Kartläggningssamtal
för mottagande av nyanlända barn i förskolan
Lärarhandledning
Bilaga till
Barnets Bästa - en inspirationsskrift för dig som tar emot nyanlända barn i förskolan
Göteborg 2014
BARNETS
BÄSTA
Projektet Barnets bästa
Projektet Barnets bästa genomfördes av Stadsdelsförvaltningen Angered under 2011 och 2012, och hade som syfte att ta fram vetenskapligt beprövade och fungerande arbetssätt för ett likvärdigt och bra mottagande av nyanlända barn inom förskolan.
Projektet drevs i sam arbete med Göteborgs universitet och Center för skolutveckling.
I arbetet deltog även Stadsdelsförvaltningen Östra Göteborg, Enheten för samhälls
orientering och Migrationsverket. Finansieringen delades mellan SDF Angered och EU:s flyktingfond.
Denna lärarhandledning har tagits fram av projektet. Det är en bilaga till broschyren Barnets bästa – en inspirationsskrift för dig som tar emot nyanlända barn i förskolan (reviderat omtryck 2014). Broschyren sammanfattar projektet i sin helhet, där kartlägg
ning är en av de viktigaste delarna. Två andra viktiga delar är identitetsstärkande pedagogik och familjesamverkan.
Både broschyren och denna lärarhandledning finns att ladda ner som pdf:er från goteborg.se/angered och centerforskolutveckling.goteborg.se.
BARNETS
Innehåll
Bakgrund . . . . 4
Syfte och mål . . . . 6
Kartläggningssamtalet - hur gör man? . . . . 7
Frågor - förslag . . . . 10
Vad händer efter kartläggningssamtalet? . . . . 13
Samtalets möjligheter, och det svåra samtalet . . . . 14
Familjekarta . . . . 16
Tack . . . . 18
Bakgrund
De nyanlända barnen uppvisar stora individuella skillnader när det gäller erfarenheter, behov, intressen och språk. Familjernas förväntningar på förskolan bottnar i vitt skilda erfarenheter av barnomsorg eller barnaktiviteter i hemlandet. Det de nyanlända barnen har gemensamt är att de ofta befinner sig i en omvälvande migrationsprocess, och kan ha behov av att bearbeta en del av det de varit med om. Där fyller förskolan en viktig funktion.
För att förskolan ska kunna ta hänsyn till varje nyanlänt barns styrkor och behov vid planeringen av verksamheten krävs en kartläggning. Sett i relation till inskolnings
samtalet innebär det ett fördjupat samtal med barnets vårdnadshavare om sådant som är viktigt för förskolan att veta om barnet.
Kartläggningssamtalet skapar förutsättningar för förskolan att att ge det nyanlända barnet en god introduktion, och för att för att de nyanlända barnen ska få samma möjligheter som barn i familjer som är etablerade i Sverige sedan länge.
Kartläggningssamtalet är ett viktigt verktyg för att på bästa sätt lära känna barnet.
Andra viktiga verktyg är det identitetsstärkande arbetet, där barnet får formulera sin egen berättelse, och en fördjupad föräldrasamverkan.
Lärarhandledningen är en del av projektet Barnets Bästas modell för ett bra mottagande av nyanlända barn i förskolan. Läs mer i broschyren Barnets Bästa - en inspirations- skrift för dig som tar emot nyanlända barn i förskolan (Göteborg 2014) . Den finns att ladda ner från goteborg.se/angered eller centerforskolutveckling.goteborg.se. Den finns även i tryckt form.
Lärarhandledningen för kartläggningssamtalet är utvecklad med nyanlända barn i åtanke, vilket inte hindrar att den används för alla barn i förskolan.
Anna, förskollärare som använt kartläggningssamtal på en introduktionsförskola för nyanlända barn
Jag tycker att det är bra att
veta ganska mycket om barnens historia. Det ger mig en bild av hur de har haft det. När vi pratar om svenska familjer och barn, och det har blivit en skilsmässa i familjen - då tar vi hänsyn till det, och frågar det vi behöver veta för att hjälpa barnet att bearbeta det som hänt. Men så har vi familjer som kommer från Somalia, och halva familjen stannar kvar, och halva flyttar till ett helt nytt land. Och de flyttar inte organiserat, utan de flyr verkligen, och de har inga grejer med sig, och de vet inte var de ska hamna, och de kan inte språket. Det är klart att det spelar roll! Vi behöver veta vad barnet har varit med om för att kunna möta barnet.
Eller så kommer man hit när pappa redan bor här - han kan redan svenska, och han har jobb och han har lägenhet. Det är jätteviktigt att veta det. Då kan man förstå
varför det kanske är lite konstigt när pappa kommer och hämtar, och varför barnet nästan verkar vara rädd för sin pappa. Vet man då att det är tre år
sedan de träffades senast, och att barnet var sex månader då - då förstår man att de behöver tid för att lära känna varandra.
Vilka barn är nyanlända?
De som kommer till Sverige från andra länder gör det av en mängd olika skäl.
Därför finns det stora skillnader vad gäller bakgrund, språk, intressen och erfarenheter bland nyanlända personer.
Gemensamt för gruppen är att de befinner sig i en migrations process och att de inte har svenska som moders mål.
Man kan räknas som nyanländ under olika lång tid men många styrdokument pratar om två eller fyra år.
Alla barn är olika som individer – så också nyanlända. Det är det enskilda barnets behov som ska styra mottagandet och verksamheten i förskolan. Den som har traumatiska erfarenheter behöver givetvis mer stöd än den som inte har det.
Det är inte alltid som förskolan automatiskt får veta om ett barn är nyanlänt.
Rutiner för att ta reda på det bör finnas på varje förskola.
Syfte och mål
Syftet med kartläggningssamtalet är:
• att kunna planera för och utforma en verksamhet som utgår från och är anpassad till varje barn och ger optimala förutsättningar för barnets utveckling och välbefinnande
• att öka vårdnadshavarnas delaktighet
Målet med kartläggningssamtalet är:
• att erbjuda en möjlighet för familjen att berätta sådant som är viktigt för förskolan att veta
• att ta reda på barnets resurser, intressen, erfarenheter och behov
• att bygga en förtroendefull relation med barnets familj
• att ta reda på vilka förväntningar barnets vårdnadshavare har på förskolan
• att lägga grunden för en fortsatt kartläggning där förskolan kan stötta barnet i att berätta sin egen historia
De föräldrar som vi haft kartläggningssamtal med har upplevt det som väldigt positivt. De känner sig sedda och bekräftade. Efter samtalet har några av dem tagit med foton och visat. Det märks att de känner:
“Jag och mitt barn är viktiga”.
Maria, förskollärare som använt kartläggningssamtal på en introduktionsförskola för nyanlända barn
Kartläggningssamtalet – hur gör man?
Ansvarig för kartläggningssamtalet
Ansvarig för kartläggningen är en förskollärare. En specialpedagog kan vid behov fungera som handledare före och/eller efter samtalet.
När är det lämpligt att kartläggningssamtalet hålls?
En förutsättning för att kartläggningssamtalet ska kunna genomföras på ett bra sätt är att personalen och vårdnadshavarna börjat bygga en relation och ett förtroende.
Kartläggningssamtalet sker alltså när barnet varit i förskolan en tid.
Så här kan man lägga upp det:
1 . Inskolning . Är familjen nyanländ är det bra om vårdnadshavarna kan vara med extra mycket i förskolan, för att bygga en förtroendefull relation och få möjlighet att ge information. Ett “vanligt” inskolningssamtal, med tolk om så behövs, hålls i början av barnets inskolning. Här kan förskolan också framföra sitt önskemål om att en serie kartläggningssamtal ska hållas vid en senare tidpunkt, för att förskolan ska få lära känna barnet och familjen och barnet bättre. Ibland kan det vara så att förskolan först vid inskolningssamtalet får vetskap om att familjen är nyanländ.
2 . Information . Under veckorna som följer ges familjen ytterligare information om förskolan, och personal och vårdnadshavare lär känna varandra. Datum och deltagare för kartläggningssamtalen planeras och bestäms.
3 . Kartläggningssamtal . Detta samtal delas upp på flera tillfällen.
Språk
Samtalet ska hållas på ett språk som familjen förstår. Det finns olika lösningar för detta:
Samtalet kan genomföras av en flerspråkig pedagog, eller tillsammans med en moders
målslärare som är bekant med barnet och verksamheten. Det kan också genomföras med tolk.
Ett interkulturellt förhållningssätt
I mötet med barnet och barnets familj är det viktigt att ha ett interkulturellt förhållningssätt. Det innebär en förståelse för att barnet och dess familj bär med sig värdefulla erfarenheter och kunskaper som är ett resultat av det sociala och kulturella sammanhang som de vuxit upp i.
Dessa erfarenheter och kunskaper kan användas som resurser i förskolans arbete, snarare än att tolkas som en brist på svenska erfarenheter, eller en brist på sådana kunskaper som brukar värderas högt i Sverige.
Det innebär också att vi måste vara beredda att lära om och att lära av barnet och dess föräldrar.
Tid för förberedelser
Det är viktigt att den som ska planera och/eller genomföra samtalet får tid att förbereda sig, och möjlighet att diskutera igenom samtalet med en arbetskamrat eller en special
pedagog.
Planera frågorna
Fundera över vilka frågor ni vill ställa, och i vilken ordning. Dela upp frågorna på olika tillfällen. Tänk på att det kommer att bli mycket information både för den som håller i samtalet och för vårdnadshavaren/vårdnadshavarna. Planera inte in för många frågor per tillfälle.
De inledande frågorna ska vara lätta att svara på och skapa ett tryggt samtals klimat.
Planera tillsammans
Ska två personer hålla samtalet tillsammans behöver de “prata ihop sig” och få en gemensam bild av hur samtalet ska gå till och vad det ska syfta till, och vem som ska göra vad under samtalet. Om bara den ena av personerna pratar familjens språk är det bra att bestämma innan hur det som sägs ska förmedlas ska samtalet tolkas, eller refereras under tiden som samtalet pågår, eller bara refereras i efterhand?
Praktiskt
Inför själva mötet behöver praktiska ting planeras vilka ska vara med under samtalet?
Hur ska deltagarna bjudas in? I vilken lokal kan samtalet hållas ostört? Vilken tid? Hur länge?
Vart kan ni hänvisa vidare?
Det bör finnas beredskap att hänvisa familjen eller barnet vidare till en annan resurs, om samtalet skulle visa att det behövs. Det är bra om förskolans personal är välorienterad om vilka stödfunktioner som finns tillgängliga där föräldrarna kan få stöd.
Efter samtalet
Planera in tid för reflektion, efterbearbetning och dokumentation. Innehållet i samtalet behöver inte i detalj spridas till hela arbetslaget, men viktig information om barnet och familjen behöver komma hela arbetslaget till del, så att verksamheten kan anpassas på bästa sätt.
Var beredd på att svåra frågor kan komma upp under samtalet. Det kan behövas ett eller flera tillfällen att reflek tera med en kollega. I vissa fall kan även handledning bli aktuellt.
Här är ett exempel på hur ett samtal kan läggas upp:
• Börja med att ge tydlig information om syftet och om hur det som sägs i samtalet kommer att användas.
• Presentera alla närvarande.
• Ta upp frågan om sekretess.
• Berätta tydligt om start och sluttid för samtalet.
• Varje frågeområde bör avslutas med en sammanfattning om vad som sagts.
Detta är viktigt för att vårdnadshavarna ska känna sig delaktiga och för att det ska finnas en samstämmighet i vad som är bäst för barnet.
• Håll koll på tiden, så att samtalet inte behöver avbrytas innan en bra avslut
ning hunnits med.
• Gör en sammanfattning av samtalet när det närmar sig slutet stäm av att alla uppfattat viktig information rätt
• Tala om nästa steg i kartläggningen Att tänka på:
Under samtalet uppstår ibland en förtroendefull relation mellan föräldrar och personal, där föräldrarna berättar om sina upplevelser och känslor inför fram
tiden. Många gånger kanske det räcker att lyssna. Andra gånger behöver föräldrarna få hjälp med att veta vem de ska vända sig till.
Tänk hela tiden på vilken betydelse frågorna har för hur verksamheten organiseras och för hur barnet bemöts.
En bra ingång kan vara att, tillsammans med familjen, rita upp en visuell karta över personer, platser och tider. Exempelvis kan man ta reda på vilka viktiga personer som finns runt barnet och familjen genom att göra en familjekarta eller ett familjeträd. För att få vetskap om barnets närhistoria kan en tidslinje vara till hjälp. Dessa kan man senare återkomma till kanske kan de efterhand komplet
teras även med personer eller händelser som familjen vid tidigare tillfällen inte känt sig trygga att prata om. Läs mer om dem sist i lärarhandledningen.
Frågor
Vilka frågor ska kartläggningssamtalet ge svar på?
Innehållet i samtalet ska ha utgångspunkt i förskolans uppdrag. De frågor som ställs motiveras med att informationen behövs för att på bästa sätt kunna möta barnet utifrån dess erfarenheter och livssituation, och för planering av barnets introduktion.
Frågorna som ställs ska:
• Ge svar på faktafrågor utifrån barnet
• Ge föräldrarna möjlighet att berätta om barnet och familjens situation Förslag på frågor
Alla frågor har som syfte att ta reda på barnets tidigare erfarenheter och intressen, vilket behövs för att ordna en bra förskoleintroduktion för barnet.
Frågorna är här uppdelade på inskolningssamtal och kartläggningssamtal.
Inskolningssamtalet är de allra flesta förskollärare bekanta med, men frågorna står med här i alla fall för att helheten ska bli tydlig.
Man ska inte väja för att
ställa frågor som kan upplevas som känsliga, om det handlar om viktig information om barnet.
Att tala om något svårt är inte detsamma som att skapa det. Det finns redan. Det svåra har redan hänt. Inget
kan bli värre genom att det benämns.
Frågor - inskolningssamtalet
Dessa frågor ingår i ett “vanligt” inskolningssamtal. De bör ställas direkt när barnet påbörjat sin inskolning. I relation till föräldrarnas svar kan det också vara ett bra tillfälle att ge grundläggande information om förskolans dagliga rutiner, värdegrund och uppdrag. Exempel på frågor:
Be föräldern berätta:
• Om sitt barn
• Vad barnet är intresserad av
• Om barnets eventuella vila på dagen och nattsömn
• Om barnets matvanor och eventuella matallergier
• Om eventuella övriga allergier och sjukdomar
• Om barnet går på BVC och i så fall var
• Om man pratar flera språk i familjen
• Om man firar några speciella högtider
• Om familjen är nyanländ i Sverige, och hur länge de i så fall varit här
Frågor - kartläggningssamtalet
Dessa frågor är exempel på sådant som kan vara bra att fråga. Frågorna är här upp
delade i två avsnitt, ett som handlar om tiden innan familjen kom till Sverige och ett som handlar om familjens nuvarande situation. Uppdelningen är främst praktisk den ansvariga bestämmer själv hur frågorna ska delas upp på olika tillfällen.
Tiden innan familjen kom till Sverige - exempel på frågor:
• Hur ser familjen ut? Vilka viktiga personer finns kring barnet och familjen?
• Om familjens liv innan ankomsten till Sverige hur de levde, arbete, utbildning och bostad
• Om barnet gick i någon förskola eller annan organiserad verksamhet utanför hemmet
• Vilka viktiga personer som fanns för barnet och om barnet fortfarande har kontakt med dem
• Hur de kom till Sverige kom de direkt, eller bodde de i något annat land först?
Vilka var med?
• Om de i familjen brukar prata om tiden innan ankomsten till Sverige
• Om det finns några händelser som har påverkat barnet på ett sådant sätt att det har betydelse för barnets utveckling och intressen
Familjens nuvarande situation - exempel på frågor:
• Hur länge de har bott i Sverige och var någonstans
• Om deras nuvarande boendesituation
• Om de har släkt och vänner här (även här kan man ta hjälp av en familjekarta, se bifogat material)
• Om det finns något i familjens nuvarande situation som har påverkat barnet på ett sådant sätt att det har betydelse för barnets utveckling och intressen
En pojkes föräldrar berättade att de stod på marknaden och pappan höll barnet i handen och så exploderade en bomb precis
bredvid. Det är klart att det sätter spår, både hos pappan och barnet och alla som är runt omkring.
En gång var vi på utflykt på en lantgård, och den här pojken var med. Vi gick förbi en åker där det låg vita plastbalar. Pojken frågade vem som hade dött - hans association var att det var liksäckar. Som pedagog är det svårt att ta till sig, men eftersom vi visste vad han varit med om kunde vi möta honom i det,
och förstå att han gjorde den kopplingen.
När jag berättade om det för föräldrarna kunde de först inte tro det. De trodde inte att han kunde minnas. Fast något gör ju att han associerar!
Föräldrar behöver förstå att barnen inte har glömt allt som är hemskt. De behöver få veta vad barnet bearbetar,
och vad barnet går och tänker på.
Anna, förskollärare som använt kartläggningssamtal på en introduktionsförskola för nyanlända barn
Kartläggningssamtalet
kan inte ersätta en lång relation - men en lång relation kan heller inte ersätta ett djupare samtal. En lång relation mellan förskola och förälder leder inte automatiskt
till att allt som är viktigt att veta om barnet kommer fram.
Vad händer efter
kartläggningssamtalet?
Med hjälp av den kunskap som förskolan nu har om barnet kan förskolan synliggöra barnets bakgrund och intressen, och hjälpa barnet att sätta ord på sin egen berättelse om sig själv. Barnet kan också få hjälp att bearbeta viktiga erfarenheter från sin bakgrund inom ramen för förskolans verksamhet. Kartläggningssamtalet blir på så vis ett första steg i förskolans identitetsstärkande arbete med barnet, och detta arbete blir också en fortsättning på kartläggningen.
Läs mer om identitetsstärkande arbete i skriften Barnets Bästa - en inspirationsskrift för dig som tar emot nyanlända barn i förskolan (Göteborg 2014).
Utifrån tidigare forskning om nyanlända så finns det goda argument för att låta kartläggningen utvecklas till ett fortlöpande samtal mellan vårdnadshavaren, barnet och arbetslaget. Pedagogisk dokumentation kan då vara ett verktyg för att få syn på de barn som har svårigheter och inte mår bra. Arbetslag som dokumen
terar händelser och reflektioner i vardagen har lättare att se mönster i barnens beteende och därigenom utveckla verksamheten på ett sätt så att den blir ett stöd för barnet att utifrån sina upplevelser skapa mening.
Johannes Lunneblad, docent på Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet
Samtalets möjligheter, och det svåra samtalet
Sammandrag av ett föredrag av Michael Lundgren, psykolog
Professionella samtal skiljer sig från privata samtal. I ett professionellt samtal ska...
• syfte och mål vara begripligt för alla inblandade
• den professionella samtalaren ansvara för att allas närvaro bekräftas och respekteras
• rollerna vara tydliga, men inte nödvändigtvis jämlika (exempelvis beställare utförare, privat professionell, hjälpsökande hjälpare)
• den som har en professionell roll inte låta sig distraheras av privata tankar
• alla vara med på vilka ramar som gäller (tid, rum, sekretess, mål, roller)
• alla ha ett syfte med samtalet, och alla få komma till tals för att uppnå sitt syfte
• den professionella samtalaren vara uppmärksam på om någon känner sig förbisedd eller kränkt. Benämn det säg exempelvis “Nu märkte jag att det hände något. Vad var det som blev fel?”
Samtalet . . .
• styrs av det som gagnar den andre på kort och lång sikt
• präglas av kunskap, empati och självkännedom (Hur ser den andres situation ut?
Hur visar jag respekt och omsorg? Hur hanterar jag min egen reaktion när jag får höra saker som berör mig?)
• ser och betonar friskfaktorer och tillgångar, snarare än brister eller svårigheter kan till exempel identifiera förmåga till bemästrande av svårigheter och utmaningar
• ser och bekräftar hela människan (dåtid, nutid och framtid)
Varför ska man ställa “privata” frågor, t ex om vad som hänt bakåt i tiden?
• Det kan vara relevant för barnets inskolning
• Det som hänt familjen påverkar barnet.
• Barnet behöver få en berättelse om sin historia som är formulerad, och begriplig (vilket inte är behöver betyda att den måste vara helt sann)
• Känslan av en plats i historien är viktig för känslan av sammanhang och tillhörighet Varför inte bara glömma det svåra och se framåt?
• Tiden läker inte alla sår, men att formulera och benämna det svåra kan bidra till att hitta ett förhållningssätt till det, som kan göra det lättare att gå framåt
• Underskatta inte barnens förmåga att uppfatta stämningar och händelser, även de som förtigs. Det som inte benämns eller formuleras kanske istället ageras, eller ut
vecklas till symtom. Kännedom om familjens historia kan ge ledtrådar till vad barnet
Hur ställer man svåra frågor, och hur förhåller man sig till svåra berättelser?
• Gå försiktigt fram och visa stor respekt
• Var trygg i att du i din yrkesroll förmår att se till barnets bästa exempelvis barnets behov av att benämna och formulera sådant som känns svårt eller förvirrande Samtalets fyra faser - alla är lika viktiga!
• Förberedelse (praktiska förberedelser, mentala förberedelser)
• Genomförande (gör täta sammanfattningar)
• Avslutning (avsluta med en sammanfattning av samtalet i stort. Stäm av om alla närvarande förstått.)
• Efterbearbetning och utvärdering (prata med en kollega, sprid den kunskap som är viktig för alla att känna till om barnet)
Fallgropar: Stress och osäkerhet. Exempel:
• Rummet (“Var ska vi sitta?”, “Vad trångt det är”)
• Tiden (“Ska vi hinna avsluta?”, “Hur lång tid har vi på oss?”)
• Målet (“Jag märker att vi inte kommer närmare målet, men vill inte bryta”)
• Ansvar (“Jag får reda på något jag blir orolig över, och jag kanske bör anmäla”)
• Kunskap (“Vi förstår inte varandra”, “Jag förstår inte vad han pratar om nu”)
• Känslomässigt (“Jag är osäker på om jag vågar ställa den här frågan”, “Jag är osäker på varför jag ska ställa den här frågan”, “Jag står inte ut med att höra detta”)
• Mandat (“Jag har inte fått förutsättningar från min chef eller min organisation att jobba med det här på ett bra sätt”)
Frågor som ger bra information och signalerar intresse:
• Utredande frågor (Ålder, bostad)
• Öppna frågor (“Hur kändes det att...”, “Vad känns vikigt för dig att berätta om?”)
• Länkande frågor (“Vem mer i familjen känner till det här?”, Hur kan du och jag hjälpas åt för att hitta någon som kan hjälpa dig med detta?”)
• Jämförande frågor (“För vem har det varit svårast?”, “För vem har det varit minst svårt?”)
• Bearbetande frågor (“Jag är inte säker på att jag uppfattat det här, skulle du kunna förklara igen?”)
Frågor som inte ger så mycket information om den andre:
• Ledande frågor (“Är det så här att....”)
• Slutna frågor (Ja och nejalternativ)
• Dessa typer av frågor är vanliga om samtalaren är ovan eller stressad Barnperspektiv - vad innebär det?
• Att ha barnet i sitt synfält
• Att kunna och vilja se med barnets ögon
• Att ställa frågor utifrån barnets bästa
• Vad kan svaren få för konsekvenser för barnet?
• Kan svaren hjälpa förskolan att bättre anpassa verksamheten efter barnet?
Familjekarta
Att rita en familjekarta innebär att på ett enkelt vis göra en bild av ett barns nära relationer i familj och släkt. Kartan görs med fördel tillsammans med föräldrar/
vårdnads havare. När man tillsammans ritar och berättar ger det möjlighet att tala närmare om relationer och personer som är viktiga för barnet.
Det finns många sätt att göra en familjekarta. Ni bör välja ett sätt ni känner er bekväma med och som inte känns för svårt fokus ska inte ligga på att göra ett exakt diagram, utan på samtalet. Var dock uppmärksamma på att olika typer av familjekartor har olika styrkor.
En “öppen” familjekarta, till exempel ett familjeträd, är selektivt man ritar in de grenar som familjen tycker är viktiga, men det är lätt att glömma grenar/personer som familjen av någon anledning väljer att inte prata om. Dessa personer kan fortfarande behöva en plats i barnets berättelse och deras frånvaro kan behöva förklaras, även om det kanske inte alltid är den “sanna” berättelsen som förmedlas. Alla barn har till exempel behov att känna till bägge sina föräldrar nämner mamman inte pappan kan det vara på sin plats att fråga om pappan, och resonera kring hur familjen och förskolan på ett odramatiskt sätt kan berätta om pappan för barnet.
En mer formell karta har en plats för alla personer i släkten, även de som är avlidna eller saknade. Det är bra eftersom hela historien kommer fram men kartan kan också kräva en del övning för att inte ta fokus från själva samtalet.
Även tidslinjer och geografiska kartor kan vara bra, grafiska hjälpmedel för att bringa klarhet i vad som hänt familjen och var deras tillhörighet och släkt finns.
Både familjekartor, familjeträd och tidslinjer är hjälpmedel som går bra att hantera på ett kreativt sätt. Man kan strecka och använda olika färger för att bättre illust rera det som verkar viktigt.
Mamma Pappa
Dotter, 4 år
I kartan är manliga individer symboliserade med en fyrkant, och kvinnliga med en cirkel. Den heldragna linjen mellan personerna markerar att de bor ihop och/eller har barn ihop.
Denna figur beskriver en familj med mamma, pappa och en fyraårig dotter.
Två snedstreck beskriver att en separation skett mellan föräldrarna. Här kan man skriva årtal, vilket ibland kan vara väsentlig information om barnets historia. Ett kryss
markerar att en person är avliden.
Denna figur beskriver en familj där mamman och pappan först skiljde sig år 2009, och därefter avled mamman år 2010.
2009 2010
Denna figur beskriver en familj i tre genera
tioner. Den äldsta systern lever tillsammans med en kvinna och den äldsta brodern likaså, och dessa har ett gemensamt barn, en flicka.
Mamma och pappa lever tillsammans. Mor
far och farmor är avlidna. En farbror, pappas
Mormor
Mamma
Farfar
Pappa
Äldsta syster
Sambo Farbror
Avliden bror
Aktuellt
Morfar Farmor
Barn ritas alltid i den ord
ning de fötts, alltså uppifrån och ner, från äldst till yngst.
I den här figuren är det ak
tuella barnet, som skuggats, Familjekarta
Tack
Projektet Barnets Bästa vill tacka barn, föräldrar och pedagoger som deltagit i utvecklingsarbetet! Vi tackar:
Angered: Förskolan Sandeslättsgatan 3, för beredande förskolan Lapptäcket, förskolan Hammarkullegatan 3, förskolan Vanilj gatan 28, förskolan Peppargatan 7, Öppna förskolan Angered centrum.
Östra Göteborg: Introduktionsförskole avdelningarna Mira och Polstjärnan, Förskolan Galax gatan 5, Öppna förskolan Flekis.
Ta ck även till specialpedagogerna!
