Ett jämtländskt sjöfynd Cederschiöld, Louise Fornvännen 44-45
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_044
Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
ETT JÄMTLÄNDSKT SJÖFYND
Fullsjön är en m i n d r e sjö, belägen i Borgvattnets socken i östra J ä m t l a n d på 372,5 meters höjd över havet och ingående i elt av de vattensystem, som bilda tillflöden till Indalsälven. Vid fiske på djupt vatten i d e n n a sjös sydöstra del fick k ö p m a n J. A. J e r n c k r a n t z , Östersund, filt sin överraskning en halv- cirkelformigt böjd bronsten i nätet. Detta var i juni 1940. Under 22 år för- varade h a n fyndet i sitt hem. 1962 k o m h a n att läsa en artikel om halsringar från bronsåldern, författad av antikvarien Ulf Hagberg och införd i öster- sundsposten. Han bestämde sig då för att visa fyndet på Statens historiska m u s e u m och eventuellt överlämna det såsom gåva. Bronsföremålet, med all sannolikhet ett halsringsfragmcnt, h a r fått inv.nr 26992 i historiska museels samlingar.
Ringfragmentef frän Fullsjön är starkt vittrat med ljusgrön till m ö r k b r u n patina och vridningen(?) endast delvis bevarad och hela vägen riktad åt s a m m a håll. Vid ena änden avsmalnar ringen och h a r h ä r antagligen en gång avslutals med en ä n d h a k e . Vid den a n d r a n u v a r a n d e änden är ett tydligen gammall brolt ungefär där ringens mittparti varit. Här h a r finnaren filat borl patinan och fått fram den glänsande bronsen. Tvärsnittet hos ringtenen är nu runt lill något plaltovall; d ä r den är som tjockast mäter den 5 X 5 m m och vid den ej filade ä n d e n 3 X 1 mm. Hela halsringens diameter bör ha varil 165 å 170 mm.
Under j ä r n å l d e r n förekomma vridna halsringar av b r o n s . Ett par sådana från sen j ä r n å l d e r ä r o funna i J ä m t l a n d . Dessa ba emellertid en grövre vrid- ning av a n n a n k a r a k t ä r än den bos Fullsjöringen.1
De smula b r o n s h a l s r i n g a r n a med ensidig eller växlande vridning äro van- liga i Mellan- och Sydsverige under yngre bronsåldern. Så långt norrut som i Dalarna ba vi dem representerade i depåfyndet från Vattnas, Mora socken, som h a r inv.nr 1662 i historiska museet.2 Vatlnäsfyndet utgörs av en Itu- bråten, starkt nött halsring med vridningen växlande i fyra fält samt tvä holk- yxor, vilka datera fyndet till femte perioden enligt Montelius system. Vårt största samlade fynd med s å d a n a vridna ringar är det välkända Aslefyndet med 29 hela ringar och 11 ringfragment, vilka påträffades tillsammans med bl. a. spjutspetsar, holkyxor och det säregna "processionsföremålet" med de
1 Suerker J a n s o n , Margareta Biörnstad, H a r a l d Huarfner, J ä m t l a n d s och Härjedalens historia, Stockholm 1962.
2 Ake Hyenstrand, Kring Dalarnas sten- och bronsålder, D a l a r n a s Hem- bygdsbok 1962.
44
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 1.
bägge h ä s t h u v u d e n a . Detta fynd gjordes vid plöjning av m a r k , som tidigare varit mosse. Fil. dr Andreas Oldeberg h a r daterat fyndet till Montelius sjätte period.3
Ringfragmentet från Fullsjön slår n ä r a de ovan n ä m n d a ringarna, och sannolikt tillhör också den sen bronsålder. E n fråga ur emellertid, om ringen varit vriden, eller om snedreffling å s t a d k o m m i t s med puns. De bevarade åsarna äro icke så s k a r p a som de mestadels förblivit även p å nötta och vittrade, vridna ringar, och de stå tätare än p å exempelvis Äsleringarna. E n a sidan av ringen är till den grad vittrad, alt m a n ej k a n vara fullt övertygad om, huru- vida den eventuella punsningen fortsatt r u n t o m eller om den k a n h ä n d a endast gjorts på en sida, d. v. s. översidan n ä r ringen bars. Bägge förfaringssätten, vridning och punsning, ä r o j u i b r u k under vår yngre bronsålder. Vilken tek- nik m a n använt vid tillverkningen av Fullsjöringen, k a n endast b e s t ä m m a s genom en metallografisk undersökning. Denna skulle medföra, att m a n måste göra elt snitt genom ringen; att ytterligare s k a d a den p å detta sätt vill m a n ju inte gärna. F ö r att ringen skulle varit vriden tala ett p a r snedlöpande sprickbildningar, synliga på den mest vittrade sidan.
Vid genomgång av Statens historiska m u s e u m s katalog över bronsåldersföre- mål frän J ä m t l a n d , h a r jag funnit, att endast etl bronsföremål frän detta skede förut f r a m k o m m i t i landskapet. Det är ett litet, skadat dolkblad, funnet i Stavre, Revsunds socken. Landsantikvarie L e n n a r t Björkquist d a t e r a r fyndet till Montelius period III.4 Eljest h a vi u t o m klubbor och yxor av bergart och av b r o n s ä l d e r s t y p , en hel och en fragmentarisk täljsfensgjutform till holkyxor
3 Andreas Oldeberg, Ett märkligt bronsåldersfynd från Äsle socken i Västergötland, F a l b y g d e n häfte 4, Falköping 1939.
4 L e n n a r t Björkquist, J ä m t l a n d s första bronsåldersfynd. F o r n v å r d a r e n V, Uppsala 1933.
45
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
av bred och flat, östlig t y p . ' Dessa ä r o funna vid Dusnäsbäckens utlopp i In- dalsälven. Såväl dolkbladet som gjutformarna finnas nu i J ä m t l a n d s museum, Östersund.
Då Fullsjöfyndel hittades på sjöbotten ligger det n ä r a till h a n d s alt be- trakta del som ett offerfynd. Den yngre b r o n s å l d e r n s ringar ha ju ofta parvis, ibland flera tillsammans, ibland enstaka, offrats i sjöar eller mossar. Offran- det av halsringar — etl av tidens förnämsta smycken — h a r av forskningen förbundils med den d y r k a n av en fruktbarhetsguclinna, vilken under yngre b r o n s å l d e r n anses ha förekommit i vårt land. Man h a r visat på, att av de sex i Skäne och Västergötland funna, små, n a k n a " g u d i n n e s t a t y e t t e r n a "
av brons, fyra b ä r a en eller flera halsringar som enda p r y d n a d . Dessa slalyeltcr, daterade till vär yngsta bronsålder, ha antagits vara nordiska mot- svarigheter lill Orientens Astarteavbildningar och alltså representera cn frukt- barhetsguclinna.6 Tyder m a n nu Fullsjöfyndel som ett offerfynd, skulle del inle b a r a visa på handelsförbindelserna söderut utan även visa h u r sydliga, religiösa föreställningar under epokens sisla del vunnit spridning ä n d a upp i J ä m t l a n d .
Antikvarie Margareta Biörnstad h a r emellertid gjort mig u p p m ä r k s a m på, att halsringen inte från början behöver ha nedsänkts i sjön. Den skulle ba k u n n a t föras dit genom erosion från en strandboplats, eller möjligen från en grav. Kanske h a r den från början tillhört en boplals av det slag, som inte är ovanlig! i Norrland, med ett material av i huvudsak s t e n å l d e r s k a r a k t ä r men med enstaka metallföremål. E n besiktning av s t r ä n d e r n a kring fynd- platsen i Fullsjön kominer alt företas.
Nägra av de spörsmål, som uppstå kring Fullsjöfyndet, h a h ä r i korthet ställts. De k u n n a k a n s k e — även obesvarade — i någon m å n belysa fyndet.
Louise Cedersciiiöld
SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGEN 1962
Svenska F o r n m i n n e s f ö r e n i n g e n b a r u n d e r 1902 avhållit tre s a m m a n t r ä d e n , det första p å Vasavarvet, de två a n d r a i Statens Historiska Museum, och en d e m o n s t r a t i o n samt a n o r d n a t sin sedvanliga v å r u t f ä r d . Styrelsen h a r s a m m a n t r ä t t sju gånger: 16 februari, 23 februari, 16 april, 28 m a j , 20 j u n i , 18 september och 27 november. Medlemsantalet h a r utgjort 413 (1961 424), d ä r a v 10 hedersledamöter och 18 ständiga ledamöter.
Den 5 oktober bortgick föreningens h e d e r s l e d a m o t a n t i k v a r i e n fil. doktor Gustaf Hallström. H a n hade tillhört styrelsen u n d e r 34 är, 1923—1925 som
5 L e n n a r t Björkquist, F y n d av gjutformar från Stugun, J ä m t e n , årg. 53, Östersund 1959.
6 T. J. Arne, Några i Sverige funna bronsstatyetter av b a r b a r i s k tillverk- ning, F o r n v ä n n e n 1909, s. 175.
46