Revisionsrapport
Institutionsplaceringar – barn och ungdomar
Ängelholms kommun
Augusti 2009
Niklas Sommelius
Innehållsförteckning
Sammanfattning... 1
Förkortningar/definitioner ... 2
1 Bakgrund och revisionsfråga ... 3
1.1 Metod och avgränsning ... 3
2 Inledning ... 4
2.1 Bakgrund ... 4
2.2 Socialtjänstens utredningsskyldighet ... 6
2.3 Strukturerad utredning och genomförande ... 7
3 Organisation... 9
3.1 Kostnader ... 10
4 Utveckling av institutionsplaceringar ... 11
4.1 Volym och kostnader ... 11
4.2 Sammanfattande bedömning ... 13
5 Iakttagelser och bedömning av verksamheten ... 14
5.1 Upphandling av institutionsplatser ... 14
5.1.1 Iakttagelser och bedömning ... 14
5.2 Metoder och arbetssätt ... 15
5.2.1 Iakttagelser och bedömning ... 17
5.3 Aktgranskning ... 17
5.3.1 Iakttagelser och bedömning ... 18
5.4 Revisionens samlade bedömning ... 18
Sammanfattning
Ängelholms kommuns revisorer har uppdragit åt Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB att genomföra en granskning av institutionsplaceringar av barn och ungdomar.
Revisionsfrågan är hur nämnden säkerställer att insatsen institutionsplacering av barn och ungdomar används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
Granskningen omfattar:
En kartläggning av förekomsten av institutionsplaceringar under åren 2006-2008.
Ekonomisk utveckling avseende institutionsplaceringar under åren 2006-2008.
Granskning av riktlinjer, rutiner och arbetssätt i samband med institutionsplaceringar och dess upphörande.
Kartläggning av öppenvård, både egen och extern.
Samverkan mellan socialtjänst och skola
Socialtjänsten har ett övergripande ansvar för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden ( 5 kap. 1 § SoL). När socialtjänsten får kännedom om missförhållanden har de ett ansvar för att utreda frågan. I vissa fall måste socialnämnden fatta beslut om insatser som leder till att barnet eller ungdomen blir placerad i ett annat hem än sitt eget. Placeringen kan ske på frivillig väg genom att vårdnadshavaren samt den unge över 15 år ger sitt samtycke till detta eller om så inte sker genom tvång (LVU).
Det är få barn och ungdomar som blir föremål för placeringar enligt LVU i Ängelholm.
Socialnämnden har under årens lopp satsat på öppenvårdsinsatser. Socialnämndens kostnader för placeringar är lägre än i motsvarande kommuner. Andelen barn och ungdomar som blir föremål för placeringar är dock högre i Ängelholm än i motsvarande kommuner.
De rutiner och riktlinjer som finns som stöd till verksamheten är adekvata.
Dokumentationen i ärenden är bra visar den aktgenomgång som har gjorts av slumpvis utvalda ärenden. Utredningstidens bortre gräns, dvs att en utredning skall vara avslutat inom fyra månader, uppfylls.
Aktgenomgången visar dock att när det gäller vårdplaner finns det en brist genom att vårdplanen är inkluderat i socialnämndens beslut. Det framgår inte heller om
vårdnadshavaren eller om ungdomen som är äldre än 15 år har samtyckt till vården eller inte genom att vårdplanen inte är undertecknad.
De behandlingsplaner som institutionerna utarbetar håller inte tillräckligt hög kvalitet i vissa delar. Det finns behandlingsplaner som i stort är samma som vårdplanen istället för att bryta ner vårdplanens mål till aktiviteter som skall uppfylla vårdplanen.
Förkortningar/definitioner
BBIC Barns Behov i centrum
BVC Barnavårdscentral är en speciell vårdcentral
som svarar för kontroller av nyfödda och yngre barns hälsa.
FB Föräldrabalken
HVB Hem för Vård av Barn
LVU Lag med särskilda bestämmelser om vård
av unga, reglerar tvångsomhändertagande av unga människor i Sverige under 18 år och i vissa fall av unga under 20.
Grunderna för omhändertagande kan vara bristande hemförhållanden eller den unges egna vårdslösa beteende
SIS Statens institutionsstyrelse är den
myndighet som administrerar och driver tvångsvård av ungdomar och vuxna
missbrukare i Sverige. Ungdomsvården har 31 institutioner och knappt 700 platser.
SoL Socialtjänstlagen utgör grunden för
socialtjänstens verksamhet i Sverige.
1 Bakgrund och revisionsfråga
Ängelholms kommuns revisorer har uppdragit åt Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB att genomföra en granskning av institutionsplaceringar av barn och ungdomar.
Socialtjänstlagen, SoL, ger kommunerna i uppdrag att sörja för barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt, får det skydd och stöd som de behöver. Där så är möjligt ska detta ske i samförstånd med den unge och dess föräldrar, men i vissa fall kan
tvångsåtgärder, i enlighet med lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, vara tillämpliga.
En institutionsplacering är ett stort ingripande i en persons liv och det innebär ofta stora kostnader för kommunen. Det är befogat att utvärdera huruvida insatsen ger önskat resultat. En institutionsplacering bör föregås av en grundlig utredning som definierar vårdbehovet så att vården kan utformas på bästa sätt för den enskilde och därmed också vara effektivt. Lagstiftningen ställer höga krav på att kommunen noga följer vården både under vårdtiden och efter.
Revisionsfrågan är hur nämnden säkerställer att insatsen institutionsplacering av barn och ungdomar används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
Granskningen omfattar:
En kartläggning av förekomsten av institutionsplaceringar under åren 2006-2008.
Ekonomisk utveckling avseende institutionsplaceringar under åren 2006-2008.
Granskning av riktlinjer, rutiner och arbetssätt i samband med institutionsplaceringar och dess upphörande.
Kartläggning av öppenvård, både egen och extern.
Samverkan mellan socialtjänst och skola 1.1 Metod och avgränsning
Granskningen har genomförts genom att ta del av relevanta styrdokument och interna riktlinjer. För att säkerställa att ärendehanteringen är ändamålsenlig har aktgranskning av tio personakter genomförts. Utöver aktgranskningen har intervjuer med ansvarig
sektionsledare vid vård- och behandlingsgruppen, gruppledare (1:e socialsekreterare) samt tre socialsekreterare, men även intervju med socialnämndens ordförande genomförts.
Den statistik som redovisas bygger dels på kommunens egna uppgifter dels offentlig statistik.
Rapporten har varit föremål för sakgranskning.
2 Inledning
2.1 Bakgrund
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Barnet skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling ( 6 kap. 1 § FB). I rätten till omvårdnad ingår både fysisk och psykisk omsorg.
Vårdnadshavaren har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda ( 6 kap. 2 § FB). Föräldrarna har huvudansvaret för sitt barn, med stöd av samhällets generella insatser. Socialtjänsten har ett
övergripande ansvar för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden ( 5 kap. 1 § SoL).”1
Dessa ovanstående stycken är grundbulten i synen på barn och föräldraansvaret och ibland finns det således behov från såväl barn, föräldrar som samhället att hjälpa parter när de inte har förmåga att uppfylla detta.
”Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och betonar särskilt ett nära samarbete med hemmet. Samhället har dock möjlighet att kunna ge barn och unga det skydd eller vård de behöver även i de fall vårdnadshavaren och den unge, när han eller hon fyllt 15 inte samtycker till nödvändiga insatser. Detta regleras i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.”
Utgångspunkten är att insatser från socialtjänsten skall ske genom frivillighet. Det finns dock situationer då vårdnadshavaren inte ger sitt samtycke eller att det finns risk att barnet/ungdomen har ett sådant vårdbehov, utan att själv inse det, då tvångsåtgärder är nödvändiga.
1 Socialstyrelsen, 2006, Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser, s 13.
Vård med stöd av LVU kan förekomma i två huvudfall, de s.k. miljöfallen (2 §) och beteendefallen (3 §).
• 2 § LVU:
”Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.”
• 3 § LVU:
”Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Vård skall också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 31 kap. 1 § brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första
stycket.”
Beslut om vård med stöd av LVU fattas av länsrätten efter ansökan av nämnden.
Barnet eller ungdomens möjligheter att tala för sig själv regleras i lagstiftningen i och med att Sverige ratificerade barnkonventionen. Utgångspunkten är att socialtjänsten skall ge möjlighet för den enskilde att framföra hur den ser på situationen och de förslag till insatser som diskuteras. Barnets synpunkter och föräldrarnas synpunkter tillsammans med socialtjänstens erfarenhet är det som ligger till grund för beslutet om insatser. Gällande barns möjlighet att yttra sig brukar socialtjänsten skilja mellan två perspektiv: objektivt perspektiv — kombination av forskning och erfarenhet; subjektivt perspektiv — det man får veta genom att lyssna på barnet.
Denna rapport beskriver hur socialtjänsten i Ängelholm arbetar med barn och unga som är i behov av insatser från SoL eller LVU.
2.2 Socialtjänstens utredningsskyldighet
Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning2 av vad som genom ansökan eller på annat sätt kommit till deras kännedom, och som kan leda till någon åtgärd från nämnden (11 kap. 1 § st. SoL).
Utredningen skall ske inom vissa preciserade ramar:
den som berörs av utredningen skall underrättas om att en utredning inleds, nämnden får konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs,
en utredning skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet, en utredning skall inte vara mer omfattande än vad som är motiverat av
omständigheterna i ärendet, och
en utredning skall bedrivas skyndsamt och vara avslutad inom fyra månader.
Att inleda utredning är således beroende av om det kan leda till någon åtgärd från nämnden. Innan socialtjänsten vet detta är regeln att socialtjänsten gör en
förhandsbedömning. Det innebär att socialtjänsten tar kontakt med anmälaren och även vårdnadshavaren. Detta är inte att betrakta som att utredning inletts. Sådana kontakter kan innebära att nämnden inte behöver inleda utredning.
Frågan om nämnden ska inleda utredning avgörs från fall till fall vid sk förhands- bedömning. Bedömningen innebär att nämnden bildar sig en uppfattning om det finns behov av hjälp från socialtjänsten, den enskildes uppfattning om att ta emot hjälp osv. Om det redan från början framgår att nämnden inte kan eller inte bör vidta åtgärder ska
utredning inte inledas. Detta gäller inte om det kan bli fråga om tvångsvård, LVU.
Om anmälaren är en myndighet, tex skola då bjuds anmälaren in till ett till det inledande möte med de det berör. Detta gäller inte enskilda personer/anonyma anmälare.
Myndigheter vars verksamhet kommer i kontakt med barn och ungdomar är skyldiga att anmäla till socialnämnden som måste ingripa till ett barns skydd. Exempel på sådana myndigheter är förskola, skola, BVC, mödravårdscentralen, Polisen etc. Även
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvård på socialtjänstens område har anmälningsskyldighet.
2 Av dokumentationen skall det framgå att:
1. att en utredning inleds,
2. datum (år, månad, dag) för beslutet, och
3. namn och befattning på den som fattat beslutet.
2.3 Strukturerad utredning och genomförande
Många kommuner använder sig av BBIC (Barns behov i centrum) som är ett system som har utarbetats av Socialstyrelsen. Grundtanken med BBIC är att uppgifter till utredningen bör inhämtas på ett strukturerat sätt och utifrån kunskap och beprövad erfarenhet. BBIC är ett handläggnings- och dokumentationssystem för utredningar och uppföljningar.
Det finns två syften med BBIC:
att stärka barns delaktighet och inflytande, förbättra samarbetet med barnets familj och nätverk samt skapa struktur och systematik i utredningen så att adekvata insatser beslutas av socialnämnden och att skapa en struktur för uppföljning,
att bidra till ökad rättsäkerhet genom att utredningar blir mer enhetliga.
Figur 1 Kunskapsbasen i BBIC illustreras av en triangel
Källa: Socialstyrelsen
När utredningen är avslutad och ett barn eller ungdom skall placeras i ett annat hem än det egna skall en vårdplan upprättas. Vårdplanen bygger på det som utredningen kommit fram till och skall redovisa de övergripande målen för en placering.
Denna vårdplan skall vårdnadshavare samt barnet över 15 år ge sitt samtycke till.
Vårdplanen fungerar senare i processen som ett planerings- och uppföljningsinstrument.
Vårdplanen skall följas upp var sjätte månad, vilket skall ligga till grund för
socialnämndens övervägande om fortsatt vård.3 Övervägande skall göras både vad gäller SoL-placeringar och LVU § 2 (miljöfallen).
Om den enskilde eller vårdnadshavaren inte ger sitt samtycke till vårdplanen skall detta dokumenteras i journalanteckningarna om vem som inte gett sitt samtycke.
Institutionen som barnet placeras hos skall också ta fram en plan – en behandlings- /genomförandeplan. Denna plan skall bryta ner vårdplanens övergripande målsättning till hur insatserna skall genomföras.
När det gäller placeringar på HVB-hem (Hem för Vård av Barn) har nästan samtliga kommuner i Skåne sedan 2004 ett ramavtal med ett stort antal institutioner. Vid
placeringar enligt LVU är det SIS (Statens Institutionsstyrelse) som är utförare och dessa omfattas inte av ramavtalet.
3 Är det fråga om LVU § 3 (beteendefallen) skall nämnden pröva var sjätte månad från verkställighetsdatumet om vården skall upphöra.
3 Organisation
Figur 2 Organisationsplan
Källa: Ängelholms kommun, Socialförvaltningen, Vård och behandling.
Vård och behandlingssektionen är organiserad under Individ- och familjeomsorgen.
Sektionsledaren är ansvarig för verksamheten och är direkt underställd socialchefen. Inom vård och behandlingssektionen finns ett antal arbetsgrupper: barn och ungdom (den som
granskas), familjerätt, familjehemsrekrytering, öppenvårdsgrupp, missbruksgrupp, fält, alkoholmottagningen, projekt Kvinnofrid samt projekt Stärkt vårdkedja.
Barn och ungdomsgruppen (BOU) har i uppdrag att med stöd av SoL ta emot
anmälningar och ansökningar gällande barn och ungdom 0–21 år samt övriga vuxna (ej missbruk), göra skyddsbedömningar samt utreda vid behov. Totalt arbetar nio
socialsekreterare inklusive gruppledare, vilket innebär 7,5 tjänster. Gruppen har tillgång till ett ungdomsboende i kommunen.4 Boendet har fem platser.
Öppenvårdsgruppen Älvan startade 2002 och har successivt byggts ut. Sedan 2008 arbetar sju personer med totalt 6,75 tjänster. Socialnämndens uppdrag till
öppenvårdsverksamheten är att satsa på intensivt hemmavårdsarbete och olika former av stöd. Öppenvårdsgruppen arbetar med såväl behandling som utredning av föräldrars omsorgsförmåga. De tjänster som öppenvårdsgruppen kan erbjuda är exempelvis stöd i föräldrarollen; samtal med barn/ungdomar; individuella samtal med vuxna; familjesamtal;
parsamtal; psykosocialt stöd för individer samt samspelsbedömning. Till
öppenvårdsgruppen remitteras bl a vuxna missbrukare, anhöriga, tonåringar med missbruksproblematik, föräldrar i behov av stöd m fl.
3.1 Kostnader
Tabell 1 Kostnader för olika insatser (tkr) År Institutionsplaceringar
barn/ungdom
Öppna insatser barn/ungdom
Familjehem
2006 7 450 2 242 5 208
2007 7 450 1 465 5 599
2008 7 900 3 769 6 273
2009 8 960 3 448 7 741
Källa: Socialförvaltningens intern budget
4 Ungdomsboendets mål är att arbeta med ungdomar utifrån ett lösningsfokuserat synsätt med ADL-träning (Anpassning i Dagliga Livet) som arbetssätt. För att bo vid boendet krävs att hot och våld mot boende/personal inte får förekomma eller att alkohol och droger inte får förekomma.
Ungdomsboendet är ett projekt under perioden 2007–2009 som delvis finansieras av Länsstyrelsen och budgeterade medel.
Socialtjänsten har under åren satsat på öppna insatser och familjehem som ett alternativ till placeringar. Extern öppenvård köps i mycket liten grad. Nämnden satsar istället på
hemmaplanslösningar.
4 Utveckling av institutionsplaceringar
Detta avsnitt avser att redovisa hur utvecklingen att institutionsplaceringarna har
utvecklats sig avseende volym och kostnader i Ängelholm och i jämförande kommuner.
4.1 Volym och kostnader
Diagram 1 Volymutveckling under perioden 2006-2008
0 2 4 6 8 10 12 14
jan-06 feb-06
mar-06 apr-
06 maj-06
jun -06
jul-06 aug
-06 sep-06
okt-06 nov-06
dec-06 jan-07
feb-07 mar-07
apr- 07
maj-07 jun
-07 jul-07
aug -07
sep-07 okt-07
nov-07 dec-07
jan-08 feb-08
mar-08 apr-
08 maj-08
jun -08
jul-08 aug
-08 sep-08
okt-08 nov-08
dec-08
Antal placerade
LVU, antal placerade upp till 18 år SoL, antal placerade upp till 18 år
Källa: Ängelholms kommun.
Diagrammet redovisar hur volymutvecklingen har varit i Ängelholms kommun under perioden januari 2006 — december 2008. Det är en tämligen stabil utveckling där antalet barn har förändrats med +- 4 personer under den granskade perioden. LVU-placeringarna ökade kraftigt under våren 2006 för att sedan minska under slutet av 2006 och sedan var tämligen konstant med några undantag. Såväl LVU som SoL följs jämt åt under perioden, vilket kan förklaras av att socialtjänsten börjar med SoL-insatser och om det inte fungerar så övergår det till en LVU-insats.
Diagram 2 Barn och ungdomsvård
200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Kostnad per inv.
Ängelholm Övriga kommuner, över 25 000 inv
Källa: WebOr.
Ifall hela barn- och ungdomsvården granskas i Ängelholm i relation med den jämförelsegrupp som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har kategoriserat likartade kommuner i konstateras att utvecklingen i kostnader är tämligen likartad.5 Det som skiljer sig är att Ängelholm har lägre kostnader per invånare än motsvarande kommuner.
5 Förutom Ängelholm ingår följande kommuner i kategorin ”Övriga kommuner över 25 000 invånare” Alingsås, Arvika, Boden, Bollnäs, Borlänge, Enköping, Falkenberg, Falköping, Gotland, Hudiksvall, Härnösand, Hässleholm, Karlshamn, Karlskoga, Katrineholm, Landskrona, Lidköping, Ludvika, Mark, Mjölby, Motala, Norrtälje, Nyköping, Piteå, Ronneby, Sandviken, Skövde, Strängnäs, Söderhamn, Trelleborg, Uddevalla, Västervik, Ystad.
Tabell 2 Övergripande statistik
Ängelholm Övriga kommuner, fler än 25 000 inv.
2006 2007 2006 2007
Andel (%) barn och unga placerade på institution av totala antalet placerade barn och unga 0-20 år den 1/11
25 24,4 22,9 23,4
Andel (%) vårddygn i institutionsvård av totalt antal vårddygn för barn och unga 0-20 år
13,1 17,5 21,3 21,4
Genomsnittlig kostnad (kr) per vårddygn för institutionsvård av barn och unga 0-20 år
3 592 5 403 4 033 4 138
Kostnad (kr) för placerade barn och unga 0-20 år per invånare 0-20 år
1 875 2 063 3 405 3 539 Källa: Kommundatabasen.
Ängelholm har en större andel barn och unga än motsvarande jämförande kommuner under perioden 2006–2007. Det samma gäller andel vårddygn. Däremot har Ängelholm en lägre genomsnittskostnad per vårddygn under 2006 än i jämförelsekommunerna, men detta har sedan skiftat till omvänd ordning under 2007
4.2 Sammanfattande bedömning
Ängelholm har få placeringar inom såväl HVB som LVU, men generellt högre än motsvarande kommuner. Nämnden har en relativt positiv utveckling genom att
kostnaderna och volymen är tämligen stabil, vilket bör kunna förklaras av andra orsaker såsom fler barn i familjehem och öppna insatser. Nämnden har säkerställt att kostnaderna per placering i åldersgruppen 0-20 år i relation till samma åldersgrupp i kommunen är betydligt lägre än i motsvarande kommuner.
5 Iakttagelser och bedömning av verksamheten
5.1 Upphandling av institutionsplatser
Den upphandling som Region Skåne genomförde 2004 innebär att handläggarna och nämnden i de flesta fall skall använda sig av det ramavtal som finns med ett stort antal institutioner. Handläggarna anser att det finns alternativ till institutioner och att de i första hand skall försöka matcha individens behov med de förslag till institutioner som finns.
Det kan dock göras undantag, men då görs en anteckning i akten och det framgår i så fall också i avdelningens tjänsteskrivelse till nämnden.6
Val av institution sker förhållandevis ofta genom att tjänstemännen har haft kontakt med institutionen tidigare och att de hör med kollegor om de har någon erfarenhet av den aktuella institutionen. Det förekommer också kontakt med andra kommuner om olika erfarenheter, men det är mindre vanligt. I den databas som finns skall institutionen presentera referenskommuner som socialsekreteraren kan ta kontakt med.
Den andra typen av institutionsplaceringar är SIS-placeringar. Då sker kontakt med SIS, Statens Institutionsstyrelse, en statlig myndighet som bedriver vård och behandling av ungdomar och vuxna missbrukare. Vården vid SIS-institution regleras i LVU. SIS- institutionerna ingår inte i upphandlingsavtalet.
5.1.1 Iakttagelser och bedömning
Den stora vinsten med upphandlingen är att priset är fast per institution. Visserligen försöker vissa HVB-hem att ta betalt för andra tjänster som inte är upphandlat, men det går att förhandla menar de intervjuade. Genom att priset är fast skapas en stabilare situation för nämnden eftersom denna typ av verksamhet är kostsam.
Några placeringar vid SIS är inte frekvent förekommande i Ängelholm och därmed upplevs detta inte som något problem.
6 Enligt policyn och rutin är det möjligt att gå utanför ramavtalen om det inte finns någon institution som matchar individens behov, om det saknas plats hos lämplig vårdgivare med avtal eller av geografiska skäl i vissa fall. Socialchefen godkänner att enheten väljer ett HVB utanför ramavtalen, men det är socialnämndens arbetsutskott som fattar beslut om placering.
5.2 Metoder och arbetssätt
Efter att en anmälan eller ansökan har gjorts går socialsekreterare och gruppledaren igenom ärendet och gör förhandsbedömningen som samtidigt gör en riskbedömning.
Därefter sker en fördelning i gruppen.7 De socialsekretare som har tidsutrymme får ansvar för ärendet. Har ärendet varit aktuellt tidigare är det naturligt att den tidigare
socialsekreteraren får ärendet om denne inte uttrycker en annan åsikt.
Utgångspunkten i Ängelholm är att de strävar efter att det alltid skall vara två
socialsekreterare som ansvarar för ärendet, vilket upplevs positivt av personalen, men det är inte alltid så i alla ärenden. Eftersom Ängelholm har börjat tillämpa BBIC sker
utredningen enligt de riktlinjer och mallar som finns i förvaltningen. Användandet av BBICs mallar sker successivt.
Efter att utredningen är klar lämnas en tjänsteskrivelse (utredning) med förslag till beslut till nämndens arbetsutskott. I brådskande fall tas beslut av Socialnämndens ordförande.
Arbetsutskottets uppgift är att ta ställning till placeringen om det handlar om SoL- placering på HVB-hem.
I annat fall, LVU, beslutar nämndens arbetsutskott i avvaktan på Länsrättens beslut. I nämndens ansvarsområde ligger också att följa upp vården och att säkerställa att de individer som blivit föremål för insatser inom nämndens område också får den hjälp och stöd som de kan förvänta sig.
Ibland händer det att nämnden ifrågasätter placeringen eller den kostnad som placeringen innebär. Den metod som nämnden tillämpar skiljer sig inte från andra kommuner.
Till varje sammanträde i nämnden granskas några ärenden. Detta upplevs som positivt av såväl nämnden som socialsekreterarna.
Nämnden är kritisk till de kostnader som SIS-placeringarna innebär, men det är ingen kritik mot tjänstemännen som föreslagit placeringen, utan mer riktad kritik till SIS vars placeringar är kostsamma. Nämnden uttrycker också att de ibland ifrågasätter
resavståndet, vilket kan leda till uppföljningen blir sämre, men också att tid tas från socialsekreterarna som skulle kunna användas till något annat socialt arbete.
7 Fördelningen sker måndag, onsdag samt fredag om det inte något akut ärende. Det är 7,5 personer som arbetar med utredningar.
Det sker samverkan med skolan, vilket är politiskt förankrat. Samarbetet har blivit bättre över tid, men det finns vissa skolor där samverkan inte fungerar fullt lika bra.
Modellen kring samverkan går ut på att varje rektorsområde har en socialsekreterare sk kontaktperson knuten till sig. Samverkan skall bygga på kontinuerlig kontakt mellan skolan och socialtjänsten med bl a tydliga rutiner kring anmälningar osv. En anledning till att samverkan har blivit bättre är att personalen inom socialtjänsten har blivit tydligare på klargöra vad de kan och inte kan göra. En förklaring till samverkan inte fungerar fullt ut är att vissa skolor anser att förvaltningen inte återkopplar information om vad som händer i utredningen. Återkoppling av vad som händer under och efter en utredning kan dock inte delges skolan om den enskilde inte ger sitt samtycke till detta.
Samverkan med andra kommuner exempelvis om det är ett ärende som skall överflyttas.
Annan typ av samverkan med andra kommuner är kring vissa övergripande frågor.
Samverkan med Polisen och BVC fungerar bra, men sämre med Mödravårdscentralen.
Samverkan med förskolan fungerar ungefär som med skolan, vilket beror på att de tillhör samma rektorsområde.
Uppföljningen av placeringen sker ungefär varannan månad. Ibland besöker socialsekreterarna institutionen och ibland kommer institutionen till Ängelholm.
Uppföljningen dokumenteras i aktjournalen. Uppföljningen sker också per telefon om något händer på institutionen. Någon direkt utvärdering av insatsen görs inte.
Eftervården skall börja planeras i nästan direkt anslutning med placeringen, men normalt sker det i slutet av placeringen. Det är öppenvården som är aktuell exempelvis Älvan, ungdomsboende eller förstärkt vårdkedja. I en del fall vill ungdomen stanna kvar i den kommun där institutionen är belägen och då sker köp av verksamhet i
placeringskommunen. Ängelholm har ungefär samma verktygslåda med insatser som alla andra kommuner. Om det varit fråga om LVU-placeringar köper de eftervården av SIS.
Många av de barn och ungdomar som placeras har haft en besvärlig familjesituation.
Nämnden arbetar därför med familjerna medan barnet eller ungdomen är placerad. Det vanligast är att öppenvården med familjebehandlare som tar sig an familjen. Det finns dock barn och ungdomar som missbrukar olika droger och då är det svårare att arbeta med familjen. Det kan vara ännu svårare att bedriva familjearbete på hemmaplan om det finns andra missbruksproblem i familjen, men socialtjänsten försöker. Finns det missbruk hos föräldrarna är det viktigt att föräldrarna genomgår missbruksbehandling innan
familjearbete påbörjas. Familjearbetet förutsätter också att ungdomar över 18 år samtycker till att anhöriga involveras i deras ärende.
5.2.1 Iakttagelser och bedömning
En inriktning som finns i socialnämnden i Ängelholm, men också i andra kommuners socialnämnder, som följer av lagstiftningen på området är att placeringar skall betraktas som en sista utväg och att olika lösningar på hemmaplan är huvudalternativet.
De riktlinjer och arbetsmetoder som finns i på förvaltningen är tydliga och förankrade bland tjänstemännen. Vår bedömning är att det sätt som nämnden valt att organisera denna verksamhet på är ändamålsenlig och effektiv och har lett till verksamheten tycks fungera väl.
Det är också positivt att verksamheten har valt att övergå till BBIC-modellen som ger tjänstemännen en mer strukturerad metod att dokumentera och bedriva uppföljning av verksamheten. Verksamheten verkar vara framåtblickande genom att de ibland arbetar i projektform under en given tid och söker extern finansiering till att utveckla och testa nya lösningar på hemmaplan.
Socialtjänsten förlitar sig delvis till att ramavtalet är en garanti för god kvalitet, men precis som nämnden anser så bör man även granska kvalitet eftersom ramavtalet inte garanterar kvalitet.
Som många andra sker uppföljningar av verksamheten i samband med placeringarna. Det sker dock ingen uppföljning vad som händer efter placeringen när det enskilda barnet eller ungdomen inte är aktuell för insatser från socialtjänsten. Det sker inte heller några
utvärderingar av insatserna. Det finns svårigheter att utvärdera insatser inom
socialtjänsten, men samtidigt är det viktigt att få kunskap om de insatser och resurser som satsats leder till positiva effekter. Den uppföljning som nämnden dock har är
ändamålsenligt och revisionen har därmed inget att tillägga.
5.3 Aktgranskning
Den aktgranskning som har genomförts har kontrollerat t ex följande faktorer.
Framgår det vem som fattat beslutet (stämmer det med delegationsordningen?) Är beslutet tydligt formulerat
Håller utredningen tidsgränsen (fyra månader) Verkställs beslutet
Finns vårdplan och genomförandeplan Går dokumentationen att följa
Är barnperspektivet beaktat Finns subjektiva bedömningar Finns dokumenterad uppföljning
Denna granskning har valt ut tio akter av 17 akter som var aktuella för placering under 2008 och utifrån en strukturerad mall granskat alla dessa ärenden utifrån ovanstående faktorer. Ingen av de barn och ungdomar som granskats har varit föremål för LVU.
5.3.1 Iakttagelser och bedömning
Vi kan konstatera att ärenden är väl dokumenterade och det går snabbt att förstå vad som har skett sedan anmälan gjorts. Journalanteckningarna är inte tyngda av långa
beskrivningar utan är precisa och professionella. Utredningarna beaktar barnperspektivet och det finns tydliga anteckningar om uppföljningar under placeringstiden.
Den enda brist som finns gäller vårdplanen. I en del av placeringarna är vårdplanen inskriven i beslutet och därmed är det inte en bilaga till beslutet. Det innebär att det är osäkert om den enskilde eller dennes vårdtagare har möjlighet att ge sitt samtycke till vårdplanen. Vårdplaner är inte heller undertecknade, vilket blir följden av att vårdplanen inte är en bilaga.
En förklaring kan vara att en del av ärendena är gjorda enligt BBIC-mallen och en del inte.
Detta är inget större problem, men det är viktigt att vårdplanen inte ingår i själva beslutet utan är en bilaga. Nämnden skall fatta beslut om placeringen, men kan givetvis ha
synpunkter även på vårdplanen. Om den enskilde eller dennes vårdgivare skall ha
inflytande och insyn i ärendet är det viktigt att nämnden kan kommunicera detta. Som det är nu är det oklart vad de inblandade har haft för inflytande och hur de ställer sig till vårdplanen.
Den andra bristen är att de behandlingsplaner som institutionerna gör inte håller hög kvalitet. Ofta bryter de inte ner vårdplanens mål till hur de skall uppnå vårdplanen utan skriver i stort av vårdplanen. Detta är en kritik som egentligen skall riktas till
institutionerna, men eftersom nämnden är ansvarig för placeringarna bör nämnden säkerställa att institutionernas behandlingsplaner håller hög kvalitet.
5.4 Revisionens samlade bedömning
Utifrån revisionsfrågan hur nämnden säkerställer att insatsen institutionsplacering av barn och ungdomar används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt? Blir svaret att
socialnämnden har säkerställt genom riktlinjer och att personalen genom sin kompetens bedriver en effektiv uppföljning. Dock gäller att ramavtalet avseende HVB-placeringar inte är en garant för god kvalitet, men det är alla intervjuade parter medvetna om.
Dokumentationen i ärendena är föredömliga. Det är lätt att se den ”röda tråden” och förstå varför en placering görs. Uppföljningarna är också dokumenterade. Däremot finns det
några ärenden där vårdplanerna inte är bifogade som kopior . Vårdplanerna bör också vara undertecknade av adekvat part i de fall där det sker placeringar i enlighet med SoL.
Socialnämnden bör säkerställa att behandlingsplanerna som utarbetas av institutionerna har hög kvalitet genom att institutionerna bryter ner vårdplanernas mål till hur vårdplanen skall kunna genomföras.
