Riksantikvarieämbetets fältarbeten : från byggnadsavdelningens verksamhet 1942 Berthelson, Bertil Fornvännen 1943(38), s. 107-123 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1943_107 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Riksantikvarieämbetets fältarbeten : från byggnadsavdelningens verksamhet 1942

Berthelson, Bertil

Fornvännen 1943(38), s. 107-123 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1943_107

Ingår i: samla.raa.se

(2)

SMÄRRE MEDDELANDEN

RIKSANTIKVARIEÄMBETETS FÄLTARBETEN Från byggnadsavdelningens verksamhet 1942

Under 1942 har verksamheten vid riksantikvarieämbetets byggnadsav- delning fortgått efter i huvudsak samma riktlinjer som de närmast före- gående åren. Krisförhållandena ha alltjämt nödvändiggjort en stark be- gränsning av den direkta medelsförbrukningen. Det är givet, att anslags- knappheten måste få särskilt kännbara konsekvenser för arbetena ute i fältet, där företagen vanligtvis äro av sådan art, att de måste medföra ganska höga kostnader. Det har därför varit nödvändigt att så mycket som möjligt öka saraarbetet med olika aktivt verksamma sammanslut- ningar av både offentlig och enskild natur och att söka stimulera den lokala företagsamheten och skänka den stöd inom de begränsade resur- sernas rara.

Att den yttre kulturminnesvården dock är av sådan betydelse, att den kräver beaktande även i en betungande ekonomisk situation, har klart framgått av statsmakternas principiella strävanden att vidmakthålla den under åren närmast före krisen relativt väl utvecklade kulturminnes- vårdande organisationens standard och att sålunda koncentrera ofrån- komliga beskärningar av anslagen till sådana områden, där en tillfällig besparing kunnat uppnås utan att medföra akuta risker för rasering av den grundval av vetenskaplig, administrativ, praktisk, konsultativ och propagandamässig art, från vilken arbetet på skilda håll ute i landet vuxit upp.

Likväl innebär även en tillfällig begränsning av anslagen till aktuella vårdnadsuppgifter betydande faror. I sin framställning om anslag för budgetåret 1943—1944 har också Kungl. Vitterhets Historie och Antikvi- tets Akademien framhållit, att det statsanslag på 5 000 kronor årligen, som f. n. står till buds för byggnadsminnesvården, utan vidare får anses vara fullständigt orimligt i förhållande till omfattningen av de monument, vilkas iståndsättande och underhåll skola bekostas därmed. Situationen har blivit ytterligare försämrad därigenom, att Gustaf-Adolfsfonden be- skattats under 1942. Den del av fondens avkastning, som för budget- året 1942—-1943 kan disponeras för byggnadsminnesvård, belöper sig så- lunda endast till omkring 8 500 kronor. Samtidigt som här nämnda an- slagsposter och andra tillgångar successivt minskats, har den del av den praktiska kulturminnesvården, som skall stödjas med dessa medel, er- hållit en allt större omfattning. Särskilt märkbart kommer detta förhål-

(3)

1 0 8 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

lande att bli, sedan den nya fornminneslagen den 1 januari 1943 trätt i kraft och automatiskt medfört ökade anspråk på ämbetets verksamhet.

Att rimliga krav på hjälp vid genomförandet av cn rad viktiga arbetsuppgifter dock i någon mån kunnat tillfredsställas har, såsom akademien i nyssnämnda framställning understrukit, huvudsakligen berott därpå, att riksantikvarieämbetet — liksom under ett antal föregående år — disponerat över ett antal värnpliktiga civilarbetare för vissa företag i ämbetets regi. Av synnerlig betydelse har därjämte varit, att ekonomiskt stöd i många fall lämnats av kommuner, föreningar och enskilda perso- ner m. fl.

Mot bakgrunden av här antydda förhållanden är det naturligt, att pro- grammet för fältarbetena får en ganska skiftande karaktär och bl. a.

kan komma att omfatta vissa mindre kända odi ur allmän synpunkt kanske inte så »viktiga» monument, samtidigt som ett och annat minnes- märke av första storleksordning och största betydelse år efter år upp- tages i akademiens förteckning över angelägna arbetsuppgifter, som i brist på medel inte kunnat utföras. Till denna kategori höra exempelvis Stegeborgs slottsruin i Östergötland och Borna klosterruin på Gotland.

Att gripa sig an med en omfattande konservering av dylika stora bygg- nadsverk utan tillgång till verkligt betydande anslag skulle vara me- ningslöst. Summan av flera års ordinarie medel skulle inte räcka till en någorlunda komplett behandling av ett enda sådant monument. Men samtidigt skulle ämbetet helt berövas möjligheten att stödja verksamheten på andra platser, där ett litet anslag eljest kunde väcka intresse och stimulera lokalföreningar eller enskilda till aktiv medverkan. Det måste förbli statens uppgift att själv sörja för huvudmonumentens behöriga vård och underhåll, samtidigt som det bör vara ett gemensamt statligt och enskilt intresse att tillvarataga de olika bygdernas karakteristiska min- nesmärken. Överhuvud taget är det i nuvarande situation, då medlen icke förslå till större företag, viktigare än någonsin att hålla kontakten med bygderna och deras organisationer levande genom praktisk samverkan och auktoritativt stöd.

En översikt av arbetena under 1942 skall också visa, hur denna för- delning av krafter och tillgångar på inånga olika uppgifter lett till resultat av långt större omfattning oeh vikt än eljest skulle ha varit möjligt.

Liksom under föregående år ba flera av de arbeten, som bedrivits mod värnpliktiga civilarbotare, utgjort fortsättning av tidigare igångsatta företag. Detta gäller bl. a. undersökningen och konserveringen av S ö l - v e s b o r g s s l o t t s r u i n . Som mål för en första huvudetapp hade bär satts ett klarläggande av den egentliga borghöjden med resterna av ett kraftigt medeltidstorn. Denna etapp har nu fullbordats under ledning av amanuensen Lars-Göran Kindström. Från den stensatta gården på kul- lens krön reser sig det 16-sidiga tornet, som är bevarat till ovanligt stor höjd. Vid borggårdens norra sida ha anträffats och konserverats läm-

(4)

S M A R It E M E D D E L A N D E N 109

1'ig. L

Sölvesborg. Slottsruinen och borg- kullen efter konserverings- och pla-

neringsarbetena.

Fig. 1. Sölvesborg. Castle ruins nnd hill a l l e r couservation a n d plannhig work.

Fig. 2.

Bollcrup, Skåne. Horgeus huvudfasad med mellanväningens stora renäs-

sansfönster.

Fig. 2. Itollerup, Scania. Main fac-ade of t h e castle with t h e large Henaissaiice

window of t h e middle s t o r e y .

ningarna av en senare tillkommen rektangulär byggnad, övriga bus- lämningar vid eller i närheten av gården ba endast partiellt undersökta

eller behandlats. Sedan borgkullens vegetation till större delen avlägs- nats och gallring skett även i de närmaste omgivningarna, får man nu mera ett mycket starkt intryck av platsens dominerande läge invid en punkt, där en betydande handelsplats tidigt torde ha uppstått. För att skapa en mera fullständig bild av anläggningen som helhet vore del önskvärt att fullfölja undersöknings- och planeringsarbetena i sådan ut- sträckning, att även de forna vallgravarna kunde återställas. Arbetena i

Sölvesborg ha möjliggjorts genom anslag av siaden, landskommunen och

Siriusorden.

Den under 1940 påbörjade och likaledes av civilarbetare utförda ur- siliaktningen av vallgraven omkring L i l l ö h u s s l o t t s r u i n invid Kristianstad i Skåne har fortgått under 1942, men med något decimerad arbetsstyrka. Företaget har nu som tidigare stått under ledning av intendenten vid Kristianstads museum Thorsten Andersson och har på ett myc ket verksamt sätt både ekonomiskt och organisatoriskt befrämjats av ilen för borgens undersökning och konservering bildade Lillöhuskom- mittén. Såsom en förberedelse lill ilen blivande konserveringen av ruinen har länsarkitekten utfört undersökningar rörande lämpligaste sättet att avtäcka densamma. Man har i princip beslutat att sätta hela ruinen under Iak fiir att kunna bevara det mycket omfattande tegelmurverket utan alltför kraftiga konserveringsingrepp. De ekonomiska förutsättningarna len konserveringen ha under året ljusnat tack vare tillkomsten av Lillö-

(5)

husföreningen, sora tagit till uppgift att verka för ruinområdets istånd- sättning och vård. Ett särskilt effektivt arbete till förmån för Lillöhus har utförts av borgmästaren Einar Dörring.

Restaureringen av B o l l e r u p s b o r g i södra Skåne bar under de senare åren fortskridit i flera etapper. Borgbyggnaden jämte den forna anläggningens till stor del bevarade vallgrav ingå i det område, som äges av lantbruksinstitutet Lagman Syhvans stiftelse. Visserligen bar riksantikvarieämbetet vid skilda tillfällen bidragit med anslag till borgens iståndsättning, men företaget skulle icke ha kunnat genomföras utan stöd av stiftelsen, som påtagit sig huvudparten av kostnaderna samt helt och hållet svarat för det sista årets omfattande arbeten. Bollerup är sär- skilt betydelsefullt ur arkitekturhistorisk synpunkt, emedan borgen representerar ett i förhållande till exempelvis Glimmingehus mera fram- skridet stadium och utgör ett viktigt led i utvecklingen av det skånska bostadsskicket. Intressanta äro mollanvåningens originella fönster med fasadlivets stora, rektangulära dagoröppningar av renässanskaraktär och de därinnanför belägna, helt inedeltidsmässiga smygarna, sora konstruk- tivt tänkts för smärre fönster av ålderdomligare typ. Till det framskrid- na stadiet hör också bostadsvåningens forna rumsindelning, som alltjämt kan följas tack vare spår i golv och väggmurverk. Bollerups exteriör har tidigare iståndsatts. Under det sista året ha arbetena omfattat do båda välvda nedre våningarna. Borgstugevåningen (en trappa upp) har fått nytt tegelgolv och de intressanta ehuru fragmentariska kalkmålningarna ha konserverats. Nästa etapp gäller behandlingen av den ovanför borg- stugevåningen belägna bostadsvåningen. Arbetena på Bollerup ha stått under ledning av arkitekten Leon Nilsson.

Arbetena på K r o n o b e r g s s l o t t s r u i n ha under året fortgått under ledning av arkitekten Paul Boberg och ha huvudsakligen bestått av kompletterande åtgärder, såsom planering av vissa markområden, fog- strykning av tidigare konserverade murytor m. m. Värnpliktiga civilarbetare ba fortfarande använts både här och vid U p p s a l a s l o t t , där landsantikvarien Nils Sundquist fortsatt undersökningarna av bygg- nadsläraningarna i Gröna Kullen och norr därom. Arbetena ba lämnat nya viktiga bidrag till kännedomen om det äldsta slottets byggnadshistoria.

Frågan om de undersökta och partiellt blottade ruinernas behandling har varit föremål för överläggningar med Kungl. byggnadsstyrelsen, som gjort det möjligt att inom ramen för det årliga underhållet vidtaga vissa preliminära skyddsåtgärder.

Under det gångna året har ämbetet upprättat plan för en restaurering av T y n n e l s ö s l o t t , som sedan 1940 befinner sig i Vitterhetsakade- miens ägo. Friherrinnan Alba Langenskiöld och docenten friherre Eric Langenskiöld ha överlämnat 4 000 kronor till riksantikvarieämbetet så- som bidrag till utförandet av dessa arbeten.

Ett av de viktigaste företagen under året har utförts vid K ä g l e - h o l m s s l o t t s r u i n ! Närke, där en utgrävning för ett antal år sedan

(6)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 111

_BPli

wSwSt» A

mmtLjA* »f.w

___H

" i

y ^ L

Fig. 3.

Kronoberg, Småland. Parti av den konserverade slottsruinen ined dcu

renschaktade vallgraven.

Fig. 3. Kronoberg, Småland. Part of the conserved castle ruins with the excavated

inoat.

Fig. 4.

Kflglebolra, Närke. Parti av slotts- ruinens inre efter påläggandet av det

stora skyddstaket.

I-'ig. 4. Kägleholm, Närke. Fart of the interiör of the castle ruins after the large

protecting roof had been laid on.

blottade omfattande byggnadslämningar. Sedermera blev området före

mål för en preliminär uppsnyggning, men en slutgiltig iståndsättning a\

ruinen kunde icko verkställas av brist på medel, (iården Kägloholius ägare, disponenten Nils Danielsen, har emellertid genom att bekosta virke och all övrig materiel nu gjort det möjligt att sätta hela ruinen under tak. Detta tillvägagångssätt har medfört, att murverket icke be- hövt bli föremål för så kraftiga konserveringsingrepp, som skulle blivit nödvändiga, om ruinen varit avsedd att fiir framtiden stå under bar him- mel. Den utförda avtäckningen är i och för sig ändamålsenlig för ruinens bevarande och har dessutom skapat möjlighet, att studera byggnadsverket

i det skick det framträdde vid utgrävningen utan plomberingar eller

kompletteringar. Arbetet på Kägleholm har verkställts i ämbetets regi av civilarbotare under befäl nv verkmästaren Oscar Sandberg. Land-m tikvarien Bertil Waldén bar utövat den närmaste ledningen av företaget.

Kägleholms slott bestod under medeltiden av ett rektangulärt hus, som efter flera förändringar fick sin slutliga gestalt under Magnus Gabriel de la Gardies tid och då försågs med torn i de fyra hörnen samt flyglar och terrassanläggningar.

De av domänstyrelsen bekostade, i ämbetets regi bedrivna restaure- ringsarbetena på B i s k o p s - A r n ö ha avslutats under året. Man har nu iordningställt det välvda rummet i den medeltida salsbyggnadens käl- larvåning, där nytt golv lagts av kullersten samt nya fönster i blyspröj- sar insatts. Dessutom ha väggar och valv rengjorts.

(7)

112 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

Fig. 5.

Hiskops-Arnö, Uppland. Salsbyggna- dcns välvda källarvåning före restau-

reringen.

Pfg, 6. Hiskops-Arnö, 1'ppland. The vaul- ted hasenienl slorey of the hall before

restoration.

Fig. 6.

Väsby kungsgård, Västmanland. Den gamla exteriören återställdes vid res

taureringen.

Fig. (i. Väsby Crown Domaln, Väst manland. The old exteriör was reconstrueted

al lhe lime of the restoration.

K u n g s ö r s h e m b y g d s f ö r e n i n g h a r under ledning av sin o r d f ö r a n d e , di- r e k t ö r e n A r v i d H a m r i n , i s a m r å d med r i k s a n t i k v a r i o ä m b e t e t f o r t s a t t i s t a m l s ä t t n i n g e n av den e n d a p å K u n g s u d d e n i K u n g s ö r k v a r - s t å e n d e ä l d r e b y g g n a d e n . Som r e d a n i f ö r e g å e n d e å r s ö v e r s i k t o m t a l a t s , har d e n n a b l i v i t föremål för u n d e r s ö k n i n g a r , som visat; a t t b y g g n a d e n i v ä s e n t l i g a d r a g b e v a r a t s v e n s k 1500-talstradition. H u s e t ä r v i s s e r l i g e n flyttat från sin u r s p r u n g l i g a [ilats, men s å v ä l p l a n l ö s n i n g e n som den all m a n n a u p p b y g g n a d e n å t e r g å p å det ä l d s t a s k i c k e t . T r o t s i s e n a r e tid v i d t a g n a f ö r ä n d r i n g a r h a r man k u n n a t k o n s t a t e r a bl. a. de t i d i g a r e fönst- r e n s p l a c e r i n g och s t o r l e k . C i v i l a r b e t a r e ha s y s s e l s a t t s vid dessa arbeten, som f. ö. b e d r i v i t s fiir medel, som a n s k a f f a t s genom d i r e k t ö r H a m r i n . Målet ä r a t t å t e r g e b y g g n a d e n så m y c k e t som möjligt av dess g a m l a ka r a k t ä r , s a m t i d i g t som den s k a l l k u n n a finna a n v ä n d n i n g både som sam l i n g s l o k a l och som l o k a l t m u s e u m .

Etl l i k n a n d e a r b e t e b a r u t f ö r t s p å V ä s b y k u n g s g å r d u t a n f ö r Sala.

d ä r o r t e n s F o r n m i n n e s f ö r e n i n g med b i s t å n d av r i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t oeh i s a m v e r k a n med l a n d s a n t i k v a r i e n Sven D r a k e n b e r g f o r t s a t t i o r d n i n g - s t ä l l a n d e t av den f r å n 1600-talet h ä r r ö r a n d e b y g g n a d e n . Avon b ä r h a de n ä r m a r e u n d e r s ö k n i n g a r n a s k a p a t f ö r u t s ä t t n i n g a r för h u s e t s å t e r s t ä l - lande i ott till v ä s e n t l i g a d e l a r u r s p r u n g l i g t skick. A r b e t e t h a r emellertid v a r i t f ö r e n a t med s t o r a s v å r i g h e t e r , då b y g g n a d s s t o m i n e i i delvis v a r m y c k e t r ö t s k a d a d . D e n f o r n a k u n g s g å r d e n k o m m e r nu a t t a n v ä n d a s sum l o k a l för S a l a o r t e n s f o r n m i n n e s f ö r e n i n g s s a m l i n g a r . — Ä m b e t e t s l e d n i n g

(8)

Fig. 7.

Kattlunds, Gotland. Anläggningen är

e t t v ä l b e v a r a l p r o v p å m e d e l t i d a g o t l ä n d s k t r a d i t i o n .

Fig. 7. K a t t l u n d s , Gotland. The building i-, a well-preserved specimen of Medieval

Gotland t r a d i t i o n .

FJg. 8.

Kyllej, Gotland. Gården visar cn förening av bögreståndsmässtga och

folkliga e l e m e n t . Fig. 8. Kyllej, G o t l a n d . The e s t a t e ex- hiliils a eoinbination ol ttie t r a d i t i o n s of

t In- wcalthier a n d lin- hninbler classes.

och kontroll uv arbetena på Kungsudden och Väsby kungsgård hur huvudsakligen utövats genom assistenten Iwar Anderson.

Två viktiga gotländska restaureringsfrågor ha under året varit före- mål för undersökning och överläggning. Den medeltida gården K a t t - l u n d s i Grötlingbo socken, som äges av (iotlands Fornvänner, bar redan länge framstått som en av de viktigaste vårdnadsuppgifterna för Gotlands fonden. Men spörsmålet om anläggningens ändamålsenliga utnyttjande och huvudbyggnadens behandling har ännu icke blivit slutgiltigt löst I >e av frågan berörda parterna ha tillsammans med ämbetet särskilt ägnat uppmärksamheten åt, huruvida de i komplexet ingående äldsta partierna eller den traditionella utveckling, som fört fram till don slutliga anlägg- ningen, skola tillmätas avgörande vikt, då det nu gäller att slutföra konserverings- och restaureringsåtgärderna.

Strandridargården K y l l e j i Hellvi socken, som vårdas av Bunge- museet genom dess intendent Th. Erlandsson, erbjuder ett enklare pro- blem. Det gäller här att bevara och markera den blandning av herre- manskultur och folklig tradition, som kiinnetecknar anläggningen. Då ut\eeklingen skett efter en enhetlig linje är det möjligt att återställa ursprungliga inredningspartier utan att därigenom spoliera slutstadiets homogena prägel. Under 1942 ha vissa konsorveringsarbeten verkställts efter ämbetets anvisningar.

Ämbetet har i några fall, nämligen på P e n n i n g b y i Uppland, S t o r a S u n d b y i Södermanland och G ö k s h o l m i Närke, efter be-

8 Fornvännen 1943.

(9)

I U .S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

gäran av vederbörande ägare verkställt vissa byggnadshistoriska under- sökningar, vilkas resultat skola bilda utgångspunkt för upprättande av förslag till restaureringar. Avsikten iir att behandla slottsbyggnaderna på sådant sätt, att de kulturhistoriska synpunkterna bli väl tillgodosedda.

På det kyrkliga området ha arbetena under år 1942 omfattat bl. a. en fortsättning av de sedan länge pågående undersöknings- och konservoringsarbetena på A l v a s t r a k l o s t e r r u i n samt av det löpande un- derhållet av Visby ruiner. Ämbetet har under året av disponenten G. W.

Nymberg mottagit 4 000 kr. som bidrag till slutförandet av konserveringsarbetena på G u d h e m s k l o s t e r r u i n .

I västra Sverige ba värnpliktiga civilarbetare under ledning av amanuensen Erik B. Lundberg sysselsatts vid en grupp kyrkliga monument i Bohuslän och Västergötland. K l o s t e r r u i n e n i D r a g s m a r k konserverades för ett antal år sedan, men ytterområdet kunde endast delvis planeras, emedan on uthusbyggnad hindrade klarläggandet av kloster- lämningarna SV om kyrkoruinen. Sedan denna byggnad nu rivits, har tillfälle beretts att partiellt frilägga och schematiskt markera grundres- terna, vilka härröra från en i nord-sydlig riktning löpande klosterlänga.

Hela området inkl. kyrkoruinens inre har iordningställts, och vissa juste- ringar ha utförts på de tidigare konservoringsarbetena. I anslutning till arbetena i Dragsmark verkställdes vissa förstärkningsåtgärder på det av- sprickbildningar och sättningar hotade västpartiet av B o k e n ä s ö d e - k y r k a . I och med utförandet av denna arbetsetapp, som delvis bekos- tades av församlingen och bildade avslutningen på vissa under de senaste åren verkställda grundförstärkningar, är byggnadskroppen säkrad mot allvarligare rubbningar. Det framstår emellertid som ett angeläget önskemål att få till stånd en mera genomgripande restaurering av kyrko- interiören. ' I

Samma civilarbetargrupp har utfört en planering av området för A u- g u s t i n e r k l o s t e r r u i n e n v i d G a m l a K u n g a h ä l l a nära Kung- älv. De av Wilhelm Berg på 1890-talet blottade men icke konserverade mursträckningarna hava under de gångna decennierna tagit avsevärd skada, och uppväxande träd och buskar hava bidragit till att giva hela platsen ett oordnat och försummat utseende. Arbetena under 1942 ha åsyf- tat en allmän uppsnyggning genom en försiktig vegetationsröjning och ett tillrättaläggande av vissa raserade murpartier. Däremot har man icke avsett någon egentlig konservering. Fortsatta planeringsarbeten skola ske med ytterst lätt hand och meningen är att bibehålla det på kronans domän belägna området som naturpark, där byggnadslämningarna skola skyddas och markoras.

I Västergötland har den ovannämnda civilarbetarkontingenten utfört en konservering av G ä r d h e m s k y r k o r u i n . Initiativet till detta

(10)

S .W i R li E M E D D E L A N D E N l i n

_y '• _

•__'_! __^- __fi Lig. i».

Gärdhcm, Västergötland. Kyrkorui- nen under konscrveringsarbetcnas

sisla stadium.

I-'ig. 9. Gardhem, Västergötland. Church ruins during the last stage of the work

of conservation.

Fig. 10.

Södra Råda, Värmland. Timmerin- hägnaden omkring gamla kyrkan

iståndsättes successivt.

Fig. 10. Södra Råda, Värmland. The timber fence round the old church is being

restored by degrees.

företag har tagits av Trollhättebygdens fornminnesförening, som tillsammans med enskilda givare svarat för lednings- och materialkostnader.

Den stora och till betydande murhöjd bevarade ruinen härrör från 1100- talet och har ursprungligen ägt ett smalare, rakt avslutat kor. Kyrkan utvidgades mot både V och ö under förra delen av 1700-talet. De utförda arbetena ha väsentligen inriktats på att bovara de befintliga murarna, varemot kompletteringar eller rekonstruktioner endast i mycket ringa utsträckning här behövt tillgripas. I samband med konserveringsarbetena på byggnaden har även don tidigare delvis igenvuxna kyrkogården plane- rats och anslutningen till den på norra sidan löpande vägen ordnats. Kon- takten mellan ruinen och vägen äger särskilt intresse, då denna förbin- delseled har medeltida anor och ingick i vägsystemet vid Göta älv.

Platsen för den medeltida kyrkan i T o r e k o v i Skåne har under året undersökts och iordningställts. Den under äldre medeltiden uppförda kyrkan tillbyggdes och förändrades under 1600- och 1700-talen. Efter en svår eldsvåda 1858 beslöto församlingsborna att bygga en ny kyrka på annan plats. Medeltidskyrkan jämnados helt mod marken, varför den nu verk- ställda utgrävningen endast blottat ganska obetydliga grundmursrester, vilka dock tjänat som ledning vid markerandet av kyrkans plan. Platsen skall bibehålla sin parkartade karaktär men omformas med utgångspunkt från ruinen. Arbetena ba möjliggjorts genom en av docent Bertil Lind- quist verkställd insamling i orten och ha utförts av värnpliktiga civilarbetare under ledning av amanuensen Harald Widéen.

(11)

Sedan länsstyrelsen i Örebro efter framställning från Kulturella för- eningen i Örebro medgivit, att nöjesskatten från midsommarspelen 1942 i Riseberga finge ställas till riksantikvarieämbetets disposition för ut- förande uv vissa konservcringsarbeten på k l o s t e r r u i n e n i R i s e - b e r g a , igångsatte ämbetet under ledning av landsantikvarien Bertil Waldén en justering och komplettering av tidigare utförda konserverings- åtgärder på den till full höjd kvarstående gaveln till klosterkyrkan. Ge- nom dessa åtgärder ha de mest överhängande farorna för skadegörelse inom ruinområdet avlägsnats, önskemål om utförande av vissa ytterligare skyddsåtgärder kvarstå dock alltjämt.

I samband med förberedelserna för tillbyggnad av läroverket i E n- k ö p i n g ha blottats lämningarna av den under 1300-talet uppförda forna stadskyrkan S:t Ilian. Vid friläggandet av den anträffade grunden har man emellertid konstaterat, att under 1300-talskyrkans murar tinnas rester av en ännu äldre kyrka, som torde ha ägt byggnadsbistoriskt samband med ruinerna i Sigtuna. Undersökningen av de anträffade murarna har utförts av landsantikvarien Nils Sundquist.

Bland de under ämbetets direkta tillsyn ställda ö d e k y r k o r n a bör främst nämnas R i s i n g e (Östergötland), där ämbetet upprättat förslag till en allmän restaurering samt låtit konservera ett antal värdefulla inventarier. Vidare har yttertaket reparerats och tjärats. Församlingen har anslagit 5 000 kr. såsom bidrag till konservering av målningarna i kyrkan samt till utförande av vissa dräneringsarbeten m. m.

I S ö d r a R å d a (Värmland) bar under de sista åren pågått en omlägg- ning av den timrade inhägnaden omkring kyrkogården. Detta arbete bar utförts av församlingen med visst anslag från ämbetet. I K ä l l a (Öland) och T r ö n ö (Hälsingland) ba smärre reparationsarbeten samt tjärning av yttertaken verkställts.

Riksantikvarieämbetet har under 1942 liksom tidigare tillsammans med Kungl. byggnadsstyrelsen handlagt ett betydande antal ärenden rörande kyrkorestaureringar. På grund av krisförhållandena bar emellertid en påtaglig inskränkning kunnat konstateras inom detta avsnitt av verksamheten. Flera av de under året utförda k y r k o r e s t a u r e r i n g a r - n a ha dock tilldragit sig uppmärksamheten på grund av antikvariska och kulturhistoriska iakttagelser och studier, sora därunder gjorts. Här kunna blott ett par exempel nämnas. F l i s t a d s k y r k a i Östergötland har vid en nyligen företagen restaurering visat sig äga medeltida mål- ningar å valv ocli väggar i vadstcnaskolans stil, men dessutom också på långhusets norra vägg en målad korsfästelsescen från 1300-talet av hög kvalitet. Vid restaureringen av den från medeltiden härrörande och under 1700-talet utvidgade samt med takmålningar försedda kyrkan i N o r r a . S a n d s j ö i Småland ha blottats väggmålningar från tvä olika perioder, de äldre representerande övergången mellan gotik och renässans, de yngre samtidiga med takmålningarna. Sedan dessa yngre väggmålningar konserverats, framträder kyrkorummet nu såsom ett utomordentligt vac-

(12)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 117 kort prov på 1700-talets interiöruppfattning och färgkänsla. I F e m s j ö k v r k a i samma landskap har i samband med en större restaurering ve.-kställts en rekonstruktion av kyrkans tidigare, från 1700-talet här- rörande korprydnad, som ägt en ganska komplicerad uppbyggnad med självständigt gestaltade sidopartier flankerande en mera traditionell, cent- ral altaruppstiillning. I L i l l a II a r r i c i Skåne har man vid kyrkans restaurering utfört en ny absid i anslutning till bevarade spår av den romanska absiden. Samtidigt ha kyrkans valvmålningar konserverats och kompletterats med ny utsmyckning i en tidigare icke dekorerad valvtravé i långhuset. Bland medeltida kalkmålningar, som under nyligen avslu- tade eller ännu pågående restaureringar blottats och konserverats, må slutligen nämnas dekorationssviterna i F a r s t o r p s och H ä s t v e d a kyrkor i norra Skåne.

Under 1942 ha två större gravkorsundersökningar utförts. .Sålunda har

Falkenbergska släktföreningen med stöd av ämbetet samt under ledning

av landsantikvarien Gunnar Ullenius öppnat släktens g r a v k o r i H a s s l e k y r k a i Västergötland och vetenskapligt granskat dess inne- håll. Toxtilmaterialet har särskilt undersökts av intendenten Eva Berg- man. l A m i r a l i t e t s k y r k a n i K a r l s k r o n a har sora förberedelse till en beslutad värmeledningsinstallation samtliga gravkamrar i källar- våningen öppnats och deras innehåll undersökts, varefter kamrarna iord- ningställts och de bevarade kistorna givits en ordnad och betryggande placering. Det genomgångna materialet har visat sig vara av stor vikt för kännedomen om begravningsskick och klädedräkt från tiden efter 1700. Textilundersökningarna ha utförts av fil. dr Agnes Geijer och arbetet bar stått under direkt ledning av amanuensen Lars-Göran Kind- ström samt bekostats genom amiralitetsförsamlingen.

De i föregående årsredogörelse omnämnda arbetena på de norrländska kyrkstäderna ha under året fortsatts i ganska betydande utsträckning.

Sålunda har iståndsättningen av L ö v å n g e r s k y r k s t a d fullbordats och området återinvigts vid en högtidlighet den 11 juli i närvaro av bl. a.

stiftets biskop och riksantikvarien. De egentliga konserveringsarbetena ha utförts av ämbetet i samverkan med Lövångers hembygdsförening och bedrivits efter sådana riktlinjer, att kyrkstaden alltjämt kan användas för sitt ursprungliga ändamål. Dessutom har också en samlingslokal för kyrkliga och därmed besläktade ändamål skapats genom en sammanslag- ning av en grupp kyrkstugor av nyare datum och belägna i kyrkstadens ytterområde. Lövångers hembygdsförening har inträtt som förvaltande organ för kyrkstaden och har därjämte i viss utsträckning förvärvat ägan- derätten till de enskilda stugorna.

Såsom av en kortfattad redogörelse i Fornvännens 6:e häfte 1942 fram- går, har under året även bedrivits en planmässig inventering av kyrk-

(13)

118 S U A R R S M E D D E L A N D E N

Fig. II.

Skellefteå. Parti av landförsamlingens kyrkstad, som till största delen be-

varats.

F'ig. 11. Skellefteå. Portion of the church accommodation buildings for the rural di- strict, which have for the most part been

preserved.

Fig. 12.

Öjebyn, Norrbotten. Kyrkstaden representerar god nordsvensk timmer-

byggnadskonst.

Fig. 12. öjebyn, Norrbotten. The church accommodation buildings represent good North Swedish timber architecture.

stadsbeståndet i övre Norrland. Denna inventering bar delvis samordnats med pågående eller planerade konservoringsarbeten på de olika platserna.

Så har under 1942 varit fallet både i S k e l l e f t e å l a n d s f ö r s a m - l i n g och ö j e b y n (Piteå landsförsamling), där särskilda kommittéer verka för kyrkstädernas vård. I öjebyn ha under 1942 de sedan flera år pågående konscrveringsåtgärderna fortskridit, och i Skellefteå ha åt- gärder vidtagits för att rädda vissa särskilt hotade byggnader samt för- beredelser utförts för en större kampanj under 1943. Principen för arbetena på dessa båda platser är att bevara kyrkstadsområdena så intakta som möjligt och för att nå detta mål ombesörja nödvändiga iståndsätt- ningsarbeten på stugor och stallar. Ncdrivning eller gallring av vissa byggnadsgrupper sker endast i den mån så krävea med hänsyn till eldfara eller sanitära förhållanden.

Av stor principiell betydelse ha varit de överläggningar, som delvis under en av riksantikvarien personligen företagen inspektionsresa ägt rum i V i l h e l m i n a , A s e l e och Fatmomakke. Kyrkstäderna på de förstnämnda platserna ha genom samhällsutvecklingen kommit att spela en sådan roll i den fasta bostadsbebyggelsen, att endast begränsade prov på kyrkstugornas anläggningsplan och individuella utformning kunna bevaras för framtiden. I F a t m o m a k k e är hela bebyggelsens karaktär trots sin relativt ringa ålder av ett så betydande kulturhistoriskt värde, att det är angeläget att behålla den samlade bilden av kyrkplatsen så oförändrad sora möjligt.

(14)

S M A It /( E M E D I) E L A N D E N 119

Fig. 13.

Asele, Lappland. Detta pari i av kyrkstaden är avsett a t t bevaras för fram-

tiden.

Fig. 13. Äsele, l.apland. This portion of the church accommodation buildings is intended to be preserved for the fulare.

Fig. 11.

Fatmomakke, Lappland. Kåtor och timmerhus slä sida vid sida inom

kyrkplalsen.

Fig. 14. Fatmomakke, Lapiami. Coae- chaped Lapphuta and Umbar houses shiiiti side hy side at the open space

round the church.

De i Föregående redogörelse nämnda arbetena pa M y c k e l g e n s j ö g å r d e n i Anundsjö sn, Ångermanland, ha under året fullbordats, och samarbetet mellan olika institutioner har resultera! i att det planerade vandrarhemmet i Svenska Turistföreningens regi nu kunnat öppnas.

Den år 1940 fastställda ändringen av lagen rörande ecklesiastik beställs ordning har medfört ökade möjligheter att tillvarataga kulturhistoriskt värdefulla prästgårdsbyggnader. En kännbar brist är dock, att de med- delade skyddsföreskrifterna Icke aga tillämpning på lönoboställenas hus.

Naturligtvis kan lagen Icke heller ha retroaktiv verkan på sådana byggnader, som redan före dess ikraftträdande utsynats sum laga hus vid prästgårdarna. Det bar därför e k e funnits möjlighet att med det instru ment, som de nya bestämmelserna skapat, fullfölja strävandena att rädda don g a m l a p r ä s t g å r d e n i C y r k h e d d i n g e från en av törsam lingen beslutad rivning. Byggnation uppfördos 1781 och utgjorde tillsam mans ined kyrkan oeh kyrkogården det enda bevarade partiet av den gamla samhällsbilden. Den hade övergått i arrendatorns ägo och skulle jämlikt gällande arrendekontrakt bortrlvas. Trots att arrendatorn medgivit, att huset finge kvarstå, och ehuru inga kostnader [ör dess iståndsättning oeh framtida vård skulle komma att påvila församlingen, ansåg sig denna dock icke kunna bifalla de från riksantikvarieämbetet och Skånes hem

(15)

120 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

Fig. 15.

Kyrkhcddinge, Skåne. Ansträngning- arna att rädda den gamla präst-

gården ha misslyckats.

Fig. 15. Kyrkhcddinge, Scania. Btfortl to preserve the old parsonage have failed.

Fig. 16.

Simrishamn. Den Bcrgengrenska går- den representerar god borgarbebyg-

gelsc.

Fig, 16. Simrishamn. The Hcrgengren estate represents good burgherarchitcclure.

bygdaförbund gjorda framställningarna om den gamla prästgårdens bibe- hållande på sin karakteristiska plats utmed kyrkogårdens ena sida.

I denna situation framhöll ämbetet, att församlingen påtagit sig ett storl ansvar gentemot kommande generationer genom att spoliera en sista betydelsefull rest av ortens traditionella bebyggelse. Ämbetet hänvisade samtidigt till det faktum, att det för de olika bygderna alltmer fram- trätt som cn hedersam uppgift att leda bebyggelsens utveckling in på sådana banor, att så mycket som möjligt av det värdefulla arvet kunde bevaras utan hinder för ett sunt och naturligt framåtskridande. Man bar därvid sökt dels att rädda i och för sig värdefulla enstaka byggnads verk från förstörelse, dels att i princip bevara så mycket som möjligt ax- vissa typiska samhällsbildningars allmänna planläggning och bebyggelse karaktär.

Lösningen av on annan prästgårdsfråga har däremot gått i mera positiv riktning. En sannolikt från 1600-talet härrörande flygel vid II o v a p r ä s t g å r d i Västergötland, vilken flygel numera är utsynad 10m laga hus och tillhör boställsinnebavaren personligen, kommer nämligen att restaureras i enlighet med ett nv ämbetet upprättat förslag. Ämbetet lin vidare medverkat till framläggande av ett ur kulturhistorisk synpunkt lämpligt förslag till ombyggnad av p r ä s t g å r d e n i S ä b r å i Ånger- manland.

I samband med omnämnandet av prästgårdsrestaureringarna må här

framhållas, att ämbetets byggnadsminnesavdelning under året upprätt- hållit kontakt med Samfundets för Hembygdsvård byggnadsbyrå på sådant

(16)

Fig. 17.

Trosa. De homogena tvåvåningsfa- saderna med obrutna taklister äro

typiska för gatubilden.

Fig. 17. Trosa. The homogenous two-sto- rcy lacades with unhroken caves-conrses

are typical of the street protile.

Fig. 18.

Kungslena kungsgärd. Den kulturhistoriskt värdefullaste kronogården

i Skaraborgs län.

Fig. 18. F'rom the cultural-historical point of view Kungslena is the most valuable

Crown estate in Skaraborg Province.

sätt, att avdelningens chef antikvarien Erik Lundberg utövat ledningen av arbetet inom nämnda byrå. Detta arrangemang har träffats dels för att giva ämbetet kontinuerlig beröring med frågor av kulturhistorisk art, vilka kunna komma under Samfundets behandling men till sin natur äro sådana, att ämbetets ingripande eller anvisningar påkallas, dels också för att öka möjligheterna för ämbetet, som äger mycket begränsade ekonomiska resurser, att verkställa utredningar och utarbeta positiva förslag, där så kräves för att skydda hotade värden.

Ämbetet har under de sista åren vid flera tillfällen haft anledning att konstatera, att intresset för bibehållandet av karakteristiska bebyggelse partier inom våra medelstora och mindre städer märkbart ökats, och att man nedlagt påtaglig möda för att finna lösningar, som förutom rent praktiska krav också kunna tillgodose kulturhistoriska önskemål.

Frågan om stadskulturens bevarande har under den senaste tiden i ökad utsträckning berörts av ämbetets kulturminnesvårdande verksamhet. Vid sidan av sådana uppgifter, där det huvudsakligen gällt att vid stadsplane- ändringar och byggnadsföretag bevara så mycket som möjligt av helhets- bilden, har det i vissa fall varit nödvändigt att koncentrera sig på till- varatagandet av enstaka prov på städernas äldre byggnadsskick.

Så har, såsom redan i föregående årsredogörelse i korthet omnämndes, den B e r g e n g r e n s k a g å r d e n i S i m r i s h a m n genom direktö-

(17)

ren Gösta Ehrnbergs försorg förvärvats för att bevaras såsom en typisk representant för stadens större borgargårdar i äldre tid. Särskild omsorg har ägnats åt behandlingen av det till gården hörande trädgårdsområdet, till vars ordnande ämbetet upprättat förslag. Inom fastigheten har bostad boretts åt intendenten vid museet i Simrishamn. Genom att förknippa själva skyddsaktionen med ett praktiskt ändamål (ett fruktmusteri har inrättats i en till gården hörande verkstadslänga) har också cn ekonomisk grundval skapats för det träffade arrangemangets fortbestånd.

En annan åtgärd av i viss mån liknande art har vidtagits i T i d a h o 1 ra, där man upprättat ett kulturreservat, som redan kunnat bereda plats för tro eljest av rivning hotade bruksarbetarobostäder. Ämbetet har biträtt med upprättonde av förslag till reservatets fortsatta utbyggande.

Bland de under det förflutna året behandlade stadsplaneärendena bör nämnas ett förslag till viss ändring av stadsplanebestämmelserna i T r o s a.

Staden hade antagit ett förslag att medgiva inredning av vind i fastigheter inom den centrala stadsdelen, som kännetecknas av en utpräglad lågbebyggelse. De hittills gällande bestämmelserna hade på sin tid ut- arbetats med särskild hänsyn till vikten av att hålla bebyggelsen inom en begränsad höjd, som svarar mot stadsbildningens hela prägel. Riks- antikvarieämbetet framhöll för vederbörande, att det vore av särskild vikt att en ev. inredning av vind i vissa fastigheter skedde på sådant sätt, att förändringen icke bleve märkbar i stadsbilden. På ämbetets förslag beslöto också stadens myndigheter att underkasta frågan förnyad pröv- ning, varför man återkallade framställningen i vad den avsåg vissa sär- skilt ömtåliga partier av staden.

Såsom ett led i kulturminnesvården har riksantikvarieämbetet fiir några år sedan inlett ett samarbete med Kungl. domänstyrelsen för att få till stånd en inventering av k r o n o e g e n d o r a a r , vilka stå under styrel- sens förvaltning. En första arbetsetapp utfördes för några år sedan av fil. dr Erik Bohrn och omfattade huvudparten av egendomarna inom Öster- götlands län. Under 1941 och 1942 har landsantikvarien Gunnar Ullenius verkställt motsvarande inventering av kronogårdarna i Skaraborgs län men därvid valt en något utförligare metod än den vid östgötainvente- ringen tillämpade. Ursprungligen hade nämligen avsikten varit att giva de genom ämbetet verkställda och av domänstyrelsen bekostade invente- ringarna en preliminär karaktär för att sä snabbt som möjligt skapa en allmän överblick över landets bestånd av kulturhistoriskt värdefulla går- dar i kronans ägo. Emellertid har det vid den fortsatta inventeringen an- setts ändamålsenligt att redan inom ramen för de nu pågående invente- ringarna i någorlunda stor omfattning verkställa planuppmätningar av busen och av vissa detaljer samt genomgå arkivmaterial rörande gårdarna.

Det kan nämligen dröja åtskilliga år, innan en verkligt grundlig detalj- genomgång av egendomsbeståndet blir möjlig.

Inventeringen bar bl. a. till ändamål att tjäna såsom utgångspunkt för bedömandet av de enskilda fall, då försäljning av kronoogendomar ifråga-

(18)

sättes. Det inventerade materialet uppdelas därför i olika kategorier allt- efter byggnadernas eller den samlade anläggningens kulturhistoriska värde. Särskilt betydelsefulla egendomar böra givetvis bibehållas i kronans ägo. Beträffande andra gårdar, där försäljning i oeh fiir sig anses rimlig, kan det vara lämpligt att föreskriva, att den nya ägaren skall låta registrera vissa byggnader såsom kulturtninnosmärken i den ordning lagen den 12 juni 1942 om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader förutsätter.

Samarbetet med domänverket har under de sista åren blivit alltmera omfattande och har även inriktats på kronogårdarnas nybebyggelse. Äm- betet har här haft tillfälle att lämna råd och anvisningar med utgångs- punkt från äldre bebyggelsoformer, som kunna och böra tillvaratagas och utnyttjas även då det gäller att på ändamålsenligt sätt tillfredsställa moderna behov i fråga om såväl bostäder som ekonomihus. Inom detta avsnitt har samarbetet med Samfundet för hembygdsvård visat sig värde- fullt, liksom också beträffande en rad byggnadsfrågor, som hänföra sig till egnahemsstyrelsens verksamhet. Styrelsen har under de sista åren sökt och upprätthållit kontakt med ämbetet i och för utformande av bygg- nadstyper, som ansluta sig till de för skilda trakter traditionella for- merna, vilka successivt vuxit fram i direkt anslutning till de praktiska behoven. De hittills vunna resultaten ha visat, att dessa traditionella former i långt större utsträckning än man velat tro kunna erbjuda ända- målsenliga lösningar även med hänsyn till våra dagars krav.

Bertil Berthelson

LITTERATUR OCH KRITIK

F R I E D R I C H W. F R E I H E R R VON BISSING: Der Fussboden aus dem Falaste des Königs Amenophis I V zu El Hawata im Museum zu Kairo. Verlag F. Biuckiriuiin, Miinchen 1941.

Professor von Bissing hat bereits in seiner >Einfiihrung in die Ge- schichte der ägyptischen Kunst» (1908) und in seinen »Denkmälorn der ägyptischen Skulptur» (1906—1911), als noch oft von einer »Sonder- kunst» Amenophis IV gesprochen wurde, — ein wahrheitsgetroues Bild der Entwicklung dieser Kunst kurz skizziert und ihre gut ägyptisehe Bodenständigkeit behauptet; in seinen >Denkmälern zur Geschichte dor Kunst Amenophis IV» ward darauf wichtiges Material zur Kunstler- geschichte dieser Zeit publiziert. So hat Professor von Bissing schon länge zuriick sein Interesse fiir die Kunst der El-Araarna-Zeit bewiesen, und von ihm, zugleich dem bedeutendsten ägyptischen Kunstbistoriker