N.B. When citing this work, cite the original published paper.

http://www.diva-portal.org

This is the published version of a paper presented at Nationellt möte Tillämpad Stadsbyggnad 2020: Kris och transformation.

Citation for the original published paper:

Legeby, A., Koch, D. (2021)

Ändrade vanor i staden till följd av pandemin

In: Ann Legeby (ed.), Kris och transformation: Nationellt möte Tillämpad Stadsbyggnad 2020 (pp. 38-44). Stockholm: KTH Royal Institute of Technology

N.B. When citing this work, cite the original published paper.

Permanent link to this version:

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-307360

Lorem ipsum

kvantum sid rasa

www.arch.kth.se

Nationellt möte Tillämpad Stadsbyggnad 2020

Kris och transformation

Kris och transformation

Konferenspublikation

Andra nationella mötet i Tillämpad stadsbyggnad 2020 Redaktör: Ann Legeby

Foto/illustration: författarna

ISBN: 978-91-8040-063-3 TRITA-ABE-RPT-2134 KTH Arkitektur Stockholm 2021

Foto där annat ej anges: Ann Legeby

Arrangör: KTH med stöd av Arwidssonstiftelsen

iv

Innehåll

Kris och transformation 1 Arwidssonstiftelsen och Tillämpad stadsbyggnad: Veronica Hejdelind 7 Playable Adaptivity: Jan Dankmeyer 9 Can Our Suburbs Survive? Adrià Carbonell 13 Stadsnatur som källa till resiliens vid social distansering: Karl Samuelsson 19 Pit Stops and Liminal Spaces: Daniel Normark 23 The Future of Work is Distributed: Maria Svensson Wiklander 29 Spatial Capital - Mearures and Meanings: Lars Marcus 33 Ändrade vanor i staden till följd av pandemin: Ann Legeby & Daniel Koch 39 En stad för alla i spåren av pandemin? Sara Ferlander 45 Senseable Cities: Tom Benson & Fabio Duarte 53 Jämlika stadslandskap för jämlik hälsa: Kris-Johnson-Jones 57 Tillämpad stadsbyggnad KTH 599

Stockholm, maj 2020

Antal parker inom 500 m Antal verksamheter inom 500 m

39

Ändrade vanor i staden till följd av pandemin

ANN LEGEBY OCH DANIEL KOCH

I samband med att många länder rapporterade om kris­

läge och omfattande samhällsspridning av covid­19, med stora utmaningar för vården, ekonomin och samhälls­

bärande funktioner som följd, införde Sverige i mars 2020 en rad restriktioner i syfte att begränsa spridningen av viruset. De flesta av dessa syftade till att stödja eller skapa vad som kom att kallas ”fysisk distansering”. Att prakti sera fysisk distansering innebär en stor omställning i människors beteende och vanor. Hur väl klarar svenska städer att svara upp mot en kris av det här slaget? Hur ser det ut i olika stadsdelar när man behöver undvika trängsel och minimera förflyttningar?

Den 25 mars 2020 lanserades en kartenkät för att fånga hur invå- nare förändrade sina vanor i Stockholm, Uppsala och Göteborg, samt analysera vad det innebar för olika platsers användning. Viktigt var att fånga skillnader mellan stadsdelar liksom att koppla undersökningen till stadsbyg- gande och frågor om ojämlika livs- villkor och urban segregation. Stä- dernas ojämlika livsvillkor har tenderat att förstärkas under kri-

sen och förvärrat dess effekter, särskilt för utsatta grupper (Hans- son et al. 2020). I områden som har en befolkning med en utsatt socio- ekonomisk situation eller som karaktäriseras av trångboddhet blir de kollektiva resurserna än mer betydelsefulla. Det kan handla om lokal service, tillgången på parker, lekplatser, bibliotek, ett urbant utbud eller offentliga plat- ser där det går att vistas på ett säkert sätt.

Covid-19 kommer till Sverige

Covid-19 nådde Sverige i januari 2020, och även om smittan först rapporterats från Wuhan-provin- sen i Kina har senare analyser visat att smittan främst kom till oss från olika länder i Europa samt från USA (Folkhälsomyndigheten 2020a). Restriktioner infördes i Sverige från den 11 mars då perso- ner med symptom skulle stanna hemma. Fysisk distansering har lyfts fram som den mest effektiva metoden för att hindra smittsprid- ning av coronaviruset (Prem et al.

2020). Den 14 mars införde UD en avrådan från att resa utomlands.

Från den 16 mars följde råd om att arbeta hemifrån och undvika kol- lektivtrafiken i möjligaste mån lik- som att äldre över 70 skulle stanna hemma. Undervisning på univer- sitet och gymnasier styrdes om till distansundervisning från den 17 mars (Regeringskansliet 2020).

Successivt infördes råd om att undvika onödiga resor inom Sve- rige samt begränsningar för res- taurangservering. Folksamlingar

om mer än 50 personer förbjöds från den 27 mars och besöksför- bud på ålderdomshem infördes den 1 april (SFS 2020:163; Folkhäl- somyndigheten 2021).

Stadens möjlighet att hantera förändring

Hur väl olika städer svarar upp mot de nya behov som uppstår i en kris går att koppla till frågor om resi- liens och hållbarhet. Resilienskon- ceptet introducerades av Holling (1973) och beskriver hur olika sys- tem klarar störningar, kriser och kollapser, liksom hur återhämtning sker. Olika platser kan visa sig ha fördelaktiga eller ofördelaktiga för- utsättningar under en kris vilket påverkar om de som bor och verkar i en stad drabbas mer eller mindre negativt. Marcus och Colding (2014) hävdar att rumslig organisa- tion och struktur har stor betydelse för resiliens i olika urbana system.

Hur den rumsliga organisationen främjar och begränsar aktiviteter och processer beskrivs inom bland annat space syntax-teorin (Hillier &

Hanson 1984). Den byggda struktu- ren och de rumsliga relationer som skapas genom stadsformen kan ses som en viktig teknologi i sig som på

olika sätt underlättar och försvårar för olika sociala, kulturella och ekonomiska system i städer (Mar- cus & Koch 2017). I spåren av pan- demin har olika debatter följt där exempelvis täthet diskuterats (Sen- nett 2020). Vissa menar att detta är slutet för den täta staden medan andra hävdar att det inte går att koppla täthet till mer omfattande spridning (Hamidi, Sabouri &

Ewing 2020; Carozzi 2020; Fang &

Wahba 2020). Tätbefolkade städer har uppvisat en kapacitet att han- tera pandemin och vård har funnits inom räckhåll. Å ena sidan har pandemin synliggjort att det råder dålig tillgång till parker och ostörda naturområden i vissa delar av våra städer som kan erbjuda avskildhet, å andra sidan har det blivit tydli- gare hur stora skillnader som finns i fråga om service i människors närmiljö. Svaret på hur man med stadsbyggnad kan hantera en pan- demi är därmed komplext och behöver grunda sig i mer fördju- pade studier.

Ändrade användningsmönster i tre städer

Att staden har förändrats under krisen har varit tydligt. Platser

som vanligtvis karaktäriseras av hög intensitet, människor i rörelse och många turister har i långa perioder varit folktomma. Samti- digt har andra platser som vanligt- vis inte är så välbesökta sett ökad aktivitet. Detta har registrerats via exempelvis smarta telefoner, appar eller platsbundna mät- ningar av gång-, cykel- och bilflö- den. I stadsdelar som vanligtvis domineras av boende har en ökad aktivitet gått att utläsa, exempelvis där många har arbetat eller stud- erat hemifrån. Googles kartlägg- ningar av aktivitet (Google 2020) visade att det i Stockholm i slutet på mars var en tydlig ökning av aktiviteter i parker (+24%), en tyd- lig minskning vid platser kopplade till resande (-45%) samt minskning på arbetsplatser (-21%). Liknande mönster går att utläsa för Uppsala där ökningen av aktivitet i parker var ännu tydligare (+35%) och även så i Göteborg (+38%).

Resultat från kartenkäten (PPGIS) Vår Stad visar betydande förändringar av människors vanor i fråga om hur staden används.

Svaren ger en mycket precis lokali- sering av vilka platser som används mer respektive lika

… använder mer

… använder mer ... använder mer

Funk- tioner

Avskildhet Service/

utbud Lätt att

komma till Lätt att

komma till

Service Lätt att

komma till

Avskildhet Funk-

tioner

Vänner Funk-

tioner

Avskildhet

Vänner Service/

utbud

Göteborg Stockholm Uppsala

41 mycket eller mindre då dessa mar-

kerats på en karta. Då de svarande också kan ange varför de är på plat- sen kan det ge ökad förståelse för behoven i det vardagliga livet. För platser som fortfarande används är de två kategorierna ’arbete’ och

’service’ tydligt dominerande i samtliga tre städer. Samtidigt syns att en stor andel nu undviker plat- ser där de vanligtvis arbetar, stude- rar eller söker service (Koch 2016).

I Stockholm är andelarna för dessa kategorier relativt jämnstora medan det i Göteborg och Uppsala är större andel platser för service som undviks än platser för arbete och studier. Det dominerande skä- let för att besöka nya platser är för att få avskildhet men också för att nå service, liksom att det är platser som ska vara lätta att komma till.

Andelen platser som besöks mer för att träffa vänner är väsentligt större i Göteborg jämfört med Stockholm och Uppsala (Koch &

Legeby 2020).

Fördjupad studie av Stockholm

I en fördjupad analys har vi tittat vidare på Stockholm där enkäten under första månaden omfattar 895 svar. Nästan hälften av de platser som har markerats är platser som fortfarande besöks (44%), alltså där man inte ändrat sina vanor, och det är framför allt för att nå service (t.

ex. affärer, restauranger, vård).

Andra orsaker att platser fortfa- rande besöks är arbete, studier, organiserade aktiviteter, viktiga funktioner såsom busshållplats eller lekplats men också för att finna avskildhet.

Andelen platser som besökts mindre eller undviks utgör 42 pro- cent. Det handlar om platser som tidigare besökts för att nå service och platser för arbete eller studier.

Endast få av dessa platser är sådana där man träffar vänner och familj, deltar i organiserad verk- samhet, tar del av folkliv eller som har speciella funktioner såsom busshållplatser och lekparker.

Platser som besökts mer utgör 14 procent. Skälen bakom är fram- för allt att finna avskildhet, men också för att nyttja service eller för att de är lätta att komma till. I fris- varen nämns promenader, utevis- telse, att handla mat eller göra utflykter som orsaker. Informan- terna har även ritat in hela prome- nader i kartan och många av dessa löper längs vattenfronterna. Par- ker, vattenstråk och naturområ- den har haft stor betydelse i männ- iskors vardag under pandemin:

nästan 2/3 (av 434 platser) ligger inom en park eller ett grönområde (Legeby & Koch 2020).

Sammantaget visar svaren att tillgänglighet till såväl service som avskildhet har spelat en stor roll.

Stadsdelar som har både service och platser som erbjuder lugn och ro skulle således kunna beskrivas som mer resilienta än andra. Att kunna nå funktioner till fots (eller med cykel) gör också att behovet av att röra sig utanför den lokala stadsde- len minskar. Självklart finns många andra parametrar som påverkar för- utsättningarna för vardagslivet, exempelvis boendesituation, trång- boddhet, möjligheten att arbeta hemifrån och tillgång till bil.

Jämförelse mellan stadsdelar

En fördjupad analys av enskilda stadsdelar visar exempelvis att för boende på Södermalm så är platser som undviks framför allt koncen- trerade till Stockholms mest cen- trala del. Däremot ligger platser som fortfarande besöks och som besöks mer, i princip inom Söder- malm. Boende i Midsommarkran- sen, Aspudden och Hägersten rörde sig innan restriktionerna generellt sett längre till platser som nu undviks, även här med en koncentration till stadskärnan.

Platser som fortfarande besöks lig- ger huvudsakligen lokalt där en relativt stor andel återfinns nära vattnet och vid Vinterviksparken.

En analys av avståndet från hemmet till de platser som används mer, visar på relativt stora skillnader mellan stadsdelar.

I innerstadsmiljöer ligger de mycket nära bostaden, en miljö som har byggts utifrån Lindha- genplanens ideal och struktur (gaturegleringsplan från år 1866) där det finns en hög diversitet av offentliga platser integrerade i stadsstrukturen. Lindhagenpla- nen karaktäriseras av att boule- varder och parker har integrerats i stadsväven i syfte att skapa närhet till grönska för många människor.

I andra stadsdelar, som Hammar- byhöjden och Hägersten, som är byggda utifrån modellen hus-i- park under 1930- och 1940-talen, är inslaget av grönska större men här har många ändå relativt långt till de platser som besöks mer.

Årsta, som planerades och bygg- des ut strax därefter under 1940-

och 1950-talen, har en liknande karaktär, men här ser vi betydligt kortare avstånd till platser som används mer. I alla tre områdena har byggnader placerats med stor hänsyn till terrängen, gatustruk- turen är sammanhängande och utan återvändsgator (som främst kom i den senare modernismen). I Årsta fanns emellertid en uttalad idé om att det offentliga rummet skulle främja det sociala livet (Ahlsén & Ahlsén 1944), och att platser för detta skulle integreras i stadsväven, med resultatet att stadsdelen idag erbjuder högre tillgänglighet till service och olika urbana resurser, vilket också visat sig i enkätsvaren. De små lokala torgen och platsbildningarna i

kombination med bebyggelsetät- heten skapar en möjlighet att dela det offentliga rummet med andra utan att riskera trängsel. Den rumsliga utformningen i sig ver- kar alltså ha haft stor betydelse för vilka möjligheter som skapas, sna- rare än att det enkom skulle vara en fråga om exempelvis täthet.

Tillgänglighet i staden – en nyckelfaktor

Att ha tillgång till olika samhälle- liga resurser har visat sig vara vik- tigt, varför ytterligare analyser har gjorts som visar hur tillgången till nyckelfunktioner ser ut i Stock- holm. Tillgängligheten till grön- områden och till handel redovisas på en karta, och det går att utläsa

mer detaljerat vilka stadsdelar som ger tillgänglighet till antingen det ena eller det andra eller till båda dessa resurser.

Analysen svarar mot hur PPGIS-studien visar att föränd- rade vanor gjort det viktigt att nå service och avskildhet i närområ- det, medan arbets- och studieplat- ser undviks. Service används mer lokalt, men service på längre avstånd undviks om lokala alter- nativ finns eller det går att välja bort. Det indikerar att det blivit än viktigare under pandemin att kunna leva lokalt. I stadsdelar som inte har god tillgänglighet till varken platser som erbjuder avskildhet eller platser där det finns service försvåras det vardag-

43 liga livet under pandemin. Boende

här riskerar att drabbas mer nega- tivt än de som bor i stadsdelar där både service och avskildhet finns inom nära räckhåll. I stadsdelar där detta saknas blir boende istäl- let hänvisade till längre förflytt- ningar, att exempelvis använda kollektivtrafik eller använda bil om hushållet har tillgång till det, vilket är negativt för smittsprid- ning eller klimatet. De stadsdelar som erbjuder ett bredare utbud (exempelvis både parker och ser- vice som är lätta att nå) kan beskrivas som mer resilienta än stadsdelar som har ett begränsat utbud. Att det finns mataffärer, vårdcentraler, lekplatser och offentliga institutioner såsom bib- liotek eller samlingslokaler har visat sig vara viktigt. Särskilt kri- tiskt blir det i stadsdelar som karaktäriseras av trångboddhet, lägre inkomstnivåer eller hög arbetslöshet.

Här kan vi återvända till frågan om täthet i relation till de föränd- ringar i vanor vi sett att

covid-19-restriktionerna lett till.

Att planera och bygga på ett sätt som skapar potential för ett diver- sifierat innehåll kan beskrivas som mer resilient (Marcus & Koch 2017; Legeby 2013). Det blir viktigt att utforma staden med en rumslig struktur som skapar förutsätt- ningar för att boende och verk- samma får god tillgänglighet till både intensiva platser och avskild- het, och att öka kunskapen om hur den byggda formen i sig påverkar förutsättningarna för hög diversi- tet och tillräckligt underlag för

olika kollektiva nyttor (Marcus 2010; Legeby, Berghauser Pont &

Marcus 2015). Orättvisorna tende- rar ha accentuerats under krisen.

Redan tidigare finns underlag pre- senterat om att ojämlika sam- hällen knappast går att beskriva som hållbara (Wilkinson & Pick- ett 2010). Covid-19-pandemin har i högre utsträckning drabbat områ- den med en befolkning i socioeko- nomisk utsatthet, där många job- bar inom serviceyrken och vårdsektorn, och trångboddhet är vanligt (Hanson et al. 2020; FHM 2020). Stockholms stad är karak- täriserad av social polarisering och pandemin har visat att det är högst angeläget att transformera staden och skapa mer jämlika livs- villkor (Stockholms stad 2015;

Legeby, Koch & Marcus 2016). Att rumsligt separera stadsdelar eller sprida ut bebyggelse över stora ytor har samtidigt negativa konse- kvenser som vi behöver beakta, såväl ur ett socialt perspektiv som ett klimatperspektiv då det driver transportbehov och minskar möj- ligheter att dela och tillgängliggöra samhälleliga resurser. Det visar att problemet är mer komplext än att svaret på pandemins utma- ningar skulle vara att bygga mer glesa stadsmiljöer och samhällen, då de inte självklart kan stödja den diversitet och servicenivå som visat sig behövas lokalt. Samtidigt ska- par allt för hög täthet utan öppna ytor också problem. Mycket talar för att hållbarhet för flera olika sys- tem behöver balanseras och inte- greras i högre utsträckning i våra städer och samhällen, samt att det

finns risker med att enbart fokusera på en hållbarhetsaspekt eller fråga i taget (Berghauser Pont 2020).

Läge för transformation

Stadsbyggande och planering har mycket stor betydelse för vilka livsvillkor som skapas. Ett sätt att stå bättre rustade inför kommande kriser är därför att ta frågan om resiliens på än större allvar. Vi behöver säkerställa att stadsbygg- nadsinvesteringar inte ytterligare driver segregation och skapar än mer ojämlika livsvillkor. Det krävs en viss bebyggelse- och befolk- ningstäthet för att skapa underlag för service och tillgänglighet till andra människor, men vi behöver samtidigt utforma städer och sam- hällen som ger tillgång till friytor, rekreationsområden och parker.

Pandemin har satt länder och städer under stor press och det finns många lärdomar att dra. Ur ett resiliensperspektiv så framstår det offentliga rummet som högst betydelsefullt. Det behövs platser som kan erbjuda ett levande stads- liv och möjliggör ett utbyte mellan stadsdelar för att motverka segre- gation och dela på kollektiva resurser. Det behövs platser på nära avstånd som ger möjlighet till avskildhet, återhämtning och rekreation (Koch 2016). Stads- strukturen i sig behöver utformas för att stödja en sådan utveckling, där gator och stråk binder ihop viktiga funktioner. Centrala stråk behöver balanseras av mer avskilda platser på rimligt avstånd från varandra. Stadsformen och tätheten behöver bidra till att

skapa tillräckligt underlag för att upprätthålla lokal service och ge god tillgänglighet till samhälleliga resurser och den byggda miljön behöver utformas så att ekosyste- men ges tillräckligt utrymme med integrerade och tillgängliga par- ker och naturområden. Förhopp- ningsvis kan pandemin vara en ögonöppnare som ökar chanserna för en transformation mot ett mer resilient och hållbart stadsbyg- gande i våra städer och samhällen.

Studien har fått finansiellt stöd från Senseable Stockholm Lab bildat av Stockholms stad, KTH, Stockholms Handelskammare och Newsec i samarbete med MIT Senseable City Lab, samt stöd från Tillämpad stadsbyggnad, KTH.

Referenser

Ahlsén, Erik & Ahlsén, Tore (1944). Årsta Centrum. Arkitektur 23: 430–433.

Berghauser Pont, Meta (2020). Framtidens stad är både tät och grön. Etc., 1 juni 2020.

Available at: www.etc.se/debatt/framti- dens-stad-ar-bade-tat-och-gron (Hämtad 15 Oktober 2020).

Fang, Wanli & Wahba, Sameh (2020). Urban Density is Not an Enemy in the Coronavi- rus Fight: Evidence from China. Sustaina- ble Cities, 20 April. Available at: blogs.

worldbank.org/sustainablecities/ur- ban-density-not-enemy-coronavi- rus-fight-evidence-china (Hämtad 15 Okto- ber 2020).

Google (2020). COVID-19 Community Mobility Report. April 2020.

Folkhälsomyndigheten (2020a). Helgenom- sekvensering av svenska SARS-CoV-2 som orsakar covid-19. Delrapport 1, 2020-06-11.

Stockholm: Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndigheten (2020b). Förekomsten av antikroppar mot SARS-CoV-2 i stadsdels- området Rinkeby-Kista, Stockholm, 22–24 juni 2020. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndigheten (2021). Årsredovis- ning 2020. Artikelnummer: 20143. Stock- holm: Folkhälsomyndigheten.

Hamidi, Shima, Sabouri, Sadegh & Ewing, Reid (2020). Does Density Aggravate the COVID-19 Pandemic? Journal of the Ameri-

Hansson, E., Albin M., Rasmussen M. och Ja- kobsson K. (2020). Stora skillnader i över- dödlighet våren 2020 utifrån födelseland.

Läkartidningen, 2920: 117:20113.

Hillier, Bill & Hanson, Julienne. (1984). The Social Logic of Space. Cambridge: Cambrid- ge University Press.

Koch, Daniel (2016). On Avoidance: Reflec- tions on processes of socio-spatial structuring. Civil engineering and Archi- tecture, 4(2): 67–78.

Koch, Daniel & Legeby, Ann (2020). Vår stad:

Preliminär rapport maj 2020. Stockholm:

KTH.

Legeby, Ann (2013). Patterns of co-presence:

Spatial configuration and social segregation.

Stockholm: KTH.

Legeby, Ann, Berghauser Pont, Meta & Mar- cus, Lars (2015). Dela[d] Stad: Stadsbyggan- de och segregation: 3 Sociala stadsbyggnadsa- nalyser. Stockholm: KTH.

Legeby, Ann, Koch, Daniel & Marcus, Lars (2016). Jämlika livsvillkor och stadsbyggande – inspel till pågående översiktsplanearbete.

Stockholm: Stockholms stad.

Legeby, Ann & Koch, Daniel (2020). The changing of urban habits during the Coro- na pandemic in Sweden. FAMagazine, 52–

53: 198–203.

Marcus, Lars & Colding, Johan (2014).

Toward an integrated theory of spatial morphology and resilient urban systems.

Ecology and Society 19(4): 55.

Marcus, Lars & Koch, Daniel.(2017). Cities as implements or facilities – The need for a spatial morphology in smart city systems.

Environment & Planning B, 44(2), 204–226.

Prem, Kiesha, Liu, Yang, Russell, Timothy W., Kucharski. Adam J., Eggo, Rosalind M., Davies, Nicholas, Centre for the Mathematical Modelling of Infectious Di- seases COVID-19 Working Group, Jit, Mark & Klepac, Petra (2020). The effect of control strategies to reduce social mixing on outcomes of the COVID-19 epidemic in Wuhan, China, a modelling study. The Lancet, Public Health, 5(5): e261–270.

Regeringskansliet (2020). Fortsatt studiestöd till studerande vid extraordinära händel- ser https://www.regeringen.se/artik- lar/2020/03/fortsatt-studiestod-till-stude- rande-vid-extraordinara-handelser/

(Hämtad april 2020).

Sennett, Richard (2020). How should we live?

Density in post-pandemic cities. Domus 1046: 13–15.

SFS 2020:163 (2020). Förordning (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda bo- endeformer för äldre för att förhindra sprid- ningen av sjukdomen covid-19. Stockholm:

toret (2003). Sociotophandboken. Stock- holm: Stockholms stad.

Wilkinson, Richard G. & Pickett, Kate (2010).

Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika sam- hällen nästan alltid bättre samhällen. Stock- holm: Karneval.

Daniel Koch Daniel Koch är docent i arkitektur och forskare i stads- byggnad vid KTH Arkitektur.

Daniel leder forskningspro- filen Kritisk morfologi och rumsliga analyser (SAD), och är vice programansvarig för Masters programmet i Hållbar samhällsplanering och stads- utformning. Forskningen fokuserar på relationen mellan arkitektur, sociala strukturer och identitet, och utvecklas i såväl små som stora forsk- ningsprojekt både nationellt Ann Legeby

Ann Legeby är professor i Tillämpad stadsbyggnad vid KTH Arkitektur. Ann har dokto- rerat inom stadsbyggnad och särskilt intresserat sig för stadsbyggandets sociala di- mension. Segregation, stadsliv och jämlika livsvillkor är cen- trala forskningsteman – att öka förståelsen för hur stadsbyg- gandet påverkar livsvillkoren i städer och i samhället.

Kista, maj 2020