Examensarbete, 15 hp
Kandidatprogrammet/Socionomprogrammet
VT- 2020
Ensamhet hos äldre - hur identifieras och tillgodoses de sociala behoven?
En översikt hur biståndshandläggare i Västerbottens sju största kommuner identifierar och tillgodoser
ensamma äldre personers behov av insatser
Handledare: Ove Grape
Författare: Masood Salman Meo Rajput
Förord
Jag är tacksamma min studie deltagare som medverkade och tog er tid vilket ger möjlighet till mig skriva uppsatsen.
Ett stort tack till min handledare, Ove Grape, för dina förslag, korrigeringar och råd under examensarbete.
Ett stort tack till Maud Inger Maria Nordenstam Haghjo som varit en god hjälp under mitt examensarbete.
Jag är mycket tacksam min GUD som gav mig Areeba Masood, min fru och min son Arish Masood som alltid har hjälpt mig, stöttat mig, uppmuntrat och stått med mig när och vad jag behöver dem.
”Ensamhet hos äldre - hur identifieras och tillgodoses de sociala behoven?” – En översikt hur
biståndshandläggare i Västerbottens sju största kommuner identifierar och tillgodoser ensamma äldres personers behov av insatser
Författare: Masood Salman Meo Rajput Umeå Universitet
Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet Examensarbete 15 hp Termin 6, VT -20
Sammanfattning
Huvudsyftet med studien är att undersöka hur biståndshandläggare i sju största kommuner i Västerbotten jobbar med att identifiera sociala behov till konsekvens av ensamhet hos äldre personer samt utforska på vilka sociala insatser de utvalda kommuner erbjuds för dessa individer och på vilka skäl. Studien har genomförts utifrån en kvantitativ ansats, där enkäten utformade på det sättet för att svara på syftet med studien. Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater har använt i tolkningsramen för att analysen av empiriska material. Utifrån studiens resultat har det identifierats att det finns utvecklingsbehov inom sociala insatser för äldre personer i dessa kommuner för att de tillgängliga insatserna inte tillgodoses äldres behov på ett bra sätt. Studien visar även att det behövs även en arbetsrutin i biståndshandläggarnas arbetssätt för att utreda ensamhet hos äldre personer samt påpekar studien även att biståndshandläggare begränsas av organisatoriska riktlinjer eftersom kommunen standardutbud avgör vilka social insatser erbjuds till äldre personer. Som sagt att det finns begränsat med forskning kring detta ämne konstateras det nödvändighet av mer forskning på nationella nivå kring biståndshandläggarnas arbetssätt om hur de utreder ensamhet hos äldre personer.
Nyckelord: Gräsrotsbyråkrats, riktlinjer, interventions, ensamma äldre personer, sociala behov, biståndshandläggare.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.2 Syftet ... 2
1.2.1 Frågeställningar ... 2
1.2.2 Avgränsning ... 2
1.3 Centrala begrepp ... 3
1.3.1 Äldre ... 3
1.3.2 Ofrivillig ensamhet ... 3
1.3.3 Sociala insatser ... 3
2. Tidigare forskning ... 5
2.1 Äldreomsorg ... 5
2.1.1 Historisk utveckling ... 5
2.1.2 Kommunalt autonomi ... 5
2.1.3 Signifikans av ett helhetssynsätt och biståndsbedömningsprocessen ... 6
2.2 Ensamhet hos äldre ... 6
2.2.1 Orsaker, konsekvenser och risker med ensamhet ... 6
2.2.2 Att identifiera ensamhet ... 7
2.2.3 Interventioner ... 7
3. Gräsrotsbyråkrati ... 9
3.1 Gräsrotsbyråkratens arbete och arbetssätt ... 9
3.2 Gräsrotsbyråkrati och autonomi ... 9
4. Metod ... 11
4.1 Design ... 11
4.2 Metodreflektion ... 11
4.2.1 Kritisk diskussion kring metodvalet ... 12
4.3 Urval och population ... 12
4.4 Material ... 13
4.5 Databearbetning och analys ... 13
4.6 Reliabilitet och Validitet ... 14
4.7 Bortfallsanalys ... 14
5. Etiska överväganden ... 16
6. Resultat ... 17
6.1 Vilka sociala insatser erbjuds till de ensamma äldre personerna ... 17
6.2 Biståndshandläggare ges utrymme att undersöka ensamma äldre personers behov .. 18
6.3 Sociala insatser som erbjuds äldre personer är tillräckliga för att tillgodose de ensamma äldre personernas behov ... 18
6.4 Kommunernas tillgång till sociala insatser bestämmer vilket stöd som ska erbjudas
äldre personer ... 18
6.5 Arbetsrutin i arbetsgruppen för att undersöka om äldre personers sociala behov har uppfyllts ... 19
6.6 Vilken/vilka strategier används för att utreda ensamhet hos äldre personer? ... 19
6.7 Utvecklingsbehov och samverkan i kommunen samt orsaker då sociala insatser inte erbjuds ... 20
7. Diskussion ... 21
7.1 Sociala behov och sociala insatser ... 21
7.2 Gräsrotsbyråkrati... 23
8. Slutsatser ... 25
Referenslista ... 26
Bilaga 1 - Informationsbrev ... 29
Bilaga 2 – Enkät ... 30
Bilaga 3 – Etisk egengranskning ... 32
1
1. Inledning
Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) är ensamhet ett fenomen som de flesta människor upplever någon gång i livet. Ensamhet som tillhör livsförutsättningarna hos äldre kan vara besvärligt att tåla om den är ofrivillig. Äldres ensamhet har under lång tid ansett som ett socialt problem och det har observerats att känslor av ensamhet stiger i relation med hög ålder.
Åldrandet är en riskfaktor som skapar negativa känslor av ensamhet och social isolering vilket kan leda till att den personens sociala nätverk blir gallrat (Jönson & Harnett, 2015). Nilsson, Lindström och Nåden (2006) redovisar att ensamhet kan uppstå till följd av att en individ förlorar sin partner, syskon, vänner eller kollegor och det sociala behovet kan variera i olika utsträckning. På grund av åldrandet blir hälsan nedgången vilket även kan leda till begränsade möjligheter till social gemenskap.
Folkhälsopolitikens generella syfte är att tillföra och skydda folkhälsan genom att skapa goda och jämlika livsvillkor för alla invånare som bosätter sig i Sverige. När individer är involverade i samhället och upplever en gemenskap och tillhörighet kan detta mål vara möjligt att vinna (Forsman, 2014). Å andra sidan är det något som är mycket relaterat till individens olika förhållanden vilket är beroende av individens möjligheter och kapacitet, som kanske saknas hos äldre människor. Detta betyder att äldre är lika viktiga i vårt samhälle som andra människor men att dessa individer kanske inte kan delta i samhället i samma utsträckning som andra gör.
Socialnämnden ska arbeta för att denna målgrupp med äldre personer får samma möjligheter att leva och bo och ha en rörlig och betydelsefull levnad i samvaro med andra (Socialtjänstlagen (2001:453) 5 kap 4 §). Däremot har det sociala tillvägagångssättet inom äldreomsorgen ännu inte haft någon inverkan på verksamheten, där hälso- och sjukvårdsfrågor med huvudfokus på fysiska behov har förtur framför individers sociala behov (Socialstyrelsen, 2010).
Thorslund (2013) diskuterar det faktumet att äldreomsorgen inte har utvecklat sedan slutet av 70-talet och det har hänt efter kraftiga nedskärningar och begränsat utbud av insatser till äldre människor, trots att den äldre befolkningen har ökat betydligt under denna period. Jönson och Harnett (2015) beskriver nedskärningar som innebär att äldre människor erbjuds begränsade insatser som inräknas i verksamhetsområdet. Under denna period har verksamheten inte lagt stort fokus på individuell nivå. Det är också observerat att verksamhetens primära mål varit att skydda och stödja istället för att arbeta med denna målgrupps sociala problem. Det betyder att när man ignorerar sociala problem kan det leda till ökad ensamhet hos individen (Jönson &
Harnett, 2015).
Den förväntade livslängden har ökat i samhället och det har blivit möjligt på grund av förbättringar i hälsovård och som ett resultat av det en märkbar ökning av äldre befolkning.
Ensamhet är ett vanligt fenomen bland äldre människor och det fenomenet kan upplevas av alla oavsett ålder (Aylaz, Akturk, Eric, Özturk & Aslan, 2012). Masi, Chen, Hawkley och Cacioppo (2011) beskriver att ensamhet är en negativ känsla som kan orsaka både fysiska och psykiska hälsoproblem. Vidare beskriver de att man kan förstå ett samband mellan upplevelsen av ensamhet och mortalitet hos äldre människor. Människor känner sig glada och trivs i sociala sfären så därför gillar människor naturligtvis att skapa sociala relationer med andra, men om man inte får denna möjlighet att komma in i denna sociala sfär riskerar man att känna sig ensam
2
(Masi et al., 2011). Många forskare diskuterar om olika riskfaktorer som kan vara förknippade med upplevd ensamhet hos äldre, som inkluderar ålderdom, ensamboende, bristfälliga sociala nätverk, att vara änkefru/ änkeman, rörelsesvårigheter, psykisk och fysisk ohälsa och materiella begränsningar (Cattan, White, Bond & Learmouth, 2005; Dahlberg, Andersson, McKee &
Lennartsson, 2015; Dahlberg & McKee, 2014; Victor, Scambler, Bowling & Bond 2005).
Biståndshandläggare som arbetar inom äldreomsorg ska vara medvetna om ovanstående riskfaktorer i arbetet med äldre människor och att lämna utrymme i bedömningar för att undersöka äldre ur ett helhetsperspektiv, vilket också inkluderar det sociala behovet. Jönson och Harnett (2015) anser därför att det är viktigt att biståndshandläggare har ett helhetsperspektiv på individens sammanhang i utredningsprocessen istället för att fokusera för mycket på bara delar av personens livssituation, såsom fysiska hälsa.
Jönson och Harnett (2015) diskuterar vidare att biståndshandläggare ofta tappar fokus på individens sociala behov i utredningsprocessen och det händer för att biståndshandläggarens arbete är strukturerat under kommunens riktlinjer vilket också styr biståndsbedömningsprocessen. Det finns ett dilemma som både biståndshandläggare och äldre personer överensstämmer i som är att man i biståndsprocessen inte kan ansöka om insatser efter sitt behov utan utifrån de som är tillgängliga i kommunens standardutbud (Jönson & Harnett, 2015).
Med hjälp av ovanstående faktum och information anser jag att det krävs mer forskning rörande äldres sociala behov eftersom det finns forskning som visar på inskränkningar i biståndshandläggares arbetssätt som arbetar med ensamhet hos äldre personer.
1.2 Syftet
Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur biståndshandläggare arbetar med att undersöka sociala behov och insatser hos äldre ensamma personer. Syftet är mer konkret att utforska vilka kommunala sociala insatser som erbjuds för äldre personer och på vilka grunder samt att utreda orsaker då insatser inte erbjuds.
1.2.1 Frågeställningar
Vilka kommunala sociala insatser erbjuds till denna målgrupp?
Hur bedömer biståndshandläggare vilka insatser som är lämpliga för äldre personer som upplever ensamhet?
På vilket sätt identifierar biståndshandläggare ensamhet hos äldre personer?
1.2.2 Avgränsning
Jag har valt att undersöka hur några utvalda kommuner i Västerbotten län arbetar med ensamhet hos äldre i denna uppsats, med avgränsning till att utforska arbetet utifrån biståndshandläggarnas perspektiv i respektive kommun. Jag har även gjort avgränsning gällande urval av kommuner, där jag har valt att välja de sju största kommunerna befolkningsmässigt i Västerbotten län.
3 1.3 Centrala begrepp
1.3.1 Äldre
En person som har fyllt 65 år räknas som medlem i indelningsgrupp “de äldre” i Sverige i likhet med många andra industrialiserade länder (Jönson & Harnett, 2015). Rolfner Suvanto (2012) redovisar även att män och kvinnor som är över 65 år kallas för äldre och detta har även samband med den allmänna pensionsåldern. Med dessa begrepp har jag valt att fördjupa min undersökning för personer som är över 65 år och befinner sig i kommunernas äldreomsorg.
1.3.2 Ofrivillig ensamhet
Ofrivillig ensamhet bland äldre kan komma plötsligt eller långsamt. Äldre som är ensamboende ses främst som människor som upplever ensamhet (Sundström, Fransson, Malmberg & Davey 2009:269–273). Masi et al. (2011) redovisar att ensamhet ibland kan blandas ihop med begreppet social isolering så därför behövs det ytterligare förklaring av begreppen. Anledning till ensamhet kan vara olika för olika personer exempelvis svagare hälsa, känsla av tomhet och förtvivlan över livssituationen är betydande riskfaktorer för ensamhet. De äldre som lever ensamma utan sin partner eller efter partnerns bortgång upplever stor ensamhet. Det finns stor risk för överdödlighet under det första året i en änkemans liv eftersom det är en stor förändring i deras vardagsliv (Sundström et al., 2009). Alftberg (2012) beskriver dessa personers ensamhet med ett exempel att de som delat måltider med sin partner tidigare kan också känna mer känslor av ensamhet i vardagen eftersom måltiden också fyller en typ av social funktion.
Ensamhet består av två dimensioner vilka är emotionell och social ensamhet. Där emotionell ensamhet innebär ofrivillig brist på eller förlust av nära relationer där enskildes subjektiva upplevelse är central däremot social ensamhet handlar om en individs brist på interaktion och kontakt mellan andra människor (Cattan et al., 2005). I denna undersökning har jag valt att fokusera mest på ensamhetens olika dimensioner, vilka ofta är negativa upplevelser som ofta leder till ofrivillig ensamhet hos äldre.
1.3.3 Sociala insatser
Enligt Socialstyrelsen (2012) finns det två typer av sociala insatser inom äldreomsorg;
serviceinsatser och omvårdnadsinsatser. Det som ingår i serviceinsatser är städning, tvätt, hjälp vid inköp etc. Omvårdnadsinsatser däremot innefattar att ha stöd med att äta, klä sig, ta hand om personlig hygien samt sådana insatser som hjälper till att bryta isolering och ensamhet hos äldre. Det finns flera exempel på sociala insatser inom äldreomsorg, t.ex. hemtjänst, färdtjänst, träffpunkter, dagverksamhet, stödgrupper eller studiecirklar. Jönson och Harnett (2015) redovisar att det finns många olika sociala gemenskaper och organisationer för äldre, vilket innefattar kommunala, privata och frivilligt organiserade aktörer som arbetar med sociala insatser. Jönson och Harnett (2015) beskriver vidare att många organisationer arrangerar träffpunkter och aktiviteter med syfte att bryta isolering och ensamhet hos äldre. Träffpunkter och andra sociala insatser anses som ett sätt att göra äldre personers känsla av sammanhang ännu starkare (Antonovysky, 1991 i Jönson & Harnett, 2015).
4
Utöver det redovisar Dahlberg (2013) att hemtjänstpersonal också utför sociala insatser för äldre i form av sällskap vid exempelvis ledsagning och detta syftar till att bryta äldre personers isolering. För att kunna göra äldre personer mer aktiva finns det även sociala insatser som hjälper dessa individer att delta i samhället och detta kan ske genom offentliga och övergripande kommunikationer som exempelvis färdtjänst (Johansson & Leonard, 2007).
5
2. Tidigare forskning
2.1 Äldreomsorg2.1.1 Historisk utveckling
Socialtjänsten tog över socialvården i januari 1982 och Socialtjänstlagen (SoL) trädde i kraft.
Många äldre fick ta del av äldreomsorgens tjänster enligt denna lag och som ett resultat av detta blev äldre delvis friskare och fick förbättrade levnadsvillkor. Kostnaden höjdes för äldreomsorgen efter införandet av Socialtjänstlagen för till exempel hemtjänst (Szebehely &
Trydegård, 2014). Under 1990-talet har tröskeln för att få insatser höjts i många kommuner som en strategi för att minska kommunala utgifter vilket har påverkat dem med mindre omfattande behov av hjälp mest. Huvudsyftet med åtstramningen av den offentliga äldreomsorgen var formalisering av omsorg konsekvens av detta omsorgsinsatser har mest utförs av anhöriga. Det är färre äldre människor som fått ta del av hemtjänst eller fått plats på äldreboende sedan 1980- talet jämförelse som får stöd av anhöriga idag (Szebehely & Trydegård, 2014).
Socialtjänstlagen ger äldre människor rätt till äldreomsorg som en lagstadgad insats, vilket kräver att man ansöker om det och sedan gör en handläggare ärendehandläggning och utredning av individens behov och bedömer samtidigt om det går att tillgodoses individens behov på annat sätt. Szebehely och Trydegård (2014) diskuterar vidare om införandet av (SoL) är till fördel för äldre människor i behov av vård och omsorg samtidig som det höjer kostnaderna för kommunerna jämfört med tidigare. Den lag som trädde i kraft 1994, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som påverkade äldreomsorgen. Det har observerats att efter införandet av (LSS) ökade kostnaderna ännu mer för kommunernas äldreomsorgstjänster vilket resulterade i åtstramning av utgifter för äldres behov av vård och omsorg. Insatser enligt (LSS) innebär att individen ska garanteras goda levnadsvillkor medan (SoL) ska tillförsäkra rimlig levnadsnivå, vilket uppfattas ha en lägre målsättning på grund av ordval.
2.1.2 Kommunalt autonomi
Szebehely och Trydegård (2014) betonar att enligt svensk grundlag har alla kommuner i Sverige möjlighet till självstyre så därför kan det finnas stora skillnader gällande insatser till olika målgrupper. Svensk grundlag ger kommuner stark autonomi som innebär att de kan själva avgöra vad de föredrar och bestämmer utifrån de regler som föreskrivs för kommunal verksamhet. Staten kan styra kommuner genom lagstiftningen, dock är Socialtjänstlagen en ramlag som ger kommuner stort utrymme vid lagtillämpningen (Szebehely & Trydegård, 2014).
Socialtjänstlagens införande under en period av stigande samhällsresurser innebar att kommunerna hade god ekonomi att agera med lämpligt sätt i överensstämmelse med socialtjänstlagens målsättning. Med ekonomisk försvagning kan kommuner inte i lika stor utsträckning erbjuda insatser, vilket leder till prioriteringar och besparingar som kanske inte helt överensstämmer med lagens mål, vilket kan kräva ramlagstiftning. Det finns en viktig målsättning inom äldreomsorgen nämligen att alla äldre ska ha likvärdiga möjlighet att erhålla insatser oavsett vilken kommun man bor i (Socialstyrelsen, 2011).
Enligt Sauer (2007) är det viktigt att äldreomsorgen följer samhällsutvecklingen så att den ska kunna uppnå kraven hos äldre nu och senare i framtiden. Dahlberg (2013) diskuterar om äldreomsorgens utvecklingsrelation med välfärdspluralism och hon menar att det finns många
6
olika medverkande i ett system som utformar och erbjuder tjänster på olika sätt. Dessa omfattar att uppfylla och kompensera den offentliga sektorn men det är framförallt kommunernas och statens ansvar att finansiera och fastställa ramarna för olika tjänster. Dahlberg (2013) tror att det finns en liten berövar grupp av äldre i samhället som är missnöjda med att de inte får någon form av stöd och det är en anledning till att denna grupp ofta upplever social exkludering och alienation. Detta visar hur viktigt det är med samverkan och samordning av insatser på bästa sätt mellan olika organisationer för att bemöta behoven hos äldre personer (Dahlberg, 2013).
2.1.3 Signifikans av ett helhetssynsätt och biståndsbedömningsprocessen
Enligt Socialstyrelsen (2006) är det viktigt att biståndshandläggare med hjälp av sina teoretiska och praktiska erfarenheter fattar beslut rörande äldre personer men att hen också ska kunna utreda personen utifrån ett helhetsperspektiv. Det innebär att biståndshandläggaren samlar information om äldre personer genom en kartläggning av omständigheterna. Man kan göra det för att ta reda på vilka behov den äldre personen har och vilka insatser som är lämpliga att erbjuda. Det är en god strategi för att samla information om den äldre personens livssituation och livsområden till exempel personens sociala relationer, ekonomi, kontaktnät, boende hälsotillstånd, levnadssätt, individens entusiasm och önskemål. Trots det finns olika uppfattningar om äldre som anser att äldre är en homogen grupp med samma karaktäristika (Jönson & Harnett, 2015). På grund av det är det viktigt att biståndshandläggaren skaffar information om individens egna önskemål och även tar reda på vilka förutsättningar och möjligheter individen har (Socialstyrelsen, 2006). När man väljer och utformar insatser bör målet vara att relatera till individens behov, vilket bör begrundas i konsultation med den berörda personen och möjligtvis ihop med omsorgsaktörer och/eller anhöriga. För att leverera en god kvalitet i äldrevården är det viktigt att äldre ska vara involverade i utformningen av insatserna och att de ska känna sig nöjda med beslutet och att tillit skapas i processen (Socialstyrelsen, 2010).
Socialtjänstlagen ger rätt till bistånd till alla som behöver hjälp och det bestäms utifrån behovsbedömningens riktlinjer som biståndshandläggaren har till hjälp för att ta beslut om lämpliga insatser till äldre personer. Under senare år har behovsprövningen typiseratsade mer när det gäller hjälpinsatser resulterat i en mer byråkratiserad biståndsbedömningsprocess där individen får mindre utrymme att vara delaktig i biståndsbedömningsprocessen. (Andersson, 2004).
2.2 Ensamhet hos äldre
2.2.1 Orsaker, konsekvenser och risker med ensamhet
Det finns flera olika orsaker bakom ensamhet vilket har påvisats av olika studier. Victor, Scrambler, Bowling och Bond (2005) redovisar i sin studie som är utförd i Storbritannien att ensamhet har direkt relation med hög ålder, att vara änka/änkling och bo ensam. Kroniska hälsoproblem, funktionsnedsättning, syn eller hörselnedsättning, depression, begränsade resurser, avsaknad av djupa relationer är andra faktorer som orsakar ensamhet hos äldre personer. Dahlberg, Adersson, Mckee och Lennartsson (2015) redovisar en svensk studie som
7
visar att en långvarig period som änka/änkling och en partners oväntade död har också starkt samband med ensamhet hos både män och kvinnor liksom depression och rörlighetssvårigheter också är relaterat till upplevelse av ensamhet.
Ensamhet hos äldre har ett starkt samband med människors ohälsa och en ständig ensamhet kan framkalla olika konsekvenser för äldres psykiska och fysiska hälsotillstånd. Masi et al. (2011) påpekar att ensamma personer har högre risk för Alzheimers sjukdom och försvagad kognitiv förmåga jämfört med personer som inte upplever ensamhet. Också Luanaigh och Lawlor (2008) redogör att ensamhet har direkt koppling till depression och ensamhet kan också vara anledning till vissa sjukdomar såsom högt blodtryck, sömnsvårigheter och hjärt-kärlsjukdomar. Vidare diskuterar forskaren relationen depression och ensamhet som visar att dödligheten är dubbelt så stor hos dem som upplever ensamhet med depression (Luanaigh & Lawlor, 2008).
En annan riskfaktor som är vanlig hos äldre personer som upplever ensamhet är tankar om självmord och viljan att inte leva längre. Nuförtiden är äldre den åldersgrupp som begår flest självmord. Möller, Björkenstam, Ljung & Åberg (2010) redovisar att de äldre som bor ensamma med otillräckligt stöd och har mindre sociala interaktion har högre risk för att begå självmord.
Förlust av partner eller ofrivillig ensamhet leder också till självmord. Erlangsen, Jeune, Bille Brahe och Vaupel (2004) redogör att när man har förlorat sin partner framförallt under det första året efter partnerns död ökar risken för självmord hos äldre män och männen som är över åttio år löper högre risk att ta sitt liv jämfört med andra åldersgrupper.
2.2.2 Att identifiera ensamhet
Att identifiera ensamhet hos äldre är ett ämne som behöver mer forskning och det finns även begränsad forskning kring hur biståndshandläggare identifierar ensamhet bland äldre personer.
Däremot finns det vissa studier som visar på olika faktorer eller orsaker till ensamhet hos äldre.
Andersson (1998) redovisar att när man ser på vanliga demografiska faktorer såsom ålder, kön, civilstånd samt socioekonomisk status kan man identifiera ensamhet hos vissa personer.
Studien visar vidare att det finns samband mellan ålder och ensamhet och de som är över 75 år har en ökning av ensamhetskänsla (Andersson, 1998).
Det finns även en studie av Nyqvist, Cattan, Andersson, Forsman och Gustafson (2013) som kan hjälpa biståndshandläggare att identifiera ensamhet hos äldre. Studien påvisar att äldre personer känner sig mer ensamma på äldreboende än i deras tidigare hemmiljö. Dock har äldreboende har sociala kontakter, men det krävs ytterligare sociala insatser för att inkludera de som upplever ensamhet (Nyqvist et al., 2013).
2.2.3 Interventioner
Andersson (1998) redogör för tre generella mål med sociala insatser eller interventioner mot ensamhet, där första målet är att framställa villkor för social kontakt, andra är att förhindra ensamhet från att få växa fram till mer allvarliga problem och tredje målet är att förhindra ensamhet för att uppstå.
8
Andersson (1998) beskriver även olika typer av interventioner vilka kan bidra att hantera eller minska ensamhet hos äldre. Kognitiv beteendeterapi som bygger på att utveckla individers beteende i sociala sammanhang, interpersonell terapi och psykodynamisk terapi som bygger på att utveckla klientens egen föreställning om sig själv, vänskapsbesöksprogram som syftar till att hålla sig borta från ensamheten genom sällskap och denna intervention har utformats för personer som har svårt att flytta hemifrån. Alla dessa interventioner hjälper biståndshandläggare att hitta vägar för att minska ensamhet hos individer (Andersson, 1998).
Findlay (2003) redovisar också gruppinterventioner som ett sätt att minska ensamhet hos äldre personer vilket innebär tele-konferenser, diskussionsgrupper och stödgrupper liksom olika gruppinterventioner. Tele-konferens interventionen bygger på att föra ihop personer i geografiskt isolerade områden. Diskussionsgrupper för seniorer har konstruerats för de änkor/änklingar som har problem med emotionell ensamhet och stödgruppers syfte är också för att minska ensamhet där ett urval av deltagare tränar olika förmågor och närvaron av en ledare är i stor fokus (Findlay, 2003). På samma sätt anser Jönson och Harnett (2015) att träffpunkter är ett viktigt verktyg för att förebygga social isolering samt för att främja äldres hälsa.
9
3. Gräsrotsbyråkrati
Jag har valt att använda gräsrotsbyråkratins teori eftersom denna teori är passande för biståndshandläggares roll för att undersöka äldres personers behov.
3.1 Gräsrotsbyråkratens arbete och arbetssätt
Johansson (2007) beskriver att gräsrotsbyråkrater kan vara en person eller tjänsteman i offentlig verksamhet som interagerar och har direkt kontakt med invånaren i sitt löpande arbete.
Gräsrotsbyråkrater arbetar i frontlinje och har handlingsfrihet samt ett stort handlingsutrymme att besluta om insatser för klienter/brukare. Vidare Författaren menar med handlingsfriheten att gräsrotsbyråkrater har utrymme för egna bedömningar om utformning av insatser och vilka insatser som kan erbjudas till vem. Johansson (2007) beskriver även gräsrotsbyråkraterna rollen som de främsta kapillärerna i offentliga organisationer där de fullgör myndigheters och politiker beslut för individen. Första uppgiften som gräsrotsbyråkrat har är att göra en letande person till en del av organisation som den blivande klienten genom att kategorisera brukaren. Detta gör de för att klienten måste förvandlas till en form som passar organisationen och efteråt får klienten sin identitet och ärendet. Socialarbetare har förmåga att styra gentemot sin klient eftersom gräsrotsbyråkrat är ensam i sitt slag som har full insyn i klientens ärende och organisationen.
Lindelöf och Rönnbäck (2004) redovisar att gräsrotsbyråkrater är de yttersta beslutfattarna i offentliga verksamheter och är även i stor mängd i hela organisationen. Detta kan leda till att handläggaren har makt i sitt arbete och många beslut har också utarbetat av gräsrotsbyråkrat.
Enligt Johansson (2007) innebär gräsrotsbyråkratens arbetssätt utförande av generella regler och riktlinjer vilket betyder att socialarbetare tillämpar sin omdömesförmåga, sin improvisationsförmåga och mänsklig utsträckning i sitt beslutfattande vilket kan inte anses som vetenskaplig kunskap.
3.2 Gräsrotsbyråkrati och autonomi
Enligt Lundquist (1988) består gräsrotsbyråkrati autonomi av handlingsfrihet och handlingsförmåga där handlingsfrihet beviljas byråkraten att fatta beslut efter egna företräde däremot handlingsförmåga är ett begrepp där byråkraten har för existerande möjligheter att utnyttja sin handlingsfrihet. Lindelöf och Rönnbäck (2004) redovisar att gräsrotsbyråkrati autonomi kan bli bristfällig om begreppen handlingsförmåga och handlingsfrihet utnyttjas inte på det sättet som en handläggare bör göra.
Johansson (2007) benämner de som arbetar som biståndshandläggare inom äldreomsorgen som gräsrotsbyråkrater. Vidare beskriver Andersson (2004) handläggare som har visst handlingsutrymme där de kan undersöka individuella ärenden för att identifiera behov hos individen samtidigt som de har ansvar för att följa organisatoriska riktlinjer och mål vilket kan hålla handläggare i en begränsat sfär. Det betyder att handläggare befinner sig mellan klienten och organisationen och där kan ett dilemma uppstå mellan klienten och organisationen eftersom handläggare ska lägga fokus på individen men samtidigt ska arbeta efter organisationens förutsättningar. Det är viktigt att biståndshandläggaren noterar de sociala behoven som finns hos äldre människor när de träffar klienter, men då handlingsprocessen styrs av riktlinjer kan inte alltid förtur ges, vilket kan leda till att behoven inte alltid kan ombesörjas. Däremot det är
10
också viktigt att biståndshandläggare noterar de insatser som finns inte alltid kan ges och tillgodose behov samt att förbättringar av äldres livsvillkor behövs (Andersson, 2004).
11
4. Metod
4.1 Design
Studien har genomförts utifrån en kvantitativ ansats, som genom en deskriptiv undersökning syftar till att granska åtgärderna och de sociala insatser som genomförs mot ensamhet hos äldre människor. Ejvegård (2003) förklarar deskriptiv metod som ett beskrivande tillvägagångssätt eller studier, där forskaren generellt använt för att redogöra något och som interagerar med respondenten. Det kan innebära att samla in relevant och nödvändig information via enkäter eller intervjuer exempelvis för hur en organisation fungerar. Deskriptiv metod används vanligtvis vid allmänt utformade frågeställningar och är således bäst lämpade för studier avseende att bilda en översikt av ämnet (Ejvegård, 2003).
Studien är även en tvärsnittsstudie, vilket generellt används vid studier av variation inom en målgrupp vid en viss tidpunkt. Variation i fallen och i den insamlade datan säkerställs genom en standardiserad och systematisk metod. Tvärsnittsdesignen av studien bidrar till att man kan studera relationer mellan variablerna. Man kan dock endast fastställa att det finns ett samband, inte avgöra vad dessa beror på, och således kan heller inte några kausala slutsatser dras.
(Bryman, 2016).
4.2 Metodreflektion
Datainsamlingen för studien har skett genom en enkät, vilket medför en fördel genom att respondenterna inte påverkas av exempelvis en intervjuares tonfall och formuleringar, vilket kan ske i intervjustudier. Enkätundersökningarna innebär även en möjlighet att nå ett stort antal geografiskt utspridda respondenter och därmed möjligen en högre svarsfrekvens. Vidare ges respondenterna i en enkätundersökning utrymme att tänka igenom sina svar i lugn och ro, får med säkerhet samma frågor och deltagandet sker samtidigt för alla respondenter (Ejvegård, 2003). Dock finns möjliga nackdelar med enkätundersökningar, exempelvis bristen på möjlighet till frågeställning av följdfrågor, samt att alla frågor inte lämpar sig i en enkät, vilket medför höga krav på utformningen av enkäten i antal och grund i frågorna (Bryman, 2016).
Studiens ämne är relativt outforskat, vilket innebär svårigheter att i förväg förutse vilken information och vilka svar som är adekvata att inhämta genom enkäten. Detta betonar vidare vikten av att enkätens utformning är bra för att nå tillförlitliga resultat, då en felaktig enkät kan ge ogynnsamma svar och att göra den alltför omfattande kan resultera i att respondenterna tröttnar på frågorna. I utformningen av studien har hänsyn tagits till detta då mängden frågor har begränsats och vilken typ av frågor som ställts har noga tänkts ut. På liknande grunder begränsades även antalet öppna frågor i enkäten, då Bryman (2016) menar att denna typ av frågor kräver mer av respondenterna och därmed riskerar att resultera i ett större bortfall.
Överlag lämpar sig en enkätundersökning, trots möjliga svårigheter, ändå bäst för att uppnå syftet i och med att kartläggningen innefattar ett antal kommuner i Västerbotten samt för att möjliggöra generalisering av resultatet till de största kommunerna i Västerbotten.
12
Efter enkätutskickning är det enligt Bryman (2016) viktigt att notera vilka som svarat för att kunna påminna de som ännu inte gjort det. Därför anpassades länken till enkäten för att möjliggöra anonyma svar och begränsa mängden möjliga svar från samma IP-adress till ett.
Enkäten hade även en inledande fråga angående respondenternas hemkommun, vilket tillät analys av svarsfrekvensen i respektive kommun och därmed utskickning av riktade påminnelser till biståndshandläggare i kommunerna med låg svarsfrekvens. Innan utskickningen av enkäten insamlades samtliga biståndshandläggare i Västerbottens e-postadresser, vilket gav insyn i antalet biståndshandläggare i respektive kommun och därmed möjliggjorde beräknande av svarsbortfall för respektive kommun. Sammanlagt skickades två påminnelser ut till kommuner med låg svarsfrekvens, vilket resulterade i fler svar och en överlag ökad svarsfrekvens. En annan anledning till hög svarsfrekvens kan vara att under coronapandemi jobbar flesta av de biståndshandläggare hemifrån och flesta av dem har inte samma uppgifter att göra som förut eftersom många äldre har avbokat träffen på grund av coronapandemi. Dessutom fick jag även stor andel svar för att flesta av deltagarna var intresserade att hjälpa mig att forska kring detta ämne för att det finns begränsad med forskning kring detta område.
4.2.1 Kritisk diskussion kring metodvalet
Den huvudsakliga anledningen till valet av användandet av en enkätundersökning var en tidspress på genomförandet av studien samt krav på inhämtande av information från geografiskt spridda biståndshandläggare i Västerbotten kommuner. En fördel med enkäter är enkel administrering, menar Bryman (2016). Därmed förenklades studiens genomförande, då det var en totalundersökning. Istället för den valda metoden hade strukturerade intervjuer kunnat användas. Eftersom mängden forskning inom studiens område är begränsad kan det vara bra att inkludera möjligheten till ställandet av följdfrågor, då det som konstaterats på grund av bristen av tidigare information från början kan vara svårt att veta vilka frågor som är lämpliga att ställa.
På grund av den bristande tidsåtgången samt den geografiska spridningen av studiens deltagande hade detta dock blivit svårgenomförbart. Genom en enkätundersökning riskerar heller inte tidigare erfarenheter, subjektiva värderingar och tolkningar man som forskare har att påverka respondenterna. Dessa erfarenheter och förkunskaper inom ämnet har dock varit fördelaktiga i skapandet av uppfattningen om vilken information som är väsentlig, vilket underlättat frågeformuleringen av enkäten.
4.3 Urval och population
Jag valde de sju största kommunerna i Västerbottens län i min studie för att undersöka mina forskningsfrågor. Min studie har länkats till samtliga biståndshandläggare som arbetar inom äldreomsorgen i respektive kommuner i Västerbotten län. Detta innebär att jag har utfört en totalundersökning av populationen i de sju största kommunerna i Västerbottens län med nog många respondenter som ska besvara studiefrågorna och sedan kan jag generalisera resultat med de kommunerna. Biståndshandläggare är populationen som besvarat mina forskningsfrågor och det är de som står närmast klienten för att bedöma, undersöka behov och ta beslut om insatser som tillgodoser klienten. Studien har genomförts via enkäten och skickats till samtliga biståndshandläggare som arbetar inom äldreomsorgen i respektive kommuner.
13
Jag har fått biståndshandläggares e-postadresser via enhetschefer och populationen av samtliga 52 biståndshandläggare som arbetar inom äldreomsorgen i respektive kommuner. Jag har fått svar från 45 stycken som är motsvarar en svarsfrekvens 86,53 %, se tabell 1.
Tabell 1. Svarsfrekvens utifrån kommuntillhörighet (n=52)
Kommun Svarsfrekvens Bortfall
Umeå 20 1
Skellefteå 12 5
Lycksele 3 0
Vännäs 3 0
Robertsfors 3 0
Nordmaling 1 1
Vindeln 3 0
Totalt 45 (86,53%) 7(13,46%)
4.4 Material
Enkäten omfattar sjutton frågor, se Bilaga 2. De två första frågorna syftar till att samla bakgrundsinformation såsom respondenternas kommuntillhörighet och utbildning. Då majoriteten respondenter hade socionom- eller socialarbetarutbildning beslutades att ingen jämförelse med utbildning som variabel skulle genomföras. Enkätens frågor behandlar bland annat hur identifiering och tillgodoseende av äldre personers sociala-, samverkans- och utvecklingsbehov sker, vilka sociala insatser som erbjuds till äldre, varför just dessa insatser används, samt ifall de når önskat resultat. Frågorna hade såväl fasta svarsalternativ som möjlighet till att lämna egna kommentarer i mer öppna svar. Enkätutformningen testades först med hjälp av en pilotundersökning genomförd med hjälp av två vänner som har arbetat som vikarierande biståndshandläggare inom äldreomsorgen. Därmed säkerställdes att frågorna var lättförståeliga och inte skulle feltolkas.
4.5 Databearbetning och analys
Som en del av studien har univariata analyser utförts, där svaren analyserats utifrån en variabel, exempelvis vilken kommun de tillhör. Djurfeldt, Larsson och Stjärnhagen (2010) beskriver att univariata analyser möjliggör särskiljande av variation baserat på endast en variabel, vilket utgör grunden för resten av analysen. Därefter utfördes även en bivariat analys, där resultatet av utvalda frågor jämfördes för att kunna utläsa eventuella relationer mellan olika variabler (jfr.
Bryman, 2016). I analysarbetet har statistikprogrammet Google Survey använts. Där skedde även enkätutformandandet och svarsanalyser. Enkätens öppna frågor, se Bilaga 2, är av kvalitativ karaktär snarare än kvantitativ. Genom kvantitativ innehållsanalys och kodning av svaren översattes dessa till kvantitativ data så att de är mer jämförbara. Innehållsanalysen används för att systematiskt och replikerbart översätta dokument och texter till ett kvantifierbart innehåll och data (Bryman, 2016).
14 4.6 Reliabilitet och Validitet
Bryman (2016) beskriver reliabilitet som handlar om ifall resultaten från en studie kan replikeras av en annan undersökare och även inkludera samma grad av stabilitet. I min undersökning har jag tydligt diskuterat vilken procedur den följt och på vilka grunder jag hade selekterat mina val, vilket ger transparens av mitt arbete och kan leda till replikerbarhet av studien (Bryman, 2016). För att utforma enkätfrågorna jag har genomfört en pilotundersökning som gav studien möjlighet att replikera för att uppnå samma resultat samt att det var en anledning till ökad svarsfrekvens. Jag har använt enkät som metod för att genomföra en objektiv mätning utan influens från mig som forskare, vilket ökar studiens reliabilitet (Bryman, 2016).
Jag har standardiserad enkätfrågorna i jämförelseintervjuer, vilket betyder att alla biståndshandläggare får samma enkätfrågor och svarsalternativ, vilket ytterligare ökar reliabiliteten av studien (Bryman, 2016).
Undersökningens validitet, alltså ifall frågorna ställda till respondenterna givit svar på det studien avser undersöka, har försäkrats genom en rad åtgärder (jfr. Djurfeldt, Larsson och Stjärnhagen, 2010). Exempelvis bidrog pilotundersökningen till säkerställandet av en väl utformad enkät.
Validiteten minskar dock något till följd av användandet av tvärsnittsdesign, eftersom dess enda avsikt är att undersöka relationen mellan olika variabler. Därmed kan, som tidigare nämnts, inte orsaken till dessa samband, eller brist av det fastställas (Bryman, 2016). Bryman (2016) menar att den interna validiteten ofta är låg när man använder sig av en tvärsnittsdesign, eftersom att karaktären av informationen som insamlats inte innefattar anledningar till de uppmätta fenomenen och därmed att inga orsaksmässiga slutsatser kan dras.
4.7 Bortfallsanalys
Ejvegård (2003) anser att om svarsfrekvens är mindre än 70 % sedan är det komplicerad att statistiskt bearbeta med undersökningar eftersom det är bortfall som kan göra skillnaden i önskade resultat. Bell (2000) menar att resultatet kan skilja om respondenter välja att besvara enkät eller ignorera, den där är viktigt att forskare vara uppmärksamma om denna typ av bortfall.
Olsson och Sörensen (2011) beskriver om två olika typ av bortfall och deras orsaker. Det internt bortfall handlar om att respondenterna inte besvara alla frågor i enkäten och med hög interna bortfallet innebär att enkätfrågor är väldigt komplicerad, frågorna är svåra att förstå, irrelevanta till ämnet eller dåligt utformad. Ett externt bortfall handlar om att respondenter väljer att inte medverka i en undersökning och det kan vara en anledning till detta fenomen att respondenter kan ha negativa känsla om enkätundersökning vilket kan göra respondenterna att besvara enkäten i negativa perspektiv (Olsson & Sörensen, 2011).
Det har diskuterat tidigare att denna studie har en väldigt högt svarsfrekvens 86,53 % med noll interna bortfall och det betyder enkätens innehåller är relevanta och väl utformad med hjälp av pilotundersökning och det ökar studiens generaliserbarhet. Det finns en del externt bortfall har
15
undersökt med 13,46 % och det kan bero på att biståndshandläggare har högt arbetsbelastning och detta anledningen har skrivit biståndshandläggare till mig via mejl.
Ändå jag har undersökt svarsfrekvens från respektive kommuner i Västerbotten. Svarsfrekvens från Umeå kommun var 95,23 %, Skellefteå kommun 70,58 %, Lycksele 100 %, Vännäs 100
%, Robertsfors 100 %, Nordmaling 50 % och Vindeln 100 %. Denna svarsfrekvens visar att biståndshandläggare besvarat övergripande lika oberoende av vilken kommun de arbetar i. Det betyder att den mängd bortfall inte kan påverka negativ min studie resultat enligt (Ejvegård, 2003).
16
5. Etiska överväganden
Studiens ramar gällande etik har grundval från God forskningssed (se. Vetenskapsrådet, 2017) och den har också följt fyra grundläggande etiska principer, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Enligt Bryman (2016) innebär informationskrav att forskaren ska informera delaktiga om syftet med den aktuella undersökningen samt deras rättighet att delta frivilligt och att de har rätt att avbryta deltagande när som helst. Dessutom medför samtyckeskrav att deltagarna har rätt att avgöra sin medverkan.
För att tillgodoses båda dessa krav har jag informerat deltagarna om syftet med min studie samt att det är frivilligt att delta och de har rätt att hoppa av från studien när som helst. Därtill har det också frågats om deras samtycke med studien. Informationsbrev (se. Bilaga 1) har även skickats med all information i samband med enkät till alla deltagare.
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter som deltagande personer ger ska behandlas med konfidentialitet och någon obehöriga ska inte kunna komma åt dem. Nyttjandekravet däremot betyder att uppgifter som man samlar in får användas för forskningssyfte (Bryman, 2016). Det framgår tydligt i informationsbrevet att alla deltagarnas svar behandlas konfidentiellt. Jag har även informerat deltagarna att deras svar bara ska användas för forskningsändamålet och syftet med studien är att det ska bli ett examensarbete i form av en uppsats. Det har även upplystas i informationsbrevet vilka som har tillgång att se det färdiga resultatet och att jag även kan skicka den färdig uppsats till deltagarna på begäran. Deltagarnas identitet har jag också skyddat genom att svaren varit anonyma och enkäten inte består av någon fråga som handlar om deltagarnas kön.
Avslutningsvis, har jag fyllt en blankett (se. Bilaga 3) för att göra etisk egengranskning. Syfte med blanketten är att bestämma om det behövts göras en etisk ansökan till Forskningsetiska Rådet. Dock har det inte behövts göras någon etisk ansökan i studien.
17
6. Resultat
I resultatdelen kommer jag att redovisa mitt insamlade empiriska datamaterial. Det har visats från resultatet att majoriteten av biståndshandläggarna har socionomutbildning eller socialarbetarutbildning. Resultatet visar även att mer än hälften (73,9 %) av de biståndshandläggare som besvarat på enkätundersökningen möter de äldre som uttrycker ensamhet varje vecka, (17,4 %) varje månad, (6,5 %) mer sällan eller aldrig och (2.2 %) varje dag.
6.1 Vilka sociala insatser erbjuds till de ensamma äldre personerna
Vi kan se i tabell 2 som utgår ifrån flervalsfrågor att samtliga sju största kommuner i Västerbotten erbjuder den vanligaste insatsen "Sociala samvaro eller stöd i form av hemtjänstpersonal". 80 % av respondenter svarade att de erbjuder insatsen "Anordnar mötesplatser för äldre personer”. Tredje (42,2 %) är "Arrangerar fysiska aktiviteter ex.
promenad, gympa, danskväll etc. ”och fjärde (40 %) är "Stödgrupper/studiecirklar för äldre personer". Den finns ett svarsalternativ med "övrigt" där många respondenter (39,6 %) svarade och uppgav att de erbjuder lunchserveringar, korttidsboende, ledsagarservice, dagverksamhet, trygghetsvärd som anordnar regelbundna träffar för hyresgästerna. Dock har nästan alla biståndshandläggare angett att under rådande förhållanden med covid-19 har de ideélla alternativen pausats eller det har inte anordnats några aktiviteter. Folkhälsomyndigheten (2020) har angett att visar att personer som är 70 år anses vara i riskgrupp och sedan april har invånare rekommenderats att begränsa sina kontakter med äldre och försöka hålla avstånd till andra personer. Den rekommendationen hade god effekt som hjälpte minskat sjukligheten och rädda liv. Folkhälsomyndigheten (2020) har beslutat den 22 oktober 2020 att ta bort denna rekommendation och anledningen är exempelvis att vissa grupper drabbats av försämrad psykisk hälsa. I rutan "Övrigt" har 39,6% av biståndshandläggarna svarat att de även brukar hänvisa äldre personer vidare till frivilligorganisationer i första hand och hemtjänst i andra hand.
Tabell 2. Biståndshandläggare i sju största kommuner i Västerbotten som erbjuder sociala insatser till äldre som uttrycker ensamhet (%) (n=45)
Sociala insatser som kommunen erbjuder Totalt
Sociala samvaro eller stöd i form av hemtjänstpersonal 100
Anordnar mötesplatser för äldre personer 80
Arrangerar fysiska aktiviteter e.x promenad, gympa, danskväll etc
42,2
Stödgrupper/studiecirklar för äldre personer 40
Övrigt, e.x lunchserveringar, korttidsboende, ledsagarservice, dagverksamhet, trygghetsvärd som anordnar träff för hyresgäster etc.
39,6
18
6.2 Biståndshandläggare ges utrymme att undersöka ensamma äldre personers behov
En stor andelen (75,6 %) av biståndshandläggare har svarat att i ganska stor eller stor utsträckning har de utrymme att utreda ensamma äldre personers behov däremot 24,4 % respondenterna svarade att det inte alls eller i liten utsträckning har de utrymme att undersöka ensamma äldre personers sociala behov (se tabell 3).
Tabell .3 Andelen biståndshandläggare svarade att jag som biståndshandläggare ges utrymme att undersöka ensamma personers behov (%) (n=45)
Inte alls eller i liten utsträckning 24,4
I ganska stor utsträckning eller stor utsträckning 75,6
Totalt 100
6.3 Sociala insatser som erbjuds äldre personer är tillräckliga för att tillgodose de ensamma äldre personernas behov
Drygt mer än hälften (60,8 %) av respondenterna svarade att sociala insatser erbjuds inte alls av kommunerna eller tillgodoser de äldre personens behov i liten utsträckning, se. Tabell 4.
Däremot ansåg 39,2 % respondenterna att kommunen uppfyller äldres persons behov (se tabell 4).
Tabell 4. Andelen biståndshandläggare i sju största kommuner i Västerbotten som svarade om sociala insatser som kommunen erbjuder äldre personer är tillräckliga för att tillgodose de ensamma äldre personernas behov (%) (n=45)
Inte alls eller I liten utsträckning 60,8
I ganska stor utsträckning eller I stor utsträckning 39,2
Totalt 100
6.4 Kommunernas tillgång till sociala insatser bestämmer vilket stöd som ska erbjudas äldre personer
Mer än hälften av respondenterna (60,9 %) svarade att det i ganska stor utsträckning eller stor utsträckning är kommunernas tillgång till sociala insatser som bestämmer vilket stöd som ska erbjudas äldre personer. Samtidigt är det 30,5 % av respondenterna som ansåg att det inte alls eller i liten utsträckning styr kommunen när det gäller avgörandet av vilket socialt stöd som ska erbjudas äldre personer. Dock anger 8,6 % av respondenterna att det är kommunens tillgång eller metod som bestämmer vilka stöd som ska erbjudas äldre personer exempelvis IBIC (Individens Behov i Centrum), skälig levnadsnivå etc. (se tabell 5).
19
Tabell 5. Andelen biståndshandläggare i sju största kommuner i Västerbotten som svarade att de sociala insatser som erbjuds äldre personer styrs av kommunens tillgång (%) (n=45)
Inte alls eller I liten utsträckning 30,5
I ganska stor utsträckning eller I stor utsträckning 60,9
Övrigt, ange vad 8,6
Totalt 100
6.5 Arbetsrutin i arbetsgruppen för att undersöka om äldre personers sociala behov har uppfyllts
Mer än hälften (67,4%) av biståndshandläggarna har svarat att de inte alls eller i liten utsträckning följer en arbetsrutin för att undersöka om äldre personers sociala behov är uppfyllt, 26,1 % svarade att i ganska stor eller stor utsträckning finns en arbetsrutin i arbetsgruppen för att undersöka om äldre personers sociala behov är uppfyllt. Dock lämnade 6,5 % kommentarer i ”Övrigt” rutan och där angav ett fåtal biståndshandläggare att de gör årliga undersökningar om individens nöjdhet med sina insatser och vidare följer biståndshandläggare upp de mål som har satt i samband med ansökan. Handläggare följer individens behov i centrum som en metod för att undersöka om individens behov tillgodosetts (se tabell 6).
Tabell .6 Andelen biståndshandläggare som svarade att det finns en arbetsrutin i arbetsgruppen för att undersöka om äldre personers sociala behov är uppfyllt (%) (n=45)
Inte alls eller i liten utsträckning 67,4
I ganska stor utsträckning eller stor utsträckning 26,1
Övrigt, ange vad 6,5
Totalt 100
6.6 Vilken/vilka strategier används för att utreda ensamhet hos äldre personer?
Som svar på öppen fråga svarade majoriteten av respondenterna att de ofta gör samtal med äldre genom hembesök och ställer frågor kring den enskildes känsla av ensamhet, social samvaro/nätverk, isolering. Respondenterna svarade även att de tar hjälp från hemtjänstpersonal och nära anhöriga för att utreda individens sociala behov. Användande av IBIC (Individens Behov i Centrum) och MI (Motivational Interviewing) baserat på samtal är också strategier som de flesta av biståndshandläggare använder för att identifiera ensamhet hos äldre personer.
20
6.7 Utvecklingsbehov och samverkan i kommunen samt orsaker då sociala insatser inte erbjuds
Drygt mer än hälften av respondenterna (63 %) ansåg att de inte behöver utveckla sig vidare för att kunna utreda och identifiera ensamhet hos äldre personer och 30,4% av biståndshandläggarna ansåg att det alltid är bra att utveckla sig och få nya kunskaper för att kunna utreda ett ärende på ett bra sätt.
Majoriteten av respondenterna (80,4%) svarade att de brukar hänvisa de äldre personer som uttrycker ensamhet vidare till landsting eller frivilligorganisationer om kommunen har begränsat med utbud. En hjälpande hand, Röda Korset, frivilligcentralen, seniorboende är också exempel på sådana verksamheter som biståndshandläggarna brukar hänvisa äldre personer till.
Däremot hänvisar ett fåtal (6,6 %) vidare till kuratorsstöd.
När det gäller samverkan med uppsökande verksamheter (se. Tabellen 7) svarade flesta av respondenterna (64,4%) att de inte alls eller i liten utsträckning jobbar med sådana verksamheter däremot 17,7% respondenterna ansåg att i ganska stor utsträckning eller i stor utsträckning arbetar kommunen med uppsökande verksamheter för att bestämma vilka sociala insatser behöver de äldre personer. Det finns även kommentarsfält där 17,9% biståndshandläggare svarade att de har ingen aning om kommunen arbetar med uppsökande verksamheter.
Tabell. 7 Andelen biståndshandläggare som angett att kommunen arbetar med uppsökande verksamhet för att bestämma vilka sociala insatser behöver de äldre (%) (n=45)
Inte alls eller i liten utsträckning 64,4
I ganska stor utsträckning eller stor utsträckning 17,7
Övrigt, ange vad 17,9
Totalt 100
De flesta av respondenterna svarade att det finns ekonomiska skäl bakom när sociala insatser inte erbjuds till ensamma äldre. Respondenterna svarade även att det kan bero-på att ibland vill individen inte ansöka om insatser eftersom det finns många äldre som inte själv har förmågan att själva ta initiativ till sociala kontakter på grund av sjukdomar, funktionshinder eller syn- och hörselnedsättning. Däremot svarade några biståndshandläggare att de alltid utgår ifrån skälig levnadsnivå och gör bedömning om vad som anses skälig är för högt, vilket kan också ibland kan leda till att beviljade insatser inte erbjuds.
21
7. Diskussion
Syfte med studien var att undersöka hur biståndshandläggare arbetar med att utforma sociala behov och insatser hos äldre personer och samtidigt ta reda på vilka kommunala sociala insatser erbjuds för äldre personer och att utreda orsaker då insatser inte erbjuds. I denna del ska jag diskutera resultaten dels utifrån sociala behov för äldre och insatser med olika teoretiska utgångspunkter, utvecklingsbehov och samverkan inom äldreomsorg och dels utifrån biståndshandläggarnas arbetssätt och deras utvecklingsbehov med grundval i teorin om gräsrotsbyråkrati. Inledningsvis ska jag presentera liten kort sammanfattning av resultat från mitt samlade empiriska material.
Resultatet visar att det finns stort behov av utveckling inom sociala insatser för äldres personer eftersom dessa individer som upplever ensamhet är i större mängder än kommunernas utbud och tillgångar vilket är inte tillräckligt för att tillgodoses de individers önskade eller grundläggande behov. Utöver det ges biståndshandläggare stort utrymme att undersöka ensamma äldre personers behov dock det är kommunens tillgång till sociala insatser som bestämmer vilket stöd ska erbjudas äldre personer. Resultat upplyser även att flesta av kommuner inte följer arbetsrutiner för att undersöka om äldre personers sociala behov har uppfyllt. Detta anses också från resultaten att kommunen också behöver samverka med andra uppsökande verksamheter i form av ideella organisationer. Utifrån resultatdelen har det även identifierats olika orsaker då sociala insatser inte erbjuds vilket innebär att det finns ekonomiska aspekter som kommunen tar hänsyn till och utgår alltid från skälig levnadsnivå.
7.1 Sociala behov och sociala insatser
Resultat visar tydligt att majoriteten av biståndshandläggare (73,9 %) möter de äldre personer som upplever ensamhet varje vecka detta betyder att de brukar träffa dessa folkgrupper frekvent samtidigt anses flesta av biståndshandläggare (60,8%) att det finns stort behov av utveckling inom sociala insatser eftersom sociala insatser inom kommunen utbud är inte tillräckligt för de äldre personers behov. Detta har även visat i tidigare forskning att äldreomsorg inte har utvecklat sedan slutet av 70- talet även om äldre befolkningen har ökat betydligt under denna period och detta är på grund av kraftiga nedskärningar och begränsat utbud av sociala insatser till äldre personer (Thorslund, 2013).
Mer än hälften (60,9 %) av biståndshandläggare inom Västerbotten kommuner svarade att det i ganska stor utsträckning eller stor utsträckning är kommunernas tillgång till sociala insatser som bestämmer vilket stöd ska erbjudas äldre personer, vilket står i motsats till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2013) redovisar innehåll av (prop. 2005/06:115 s. 87 f.) att de finns inga rättsliga begränsningar om vad den individen får ansöka genom kommunala riktlinjer och individen har alltid rätt att ansöka alla typer av insatser som ingår i kommunens riktlinjer. Det har även visat i tidigare forskning att biståndsbedömningsprocessen styrs av kommunerna standardutbud eftersom biståndshandläggare följer kommunens riktlinjer vilket kan skapa ett dilemma som både biståndshandläggare och äldre personer överensstämmer i som är att man i biståndsprocessen inte kan ansöka om insatser efter sitt behov utan utifrån de som är tillgängliga i kommunens standardutbud (Jönson & Harnett, 2015).
22
Resultat tyder på att kommunerna inte jobbar alls eller i liten utsträckning med uppsökande verksamheter för att bestämma vilka sociala insatser behöver de äldre personer. Detta kan bero på kommunala autonomi. Utifrån biståndshandläggares övriga kommentar påvisas det att en del kommuner bestämmer själv när det gäller att prioritera enheter inom verksamheten och flesta av deltagarna känner inget behov av ytterligare verksamhet för att bestämma om sociala insatser. I tidigare forskning har det även visat att svensk grundlag ger kommuner stark autonomi vilket betyder att de kan själva avgöra vad de prioriterar och bestämmer utifrån de regler som föreskrivs för kommunal verksamhet (Szebehely & Trydegård, 2014). Däremot visar resultatet även att flesta av kommuner brukar hänvisa äldre personer vidare till landsting eller frivilligorganisationer om kommunen har begränsad med utbud. Detta anses som ett komplement till kommunens insatser eftersom när kommunen kan inte hjälpa dessa individer kan de få hjälp från andra aktörer och kan hantera en klient på ett nöjt sätt. Samverkan antas som en strategi att möta de individer som har komplicerade behov än andra samtidigt krävs det mer stöd för de personerna (Grape, 2015). Tidigare forskning visar att samverkan och samordning av insatser är viktig mellan olika organisationer för att bemöta behoven hos äldre personer (Dahlberg, 2013). Detta kan betraktas att samverkan mellan olika organisationer inom äldreomsorg kan ge positiva resultat för att hantera ensamhet hos äldre personer.
När det gäller biståndshandläggarnas utredningsprocess för att identifiera ensamhet hos äldre personer visar resultaten att majoriteten av biståndshandläggare ofta gör samtal med äldre för att göra utredning om att individen saknar sociala relationer och fokuserar mest på att hitta sociala ensamhet hos äldre. Detta kan leda till att biståndshandläggare ibland tappar fokus för att utgå från helhetsperspektiv i bedömningsprocessen och fokuserar bara för att identifiera befintlighet av sociala samvaro hos äldre personer istället för att utreda individens emotionella ensamhet genom olika strategier som att ställa frågor kring individens upplevelser av oro, sorglighet, sömnsvårigheter, förlust av livet samt frågor om individens vardag, trygghet i livet och hur individens liv sett ut tidigare. Detta har även samband med tidigare forskning att det är viktigt att biståndshandläggare har ett helhetsperspektiv på enskilde i en utredningsprocessen snarare än att fokusera mycket på personens livssituation exempelvis fysiska hälsa (Jönsson &
Harnett, 2015). Detta indikerar att biståndshandläggare kan sakna kunskap om att utreda ensamhet och de bör jobba mer med att skilja mellan olika teorier kring ensamhet hos äldre såsom social isolering och emotionell ensamhet. Detta kan de göra genom vidare utveckla sig själv både på teoretiskt och praktiskt sätt med kort yrkesverksamma utbildningar. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) redovisar att biståndshandläggarnas handlingsutrymme omgärdas på grund av oklar kunskapsbas. Cattan et al. (2005) enligt tidigare forskning redovisar innebörden av emotionell och social ensamhet vilket innebär att emotionell ensamhet är en ofrivillig förlust av nära relationer där individens subjektiva känslor är central däremot social ensamhet innebär enskildes brist på sociala interaktionen. Tornstam (1998) har även redovisat skillnaden mellan emotionell isolering och social isolering vilket innebär att, att man känner sig ensam och att man är social isolerad är två olika saker. Detta innebär att om man har få sociala kontakter betyder det inte att man nödvändigtvis måste uppleva inre känslor av ensamhet däremot är det möjligt att man kan känna inre känslor av ensamhet även om man samspelar inom olika sociala relationer. Mer än hälften (63 %) av respondenterna ansåg att de behöver inte utveckla sig vidare för att kunna utreda och identifiera ensamhet hos äldre dock när de
23
svarade om vilka strategier använder de för att identifiera ensamhet hos äldre finns det även vissa skillnader mellan olika kommuners strategier. Detta kan vi se i tidigare forskning att på grund av kommunala självstyret kan det finna stora skillnader gällande insatser till olika målgrupper (Szebehely & Trydegård, 2014). Alltså utvecklingsbehov inom biståndshandläggarnas bedömningsprocess kan betrakta som ett viktigt behov för att kunna identifiera ensamhet på ett bra sätt.
Flesta av biståndshandläggare inom sju största olika kommuner i Västerbotten har angett ekonomiska problem som en orsak då sociala insatser inte erbjuds till de äldre personerna. Detta kan bero på att många biståndshandläggare anser att de är politiker styrda och har begränsad med handlingsutrymme. Blom och Morén (2015) redovisar att på somliga sätt kan politiker styra socialarbetares insatser och sätter samman dem med villkor. Däremot svarade några biståndshandläggare att de utgår alltid från skälig levnadsnivå och gör bedömning om vad som ses skälig är för högt vilket kan också ibland leda till att beviljade insatser inte erbjuds dessutom måste de följa verksamhetens riktlinjer för att fatta något beslut vilket även hindrar biståndshandläggare att inte ge alla beviljade insatser till individen. Biståndshandläggare är därför pålitlig mot sin organisation samt följer existerande riktlinjer, då de kontrollerar kostnaderna med de insatser som de bestämma sig för att bevilja (Andersson, 2004; Dunér &
Nordström, 2003 b, 2005; Norman & Schön, 2005).
7.2 Gräsrotsbyråkrati
75,65% av biståndshandläggare har svarat i ganska stor eller i stor utsträckning att de har utrymme att reda på ensamma äldre personers sociala behov samtidigt mer än hälften (60,8) av biståndshandläggare svarade att det inte alls eller i liten utsträckning tillgodoses sociala insatser som kommunen erbjuds äldre personer, vilket kan skapa ett dilemma i arbetet. Dunér och Nordström (2005, 2006, 2009) förklarar om biståndshandläggarnas handlingsutrymme som utgår från organisatoriska, rättsliga och moraliska villkor som begränsar biståndshandläggarnas yrkesutövning. Vidare författaren beskriver hur organisatoriska villkor styr biståndshandläggare med att fatta beslut som kan bland annat beror på organisatoriska riktlinjer och lokala politiker beslut. De menar att biståndshandläggaren undersöker äldre personers sociala behov via biståndsutredningen dock samtidigt har de begränsade möjligheter att tillgodoses deras behov eftersom biståndshandläggare är tvungna att ta beslut utifrån organisatoriska riktlinjer och organisatoriska resurser, vilket gör inte tillgodoses de riktiga behoven hos individen (Dunér & Nordström, 2005, 2006, 2009).
Utifrån resultat har biståndshandläggare ansett att ensamma äldre personer behöver mer insatser än vad som kommunen erbjuder för att tillgodoses deras sociala behov men det är biståndshandläggare som man vänder mot sig i första hand. Biståndshandläggare har en mellanposition i verksamheten vilket betyder att både inifrån organisationen och från det kringliggande samhället har satt krav och förväntningar till biståndshandläggare (Nordström, 1998). Johansson (2007) belyser teorin om gräsrotsbyråkrater att biståndshandläggares arbetssätt och handlingsutrymme utgår från individuella behov samtidigt det krävs inrätta sig regelsystem för att tillgodoses individers behov. Även om biståndshandläggarnas handlingsutrymme är begränsad men deras roll har större betydelse för att tillförsäkra äldre
24
personer en skälig levnadsnivå. Johansson (2007) beskriver att biståndshandläggare har en viktig roll vilket tillförsäkrar en skälig levnadsnivå till de äldre personer samt biståndshandläggarnas roll fattar som en gränsöverskridande vilket betyder att de har möjlig åtgärd att inverka beviljade insatser.
25
8. Slutsatser
Studien visar att biståndshandläggare i sju största kommuner i Västerbotten frekvent möter de äldre personer som upplever ensamhet. Studien visar även att det finns utvecklingsbehov inom sociala insatser för äldre i dessa kommuner för att de tillgängliga insatserna inte tillgodoses äldres behov på ett bra sätt. Utifrån studiens resultat identifierar jag ett dilemma som finns för biståndshandläggare vilket är att även om biståndshandläggare ges ganska stor utrymme för att utreda äldre personers sociala behov begränsas de av organisatoriska riktlinjer eftersom kommunens standard utbud i stor utsträckning bestämmer vilket stöd ska erbjudas äldre personer.
Utifrån studiens resultat blir det tydligt att flesta kommuner saknar arbetsrutiner i deras arbetssätt för att tillförsäkra om äldre personers behov har uppfyllt eller inte. Studien visar även att om biståndshandläggare arbetar med uppsökande verksamheter kan de lösa individens problem på ett bra sätt. Däremot anser flesta av biståndshandläggare att samverka med andra aktörer kan ses som en komplement insats vilket hjälper med att identifiera äldre personers ensamhet. Frivilliga verksamheter och även landstinget är exemplar på dessa aktörer vilket kan bidra till äldre personers välbefinnande. Dock anser jag utifrån resultat att biståndshandläggare saknar vissa kunskaper kring innebörden av ensamhet vilket kan bli ett hinder inom bedömningsprocessen därför biståndshandläggare krävs ett stort behov av utveckling inom olika strategier som kan använda för att identifiera ensamhet hos äldre personer. Anledning till denna okunskap hos biståndshandläggare kan vara att det finns begränsat med forskning kring biståndshandläggarnas bedömningsprocess. Därför vill jag väcka ett förslag om vidare forskning kring detta ämne i hela Sverige vilket kan bidra till biståndshandläggarnas bedömningsprocess för att utreda äldre personers behov som uttrycker ensamhet.
