Anna-Karin Wallinder Ida Blomqvist
Gröna Obligationer
En studie om investerares motiv till att köpa gröna obligationer
Green Bonds
A study about investors´ motives for buying green bonds
Företagsekonomi C - Uppsats
Termin: VT - 20
Handledare: Tommy
Bergquist
Abstract
Title: Green Bonds
A study about the motives and incentives amongst the investors in the bond market
Authors: Anna-Karin Wallinder & Ida Blomqvist Supervisor: Tommy Bergquist
Background: In 2007, the World Bank issued the first green bond in the world together with SEB. The first green corporate bond was issued by Vasakronan in 2013 and thereafter the market has expanded. Green bonds have the same financial characteristics as traditional bonds, the difference lies in the fact that the bond proceeds from green bonds must finance environmentally or climate friendly projects. The green bonds should give investors and issuers incentives to implement sustainable investments or projects.
Aim: The purpose of the thesis is to describe and explain investors' motives and incentives for buying green bonds.
Completion: The thesis is based on a qualitative method and eight interviews have been conducted. The interviewed persons represent investors. In order to shed light on the nature of green bonds and the market, a literature study has been designed.
Conclusion: Prominent motives and driving forces for all investors are the demand from customers, the opportunity to show a sustainable profile and that green bonds often have the same financial characteristics as traditional bonds.
Keywords: Green bonds, credit market, sustainability, motives, CSR.
Sammanfattning
Titel: Gröna obligationer
En studie om investerares motiv och drivkrafter på obligationsmarknaden Författare: Anna-Karin Wallinder & Ida Blomqvist
Handledare: Tommy Bergquist
Bakgrund: År 2007 emitterade Världsbanken den första gröna obligationen i världen tillsammans med SEB. Den första gröna företagsobligationen emitterades av Vasakronan år 2013 och därefter har marknaden expanderat.
Gröna obligationer har samma finansiella egenskaper som traditionella obligationer, dock ligger skillnaden i att obligationslikviden från gröna obligationer ska finansiera miljö- eller klimatvänliga projekt. De gröna obligationerna ska uppmuntra investerare och emittenter att genomföra hållbara investeringar eller projekt.
Syfte: Uppsatsens syfte är att beskriva och förklara investerares motiv och drivkrafter till att köpa gröna obligationer.
Genomförande: Uppsatsen baseras på en kvalitativ metod och åtta intervjuer har genomförts. De intervjuade personerna representerar investerare. För att belysa gröna obligationers och marknadens karaktärsdrag har en litteraturstudie utformats.
Slutsats: Framträdande motiv och drivkrafter för samtliga investerare är efterfrågan från kunder, möjligheten att visa upp en hållbar profil och att gröna obligationer har ofta samma finansiella egenskaper som traditionella obligationer.
Nyckelord: Gröna obligationer, kreditmarknaden, hållbarhet, motiv, CSR.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1. Bakgrund ... 7
1.2. Problemdiskussion ... 7
1.3. Syfte ... 10
2. Litteraturgenomgång ... 11
2.1. Gröna obligationer ... 11
2.1.1. Vad är en obligation ... 11
2.1.2. Vad är en grön obligation ... 12
2.2. Hållbar finansiering och utveckling ... 13
2.2.1. Hållbar utveckling och legitimitetsteori ... 14
2.2.2. Hållbar finansiering ... 16
2.3. Den finansiella aspekten av gröna obligationer ... 17
2.3.1. Bedömning av risk... 17
2.3.2. Sambandet mellan risk, avkastning och prissättning ... 19
2.3.3. Risk och avkastning på marknaden för gröna obligationer ... 20
2.4. Definition, standard och riktlinjer ... 22
2.4.1. Ledande standarder och extern granskning ... 23
2.4.2. Bristen på lagstadgad definition och standardisering ... 25
3. Metod ... 27
3.1. Metoddesign och datainsamling ... 27
3.2. Urval ... 29
3.3. Dataanalys ... 30
3.4. Studiens tillförlitlighet ... 32
4. Resultat ... 34
4.1. Hållbarhetsarbete ... 34
4.2. Samhällets förväntningar ... 36
4.3. Finansiella aspekter ... 38
4.4. Transparens ... 43
5. Diskussion ... 45
5.1. Hållbarhet ... 45
5.2. Den finansiella aspekten av gröna obligationer ... 48
6. Slutsats ... 51
6.1. Forskningsbidrag ... 52
6.2. Förslag på vidare forskning ... 52
Källförteckning ... 54
Bilaga – Intervjuguide ... 59
1. Inledning
1.1. Bakgrund
Det pågår en global samhällsdebatt om klimatförändring som fått stor uppmärksamhet, vilket har lett till att budskapet har spridit sig till alla delar av samhället. WWF (u.å. a) menar att det är helt nödvändigt att idag agera för att försäkra sig om att samhället ska kunna försörjas under kommande generationer. På grund av inverkan som den ekonomiska aktiviteten har på naturen blir frågan också mer ekonomirelaterad, vilket Laskowska (2017) menar uttrycks av begreppen CSR, socialt ansvarsfulla investeringar och grön finansiering.
Genom att påverka stora kapitalägare, finansiärer och lagstiftare att använda det finansiella systemet som en hävstång uppstår det balans mellan människor och naturen menar WWF (u.å. b). En önskan att stödja miljömässigt och socialt hållbar verksamhet har vuxit fram bland investerare och företag och där har tillgångsslaget gröna obligationer tagits fram, som betraktas som ett av de yngsta segmenten på den globala finans- och räntemarknaden (Laskowska, 2018).
Marknaden för gröna obligationer har vuxit explosionsartat de senaste åren och flertalet aktörer anpassar därmed utbudet för att möta den ökade efterfrågan (Söderberg & Partner AB, 2017). 4,1% av obligationsmarknaden i Sverige bestod av gröna obligationer 2017. Den siffran låg 2018 på 10,7% och globalt sett består 1% av den totala obligationsmarknaden av gröna obligationer (Realtid, 2019b). Den första gröna företagsobligationer gavs ut av det svenska fastighetsbolaget Vasakronan 2013, som sedan följts av en mängd olika företag som nu använder denna form av finansiering (Landeman, 2019).
1.2. Problemdiskussion
Det finansiella systemet har visats ha en stor roll i arbetet mot ett mer hållbart samhälle, tack vare dess förmåga att placera stora mängder pengar och därmed skapa skillnad (Laskowska, 2018). På samma sätt som konventionella obligationer emitteras gröna obligationer av både offentliga och privata aktörer.
Denna marknad, även om det fortfarande betraktas som en nischmarknad,
representerar cirka 1 700 miljarder kronor, vilket är cirka 1% av den totala obligationsmarknaden. Utvecklingspotential är enorm (Paranque & Revelli, 2019), men trots sin framgång och efterfrågan finns det några problem som gör att denna relativt unga finansieringsform kan hämmas i sin vidare utveckling menar Park (2018).
Den snabba tillväxten avgröna obligationer var lösningen för kapitalmarknaden att tillgodose ett ökat intresse för klimat- och miljöaspekter. Med denna finansieringsform använder emittenten inbringat kapital för att finansiera hållbara projekt och investera i nya teknologier med målet att minska klimatpåverkan (World Bank, 2015). Detta innebär att den gröna obligationsmarknaden borde kunna användas som ett viktigt verktyg för att främja utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Dock kan gröna obligationer ses som något motsägelsefulla, detta med hänsyn till miljömålen som de bidrar till, en blandning av pengar och socialt ansvar. Utmaningen blir att mäta den totala påverkan för samhället, inte bara påverkan på projektet och den gröna finansieringen, utan också påverkan på finansiärer och investerare (Paranque &
Revelli, 2019).
Sedan den första emissionen 2007 har intresset ökat kring gröna obligationer och idag används den här typen av finansiering av såväl offentliga som privata organisationer världen över. Detta växande intresse för gröna obligationer är en stor del av en utveckling i socialt ansvarsfulla strategier för finansiering genom fonder, pensionsfonder och försäkringsbolag (Park, 2018). Detta då de kollektivt innehar det största kapitalet att kunna investera på marknaden.
Dock finns frågetecken kring hur effektiva gröna obligationer är ur ett finansiellt perspektiv (Laskowska, 2018). Det finns forskning kring vad företaget tjänar på att emittera gröna obligationer, där meningarna går isär även om flertalet menar att gröna obligationer kan ge lägre finansieringskostnader för emittenten (Gianfrate & Peri, 2019). Detta menar forskare kan bero på att investerare är beredd att göra avkall på en viss avkastning för att investera grönt istället för i traditionella obligationer (Zerbib, 2019) och genom att emittera med lägre ränta blir lånet billigare för emittenten (SOU 2017:115). Zerbib (2019) menar dock att den lägre avkastningen inte bör avskräcka investerare från att stödja
utvecklingen av marknaden. Däremot finns en annan studie där forskare kommit fram att lägre finansieringskostnader inte är den främsta fördelen med gröna obligationen. Författarna säger att de ser väldigt lite bevis på att gröna obligationer skulle ge lägre avkastning och därmed bidra till billigare finansiering för emittenten (Tang & Zhang, 2020). Däremot säger de inte helt emot att en lägre avkastning kan finnas, utan menar istället att den inte är så signifikant som vissa säger så där finns fortfarande en indikation på att investerare får lägre avkastning på gröna obligationer.
Varför investerare är villiga att ge upp en högre avkastning är intressant att studera för att se vilka motiv som verkligen driver intresset för den gröna obligationsmarknaden om investeringarna inte är lika lönsamma som traditionella. Paranque och Revelli (2019) menar att det finns många andra fördelar för investerarna med gröna obligationer. Detta genom att de bidrar till mer transparens än traditionella, då gröna obligationer kommer med information om vad pengarna kommer användas till och hur uppföljning ska ske. De säger att investerarna kan vara mer säkra på vad de investerar i och att det skapas en transparens som gynnar investeraren, samt ger möjligheten att göra en bättre bedömning av emittentens kvalitet. Allt detta menar de bidrar till att marknaden upplevs som mer legitim med bättre kommunikation mellan investerare och emittenter än vid vanliga emissioner där investeringsprojektet inte identifieras på samma sätt.
Däremot säger Park (2018) att då styrningen görs genom privata ramverk skapas en diskussion då variationen av standarder och riktlinjer för gröna obligationer är stora. Emittenten utser själv obligationen som ”grön” och bristen på kontroll har resulterat i flera väsentliga risker på marknaden för gröna obligationer, bland annat greenwashing. Begreppet greenwashing definieras som den ytliga eller otillbörliga uppvisningen av miljöhänsyn (Talbot, 2017). Dessa risker för greenwashing existerar då investeraren bara har tillgång till den information som emittenten väljer att redogöra, samt eventuell granskning av en tredje part (Tang
& Zhang, 2020). Problemet är att aktörerna på marknaden kan drabbas av brist på legitimitet och ansvarsskyldighet, samt vara känsliga för greenwashing (Laskowska, 2018).
Laskowska (2018) menar att några av aktörerna på marknaden anser att det är värt att använda marknadsföringsmöjligheterna för att förbättra en viss image.
Hon menar att syftet med engagemanget på den gröna kapitalmarknaden är att presentera bolaget som investerar i ett bättre ljus snarare än av få en hög avkastning och därmed kan aktörerna på marknaden kan drabbas av brist på legitimitet och ansvarsskyldighet, samt vara känsliga för greenwashing.
Det verkar finnas olika drivkrafter bakom intresset för den gröna obligationsmarknaden och det är inte klart om det handlar mest om att faktiskt driva hållbarhetsarbetet framåt eller att skapa en bild av ett bolag som intresserar sig för ämnet för att få bättre publicitet. Därför är det intressant att undersöka och analysera aktörers motiv och drivkrafter till att verka på marknaden för gröna obligationer.
1.3. Syfte
Med bakgrund av den diskussion som förts blir uppsatsens syfte att beskriva och förklara investerares motiv och drivkrafter till att köpa gröna obligationer.
2. Litteraturgenomgång
2.1. Gröna obligationer
Sedan finanskrisen 2008 har det synts en trend i att företag väljer bort traditionella banklån för att istället finansiera sig med företagsobligationer. Detta kan bero på att företag i vissa fall anser det mer riskfyllt att låna från banken (SvD Näringsliv, 2009). En ny form av obligationer har vuxit fram på senare år;
gröna obligationer. Den första gröna obligationer gavs ut 2007 och var ett samarbete mellan Världsbanken och SEB (SEB, u.å). Sedan dess har utvecklingen varit stark och intresset för finansieringsformen har bara ökat, både bland investerare och emittenter. Detta syns då mängden emitterade gröna obligationer ökar år efter år, inte minst under 2019 som blev ett nytt rekordår för tillgångsslaget (Realtid, 2019a).
2.1.1.Vad är en obligation
En obligation är en typ av skuldebrev som kan ges ut av staten, likväl som av privata företag med syfte att inbringa kapital i form av ett lån istället för att låna av banken. Obligationen är oftast räntebärande vilket innebär att den som lånar ut pengar, alltså köper obligationen, får avkastning i form av så kallad kupongränta under löptiden (Visma, 2018). Löptiden bestäms i förhand och ska framgå av ett prospekt som ges ut i samband med emissionen (Andersson, 1999). Då obligationer klassas som långfristiga skuldebrev ligger löptiden på över ett år (Kågerman et. al, 2008) och när löptiden gått ut ska lånet betalas tillbaka av emittenten. Obligationer som ges ut av företag kallas företagsobligationer, medan de som ges ut av stater kallas statsobligationer. Det som skiljer obligationer från många andra värdepapper är att de anses vara kopplade till en lägre risk, då både ränta och löptid är förutbestämt, vilket däremot i de flesta fall också översätts i lägre avkastning (Andersson, 1999.
Visma, 2018). Detta till skillnad från aktiemarknaden, som karaktäriseras av högre risk. Dock ger obligationer högre avkastning än ett vanligt banksparande (Kågerman et. al, 2008).
Bonthron (2014) menar att banklån kan innebära att ett företags finansiering blir mer känslig för yttre faktorer och att efter finanskrisen har flera företagare haft det svårare att få låna pengar från banken, vilket gjort att flertalet företag inte
alltid kan täcka sin finansiering på det sättet. Företagsobligationer har då blivit ett alternativ för att inte bli lika beroende av bankens utlåning och är även ett sätt att få en mer diversifierad finansiering (Bonthron, 2014). Även på senare år håller den trenden i sig, då företagsobligationer gavs ut för ett belopp på ca. 200 miljarder kronor 2019 och efterfrågan finns från sparare och kapitalförvaltare.
Detta framgår i en intervju med chefen för kreditanalys på Danske Bank, Louis Landeman (Sveriges Radio, 2020). I samma intervju menar Louis också att en av anledningarna till att företagen ger ut obligationer är för att de på så sätt lånar till bättre villkor än på banken (Sveriges Radio, 2020).
2.1.2.Vad är en grön obligation
En grön obligation fungerar i princip på samma sätt som en vanlig obligation.
Skillnaden är att den gröna obligationen även har som syfte att verka för hållbarhet, då inbringat kapital ska användas för att finansiera hållbara projekt (World Bank, 2015). Gröna obligationer karaktäriseras också av extra rapportering, då projekten som finansieras med detta instrument ska beskrivas och återrapporteras (World bank, 2018). Trots att tillgångsslaget ökar, är det fortfarande en relativt liten del av den totala marknaden. Som läget var 2019 stod de gröna obligationerna för ca 1% av den globala obligationsmarknaden, sett till emitterad volym. Den siffran var dock högre i Norden, där de gröna obligationerna stod för ca 5% av den totala volymen (Realtid, 2019a).
Idag finns ingen reglerande eller universellt accepterad definition för vad som utgör en grön obligation (Ehlers & Packer, 2017), men en definition som används av flertalet på marknaden är framtagna av ICMA, International Capital Market Association, och uttrycks i deras Green Bond Principles. Deras definition lyder så här på svenska:
“Gröna obligationer är någon typ av obligationsinstrument där likviden uteslutande används för att, helt eller delvis, finansiera eller refinansiera nya och/eller befintliga berättigade gröna projekt och som uppfyller kraven i de fyra centrala grundpelarna i principerna för gröna obligationer ” (International Capital Market Association, 2018).
Att begreppet grön obligation ännu inte är juridiskt definierat (SvD, 2020;
Finansliv, 2014), kan göra det svårt för investerare då företag kan ge ut något de kallar grönt, men som i själva verket skulle kunna bli missvisande eller ge fel intryck eftersom ”grönt” inte är standardiserat, säger Jakob König i en artikel i SvD Näringsliv (2020). Enligt Världsbanken måste investerarna förlita sig på vad emittenten uppger och frivilliga externa granskningar av ett företags gröna ramverk. Det är upp till emittenten att utveckla sin egen definition för sin gröna obligation och därav måste investerare få en hel del information för att kunna bedöma obligationen och hur pass hållbar den, samt företaget, är (World Bank, 2015).
2.2. Hållbar finansiering och utveckling
Det ekonomiska systemet och de finansiella kapitalströmmarna skapar förutsättningar för hållbar utveckling menar WWF (u.å. b). De anser att regeringen tillsammans med kapitalägare och kapitalförvaltare behöver utveckla nya finansiella kriterier som styr offentliga och privata investeringar mot hållbara företag, projekt och system. Detta i enlighet med vetenskapliga underlag för en omställning mot hållbar utveckling. Finansinspektionen (2016) menar att det är den finansiella sektorns nyckelroll i det ekonomiska systemet, att samla och hantera risker samt att finansiera investeringar, som gör det till en viktig faktor för att uppnå flera hållbarhetsmål. Främst är denna roll indirekt, påverkan ligger i den kreditgivning och andra tjänster som tillför olika icke-finansiella aktiviteter, som i sin tur mer handfast påverkar klimatet.
Ekonomiska modeller och indikatorer, liksom investeringsströmmar, behöver därför anpassas så att de styrs mot hållbarhet menar WWF (u.å. a). Samhället bör investera i ännu mer miljömässigt hållbara projekt än vad de redan gör, detta sker idag inte i den takt som behövs för att världen ska lyckas uppfylla de mål de satt upp i Parisavtalet (Förenta Nationerna, 2018). Det är därför viktigt hur banker, försäkrings- och fondbolag placerar sina kunders kapital (WWF, u.å.
b).
2.2.1.Hållbar utveckling och legitimitetsteori
Samhällets förväntningar förändras över tiden, det som en gång var acceptabelt beteende för en organisation kanske inte längre är det, detta visar på legitimitetens föränderliga karaktär (Brown & Deegan, 1998). Det krävs därför en överensstämmelse mellan sociala värderingar och normer och det egna agerandet för att försäkra sig om att beteendet uppfattas som legitimt och överensstämmer med de förväntningar som finns i samhället (Deegan &
Unerman, 2011). Legitimitetsteorin är en teori som används för att förstå hur och varför organisationer väljer att arbeta med hållbarhet.
Legitimitet uppnås genom att företaget agerar i överensstämmelse med samhällets värderingar och förväntningar. Brown och Deegan (1998) menar att legitimitetsteorin bygger på en social överenskommelse mellan organisationen och samhället. Denna överenskommelse innebär att organisationer eftersträvar att sitt agerande uppfattas ligga i linje med gränser och normer som samhället ställt upp, det vill säga att sitt agerande utåt anses vara legitimt. Dessa normer och gränser är inte fixerade utan förändras över tid, vilket gör att organisationer måste vara lyhörda för den etik och moral som råder i omgivningen menar Deegan och Unerman (2011). För företag innebär detta att det inte enbart är vinst som är det övergripande målet, utan hänsyn måste också tas till de miljömässiga och sociala konsekvenserna av organisationens agerande.
Legitimitetsteorin förespråkar därför att organisationen beaktar samhällets intressen i stort och inte bara den ekonomiska vinsten med att driva ett företag (Deegan & Unerman 2011).
Hållbar utveckling innebär att samhället utvecklas på ett sätt som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Det är så begreppet definieras i Brundtlandrapporten, Our common future, som skrevs på uppdrag av FN 1987 (Finansinspektionen, 2015). Hållbar utveckling har fortsatt utvecklats med åren och idag fokuseras det mer på kopplingen till och integrationen mellan ekonomisk utveckling, samhälle och miljö menar Paranque och Revelli (2019).
Denna beskrivning i Brundtlandrapporten innehåller två viktiga nyckelbegrepp, behov och begränsningar, som ska samspela och kombineras. Kompromisser måste därför ske för företagen där målen med att driva ett företag ska balanseras mot varandra för att utvecklingen ska kunna kallas hållbar. I dessa kompromisser kommer alltid det ekonomiska målet först enligt Doane (2005) och även om sociala åtgärder från företag inte nödvändigtvis är förbjudna inom organisationen, är ett vinstmaximerande beteende normen. Dock menar Campbell (2007) att företagens sociala ansvar kan definieras som åtgärder som vidtagits för att främja social välfärd utöver företagets direkta ekonomiska intressen. Begreppet företagsansvar eller CSR har vuxit fram under de senaste åren. CSR är en förkortning av Corporate Social Responsibility som på svenska kan översättas till företagens ansvarstagande i samhället. CSR blandar och harmoniserar ekonomisk verksamhet med det mänskliga samhällssociala systemet och institutioner, vilket skapar en koppling mellan företag och samhälle (Campbell, 2007). Målet med detta förhållande är att uppnå en balans mellan företagets ekonomiska verksamhet och samhällets ambitioner och krav på samhällets välfärd. CSR omfattar därför det miljömässiga, etiska och sociala ansvaret. Blowfield och Murray (2008) anser att det etiska handlingssättet ska främjas så de löpande besluten som fattas är etiskt korrekta och detta i sin tur medför att det etiska prioriteras över lönsamheten som ett beslut kan leda.
Företagens större roll i samhället innebär att om det etiska ansvarstagandet inte upprätthålls så kan detta skada företaget på flera olika sätt. Investerarnas förtroende, företagets anseende och de anställdas förtroende kan komma att skadas menar Paranque och Revelli (2019). De stora potentiella riskerna för företagen att inte bete sig etiskt korrekt har lett fram till ett ökat CSR-arbete från företagens sida menar Blowfield och Murray (2008). Företagens sociala ansvar kan beskrivas som en pyramid (Carroll, 1991), där ekonomiska ansvarsområden är grunden som alla andra ansvarsområden förutsätts och utan vilka de inte kan uppnås. Den översta och avslutande nivån är det etiska ansvar som ska omfatta hela verksamheten och ses som ett sorts skal. Det etiska ansvarstagandet omfattar på så sätt flera områden i ett företag och anses därför vara viktiga för att tillämpa CSR i praktiken (Carroll, 1991).
2.2.2.Hållbar finansiering
Campbell (2006) menar att samhällsdebatten om miljö- och klimatförändringar samt de ökade kraven på företagens hållbarhetsansvar kan ses som exempel på påtryckningar som bidrar till att aktörer måste arbeta mer hållbart. Detta har lett till att intresset för hållbara investeringar har ökat och kapitalmarknaden har därför påverkats av hållbarhetstrender och genom denna påverkan har antalet hållbara och gröna finansiella verktyg ökat (Blowfield & Murray, 2008).
Genom framfarten av intresset att investera hållbart har flera initiativ för att integrera etik och hållbarhet på kapitalmarknaden växt fram, exempelvis olika etikfonder (Fondmarknaden, 2015). Det finns två generella grundstrategier för ansvarsfulla investeringar, den första är att välja utifrån positiva kriterier och den andra är att välja utifrån negativa kriterier. De positiva kriterierna kan innebära val av investeringar som ska användas för att förbättra miljö och negativa kriterier innebär att investerare undviker att investera i företag som bidra till negativ miljöpåverkan (Fondmarknaden, 2015). Detta betyder att när hållbara investeringar görs uppnås både finansiella och sociala mål genom att välja bort företag som inte uppfyller kriterier för hållbara investeringar (Renneboog et. al, 2008).
Laskowska (2017) menar att finansiella företag kan ha olika motiv för att arbeta med hållbarhetsfrågor, det kan handla om att hantera riskerna med klimatförändringar, men också som en möjlighet att tillvarata ett marknadsföringssyfte. Campbell (2006) anser att påtryckningar från omgivningen kan motivera företag att arbeta med hållbarhetsfrågor och att företag då väljer att arbeta med CSR för att de vill skapa en bild av sig som hållbara. Det kan därför anses vara ett försök att stärka varumärket och höja sitt publika anseende, men utan att nödvändigtvis förändra sin verksamhet i någon påtaglig grad (Finansinspektionen, 2016). Genom att visa upp sitt hållbarhetsarbete kan företag påverka sitt anseende och hur intressenter uppfattar dem och att verka på den gröna obligationsmarknaden kan vara en del i att signalera företagets hållbarhetsarbete menar Laskowska (2017). Även Renneboog et al. (2008) menar att hållbarhetsarbete kan leda till ett förbättrat anseende och således höja företagsvärdet.
En form av greenwashing är att genomföra positiva aktiviteter inom ett visst område för att täcka andra, som är tydligt negativa och skadliga, både socialt och miljömässigt. Bowen och Arragon-Correra (2014) menar att företag kan vilseleda sina kunder och andra intressenter genom att påstå sig bidra till mer hållbar utveckling än vad de egentligen gör. Syftet med detta är att förändra synen på företaget, att det ska uppfattas som ett socialt ansvarsfullt företag menar (Bowen & Arragon-Correra, 2014). Företag tenderar att hellre avslöja positiv information om hållbar utveckling utan att fullständigt avslöjande av negativ information, vilket kan ledea till att en alltför positiv bild av företaget skapas (Bowen & Arragon-Correra, 2014). Detta innebär att det signalerar en skev bild av företaget till marknaden och gör det svårt för intressenter att direkt utvärdera företagets miljöprestanda.
Riskerna med att anklagas för greenwashing innebär ett minskat förtroende och utan investerarnas förtroende för att kapitalet används korrekt kan den gröna obligationsmarknadens tillväxt hindras (Talbot, 2017). Både Talbot (2017) och Bowen och Arragon-Correra (2014) ser greenwashing som en stor risk på marknaden för hållbara investeringar.
2.3. Den finansiella aspekten av gröna obligationer
Då gröna obligationer framförallt är ett finansiellt instrument är det viktigt att belysa de finansiella aspekterna och inte bara det hållbara. Genom att låna ut pengar, i form av köp av en obligation eller annan typ av värdepapper, utsätts alltid köparen för en viss risk gällande om denne kommer kunna få sitt kapital tillbaka. Detta gäller så fort köparen placerar i något annat än vad den riskfria räntan ger (Håkansson, 2001). För att vara tydlig så är ett bra exempel på riskfri placering en statsobligation. Dessa risker hör ihop med den förväntade avkastningen och prisbilden på obligationerna.
2.3.1.Bedömning av risk
Kågerman et. al (2008) beskriver några typer av risk som köparen kan utsättas för när denne handlar på kapitalmarknaden. Kreditrisk handlar om risken för att emittenten som lånar pengar till inte kan betala enligt överenskommelse.
Marknadsrisk handlar om yttre faktorer i ekonomin, såsom förändringar i räntor
och valutor. Anledningen till att det är en risk med framförallt räntorna är för att en huvudregel säger att om räntan stiger, sjunker priset och därmed värdet på placeringen. Sedan finns även en operativ risk, som tar i beaktning risker som har att göra med företagets dagliga verksamhet som kan påverka de ekonomiska förutsättningarna (Kågerman et. al, 2008).
Obligationer ses generellt som en placering med relativt låg risk (Visma, u.å).
Detta på grund av att obligationer har en förutbestämd kupongränta, vilket gör att köparen i förväg vet hur utbetalningarna kommer se ut under löptiden. Bodie et.al (2008) håller med om att detta gör att obligationer är kopplade till en väldigt låg risk, dock påpekar de att detta gäller så länge emittenten har god kreditvärdighet, då betalningsförmågan är en viktigt faktor vid bedömning av risk, i linje med vad Kågerman et. al (2008) tog upp om kreditrisk på kapitalmarknaden. De kan alltså inte vara helt riskfria placeringar, men det nämns också att om utgivaren är statlig blir risken betydligt lägre än om det är ett företag som ger ut obligationer, då ett företags finansiella status får stor betydelse (Bodie et.al, 2008).
Vidare diskuterar Bodie et. al (2008) att den största risken för obligationer är förändringar i marknadens räntenivåer, vilket är en del av vad Kågerman et.al (2008) kallade marknadsrisk. Ränteförändringar på kreditmarknaden påverkar i stora drag värdet på obligationen, detta för att pengarna har bundits upp till en viss bestämd kupongränta. Exempelvis kan en kupongränta ligga på 5% medan marknadens ränta är 3%, då tjänar köparen mer på att äga obligationer. Men om marknadsräntan höjs till 7% kommer det innebära att köparen hade tjänat mer på att köpa en obligation till den räntan, men att pengarna nu är bundna till 5%
kupongränta. Detta innebär att köparen gör en förlust på kapitalmarknaden.
Detta är så klart något av en förenkling, men generellt gäller att om räntenivåerna stiger på marknaden så sjunker värdet på obligationen. Dessutom, ju längre tid obligationen löper desto mer pengar förlorar du om räntorna är högre och det innebär att ju längre obligationens löptid är desto känsligare är den mot ränteförändringar och desto lägre blir priset på den. Detta kompenseras med en högre kupongränta, då en högre risk ska ge högre avkastning (Bodie et.
al, 2008).
2.3.2.Sambandet mellan risk, avkastning och prissättning
För att bedöma risk undersöks ofta hur den historiska avkastningen sett ut.
Håkansson (2001) uttrycker risk som variation av avkastning över tid. Alltså kommer risken på kapitalmarknaden handla om hur avkastningen, det som köparen får tillbaka på sin investering, varierar över tid. Om köparen placerar kapital där denne anser att risken är låg eller till och med obefintlig, betyder det att avkastningen inte varierar alls (Kågerman et. al, 2008).
När någon köper en obligation binder denne upp sitt kapital under en längre tid, vilket innebär att köparen väger värdet av pengarna i framtiden och pengarna i handen nu (Bodie, et.al, 2008). Alltså måste avkastningen göra att värdet av pengarna blir större i framtiden, för att köparen ska vilja investera. Denna avkastningen kan beräknas på lite olika sätt, men det vanligaste enligt Bodie et.
al (2008) är så kallad ”yield to maturity”, avkastning till löptidens slut. Det innebär i princip den ränta som gör att summan av betalningarna, kupongräntebetalningarna plus slutvärdet, när de diskonterats till nuvärdet motsvarar det nuvarande marknadspriset.
Då det finns olika typer av sätt att beskriva avkastning är det viktigt att veta vad som egentligen menas. Det som ofta anges som avkastning brukar vara det nominella värdet. Det nominella värdet visar hur mycket pengar växer. Men det är viktigt att skilja på nominellt värde och realt värde, när investeringsalternativ övervägs Vad som händer med pengar över tid är att de tappar värde, på grund av inflation. Säg att inflationen ligger på 2% per år, vilket är målet i Sverige. Det innebär att pengarnas köpkraft minskar med 2% per år, vilket betyder att 100 kr om 10 år inte är lika mycket värda som 100 kr idag.
Om avkastning anges i nominellt värde tas inte hänsyn till inflationens påverkan, därav måste inflationen dras av för att veta hur mycket de pengar som investerats kommer vara värda om ett visst antal år. På så sätt tas den reala avkastningen fram (Bodie et. al, 2008). Exempelvis kan en investering ha en nominell avkastning på 8%. Detta innebär att pengarna kommer växa med 8%, men om hänsyn tas till en inflation på 2% kommer det innebära att den reala
avkastningen på investeringen blir 6%. Pengarna kommer därför inte vara värda 8% mer, utan 6% efter löptidens slut.
Även Håkansson et. al (2001) tar upp vikten av väga in inflationen och menar att en högre framtida inflation innebär att köparen kommer vilja ha högre nominell avkastning för att få samma reala avkastning. Avkastningen påverkar i sin tur hur obligationen prissätts på marknaden. Priset på en obligation kommer bero på löptiden, kupongräntan och räntenivåerna på marknaden, enligt både Håkansson et. al (2001) och Bodie et. al (2008) som också säger att Värdet på obligationen = Nuvärdet av räntebetalningarna + Nuvärdet av den betalning som sker efter löptidens slut (s.k par value).
Då priser avgörs av bland annat ränteläget kan det vara intressant att veta vad som påverkar räntan. Håkansson et. al (2001) säger att ränta är pris på pengar, eller att låna pengar, och därför styrs räntan av utbud och efterfrågan på pengar.
Råder ett stort lånebehov är efterfrågan hög och därmed blir priset, räntan, högre. En annan faktor som påverkar räntenivån är hur den svenska ekonomin ser ut i allmänhet, samt hur valutan står sig mot andra valutor (Håkansson et. al, 2001). Och som nämnt gällande risk kommer ränteförändringar påverka obligationen och därmed priset på den. Högre räntor innebär att värdet på obligationen minskar, medan lägre räntor gör att obligationens värde ökar.
Priset på obligationer bestäms såklart också av utbud och efterfrågan, som vilken vara som helst. Om efterfrågan är högre än utbudet innebär det att priset kommer stiga (Svanberg, 2017). Och om priset går upp på en obligation så innebär det att kupongräntan och den totala avkastningen kommer minska.
2.3.3.Risk och avkastning på marknaden för gröna obligationer För att knyta an till fenomenet gröna obligationer, följer nu en redogörelse för den forskning som finns kring hur avkastningen sett ut på marknaden för gröna obligationer och vilka finansiella fördelar, eller nackdelar, forskare funnit.
Då gröna obligationer är ett relativt nytt fenomen finns begränsat med forskning på området och av det som undersökts råder blandade resultat, speciellt gällande
den ekonomiska aspekten. Forskning visar att emission av gröna obligationer ger positiva effekter på den som ger ut dem, alltså emittenten. Enligt Gianfrate och Peri (2019) kan emission av gröna obligationer innebära lägre finansiella kostnader för emittenten, alltså ett billigare lån. Detta beror, enligt dem, på att i genomsnitt så erbjuds lägre avkastning på de gröna obligationerna.
Även Tang och Zhang (2020) har konstaterat att emittenten gynnas av en emission av en grön obligation. De säger att vid en nyemission av gröna obligationer påverkas företagets aktiepriser positivt, då intresset för företaget ökar. Att aktiepriserna stiger gynnar då de nuvarande ägarna, men de ser också att den här påverkan inte är lika markant vid ytterligare en emission, utan att det verkar gälla ett företags första emission av gröna obligationer (Tang och Zhang, 2020). I en av statens offentliga utredningar, som handlade om gröna obligationer, framgick det att emittenten i vissa fall kunnat ge ut en grön obligation till en lägre ränta, vilket för emittentens del innebär lägre lånekostnad.
Detta betyder att det blir någon form av rabatt för företagets del och att anledningen till att de kunnat göra så är för att efterfrågan varit för hög och investerare därmed är beredda att avstå från viss avkastning (SOU 2017:115).
Även fastighetsbolaget Humlegården har sett att de gröna obligationerna haft en positivt inverkan på deras finansieringskostnader. De säger att det, tack vare den höga efterfrågan, är billigare att få sitt kapital genom gröna obligationer (Humlegården, 2018).
Gällande hur pass lönsamt det är för investerarens del att köpa gröna obligationer går meningarna isär. En artikel inom ämnet undersöker hur obligationspriser påverkas av miljömässiga faktorer, där de i sin slutsats nämner att gröna obligationer har visat sig ge en något lägre avkastning är traditionella (Zerbib, 2019), vilket även Gianfrate och Peri (2018) kommer fram till i sin forskning. Som nämnt kommer de fram till att företaget kan gynnas av lägre finansieringskostnader, vilket å andra sidan innebär lägre avkastning för investerare.
Tidigare forskning som handlar om förvaltning av etiska fonder, vilket kan vara applicerbart även i denna studie, pekar dock på motsatsen. Alltså att fonder som tar hänsyn till etik inte skulle vara sämre sett till avkastning (Siegl, 2010). Siegl
menar, med bas i tidigare forskning, att avkastningen inte påverkas signifikant när hänsyn tas till etiska kriterier i sin förvaltning (Siegl, 2010). Han påpekar dock även att det finns vissa kritiker mot ”etiska” fonder. Mycket av den kritiken handlar om vad fondförvaltarens egentliga roll är, då en förvaltares enda uppgift egentligen är att maximera avkastningen och att det därför inte borde vara intressant att implementera etik i fondförvaltningen som bara ska handla om det finansiella (Siegl, 2010).
Frågan uppkommer i Siegls (2010) forskning om finansiella beslut kan motiveras med att även se till intressen som handlar om socialt och etiskt ansvarstagande.
Det finns de som motsätter sig den idén och menar att det är ett ”inskränkt synsätt” att hänsyn inte ska tas till andra faktorer än de rent finansiella.
2.4. Definition, standard och riktlinjer
Gröna obligationer är i lagens ögon detsamma som vanliga obligationer och de krav som ställs på gröna obligationer kommer från marknaden snarare än från stater (SOU 2017:115). Det betyder att i dagsläget lyder inte emissioner av gröna obligationer under några särskilda lagstadgade krav. Dock finns det en stor debatt om huruvida gröna obligationer enligt lag ska övervakas av ett institut som kan ställa krav på användandet av kapitalet och utfärda sanktioner mot de som inte efterlever sina ramverk. Exempelvis menar Park (2018) att det som saknas från den fortfarande framväxande marknaden för gröna obligationer är regler och standarder, samt att dess styrning idag formas främst av privata ramverk. I jämförelse med offentlig reglering går privata standarder ofta snabbare att genomföra och är mer lyhörda för marknadens behov, men kan drabbas av brist på legitimitet, ansvarsskyldighet och konsekvens och därmed vara mottagliga för greenwashing (Park, 2018). Utmaningen är att avgöra om det identifierade projektet faktiskt uppfattas som hållbart och om de medel som tilldelats detta projekt är tydligt spårade och synliga för investerare menar Paranque och Revelli (2019).
Hoppet om att skapa ordning runt gröna investeringar står nu främst till EU och i december i fjol nådde EU-kommissionen och Europaparlamentet en överenskommelse om hur hållbara aktiviteter ska klassificeras, utifrån
hållbarhetsmål och tekniska och vetenskapligt fastställda kriterier (Lindvall, 2020). Med trovärdiga definitioner avseende vilka ekonomiska aktiviteter som kan anses vara hållbara ska den nya EU-standarden klart och tydligt identifiera miljömässigt skadliga aktiviteter och vilka investeringar som för närvarande stödjer dessa (Direkt Affärsvärlden, 2019). Den nya EU-överenskommelsen innehåller tre nivåer av hållbarhetsklassificering och det ska göra det svårare för företag att komma undan med greenwashing.
Även om det har utvecklats en hel del frivilliga standarder och försök till definitioner sedan Europeiska investeringsbanken (EIB) och Världsbanken emitterade de första gröna obligationerna 2007, så finns det stora luckor och brister runt de gröna obligationerna menar Lindvall (2020). Idag används främst två ledande standarder för att definiera och verifiera en grön obligation, som är frivilliga att använda. Dessa är Green Bond Principles (GBP) och Climate Bond Standard (CBS).
2.4.1.Ledande standarder och extern granskning
Green Bond Principles, förkortat GBP, sammanställdes 2013 av stora privata finansinstitut under International Capital Markets Association (International Capital Market Association, 2018). ICMA är en medlemsförening som riktar sig till bland annat emittenter, investerare och banker. ICMA fungerar som en rådgivare kring hur GBP ska utvecklas och principerna är det som så här långt har kommit närmast någon form av standard. Enligt GBP ska en emittent beskriva hur det lånade kapitalet ska användas, löpande rapportera om hur medlen används för att skapa klimatnytta och en oberoende tredje part ska verifiera de gröna aspekterna av obligationerna (Lindvall, 2017). Principerna för gröna obligationer ska främja integritet på marknaden för gröna obligationer genom riktlinjer som förespråkar transparens, redovisning och rapportering. De är avsedda att användas av marknadens aktörer och har utformats för att främja tillgång till information som krävs för att investeringar i sådana projekt ska öka (International Capital Market Association, 2018).
Uppkommen på initiativ av Climate Bonds Initiative är standarden Climate Bond Standard, förkortat CBS. Climate Bonds Initiative är en icke-vinstdrivande
organisation med ett investerarfokus. Certifieringssystemet inkluderar ramverk för övervakning, rapportering och försäkring om att CBS uppfylls (Climate Bonds Initiative, 2018). Förhoppningen med dessa standarder är att en större del av det kapital som idag utgör obligationsmarknaden ska gå till verksamheter som tar hänsyn till och arbetar för att minska sin klimatpåverkan.
Climate Bond Standard representerar ett viktigt steg, som går från de breda principer till ett robust och effektivt certifieringsschema där det finns tydliga krav för användning av intäkter, kontroller och rapportering. CBS inkluderar specifika behörighetskriterier för projekt samt ett tydligt ramverk för oberoende verifierare med tydliga tillvägagångssätt (Climate Bonds Initiative, 2015). I standarden ska Green Bond Principles integreras och CBS konverterar principerna till en uppsättning krav och åtgärder som kan bedömas, säkerställas och certifieras på ett repeterbart sätt. CBS sätter alltså upp mer detaljerade kriterier för att de subjektiva bedömningarna som krävs för att följa GBP tas bort (Climate Bonds Initiative, 2018).
Både i Green Bonds Principles och Climate Bonds Standard är det rekommenderat att använda en extern part som granskar och säkerställer att den gröna obligationen är i linje med vad som är grönt. Detta har stimulerat tillväxten av externa granskare, där CICERO är den ledande leverantören av så kallade “second opinions”, andra aktiva granskare inkluderar Sustainalytics, Vigeo, Oekom och DNV GL (Park, 2018). De flesta av dessa externa granskare använder GBP eller CBS i sina bedömningar när de ser över och utvärderar gröna ramverk (CICERO, 2016).
CICERO är ett icke-vinstdrivande klimatforskningsinstitut och inte en marknadsaktör i sig och granskar och betygsätter de gröna obligationerna utifrån tre nyanser av grön vilka speglar hur en grön obligation efterlever den långsiktiga visionen om ett mer miljömässigt hållbart samhälle med låga koldioxidutsläpp (Park, 2018). De gröna obligationerna granskas bara vid själva emissionstillfället, vilket innebär att det inte sker någon granskning vid senare förändringar i ramverk för obligationen eller vilken miljöpåverkan obligationen faktiskt leder till. Detta är en förbättringspotential för marknaden då det idag efterfrågas rapportering av påverkan från investerarna menar Park (2018).
2.4.2.Bristen på lagstadgad definition och standardisering
Ett av de stora problemen på den gröna obligationsmarknaden är just definitionen av grönt. När begreppet inte är skyddat eller definierat innebär det att det lämnas stort ansvar hos emittenter och investerare, då det blir upp till dem att avgöra vad som är hållbart i deras ögon. Detta innebär att det kan skapas oro kring huruvida de hållbara projekten lever upp till sina löften och om de verkligen är så gröna som emittenten uppger (Lyxor Exchange Trading Fund, 2019), samt att det naturligt uppkommer en mängd olika åsikter och värderingar kring vad som är hållbart. Landeman (2019) ser det som en förutsättning för den fortsatta utvecklingen att det ska finnas enhetliga kriterier för vad som får kallas grönt.
Bristen på en tydlig definition och flexibiliteten det erbjuder kan dock ses som positiv, beroende på vilket stadie i utvecklingen som den gröna obligationen befinner sig i. I en rapport från I4CE, Institute for Climate Economics, menas att det kan ha varit viktigt i ett tidigt stadie, när gröna obligationer fortfarande var väldigt nya, att vara flexibel gällande just definitionen (Institute for Climate Economics, 2016). Vissa menar att de mer öppna riktlinjerna har varit och är en förutsättning för tillväxten på den gröna obligationsmarknaden de senaste åren (Park, 2018). Potentiellt kan mer standardiseringar för vad som är grönt komma att sakta ner eller hindra tillväxten, speciellt i de tidiga stegen av utvecklingen (OECD, 2016).
Den stora efterfrågan på gröna obligationer har dock gjort så att behovet av krav eller certifiering har växt och att en tydlig definition måste vara standard (Ehlers
& Packer, 2017). Park (2018) menar att de standarder som finns idag är för vaga då det inte är tydligt nog kring vad som krävs av emittenten, eftersom det är denne som sätter ramarna kring den gröna obligationen. Landeman (2019) säger att en standardisering skulle hjälpa marknaden med att ge bättre trovärdighet och göra det enklare för investerare. Detta är något som även Ehlers och Packer (2017) håller med om, de menar att utan en tydlig definition av vad som är grönt så hindras den gröna obligationsmarknaden och att med de frivilliga standarder som existerar idag skapas förvirring kring vad en grön obligation verkligen är.
Utan några obligatoriska föreskrifter eller standarder som införts finns det inget som hindrar ett företag att använda sin finansiering på ett sätt som inte gynnar miljön. Till exempel att använda finansieringen för det projekt det var ämnat för till någonting helt annat, som om det vore en vanlig obligation (Talbot, 2017).
Det är ett uppenbart problem att det inte finns några sanktionsmedel i de fall emittenten helt enkelt struntar i att följa principerna menar Lindvall (2020).
Det finns även de som menar att “grönheten” i en grön obligation är av mindre vikt. I tidningen Realtid pratar två representanter från DNB, en finanskoncern i Norge, om att de gröna obligationerna redan skapar så mycket mer transparens på marknaden jämfört med vanliga obligationer (Realtid, 2019a). Då finansiering från traditionella obligationer inte alls har riktlinjer gällande återrapportering och insyn i projekt menar de att den gröna stämpeln inte har lika stor betydelse. I samma artikel menas även att det kommer behövas lägga mer fokus på de bolag som inte arbetar med hållbarhet, istället för att fortsätta finansiera projekt och företag som redan jobbar mot hållbara mål. De säger att det även finns ett intresse för att finansiera resan som många bolag kommer behöva göra, från ohållbar till hållbar och att det då måste finnas en öppenhet för alla de bolag som vill ställa om (Realtid, 2019a). Det kan finnas olika förväntningar på den gröna obligationens syfte (Institute for Climate Economics, 2016). Vissa investerare kan vara villiga att investera i bolag som planerar att ställa om till mer hållbart arbete, medan andra kanske bara investerar i redan hållbara bolag.
Detta gör att det blir svårt att definiera vad som är grönt och hållbart (Institute for Climate Economics, 2016).
Talbot (2017) säger att bristen på övervakning har resulterat i flera väsentliga risker för marknaden för gröna obligationer och för att hjälpa investerare med detta använder de allra flesta emittenter sig av oberoende granskningar av deras arbete från specialister (OECD, 2015). Utan investerarnas förtroende för att intäkter från gröna obligationer används korrekt kan marknadens explosiva tillväxt hindras att gå vidare. Identifiering och definition av grönt är avgörande för att upprätthålla trovärdighet på marknaden för gröna obligationer (Talbot, 2017).
3. Metod
3.1. Metoddesign och datainsamling
För att studera fenomenet och uppnå syftet med studien har en kvalitativ studie genomförts i form av intervjuer med aktörer på obligationsmarknaden. Valet av metod beror på att det som vill uppnås med studien är att beskriva aktörernas motiv, men också försöka förklara det, vilket gör att det är önskvärt med djupgående förklaringar från respondenterna.
Den kvalitativa forskningsansatsen är att föredra då studien syftar till att förstå ett fenomen och dess kontextuella sammanhang. Den kvalitativa ansatsen är en forskningsstrategi som är av tolkande natur, det är oftast ett induktivt synsätt på relationen mellan teori och forskning, där forskaren utgår från verkligheten, empirin i en studie, och sedan försöker arbeta sig mot en teori (Bryman & Bell, 2013). I uppsatsen har arbetet pendlat mellan teori och empiri, vilket blir en abduktiv ansats. Anledningen är att teori först har hittats för att försöka ge en bakgrund till fenomenet innan intervjuerna börjat, men under intervjuerna har diskussioner utvecklats som gett nya synsätt och gjort att ytterligare teorier har behövts, vilket resulterat i en den här pendlingen mellan teori och empiri (Bryman & Bell, 2013).
Att göra kvalitativa intervjuer innebär att studien kan gå djupare in på hur individerna uppfattar fenomenet som studeras och hur de tolkar problematiken kring det. Detta leder till stora chanser att få nya synsätt på problemet som inte reflekteras över innan, vilket kan ge större förståelse (Bryman & Bell, 2013).
Studien har gjorts i form av semistrukturerade intervjuer, där ett antal frågeställningar har förberetts som har med studiens syfte att göra, men där det även ges möjlighet för respondenten att utveckla sina svar och förklara hur deras uppfattning ser ut och varför (Bryman & Bell, 2013). Att göra intervjuerna på det här sättet gör att det blir svårt att generalisera svaren från olika respondenter, men målet med studien är inte att kunna generalisera utan hellre få ingående förklaringar på hur våra respondenter upplever fenomenet.
Den semistrukturerade intervjun passar studien, då det är specifika områden som ska täckas i varje intervju, så genom att ha en semistrukturerad linje att gå
efter så kommer fokus läggas på att få med de svar på de frågor som behövs för studien, samtidigt som det finns utrymme för tankar och åsikter som kan fördjupa förståelsen för det fenomenet som undersöks, samt skapa nya tankesätt och diskussioner som kan tillföra nytta till arbetet.
Sju individuella intervjuer genomfördes med respondenter som alla jobbar hos olika fondbolag, samt en gruppintervju där tre anställda från samma företag deltog. Gruppintervjun gav mer tydlighet och mindre långa utlägg som frångick ämnet, dock kan detta resultera i mindre nyans och kan ha effekt på ärligheten.
Rätt respondent fick svara på rätt fråga då de skickade vidare mellan varandra, vilket resulterade i rakare svar och en professionell ton.
Respondenterna fick ta del av intervjuguiden i god tid innan intervjun skulle genomföras, tillsammans med en samtyckesblankett att skriva under för att godkänna hantering av personuppgifter. Alla intervjuer genomfördes individuellt via telefon. Telefonintervjuer har inneburit att intervjuerna kunnat genomföras oavsett vart respondenterna befann sig, så ingen geografisk begränsning behövts göras och har varit mindre tidskrävande än att genomföra intervjuer på plats (Bryman & Bell, 2013). Respondenternas expertkunskaper och erfarenheter väger tungt för studien då de är framträdande på marknaden för gröna obligationer och telefonintervjuerna kan således motiveras ur detta hänseendet.
Dessa intervjuer pågick alla i ca. 30 minuter var, med ca. 5 minuter introduktion, där en intervjuare höll i större delen av intervjun och ställde frågorna, medan den andre lyssnade aktivt och kunde flika in eller lägga till saker vid behov. Detta för att det inte skulle bli så rörigt som om alla hade försökt prata samtidigt.
Under intervjun användes en blandning av öppna, mer introducerande frågor, samt mer specifika och slutna frågor (Ekengren, 2014).
3.2. Urval
Det var viktigt att respondenterna hörde till de som är insatta och arbetar med eller ansvarar för gröna obligationer för att få en så bra inblick som möjligt (Bryman & Bell, 2013). Därför valdes respondenter som arbetar med förvaltning av fonder som investerar i gröna obligationer och är de som besitter kunskap inom ämnet som ska studeras. Till att börja med söktes olika fonder upp där det framgick att de investerar i gröna obligationer, för att direkt kontakta förvaltaren av den fonden. Några respondenter hittades genom artiklar där fondförvaltare uttalat sig om gröna obligationer och hur de arbetar med dessa. Detta gjorde att kontakt kunde göras till specifika förvaltare som synts i olika medier. I vissa fall har kontakten skett genom presskontakter på olika fondbolag för att få förslag på respondenter som kan ha insikt i ämnet, då det i vissa fall inte går att utläsa vem som jobbar med dessa frågor i fondbolaget.
På grund av den osäkra situationen på marknaden under Covid-19 perioden har flertalet förvaltare tyvärr avböjt intervjuförfrågan på grund av tidsbrist och därav har urvalet i vissa fall fått anpassats. I något av dessa fall har kontakt föreslagits med någon annan på företaget som kanske inte har samma insyn i handeln med gröna obligationer, men ändå kunnat svara för företagets syn på fenomenet, vilket så klart påverkar vilken pålitlighet svaren har, men trots detta har ändå intressanta och bra svar fåtts.
I arbetet med urvalet önskades det att få en viss bredd av respondenter, därav kontaktades förvaltare med lång erfarenhet, likväl som några med lite kortare erfarenhet, samt att alla respondenter kommer från olika fondförvaltningsbolag.
Den typen av urval som har gjorts ger dock inte möjlighet till generalisering och kommer inte representera hela populationen (Bryman & Bell, 2013), men målet med dessa intervjuer är inte att kunna generalisera. Avsikten är att gå in på djupet och få ingående svar från ett fåtal personer för att kunna förklara hur en situation ser ut (Bryman & Bell, 2013).
Tabell 1: Presentation av respondenter
Namn Företag Befattning Datum för intervju
Helena Lindahl SPP/Storebrand Senior
portföljförvaltare
2020-04-01
Anders Bewitz Folksam Ansvarig
ränteförvaltning
2020-04-06
Mona Stenmark Carnegie Fonder Ränteförvaltare 2020-04-06 Emelie Aulik Danske Bank Ränteförvaltare 2020-04-07 Vilhelm Böhme Enter Fonder Hållbarhetsansvarig 2020-04-08 Cecilia Dahlstedt
Myrgård
Daniel Karlgren Sanna Petersson
Captor Ränte- och
kreditförvaltare Förvaltningschef Hållbarhetsansvarig
2020-04-08
Fredric Nyström Öhman Chef ansvarsfulla investeringar
2020-04-14
Karin Haraldsson Lannebo Fonder Ränte- och kreditförvaltare
2020-04-16
3.3. Dataanalys
Analys av data från en kvalitativ studie som gjorts genom intervjuer sker ofta genom kodning. Kodning innebär att forskaren bryter ner informationen från intervjun till mindre delar och namnger dessa utifrån vad informationen handlar om och vad den representerar (Bryman & Bell, 2013). Detta är också så som den insamlade datan har bearbetats, eftersom det är ett bra sätt att bryta ner stora mängder information till något mer lättöverskådligt och därigenom tydligt se vad som är relevant för att svara på syftet med studien.
Arbetet med att analysera den data som har samlats in börjades med att transkribera alla intervjuer, dessa spelades in och därför transkriberades ord för ord. Målet här är inte att renskriva eller på något sätt ändra det som sagts, utan för att få med de exakta uttryck som användes och tid har lagts på att få med alla detaljer, så inte någonting missas som kan vara av betydelse. Att skriva ut intervju gör det enklare att noggrant kunna analysera vad respondenterna sagt och det blir även enklare att gå igenom hela intervju flera gånger och hitta specifika citat (Bryman & Bell, 2013). Efter detta följde en systematisk genomgång av varje transkript av intervjuerna för att leta efter uttryck, eller citat, som hör ihop för att kunna kategorisera och strukturera innehållet. Till en början gjordes en öppen kodning av intervjuerna, där reducerades mängden data genom att sortera de enheter som hör ihop och sammanfatta dessa. För att göra detta så utgick analysen från en tabell där det sattes in citat från alla intervjuer och sedan sammanfattas det innehåll som relaterade till varandra genom att sätta etiketter på dem, eller koder. Koderna som hörde ihop samlades sedan under en kategori, för att sedan samla kategorier under breda teman. Detta skapar en god struktur för empirin och gör det enklare att se mönster samt likheter och skillnader i hur respondenterna upplever fenomenet.
Tabell 2: Exempel på kodning
Tema Kategori Kod Data
Motiv Sociala Hållbarhet R1 “man driver ett
mer sofistikerat hållbarhetsarbete, det är ju det jag är ute efter och att
man gör
investeringar, som tar bort liksom det totala
resursslöseriet och bygger oss bort från beroendet av fossila bränslen”
R2 ”vi vill ju vara ett hållbart bolag”
Kunder R2 ”upplever med våra kunder är att det är ju väldigt viktigt med hållbarhet”
3.4. Studiens tillförlitlighet
Reliabilitet är ett viktigt kriterium för att få en uppfattning om kvaliteten på en studie, det är ett mått på trovärdigheten i studien. Reliabilitet visar graden av möjlighet till replikering, huruvida studien kan genomföras igen och då generera samma svar och slutsatser (Bryman & Bell, 2017). Detta betyder att om studien skulle genomföras vid ett senare tillfälle så kan forskare få fram samma resultat.
Genom användande och sedan presentation av intervjuguiden blir det lättare att replikera studien, guiden är utformad utifrån frågeställningarna och alla respondenter har tagit del av samma intervjuguide för att kunna få jämförbara svar. Detta medför att användandet och inkluderingen av intervjuguiden stärker studiens reliabilitet. Studien har gjorts genom semistrukturerade intervjuer vilket kan minska studiens replikerbarhet, då det är möjligt att respondenterna besvarar frågor på olika sätt vid ett annat tillfälle eller om frågorna ställs i en annan ordning. Om följdfrågor ställs spelar detta även roll, dessa kan göra att intervjun gått in på områden som inte intervjuguiden innefattar. Användning av intervjuguiden där vissa frågor överlappar varandra, samt följdfrågor har dock använts för att säkerställa att respondenten fått chans att beskriva sitt perspektiv.
Reliabiliteten skulle kunna påverkas negativt av att marknaden för gröna obligationer är i en utvecklingsfas. Det sker stora förändringar på marknaden för gröna obligationer, standarder och riktlinjer utvecklas och kunskapen hos aktörerna på marknaden utvecklas. I denna fas kan mycket hända inom de närmaste åren, det innebär att respondenterna mycket väl kan besvara frågorna annorlunda om några år.
Validitet innebär att en studie faktiskt mäter det den avsett att mäta och om slutsatserna som har genererats från materialet är sammanhängande (Bryman &
Bell, 2017). För att uppnå validitet har fokus varit på att litteraturstudien innefattar ämnesområden kopplade till problematiseringen och studiens syfte.
Kunskapen från litteraturstudien ligger sedan till grund för utformning av intervjuguiden. För att intervjuguiden skulle stämma överens med studiens syfte bearbetades den flera gånger, med genomgång med handledare och genom en testintervju. I denna testintervju så intervjuades en respondent för att se om guiden behövdes ändras för att få de svar som kan uppfylla studiens syfte.
Att dra generella slutsatser från intervjuer med att litet antal respondenter är svårt, då dessa inte är representativa för hela populationen (Bryman & Bell, 2017). I kvalitativa studier är det därför svårt att göra omfattande generaliseringar eftersom de som valts ut som respondenter i studien besitter specifik kunskap inom det området. Valet av respondenter har fallit på de som är aktiva på den gröna obligationsmarknaden och besitter kunskap om denna.
Genom att välja respondenter från olika fondbolag med olika lång tid på marknaden är målsättningen att respondenterna kan bidra med olika synvinklar.
Trots det är det svårt att dra generella slutsatser om alla aktörer på marknaden.
4. Resultat
4.1. Hållbarhetsarbete
Att ta ansvar för samhällets gemensamma hållbarhetsproblem angående miljö- och klimataspekter för att som fondförvaltare på så sätt bidra till allmännyttan är något som flera av respondenterna ville belysa. Helena Lindahl på SPP berättade att de tydligt såg en möjlighet att när de gröna obligationerna kom ut på obligationsmarknaden att de kunde förhöja sin hållbarhets nivå i sin portfölj, hon anser att de som investerare måste ta ansvar för sina egna investeringar så att de bidrar till hållbarhet. Hon tillägger också att det är mer vanligt idag att det finns ett “driv” för ett mer sofistikerat hållbarhetsarbete, vilket är vad hon är ute efter, att de kan göra investeringar som tar bort det totala resursslöseriet. Även Mona Stenmark från Carnegie, säger att de såklart vill vara ett hållbart bolag och Anders Bewitz på Folksam säger att de gör ingenting som inte har
“hållbarhetstänket” och hållbarhetsprocessen i sina investeringar, han menar att de vill bidra med resurser i den här omställningen till ett hållbart samhälle.
Emelie Aulik från Danske Bank poängterar att de stora målen med klimatet och parisavtalet bara måste nås och för de som investerare är det självklart att de ska vara med och bidra. Detta går före allt menar Aulik, att vi måste behålla vår planet. Fredric Nyström från Öhman tror också att det är på grund av de intensiva klimatdiskussionerna som det är så många som vill vara med och finansiera omställning till en mer hållbar värld. Han menar att dessa miljödiskussioner hjälper affärslivet att komma in på den hållbara marknaden och att kunna tjäna pengar på den, samtidigt som att det idag är något som är ok att tjäna pengar på också. Bewitz menar även han att de som fondförvaltare helt enkelt vill vara med och göra någonting bra för världen, han beskriver att de som investerare sitter på makten då det är de som tar beslut om de ska låna ut pengar till företaget eller inte. Även Cecilia Dahlstedt-Myrgård från Captor säger att det här kapitalet kan användas för att styra och hjälpa klimatförändringarna som sker i världen och att fenomenet hållbarhet känns helt rätt i tiden på grund av den rådande klimat försämringen. Hon menar att det knappt går att sälja någonting som inte är hållbart eller grönt längre.
Att sätta tryck på exempelvis oljebranschen för att få till en förändring är något som Bewitz berättar är viktigt för dem, vilket är där fokus bör ligga enligt honom. Han säger att det varit viktigt för dem att komma in på ett område där saker spelar roll. Även Vilhelm Böhme från Enter Fonder belyser möjligheten att sätta tryck på dåliga bolag eller dåliga branscher genom att göra så kallad negativ screening. Han säger att denna viktiga typ av screening genomförs för att det då enkelt går att undvika att investera i dåliga branscher eller dåliga bolag.
Lindahl anser att investeringar i exempelvis kolindustrin skulle innebära en finansiell katastrof för dem som fondförvaltare om de skulle sitta med stora investeringar där, att det skulle kunna bli mer kostsamt för denna branschen i framtiden, även Stenmark tror att samhället är på väg mot att det kommer straffa sig att inte vara hållbar. Att det idag anses ganska oattraktivt att investera i exempelvis ett oljebolag eller liknande är något som Karin Haraldsson från Lannebo poängterar, vilket är varför de har exkluderingskriterier i alla sina fonder.
Flera respondenter berättar att de från början jobbade främst med exkludering av bolag, Sanna Petersson från Captor beskriver att de exkluderade produkter eller tjänster som ansågs vara kontroversiella, såsom tobak, alkohol, fossila bränslen och liknande. Idag har de dock gått över till att inkludera bolag som har ett större ESG tänk. Även Nyström beskriver att de som fondförvaltare vill vara med och finansiera bolag som ställer om eller som utvecklar sitt hållbarhetsarbete, de gör detta genom inkludering av bolag som bidrar till, eller har viljan, att lösa de globala hållbarhetsmålen. Petersson beskriver dock att de är noga med att de bolag de investerar i ska ha ett hållbarhetsarbete som täcker hela verksamheten och att det krävs att de faktiskt arbetar med CSR för att de ska välja in detta bolag i sina investeringar.
Flertalet andra respondenter poängterar också hur viktigt det är att bolagen har ett gediget hållbarhetsarbete som inkluderar hela verksamheten. Både Haraldsson och Nyström förklarar exempelvis att om de köper en grön obligation så tittar de inte bara på ramverket för obligationer utan de tittar på hela bolagen i stort. Haraldsson menar att i sin hållbarhetsfond är det inte bara gröna obligationer utan det är hållbara bolag. Även Aulik uttrycker att hållbarheten ska genomsyra hela verksamheten hos ett bolag, både uppe i management ner till individer i organisationen. Haraldsson berättar att de i vissa
