Den senaste stora reformeringen av skattesystemet genomfördes för snart 25 år sedan. Efter en blocköverskridande överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet reformerades skattesystemet åren 1990-‐91 med neutralitet och likformighet som bärande principer.
Under de år som har förflutit har stora avsteg från reformens ursprungliga intentioner gjorts. Där likformighet och transparens skulle råda ser vi i dag ett lapptäcke av särlösningar. Sammantaget känner allt färre skattebetalare att de kan överblicka skattesystemet och dess konsekvenser. De förändringar som har gjorts hotar därmed inte bara skattesystemets legitimitet utan också dess effektivitet och vår förmåga att på sikt finansiera den offentliga välfärden.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU och Liberala Ungdomsförbundet, LUF har därför presenterat gemensamma utgångspunkter för en övergripande skattereform. Det handlar framför allt om att återupprätta de principer som dagens skattesystem en gång vilade på men som det i praktiken fjärmat sig alltmer ifrån.
Första utgångspunkten: Skattereformen ska som helhet främja arbete och tillväxt. Vi sätter jobben och tillväxten först. När vi väger skatter mot varandra är huvudprincipen att skattesystemet som helhet ska bidra till framväxten av fler i jobb i Sverige. Det är en tydlig prioritering som vi anser måste vara central för nästa skattereform.
Andra utgångspunkten: Skattereformen ska ha små fördelningspolitiska effekter och vara fullt finansierad. SSU och LUF har skilda fördelningspolitiska ambitioner. Det har också våra moderpartier. Den enda rimliga utgångspunkten för en blocköverskridande skattereform är att den inte är fördelningspolitiskt negativ och har en konstruktion som är robust vid såväl höjning som sänkning av det totala skatteuttaget.
Tredje utgångspunkten: Skattereformen ska i huvudsak ha karaktären att enhetligare skattesatser nås genom avskaffade avdrag och subventioner. Höjda skatter på konsumtion, klimat-‐ och miljöförstörande verksamhet ska finansiera sänkta skatter på arbete och investeringar. Fler jobb kan skapas genom att beskattningen på jobb och jobbskapare minskar. Samtidigt möter vi med skattepolitiken tydligare vår tids stora utmaning – klimathotet.
Bärkraften i skattesystemet ökar genom att trögare skattebaser, som fastigheter och konsumtion, beskattas hårdare och mer undflyende skattebaser, som inkomster och kapital, beskattas jämförelsevis lättare. Vi kommer att se hur transparensen och förutsägbarheten i skattesystemet ökar när avdragen försvinner. Det blir enklare att göra rätt för sig och svårare att göra fel. Enhetligheten i skattesystemet ökar i samma takt – lika stora intäkter i samma
inkomstslag ska också ge samma slutliga skatt.
Vi har i rapporten inte haft möjlighet att fullt ut beräkna fördelningseffekterna av de indirekta skatterna men vår bedömning är att den samlade effekten av exemplen i skattereformen kommer att ha mindre, och om några, positiva fördelningspolitiska effekter. Den samlade effekten av reformen är lägre marginalskatter i alla relevanta
inkomstintervall. Drivkrafterna till arbete sänks något i övergången från a-‐kassa och sjukpenning till arbete medan de stiger högre upp i inkomstfördelningen. Det senare bör ha särskilt positivt påverkan på antalet arbetade timmar i ekonomin.
Beskattningen av arbete faller kraftigt och bör i jämvikt leda till både tydligt lägre arbetslöshet och högre
sysselsättning. Kapitalinkomstskatten faller generellt och särskilt för investeringar i tillväxtfrämjande sektorer. Ökade klimatskatter och konsumtionsskatter kommer påverka sysselsättning och tillväxt något negativt. Avskaffade RUT-‐
och ROT-‐avdrag samt höjda arbetsgivaravgifter för unga bör bidra till något ökad arbetslöshet. Avskaffande av reseavdraget har sannolikt en marginell effekt i samma riktning.
Den samlade bedömningen får dock sägas vara att beskattning flyttas bort från arbete och investering till skattebaser som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är mindre skadliga att beskatta. Skattereformen beräknas få en samlad positiv effekt på både tillväxt, arbetslöshet, sysselsättning och antalet arbetade timmar i ekonomin.
Innehåll
Sammanfattning ... 2
Återupprättandet av en reform ... 1
En överenskommelse om utgångspunkter ... 2
En första utgångspunkt ... 2
En andra utgångspunkt ... 2
Utgångspunkterna i praktiken – en skiss på en skattereform ... 4
Förändringar i inkomstslagen tjänst & näring ... 4
Ny skatteskala med ett avskaffat jobbskatteavdrag ... 4
Avskaffat reseavdrag ... 5
Avskaffat avdrag för privat pensionssparande ... 6
Förändringar i inkomstslaget kapital ... 6
En enhetlig skattesats för kapitalinkomster ... 6
Höjd fastighetsbeskattning ... 6
Avskaffade ränteavdrag ... 7
Förändringar av arbetsmarknads-‐ & konsumtionsskatter ... 8
Enhetlig mervärdesbeskattning ... 8
RUT-‐ & ROT-‐avdraget avskaffas ... 8
Konsekventa arbetsgivaravgifter ... 9
Nya och höjda miljöskatter ... 9
Sjöfartsstödet avskaffas ... 9
Koldioxidskatten höjs ... 9
En flygskatt införs ... 9
Skatt på fluorerande växthusgaser ... 10
Ytterligare miljöskatteförslag ... 10
En skattereforms effekter ... 1
Fördelningspolitiska effekter ... 1
En skattereform för fler jobb? ... 2
Återupprättandet av en reform
Det har nu passerat drygt 20 år sedan våra moderpartier enades om en historisk omläggning av det svenska beskattningssystemet. Mellan åren 1990 och 1992 genomfördes förändringar i beskattningen av fysiska och juridiska personer till den grad att reformen kom att
benämnas århundrandets skattereform.
Det var en nödvändig överenskommelse i en tid då den internationella konkurrensen om arbetskraft, kapital och företagslokaliseringar snabbt intensifierades. Skattereformen formulerades som ett svar på årtionden av ad hoc-‐lösningar inom svensk skattepolitik.
Reformens huvudsakliga drag bestod då i att bredda skattebaserna för att kunna sänka skattesatserna. Ett exempel är bolagsskatten, där skattesatsen sänktes från 52 till 30 procent men där statens intäkter ändå ökade då åtskilliga avdrags-‐ och reserveringsmöjligheter avskaffades. Samtidigt infördes en närmast heltäckande mervärdesskatt om 25 procent, punktskatter på miljöskadliga handlingar och införandet av grundavdraget.
Det var då. Sedan dess har över 500 avsteg gjorts från skattereformens regelverk och principer. Riksrevisionen beskrev 2009 tydligt vad det handlar om:
”[…]Det har gjort det svenska skattesystemet till ett oöverskådligt och svårbegripligt lapptäcke. Människor får svårt att förutse hur deras val kring arbete och utbildning påverkar privatekonomin. De incitament som
skattesystemet utformats för att skapa får därmed inte önskad effekt.”
Detta går att vara helt enig i, oavsett vilken nivå man vill se på det samlade skatteintaget. De mest påtagliga förändringarna rör den differentierade mervärdesskatten, förändringar i den direkta och indirekta tjänsteinkomstbeskattningen, utökade avdragsmöjligheter och vissa egendomsskatter.
Det svenska skattesystemet ger Sverige ekonomiska problem. Men att vi inte i enighet lyckas göra något åt det är däremot i grunden ett politiskt problem. Särintressen, både inom och utom de etablerade partierna, försvarar kraftigt sina avdrag och subventioner och något tillfälle för flera partier att se helheten inträffar aldrig. Det är ett detta problem som SSU och LUF nu vill möta.
Från vitt skilda ekonomisk-‐politiska utgångspunkter och med helt olika politiska agendor vill vi visa att det tillsammans går att återupprätta det skattesystem som nästan samtliga svenska partier en gång stod bakom. Det kräver ödmjukhet inför varandra, respekt för våra stora åsiktsskillnader och en gemensam övertygelse om att Sverige behöver ett bättre skattesystem för framtiden.
En överenskommelse om utgångspunkter
En skattereform är uppbyggd av förändringar i enskilda skatter. Att besluta om dessa är svårt, men det svåraste är att komma överens om vilka utgångspunkter dessa enskilda beslut ska tas ifrån. Om man är överens om det gemensamma målet, och de principer
skattesystemet måste vägledas av för att nå dit, kan man också enklare hålla emot de som i skattepolitiken endast vill värna sitt eget hägn. Vår överenskommelse är därför i första hand en överenskommelse om dessa utgångspunkter.
En första utgångspunkt
Skattereformen ska som helhet beräknas leda till ökad tillväxt, minskad arbetslöshet, ökad sysselsättning och fler arbetade timmar i ekonomin.
Vi sätter jobben och tillväxten först. Det är för att jobben ska bli fler som skatterna behöver förändras, för att tillväxten ska kunna öka och på så sätt finansiera såväl nya offentliga investeringar som ytterligare förändringar i skatteuttaget. När vi väger skatter mot varandra är huvudprincipen att skattesystemet som helhet ska bidra till framväxten av fler i jobb i Sverige. Det är en tydlig prioritering som vi anser måste vara central för nästa skattereform.
En andra utgångspunkt
Skattereformen ska ha små fördelningspolitiska effekter och skattereformen ska vara fullt finansierad.
SSU och LUF har skilda fördelningspolitiska ambitioner. Det har också våra moderpartier.
Den enda rimliga utgångspunkten för en blocköverskridande skattereform är att den är fördelningspolitiskt neutral och bibehåller skatteuttaget. SSU avstår från att höja skatten och LUF avstår från att sänka skatten.
En utgångspunkt tredje
Skattereformen ska huvudsakligen ha karaktären att enhetligare skattesatser nås genom avskaffade avdrag och subventioner. Höjda skatter på konsumtion, klimat-‐ och
miljöförstörande verksamhet ska finansiera sänkta skatter på arbete och investeringar.
Fler jobb ska nås genom att beskattningen på jobb och jobbskapare minskar. Samtidigt möter vi med skattepolitiken än tydligare vår tids stora utmaning: klimatet. Vi ökar bärkraften i skattesystemet genom att trögare skattebaser beskattas hårdare och mer undflyende skattebaser beskattas lättare. Detta är utgångspunkter som har långtgående positiva effekter.
Transparensen och förutsägbarheten i skattesystemet ökar när avdragen försvinner.
Skattekonsekvenserna av ett beslut ska vara förutsägbara för individen och skatteuttaget ska företrädesvis vara synligt för skattebäraren. Det blir enklare att göra rätt för sig och svårare att göra fel. Enhetligheten i skattesystemet ökar i samma takt. Lika stora intäkter i samma inkomstslag ska också ge samma slutliga skatteuttag
Dessa tre utgångspunkter är vår överenskommelse. De är inte enkla, men mycket tydliga. De innebär tydliga prioriteringar som på olika områden utmanar vardera förbunds ideologiska inriktning. Men SSU och LUF är övertygade om att de utgör ett bra fundament för en
blocköverskridande skattereform. Vi uppmanar våra moderpartier och andra att testa dem.
Utgångspunkterna i praktiken – en skiss på en skattereform
Utifrån de ovan fastslagna principerna presenterar SSU och LUF en omfattande reform.
Reformen är statsfinansiellt balanserad, sänker skattenivån i nästan samtliga inkomstlägen och är närmast fördelningspolitisk neutral. Det är ett sätt, ett exempel, där vi visar att det går att lösa upp de politiska knutar som försvårar den skattereform de allra flesta egentligen vill se. Där vi tillsammans kompromissar för att tillsammans ta ansvar.
Som ungdomsförbund har vi inte tillgång till riksdagens utredningstjänst eller
regeringskansliets stora tjänstemannakår. I de flesta fall är senast tillgängliga data från 2009.
Att skissa på en skattereform är ingen enkel uppgift men vi har, efter förutsättningarna, försökt redovisa föreslagna förändringar så rättvisande som möjligt. Beräkningarna nedan bör alltså ses som ambitiösa räkneexempel.
I följande beräkningar tas ingen hänsyn till dynamiska effekter. Det gör att både redovisade inkomstförluster och inkomstökningar för staten sannolikt underskattas.
Förändringar i inkomstslagen tjänst & näring
Ny skatteskala med ett avskaffat jobbskatteavdrag
Beskattningen av arbete är relativt hög jämfört med andra skattebaser och oavsett önskad beskattningsnivå är marginalskatterna otydliga för skattebetalaren. För att sänkta
marginalskatter ska ha effekt på arbetsutbudet måste sänkningen vara tydlig för den som vinner på den. Så har inte fallet varit med jobbskatteavdraget. Vi föreslår därför en helt ny skatteskala för inkomst av tjänst-‐ och näringsverksamhet som ersätter jobbskatteavdraget och den nuvarande underliggande skatteskalan. Dagens varierande beskattning av olika inkomster inom samma inkomstslag avskaffas.
De huvudsakliga dragen i vårt förslag utgörs av ett generöst och enhetligt grundavdrag och en progressiv skatteskala med tre marginalskattenivåer. Staten inför en rak nedsättning om tio procentenheter på kommunalskatten upp till en första brytpunkt om en årsinkomst på 351 000. Därefter erläggs den kommunala inkomstskatten oreducerad upp till den andra brytpunkten, 601 000 kronor, där en extra statlig inkomstskatt om 20 procentenheter inträder. Systemet illustreras i nedanstående tabell där den genomsnittliga
kommunalskatten använts som referens. Tabell 1-‐ Förslag till en ny skatteskala
Taxerad
inkomst tkr Marginalskatt 0 – 40 0 %
41 – 350 21,7 % (kommunalskattesatsen reducerad med tio procentenheter)
351 – 600 31,7 % (kommunalskattesatsen)
601 -‐ 51,7 % (kommunalskattesatsen ökad med 20 procentenheter)
Idag varierar grundavdraget med den taxerade förvärvsinkomsten, mellan 13 000 och 34 300 kronor, enligt tabellen nedan. Vi föreslår ett konsekvent bottenavdrag om 40 000 kronor.
Det innebär, tillsammans med den låga marginalskatten i de lägre inkomstlägena goda incitament för arbete tillsammans med en minskning av de direkta skatterna för hushåll med låga inkomster. De flesta ungdomar som arbetar extra under terminer eller sommar befrias med det höjda grundavdraget i praktiken från skatt vilket stärker möjligheterna att bygga en grundplåt för vuxenlivet utan beroende av föräldrarnas plånböcker.
Diagram 1 -‐ Marginalskatter före och efter reformen
Avskaffat reseavdrag
I dagsläget är alla skattskyldiga berättigade till avdrag för resekostnader till och från arbetet till den del dessa överstiger 10 000 kronor per år. Det är ett avdrag som subventionerar långa restider mellan hem och arbetsplats. I praktiken subventioneras ensamåkande personbilstransporter. Enligt en utvärdering från 2012 företogs 85 procent av de
avdragsberättigade resorna av individer som färdades ensam i en personbil. Reseavdraget bör därför avskaffas.
maximalt 12 000 kronor. Avdraget är idag konstruerat så det enbart är gynnsamt för de personer som betalar statlig inkomstskatt och inte förväntas nå lika höga marginalskatter som pensionärer. Det är ett regressivt avdrag som inte är fördelningspolitiskt försvarbart.
Vi föreslår att avdraget för privat pensionssparande avskaffas för alla som inte bedriver aktiv näringsverksamhet. För de som bedriver aktiv näringsverksamhet bör avdraget kvarstå då en arbetsgivares pensionsavsättningar för anställda är en ur skattesynpunkt förmånlig
reserveringsmöjlighet.
Tabell 2 – sammanfattande förändringar inom inkomstslagen tjänst och näring Ny skatteskala med ett avskaffat jobbskatteavdrag -‐118 mdr
Avskaffade reseavdrag +5 mdr
Slopat avdrag för pensionssparande +1 mdr
Förändringar i inkomstslaget kapital
En enhetlig skattesats för kapitalinkomster
Då skattereformen genomfördes var den uttalade ambitionen att även kapitalbeskattningen skulle harmoniseras kring 30 procent. Det dröjde dock bara några år innan de första
avstegen gjordes genom sänkningen till 25 procent för avyttring av privatbostadsfastigheter.
Ytterligare undantag har med tiden följt. Idag är, som syns nedan, kapitalbeskattningen mycket differentierad.
Tabell 3 – Effektiva kapitalskattesatser 2013
Huvudregeln 30 %
Onoterade aktier 25 %
Privatbostäder 22%
Aktieinnehav berörda av 3:12-‐reglerna 20 %
Vi föreslår en återgång till den tidigare principen om harmoniserade skattenivåer med en ny generell skattesats på 25 procent. För merparten av de skattepliktiga transaktionerna blir således skattesatsen nedsatt med fem procentenheter, emellertid höjs den marginellt för privatbostadsförsäljning och andelar i fåmansbolag.
Höjd fastighetsbeskattning
Ett effektivt skattesystem bör minimera samhälls-‐ och statsfinansiella kostnader av beskattningsinstitutet. Med denna utgångspunkt är det naturligt att utnyttja skattebasen som fastigheter utgör. Den är till sin natur en svårrörlig skattebas som kan beskattas till en
En rimlig fastighetsskatt är också en naturlig följd av ett neutralitetssträvande att även eftersträva beskattning av naturaavkastning – ifall en person investerar kapital i värdepapper och uppbär utdelning ska den beskattas, men den som investerar sitt kapital i en fastighet och samtidigt mottar naturaavkastning i form av fri bostad bör beskattas för det
schablonmässigt. Åtskilliga andra delar av skattesystemet bygger sådana schablonmässiga principer.
Således förespråkar vi en reformerad fastighetsbeskattning genom att den kommunala fastighetsavgiften som utgår om 6825 kronor per fastighet ersätts med en statlig fastighetsskatt. I samband med detta bör fastighetstaxeringen ses över.
För att mildra effekten för enskilda fastighetsägare med lägre inkomster föreslås en begränsningsregel om att fastighetskatten maximalt kan uppgå till tre procent av förvärvsinkomsten. Totalt beräknas den nya skatten inbringa 14 miljarder kronor.
Avskaffade ränteavdrag
Idag medges skattereduktion i inkomstslaget tjänst för underskott i inkomstslaget kapital om 30 procent upp till ett underlag om 100 000 kronor, och 21 procent därutöver. I huvudsak används avdragsmöjligheten av de som upptagit stora lån då räntebetalningarna ger ett underskott i inkomstslaget kapital. Indirekt subventioneras således bostadskrediter med 30 procent av deras värde vilket driver utvecklingen mot högre skuldsättningsgrader. Det är olyckligt. Skattereduktionen ges enbart till fysiska personer och inte till exempelvis
hyresvärdar och andra bolag, vilket innebär att räntekostnaden för en privatbostad blir lägre än för motsvarande hyresfastighet. Även det motiverar en förändring.
Vi har respekt för att hushåll har anpassat sig till nuvarande avdragsnivåer. När vi föreslår att ränteavdragen avskaffas sker det dock samtidigt som inkomstskatterna tydligt sänks. Vår bedömning är att hushållen kommer kunna bära ökade räntekostnader
När skattereduktion i inkomstslaget tjänst avskaffas införs en rätt att uppkomna underskott i inkomstslaget kapital får sparas under en begränsad tid för kvittning mot framtida
kapitalvinster.
Tillsammans med de sänkta kapitalskatterna innebär detta förslag en tydlig förändring där sparande snarare än skuldsättning skattemässigt premieras. Avskaffandet av ränteavdraget betyder att statskassan förstärks med 24 miljarder kronor.
Tabell 4 – sammanfattande förändringar inom inkomstslagen tjänst och näring En enhetlig skattesats för kapitalinkomster -‐1 mdr
Höjd fastighetsbeskattning +14 mdr
Avskaffade ränteavdrag +24 mdr
Förändringar av arbetsmarknads- & konsumtionsskatter Enhetlig mervärdesbeskattning
Vid skattereformens genomförande var ambitionen att höja skatteuttaget på konsumtion av varor och tjänster genom att införa en generell mervärdesskatt. Redan 1992 differentierades dock skatten genom sänkningen av turist-‐ och matmomsen. Därefter har utvecklingen
fortsatt, och idag utnyttjar Sverige EU:s momsdirektivs möjlighet till differentierad
beskattning fullt ut såtillvida att vissa varor är helt skattebefriade medan övriga beskattas till 6, 12 eller 25 procent. Detta är utveckling som behöver vända.
De differentierade skattesatserna har motiverats av bland annat Sveriges EU-‐inträde, fördelningspolitik och branschekonomiska skäl, men sammantaget har de skapat svåra gränsdragningsproblem mellan olika varor och uppmuntrat till politisk lobbying. Ett exempel på gränsdragningsproblemet är produkten Kinder-‐ägg, som innehåller en leksak (25 procent moms) draperad i chockad (livsmedel med 12 procent moms), och har generat åtskilligt hårklyveri för skattemyndigheter runt om i EU.
Skatteverket beräknade år 2006 vilka kostnader företagen har för att fullgöra sin
skattskyldighet för moms och konstaterade att 30 procent av kostnaden för de verksamheter som behövde hantera fler än en momsnivå orsakades av differentieringen. Den dåvarande statliga mervärdesskatteutredningen föreslog 2006 mot bland annat den bakgrunden en harmonisering av momsen kring 21,7 procent. Utredarna konstaterade även att de
fördelningspolitiska skälen för exempelvis en differentierad matmoms inte längre förelåg då skillnaden i matkonsumtionen relaterad till disponibel inkomst idag är mycket låg.
För att finansiera reformpaketets övriga komponenter föreslår vi att en enhetlig
mervärdesskattesats om 25 procent, vilket stärker kalkylen med cirka 27 miljarder kronor.
RUT-‐ & ROT-‐avdraget avskaffas
Vår utgångspunkt är att ett generellt och neutralt skattesystem vårdar principen om att privata levnadsutgifter är privata, och således inte ska finansieras av beskattade medel.
Riktade avdrag innebär att konsumtionsvalen åligger individen, samtidigt som den reella kostnaden uppbärs av övriga skattebetalare genom en utökad finansieringsbörda för det offentliga.
Teorin om optimal beskattning ger dock stöd för att i vissa fall reducera höga skattekilar med riktade åtgärder, vilket har anförts till RUT-‐ och ROT-‐avdragens fördel. I sin helhet innebär vår reform avsevärt sänkta skatter vilket därmed minskar skattekilarna på tjänster generellt.
För att vårda neutraliteten inom inkomstslaget tjänst förespråkar vi därför att avdragen avvecklas. Det innebär samtidigt en kassaförstärkning om cirka 16 miljarder kronor.
Konsekventa arbetsgivaravgifter
Sedan 2007 är samtliga komponenter utom ålderspensionsavgiften i arbetsgivaravgifterna reducerade till en fjärdedel av den normala nivån för ungdomar under 26 år. Netto uppgår således arbetsgivaravgiften för dessa till cirka hälften av det normala.
Regeringen beräknar att sänkningen på sikt höjer sysselsättningen med ca 8 000 helårsarbetskrafter. Även andra bedömare menar att effekten är relativt liten sett till kostnaden. Ytterligare erfarenhet kan hämtas från den tidigare nedsättningen av arbetsgivaravgiften i Norrlands inland om tio procentenheter. Enligt Riksrevisionens granskning ledde den sänkningen inte till ökad sysselsättning, och nyföretagandet
påverkades endast marginellt – den enda signifikanta effekten var höjda löner i de berörda företagen (Riksrevisionen, 2008).
För att finansiera den generella sänkning av beskattning av arbete som finns i skattereformen förordar vi därför att arbetsgivaravgiften för samtliga löntagare harmoniseras kring nuvarande nivå på 31,42 procent. Reformen innebär en budgetförstärkning om 14,2 miljarder kronor.
Tabell 5 – sammanfattande förändringar av arbetsmarknads-‐ och konsumtionsskatter
Enhetlig mervärdesbeskattning +27 mdr
RUT och ROT avskaffas +15 mdr
Konsekvent arbetsgivaravgift +14 mdr
Nya och höjda miljöskatter
Sjöfartsstödet avskaffas
Sjöfartsstödet är ett av få kvarvarande rena industristöd. En aktiv näringspolitik förutsätter en nära dialog mellan politik och industri men rena kontantbidrag till näringsgrenar bör vara en passerad del av svensk näringspolitik. Den svenska handelsflottan bör på egna ben kunna konkurrera med omvärlden. Skäl utanför näringspolitiken som kan finnas för ett stöd till den svenska handelsflottan väger inte tillräckligt tungt. Detta innebär en besparing på ca 2 miljarder kronor.
Koldioxidskatten höjs
Sverige har idag en relativt hög koldioxidskatt. Den är emellertid lägre än vad samtliga dåvarande riksdagspartierna ansåg lämpligt i den parlamentariska klimatberedningen. Det bör därför gå att nå politisk enighet i en högre nivå än idag. Vi föreslår en höjd nivå med knappt 6 miljarder kronor.
En flygskatt införs
Flygresandet står i dag för mellan 10 och 20 procent av svenskarnas totala klimatpåverkande utsläpp.
Trots det bär flyget inte alls sina miljö-‐ och klimatkostnader. LUF och SSU föreslår därför att en särskild flygskatt införs för att kompensera för den del av flygets klimatpåverkan som inte täcks av
utsläppshandeln. En sådan skatt beräknas inbringa ca 3 miljarder kronor.
Någon proposition har dock inte lämnats till riksdagen. De fluorerande gaserna bidrar tydligt till
växthuseffekten. Även väldigt små utsläpp har stor påverkan på klimatet. För att minska användningen av dessa gaser inom tillverkningsindustrin föreslås därför att en ny riktad miljöskatt införs. Förslaget ger en ökad intäkt om 100 miljoner kronor.
Ytterligare miljöskatteförslag
Ett flertal miljöstyrande skatter har inte höjts de senaste åren. Det är lämpligt att dessa skatter följer med den allmänna prisutvecklingen. Detta rör exempelvis ett återinförande av skatten på handelsgödsel, som avskaffades 2010. Vidare bör bland skatten på avfall, bekämpningsmedel och naturgrus höjas. Totalt föreslår vi ett ökat intag av miljöskatter, utöver ovan, på ca fem miljarder.
Över tid bör de föreslagna skatteintäkterna på miljöskatteområdet minska då konsumtions-‐ och
produktionsmönster förändras. Det gör miljöskatter till en sämre inkomstkälla för staten än många andra skatter. Efter en reform bör dynamiska förändringar på området därför noggrant följas.
Tabell 5 – sammanfattande förändringar av klimat och miljöskatter
Avskaffat sjöfartsstöd +2 mdr
Höljd koldioxidskatt +6 mdr
Flygskatt +3 mdr
Skatt på fluorerande växthusgaser + <1 mdr
Skatt på Bl.a handelsgödsel, avfall, bekämpningsmedel, naturgrus
+ 5 mdr
En skattereforms effekter
I föregående avsnitt har en skiss, ett exempel på hur våra utgångpunkter kan omsättas i praktiken, presenterats. Den sammantagna effekten av reformerna beräknas till
budgetförstärkningar om 116 miljarder kronor och utgiftsökningar om 119 miljarder.
Kalkylerna är huvudsakligen baserade på offentliga utredningar eller akademiska rapporter, vissa egna beräkningar har gjorts för den nya inkomstskatten. Reformpaketets
nettounderskott om 3 miljarder ligger inom felräkningsmarginalen.
I beräkningarna har ingen hänsyn till dynamiska effekter tagits. Vår bedömning är att det generellt gör att redovisade inkomstförluster och inkomstökningar båda något underskattas.
Underliggande siffror avser där det är möjligt år 2009.
Diagram 2 -‐ Statsfinansiella effekter av förslagen
Fördelningspolitiska effekter
Lika centralt som att skattereformen är fullt finansierad är att den inte har större
fördelningspolitiska effekter. Vi har inte möjlighet att fullt ut beräkna fördelningseffekterna av de indirekta skatterna men vår sammantagna bedömning är att den samlade effekten av exemplen i skattereformen kommer ha mindre, och om några positiva fördelningspolitiska effekter.
Vi har beräknat effekten av alla direkta skatter, reseavdragen undantagna, på olika lägen i inkomstfördelningen. Beräkningarna visar att de nya direkta skatterna kommer variera mellan 68 procent (decil 1) upp till 96 procent (decil 8) som andel av de tidigare skatterna för samma decilgrupp.
pensionssparande (begränsad positiv fördelningspolitisk effekt). Sammantaget kan de
indirekta ej inräknade skatterna beräknas ha en något negativ fördelningspolitisk effekt, men inte alls tillräckligt för att förskjuta de positiva effekterna av de direkta skatterna.
Diagram 3 -‐ Fördelningspolitisk effekt av förändring av direkta skatter
En skattereform för fler jobb?
Lika självklart som att beteendeförändringar inte ska tas för givna i finansieringen av en skattereform är att vi måste ta hänsyn till dem för att se om det övergripande målet som ställs upp i den första utgångspunkten nås. Har vi en skattereform för fler jobb?
Den samlade effekten av reformen är lägre marginalskatter i alla relevanta inkomstintervall.
Drivkrafterna till arbete sänks något i övergången från a-‐kassa och sjukpenning till arbete medan de stiger högre upp i inkomstfördelningen. Det senare bör särskilt positivt påverka antalet arbetade timmar i ekonomin.
Den samlade beskattningen av arbete faller kraftigt och bör i jämvikt leda till både lägre arbetslöshet och högre sysselsättning. Kapitalinkomstskatten faller generellt och särskilt för investeringar i tillväxtfrämjande sektorer. Detta bör leda ökad konkurrenskraft och viss ökad tillväxt. Ökade klimatskatter och konsumtionsskatter kommer påverka sysselsättning och tillväxt något negativt. Avskaffade RUT-‐ och ROT-‐avdrag samt höjda arbetsgivaravgifter för unga bör bidra till något ökad arbetslöshet. Avskaffande av reseavdraget har sannolikt en marginell effekt i samma riktning.
Den samlade bedömningen får dock sägas vara att beskattning flyttas bort från arbete och investering till skattebaser som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är mindre skadliga att beskatta. Skattereformen bör beräknas få en samlad positiv effekt på både tillväxt,
arbetslöshet, sysselsättning och antalet arbetade timmar i ekonomin.
