- i ett särskilt boende ur personalperspektiv

2008:043

C - U P P S A T S

Äldre människors rätt till integritet

- i ett särskilt boende ur personalperspektiv

Carina Silva Astrid Ström

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Social omsorg

Institutionen för Arbetsvetenskap Avdelningen för Socialt arbete

Luleå tekniska universitet Sociala omsorgsprogrammet

Äldre människors rätt till integritet

- i ett särskilt boende ur personalperspektiv

Carina Silva & Astrid Ström

Examinator: Elisabeth Berg Handledare: Bruno Magnusson Kurs: Examensarbete, O0014A

Höstterminen 2007

Institutionen arbetsvetenskap/Department of Human Work Sciences

Luleå tekniska universitet/Luleå University of Technology

FÖRORD

Denna studie var en resa i personalens vardag och verklighet, något som inneburit en spän- nande utmaning i att försöka förstå integritetsbevarandet i en unik verksamhet. Under några veckors tid fick vi följa med personalen i deras komplexa värld, full av engagemang och om- tanke för de äldre.

Vi vill rikta ett stort tack till personalen och arbetsledaren som gjort denna studie möjlig.

Utan deras deltagande hade inte studien varit möjlig att genomföra. Tack vare att de berättat om det komplexa i att bevara äldres integritet har vi funnit att personal, i särskilda boenden för äldre, kan ha ett behov av stöd för att vidareutvecklas. Vi vill också tacka vår handledare Bruno Magnusson som med sin stora kunskap och erfarenhet har gett oss många värdefulla råd och god vägledning liksom vår opponent Hanna Holst för hennes intressanta synpunkter.

Vi vill även tacka Inga Savilahti Häggbo och Hillevi Wanhatalo som hjälpt oss med den eng- elska texten samt med korrekturläsningen. Sist men inte minst vill vi framföra ett varmt tack till våra familjer som stöttat och trott på oss under arbetets gång.

Övertorneå, januari 2008

Carina Silva Astrid Ström

Silva, C. & Ström, A. Äldre människors rätt till integritet - i ett särskilt boende ur personalperspektiv.

Examensarbete i socialomsorg, 10 poäng, Luleå tekniska universitet, institutionen för arbetsvetenskap, 2008.

SAMMANFATTNING

Ädelreformen som genomfördes i början av nittiotalet hade till syfte att tillförsäkra äldre människor livskvalitet. Undersökningar hade visat på att sjukhemmen inte såg till individen och att äldre saknade möjligheter till privatliv. Alla människor har enligt Socialtjänstlagen rätt till självbestämmande och integritet, men att vara äldre och bosatt i ett särskilt boende kan medföra inskränkningar i rätten till integritet. Med stöd av kvalitativ ansats undersöktes hur äldres integritet respekteras och bevaras när de bor i ett särskilt boende. Först genomfördes observationer på verksamheten. Därefter intervjuades mellanchefen och personalen i syfte att undersöka hur de arbetade för att bevara de äldres integritet. Det visade sig att Ädelreformens intentioner inte nått fram i sin helhet samt att det var svårt att tillgodose äldres rätt till integri- tet när de bodde i ett särskilt boende. Det framkom att det hos personalen i den undersökta verksamheten fanns ett behov och ett intresse av att arbeta integritetsbevarande. För att tillför- säkra de äldres rätt till integritet behöver personalen stöd och utbildning med mål att förankra ett integritetsbevarande arbetssätt i mötet med de äldre.

Nyckelord: Ädelreformen, Socialtjänstlagen, personal, äldreomsorg, äldre, särskilt boende, integritet, autonomi, självbestämmande.

Silva, C. & Ström, A. Old people’s right to integrity in a residential care home - personnelperspective. Ex- amensarbete i socialomsorg, 10 poäng, Luleå tekniska universitet, institutionen för arbetsvetenskap, 2008.

ABSTRACT

The Ädelreform was set to restructure social care and health care for elderly people during the 1990´s in aim to ensure old people's quality of life. Studies have shown that nursing homes did not see to the individual and that old people lacked the possibility of a private life. Ac- cording to the social service act everyone has the right to autonomy and integrity. But when elderly people are settled in residential care homes this could lead to limitations in self- determination. This study is based on a qualitative method in purpose to examine how a resi- dential care home succeeds in preserving elderly people’s integrity. At first we observed the caregivers work with the elderly in the public areas of a residential care home. After the ob- servations we gathered information through interviews with caregivers and the residential care home manager. This study shows that the Ädelreform has not fully succeeded with its inten- tions. It is difficult to ensure elderly people’s rights of integrity when they live in residential care homes. The results show that the professional caregivers are interested in support and knowledge in order to be able to ensure elderly people’s right to integrity.

Keywords: Ädelreformen, social service act, personnel, geriatric care, old people, residential care home, integrity, autonomy, self-determination.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

2. BAKGRUND

2:1INTEGRITET–ENRÄTTIGHET ... 2

2:2MELLANCHEFEN–LÄNKENMELLANLAGENOCHVERKSAMHETEN .... 3

2:3INTEGRITET–ENINDIVIDUELLUPPLEVELSE ... 4

2:4BEMÖTANDE–NYCKELNTILLINTEGRITET ... 5

3. METOD

3:1URVAL ... 8

3:2OBSERVATION ... 9

3:3INTERVJU ... 9

3:4TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 10

3:5METODDISKUSSION ... 11

4. ANALYS

4.1ENÖGONBLICKSBILD ... 12

4.2INTEGRITET ... 13

4.3BEMÖTANDETSDIMENSIONER ... 13

4.3.1 Självbestämmande ... 14

4.3.2 Livskvalitet ... 15

4.3.3 Språkbruk ... 16

4.3.4 Hjälpmedel, generande uppgifter och numrering ... 17

4.3.5 Avsaknad av medkänsla ... 17

4.4DETPRIVATARUMMET ... 18

4.5MÅLTIDSSITUATIONEN ... 20

4.6MÅLFÖRINTEGRITET–ETTÖNSKVÄRTVERKTYG ... 21

4.7SAMTAL–NYCKELNTILLINTEGRITETSBEVARANDE ... 23

4.8BEHOVAVSTÖD,UTBILDNINGOCHTIDTILLREFLEKTION ... 25

5. AVSLUTANDE REFLEKTIONER

6. REFERENSER

BILAGA1 ... 35

BILAGA2 ... 36

BILAGA3 ... 37

BILAGA4 ... 38

BILAGA5 ... 39

BILAGA6 ... 40

1. INLEDNING

Känslan av en bevarad integritet hos äldre kan vara ett resultat av tidigare livserfarenheter (Blennberger, 2005). Det har visat sig att en av de viktigare aspekterna för att det dagliga livet ska fungera för äldre är upplevelsen av helhet och mening. Har man inte det, då räcker det inte med att förstå det som händer eller att uppleva att man råder över sin situation (Kihlgren, 1998). Erikson (1985) & Erikson (1988) beskriver ålderdomen som det åttonde och sista sta- diet i den psykosociala utvecklingen, då människan ser tillbaka på det liv som varit och sam- tidigt ser hur slutet närmar sig. Det kan handla om att acceptera det som varit och det som kommer eller att fyllas av sorg och förtvivlan. Att acceptera ger en positiv känsla av helhet och mening, vilket författarna kallar en upplevelse av integritet. Författarna menar vidare att känslan av helhet och mening, det vill säga integritet, har en nära koppling till känslan av sammanhang. För att uppleva mening behöver äldre känna förtröstan och tillit till människor- na omkring sig. De behöver känna sig behövda, respekterade och känna glädje. Personlig in- tegritet har enligt Nationalencyklopedin (2007) ett nära samband med människans värdighet.

Kränkning av den personliga integriteten kan ske på fysisk eller psykisk väg. I Svenska Aka- demiens ordlista (2006) står det att privat är att vara enskild i motsats till att vara offentlig.

Privat är med andra ord att inte vara statens, samhällets eller obehörigas. Integritet för äldre i särskilda boenden, kan möjligen likställas med att ha rätt till en privat sfär, att få vara enskild i det egna rummet, i tankarna och i sina handlingar (Blennberger, 2005).

När äldre människors livssituation utreds och beslut om särskilt boende fattas är det enligt lag en rättighet att på boendet få bevara sin integritet och sitt självbestämmande. Detta ses möjli- gen som en självklarhet och något som generellt antas upprätthållas av socialförvaltningen. I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) står det skrivet att all verksamhet ska bygga på respekt för äldre människornas självbestämmande och integritet. Det är socialnämnden som skall verka för att de äldre får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden. Proposi- tioner (Prop. 2000/01:80, Prop. 2005/06:115 m.fl.) lyfter fram äldres rätt till integritet, själv- bestämmande, trygghet och värdighet. Det visar på att det är viktiga aspekter inom äldreom- sorgen som behöver vidareutvecklas och tryggas. Intresset för att undersöka fenomenet integ- ritet i ett särskilt boende väcktes, eftersom våra erfarenheter av arbete inom äldreomsorgen har vittnat om situationer som kan uppfattas som kränkande för äldre. Även Blennberger (2005) skriver att det kan vara så att äldres integritet är hotad. Vilka situationer som kan krän- ka äldres integritet i särskilda boenden och vilka situationer som bevarar integriteten ville

denna studie undersöka. Förhoppningen var att studien skulle komma att ge en personalgrupp, som arbetar inom äldreomsorg, en ökad medvetenhet om hur deras beteende i omsorgsarbetet, kan komma att kränka eller bevara de äldres integritet. Syftet med denna studie var att under- söka hur äldres integritet respekteras och bevaras när de bor i ett särskilt boende.

Studien hade sin utgångspunkt utifrån följande frågeställningar:

 Vad gör socialförvaltningen/enhetschefen/personalen för att utarbeta arbetssätt med mål att bevara de äldres integritet?

 På vilket sätt har personalen förankrat ett integritetstänkande i sitt arbetssätt?

2. BAKGRUND

Målet med Ädelreformen (Prop. 1990/91:14), som trädde i kraft i januari 1992, var att ge kommunerna det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för bland annat sjukhemmen¹, vil- ka skulle ersättas av mer hemlika boendeformer. Reformen hade för avsikt att äldre skulle beredas ett hem i form av särskilt boende, som senare har kommit att kallas för hem borta (Lingås, 1998). Tanken var att äldre på det sättet skulle få valfrihet, trygghet och integritet i vården och omsorgen (Prop. 1990/91:14). Szebehely (SOU 2000:38) skriver att det i vissa fall är svårt att skilja äldreomsorgen från hälso- och sjukvården. I och med Ädelreformen har för- ändringarna inom sjukvården och den kommunala äldreomsorgen varit omfattande. Vissa av de studier som redogörs för i denna uppsats är gjorda i sjukhemsmiljö. Studierna har iakttagits på grund av svårigheter att finna litteratur om äldres integritet i särskilda boenden. Det är san- nolikt att äldres integritet behöver samma respektfulla bemötande oavsett verksamheters strukturer.

2:1 INTEGRITET – EN RÄTTIGHET

I Sverige finns det grundläggande bestämmelser om den enskilda individens personliga rätt till integritet. I Regeringsformen (SFS 1974:152) står det att staten skall värna om den enskil- des privatliv och familjeliv. Varje medborgares personliga integritet är enligt lag skyddat från att bli kränkt. Den lag som styr omsorgen om äldre, Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har rekvisiten respekt för självbestämmande och integritet. Även i regeringens proposition, Äld-

1 Från det att Ädelreformen trädde i kraft kom beteckningen särskilt boende att gälla sjukhem, ålderdomshem etcetera.

reomsorgen inför 90-talet (Prop. 1990/91:14), står det att äldre ska ha möjligheter att leva värdigt. De ska kunna behålla sin integritet, vara delaktiga i samhället samt kunna utöva självbestämmande. Propositionen betonar även vikten av att se individen i den gamla männi- skan. Äldre skulle i och med Ädelreformen ses i sitt livssammanhang och respekteras utifrån deras erfarenheter. Behovet av vidareutveckling av äldreomsorgen har även nyligen uppmärk- sammats i den Nationella utvecklingsplanen för vård och omsorg om äldre (Prop.

2005/06:115). Även i denna proposition framhålls betydelsen av att respektera äldre. Om- sorgspersonal uppmanas att gemensamt arbeta för äldres integritet och självständighet. Reger- ingen har enligt propositionen haft för avsikt att ta fram ett dokument som ska hjälpa kommu- ner att utveckla omsorgen om äldre. Detta dokument skulle komma att fungera som handled- ning, exempelvis gällande bemötande och självbestämmande. De äldre skulle på det viset beredas större möjlighet att bestämma över sin vardag och ha inflytande i hur vården och om- sorgen utformas.

2:2 MELLANCHEFEN – LÄNKEN MELLAN LAGEN OCH VERKSAMHETEN

Då lagar och propositioner fastslår rätten till integritet är det rimligt att anta att det inom soci- alnämnder är mellanchefernas² ansvar att förankra lagen i verksamheten. Det har visat sig att den form av bemötande som personal ger äldre, i stor utsträckning beror på vilken arbetsgrupp de tillhör, och vilka värderingar och normer som är gällande inom den gruppen (Nilsson- Motevasel, 2002, Jacobsson & Thorsvik, 2002). Eftersom mellancheferna är de som bär hu- vudansvaret för att kontrollera och samordna omsorgen, kan man rimligtvis anta, att det är deras ansvar att utveckla personalgruppernas värderingar (Jacobsson & Thorsvik, 2002). Det har visat sig att personalgrupper som har gemensamt utarbetade ideal ger en kompetentare omsorg än de grupper där individuella värderingar råder (Nilsson-Motevasel, 2002). Jacobs- son & Thorsvik (2002) skriver att ett sätt att få gemensamma värderingar i en grupp kan vara att arbeta med mål och visioner. Mål och visioner kan ses som framtida önskade tillstånd att sträva efter, som har för avsikt att klarlägga för personal vart de är på väg och vad de har för avsikt att arbeta med. Det finns dock en del problem med användandet av mål. Ett problem inom omsorgen är att måluppfyllelserna, exempelvis beträffande äldres integritet och bemö- tandet av de äldre, är svåra att mäta. Det kan vara så att lagar och nämnders mål ofta är över- gripande och kräver mycket bearbetning för att fungera i särskilda verksamheter.

2 I denna studie används begreppet mellanchef för den chef som är närmast personalgruppen.

Enligt Davies (1996) finns det sällan tid för reflektion i omsorgsyrken och det är rimligt att anta att socialnämnder och mellanchefer borde se vikten i att avsätta tid för reflektion. Det har nämligen visat sig att personal enligt Skau (2001) kan kränka enskilda äldre utan att de reflek- terar över det. I vissa fall kan det vara svårt att se kränkningarna, eller att personalen inte vill se dem, då det är obehagligt att tänka sig att personal sätter sig över den svagare parten i en omsorgsrelation. Oaktsamheten i att inte ta sig tid eller ha tid till att reflektera, kan ställas mot definitionen av omsorg som enligt Szebehely (2001) betyder att bistå med hjälp på ett nog- grant och omtänksamt sätt. Omsorgen bör genomsyras av visionen: självbestämmande, integ- ritet, trygghet och värdighet (SOU 1997:52). Om personal saknar denna vision finns det risk för att det kan komma att visa sig i deras ord och handlingar gentemot de äldre (Skau, 2001).

Ett sätt att trygga integriteten är att ge personal möjlighet till utbildning så att de blir profes- sionella omsorgsgivare (Skau, 2001). Almberg & Jansson (1994) poängterar att forskning har visat att äldre mår bättre om personalen utbildats. Kihlgren (1998) beskriver i sin studie att personalens kunskaper har betydelse i bemötandet mot de äldre. Utbildning kan leda till ett förändrat förhållningssätt, där personalen fokuserar på den enskilde äldres behov. Resultatet av studien visar att de positiva mötena mellan personal och äldre ökade med personalens öka- de kunskaper. Personalen utbildades i att främja känslan av: jag vill, vågar och kan i förhål- lande till de äldre. Att ge stöd i samtalen med de äldre blev också ett viktigt medel för att per- sonalen skulle få känslan av att de betyder något, trivs och kan ge något. I studien kan man se att de äldre visade fler tecken på en bevarad integritet på de arbetsplatser där personalen hade fått utbildning, än i en kontrollgrupp där utbildning saknades. Skau (2001) skriver om utveck- lingsarbete och lyfter fram att kunskap lättare kan ges till personal som inte anser sig veta hur saker och ting ska göras. De som tror sig behärska sitt yrke har kanske gett upp ambitionen om att utvecklas och utveckling är att betrakta som livsnödvändigt för god omsorg.

2:3 INTEGRITET – EN INDIVIDUELL UPPLEVELSE

Omsorg är en svår konst som kräver att personalen måste ha stor anpassningsförmåga och problemlösningsförmåga (Eliasson-Lappalainen 1999). Blennberger (2005) skriver att för att bevara de äldres integritet är ett av de grundläggande kraven att personal har kännedom om individen. Vad integritet innebär är högst individuellt. Han skriver även om att det vid omsor- gen av äldre är av största vikt att personalen har en tolkning om de äldres upplevda värdighet, för att kunna bevara deras integritet. Det kan i praktiken innebära att omsorgsgivare är upp-

märksamma och försiktiga i kontakten med de äldre som har låg självkänsla. Almberg &

Jansson (1994) skriver om vikten av personalens kunskap om den enskildes levnadsberättelse i mötet och omsorgen om människor med demenshandikapp. De skriver att genom att känna till en människas historia kan personalen göra stor skillnad i hur dennes integritet respekteras.

Att ställa frågorna på rätt sätt och att kommunicera utifrån den enskildes referensram är andra viktiga aspekter i mötet med äldre med till exempel demenshandikapp. Det är också av stor vikt att vara konkret och att ge sig tid att invänta svar. Almberg & Jansson poängtera vidare att äldre är vuxna människor med stor livserfarenhet som förtjänar ett respektfullt bemötande.

Huruvida personalen ser de äldre som individer och uppmärksammar deras olika behov beror på vilken grundinställning och vilken attityd de har inför dem. Det är därutöver mental närva- ro och lyhördhet hos personalen som är avgörande i mötet (Blennberger, 2006). Då personal arbetar för att äldre ska känna sig glada, respekterade samt behövda kallar Kihlgren (1998) det för integritetsbefrämjande omsorg, vilket avser att befrämja individers resurser optimalt och genom det kan äldre fungera fullt ut i sin vardag. Det har visat sig att äldres upplevelse av tillit och självbestämmande har stor betydelse för känslan av integritet. Kihlgren (2002) skri- ver att personal som har ett integritetsbefrämjande arbetssätt också utvecklas i sin egen integ- ritet. Han skriver vidare om att det förekommer att även personal kränks i sitt arbete av dem de hjälper, deras anhöriga samt arbetskamrater. Personal kan även av den anledningen ha ett stort behov av utbildning, handledning och stöd. Om personalen får detta stöd leder det så småningom till en upplevelse av helhet, mening och integritet i arbetet.

2:4 BEMÖTANDE – NYCKELN TILL INTEGRITET

Det sociala och det individuella människovärdet har stor betydelse för hur människan behand- las och bemöts (Blennberger, 2005). Attityder till åldrande och äldre i samhället är viktiga faktorer för ett framgångsrikt åldrande. Positiva attityder till de äldre ger dem möjligheten att behålla sitt inflytande i samhället och över sin egen situation. Att ge äldre möjlighet att behål- la sina positiva roller gör det lättare för dem att motstå negativa attityder samt ger dem ett ökat självförtroende (Berg, 1996). Oden, Svanborg & Tornstam (1993) skriver om skillnaden i äldres makt och inflytande, förr och nu. De belyser hur de äldre förr hade makt och inflytan- de i kraft av sin ålder, erfarenhet och visdom. Detta jämförs med dagens äldre där frågan är om äldre i det moderna samhället förlorat denna makt och möjligheten att bestämma över sina liv.

Enligt Magnusson (1996) händer det att äldre kategoriseras som svåra, lätta, elaka respektive snälla beroende på om de underordnar sig de rutiner som finns i ett särskilt boende. Rutiner som till exempel när personalen anser att de äldre ska stiga upp på morgonen eller lägga sig på kvällen. Beteendet vid matsituationen är ett annat exempel på motstånd, som när vissa äld- re vägrar att bära haklapp. Det kan även finnas äldre som uppfattas som besvärliga för att de kräver ett gott bemötande från personalen. Dessa olika beteenden kan bottna i funktionshinder till följd av sjukdomar, men kan lika ofta handla om den äldres vilja att bevara sin integritet.

Goffman (1990) skriver att det är bra om personalen låter bli att kategorisera äldre utifrån deras utmärkande drag. När äldre avviker negativt från det önskvärda beteendet och när den äldre då kategoriseras utav personalen kan det röra sig om stigmatisering. När personalen de- finierar enskilda äldres identitet utifrån negativa beteenden, som händelsevis upprepats vid vissa tillfällen, kan det resultera i att de äldres andra egenskaper hamnar i skuggan av stigmat (ibid.). För vissa äldre är den bekräftelsen de får i bemötandet, ett av de viktigaste stöden för att uppnå maximal känsla av värdighet och upplevelsen av en bevarad integritet (Kihlgren, 1998). Ett gott bemötande bör bygga på att personal ser äldre som unika individer och lyfter fram deras positiva egenskaper (Goffman, 1990).

I en studie om bibehållandet av äldres integritet visade det sig att den fysiska integriteten var viktigast i förhållande till den psykiska (Terri, Valimaki, Katajito & Leino-Kilpi, 2007). Att kunna bevara sin fysiska integritet vid behov av hjälp med intimhygien är komplicerat. För att personal ska kunna göra sitt arbete måste de kliva över gränsen för det privata området, krop- pen, då kan det ifrågasättas var gränsen går för det egna och enskilda (Melin Emilsson, 1996).

För att hjälpa till med intimhygien på ett integritetsbevarande sätt krävs att personal uppträder som professionella medmänniskor och bemöter äldre naturligt i dessa onaturliga situationer (Lingås, 1998).

Det kan hända att äldre önskar att somna in för gott och det är svårt för personal att bemöta de äldre i dessa situationer. Som till exempel när äldre vägrar att äta, kan det bero på att de kän- ner sig redo att dö. Här bör kunskaper om individers specifika problem och önskemål vara vägledande (Kihlgren, 1998). Resultatet i en studie om bibehållandet av äldres integritet visa- de att önskan om dödshjälp var svårast att tillgodose, såväl önskan från de äldre som deras anhöriga (Terri, Valimaki, Katajito & Leino-Kilpi, 2007). Detta kan ha samband med etiska ställningstaganden om att livet ska vara okränkbart (Blennberger, 2005). Det kan möjligen

vara så att personal som möter äldre i dessa svåra situationer då av välvilja tar och sätter sig över de äldres vilja. Vid exempelvis matvägran kan det finnas grunder för att personalen tar över (Nilsson-Motevasel, 2002).

Människans behov av en privat sfär är generellt och detta behov ökar med stigande ålder (Malmberg, 1980). Studier har visat att när äldre människor visar aggressivitet mot personal är den utlösande faktorn ofta att personalen överträtt individens personliga privata gräns. Äld- re får ofta en försämrad tolkningsförmåga, vilket kan leda till att de känner sig hotade av om- givningen och kan då uppleva personal som kommer för nära som inkräktare (Kihlgren, 1998). Kihlgren skriver också om att arbetsklädsel ger legitimitet att komma innanför den intima zonen. Strävan efter att motverka känslan av institutionsmiljö har i vissa fall lett till att personal har övergått till att använda privata kläder. Utifrån en del äldre funktionshindrades begränsade tolkningsförmåga kan det ifrågasättas. Hon pekar på studier som visar att männi- skor med funktionsnedsättningar, på grund av exempelvis demenssjukdom, betraktat personal med privata kläder som utomstående och inte någon som de kan söka hjälp hos.

Vissa åtgärder inom äldreomsorgens verksamheter kan diskuteras. Det kan vara så att hjälp- medel uppfattas som integritetskränkande av äldre, eftersom hjälpmedel kan te sig främmande och obehagliga. Integritetskränkande åtgärder som vidtas för att äldre inte ska skada sig själva eller andra kan vara lås, larm eller andra fysiska begränsningsåtgärder (Prop. 2005/06:115).

För att arbeta integritetsbevarande med dessa hjälpmedel krävs att personalens bemötande är ärligt och sakligt (Blennberger, 2005). Det är viktigt för upplevelsen av en bevarad integritet att den planerade omsorgen, informeras till och accepteras av de äldre (Prop. 2005/06:115).

Undanhållande av information kan i vissa fall ske, då personal efterstävar ett känslomässigt avstånd och kontroll över de äldres situation (Goffman, 1961).

3. METOD

I likhet med andra studier som är inriktade på att studera sociala företeelser har även denna studie genomförts med stöd av kvalitativ ansats (Dellgran & Höjer, 2006). Valet baserades på en önskan om att skildra människorna i deras verklighet och samtidigt respektera dem (Elias- son, 1996). Nedan presenteras studiens urval av enhet och personal. Därefter förklaras syftet med observationerna samt intervjuerna med mellanchefen och personalen. Slutligen kommer en beskrivning av det praktiska tillvägagångssättet.

3:1 URVAL

Urvalet begränsades till ett äldreboende i en Norrbottnisk kommun. Ett strategiskt urval kan, enligt Halvorsen (1992) göras då undersökningen är begränsad samt om enheten anses vara intressant beträffande det fenomen som forskarna avser att undersöka. Valet av särskilt boen- de tillhör ett verksamhetsområde där arbetsledaren ansvarar för 60 personal, varav 46 är un- dersköterskor, fördelade på fyra arbetsgrupper. Resterande 14 är sjuksköterskor och rehabper- sonal. Den verksamhetsansvarige är en kvinna på 46 år och hon har Social omsorgs examen.

Hon har tidigare arbetat som undersköterska inom äldreomsorgen och har arbetat inom sitt nuvarande yrke i 6 år. Det valda särskilda boendet ligger beläget i centralorten i anslutning till en allmän byggnad och för att ta sig in på enheten går man genom den allmänna byggnaden.

Entrédörren in till det särskilda boendet är placerad i början av en korridor som leder fram till ett dagrum. I anslutning till korridoren finns det breda dörrar. Varje dörr leder in till en sluss.

Slussen leder i sin tur till två dörrar som går in till de äldres privata rum. Där finns även en dörr som leder till ett hygienutrymme som är gemensam för de två boende rummen (se bila- ga1). Enheten är intressant av den anledningen att de äldres privata rum ligger i anslutning till denna korridor. Alla som besöker boendet går igenom korridoren för att nå dagrummet eller för att besöka någon av dem som bor där. Den arbetsgrupp som studerats består av 13 anställ- da, varav 3 arbetar på natten. För att göra ett urval inom personalgruppen använde vi oss av kriterier för deltagande i intervjuer (Kvale, 1997). Kriterierna var att personalen skulle vara utbildade vårdbiträden eller undersköterskor och de skulle ha arbetat inom äldreomsorg i minst två år. Urvalet till intervjuerna gav, efter bortfall, en grupp om nio informanter. Samtli- ga intervjupersoner var kvinnor. Medelåldern bland personalen i urvalsgruppen var 50 år, den äldsta var 64 år och den yngsta var 30 år. Alla hade lång arbetslivserfarenhet inom omsorgen.

Flera av informanterna sa att de hade arbetat inom äldreomsorgen omkring 30 år.

3:2 OBSERVATION

Det kan vara värdefullt att observera personalen i deras arbete då människor inte alltid är medvetna om hur andra kan tolka deras beteende (Halvorsen, 1992 & Eliasson, 1995). Syftet med observationerna var att se hur och om personalen arbetade integritetsbevarande i de all- männa utrymmena. Det som framkom under observationerna var i sin tur underlag för diskus- sion vid intervjuerna. För att få en förförståelse för hur personalen arbetade beträffande de äldres integritet, när de bor i detta särskilda boende, genomfördes två observationer. Dessa besök planerades in olika tider på dagen. Besöken på boendet gjordes under en vardag samt en helgdag för att inhämta en så bred bild som möjligt av arbetssätten. Observationerna genomfördes för att ta del utav morgon- respektive kvällsaktiviteterna med avsikt att kunna delta vid två måltidssituationer. Valet att observera en helgdag baserades på att det under hel- ger kan förekomma andra rutiner än under vardagar och att boendet då möjligen kan ha fler besökare. Observationerna var till för att se hur de äldre behandlas och bemöts av personalen beträffande vilja, kropp och eget hem, det vill säga det egna rummet. Observatorn var en del i gruppen och när det behövdes ställdes frågor kring arbetet då, personal förväntar sig att ob- servatören ska vara nyfiken (Holme & Solvang, 2001). Under observationstillfällena intogs en så objektiv hållning som möjligt och observatorn ställde så långt det var möjligt sina egna värderingar åt sidan (Halvorsen, 1992 & Ely, 1993). Besöken genomfördes av Carina Silva, då hon på grund av sin korta erfarenhet inom omsorgsyrket troligen hade störst möjlighet att inta en objektiv hållning.

3:3 INTERVJU

Med mellanchefen genomfördes en strukturerad och en halvstrukturerad intervju (bilaga 4). I den strukturerade delen var syftet att få fram fakta om enheten samt om det fanns målbeskriv- ningar och eller andra skrivna dokument om integritet. Frågan om skrivna dokument var in- tressant då svaret kan visa på vad socialförvaltningen, enhetschefen och personalen gör för att utarbeta arbetssätt med mål att upprätthålla integriteten för de äldre. I den halvstrukturerade delen med mellanchefen hade vi samma mål som i de halvstrukturerade intervjuerna som se- nare genomfördes med personalen. Den halvstrukturerade intervjun hade fokus på intervju- personernas upplevelse av integriteten på boendet. Vi önskade att finna mellanchefens och personalens tankar och känslor kring den syn de har om integriteten på verksamheten. Målet var att tolka meningen och nyanserna bakom det som informanterna berättade. Kvale skriver

om ”en intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening” (Kvale, 1997, sid.13). Med hjälp av en intervjuguide (bilaga 5) presenterades personalen för teman som berör integritet varpå dessa sedan fritt fick tala om sina känslor och tankar. Före intervjuerna inhämtades muntligt informerat samtycke.

Respondenterna underrättades om konfidentialitet samt om att intervjuerna spelades in (Kva- le, 1997). Intervjun kan liknas vid ett strukturerat samtal med ett förutbestämt syfte. Till skill- nad från ett vanligt jämställt samtal är det i intervjusituationen forskaren som styr upp och har kontroll över samtalet. Forskaren presenterar ämnet och analyserar intervjupersonens svar på frågorna. Kvale menar att det inte finns ett bestämt sätt att bedriva forskning med intervju som metod. Han skriver att intervju som metod i forskning är ett hantverk och kan bli en konst om den bedrivs väl. Kvale visar på att det är det mellanmänskliga samtalet som avgör hur resultatet blir. Syftet är att bygga upp kunskap i forskningsintervjun i ett samspel och i ett utbyte mellan forskaren och intervjupersonen. Tyngdpunkten ligger på det mänskliga samspe- let vid intervjusituationen som Kvale uttrycker ”…producerar vetenskaplig kunskap” (sid.

22). Intervjuerna genomfördes av Astrid Ström och Carina Silva. Intentionen med att båda två medverkade som intervjuare var att få så breda svar som möjligt, då olika typer av följdfrågor ställdes.

3:4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Vi började med att kontakta mellanchefen för att be om att få undersöka integritetsaspekten på det valda särskilda boendet. Kontakten skedde genom personligt besök och då tilldelades verksamhetsansvarig skriftlig information (bilaga 2). Därefter presenterades, vid ett perso- nalmöte, muntligen och skriftligen uppsatsens ändamål och metod för personalen (bilaga 2) Det poängterades att observationerna endast skulle äga rum om de samtyckte (bilaga 3). In- formerat samtycket för observationerna inhämtades vid detta tillfälle av flertalet i personal- gruppen. De som närvarade vid informationsträffen ombads att vidarebefordra informationen om studien till dem som inte var närvarande. Den personal som inte hade fått informationen, från oss eller från sina arbetskamrater, informerades precis före observationerna. All berörd personal som föll inom ramen för kriterierna och arbetade under studiens genomförande gav samtyckte för observationerna.

Det första observationstillfället genomfördes under en vardag mellan klockan nio och tolv på förmiddagen. Direkt efter observationen intervjuades mellanchefen och det som framkom

under observationen fick vara stöd i samtalet. Därefter genomfördes det andra observations- tillfället under påföljande helgdag mellan klockan ett och fyra. Efter dessa två observations- tillfällen hade vi fått en förförståelse kring personalens arbetssätt beträffande de äldres integri- tet. Sedan kontaktades personalen per telefon för att fråga om de ville medverka vid intervjuer och tider för dessa bokades in. Påföljande vecka genomfördes intervjuerna med personalen och det som framkom under observationerna fick vara stöd i samtalen. Intervjuerna varade i genomsnitt 45 minuter vardera. De flesta intervjuerna genomfördes med två intervjuare. På grund av tidsbrist genomfördes några av intervjuerna med en intervjuare.

3:5 METOD DISKUSSION

Att frångå sina värderingar är mycket svårt och dessa tenderar att färga hela forskningsproces- sen. Det kan vara så att syftet är utformat utifrån tidigare erfarenheter. Det påverkar givetvis hela forskningsprocessen och därigenom även observationerna och intervjuerna (Eliasson, 1995). Eftersom båda studenterna känner till enheten sedan tidigare är det rimligt att anta att båda till viss del färgats av sin förförståelse. Då studien genomfördes under informerat sam- tycke påverkade närvaron troligen personalen. Men under observationerna kändes det som om att personalen arbetade på ett naturligt sätt och inte påverkades desto mer av observatorns närvaro (Halvorsen, 1992). Vid jämförelse mellan observationerna och det som kom fram under intervjuerna fanns det inget som tydde på att personalens ord skilde sig från deras hand- lingar, trots att det är vanligt att finna denna åtskillnad (Blennberger, 2005).

Vid analysen av intervjuerna tillämpades delanalys vilket innebär att vissa delar av de inspe- lade intervjuerna gjordes direkt om till referat. De uttalanden som var av intresse för att an- vändas som citat omskrevs ordagrant. Eftersom analysen genomfördes på detta sätt finns det en viss risk för att vissa delar av informationen har gått förlorad och att analysen då inte är lika bred och djup som vid en hel analys. Valet av delanalys baserades på tidsbrist (Holme &

Krohn-Solvagn, 1997). Av de nio informanter som intervjuats analyserades åtta, då en inter- vju på grund av tekniska problem raderades från röstminnet.

4. ANALYS

Analysen är uppbyggd genom att observationerna först presenteras i form av en ögonblicks- bild, i ett försök att ge en objektiv bild av personalens arbetssätt i det särskilda boendet. Där- efter presenteras tolkningen av intervjusvarens betydelse i den löpande texten i form av referat

och citat. Arbetsledarens svar på intervjufrågorna har knutits samman med de svar som perso- nalen gav kring liknande teman. Sedan följer beskrivningar av två situationer som uppmärk- sammades under observationerna. De situationer som upplevdes vara av värde för denna stu- die var iakttagelserna av öppna dörrar till de äldres privata rum och händelser kring måltidssi- tuationen. Det som framkom under observationerna har sammanställts med de svar som per- sonalen och arbetsledaren gav kring dessa situationer. I analysen har termen mellanchef er- satts med arbetsledare.

4.1 EN ÖGONBLICKSBILD

På dörren in till boendet finns det en lapp där det står att blommor på grund av allergi inte får tas med in på avdelningen. Väl innanför dörren visar det sig att arbetsklädd personal är i färd med att hjälpa de äldre med morgonrutinerna. Några äldre sitter i de allmänna utrymmena, i dagrummet och i korridoren. De flesta dörrarna in till de äldres rum står öppna, ibland även då hjälp med intimhygien utförs. Personalen verkar ha fullt upp, men de hinner skoja lite med de äldre. En personal skämtar med en av de äldre att hon själv skulle behöva en rollator och den äldre skrattar. Det kommer in en vaktmästare på boendet som går genom hela korridoren. En äldre som sitter i korridoren berättar om en annan äldres intimhygien. Kring elva tiden är det lunch och personal och äldre samlas i dagrummet. En personal hjälper en av de äldre till bords och frågar samtidigt om denne var på väg till eller ifrån bordet. Matvagnen körs fram och per- sonalen portionerar upp mat på tallrikar och häller upp mjölk åt de äldre. Portionerna är olika stora. En personal frågar en av de äldre om denna vill ha rödbetor. En annan personal hjälper en av de äldre med haklappen och skojar samtidigt och den äldre skrattar. De äldre äter upp all mat och ingen ber om mer mat eller dryck men när en personal frågar några äldre vid ett av borden om de vill ha mer att dricka svarar de ja. En äldre påtalar högt att de inte fått kaffe än och snart kommer en av personalen och serverar kaffe samtidigt som hon frågar de äldre om de vill ha en kaka.

4.2 INTEGRITET

Under intervjuerna fick arbetsledaren och personalen en fråga om vad integritetsbegreppet inrymmer för dem. Arbetsledaren hade en uppfattning om att integritet innebär att respektera sina medmänniskor och att bemöta människor utifrån deras verklighet. Att acceptera männi- skor för deras åsikter, för den de är eftersom alla är olika och har olika behov och mål med sina liv. Arbetsledaren sa även att integritet handlar om att se människor som enskilda indivi- der, alla är ”ett original”. Dessutom poängterade hon i likhet med Goffman (1990) vikten av att se bortom funktionsnedsättningar och tillvarata människans funktioner samt belysa de po- sitiva egenskaper som var och en besitter.

Då integritetsbegreppet inrymmer många dimensioner var det för en del av personalen till en början lite svårt att greppa vad integritet innebär för dem. Självbestämmande, respekt, trygg- het, privatliv, att få vara sig själv, att få vara självständig och att ha rätten till ett eget hem var några av de svar som personalen gav när de förklarade vad integritet innebär för dem. Flera i personalgruppen ansåg att framförallt självbestämmande är en viktig beståndsdel av integri- tetsbegreppet. En i personalgruppen uttryckte vikten av att som äldre få vara sig själv och bibehålla sitt självbestämmande på nedanstående sätt.

…till viss del tycker jag att självbestämmande är en…viktig grej…även om man är gammal…tycker jag ändå att man ska få känna att det inte är så stor skillnad från hur det var när man bodde på annat håll, i det egna hemmet, utan att man ändå får bestämma så mycket som man kan…

Citatet visar även på att personalens önskan var att de äldre på det här boendet skulle känna att det är deras hem och ett särskilt boende ska enligt Lingås (1998) kunna jämställas med det egna hemmet.

4.3 BEMÖTANDETS DIMENSIONER

Vid intervjutillfällena med personalen talades det om att det inte alltid är lätt att veta när de kränkt någons integritet eftersom det är så individuellt, vad som är kränkande för var och en.

En personal sa att ”Vi är olika och har olika stark integritet....”. Nilsson-Motevasel (2002) skriver att ”Moralens värld är fylld av ambivalens, en god avsikt att t.ex. hjälpa någon kan istället kränka den andres integritet” (sid. 26). Enligt Holst (2002) har alla människor en livs- berättelse och att sköta om äldre innebär att personalen är medförfattare i de äldres livsberät- telser. Flera i personalgruppen lyfte fram vikten av att lära känna individen för att kunna be-

vara de äldres personlighet och integritet. Det fanns de som talade varmt om arbetet med livs- berättelser. De ansåg att de äldres livsberättelser var värdefulla för att de som personal skulle kunna lära känna de äldres olika behov. Även Almberg & Jansson (1994) skriver att det är viktigt att arbeta med livsberättelser för att kunna ge äldre ett gott bemötande. Arbetet med livsberättelser hade likväl enligt personalen under senare år fallit i glömska. Citatet nedan belyser problematiken kring avsaknaden av ett aktivt arbete med livsberättelser.

…Livsberättelser görs tyvärr inte idag, det är nu nästan en fråga om vad de har ätit och inte ätit…vi har haft det förut…men inte längre…Jag vet inte varför man inte gör det mer, det är några år sedan vi slu- tade med det…nu ser jag att det börjar komma tillbaks igen…du kanske gör tvärtom än vad de vill när dom inte längre kan säga hur de vill ha det…

Trots att personalen i dagsläget inte arbetade med livsberättelser tycktes även arbetsledaren ha en uppfattning om att de äldres historia är ett viktigt inslag vid bemötandet. Hon påpekade vikten av att alla har en egen historia som inte får förnekas samt att det är fel att påstå att nå- gons historia är bättre eller sämre än någon annans.

4.3.1 Självbestämmande

Blennberger (2005) skriver att integritet innebär att i det stora hela få vara fri från tvång och förtryck samt att få bevara självbestämmandet. Ett sätt att bibehålla självbestämmandet var enligt personalen att låta de äldre, så långt det är möjligt, bestämma i de vardagliga frågorna.

De flesta uttryckte vikten av de äldres självbestämmande, att de ska få ha sin egen vilja kvar, att det inte endast ska vara personalens vilja som gäller. De tog bland annat upp rutiner kring duschning och rakning som exempel på hur de som personal kan ta hänsyn till de äldres vilja.

En personal tog som exempel upp att de äldre själva får välja vilken dag de önskar att duscha och att de äldre är väldigt tacksamma för det. En personal uttryckte det genom att säga:

”…man ska inte hjälpa någon med tvång…” och en annan personal sa att ”…det är viktigt att…ta hänsyn… och fråga hur den boende vill ha saker…”.

Enligt Lingås (1998) finns det inte mycket utrymme för självbestämmande i särskilda boen- den. Att bli kränkt kunde av personalen likställas med att inte få ha kvar sitt självbestämman- de i de vardagliga frågorna. Citatet nedan belyser att personalen ibland har svårt att låta de äldre bestämma själva.

…klädseln den bestämmer ju vi…kanske aldrig har haft en långbyxa på sig och idag ska du ha det…jag vet inte…men man lyssnar ju inte heller på vad de egentligen vill…på sådana här ställen så blir det så …

Andra exempel på svårigheter var då en del äldre inte ville duscha och att den dagen då de ville det aldrig tycktes komma. Men flera av personalen sa att det oftast gick bättre om de tog sig tid att prata med de äldre. Edberg (2002) menar att om personal är uppgiftsorienterad så kan det resultera i att de inte lyssnar in de äldres vilja och då kränker de äldre till förmån för rutiner. Om det skulle hända att de äldre blir väldigt styrda kan jämförelser göras till institu- tioner. Melin (1996) menar att det finns likheter mellan särskilda boenden för äldre och totala institutioner, då äldre kan ha lite utrymme till självbestämmande. Även en i personalgruppen drog jämförelser till institutionsmiljö och ansåg att de äldre inte hade mycket utrymme till den egna viljan.

…Här är det på ett visst sätt och kanske är det så att man blir styrd för mycket. Jag tycker att man inte låter dem ha så mycket av det gamla kvar…deras egna vanor och rutiner...själva avdelningen blir insti- tutionaliserande många gånger…

Arbetsledaren berättade att personalen är medveten om svårigheterna att bevara de äldres in- tegritet. Hon sa att alla har en vilja att låta de äldre bibehålla sitt självbestämmande då hon upplever att alla har som mål att arbeta integritetsbevarande. Hon påpekar dock att nästan all personal har jobbat länge och lätt kan halka tillbaka till gamla rutiner. Men hon säger att det blir bättre hela tiden, de äldre behöver exempelvis inte stiga upp klockan sju eller åtta på mor- gonen. Idag får de sova ut om de så önskar. Men i vissa fall behöver personalen styra upp lite, då det kan vara så att äldre ibland vänder på dygnet och är vakna på natten och sover om da- garna. Hon säger också att personalen respekterar den enskildes behov av personlig integritet i den meningen att när en individ inte släpper personalen nära, väntar de på att få gå fram.

4.3.2 Livskvalitet

Personalen i detta särskilda boende kände på olika sätt att de ville göra mer för de äldre.

Många i personalgruppen uttryckte en önskan om att kunna ge de äldre mera guldkant på till- varon exempelvis genom utflykter och fester. De hade sett att de äldre mådde bra av att få göra trevliga saker och ville därför göra mer sådant med dem. Intervjutillfället med en i per- sonalgruppen inföll dagen efter en julfest och denna sa att de äldre ”…pratar än idag om går-

dagen – vilken fest!”. En annan personal tyckte att fadderskapet har fått fel innebörd då det enligt henne handlade om att enbart ha ansvar för den boendes fickpengar och små inköp.

Hennes önskan var att faddern exempelvis kunde ta tid till att göra en utflykt eller en resa över dagen med den äldre. För att kunna genomföra detta hade hon som förslag att arbetsledaren kunde schemalägga en tid för faddrarna som skulle få användas till att göra något trevligt till- sammans med de äldre. En personal berättade om en man som fick möjlighet att komma ut i somras.

Han grät när han fick komma ut på en promenad och såg människor som han kände igen. Han blev en helt annan människa och det känns som om att det borde läggas mer tid på sådant som höjer de äldres livskvalitet…man ska inte glömma bort dem bara för att de är gamla…

Vissa i personalgruppen hade erfarenheter av att en del personal inte ansåg det som nödvän- digt att ge de äldre en guldkant genom fester och utflykter. Det ansågs exempelvis vara svårt att arbeta aktivt som fadder eftersom alla i arbetsgruppen inte ville arbeta på det sättet.

4.3.3 Språkbruk

Övervägande tyckte personalen att språket i arbetsgruppen kunde vara ett problem och kränka de äldres integritet. En i personalgruppen antog att det kan vara så att de känner varandra och de äldre så väl att de kan prata om lite vad som helst och därmed blir jargongen därefter. En annan uttalade sig om jargongen genom att säga att personalen måste få ha roligt och att det troligen inte går att göra något åt det gruppspråk som utvecklats i verksamheten. Det var ändå uppenbart att flertalet av personalen oroade sig över den språkkultur som utvecklats i boendet.

Edberg (2002) skriver att det kan vara svårt att bemöta äldre som har funktionsnedsättningar till följd av exempelvis demenssjukdom. Det är rimligt att anta att vissa äldre kan misstolka gruppspråket och därmed känna sig kränkta. Det fanns personal som sa att det märks på de äldre när man bevarar deras integritet genom att föra en vanlig konversation med dem. Citatet nedan visar på en i personalgruppens funderingar kring den humor som utvecklats i gruppen.

…Alla kanske inte har samma slags humor, det är också en integritetsaspekt…och man kanske måste luska fram hur den andra är som person…vi är ju så olika…

Citatet visar även på personalens medvetenhet kring att alla äldre är individer och behö- ver bli bemötta utifrån deras egna referensramar.

4.3.4 Hjälpmedel, generande uppgifter och numrering

Få i personalen hade upplevt att hjälpmedel kunde vara integritetskränkande för de äldre då det oftast gick att förklara för de äldre vad nyttan med hjälpmedlet var och då accepterade de hjälpmedlet. Det var dock någon som uttryckte att när de äldre behöver hjälp och hjälpmedel kan det i sig upplevas som integritetskränkande. Erfarenheten i personalgruppen var dock att de äldre oftast vande sig fort vid det nya hjälpmedlet och den nya situationen.

Enligt Blennberger (2005) är det kränkande att sprida generande uppgifter. Några av persona- len berättade att det ofta talades om de äldre i de allmänna utrymmena i boendet. En i perso- nalgruppen berättade hur det kunde vara i det särskilda boendet på nedanstående vis.

…det här när det är tömnings dagar…man behöver inte…vitt och brett prata och skrika i korridoren och förklara att den och den personen gjorde si och så…det blir mycket så också tyvärr…det kan vara någon som är rätt så redig som råkar höra och man kan märka…att den personen kan vara…fundersam och tyst efteråt och det kan man ju förstå…det är säkert kränkande…

I detta särskilda boende fanns det tidigare ett larmsystem som visade vilket rumsnummer det var som larmade. Personalen benämner ibland de äldre efter deras rumsnummer för att undvi- ka att använda de äldres namn i korridoren och på så sätt utelämna dem. Att använda denna numrering kan vara en effekt av det gamla larmsystemet. Personalen tycker dock att alla har ett människovärde och ett namn men att det kan vara bra av praktiska skäl att använda numre- ring.

4.3.5 Avsaknad av medkänsla

En komplicerad aspekt som framkom under intervjuerna, beträffande svårigheterna i att beva- ra de äldres integritet, var att ett flertal sa att det fanns personal i boendet som behandlade de äldre illa. De sa att det hände att personal bemötte de äldre genom ett elakt sätt att prata med dem och att de på andra sätt behandlade dem respektlöst. Edberg (2005) menar att personal i sitt bemötande kan vara likgiltiga och irriterade gentemot äldre. En i personalgruppen antog, i ett försök att förstå varför en del personal bemötte de äldre respektlöst, att det kunde vara så att de glömt bort betydelsen av sitt arbete. Att en del personal bara går till arbetet för lönens skull vilket då märks i bemötandet av de äldre. I ett annat försök att förstå dessa kränkningar, antog personal, att de som beter sig illa mot de äldre kanske arbetade på fel plats. Att de

egentligen inte hade något intresse av att arbeta med människor. Några sa att de äldre kunde visa rädsla på grund av att viss personal kunde vara hårdhänt och häftig i sina rörelser när de hjälper dem. Medkänslan kunde saknas i omsorgen och ibland kunde det vara en fråga om att endast göra det som måste göras.

…När man jobbar med människor så jobbar man med människor…man jobbar ju inte med att sköta djur…djur behandlar man ju inte heller så…Det är klart att det blir oroligt i gruppen…

Skau (2001) skriver om att personal kan kränka äldre. Det kan bero på att de inte har reflekte- rat över sitt handlande då de inte haft tid till eller tagit sig tid till det. Ibland kan det också vara så att personal väljer att blunda för detta obehagliga. Personalen sa vid intervjutillfällena att de inte visste hur de ska handskas med situationen när vissa äldre behandlas illa. De kän- ner att det är svårt att markera att någon har gjort fel. Detta problem kunde i sin tur leda till att den personal som haft ett dåligt bemötande gentemot vissa äldre undvek att hjälpa dem.

Det kunde en del personal reagera på och då ifrågasätta varför all personal inte hjälper alla äldre. Den personal som arbetade med en kollega som inte tar ansvar för alla äldre upplevde att det blev en stressig arbetssituation. Detta kunde leda till motsättningar och konflikter inom gruppen. Arbetsledaren anser att all personal ska vara professionell och kunna ge om- sorg till de äldre som för stunden behöver den. Arbetsledaren pratade om personalens bemö- tande gentemot de äldre. Hon ansåg att om personalen har ett dåligt bemötande gentemot varandra så skulle det också komma att visa sig i mötet med de äldre och deras anhöriga. Hon hade en uppfattning om att bemötandet av de äldre beror på vilken människosyn personalen har. Det är sannolikt att anta att människosynen tillskriver människor deras värde och enligt Blennberger (2005) är människovärdet närbesläktat med känslan av en bevarad integritet.

4.4 DET PRIVATA RUMMET

Det framkom under intervjuerna att personalen ansåg att de boendes rätt att få bibehålla sitt privatliv eller sin privata sfär är en förutsättning för att värna om de äldres integritet. Enligt Lingås (1998) är det olika från boende till boende hur mycket privatliv de äldre har. Boendet där studien genomfördes har en planlösning som är speciellt intressant med utgångspunkt ur integritetsperspektivet. Eftersom dörrarna till boende rummen ligger i direkt anslutning till en korridor, vilken alla som går in i och ut ur boendet är tvungna att passera.

Vid observationstillfällena framkom att dörrarna vid ett flertal tillfällen stod öppna in till de äldres privata rum. Det hände att dörrarna stod öppna även då hjälp med intimhygien utfördes.

Detta problem framkom också under intervjuerna då så gott som all personal uttryckte att de var dåliga på att stänga dörrarna, när de var inne och arbetade i de äldres rum. De var dock medvetna om detta problem och många vill bli bättre på att stänga dörrarna. Någon enstaka personal sa sig alltid stänga dörrarna och sa sig även ibland stänga åt sina arbetskamrater när de glömmer. Enligt Edberg (2002) kan personal ha en förmåga att störa omsorgssituationen genom att kliva in i exempelvis det privata rummet och då dra uppmärksamheten till sig. Cita- tet nedan belyser hur personal kan störa en rådande omsorgssituation samt hur en i personal- gruppen arbetar för stängda dörrar.

… Jag tänker alltid på att stänga dörren innan jag börjar…men sedan kan det springa in någon som kommer och frågar någonting och sedan går dom och lämnar dörren öppen …jag blir irriterad på det…det kan komma in vem som helst…om jag hinner brukar jag be dem stänga dörren…men det är många gånger dom inte hinner…ibland får jag gå och stänga den där dörren två eller tre gånger innan den boende är färdig…oftast är det inte så illa…men ibland händer det…

Även arbetsledaren hade uppmärksammat problemet och hon sa sig markera det genom att stänga de öppna dörrarna. Hon menade att personalens avsikt inte är att kränka den enskilde.

Hon förmodade att det beror på att personalen inte förstår att de kan kränka de äldre genom att låta dörrarna stå öppna eller att de inte tänker sig för. Hon sa att personalen kan ha bråttom eller känna sig stressade och då glömmer de. Någon i personalgruppen sa att de glömde bort att stänga dörrarna, men att det även kunde handla om att det var praktiskt att låta dörrarna stå på glänt då de ofta sprang in och ut ur rummen för att hämta diverse saker som behövdes i den rådande omsorgssituationen. Vissa av personalen sa att en anledning kunde vara att de inte tycker om stängda dörrar, då det gör att de känner sig instängda. Hos de flesta av personalen fanns en medvetenhet om problemet och uttryck som ofta återkom under intervjuerna var ”jag gör nog som de flesta andra” och ”det ska inte vara så” eller ”det är egentligen hemskt…”. En i personalgruppen berättade att det hänt att dörrarna stått öppna när hon arbetat med intimhy- gien samtidigt som hon hört någon komma in i boendet genom entrédörren. Då har hon ställt sig framför den äldre, i avsikt att med sin egen kropp skydda den äldre ifrån obehörigas insyn in till det privata. En annan av personalen påpekade att det troligen inte kunde vara trevligt för den som går förbi att ofrivilligt se situationer av så privat karaktär. Trots att personalen i det stora hela var slarviga med att stänga dörrarna menade flertalet av dem att när de stänger dör-

rarna, då de hjälper de äldre med intimhygienen, är det ett integritetsbevarande arbetssätt. En i personalgruppen uttryckte att det är viktigt att alla lär sig stänga dörrarna på nedanstående vis.

…att man lär sig att ta det som en rutin…att inte klampa in…och göra och säga vad som helst...

Det fanns personal som poängterade att bibehålla sitt privatliv som äldre kan vara svårt beträf- fande en del andra aspekter som hör till livet i ett särskilt boende. Exempel som gavs var att de äldres privata ägodelar kanske inte upplevs som privata, eftersom det ofta är personal som har ansvaret över dem. Personalen var även bekymrad över hur de äldre ska kunna känna sig hemma i det privata rummet. Citatet nedan belyser oron kring avsaknaden av ett eget hem.

… det blir inte det här med att det ska vara deras egna hem…i själva verket kanske de inte ens känner att det är deras eget hem…

4.5 MÅLTIDSSITUATIONEN

Måltidssituationer var i sig intressanta att studera, eftersom de innehåller flera moment som kan visa huruvida integriteten bevaras eller kränks. Vid observationerna visade det sig att måltidssituationerna gick smidigt och fort. Borden var inte dukade, istället serverade persona- len mat och dryck åt de äldre. Portionerna var olika stora och ibland fick vissa äldre mjölk och andra saft. Ingen av personalen frågade, vid utdelningen av maten, vad de äldre ville ha och ingen av de äldre visade ett behov av att uttrycka sin önskan. Vid den första observerade mål- tidssituationen hade drygt hälften av de äldre haklappar och vid den andra måltiden bar endast två äldre haklappar. Denna åtskillnad var intressant för denna studie.

Intervjuerna med personalen visade på att de hade olika uppfattningar om varför över hälften av de äldre använde haklapp vid den ena observerade måltidssituationen. Vissa ansåg att de flesta behöver haklappen och att de som inte skulle behöva den själv önskar att få haklapp.

Andra menade att de som personal kan påverka de äldre i deras val och att vissa av personalen sätter på alla haklappar på rutin, utan att tänka sig för. Någon personal menade att det kan vara kränkande för den äldre men att det är svårt att veta hur de upplever situationen. Citatet nedan belyser en av de uppfattningar som finns kring användandet av haklapp.

…Jag är väldigt mycket emot dessa haklappar…när du kommer till…på med haklappen och skeden i handen…är man förlamad kan man ha en gaffel i den ena handen…det är mycket sånt…det beror på

vem som jobbar…Vissa äldre vill ha haklapp för att andra har det…

Vid några intervjutillfällen berättade en del personal att de äldre själva bad om haklapp och en personal frågade observatören om hon sett det. Observatören såg inte vid besöken att de äldre själva bad om haklapp. Det kan möjligen förklaras med att det ibland kan hända att observatö- ren sållar bort sådant som egentligen är av värde för studien, då det är svårt att uppfatta allt som sker under observationsögonblicket (Ely, 1993).

Arbetsledaren berättade att det finns personal som sätter på en haklapp på de äldre utan att tänka sig för. Hon berättar att det funnits diskussioner i personalgruppen kring rutiner, som att av vana, utan att ta reda på om det behövs, finfördela maten. De har pratat om att ett annat sätt kunde vara att fråga de äldre om de önskar hjälp med att fördela maten. Men hon säger att det tar tid att arbeta bort rutiner. Arbetsledaren poängterar att hon är nöjd över att personalen har börjat se sina vanor och numera diskuterar dem.

Då matborden vid observationstillfällena inte var dukade diskuterades detta under några av intervjuerna. Personalen berättade att de tidigare har gjort ett försök att duka borden men att de kom fram till att det är svårt eftersom vissa äldre inte kan begränsa sitt ätande. De såg ock- så andra problem kring dukade bord och återgick därför till att portionera ut all mat. En del personal uttalade en önskan om, och sa att det planerades för, en trevligare matsituation.

4.6 MÅL FÖR INTEGRITET – ETT ÖNSKVÄRT VERKTYG

Under intervjun med arbetsledaren framkom att det för tillfället inte fanns några skrivna mål från socialnämnden kring integritet. Hon sa att målen bör vara mätbara och att den nya nämn- den höll på att utarbeta mätbara mål, som exempelvis mäter hur nöjda de äldre är med perso- nalens bemötande. På verksamhetsnivå fanns det ett frågeformulär för de äldre och deras an- höriga som kallades ”säg vad du tycker”. Utifrån svaren kan verksamheten mäta klagomål respektive nöjdhet. Arbetsledaren berättade att de arbetar utifrån socialtjänstlagen som förank- ras i personalens arbete. Hon berättade också att hon tillsammans med personalen på grupp- möten utarbetar spelregler som de tillsammans kommer överens om. Hon säger att dessa spel- regler skrivs ner och sedan fungerar som gruppens gemensamma mål om hur de vill ha det och hur de vill arbeta. Dessa förhållningssätt för arbetet inom personalgruppen har de valt att kalla för önskemål. Det som framkom under intervjuerna med personalen var att de flesta an- såg att de inte hade utarbetade förhållningssätt inom gruppen och gentemot de äldre.

…det ska finnas men jag har aldrig sett…inte sen den första dagen jag börja här jag nånsin sett…någon typ av arbetsbeskrivning eller mål…

Vid en blick på de nedskrivna spelreglerna som kallas ”Önskemål” (Bilaga 6) som utarbetats i maj månad 2007 går det att förstå om en del personal inte ser dem som vägledande i mötet med varandra och de äldre. Önskemålen är praktiskt utformade och ger riktlinjer exempelvis kring hur saker ska göras och poängterar ansvarsområden. Några få nämnde vid intervjuerna att de påbörjat ett arbete kring bemötande men att det av någon anledning inte fullföljts.

…vi har inga nerskrivna förhållningssätt inom gruppen och har inte utarbetat sådana och jag vet inte varför det är så att vi inte har det…vi började någon gång, var det förra året…vi skulle skriva ner nå- gonting men det blev aldrig slutfört…sedan rann det ut i sanden och togs aldrig upp mer...inte från ar- betsledningen sida heller så vitt jag vet…vi glömde väl bort…

Nästan alla ansåg att det skulle vara bra att arbeta fram målbeskrivningar för att utveckla det integritetsbevarande förhållningssättet. Någon påpekade fördelen med att dessa skulle kunna fungera som stöd för vikarier, och att de då skulle få det enklare att bemöta de äldre på ett bra sätt. En i personalgruppen verkade ha svårigheter med att målen inom omsorgen ofta inte är mätbara och att det då är svårt att se om personalen nått målen.

…alla har egentligen ett mål om hur man ska jobba men det följs inte riktigt och när det finns mål bor- de alla jobba åt samma håll och inte göra på något annat sätt för då når man inte målen…de flesta för- söker jobba efter målen och göra det bättre för de äldre…det är viktigt att nå det där målet och jobba åt samma håll men det är svårt…

En del personal ansåg att det inte behövdes mål för ett integritetsbevarande arbetssätt. Dessa ansåg sig redan ha ett integritetsbevarande förhållningssätt i form av tyst vetskap. Ett gott bemötande gentemot de äldre var enligt dem en självklarhet som de ansåg vara förankrat i deras arbete med de äldre. Samtidigt kunde ibland samma personer uttrycka att vissa inom personalgruppen inte arbetade på ett bra sätt.

…det finns inga raka regler om vad som gäller i verksamheten…hur alla ska jobba och bete sig...vissa får göra vad som helst …

En del av personalen nämnde de mål som handlar om att bevara och förbättra de äldres funk-

tioner. Någon av dem nämnde också att det fungerade bättre förr då läkaren var närvarande i verksamheten och att de på den tiden satte upp tydliga mål för de äldre. Denna ansåg att de i dagsläget var lite dåliga på att exempelvis träna upp de äldres funktioner.

…det var bättre förr…när läkaren var med…då arbetade vi med att bibehålla funktioner och förmå- gor…det finns inga mål kring bemötande, inga skrivna mål, som jag vet…

Denna personal hade en uppfattning av att personalens kompetens som vårdare åsidosat- tes, då de fått höra att de var kvar i gamla vanor, från den tiden då boendet var ett sjuk- hem. Personalen poängterade att vårdande än idag var ett behövligt kompetensområde i mötet med de äldre.

4.7 SAMTAL – NYCKELN TILL INTEGRITETSBEVARANDE

Arbetsledaren berättade att hon är engagerad i den dagliga diskussionen i verksamheten och att hon på så sätt kan hjälpa personalen att se vad de kan göra för att bevara de äldres integri- tet. Hon sa att hon inte har för vana att kritisera någon öppet när hon ser att någon beter sig opassande. Hon markerade på sin höjd med ett ”nå nå” och väljer istället att senare prata om problemet med den det gäller eller under gruppmötena. Arbetsledaren framhåller att de på gruppmöten och planeringsdagar samtalar om bland annat integritets- och bemötandefrågor kring arbetet med de äldre. Hon berättade att det vid dessa tillfällen diskuteras om hur perso- nalen beter sig mot varandra och gentemot de äldre. En del personal uttryckte dock sitt miss- nöje då de hade en uppfattning om att mötena mestadels handlade om de äldres situation.

…vi pratar igenom alla gamlingars situation, hur dom mår och hur vi ska göra i fortsättningen och om det har hänt någonting…det brukar vi ta upp…

Ett flertal personal uttryckte missnöje kring att mötena handlade om de äldre eftersom de sa att det för gruppmötena i grund och botten hade avsatts tid till att prata om personalen och deras arbetssituation. Ett annat problem som togs upp var att gruppmötena alltid bestod av samma personer och det upplevdes som ett problem för vidareutveckling av verksamheten.

Någon enstaka nämnde att de upplevde att de som mest behövde utveckla sitt integritetstän- kande eller sitt bemötande gentemot de äldre oftast uteblev från mötena. Under intervjuerna framkom att en del personal ansåg att mötena som berörde arbetsgruppens utveckling allt för sällan kom till stånd. Det fanns de som sa att gruppmötena hölls för sällan och att personalen