det finns ett annat sätt att skriva detta, som du skrivit. Vill du veta hur?”
Man kan se stora likheter med Ulrika Leimars idéer om ”läsinlärning på talets grund” från 1960 och -70-talen. Om Henry Pluckrose fortfarande varit aktiv skulle han definitivt använt denna
”metod”. På Prior Weston School i London arbetade man exakt så här med skriv- och läsinlär- ning som Arne förespråkar, fast utan datorer.
Skriva innan man kan börja läsa – varför då? Tänk efter. Hur var det när du själv var nybörjare på något som du skulle lära dig? Vilket är lättast;
att spela piano genom att bara pröva sig fram eller att börja spela efter noter?
att rita egna bilder eller att rita av något?
att hitta på egna texter och försöka skriva ner dem efter eget förstånd eller att läsa andras bokstäver som bildar en obegriplig ”bokstavsröra” och som vuxna har hittat på på ett läro- medelsförlag?
En grundläggande fördel med att barnen skriver först och läser sedan är att de själva alltid vet vad de skrivit, vilket ju inte alltid är fallet för ett barn som ska läsa text i en läsebok.
Barn har svårt med att forma bokstäver för hand när de börjar skriva. Med hjälp av tangentbordet och datorn blir det riktigt lätt att forma bokstäverna – och snyggt blir det ju också, även om man inte börjar med att ”snirkla till” bokstäverna.
Denna ”metod” fungerar förmodligen bäst om man arbetar tematiskt. Då blir det lätt att ge bar- nen temaanknutna arbetsuppgifter. Om man dessutom ger barnen temaanknutna upplevelser i form av teater, studiebesök, utflykter m.m. har banen mycket att skriva om.
Denna Lätt-fil är tänkt att fungera som en ”startguide” för dig när du vill börja arbeta på detta sätt med skriv- och läsinlärning.
Länken här tar dig till Arne Tragetons egen hemsida där han beskriver sin forskning mer i detalj och hur detta kan gå till: http://ans.hsh.no/home/atr/tekstskaping/index.htm
Låt barnen växla över från att vara konsumenter (av TV, video, dataspel och färdiga läseböcker) till att bli producenter av egenproducerade texter!
Nu börjar vi!
1 - Förberedelser
Skaffa datorer – gamla duger bra. De ska endast användas som ”skrivmaskiner”.
Skrivare – utan skrivare är datorn bara halv. Barnen måste kunna skriva ut sina texter. Des- sa kan läggas i deras portfolio, klippas ut och sammanställas i böcker tillsammans med teckningar/bilder, eller sättas upp på väggen. Bläckstråleskrivare är billiga idag.
Ett enkelt ordbehandlingsprogram, men om du redan har tillgång till MS Word är det bra.
Använd vanliga bord, som ni redan har i verksamheten.
Inga stolar behövs, eftersom det passar bra att barnen står upp och arbetar. Då blir det lätt för dem att byta plats när det är den andres tur att skriva.
Ställ in Word med Arial, Times eller Verdana med 24 punkters storlek som standard. (Gå in i denna dialogruta via menyn Format – Tecken alt. tryck Ctrl + D för att sälla in detta. Tryck sedan på knappen Standard… för att bekräfta inställningarna. Varje nytt dokument som öppnas har nu dessa inställningar.)
Dessa inställnngar gör att barnens texter snabbt fyller sidorna och de blir uppmuntrade att skriva mycket.
2 - Klassrummet/möblering
Först kom klassrummet – sedan kom datorerna. Ibland kan det vara svårt att hitta ett bra sätt att möblera sitt klassrum efter datorerna. Här är några saker du kan tänka på.
Så här kan det se ut enligt Arne (skissen är lånad ur en av hans skrifter i ämnet). Det är naturligtvis väldigt individuellt hur man vill möblera för att verksamheten ska fungera.
Det viktiga här är att du/ni funderar på hur du/ni vill ha det i era utrymmen.
Lägg märke till att datorerna står centralt placerade i klassrummet och inte undanskuf- fade i ett hörn.
En annan variant, som Arne har beskrivit, är att man vrider ut ett bord 90o ut från väggen, alltså att bordets kortsida hamnar mot väg- gen.
Därefter placerar man en dator på var sida – lite omlott, så att de inte stör varandra. Sto-
lar behövs inte. Barnen, vilka alltid arbetar två och två, står upp och skriver (en pojke och
en flicka eftersom det alltid uppstår bättre diskussioner med en av varje kön, enligt Arne).
Dessa barn är relativt små (korta) och sitter inte bekvämt vid ett vanligt bord och vanliga stolar och sedan ska försöka nå upp till tangentbord och skärm. Med denna möblering är det lätt för barnen att växla mellan vem som är aktiv skrivare vid datorn och vem står bredvid och ”supportar”. Du som pedagog får också
lätt att få ögonkontakt med barnen från andra sidan bordet och slipper att stå bakom elever- na när du pratar med dem.
Så här kan det se ut.
Datorerna behöver inte vara nätverkskoppla- de, men de måste vara anslutna till en
(färg)skrivare. Att arbeta med Internet vid dessa åldrar (6-9-år) är för avancerat för dem, så kostnaden för nätverksdragning kan spara in.
Med två sådana uppsättningar i ett klassrum kan åtta elever arbeta samtidigt med att skriva och att skriva blir centralt i denna typ av verksamhet, därför får datorerna ta plats.
Dator 1
Dator 2
Två barn per sida.
3 - Metod – hur kan man gå tillväga?
Det är viktigt att förstå att detta inte är en metod i vanlig bemärkelse. Det finns inga fasta regler, för då börjar man kanske känna att man gör ”rätt” eller ”fel”. Arnes idéer är testade under ett forskningsprojekt och de har också prövat sig fram, så gör det du också!
Introducera barnen
Många barn är idag redan mycket bekanta med datorn. Oftast har de suttit vid datorer och spelat spel. De har redan blivit vana vid att vara konsumenter. Låt barnen bli producenter. Detta hand- lar i första hand om att skapa texter för att lära sig läsa – skriva sig till läsning. Berätta för bar- nen hur ni har tänkt och varför barnen ska börja skriva.
Eftersom ni inte ska använda papper och penna de första åren behöver det också en förklaring – inte minst för föräldrarna.
Att skriva utan penna
Varför ska barnen inte skriva med penna när de lär sig skriva? För många barn som börjar skolan är det svårt att hantera finmotoriken riktigt bra. Jag känner igen från min egen skoltid, då jag fick
”skrivkramp” när jag försökte forma bokstäver så som min lärare ville. Att använda datorn vid skriv- och läsinlärningen lägger tonvikten på innehållet, d.v.s. de tankar och idéer som föds inne i barnets huvud och som sedan hamnar på pappret. I Norge upptäckte man att kvalitén på texter-
na blev väldigt mycket bättre – rent innehållsmässigt - och eleverna skrev också längre texter än elever gjort tidigare då de skrev enbart med penna. (I Norge hade man en referensgrupp av ele- ver, vilka fick skriva enbart med penna från början. Då kunde man mäta skillnaderna.)
Det är uppenbart att det är avsevärt enklare att trycka en tangent för att få en bokstav, än att plita ner varje bokstav för hand.
Fingersättning
Behöver barnen i så fall träna ”traditionell”
tangentbordsträning? Låt barnen börja med att ”spela piano”, som Arne kallar det. Det innebär att man placerar händerna och fing- rarna så som man ”ska”, d.v.s. med pekfing- rarna på tangenterna F och J som utgångs- punkt. Oftast finns någon typ av markering på just dessa tangenter. Rita även ett streck i mitten av tangentbordet enligt denna bild (för att visa eleverna vilken hand som ska vara på vilken sida av tangentbordet). Sedan
är det bara att skriva på. Nu blir det sida upp och sida ner med massor av bokstäver och siffror
Lär barnen att använda alla fingrarna – inte så mycket för att det ska bli ”rätt”, utan för att det går fortare att skriva med alla fingrarna än med pekfingervalsen.
4 - Skrivutvecklingen
Nu startar en intressant utveckling hos barnen. Dokumentera denna utveckling, genom att spara barnens alster, fotografera dem när de arbetar. Intervjua dem. Har du tillgång till en videokamera är detta ett plus. Utvecklingen går förmodligen mycket fortare än du anar och det är väldigt
spännande att upptäcka när barnen knäcker ”skriv- och läskoden”.
Bokstavssträngar
Visa barnen tangenten ”Caps Lock” (gör att det blir STORA BOKSTÄVER (VERSALER)
HELA TIDEN) och bestäm sedan om de ska skriva med VERSALER eller gemena bokstäver. Ef- ter ett tag bestämmer barnen själva hur de vill ha det. Om de yngsta barnen skriver uteslutande med versaler blir det till slut ett utvecklingssteg för dem att skriva versal-gement. Arne nämnde att de något äldre barnen kommenterade versaler som ”småbarnsskrift” och att de nu skriver på samma sätt som i tryckt text. Intressant!
Samtidigt som de lär sig använda alla fingrarna när de skriver kommer det också ut en massa bokstäver på skärmen (vi kan kalla dem bokstavssträngar). De blir nyfikna. ”Oj vad mycket jag har skrivit!” Du som pedagog har här en viktig roll och börjar ställa frågor om det de har skrivit.
– ”Vad har du skrivit?”
– ”Kan du läsa det för mig?”
– ”Vilken bokstav börjar ditt namn på?” Barnet svarar: ”P”
– ”Kan du hitta ”din” bokstav i det du skrivit? Barnet svarar: ”Där, där…och där”
– ”Hur många ”P” kan du hitta på sidan? Barnet svarar: ”Tre”
– ”Vad heter din pappa? Kan du hitta ”hans bokstav”?
– ”Vad heter din mamma? Kan du hitta ”hennes bokstav”?
– ”Vilka andra bokstäver kan du? Kan du peka på skärmen/tangentbordet?
Använd hela tiden de riktiga benämningarna som; bokstäver, tangenter, skärm, skrivare…
Säg aldrig att de gör fel!
Påhittad stavning
Denna utveckling pågår samtidigt som deras ”vanliga” utveckling och de snappar upp ett och annat efter hand. När de väl fått syn på ”bokstäver” studerar de, medvetet eller omedvetet, hur bokstäver fungerar även i andra sammanhang. De börjar härma vuxna, eller andra som redan kan läsa och skriva, och börjar hitta på text där de själva känner till innehållet men där ingen annan kan läsa. Barnen arbetar ju två och två. Detta sporrar dem ytterligare till att hitta på egna histori-
Som pedagog ber du dem läsa upp vad de skrivit. De får även läsa upp sina texter för varandra.
Några vill kanske redan på detta stadium läsa upp vad de skrivit för den övriga klassen. Den svå- ra pedagogiska nöten blir när ett barn ber dig läsa vad han/hon skrivit. Då måste man vara di- plomatisk. Om barnen får rita bilder till sina texter blir det en naturlig koppling mellan text och bild.
Ljudhärmande stavning
Något lättare att förstå blir det när barnen går över till ljudhärmande stavning. Då har du en chans att gissa dig till vad de har skrivit – om du blir ombedd att läsa deras texter. Efter ett tag blir du förmodligen riktigt bra på att tolka denna typ av skrift. Om jag var 6 år och skulle skriva mitt namn i denna utvecklingsfas kunde jag kanske skriva mitt namn PTRSN (Peter Essen). Om jag skulle skriva en saga och börja på traditionellt sätt kanske jag skulle skriva ”D VA N GÅG N HND…” eller något liknande. När barn skriver på detta sätt är de egentligen bara rationella. Var- för skriva fler bokstäver än nödvändigt?
Men kom ihåg. Det är ju banen som ska läsa, så det ordnar sig ☺
Rimord
Barn älskar att rimma. Utnyttja denna lust att rimma och låt dem hitta på egna rimord. Det är mycket intressant att se – via det barn skriver - hur de egentligen tänker. Några exempel:
KAT HAT (katt-hatt)
KLOKA DOKA (klocka-docka) Dubbelkonsonanter är de inte så bra på i början.
Kommentera inte om de inte frågar hur man stavar!
BRÖD DÖD HAJ PAJ
Ge barnen i uppgift att skriva vilka rim som helst. Sedan kan man öka svårighetsgraden genom att be dem skriva rim som börjar på en viss bokstav. Stimulera hela tiden barnen att gå vidare med frågor och motfrågor och nya utmaningar.
Egna berättelser
När de skrivit på detta sätt ett tag är det kanske dags att låta barnen skriva egna berättelser. Då är de bra om det bygger på deras egen erfarenhet, d.v.s. något de upplevt, kanske också kopplat till temat ni arbetar med. Ämnen för detta kan hittas på i all oändlighet. Det är bra om texterna kom- bineras med barnens egna bilder. Då kan de rita först och skriva det som de har ritat - eller tvärt
Här är några exempel:
Min favoritfärg är…
Mitt älsklingsdjur är…
Min älsklingsrätt är…
När vi var i Slottsskogen tyckte jag…
Jag tycker om att bada, för att…
När jag blir stor ska jag arbeta med…
Hemma hos oss bor…
Det är bra om du ställer ”fortsättningsfrågor” även här, för att få barnen att skriva längre texter, t.ex.
Temat är: Mitt älsklingsdjur är… Barnet skriver: Mitt älsklingsdjur är katt. Du frågar: Vad heter katten? Barnet skriver: Katten heter Albin. Du frågar: Vilken färg har katten? Barnet fortsätter att skriva: Min katt är svart och vit, o.s.v. När de är färdiga med sin berättelse ber du dem att rita en bild till texten.
I början vet de inte att ”beskrivande text” fungerar på detta sätt med lite längre utläggningar, ef- tersom de aldrig prövat på att skriva så. De behöver en lite ”puff” för att komma igång och för att utveckla sitt skrivande. Det är mängdträningen som ger resultat.
OBS! Det är inte ”farligt” att ge barnen uppgifter i början. Efter ett tag hittar de på egna skrivte- man, som kan bli det som de övriga också skriver om. Lyft gärna fram de ”svaga” barnens idéer.
Fördela jämnt mellan pojkar och flickor. Det gäller att vara lyhörd som pedagog.
När barnen skriver så här om vad de tycker, känner, vill o.s.v. lär du känna ”dina” barn på ett väldigt bra sätt. Det fungerar som en slags ”barnobservation” och man kan gå tillbaka och läsa i efterhand, för att lätt se barnens utveckling.
Lägg sedan dessa arbeten i barnens portfolio och du har ”hela utvecklingen i ett nötskal”.
5 - Andra sätt att stimulera barns skrivande
Skriva meddelanden hem
Det är betydligt bättre att låta barnen skriva sina egna meddelanden hem än att ”fröken” gör det, vilket förmodligen är det vanligaste. Detta fungerar även med 5- och 6-åringar. Man pratar med barngruppen om vad det ska stå på lappen, vilket syfte den har o.s.v. Ett exempel:
”Utflykt onsdag 23 januari. Ta med matsäck och varma kläder.” Eftersom man först pratat med alla barnen och sedan låtit dem skriva sin egen lapp kommer ingen att glömma av detta. Om
”fröken” istället lägger en lapp i barnets väska och som barnen inte känner sig delaktiga i kom- mer hälften att komma utan matsäck den aktuella dagen. I början kanske de ska skriva av en för- laga, speciellt om det är ”viktiga” uppgifter eller meddelanden som måste vara korrekta.
Boken om mig själv
”Boken om mig själv” blir jättespännande läsning. Man knackar på på barnens – ibland – hemli- ga dörr. Då kan det hända att man får reda på saker som man egentligen inte borde få veta ☺.
Förbered detta arbete genom att tillverka egna, enkla böcker på förhand med det antal sidor som ni kan tänkas behöva. Detta projekt pågår också under en lång tid – kanske hela läsåret eller i alla fall en termin, för att alla ska känna att de hinner klart. Boken ska ha olika ”kapitel” där de får uppgift om att skriva om olika saker, t.ex.:
Det här är jag på framsidan kan de rita ett självporträtt (med färgpenna) och skriva sitt namn (på datorn + klippa ut + klistra in på framsidan).
Jag är x år sidan kanske fylls på med endast denna siffra.
I min familj är vi… här skriver de t.ex. antalet familjemedlemmar och vad de heter samt eventuellt hur gamla de är. En bild kompletterar informationen.
Vi bor på… här skriver de sin adress, om de bor i lägenhet eller villa, hur många rum de har etc. samt en bild av huset där de bor.
Vår bil är en… text och bild.
Min älsklingsfärg är… text och färgexempel.
Min älsklingsrätt är.. text och bild.
När jag blir stor vill jag… arbeta med … (eller om de redan nu har andra tankar om sitt liv.)
Med mera… När böckerna är klara läser var och en upp sin bok för övriga klasskamrater och hängs sedan upp på vägen i en ”utställning”.
Skriv alla ord du kommer på som börjar på bokstaven A, B, C, D, E…..
Barnen indelade två och två får en eller två bokstäver de ska arbeta med. Detta kan bli klassens egen ABC-bok. Rada upp bokstäverna uppifrån och ner. Rita eventuellt bilder till (några av) des- sa ord.
Skriva skyltar
Med datorns hjälp är det väldigt lätt att skriva stora och tydliga skyltar. Har man tur finns det ett
”ihåligt” typsnitt på datorn. Då kan man färglägga bokstäverna med t.ex. färgpennor. Det kan se ut så här:
Peter
Låt barnen skriva alla sådana skyltar, vilka eventuellt kan plastas in och sättas upp. Börja t.ex.
med att låta barnen skriva sina egna namnskyltar till ”klädhängaren”, till sin pärm eller portfolio
Detta kan utvecklas till att bli skyltar på allt möjligt; KYLSKÅP, DISKBÄNK, KLOSSLÅDA, LÄSEBÖCKER, WHITEBOARD (kan det stavas OAJTBÅRD?), VÄLKOMMEN TILL AV- DELNINGEN MYRAN, etc.
Nu kanske det kan vara bra om det blir ”rättstavat” så att inte barnen ”lär sig” stava fel i onödan.
Inbjudningskort
När man ska ha fest, föräldramöte el. dyl. brukar man skicka ut en inbjudan. Man kan fråga om det är ett par barn som kan ta på sig att utforma denna inbjudan – gärna i samarbete med något äldre barn och/eller en vuxen. När allt är ”korrekt” kopieras den och delas ut till de övriga bar- nen, som kan dekorera med bilder och/eller ramar. Låt barnen skriva ALLT som ska skrivas – i alla möjliga sammanhang. Det är ju inte de vuxna som behöver träning i att skriva och läsa ☺
Bilder och text hör ihop
Barn ritar och målar bilder långt innan de börjar skriva. Alltså har bilden en betydelse för barn.
Att låta barnen pröva på många olika tekniker när de skapar bilder gör att de får en bredare kun- skap om hur bilder kan skapas/framställas. Idag har ju även digitalkameran kommit in i vår verk- samhet. ”En bild säger mer än tusen ord” säger man ibland, men låt barnen även komplettera sina bilder med texter. Om man tagit fotografier på Luciatåget kan ett par barn få i uppgift att skriva till dessa bilder, som t.ex.: ”NADJA VAR LUCIA. NÅGRA VAR TÄRNOR OCH
NÅGRA VAR TOMTAR”. Bilderna och texterna kan ”klippas ihop” och sättas upp på väggen,
så att alla kan se och läsa. Eftersom barnen är involverade i textskapandet vet de vad som står och kan ”läsa” även om de egentligen inte kan läsa med full kontroll.
Sagor och äventyr
Barn älskar sagor och äventyr. Det är inte svårt att få dem att skriva egna. Med stöd och kom- mentarer från pedagogerna blir det riktigt bra historier. Barnen är väl bekanta med sagoböcker och i dessa finns det alltid bilder. Låt barnen rita/måla bilder till sina sagor. Bilden förstärker texten och texten beskriver bilden.
Dessa egenproducerade böcker kan sedan fungera som de allra bästa läseböcker för de övriga barnen – och de är (nästan) gratis.
Det bästa valet av ritmaterial i detta sammanhang är färgpennor av god kvalité. Man kan rita hårt, man kan rita lätt, man kan rita smått, man kan även fylla stora ytor med färg om man lägger pennspetsen ner en aning och har välvässad penna. Köp aldrig billiga färgpennor då de oftast har ett alldeles för mjukt stift, som lätt går av.
Skriva berättelser om vad som hände på lovet.
Detta är en uppgift som de flesta elever i våra skolor redan får när de har haft t.ex. sommarlov.
Låt barnen skriva om sina upplevelser på datorn nu istället. Glöm inte bilden!
Lek med olika typsnitt och textfärg
För en del barn är det viktigt att arbetet blir snyggt. Med datorns hjälp har man alla möjligheter att få snygga utskrifter. Barnen hittar säkert själv möjligheten att byta typsnitt, stil, storlek och teckenfärg – annars kan du visa hur detta går till. Upplys dem att det blir snyggare om man inte använder alla datorns typsnitt i samma dokument ☺!
Göra en egen skoltidning eller andra ”magasin”
Med de något äldre barnen kan man göra en skoltidning. Att göra en sådan tidning ger barnen möjlighet att lära känna datorn på flera sätt och utgångspunkten är MS Word (som duger alldeles utmärkt som layoutprogram).
Först ska man samla in material. Det kan ske i form av intervjuer, ”reportage”, material från öv- riga skolkamrater i form av roliga historier, dikter, fotografier (från digitalkameran förståss), ri- tade och inscannade teckningar m.m. Bilderna ska redigeras så att de passar in i layouten.
Sedan ska man skriva in texten i Word. Därefter kommer kanske layoutmomentet, då man be- stämmer hur många spalter man ska ha, vilka rubriker som ska sättas, vilka typsnitt man ska an- vända o.s.v.
Ja, det är mycket mer som ingår i en tidningsproduktion. Det är bra om man bildar en ”tidnings- redaktion” som bestå av barn i alla åldrar och av båda könen. Att göra en tidning är också en öv- ning i samarbete!
Detta är ett relativt avancerat arbete och pedagogerna måste hela tiden finnas med, för att stötta barnen i arbetet. Det är också lämpligt att man utser en ”ansvarig utgivare”. Om det är en mer of- ficiell tidning man ger ut ska det kanske vara rektorn som har denna roll. Tidningen ska också korrekturläsas. Denna uppgift kan läggas på de äldsta och mest ”läskunniga” eleverna.
När allt är klart går tidningen till tryck! Se arbetet med denna tidning i ett långt perspektiv och inte för många nummer per läsår. Kom ihåg att tidningens huvudsyfte är att lära barn skriva och läsa – inte att i första hand spegla skolans verksamhet. Det kan man använda skolans hemsida till istället.
Hitta på egna skrivuppgifter.
Det ena ger det andra och var inte rädd att ”stjäla” idéer från andra. Utveckling är ett givande och tagande.
Vill du ha ännu fler förslag kan du gå in på Arnes hemsida via denna länk. Där finns massor av teman du kan välja bland: http://stud.hsh.no/prosjekt/tekstskaping/Eksempel.asp
Antal barn som arbetar samtidigt
Om man arbetar så, att inte alla barnen gör samma sak samtidigt i klassen/gruppen kan man ju dela upp barnen i olika ”stationer” eller vad man nu kallar det. Då finns det möjlighet för några av barnen att arbeta vid datorerna. De andra barnen arbetar med allt ifrån klosslek till matematik, beroende på hur gamla de är.
Vid datorerna arbetar barnen två och två, som jag nämnde förut. Har man fyra datorer enligt ovan, kan åtta barn arbeta med att skriva sig till läsning.
Pojke/flicka
Under de år jag själv var aktiv i barngrupp var jag mycket noga med att barnen skulle vänja sig vid att arbeta med ”det andra könet”. Det var ingen självklarhet i början, fastän barnen då inte var äldre än 4, 5 eller 6 år. Könsroller befästs mycket tidigt. Hur kan man göra för att ”slå broar”
mellan könen?
Jag såg alltid till att banen skulle arbeta i par när det gällde de styrda, temaanknutna arbetsupp- gifterna. Jag frågade: Vem vill arbeta ”med detta …”? Barnen räckte upp handen och jag kunde välja ut ”lämpliga par” som jag trodde skull ha något att vinna på att arbeta ihop. Ibland valde jag ett ”svagt” barn som behövde denna uppmuntran, eller en flicka eller pojke, ett litet/ungt barn, ett barn som hade ”ledarförmåga” – allt efter arbetsuppgiftens art. Sedan bad jag ho-
nom/henne att välja en kamrat av motstående kön. Då blir det en blandning av min styrning och fritt val både vad gäller aktivitet och ”arbetskamrat”. Om man sätter detta ”i system” lär sig bar-
nen snabbt att oavsett ålder, förmåga eller kön kan man samarbeta om en gemensam uppgift.
Detta sker hela tiden under pedagogens ”uppsikt”. Börjar man lämna barnen helt på egen hand kanske detta sätt att arbeta får helt motsatt effekt. De starka barnen tar då lätt överhanden.
6 - Effekter enligt den norska forskningen
När introduceras ”papper och penna” och vad får det för konsekvenser? I Arnes projekt väntade man tills barnen började sitt tredje år (motsvarande vårt År 2; i Norge börjar man i skolan när man är 6 år) innan man sa till eleverna att det var dags att skriva med pennan. Barnen behöver naturligtvis lära sig detta, för man har ju inte alltid tillgång till en dator.
Det visade sig att barnen lärde sig fortare att skriva för hand (när de väl startade) än de barn som ingick i kontrollgruppen, som fick lära sig på traditionellt vis från början. De fortsatte med att skriva texter med bättre innehållsmässig kvalité och det fortsatte även med att skriva längre tex- ter. Handstilen blev också ”bättre” när de fått vänta.
En kollega till mig berättade att när de skaffade datorn hem började dottern att pröva datorns oli- ka typsnitt och företrädesvis de ”snirkliga”. Sedan härmade hon datorns skrift och lärde sig på detta vis ”skrivstil”. Jag tror inte att man ska överdriva sina farhågor, vare sig i ena eller andra riktningen. Ger man bara barn den tid de behöver, så brukar allt ordna sig till det bästa.
7 - Kostnader
Det kan vara alldeles ”gratis” eller åtminstone förknippat med mycket låga kostnader.
Datorerna vi pratar om i detta sammanhang kan vara riktigt gamla och ”slöa”, vilka blivit utran- gerade av din egen förvaltning eller av företag. Det enda kravet är att de ska fungera. Att ordbe- handla tar väldigt lite kraft av datorn. Ta upp frågan när du har föräldrarna samlade. Föräldrar skänker gärna saker till deras barns förskola/skola. OBS! Kolla av att Windows- och Office- licenserna följer med datorn. Annars får du komplettera med dessa.
Till detta kommer kostnad för skrivare, men idag får man en bra skrivare för ca 1.000 kr. Det går också att koppla ett par datorer till en skrivare via en speciell ”grenkontakt”.
Eftersom det inte behövs några särskilda ”datorbord”, så kan man ta vilka bord som helst man redan har. Stolar behövs ju inte alls, eftersom barnen står upp och arbetar (vilket också många vuxna väljer att göra idag av ergonomiskäl).
Ofta köper man färdiga böcker från våra läromedelsförlag, utan att reflektera över vad de kostar.
Låt oss säga att man inte köper dessa böcker, utan använder barnens egna böcker istället som lä- seböcker. Då skulle varje klass kunna spara tusentals kronor varje år i minskade kostnader.
