• No results found

Ett jämtländskt sjöfynd Cederschiöld, Louise Fornvännen 44-45 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_044 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Ett jämtländskt sjöfynd Cederschiöld, Louise Fornvännen 44-45 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_044 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ett jämtländskt sjöfynd Cederschiöld, Louise Fornvännen 44-45

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_044

Ingår i: samla.raa.se

(2)

SMÄRRE MEDDELANDEN

ETT JÄMTLÄNDSKT SJÖFYND

Fullsjön är en m i n d r e sjö, belägen i Borgvattnets socken i östra J ä m t l a n d på 372,5 meters höjd över havet och ingående i elt av de vattensystem, som bilda tillflöden till Indalsälven. Vid fiske på djupt vatten i d e n n a sjös sydöstra del fick k ö p m a n J. A. J e r n c k r a n t z , Östersund, filt sin överraskning en halv- cirkelformigt böjd bronsten i nätet. Detta var i juni 1940. Under 22 år för- varade h a n fyndet i sitt hem. 1962 k o m h a n att läsa en artikel om halsringar från bronsåldern, författad av antikvarien Ulf Hagberg och införd i öster- sundsposten. Han bestämde sig då för att visa fyndet på Statens historiska m u s e u m och eventuellt överlämna det såsom gåva. Bronsföremålet, med all sannolikhet ett halsringsfragmcnt, h a r fått inv.nr 26992 i historiska museels samlingar.

Ringfragmentef frän Fullsjön är starkt vittrat med ljusgrön till m ö r k b r u n patina och vridningen(?) endast delvis bevarad och hela vägen riktad åt s a m m a håll. Vid ena änden avsmalnar ringen och h a r h ä r antagligen en gång avslutals med en ä n d h a k e . Vid den a n d r a n u v a r a n d e änden är ett tydligen gammall brolt ungefär där ringens mittparti varit. Här h a r finnaren filat borl patinan och fått fram den glänsande bronsen. Tvärsnittet hos ringtenen är nu runt lill något plaltovall; d ä r den är som tjockast mäter den 5 X 5 m m och vid den ej filade ä n d e n 3 X 1 mm. Hela halsringens diameter bör ha varil 165 å 170 mm.

Under j ä r n å l d e r n förekomma vridna halsringar av b r o n s . Ett par sådana från sen j ä r n å l d e r ä r o funna i J ä m t l a n d . Dessa ba emellertid en grövre vrid- ning av a n n a n k a r a k t ä r än den bos Fullsjöringen.1

De smula b r o n s h a l s r i n g a r n a med ensidig eller växlande vridning äro van- liga i Mellan- och Sydsverige under yngre bronsåldern. Så långt norrut som i Dalarna ba vi dem representerade i depåfyndet från Vattnas, Mora socken, som h a r inv.nr 1662 i historiska museet.2 Vatlnäsfyndet utgörs av en Itu- bråten, starkt nött halsring med vridningen växlande i fyra fält samt tvä holk- yxor, vilka datera fyndet till femte perioden enligt Montelius system. Vårt största samlade fynd med s å d a n a vridna ringar är det välkända Aslefyndet med 29 hela ringar och 11 ringfragment, vilka påträffades tillsammans med bl. a. spjutspetsar, holkyxor och det säregna "processionsföremålet" med de

1 Suerker J a n s o n , Margareta Biörnstad, H a r a l d Huarfner, J ä m t l a n d s och Härjedalens historia, Stockholm 1962.

2 Ake Hyenstrand, Kring Dalarnas sten- och bronsålder, D a l a r n a s Hem- bygdsbok 1962.

44

(3)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

Fig. 1.

bägge h ä s t h u v u d e n a . Detta fynd gjordes vid plöjning av m a r k , som tidigare varit mosse. Fil. dr Andreas Oldeberg h a r daterat fyndet till Montelius sjätte period.3

Ringfragmentet från Fullsjön slår n ä r a de ovan n ä m n d a ringarna, och sannolikt tillhör också den sen bronsålder. E n fråga ur emellertid, om ringen varit vriden, eller om snedreffling å s t a d k o m m i t s med puns. De bevarade åsarna äro icke så s k a r p a som de mestadels förblivit även p å nötta och vittrade, vridna ringar, och de stå tätare än p å exempelvis Äsleringarna. E n a sidan av ringen är till den grad vittrad, alt m a n ej k a n vara fullt övertygad om, huru- vida den eventuella punsningen fortsatt r u n t o m eller om den k a n h ä n d a endast gjorts på en sida, d. v. s. översidan n ä r ringen bars. Bägge förfaringssätten, vridning och punsning, ä r o j u i b r u k under vår yngre bronsålder. Vilken tek- nik m a n använt vid tillverkningen av Fullsjöringen, k a n endast b e s t ä m m a s genom en metallografisk undersökning. Denna skulle medföra, att m a n måste göra elt snitt genom ringen; att ytterligare s k a d a den p å detta sätt vill m a n ju inte gärna. F ö r att ringen skulle varit vriden tala ett p a r snedlöpande sprickbildningar, synliga på den mest vittrade sidan.

Vid genomgång av Statens historiska m u s e u m s katalog över bronsåldersföre- mål frän J ä m t l a n d , h a r jag funnit, att endast etl bronsföremål frän detta skede förut f r a m k o m m i t i landskapet. Det är ett litet, skadat dolkblad, funnet i Stavre, Revsunds socken. Landsantikvarie L e n n a r t Björkquist d a t e r a r fyndet till Montelius period III.4 Eljest h a vi u t o m klubbor och yxor av bergart och av b r o n s ä l d e r s t y p , en hel och en fragmentarisk täljsfensgjutform till holkyxor

3 Andreas Oldeberg, Ett märkligt bronsåldersfynd från Äsle socken i Västergötland, F a l b y g d e n häfte 4, Falköping 1939.

4 L e n n a r t Björkquist, J ä m t l a n d s första bronsåldersfynd. F o r n v å r d a r e n V, Uppsala 1933.

45

(4)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

av bred och flat, östlig t y p . ' Dessa ä r o funna vid Dusnäsbäckens utlopp i In- dalsälven. Såväl dolkbladet som gjutformarna finnas nu i J ä m t l a n d s museum, Östersund.

Då Fullsjöfyndel hittades på sjöbotten ligger det n ä r a till h a n d s alt be- trakta del som ett offerfynd. Den yngre b r o n s å l d e r n s ringar ha ju ofta parvis, ibland flera tillsammans, ibland enstaka, offrats i sjöar eller mossar. Offran- det av halsringar — etl av tidens förnämsta smycken — h a r av forskningen förbundils med den d y r k a n av en fruktbarhetsguclinna, vilken under yngre b r o n s å l d e r n anses ha förekommit i vårt land. Man h a r visat på, att av de sex i Skäne och Västergötland funna, små, n a k n a " g u d i n n e s t a t y e t t e r n a "

av brons, fyra b ä r a en eller flera halsringar som enda p r y d n a d . Dessa slalyeltcr, daterade till vär yngsta bronsålder, ha antagits vara nordiska mot- svarigheter lill Orientens Astarteavbildningar och alltså representera cn frukt- barhetsguclinna.6 Tyder m a n nu Fullsjöfyndel som ett offerfynd, skulle del inle b a r a visa på handelsförbindelserna söderut utan även visa h u r sydliga, religiösa föreställningar under epokens sisla del vunnit spridning ä n d a upp i J ä m t l a n d .

Antikvarie Margareta Biörnstad h a r emellertid gjort mig u p p m ä r k s a m på, att halsringen inte från början behöver ha nedsänkts i sjön. Den skulle ba k u n n a t föras dit genom erosion från en strandboplats, eller möjligen från en grav. Kanske h a r den från början tillhört en boplals av det slag, som inte är ovanlig! i Norrland, med ett material av i huvudsak s t e n å l d e r s k a r a k t ä r men med enstaka metallföremål. E n besiktning av s t r ä n d e r n a kring fynd- platsen i Fullsjön kominer alt företas.

Nägra av de spörsmål, som uppstå kring Fullsjöfyndet, h a h ä r i korthet ställts. De k u n n a k a n s k e — även obesvarade — i någon m å n belysa fyndet.

Louise Cedersciiiöld

SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGEN 1962

Svenska F o r n m i n n e s f ö r e n i n g e n b a r u n d e r 1902 avhållit tre s a m m a n t r ä d e n , det första p å Vasavarvet, de två a n d r a i Statens Historiska Museum, och en d e m o n s t r a t i o n samt a n o r d n a t sin sedvanliga v å r u t f ä r d . Styrelsen h a r s a m m a n t r ä t t sju gånger: 16 februari, 23 februari, 16 april, 28 m a j , 20 j u n i , 18 september och 27 november. Medlemsantalet h a r utgjort 413 (1961 424), d ä r a v 10 hedersledamöter och 18 ständiga ledamöter.

Den 5 oktober bortgick föreningens h e d e r s l e d a m o t a n t i k v a r i e n fil. doktor Gustaf Hallström. H a n hade tillhört styrelsen u n d e r 34 är, 1923—1925 som

5 L e n n a r t Björkquist, F y n d av gjutformar från Stugun, J ä m t e n , årg. 53, Östersund 1959.

6 T. J. Arne, Några i Sverige funna bronsstatyetter av b a r b a r i s k tillverk- ning, F o r n v ä n n e n 1909, s. 175.

46

References

Related documents

Sveriges äldsta och norra Europas näst äldsta hällbildsdokumentation – en notis om Johannes Haquini Rhezelius antikva- riska resa till Öland och Småland 1634.. Strängnäs,

Gåtfull Ulf – en eftersläntrare till den vikingatida myntskatten från Store Valby på Själland.. Two 15th century

Uppställningar och utställningar av äldre kyrko konst från omkring 1850 fram till idag.. Anmälan

Fornvännen 70.. redovisa en del reflexioner och synpunk- ter, som Berghs edition givit anledning till. Det är mycket glädjande, att Birger Bergh, som tidigare sysslat huvudsakligen

Hedell senare lyckats konstatera ytterligare en art, nämligen sutaren eller lindaren (Tinca vulgaris), representerad genom ett enda ben, en dentaldel.. Osson [Oddson]

Schic- manns bearbetning och (a) utan alt meddela detta lill undertecknad, som pä denna tid dagligen arbetade på Statens historiska museum, och vidare (b) utan att meddela

spetspartiet, då de brustit i skafthälen. Av dessa hackor, som brustit i skafthälen, fin- nas ett par bohuslänska, som i det åter- stående näck- eller spetspartiet försetts

Benföremål från mesolitisk tid, som bevarats till våra dagar, ha ofta legat i mossar. Härvid uppgavs, att den påträffats i en torv- mosse på Stora Djulö ägor, på ungefär