K A R I N L U T Z E N
Den normala onormala kvinnan
Denna artikel är en starkt förkortad ver- tanten för den grupp av kvinnor som sam- sion av Karin Liitzens magisterföreläsning hället stämplat som "onormala " — de les- som hölls vid Institut for Nordisk Folke- biska.
mindevidenskab vid Kebenhavns Universi- I talet om vad som är normalt och vad tet i juni 1985. Det förelagda ämnet var som är onormalt är det viktigt att fråga sig
"En helt normal kvinna vem som avgör vad som är det ena eller det
"En helt normal" kvinna skulle kunna andra. Karin Liitzen skiljer i denna artikel uppfattas på två sätt, menar Karin Lut- mellan den lesbiska kvinnan själv — hu- zen. Dels kan det betyda den normala re- vudpersonen — och det omgivande samhäl- presentanten för hela kvinnokönet och dels let — åskådarna. De lesbiska kvinnornas
den normala representanten för en särskild bilder av sig själva och varandra skiljer sig grupp av kvinnor. Den "normala onorma- från åskådarnas bilder, men det finns ett la " kvinnan skulle med det senare synsättet dialektiskt förhållande mellan dessa olika i så fall betyda: den "normala" represen- bilder.
Kvinnokärlekens historicitet U n d e r 1800-talet v a r å s k å d a r n a uteslutan- de m ä n . D e var r o m a n f ö r f a t t a r e f r å n före- trädesvis Frankrike, eller forskare i sexual- vetenskap. K v i n n o r n a var u n d e r 1800-talet inte å s k å d a r e , eftersom alla kvinnor var möjliga kvinnoälskare. V a r e sig k v i n n o r n a ur borgarklassen var gifta eller ogifta, h a d e de möjlighet att hysa kärlek till a n d r a kvin- nor, eftersom kvinnokärleken var en del av borgerskapets kvinnokultur. Att inte k ä n n a begär var idealet för dessa kvinnor. E n nor- m a l kvinna antogs d ä r f ö r inte b e g ä r a den kvinna hon älskade, liksom hon b e m ö d a d e sig om att inte göra det.
M e n enligt de f r a n s k a författarna fanns det vissa kvinnor som inte respekterade det- ta och d e blev av d e n n a a n l e d n i n g u p p f a t t a - d e som o n o r m a l a . S å d a n a kvinnor beskrevs som mycket klart a v g r ä n s a d e typer; de var de normala onormala. Forskare i sexualveten-
skap v ä l k o m n a d e dessa typer och v i d a r e u t - vecklade d e m f r å n r o m a n g e s t a l t e r till p a t o - logiska typfall. D e blev till k v i n n o r som h a d e en a b n o r m sexualdrift och d e s s u t o m u p p f a t t a d e sig själva som m ä n . H ä r m e d u p p s t o d d e n h o m o s e x u e l l a k v i n n a n .
D e t t a v a r h u v u d p e r s o n e r n a och å s k å d a r - na, vilka u n d e r 1800-talet levde i v a r sin värld. U n d e r 1900-talet blev rollfördelning- en en a n n a n . N u blev d e k v i n n o r som m e r eller m i n d r e motvilligt iklädde sig den ho- mosexuella identiteten h u v u d p e r s o n e r . Al- la a n d r a blev å s k å d a r e . D e kallades istället för heterosexuella och u p p f a t t a d e sig själva som d e n o r m a l a .
D e n bild å s k å d a r n a s k a p a d e sig av d e n lesbiska k v i n n a n , k o m att p å v e r k a h e n n e s bild av sig själv. D e t u p p s t o d en dialektik mellan h e n n e s egen s j ä l v u p p f a t t n i n g och d e a n d r a s u p p f a t t n i n g av h e n n e , vilken sank- tionerade att h o n k u n d e internalisera d e r a s syn. Eller för att säga d e t r e n t ut: hon älska-
de kvinnor och läkarvetenskapen h ä v d a d e att det berodde på att hon önskade att hon vore en m a n . D e n n a u p p f a t t n i n g tog hon till sig och b ö r j a d e uppföra och klä sig som en m a n . Det var tillåtet, eftersom hon då levde u p p till å s k å d a r n a s bild av den nor- mala o n o r m a l a kvinnan.
J a g k o m m e r h ä r att gå igenom olika bil- der av den homosexuella kvinnan, så som h u v u d p e r s o n e r respektive åskådare har sett henne. Deras olika syn k o m m e r j a g att skil- j a åt i två tolkningsunivers. J a g börjar med
en kort karaktäristik av å s k å d a r n a s bilder.
De fyra kvinnotyperna
Den första typen är den a n d r o g y n a kvin- nan. H o n är vacker och har ett förtrollande sätt att förena de kvinnliga och de som fort- farande kallas för manliga, sidorna hos sig själv. Att det rör sig om en sådan förening f r a m g å r också av n a m n e t , då grekiskans ord för m a n är " a n e r " , och böjs med " d " , så att det i genitiv blir " a n d r o s " . Gyne bety- der kvinna, och återfinns i ordet gynekologi
— läran om kvinnan. Den a n d r o g y n a kvin- nan far ej förväxlas med en hermafrodit, även detta ett grekiskt ord, bildat av Her- mes — g u d a r n a s s ä n d e b u d — och Afrodite
— kärleksgudinnan. En hermafrodit är ett i biologisk bemärkelse tvekönat väsen, me- dan den a n d r o g y n a är tvekönad i andlig bemärkelse. Den a n d r o g y n a kvinnan rider, i symbolisk mening, genom tiden och mel- lan könen. H e n n e s sinnesstämning är livs- aptit och djärvhet.
Nästa typ är den feminina kvinnan. Hen- nes kvinnlighet understryks av det utslagna håret och den kyska, långa kjolen vars färg
— vit — betonar hennes oskuld. H e n n e s attribut är den lilla spetsnäsduken som hon a n v ä n d e r till att o m v ä x l a n d e torka bort tå- rar med, k r a m a i sinnesrörelse och t a p p a på golvet i förhoppning om att någon galant herre skall plocka u p p den åt henne.
Den tredje typen är den ödesdigra kvin- nan, eller som m a n säger på franska: la femme fatale. H o n går också under beteck- ningen La belle d a m e sans merci, alltså den vackra kvinnan u t a n n å d . H o n är kvinnligt men d r a m a t i s k t skön. Den lite sydländska
41 prägeln skall a n t y d a hett blod och vildhet.
Hennes blodröda naglar och läppar, liksom den svarta klädseln antyder död och dra- matik.
Slutligen har vi den m a n h a f t i g a kvinnan.
I motsats till den a n d r o g y n a kvinnan har hon inte förmått att förvalta sina såkallade manliga sidor särskilt lyckosamt. Istället för att förena de bägge könsrollerna och låta dem u p p g å i en högre enhet, har hon d u m - pit ner mellan två stolar. H o n är född som kvinna men önskar att hon vore m a n . H o n har dock inte blivit transsexuell. H o n gör allt för att maskulinisera sitt yttre så långt det är möjligt utan att riskera att bli anhål- len som transvestit.
1800-talets åskådare
Den första typen — den a n d r o g y n a kvinnan
— red in år 1835 och ut igen år 1836. H o n utkom nämligen i två b a n d . H o n hette ma- demoiselle de M a u p i n och var skapad av Théophile Gautier men byggd på en auten- tisk person, Madeleine M a u p i n , som levde på 1600-talet. H o n hade varit operasånger- ska i Paris, och duellant i m a n s d r ä k t i re- sten av landet. Dessutom hade hon haft kärleksförhållanden med både kvinnor och m ä n . Gautier lät sin mademoiselle de M a u - pin, förklädd till m a n , d r a ut i världen till häst för att lära k ä n n a m ä n n e n s värld in- ifrån. O m sin upplevelse av att ha varit av b å d a könen sa hon: " I verkligheten tillhör j a g intet av de två könen; j a g äger varken kvinnans löjliga underdånighet, hennes räddhågsenhet eller intresse för bagateller;
j a g har inte m a n n e n s laster, hans avskyvär- da fylleri och brutala läggning, j a g tillhör ett särskilt, tredje kön som ä n n u inte har något n a m n , vare sig det nu står över eller under, är mer eller m i n d r e bristfälligt än de andra. J a g har en kvinnas kropp och själ, en m a n s intelligens och styrka, och j a g äger för mycket eller litet av b å d a könen för att helt kunna ansluta mig till det ena av d e m . "
(Théophile Gautier, s 377).
Den androgyna mademoiselle de M a u - pin var vacker och a t t r a h e r a d e b å d a könen
— och var också själv a t t r a h e r a d av dem båda. M e n d e n n a ambivalenta könsposi-
tion var unik och å t e r k o m inte i efterföljan- de r o m a n e r om lesbiska kvinnor.
Alla dessa v a r istället u p p b y g g d a kring s a m m a treklöver: den f e m i n i n a k v i n n a n som blir förförd av den ödesdigra k v i n n a n , och r ä d d a s — eller å t m i n s t o n e utsätts för räddningsförsök — av den manlige hjälten.
I La fille auxyeux d'or, skriven 1835 av H o n o - ré de Balzac, heter den f e m i n i n a k v i n n a n P a q u i t a , och hon hålls strängt b e v a k a d i en överdådig boudoir. N ä r den manlige hjäl- ten ä n d å trotsade f a r a n och besökte h e n n e , b e r ä t t a d e hon: " J a g är länkad som ett stackars d j u r vid sin l ä n k p å l e . " ( H o n o r é d e Balzac, s 424).
De u n g a tu förenade sig i älskog; P a q u i t a såg d å ljuset och d e k l a r e r a d e för hjälten:
"All den lidelse som m a n h a r tillskrivit mig, som j a g ingav en a n n a n , den k ä n n e r j a g nu för dig!" (A a, s 437) P a q u i t a s kryptiska
u t l å t a n d e skulle visa sig b e t y d a att h o n hölls fangen av d e n ö d e s d i g r a k v i n n a n — m a r k i s i n n a n S a n - R e a l — vars passion v a r riktad m o t h e n n e . H o n hade haft sexuella upplevelser m e d m a r k i s i n n a n , och n ä r hjäl- ten tog P a q u i t a i sin f a m n fick h a n inse att
— som Balzac skrev — även o m h o n v a r orörd, var hon s a n n e r l i g e n inte oskuldsfull.
Det vill säga, hon v a r erotiskt väckt, m e n h a d e m ö d o m s h i n n a n i behåll. D e n fick sig dock en törn n ä r hon f ö r e n a d e sig m e d hjäl- ten, och d e t t a u p p t ä c k t e m a r k i s i n n a n n ä r hon i sin tur f a m n a d e P a q u i t a . Ö v e r d e t t a blev hon så r a s a n d e , att hon m ö r d a d e hen- ne. H j ä l t e n h a n n precis m e d att bli vittne till sista akten av b l o d b a d e t i b o u d o i r e n n ä r h a n såg m a r k i s i n n a n sticka dolken i P a q u - ita m e d o r d e n : " F ö r det blod d u h a r givit h o n o m blir d u skyldig m i g resten av ditt b l o d . " (A a, s 447.) M e n i n g e n m e d d e n n a ."den feminina kvinnan och den ödesdigra kvinnan utgör ett oskiljaktigt par." Sir John Lindsay, "Häxsabbat", 1898.
replik ä r att m a r k i s i n n a n skulle v a r a så för- tvivlad över att inte h a k u n n a t deflorera P a q u i t a p å så kallat n a t u r l i g t vis. H o n kun- de e n d a s t " d e f l o r e r a " h e n n e g e n o m att snitta u p p sår i resten av h e n n e s kropp.
Dessa två k v i n n o t y p e r kom att gå h a n d i h a n d g e n o m l i t t e r a t u r e n . D e n f e m i n i n a ty- pen var alltid i n t a g a n d e och hjälplös och mottaglig för m a n l i g frälsning, och lät dess- u t o m förstå att h o n e n d a s t stod i förhållan- de till d e n a n d r a av tvång. D e n ödesdigra kvinnan v a r i gengäld en förbehållslös kvin- noälskare och h a d e d e s s u t o m en u t m ä r k a n - de skön f r a m t o n i n g , dock ofta m e d ett d r a g av sagoväsen. Det k u n d e , som hos marki- sinnan S a n - R e a l , v a r a varulvslikt s a m m a n - v u x n a ö g o n b r y n , eller som hos b a r o n e s s a n d ' H e r m e l i n g e (Catulle M e n d é s , Méphistop- héla) blod i m u n g i p o r n a som hos en v a m - pyr. D e s s u t o m v a r hon ofta adlig och u p p - t r ä d d e b å d e som m a r k i s i n n a , g r e v i n n a och b a r o n e s s a . Dock föll hon 1880, i form av Zola's Nana, ner i r ä n n s t e n e n och blev pros- tituerad, m e n — m ä r k väl —alltjämt m e d adlig k u n d k r e t s .
T y p i s k t för h e n n e v a r att hon e n d a s t k u n - de behålla sin ä l s k a d e g e n o m tvång. J a , det var t o m ovisst o m h o n egentligen k ä n d e sann kärlek, eller o m hon b a r a var m a k t - lysten.
F r å n och m e d 1880 k o m m e r en ny typ av k v i n n o ä l s k a n d e k v i n n a in i litteraturen i och m e d n a t u r a l i s m e n — m e n b a r a som bifigur. Det ä r den m a n h a f t i g a k v i n n a n och hon är m e d v e t e n o m att h e n n e s kärlek till kvinnor ställer h e n n e i en särställning. Det- ta y t t r a r sig hos Zola i att hon träffar lika- s i n n a d e p å en särskild r e s t a u r a n g . M e n inte b a r a hon själv v a r m e d v e t e n o m sin s ä r a r t , o m g i v n i n g e n var det också. I G u y de M a u - p a s s a n t s La femme de Paul stod ett g ä n g pros- tituerade och ficktjuvar p å en kaj vid Seine och skrek förtjust: " D ä r k o m m e r L e s b o s "
(Guy de M a u p a s s a n t , s 226) åt n å g r a m a n - haftiga kvinnor i en k a n o t . M e n i m o t s a t s till 1800-talets tre övriga figurer var den m a n h a f t i g a k v i n n a n absolut ingen skön- h e t s u p p e n b a r e l s e , än m i n d r e särskilt ele- gant. D e t t a f r a m g å r av M a u p a s s a n t s be- skrivning av en av k v i n n o r n a i kanoten:
" E n fet b l o n d i n i m a n s d r ä k t , m e d en j a c k a
43 av vit flanell, låg utsträckt p å ryggen i bå- ten, med b e n e n u p p l a g d a på r o d d e r s k a n s bänk, ett p å v a r sida, och rökte en cigarrett, m e d a n hennes bröst och m a g e s k a k a d e vid v a r j e å r t a g . " (Aa s 226).
1800-talets kvinnor
D e t t a ä r alltså de fyra t y p e r n a av den onor- m a l a k v i n n a n , som hon framställs i d e n franska r o m a n e n u n d e r 1800-talet. O m m a n skall försöka peka ut den vanligaste av d e m , får det ske enligt u t e s l u t n i n g s m e t o - den. Den a n d r o g y n a k v i n n a n förekom en- d a s t en g å n g och får d ä r f ö r utgå. D e n m a n - haftiga u p p t r ä d d e b a r a som bifigur och får d ä r f ö r också r ä k n a s bort. D å å t e r s t å r d e n feminina k v i n n a n och den ödesdigra kvin- n a n och de utgör ett oskiljaktigt p a r .
Det är s v å r a r e att hitta d e t t a p a r i n o m den lesbiska k v i n n a n s eget tolkningsuniver- s u m . O c h om det förekommer u p p f a t t a s det p å ett a n n a t sätt av k v i n n o r n a själva. M a k t - skillnaden k u n d e u p p f a t t a s som n å g o n t i n g eggande, så som V i l h e l m i n e Z a h l e uttryck- te, d å hon beskrev sin upplevelse av skåde- spelerskan Agnes N y r o p : " J a , för hon var skön, och j u s t så lagom överlägsen att en ung, ö d m j u k flicksjäl k u n d e — m e d välbe- h a g — k ä n n a sig som d e n mycket lilla."
(Vilhelmine Zahle, " F r u Agnes N y r o p " ) . Även H e n r i e t t e S k r ä m h a r b e r ä t t a t o m det utbyte hon h a d e av ett liknande förhållan- de. H o n var l ä r a r i n n a p å Zahles flickskola, och dolde inte att det ibland k u n d e v a r a svårt att t j ä n a u n d e r Natalie Zahle. M e n n ä r det verkligen gällde, sökte m a n aldrig hennes h j ä l p förgäves. H e n r i e t t e b e r ä t t a r o m vad som d å h ä n d e : " D å k ä n d e m a n till fyllest h u r härligt det var att t j ä n a u n d e r en så stor herre, d å k ä n d e m a n sin syn vidgad för så mycket som m a n förut inte haft ögon för, d å g l ö m d e m a n d a g e n s a n d r a u m b ä - r a n d e n och b ö r d o r . " (Natalie Zahle, Mit liv och N Zahle i sit liv og virken av H e n r i e t t e S k r ä m ) .
D e n h ä r s k a n d e k v i n n a n u p p f a t t a d e s allt- så inte som ödesdiger u t a n som inspireran- de. D e n h ä r s k a n d e k v i n n a n själv gav heller inte uttryck för att h e n n e s tillfredsställelse skulle ligga i att u t ö v a våld eller tvång.
Den manhaftiga kvinnan har "i stället för att förena de bägge könsrollerna . . . dumpit ner mellan två stolar". Karl Arnold,
"Lotte vid skiljevägen", 1925.
Även hon lärde sig något av sitt f ö r h å l l a n d e med en feminin kvinna, och Natalie Z a h l e skriver själv o m vad Ulrikke Rosing betyd- de för h e n n e d å de levde t i l l s a m m a n s på
1850-talet: " H o n fick ett välsignande infly- t a n d e över mitt andliga liv. Det var Ulrikke som fördjupade min religiösa känsla, vilken en längre tid h a d e varit överskuggad av m i n a patriotiska känslor, det var hon som fick mig att f ö r d j u p a mig i min bibel, hon som förde mig till V a r t o v , till G r u n d t v i g s förkunnelse." (A a, s 75.)
Sexualvetenskapen
Både b l a n d borgarklassens kvinnor och hos de flesta franska författare var det möjligt att älska kvinnor och ä n d å behålla sin
kvinnlighet. M e n s e x u a l v e t e n s k a p e n m a s - kuliniserade den k v i n n o ä l s k a n d e k v i n n a n , och KrafFt-Ebing skrev in sin Psychopathia Sexualis, år 1886: " D e n k v i n n o ä l s k a n d e k v i n n a n k ä n n e r sig sexuellt som en m a n . "
(R v K r a f i t - E b i n g , s 61). D e t t a , m e n a d e h a n , försökte hon också att u n d e r s t r y k a med sitt u t s e e n d e . D e n r o m a n g e s t a l t som h a d e k o m m i t sist in i bilden — den n a t u r a - listiska bifiguren — blev n u av sexualveten- skapen u t n ä m n d till den n y a lesbiska kvin- n a n . H o n m å s t e a b s o l u t b e t e c k n a s som d e n m a s k u l i n a k v i n n a n , inte som den a n d r o g y - na, eftersom hon enligt å s k å d a r n a v a r k e n k ä n d e sig som tillhörig b å d a könen eller inget av d e m , u t a n som det hon inte var.
S å d a n var alltså h e n n e s u p p f a t t n i n g av sin könsidentitet, och s å d a n a v s p e g l a d e d e n
sig i h e n n e s yttre. H e n n e s kärleks beskaf- fenhet a n s å g s dock o m d e n ö v e r h u v u d t a g e t n ä m n d e s — ödesdiger. P å 1900-talet ingick den ö d e s d i g r a k v i n n a n i symbios m e d den m a n h a f t i g a k v i n n a n . D e t t a kan möjligen bero p å att s e x u a l v e t e n s k a p e n a n v ä n d e d e n franska r o m a n e n s o m källmaterial och d ä r fann sina b e s k r i v n i n g a r av såväl typer som känslor.
1900-talets betraktare
Som forskningsobjekt blev den homosex- uella k v i n n a n dock långt m i n d r e u p p m ä r k - s a m m a d ä n d e n homosexuelle m a n n e n . De professorer som 1907 f ö r s a m l a t s till d a n s k a kriminalistforenings å r s m ö t e för att revide- ra strafflagen, b e s l u t a d e att inte d i s k u t e r a den homosexuella k v i n n a n . D e n e n d a som inte höll m e d v a r professor E d v a r d Ehlers.
H a n sade att d e m i n s a n n inte v a r så ovanli- ga, och fortsatte sitt inlägg: " M a n k ä n n e r igen de h o m o s e x u e l l a k v i n n o r n a lika väl som de m a n l i g a h o m o s e x u e l l a r e d a n p å de- ras yttre: d e n u t p r ä g l a t m a s k u l i n a g å n g e n , den h ö g a k r a g e n , d e t kortklippta h å r e t . "
Detta v a r alltså d e n m a n h a f t i g a k v i n n a n s utseende, m e n Ehlers h a d e även en teori om h e n n e som förförare: " M y c k e t fa av de hete- rosexuella k v i n n o r n a k a n i l ä n g d e n m o t s t å dessa kvinnors förförelselust och förförelse- t a l a n g e r . " ( F o r h a n d l i n g e r n e p a a D a n s k K r i m i n a l i s t f o r e n i n g sjette A a r s m ö d e , s 46).
Visserligen s a d e h a n inte rent ut att de v a r ödesdigra, m e n farliga v a r de, eftersom de var o e m o t s t å n d l i g a .
O c k s å i r o m a n e n blev d e n n a förförelse- konst gestaltad. I C l a r a H a m m e r i c h r o m a n Afsporet f r å n 1939 p r e s e n t e r a s vi för fröken Hergel s o m v a r en "bleksiktig, m a s k u l i n k v i n n a . " ( C l a r a H a m m e r i c h , s 24) H e n n e s charmoffensiv beskrivs så h ä r : " S o m katten på r å t t a n l u r a d e h o n p å ett tillfälle att kom- m a i n ä r h e t e n av M a r i e l u i s e u t a n att väcka u p p s e e n d e . " (Aa s 116) H o n lyckades, och C l a r a H a m m e r i c h fortsätter: " H o n s p a n n fler och fler fina t r å d a r kring M a r i e l u i s e j och satt själv som spindeln mitt i nätet och v ä n t a d e . " (A a s 118) R o m a n e n slutar na- turligtvis sorgligt som sig bör: den m a n h a f - tiga spindeln lyckas fånga d e n oskyldiga
45 Marieluise och förvandla h e n n e till ett mor- finvrak — v a r p å hon själv försvinner iväg till nya kvinnor.
V a r e sig hon var ödesdiger eller inte, ha- de den nya lesbiska k v i n n a n nu blivit enty- digt m a n h a f t i g , s a m t i d i g t som h e n n e s an- k n y t n i n g till den f e m i n i n a k v i n n a n inte längre var lika n ä r a . P a r t e r n a i det lesbiska paret från 1800-talet blev inte längre n ä m n - d a i s a m m a a n d e t a g u n d e r 1900-talet.
U n d e r 1800-talet var det alltså stor skill- n a d p å b e t r a k t a r n a s och h u v u d p e r s o n e r n a s bild av dessa kvinnor, och möjligen k ä n d e de inte ens till v a r a n d r a s u p p f a t t n i n g a r . M e n u n d e r 1900-talet u p p s t å r en dialog mellan de två p a r t e r n a , och d e smittas öm- sesidigt av v a r a n d r a s s y n p u n k t e r . I n g e n av de k v i n n o ä l s k a n d e k v i n n o r n a h a r dock gi- vit uttryck för att d e själva eller d e r a s älska- d e skulle v a r a ödesdiger. D e n figuren för- svinner också u n d e r 1900-talet ut u r de les- biska k v i n n o r n a s eget t o l k n i n g s u n i v e r s u m . K v a r stod k v i n n a n som överskred sin köns- roll, oavsett o m h o n s e d a n var a n d r o g y n eller m a n h a f t i g .
1900-talets kvinna
J u s t dessa två k v i n n o t y p e r skildrades i två r o m a n e r , skrivna av kvinnliga författare i E n g l a n d år 1928. D e n m a n h a f t i g a u p p t r ä d - de som S t e p h e n G o r d o n i Radclyffe Halls Ensamhetens brunn. D e n a n d r o g y n a u p p t r ä d - de i form av O r l a n d o , och var V i r g i n i a Woolfs förälskade beskrivning av V i t a Sackville-West. H a n d l i n g e n b ö r j a r u n d e r 1500-talet, d å O r l a n d o lever som pojke.
M e n u n d e r sin vistelse i K o n s t a n t i n o p e l som E n g l a n d s a m b a s s a d ö r , byter h a n kön, och lever i k v i n n o s k e p n a d å r 1928 d å bio- grafin avslutas. M e n även s e d a n O r l a n d o blivit kvinna fortsätter hon att h a kärleks- förhållanden m e d kvinnor — om än för- klädd till m a n . O m O r l a n d o s u t b y t e av att u p p t r ä d a som b å d a könen skrev Virginia:
" H o n hade, tycks det, ingen svårighet att kreera de två skilda rollerna, ty h e n n e s kön skiftade betydligt oftare ä n d e som aldrig burit a n n a t än ett slags kläder kan göra sig en föreställning o m . I n t e heller ä r det något tvivel om att hon b ä r g a d e tvåfaldiga skör-
d a r tack v a r e d e t t a knep. N ö j e n a i livet h a d e blivit flera och dess e r f a r e n h e t e r mångfaldigats. H o n bytte k n ä b y x o r n a s präktighet m o t u n d e r k j o l a r n a s förföriskhet och å t n j ö t i lika hög g r a d b å d a könens kär- lek." (Virginia Woolf, s 1 4 6 - 1 4 7 ) O r l a n d o ä m n a d e alltså elegant kila ut och in mellan de två könsrollerna, n å g o t som också V i t a själv gjorde, om än m e d ett visst m å t t av självförebråelse.
N ä r boken kom ut år 1928, innehöll den foton av Vita, så att ingen skulle sväva i tvivelsmål om att det var hon som var O r l a n d o — eller å t m i n s t o n e att V i t a var som O r l a n d o . O c h enligt Virginia var V i t a inte b a r a a n d r o g y n . H o n var också en för- behållslös kvinnoälskare, vilket Virginia anspelat på i ett brev till h e n n e å r 1929: " E n kvinna skriver att hon m å s t e s t a n n a u p p och kyssa sidan n ä r hon läser O r l a n d o — din ras, u t g å r j a g ifrån. P r o c e n t a n t a l e t les- biska stiger i U S A , allt tack v a r e d i g . " (^4 reflection of the other person. The letters of Virgi- nia Woolf Vol I V s 14) O r l a n d o k u n d e h a varit en härlig figur att förälska sig i för somliga kvinnor, och för a n d r a att identi- fiera sig m e d . D e s s u t o m k u n d e hon h a varit en tilltalande bild att visa u p p för betrak- t a r n a . Slutligen k u n d e hon h a blivit en s p o r r a n d e förebild för alla kvinnor — såväl lesbiska som heterosexuella — eftersom hon e r b j u d e r en helt ny kvinnoroll.
M e n så gick det alltså inte. Möjligen steg procenttalet lesbiska kvinnor 1929 p g a att kvinnor förälskade sig i eller identifierade sig med O r l a n d o . M e n s e d a n dess ä r det ä n d å inte h e n n e vi h a r att tacka, eller be- skylla, för att h a förfört kvinnor. Orlando var inte den bok som stacks över disken av nå- gon förstående bibliotekarie, ifall m a n rod- n a n d e kom och f r å g a d e efter en bok o m homosexuella kvinnor p å biblioteket. Det var istället Ensamhetens brunn, m e d sitt dys- tra b u d s k a p , som blev den lesbiska bibeln.
Bilden av den homosexuella k v i n n a n h a d e med läkarvetenskapens h j ä l p blivit den m a n h a f t i g a k v i n n a n . O c h det var j u s t den m a n h a f t i g a Stephen som var h u v u d p e r s o n i Ensamhetens brunn och gjorde den till en bi- bel. Dessutom var hon ledsen, vilket u p p e n - bart var vad m a n förväntade sig att en les- bisk kvinna skulle v a r a .
M a d e m o i s e l l e de M a u p i n h a d e u p p f a t t a t sig som ett t r e d j e kön, O r l a n d o v a r h e m m a i b å d a , m e n S t e p h e n k ä n d e sig inte h e m m a n å g o n s t a n s . D e t t a gav Radcliffe H a l l som f ö r f a t t a r s t ä m m a uttryck för, n ä r h o n be- skrev h e n n e som u n g och f a m l a n d e : " h o n h a d e ä n n u inte lärt sig att d e n e n s a m m a s t e plats i v ä r l d e n ä r k ö n e n s I n g e n - m a n s - l a n d . " (Radclyfte Hall, s 84).
Liksom l ä k a r v e t e n s k a p e n s lesbiska kvin- nor k ä n d e sig alltså S t e p h e n som en m a n , vilket hon b e r ä t t a d e för sin m a m m a u n d e r en bitter uppgörelse, efter att h e n n e s förhål- lande m e d en k v i n n a blivit u p p d a g a t : " J a g älskade h e n n e så som en m a n älskar en kvinna, j a g h a r aldrig k ä n t att j a g är kvin- na. I hela mitt liv h a r j a g aldrig k ä n t att j a g ä r kvinna, och det vet d u . " (A a s 233) H ä r följde hon l ä k a r v e t e n s k a p e n s n y a logik, att en k v i n n a som älskar en k v i n n a n ö d v ä n - digtvis m å s t e v a r a en m a n . M e n eftersom det inte var n å g o t fel p å dessa " o n o r m a l a "
kvinnors k ö n s o r g a n , m å s t e felet alltså fin- nas i själen. D e n k v i n n o ä l s k a n d e k v i n n a n u p p f a t t a s n u som ett väsen m e d m a n s s j ä l , fångad i en k v i n n a s k r o p p . M e n d e t t a inne- b a r förvisso inte att hon skulle u p p f a t t a sig som a n d r o g y n , och glatt k u n n a j o n g l e r a m e d de b å d a könsrollerna.
H o n ö n s k a d e istället att h e n n e s k r o p p skulle ha s t ä m t överens m e d d e n själ som tagit b o n i n g i d e n . H u r a n d r o g y n h e n n e s k r o p p än t e d d e sig wzrden en kvinnas. H o n k u n d e d ä r f ö r heller inte leva som en m a n och fa del av h a n s samhällsliv, liksom hon inte k u n d e göra sig n å g o t h o p p o m att bli älskad som en m a n . J u s t d e n n a sorg lät Radcliffe Hall S t e p h e n k ä n n a , d å hon be- t r a k t a d e sin egen spegelbild: " D e n kvällen b e t r a k t a d e hon sin k r o p p i spegeln, och n ä r hon gjorde det h a t a d e hon sin egen k r o p p , dess m u s k u l ö s a axlar, dess s m å , fasta bröst, dess smidiga, s m a l a höfter. H e l a sitt liv m å s t e hon b ä r a m e d sig d e n n a k r o p p som ett onaturligt b a n d på sin själ. D e n n a säll- s a m t eldiga och dock sterila k r o p p som m å s t e älska u t a n att bli älskad tillbaka av föremålet för dess d y r k a n . " (A a s 215).
S t e p h e n fick sin identitet och självupp- fattning m e d h j ä l p av avsnittet o m h o m o - sexuella kvinnor i Psychopathia Sexualis, m e d a n eftertidens lesbiska k v i n n o r h ä m t a -
47
Den androgyna kvinnan "har ett förtrollande sätt att förena de kvinnliga och de . . . manliga sidorna hos sig själv". Deira de Angelis, självporträtt, 1920.
de identifikation ur Ensamhetens brunn. Den patetiska r o m a n e n gjorde sexualvetenska- pens b u d s k a p lättsmält. T r o t s att Stephen befann sig på botten av ensamhetens brunn, gjorde hon det ä n d å lätt for de kvin- noälskande kvinnorna att välja en otvety- digt lesbisk forebild.
Trots att Stephen skapades på 1920-ta- let, levde hon länge vidare som modell för identifikation. H o n blev den odödliga vandraren i verkligheten, så som O r l a n d o hade varit det i sagan. H o n smalt så mycket s a m m a n med bilden av den lesbiska kvin- nan, att den läsare som identifierade sig
med henne faktiskt trodde att hon och Step- hen var de enda lesbiska kvinnorna i hela världen. M e n allt efter som tiden gick, blev hon trots allt en smula otidsenlig. Hennes p r o m e n a d d r ä k t var sedan länge ur modet, och dessutom var hon j u ganska begränsad i sin klass, godsägardotter som hon var.
Inte desto mindre kunde alla a n v ä n d a hen- ne tills m a n fann en bättre modell.
Den homosexuella kvinnan
Den mansklädda kvinnan blev bilden av den lesbiska kvinnan. Med utbredningen
av den bilden, s k a p a d e s en växelverkan mellan sanktion och internalisering. Sex- ualvetenskapen s k a p a d e bilden, k v i n n o r n a b a r den v i d a r e och blev d ä r i g e n o m m e r a synliga; b e t r a k t a r n a b r e d d e ut foreställ- ningen ä n n u m e r a . L ä k a r v e t e n s k a p e n gav d ä r f ö r b a r a ett b u d n ä r den skulle beskriva homosexuella kvinnor, och det till på köpet skrivet i singular. D r L e u n b a c h skrev år
1926: " K v i n n a n b ä r m a n s k l ä d e r , röker stora cigarrer och k ä n n e r sig på det hela taget särskilt d r a g n a till m ä n n e n s ovanor."
(J H L e u n b a c h , s 52—53.) Ö v e r l ä k a r e n i psykiatri, m e d d r C h r i s t i a n S m i t h skrev 1939: " D e n homosexuella k v i n n a n bär klä- der av m a s k u l i n t snitt, h a r herrkrage, slips, kortklippt h å r , h e r r h a t t e t c . " (Jens C h r Smith, s 241)
M e n n ä r b å d e b e t r a k t a r n a och de lesbis- ka k v i n n o r n a själva h a d e slagit fast d e n n a bild ordentligt i folks m e d v e t a n d e n b ö r j a d e d e m e n t i e r n a s t r ö m m a in. 1956 s k y n d a d e
överläkaren i psykiatri, m e d d r E j n a r G e e r t - J ö r g e n s e n till för att korrigera miss- u p p f a t t n i n g e n . H a n skrev: " S e d a n h a r vi allt det d ä r m e d de f e m i n i n a m ä n n e n och d e m a s k u l i n a k v i n n o r n a , alltså de som folk an- ser v a r a de typiska homosexuella. Dessa specialtyper är g a n s k a ovanliga och flerta- let homosexuella h a r i n g e n t i n g av allt det m a n tror, o m m a n ä r ensidigt i n f o r m e r a d om h o m o s e x u a l i t e t e n s v ä s e n . " ( E i n a r G e e r t - J o r g e n s e n , s 275)
Det f a k t u m att d e n n a föreställning be- hövde d e m e n t e r a s , bevisar att det v a r j u s t den m a n h a f t i g a k v i n n a n som h a d e blivit 1900-talets lesbiska kvinna. Varför hon u n - der 1800-talet h a d e f r a m s t ä l l t s i p a r m e d en a n n a n kvinna, m e d a n hon p å 1900-talet skildrades som en e n s a m v a n d r a r e i k ö n e n s I n g e n m a n s l a n d , ä r s e d a n en f r å g a v ä r d att söka svaret p å .
Översättning: Maria Lidman
L I T T E R A T U R L I S T A
Balzac Honoré de, La Filte auxyeux d'or, Paris, 1835. Sidhänvisning gäller utgåvan Paris, 1983.
Forhandlingerne paa Dansk Kriminalistfor- enings sjette Aarsmete den 1 6 - 1 8 oktober
1907, Köpenhamn 1908.
GautierThéophile, Mademoiselle de Maupin 1835.
Sidhänvisning gäller Agneta Krubbes dan- ska översättning, Köpenhamn, 1945.
Geert-Jergensen Einar, Hverdagsproblemer og sindslidelse, Köpenhamn 1956.
Hall Radclyffe, The Well of Loneliness, 1928, sv övers Ensamhetens brunn, Louise Renner, Stockholm 1932.
Hammerich Clara, Afsporet, Köpenhamn 1939.
KrafTt-Ebing R v, Psychopathia Sexualis, Stutt- gart, 1886.
Leunbach J H, Kenslivetsproblemer i nutiden, Kö- penhamn, 1926.
Maupassant Guy de, La Femme de Paul, 1881, sv övers Hjalmar Söderberg, Stockholm, 1927.
Mendés Catulle, Méphistophéla, Paris, 1890.
Pontoppidan Knud, Pervers Seksualitet. Bibliotek för Lager, 7 Raekke, 2 Bind, Köpenhamn,
1891.
Skräm Henriette, Nathalie Zahle i sit liv og sin virken, Köpenhamn 1914.
Smith Jens Chr, Psykiatriske Forelasninger, Kö- penhamn, 1939.
Woolf Virginia, Orlando, 1928, sv övers Orlando av Magareta Ekström, Lund, 1982.
A Rejlection of the Other Person. The letters of Virginia Woolf Volyme IV, ed Nigel Nicholson, Lon- don 1978.
Zahle Natalie, Mit liv. N Zahles efterladte papi- rer ved Th Moltke 1914.
Zahle Vilhelmine, "Fru Agnes Nyrop" i Kvinden og Samfundet, 11 juli 1903.
