• No results found

Barn med ADHD: En undersökning om hur stödet ser ut för dessa barn i skola och fritidshem

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Barn med ADHD: En undersökning om hur stödet ser ut för dessa barn i skola och fritidshem"

Copied!
35
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Barn med ADHD

En undersökning om hur stödet ser ut för dessa barn i skola och fritidshem.

Children with ADHD

A examination of how the support looks like for these children in school and after school care.

Tova Gyllestad

Fakultet: Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Uteliv-hälsa-identitet lärarutbildningen

Examensarbete:15 hp Handledare: Anna Hulling Examinator: Anders Broman Datum: 2013-05-20

(2)

Abstract

The purpose of this paper is to examine how the support looks like for children with ADHD, how teachers and educators are working to develop these kids, and if there are differences with the school and the after – school care. An interview was conducted with three teachers and three teachers from the after – school care who then will be compared to the literature to see how well it reflects reality.

The result shows that the reality does not quite look the way they are in governing documents and certain literature. Many of the tips and techniques for helping these children went well agree with what the interviews revealed though. The interviews showed that there are weaknesses in the case of resources both in school and especially in the after – school cares.

Teachers and educators can support children with ADHD in the best way by supporting the learner in everyday life and find the teaching methods to suit the student best. Being clear and consistent usually works best for these children. The results show that children with ADHD often don´t receive support in the form of a person but if he /she is the unlikely to have a supporting person in class the support don’t follow the student to the after school care.

Teachers and educators must work with the conditions they have, for example, allow the student to take short breaks in lessons, have a fixed schedule on the board and on the student's bench for that to become clearer.

Key words: ADHD, school, after – school care, support.

(3)

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur stödet ser ut för barn med ADHD, hur lärare och pedagoger jobbar för att utveckla dessa barn, samt om det finns skillnader mellan skola och fritidshem vad det gäller stöd och resurser. En intervjustudie genomfördes med tre fritidspedagoger och tre lärare. Resultatet kopplades därefter till litteraturen för att se hur det stämmer i relation till verkligheten.

Resultatet visar att verkligheten inte riktigt ser ut som det står i styrdokument och viss litteratur. Många av de tips och metoder till stöttning stämde bra överrens med vad intervjuerna visade, men att det finns brister när det gäller resurser både i skola och

framförallt i fritidshemmen. Lärare och pedagoger kan ge stöd till barn med ADHD på bästa sätt genom att stötta eleven i vardagen och hitta de undervisningsmetoder som passar eleven bäst. Att vara tydlig och konsekvent fungerar oftast bäst för dessa barn.

Resultatet visar också att barn med ADHD oftast inte får stöd i form av en fysisk person och om han/hon mot förmodan skulle få det följer den personen inte med till fritids. Lärare och pedagoger får jobba med de förutsättningar de har, exempelvis låta eleven ta kortare pauser i lektionerna, ha ett fast schema på tavlan och på elevens bänk för att det ska bli tydligt.

Nyckelord: ADHD, skola, fritidshem, stöttning.

(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning…………..………..1

1.1 Syfte……….……….2

1.2 Frågeställning……….………...2

1.3 Disposition……….……...2

2. Metod………...3

2.1 Genomförande………...3

2.2 Avgränsningar………...4

2.3 Urval………..4

3. Litteraturgenomgång……….……….……..5

3.1 Historik ……….5

3.2 Vad är ADHD?...6

3.3 Orsaker……….…….7

3.4 En skola för alla………....8

3.5 Vems är problemet………....8

3.6 Fritidshemmet………...9

3.7 Stöttning……….…….10

3.8 Hur bör barn med ADHD stöttas?...11

3.8.1 Tidigare forskning………...…………...15

4. Resultat…..………..17

4.1 Intervjuer……….17

5. Diskussion………...………...23

5.1 Slutsats………27

5.2 Slutord………...28

Referenser………..……….….29

Bilagor………..………....31

(5)

1

1. Inledning

På de flesta skolor finns det minst ett barn med diagnosen ADHD. Barn och unga med ADHD förklaras oftast i korthet med att vara hyperaktiva, de söker uppmärksamhet på olika sätt, blir lätt upprörda och har koncentrationssvårigheter. Dessa elever har behov av extra stöd för att få skoldagen att fungera. Min erfarenhet och det som kommit upp i diskussioner med andra pedagoger är att om stöd finns i skolan följer inte den hjälpen med på fritids. Det kan handla både om en resursperson eller material/arbetsmetoder. Detta låter märkligt då en elev med ADHD fortfarande har sina svårigheter även om skoldagen är slut och fritids tar över.

Förväntas han/hon då klara av sina svårigheter med kanske dubbelt så många barn.

Pedagogerna är självklart med och stöttar men blir det verkligen en optimal fritid för de här barnen?

I mitt arbete vill jag undersöka hur stödet faktiskt ser ut i verkligheten, hur pedagoger/lärare jobbar, vad som redan finns skrivet, hur skolan kan underlätta övergången från skolmiljö - fritids och hur man på bästa sätt kan stötta dessa elever. Sedan kan man fråga sig hur lätt det faktiskt är att hinna med alla barn och elever med särskilda behov om det nu är så att det ultimata stödet finns. Jag vill få reda på hur lärare och pedagoger jobbar med att få vardagen att fungera – med eller utan resurser. Vilka metoder och knep det finns och hur det används på bästa sätt.

Jag tycker det är ett viktigt ämne då jag sett och hört från andra pedagoger att det inte alltid är så lätt att hinna med och skapa den sortens relation med varje barn som man kanske önskar.

Barn med ADHD tar ofta mycket plats och det gäller att hitta en balans vilket inte alltid är det lättaste.

Målet med undersökningen är att få mer kunskap om vad det innebär att vara i behov av stöd och då framför allt vad diagnosen ADHD innebär. Samt att hitta sätt och metoder för att underlätta vardagen för barn med ADHD i skolan såväl som på fritids.

(6)

2

1.1 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att belysa barn med ADHD och hur lärare och pedagoger kan stötta dem på bästa sätt. Syftet är också att undersöka vilket stöd som finns för barn med ADHD, i såväl skolan som på fritidshemmet. Vidare är syftet att beskriva och jämföra möjligheterna till stöd för barn med ADHD i skolan kontra fritidshemmet.

1.2 Frågeställningar

 Hur kan lärare och pedagoger stötta barn med ADHD på bästa sätt?

 Hur ser stödet ut för barn med ADHD i skolan?

 Hur ser stödet ut för barn med ADHD i fritidshemmet?

1.3 Disposition

I det första kapitlet ges en överblick av arbetet med syfte, frågeställning och så vidare. I kapitel två beskrivs hur arbetet kommer gå tillväga för att få svar på de frågor jag formulerat i den fösta delen av arbetet. Kapitel tre handlar om bland annat vad ADHD är, historiken bakom, vad litteraturen säger om hur lärare och pedagoger kan stötta barn med ADHD på bästa sätt. I det fjärde kapitlet kommer en sammanfattning av de resultat intervjuerna gav och i den sista delen, kapitel fem kommer diskussionen. Där kopplas litteratur och intervjuer samman för att se vad som stämmer och vad som inte stämmer överens.

(7)

3

2. Metod

Jag kommer att göra en intervjustudie för att få en inblick i hur det ser ut i verkligheten, hur lärare och pedagoger upplever situationen. Jag kommer ha fasta frågor inom ämnet när jag intervjuar med plats för följdfrågor och även samtal som kan uppstå kring frågorna. Det kommer alltså bli en såkallad kvalitativ intervju där det är friare frågor inom ämnet. I en sådan intervju är det endast frågeområdet som är bestämt men beroende på vem som intervjuas kan frågorna variera. Syftet med en kvalitativ intervju är att få personen som blir intervjuad att ge så grundliga svar som möjligt. Därför måste frågorna vara utformade så att de kan öppna sig och berätta allt de vet inom området. (Johansson, Svedner. 2010. S.31) Jag kommer också koppla de svaren jag får från intervjuerna till skriven litteratur och vad forskningen säger för att få en djupare kunskap i området.

Jag valde just en kvalitativ intervjuform då jag ville få djupare svar, hade jag valt exempelvis enkätundersökning skulle jag kunnat ha fler personer med i min studie men jag hade inte fått lika genomgående och utförliga svar.

Som intervjuare bör man tänka på att inte ställa ja och nej frågor för att få så grundliga svar som möjligt. Det är bra att ha med några öppningsfrågor som exempelvis ”hur länge har du jobbat som lärare?” Skapa en trygg och lugn stund när intervjuerna ska göras. Det är viktigt att man inte påverkar svaren hos de som blir intervjuade, tänk på tonfall och kroppsspråk. Det kan vara bra att anteckna även om intervjun spelas in, på så sätt behöver inte personen känna sig granskad och du har något att gå tillbaks till ifall inspelningen inte blir bra då tekniken kan krångla.

2.1 Genomförande

Jag tog muntlig kontakt med varje enskild person och intervjuade en person i taget, vi satt i ett enskilt rum i lugn och ro. De hade fått veta vad intervjun skulle handla om och det var en som ville ha frågorna i förväg vilket hon/han fick. Intervjuerna spelades in samtidigt som jag skrev ner stödord, detta gjorde jag för att det kan vara lätt att missa något med endast stödord samtidigt som det är en bra reserv att ha ifall det blir något fel med inspelningen. Det känns även mer bekvämt både för den som blir intervjuad och den som ställer frågorna om man inte behöver sitta och titta på varandra. Jag tog hänsyn till etiska aspekter genom att berätta att intervjuerna är helt anonyma och frågade om det var okej att spela in. Detta för att de skulle känna sig trygga och förhoppningsvis våga svara mer ärligt.

(8)

4

När jag gjort intervjuerna sammanfattade jag dem var för sig genom att lyssna på

inspelningarna. Jag tog även hjälp av stödorden då tekniken inte fungerade till hundra procent.

När varje intervju var nedskriven sammanställde jag dem, dels för att det skulle bli mer anonymt och dels för att det var ganska många som svarade ungefär lika på vissa frågor.

2.2 Avgränsningar

För att få med erfarenheter både från skola och fritidshem har jag valt att göra tre intervjuer med lärare och tre intervjuer med fritidspedagoger. Jag valde sex personer för att få fler svar på mina frågor samtidigt som det inte kunde bli allt för långt då tiden för examensarbetet är på cirka tio veckor. Samtliga jobbade på samma skola vilket jag medvetet valde för att få en djupare inblick i en och samma verksamhet. Stämmer deras svar överrens och har de samma bild av verksamheten. Jag hade kanske fått olika svar om jag valt att göra intervjuerna på olika skolor vilket skulle vara intressant att få reda på och diskutera.

2.3 Urval

Jag valde medvetet personerna till intervjuerna efter kön då jag ville ha både manliga och kvinnliga erfarenheter, yrkesroll eftersom jag ville intervjua både lärare och pedagoger, ålder för att de olika åldersgrupperna skulle vara representerade. En ganska nyexaminerad

lärare/pedagog kanske inte har lika mycket erfarenhet men en färskare utbildning och ett annat tänk.

(9)

5

3. Litteraturgenomgång

I detta kapitel beskrivs utifrån skriven litteratur vad ADHD är, lite bakgrund till diagnosen, fritidshemmet och dess roll samt tips och idéer på hur lärare och elever kan stötta barn med ADHD på bästa sätt.

3.1 Historik

De första vetenskapliga rapporterna om barn med vad vi idag kallar ADHD kom i början på 1900- talet. Från 40- talet och framåt tillkom flera beskrivningar av barn som efter olika former av hjärnskador fick ett motoriskt överaktivt beteende med inslag av

inlärningssvårigheter. Länge trodde man att barn och unga med ADHD hade en liten hjärnskada så kallat MBD (Minimal Brain Damage). Termen fick en del kritik då vissa menade att de inte fanns något bevis på att dessa barn hade faktiska hjärnskador. Termen fick då döpas om till Minimal Brain Dysfunktion med samma förkortning. Under 60- talet kom diagnosen MBD att användas för en stor grupp barn med beteendeproblem. Efter vissa undersökningar ansågs cirka 15-20 procent av alla barn i skolåldern sades ha MBD.

Efter denna undersökning kom allt fler att kritisera begreppet MBD. De ansåg att de var otydliga definitioner och otydliga avgränsningar till vad som faktiskt är ett normalt beteende.

De ansågs fortfarande att det fanns barn med beteendeproblematik och att det fanns mer att forska kring dessa barn. Idag används det internationella namnet ADHD (Attention – Deficit/Hyperactivity Disorder.) (Kadesjö, B, 2001. S. 63-64.)

De begreppen som många lätt blandar ihop med ADHD är ADD och DAMP. ADD är ADHD utan överaktivitet, barn med den diagnosen blir lätt distraherade och tappar koncentrationen men är inte överaktiva. Det kan ta lång tid för de barnen att komma igång med saker och ting och svårt att ta sig an aktiviteter. ADD är vanligast hos flickor.

Ett barn som har diagnosen DAMP har förut ADHD svårt med en del rörelser. En del har också svårt att tolka intryck från syn, känsel och hörsel. DAMP som begrepp använd inte så ofta längre utan den mer korrekta benämningen är DCD och står för Developmental

Coordination Disorder. (http://www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Adhd/. 2013- 04-08. 13.30)

(10)

6

3.2 Vad är ADHD?

Följande är en beskrivning av ett barn med ADHD, i detta fall var barnet en kille. Han är överaktiv, kan inte sitta still. Minsta lilla ljud distraherar honom, hans uppmärksamhet ändrar riktning hela tiden. Handla först tänka sen är ett genomgående drag. Läxorna tar flera timmar att göra, det är omöjligt för honom att klara uppgifterna utan hjälp. När han får hjälp är det oftast skrik och bråk.

Många tror att han inte bryr sig eftersom han aldrig slutför något. Spelar ingen roll hur många gånger han blir tillsagd och tillrättavisad så upprepas beteendet. Konsekvenserna för sitt handlande är något han aldrig reflekterar över. Han exploderar för minsta lilla när det låser sig för honom och överreagerar väldigt lätt. (Kutscher, 2010. S.18)

ADHD innebär att personen med diagnosen har avvikelser inom uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet. Inom DSM – IV (Diagnostic and Statistical Manual of Disorders) som är den amerikanska psykiaterföreningens manual för diagnoser med detaljerad

symptomförteckning. De talar om tre olika typer av ADHD.

1. ADHD som domineras av uppmärksamhetsbrist.

2. ADHD som domineras av bristande impulskontroll och överaktivitet.

3. ADHD som innefattar både uppmärksamhetsbrist, överaktivitet och bristande impulskontroll.

För att fastställa en diagnos enligt DSM –IV manualen måste minst sex av nio symptom inom ouppmärksamhets – kriteriet uppfyllas inom en ram av minst sex månader och hämmat utvecklingen för individen. Dessa nio kriterier är:

 Personen är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör ofta slarvfel i skolarbetet.

 Inför uppgifter eller lekar har personen svårt att behålla uppmärksamheten.

 Det kan verka som han/hon ofta inte lyssnar på direkt tilltal.

 Personen kan oftast inte följa instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, arbetsuppgifter eller hemsysslor. (Detta ska då inte bero på trots eller att personen i fråga inte förstod instruktionerna.)

 Det är svårt för personen att organisera sina aktiviteter och uppgifter.

 Undviker ofta, ogillar eller vill inte göra uppgifter och aktiviteter som kräver mental uthållighet som exempelvis läxor och skolarbeten.

(11)

7

 Personen tappar lätt bort saker som de behöver för olika aktiviteter tillexempel pennor, läxmaterial, leksaker och böcker.

 Distraheras lätt av saker som sker runtomkring honom/henne.

 Är glömsk i det dagliga livet.

Minst sex av nio symptom inom hyperaktivitet/impulsivitet – kriteriet (varav sex symptom på hyperaktivitet och tre på impulsivitet) måste uppfyllas inom en ram av minst sex månader och hämmat utvecklingen för individen. Kriterier för hyperaktivitet:

 Personen har svårt att vara stilla med händer/fötter och kan oftast inte sitta stilla.

 Lämnar ofta sin plats i situationer där han/hon förväntas sitta still en längre period som exempelvis i klassrummet.

 Personen springer ofta omkring, klättrar eller klänger mer än vad som anses vara lämpligt för situationen.

 Har ofta svårigheter med att på ett lugnt och stillsamt sätt leka och utföra fritidsaktiviteter.

 Kan oftast uppfattas som de är på högvarv och på språng.

 Personen pratar ofta överdrivet mycket.

Kriterier för impulsivitet:

 Svarar ofta på frågor innan den som ställer frågan har hunnit formulera sig klart.

 Personen har svårt att vänta på sin tur.

 Avbryter ofta andra personer i exempelvis samtal och lekar. (Gillberg, 2005. S. 17- 19.)

3.3 Orsaker

Forskarna är överrens om idag att det inte bara finns en orsak som förklarar svårigheterna utan att det finns många olika orsaker som också kan påverka varandra ömsesidigt. Neurologiska och genetiska förhållanden spelar en stor roll för sårbarhetsfaktorn för att utveckla ADHD.

Barn med föräldrar eller nära släkting med diagnosen har en två till åtta gånger förhöjd risk att få ADHD. (Almer och Sneum, 2012. S.33)

Det uppskattas att mellan fyra till åtta procent av barn i skolåldern har diagnosen ADHD.

Ungefär ett barn av åtta. Det är svårt att ge en exakt siffra då kriterierna ändras med åren.

ADHD är vanligare hos pojkar än flickor, upp till tre till fyra gånger. (Gillberg, 2004. S. 30.)

(12)

8

Varför det är så mycket vanligare hos pojkar än hos flickor är svårt att förklara. Kanske är förväntningarna att pojkar är mer livfulla och busiga medans flickor är stillsamma. Ett mer socialt beteende hos pojkar än vad det är hos flickor. Det kan innebära att pojkar under sin uppväxt inte har haft vuxnas förväntningar att bromsa sådana beteenden. Kanske är pojkar mer busiga och livfulla och därför har andra förväntningar på sig. Hos flickor kan

svårigheterna ta sig form på ett mindre störande sätt och är också svårare att upptäcka.

(Kadesjö, 2001. S. 68)

3.4 En skola för alla

Det var inte förrän i Lgr 1980 som en tydlig förändring skedde vad det gällde

specialpedagogikens roll i skolan. Det var först då som man började tala om att problemet inte är betingat hos individen utan kan uppstå i den miljö eleven befinner sig i. (Nilholm, 2007. S.

92.)

Den svenska utbildningspolitiken vilar sedan länge tillbaka på en tydlig ambition om att skapa en skola för alla där varje elev har rätt till en likvärdig utbildning.

Skolan skall arbeta för att varje elev är delaktig och har inflytande över sin skolgång. Enligt skolans mål skall verksamheten utformas så att undervisningen anpassas för varje elevs förutsättningar och behov.

Enligt inkluderingsidén ska barn, oavsett förutsättningar kunna undervisas tillsammans och vara delaktiga i en gemenskap där olikheter ses som en tillgång. Det handlar om att anpassa miljön, i detta fall skolan. Uppmärksamheten riktas bort från barnet och fokus ligger istället på miljön.( Andersson och Thorsson, 2008. S. 9.)

”Elever med behov av särskilt stöd måste ha tillgång till ordinarie skolor som skall tillgodose dem inom en pedagogik som sätter barnet i centrum och som kan tillgodose dessa behov”. (Svenska Unescorådets 2006. S 11.)

3.5 Vems är problemet?

Hur vi ser på problem som kan uppstå i skolmiljö för vissa barn blir avgörande för hur vi ser på de problem som eleven blir bärare av. Efter en enkätundersökning där man frågat lärare, pedagoger, rektorer specialpedagoger, assistenter med mera om varför de tror att svårigheter uppstår har dessa sex faktorer kommit upp:

(13)

9

1. Skolans mål är för svåra för att barn i behov av stöd ska klara av dem.

2. Dessa elever har individuella brister.

3. Skolan är inte anpassad för att hantera olikheter.

4. Elever i svårigheter har brister i hemmiljön.

5. Det finns lärare som har brister och inte kan tillgodose alla elevers behov.

6. Vissa klasser fungerar sämre. (Nilholm, 2012 S. 59)

Det finns många åsikter om att diagnostisera barn. Det diskuteras om det verkligen är nödvändigt och att elever borde få det stöd de behöver oavsett om han/hon exempelvis fått diagnosen ADHD. En del menar att genom att sätta en diagnos på ett barn blir han/hon bärare av ett problem. Diagnosen pekar ut eleven som avvikande och mindre värd. Men det finns också exempel på hur en diagnos bidragit till en förbättrad skolgång. (Nilholm, 2012. S. 60) Det som underlättar med att få en diagnos som ADHD är att det tydliggör stödbehovet för eleven. I vissa kommuner finns det krav på att en elev fått diagnos för att överhuvudtagen få särskilt stöd. Det blir lättare att plocka fram material och hjälpmedel när man vet vilken diagnos det pratas om. Samtidigt som det kan vara bra att identifiera elevers svårigheter så rätt stöd kan ges är det oetiskt att göra dem till orsaker av en problematik som i själva verket har att göra med att de inte fått gynnsamma möjligheter. Det är självklart så att diagnoser innehåller information som är nyttig för skolan att veta bara de inte blir bemötta på ett annorlunda sätt. (Nilholm, 2012. S. 65)

3.6 Fritidshemmet

Fritidshemmet är till för barn mellan 6-12 år som har behov av omsorg medans föräldrarna arbetar. Detta behov är stort idag, ungefär 80 procent av alla sex – till nioåringar var inskrivna på fritidshem 2008. (Philgren, 2011. S. 37)

I skolverkets allmänna råd om kvalitet i fritidshem står det:

”Fritidshemmets uppgift är att genom pedagogisk verksamhet komplettera skolan, erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. Dessutom skall fritidshem ge barn den omsorg som krävs för att föräldrar skall kunna förena föräldraskap med

förvärvsarbete och studier.” (Skolverket, 2007 S. 11)

Det är viktigt att personalen i fritidshemmet utformar sin verksamhet så den kompletterar skolan både tids och innehållsmässigt. Att de erbjuder barnen en stimulerande, meningsfull

(14)

10

och utvecklande fritid som är varierande och utgår från barnens intressen och behov. De ska också se till att omsorg förenas med pedagogik som gynnar barnets fysiska, intellektuella, sociala och emotionella utveckling. (Skolverket, 2007. S. 22.)

3.7 Stöttning

I skolverkets allmänna råd kan man läsa:

”Skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver.” (Skolverket 2007. S.11)

I läroplanen står det att hänsyn skall tas till alla barns olika förutsättningar och behov.

Kommunen bör anpassa storleken på barngruppen, personaltäthet, gruppsammansättningar till barnens behov och säkerhet samt ta extra hänsyn till hur många barn det är som har behov av särskilt stöd. (Skolverket lgr, 2011. S. 15)

I skolverkets allmänna råd för barn med särskilt stöd står det skrivet att kommunen bör utgå från synsättet att barn med behov av särskilt stöd relateras till omgivningen och den miljö barnet befinner sig i. De ska även sträva efter att barnen i behov av stöd ska få den hjälp och stöttning de behöver i den ordinarie verksamheten samt att det finns personal med kompetens för detta. Det är viktigt att personalen arbetar utifrån ett synsätt som tillgodoser stödbehovet i relation till den miljö och den omgivning barnet befinner sig i. Det är också viktigt att ta hänsyn till vårdnadshavarens åsikter vid insatser av behov av särskilt stöd. Kontinuerligt göra uppföljningar av om stödet till eleven är relevant och om det behövs ytterligare stöttning. . (Skolverket, 2007 S. 30)

”Att barns behov av särskilt stöd bör relateras till omgivningen kan bli tydligt när fritidshem och skola arbetar tillsammans. De båda verksamheterna ställer delvis olika krav på barnet vilket kan innebära att barn som har behov av särskilt stöd i skolan inte behöver ha det i fritidshemmet och omvänt.” (Skolverket 2007. 31) Enligt läroplanen ska undervisningen anpassas till varje elevs behov och förutsättningar.

Hänsyn skall tas till de elever som är i behov av stöd och undervisningen ska anpassas så alla kan nå målen och ge extra hjälp åt de som har svårigheter. Undervisningen kan därför aldrig utformas lika för alla. Läraren ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. (skolverket, lgr 2011. S.9)

(15)

11

För att stödja elevernas utveckling och lärande ska det finnas ett bra samarbete mellan skola, förskoleklass och fritidshem. I samarbetet ska det finnas särskild uppmärksamhet för barn med behov av stöd. (skolverket, lgr 2011 S.15)

3.8 Hur bör barn med ADHD stöttas?

Istället för att ge en negativ respons på ett oönskat beteende är det viktigt att ge positiv feedback till ett barn med ADHD, ge belöning för det som är bra. belöningarna bör vara omedelbar, återkommande, påtagliga, tydliga, relevanta och konsekventa. När en situation börjar utvecklas åt fel håll är det viktigt att försöka styra det i en positiv riktning istället för att kritisera det som gick snett i efterhand. Barn som har ADHD behöver antingen kontinuerligt stöd innan de ställer till det för sig eller negativ respons efteråt. Vilken slags hjälp vill du ge?

Försök förstå vad som ligger bakom exempelvis ett utbrott. Det är lätt att man blir upptagen av sin egen reaktion inför något än att stanna upp och försöka förstå vad som egentligen hände. Stanna upp och fundera på varför han/hon gjorde så, finns alltid en förklaring även om den inte alltid känns rationell. Det finns flera sätt att få svar på varför barnet reagera som han/hon gjorde. En viktig del är att faktiskt fråga, öppna upp för en konversation. Här är det viktigt att verkligen lyssna på det barnet har att säga. Fundera på hur du själv skulle reagera i samma situation, försök sätta sig in i de känslor som barnet upplever. Minimera konflikterna genom att bortse från skuldfrågorna. Det spelar ingen roll varför han/hon inte har pennan med sig till lektionen, inrikta diskussionen om vad slutresultatet har blivit. Kritisera beteendet inte barnet. (Kutscher, 2010. S. 58-62.)

Undvik de tre dödssynderna, dessa metoder funkar inte – de är rent av skadliga.

1. Undvik att tjata, det har inte gett något resultat hittills. Om du inte har något vänligt att säga, strunta då i att säga det. Men också enkla frågor som ”hur har du haft det idag”

kan utlösa frustration. (Kutscher, 2010. S. 71.) Uppmuntran och positiv förstärkning av önskvärt beteende påverkar barnet betydligt mer effektivt. Det är viktigt att förstå barnets speciella svårigheter för att kunna uppmuntra och berömma, ta reda på vad som överhuvudtaget är möjligt för att klara av det. Först då är det rimligt att ge vettiga uppgifter och ställa krav som barnet kan uppnå. Det är också viktigt att tänka på omedelbar feedback. (Kadesjö, 2001. S. 155)

(16)

12

2. Håll inga långa föreläsningar då inte heller funkar. För ett barn med ADHD som har svårigheter med att uppleva tiden kan dessa stunder upplevas som oändliga. Ge istället korta och tydliga anvisningar. (Kutscher, 2010. S. 71.)

3. Börja inte bråka, det krävs två personer för att starta ett bråk så gå aldrig in i det.

(Kutscher, 2010. S. 71.)

Sätt värde på humorn kreativiteten och energin hos den som har ADHD, betrakta dem som enastående original. Ett viktigt tips är att planera i förväg. Om det sker större förändringar bör du förvarna om det innan. Prata om vilka förväntningar som finns, låt eleven upprepa med egna ord vad han/hon har ställt upp på att göra. Det är bra att testa sig fram vad som fungerar, alla är olika. Fungerar det inte bör man testa något annat. ”De barn som är i störst behov av kärlek ber alltid om det på ett sätt som är svårt att uppbåda kärlek inför.” (Kutscher, 2010. S.

75.)

I läroplanen står det att varje barn ska ha förutsättning att utvecklas utifrån sin egen förmåga.

Liknande ambitioner kan man hitta i åtgärdsplaner för barn med behov av särskilt stöd, ADHD. Oftast är det högt ställda mål som bara kan uppnås med speciella stödinsatser och ekonomiska resurser. Verkligheten ser helt annorlunda ut och man får nöja sig med betydligt lägre ambitionsnivåer. Att skolan inte ska göra ont för dessa barn är ett patetiskt mål men är i många fall det ända som är mest realistiska idag. Det finns ingen ideal skolsituation för barn med koncentrationssvårigheter som ADHD, oftast lär de sig bäst och mest genom korta lektionspass med speciallärare. Å andra sidan är kanske inte isolering den bästa lösningen heller. (Kadesjö, 2001. S. 179)

Barn med ADHD har en bristande organisationsförmåga. Detta kan skapa oreda och irritation i skolvardagen. Det finns verktyg för att underlätta detta för dessa elever.

 En anteckningsbok att skriva upp hemuppgifter. Det är svårt att komma ihåg vilka uppgifter som ska göras till vilken dag. Att skriva upp läxorna ger en ökad chans att de blir gjorda. Som lärare/pedagog är det viktigt att se till att han/hon verkligen skriver ner uppgifterna i sin bok. Ha samarbete med hemmet så de också vet vad som gäller.

Ett annat bra hjälpmedel är en mapp med fickor på båda sidorna för att papper som kommer från skolan, till vänster, och alla papper som ska tillbaks till skolan till höger.

Mappen ska med på varje lektion och det är bra om föräldrarna är med hemma och ser till att det som ska med till skolan ligger i mappen. Det blir mycket kaotiskt för barn

(17)

13

med ADHD att hålla reda på en massa olika pärmar och anteckningsblock. Försök att minimera det till en eller två istället. (Kutscher, 2010. S. 116)

 Som extra komplettering kan du som lärare/pedagog dela ut en lista på alla veckans hemuppgifter, eller lägga in dem på internet. Se till att eleverna har hemnummer till varandra för att de ska kunna ringa och fråga en kompis om de missat att skriva upp något. Kan vara nödvändigt att ha en månadsplanering då en elev med ADHD lätt glömmer bort uppgifter som ska vara inne om tre veckor. Med en månadskalender blir det tydligt vilket datum den ska vara klart och hur lång tid han/hon har på sig.

(Kutscher, 2010. S. 116)

 Ge barnet en gynnsam placering i klassrummet. Vissa har det bäst nära läraren medans andra kan finna det distraherande, dessa elever kan vara bra att placera i ett lugnare hörn av klassrummet. Försök att presentera undervisningens innehåll på ett livligt sätt.

Barn med ADHD är som nattfjärilar och dras till det som lyser starkast – oavsett vad det är. Läraren måste vara mer intressant än gemet som ligger på bänken. (Kutscher, 2010. S. 116)

 Skapa god ögonkontakt och för att locka barnets uppmärksamhet kan läraren exempelvis knacka mot en bänk. Att använda frasen ”det här är viktigt” kan också vara bra för att väcka uppmärksamhet. Det är också bra att dela upp längre

instruktioner i mer lättillgängliga moment. Kontrollera om eleven har förstått. Kan vara bra att uppmana dem att stryka under nyckelorden i en instruktion.

(Kutscher, 2010. S. 117) Som vuxen är det viktigt att vara tydlig, tydlig är man inte genom att skrika högre eller upprepa tillsägelserna. Det handlar om att beröra barnets medvetande på flera plan. Hörselintrycken är ofta svåra för barn med ADHD att ta till sig måste den vuxne se till att informationen når eleven på andra vägar. Exempelvis genom beröring och starka känslointryck men var noga med att de olika signalerna ger samma intryck så inte orden säger en sak och tonfallet en annan. (Kadesjö, 2001. S.

158)

 Låt barn med hyperaktivitet röra på sig genom att be dem om hjälp att dela ut och samla in papper och liknande. Det är även viktigt att informera eleven och föräldrarna om hur han/hon ligger till. Barn med ADHD har oftast en överdriven optimistisk uppfattning om hur de ligger till. Berätta konkret hur det ser up för eleven i skolan.

Om läraren är osäker på att eleven kommer klara ett prov kan de få göra ett testprov innan för att se vad de behöver träna mer på. Två uppsättningar av böcker kan vara

(18)

14

bra, om det är möjligt, då kan eleven ha en hemma och en i skolan. (Kutscher, 2010. S.

118)

 Gå konkret tillväga för att minska och ta upp problem som kan uppstå: beskriv vad problemet är och vilka konsekvenser de får, detta ska göras i samband med att problemet har uppstått.

Använd tidur och planeringsschema för att dela in arbetsuppgifter i hanterbara och tydliga moment. Detta bidrar till att göra den abstrakta delen med tid mera konkret och förebygger dessutom tjat. (Kutscher, 2010. S. 119)

 Ge respons på eventuell läkmedelsbehandling. Många barn med ADHD får hjälp att klara vardagen med hjälp av läkemedel. Medicinerna stimulerar de främre delarna i hjärnan som inte filtrerar bort sådant som lätt distraherar lika effektivt som de borde.

(Kutscher, 2010. S. 120)

Ett barn med ADHD kan inte på samma sätt som andra barn använda de erfarenheter och färdigheter de lär sig i leken. Leken är en stor del i fritidsverksamheten och det kan uppstå svårigheter för dessa barn när de i relation med andra ska komma överrens. De är inte riktigt medvetna om hur effekten av en handling uppstår och allt är väldigt slumpartat. De kan inte heller använda den erfarenheten till nästa gång och lyckas bättre med uppgiften. Här behöver de vuxnas hjälp att bli mer medveten om vad de faktiskt gör. Meningen är inte att pedagogen helt och hållet ska styra barnets lek eller andra aktiviteter eller tala om precis vad han/hon ska göra, utan istället försöka med sin struktur och sina ramar försöka öka barnets egen förmåga att styra sin lek. Uppgiften blir att barnet ska stanna upp och tänka efter, ”vad är det jag ska göra”, ”hur ska jag göra för att åstadkomma det jag tänkt”.

Ett sätt att hjälpa dem få insikt i detta är att få dem att sätta ord på sitt handlande genom att fråga vad de vill göra, upprepa instruktioner eller berätta vad deras plan är med något. Genom att man som vuxen återvänder till barnets plan under hela processen, pratar om vad barnet gör i relationen till utgångsplanen och kommenterar stegen fram till ett resultat hjälper det dem att förstå att de faktiskt hade en plan och ett mål för sin handling. En ytterligare förstärkning är att få barnet att själv berätta vad de gjort. (Kadesjö, 2001. S. 167)

Samlingar är något som många fritidshem har och det förekommer ofta i skolan också. För ett barn med ADHD kan dessa stunder vara väldigt jobbiga och slutar ofta med att han/hon stör och saboterar samlingen. Det bästa brukar vara om barnet med svårigheter får delta på sina egna villkor utan att ge de allt för mycket uppmärksamhet, även om han/hon då kommer lite

(19)

15

på sidan om. Ger man barnet allt för mycket uppmärksamhet brukar det bara bli värre. Försök hitta en deltagarnnivå som passar just det barnet, även om det innebär att han ligger raklång i ett hörn utanför ringen, det är bättre än att inte delta alls. På samlingen behöver ett barn med svårigheter en vuxen att hålla kontakt med, en som sitter intill. (Kadesjö, 2001. S. 172)

3.8.1 Tidigare forskning – Hur bör barn med ADHD stöttas på bästa sätt Artikeln handlar om hur lärare kan stötta barn med ADHD och vilka verktyg de finns att använda sig av samt hur läraren kan utveckla eleven till bästa lärande. Författaren tar bland annat upp i en intervju med en expert inom området att som lärare måste man vara noga med att se till att eleven med ADHD hänger med på exempelvis instruktioner. Ett förslag som gavs är att göra ”drive bys” vilket innebär att läraren rör sig i klassrummet och klappar/stryker eleven med ADHD på axeln när han/hon går förbi för att fånga uppmärksamhet. Det är bra om läraren befinner sig nära eleven med ADHD. Hon tar också upp vikten av vart i

klassrummet barnet placeras. Vissa behöver sitta längst fram nära läraren medans andra fungerar bäst längst bak.

I sin undersökning intervjuade hon även lärare för att se vad deras erfarenhet av barn med ADHD är, vilka strategier de använder. Läraren stämmer av eleven med ADHD hur han/hon känner sig, vad som är jobbigt och om det är något som hänt för att kunna stötta på bästa sätt.

Det är viktigt att ge positiv feedback och att låta eleven ta korta pauser då barn med ADHD inte kan hålla fokus längre stunder. Ge eleven ett schema för dagen så han/hon vet vad som gäller och i vilken ordning, där kan de korta pauserna finnas med så det blir extra tydligt. Det underlättar att ha en bra relation med föräldrar för att uppnå bästa resultat. Informera vad som gått bra under dagen och vad eleven kanske behöver träna på och hur han/hon ska göra det.

Rutiner är något som underlättar för en elev med ADHD, dagarna ser ut på i princip samma sätt. Som lärare måste man komma ihåg att vissa dagar inte alls funkar och att man då inte tvingar eleven eller börjar tjata eftersom situationen oftast bli värre. Samtala istället med eleven när han/hon lugnat ner sig och prata om hur de ska lösa situationer som uppstår.

Hon beskriver enkla strategier som kan underlätta för eleven att fokusera genom att låta honom/henne stå vid sin bänk, ha något i handen att klämma på (stressboll), ha en tydlig checklista så eleven tydligt ser när han/hon är klar med en uppgift och kan gå vidare till nästa.

Det är också bra att ha en timer för att eleven ska se hur långt det är kvar innan han/hon får ta en kortare paus.

(20)

16

Fundera ut hur eleven ska sitta i klassrummet och då handlar det inte bara om längst fram eller längst bak utan också om med vem eller vilka ska eleven med ADHD sitta med. Är det bäst om han/hon sitter själv, eller räcker det om det är en ledig plats till nästa elev. Läraren vet oftast vem eller vilka barnet fungerar bäst med och kan placera ut alla elever så arbetsron fungerar. Det är också bra om eleven får arbeta i mindre grupper.

Nyckeln är att lära sig hur just den här eleven funkar och hur han/hon lär sig på bästa sätt. Det kan ta sin tid med om läraren, eleven och hemmet samarbetar blir resultatet oftast de bästa.

(Colberg 2010. S. 27)

(21)

17

4. Resultat

Intervjuerna som gjorts innefattar tre fritidspedagoger och tre lärare i olika åldrar, kön och erfarenhet. Jag använde mig av tio frågor samt några underfrågor beroende på hur de svarade, vissa av frågorna gick in i varandra. Jag har därför inte med alla frågor som rubrik när jag presenterar svaren. Svaren jag fick sammanfattades eftersom de svarade ganska lika på frågorna och eftersom alla intervjuade är från samma skola var det mer passande. Här följer en sammanfattning på svaren jag fick.

4.1 Intervjuer

Vad är din erfarenhet av barn med ADHD?

Samtliga jag intervjuade har stött på elever med ADHD, det har funnits minst en i varje klass och på varje fritidshem. Allt fler barn får diagnoser och framförallt ADHD, kanske har det blivit lättare att upptäcka svårigheterna hos ett barn. Förr pratades det om ”bråkiga barn”, dessa barn har mycket energi och svårt att sitta still. Det kan gå väldigt fort när det blir fel för barn med ADHD, det räcker med att de uppfattar en blick från någon fel och utbrottet är i full gång. Svårigheterna visar sig på olika sätt hos olika personer och alla har olika

svårighetsgrader. Ibland kan det upplevas som de inte får stå för vad de gjort, om ett barn exempelvis slängt ut något på golvet sker möjligtvist ett samtal med eleven men de behöver inte plocka upp efter sig, kanske för att man måste välja sina strider.

Barn med ADHD är väldigt impulsstyrda och tänder till väldigt fort. De klarar inte av när det blir störningar runtomkring. ADHD kan uttrycka sig genom att barnet säger fula ord men såklart är alla olika. Vid utbrott och när barnet slänger ur sig ett fult ord är det viktigt att komma ihåg att det inte är personligt menat utan att det är barnets diagnos som ställer till det.

Barn med ADHD har ofta svårt för relationer till de andra eleverna. Det händer saker hela tiden och det går snabbt. De tar mycket energi, speciellt när de är mindre men de lär sig att leva med diagnosen och lär känna sig själva när de blir äldre, med hjälp av stöttning såklart.

De kan reflektera bättre själva om de klarar av en viss situation eller hur man ska göra för att exempelvis en utflykt ska fungera. Vissa barn med ADHD är utåtagerande genom våld medans andra genom att störa resten av gruppen. Alla är ju väldigt olika och ibland behöver vissa saker inte bero på diagnosen.

(22)

18

Vilka är de vanligaste situationerna som uppstår som kan bli svåra för barn med ADHD?

Tillfällen som kan bli svåra för barn med ADHD är oväntade situationer, stunder då det vardagliga mönstret bryts. Situationer som är oklara om vad som ska göras, förändrade rutiner, nya personer, när de blir störda i sitt arbete, den fria tiden på fritids blir inte som i skolan där de har ett fast schema. Valmöjligheter och framförallt väntetid och kö situationer blir jobbiga. Raster, idrott, fritids, lekar där det inte finns scheman och struktur blir knepiga för barn med ADHD. Det är ibland svårt att hitta utmaningar som inte är för lätta samtidigt som de inte ska vara allt för svåra så de tröttnar, engagemanget tar lätt slut för barn med ADHD.

Hur kan du som lärare/pedagog stötta barn med ADHD på bästa sätt?

Det som lärare kan göra för att underlätta skoldagen är att ha det på samma sätt varje dag.

Prata klartext, tänka på att vara mycket tydlig och hela tiden ligga steget före. En av lärarna jag intervjuade berättade hur hon brukar göra med en elev i sin klass som har en ADHD diagnos. Hon förbereder eleven genom att noga gå igenom dagen på tavlan vilket gynnar alla barn, schemat står där hela dagen så alla kan följa det. Eleven med svårigheter har en lista på sin bänk med saker som gäller honom/henne, exempelvis står det att du låter kompisarna jobba ifred, försök att undvika ordet inte då det har en negativ effekt. Eleven får gå ut och ta ett varv i två minuter två gånger per lektion. Han/hon gör då ett tecken så läraren ser och hon visar att det antingen är ok att gå ut eller skakar på huvudet om det inte är rätt tillfälle. Detta är något de tillsammans har kommit överrens om. Läraren ser då till att ingen annan går ut från klassrummet under tiden eleven med ADHD tagit paus för att eliminera störningar.

Placering i klassrummet är också något att tänka på vad som fungerar bäst för eleven. Just den här eleven sitter själv längst fram nära läraren så hon lätt kan ha uppsikt. Vid varje lektion sätter hon upp små mål som barnet med ADHD ska jobba efter. Arbetar de med matte har hon satt kryss vid ett specifikt ställe och förklarar att du jobbar hit och när du är klar räcker du upp handen tills jag kommer . Så håller de på för att de inte ska bli för långa stunder.

De andra barnen kan ibland undra varför eleven i fråga gör vissa saker men då förklarar läraren att alla behöver träna på olika saker, någon behöver bli bättre på matte medans någon annan behöver träna på att sitta still. Just denna klass är något mindre då eleven med dessa svårigheter går där.

(23)

19

Det är viktigt att ha ett bra samarbete och en bra relation, självklart är det bra att ha det med alla barn tillägger hon. Men extra viktigt med barn som har behov av extra stöd. Bra

samarbete med hemmet underlättar otroligt mycket. Med eleven i klassen har lärare och föräldrar ständig kontakt via mail om hur allt går och även samtal.

Sedan är det bra att försöka tänka positivt och en del saker som eleven med ADHD gör och säger inte är personligt. Det är oftast de här barnen som sätter sig mest i hjärtat. Man gör så gott en kan, tillägger hon och tar hjälp av sin erfarenhet samt att det är bra att ha någon att bolla med.

Som lärare och pedagog måste du vara väldigt fyrkantig med de här barnen. Viktigt att följa schemat, vara tydlig, hålla sig inom ramarna. På fritids finns det även ett schema för barn med ADHD och självklart för alla andra, men det är skapat främst för barn med svårigheter.

Placering i samlingar, matled och så vidare är något som vi pedagoger kan vara med och styra föra att underlätta för barnet, förklarar en fritidspedagog. Berätta för barnet med ADHD varför man gör på ett visst sätt, oftast förstår de och godkänner det utan bråk bara de får veta varför.

Det är viktigt att förbereda dem långt i förväg om vad som kommer hända. Prata och informera föräldrar och försök ligga steget före även om det är svårt när man har en hel fritidsgrupp att ta hand om. Det kan vara bra om de får vara på lite lugnare utrymmen där de inte blir störda i sitt arbete. Viktigt att ha ett extra öga på dessa barn och se till individens bästa. Hjälp dem bygga upp en bra bild av sig själva, försök hitta deras intressen och ta in det i undervisningen. Låt dem ta pauser, sitta vid datorn, ut och spela fotboll en stund, läsa en tidning med mera. Det gäller också att välja sina strider, går inte att tjata på dem om precis allt. En lärare berättar att han/hon sett bra resultat av medicinering även att det är en väldigt kontroversiell fråga där det finns många delade åsikter.

Blir lätt att man känner sig tjatig, är nog både älskad och hatad i vissa stunder. Kan vara bättre att samla ihop saker som blivit fel under dagen och ta allt i slutet istället för att gå och tjata hela tiden.

Det är bra med kommunikation och att lära känna barnet samt skapa ett lugn och se till att eleven får i sig bra mat eftersom det också påverkar humöret. En fritidspedagog berättar om ett barn som gick på fritids för ett tag sedan som inte klarade situationen när fritids började på eftermiddagarna, upplevde de som rörigt och allt blev fel. De löste det genom att han/hon fick

(24)

20

sitta kvar vid datorn i klassrummet tills det var mellanmål, fick ofta ha en kompis med sig.

Och det funkade bra och barnet var lugnare.

Lär känna eleven och se vad just han/hon har för behov, viktigt att skapa en bra relation. Vara konsekvent och stå för det du säger, gör upp vilka regler som gäller och tänj inte på dem. Kan exempelvis vara att eleven ska jobba två sidor och sedan får ta en paus genom att rita fem minuter. Då är det viktigt att vara tydlig och sätta gränser, visa respekt och få dem att känna tillit. Prata med dem om hur de ska göra när de exempelvis blir arga, kanske är det bäst att gå ifrån situationen och lugna sig och sedan prata och lösa den. Det är också viktigt att lyssna på eleven, barn med ADHD får oftast skulden om det har varit något bråk. Ta reda på vad som verkligen har hänt och försök att ha god föräldrakontakt.

Hur upplever du att stödet för barn med ADHD ser ut i skolan, i jämförelse med fritidshemmet?

Det finns inget fysiskt stöd för elever med ADHD i klassen och det är väldigt sällan en elev med ADHD får något särskilt stöd. Det är läraren som får se till att det funkar, de kan ta stöd av fritidspedagogen som finns i klassen och det är vanligt att det finns en fritidspedagog kopplat till varje klass, men det finns ingen extra resurs. Sedan finns det speciallärare dit eleven kan gå och får hjälp så att han/hon kan nå målen i exempelvis trean samt att eleven kan gå till en specialpedagog på samtal en viss tid varje vecka. Där pratar de om vad som kan vara jobbigt och när det känns besvärligt, de får rita situationer och kommer på knep som kan underlätta exempelvis att räkna till tio. Sen kan man alltid vända sig till Bup om det finns frågor.

Om det skulle finnas en resurs i skolan så följer den inte med på fritids där det kanske skulle behövas mer då den fria tiden och lek är svårt för barn med ADHD. Kontakten mellan skola fritids kunde vara bättre med tiden räcker inte till. Lärare och pedagoger få prata så mycket som det går sinsemellan om det är något som hänt under dagen, tar upp den viktigaste informationen sedan förutsätter man att de kan hantera situationen.

På fritids är leken en väldigt stor del och det är oftast där det blir fel för en elev med ADHD.

Där följs inte samma slags schema som i skola, det är mer fritt. På ett fritidshem har de infört ett schema som berättar i vilken ordning och tid exempelvis mellanmål, utelek, innelek är. Ett barn med ADHD har svårt att förstå de sociala reglerna i exempelvis lekar så om de andra barnen springer iväg från honom/henne kan barnet med svårigheter tro att det är en lek och

(25)

21

jagar dem fast de andra barnen blir rädda. Då är det viktigt som pedagog att vara med och stötta, kanske vara med i leken och så till att den funkar och sedan backa för att ha koll.

Som fritidspedagog är du med i skolan och blir till viss del som en resurs till en elev med ADHD, händer det något i klassrummet är det ofta pedagogen som kanske får ta ut eleven. Är det två vuxna kopplat till en klass är det alltid bra att försöka dela upp klassen så eleven med ADHD hamnar i en lite mindre grupp eller att man delar upp i halvklass.

Finns det överhuvudtaget resurs i skolan så finns de oftast inte på fritids, det känns som man inte räcker till. Det ska krävas mycket innan en resurs blir tillsatt på en elev, men det är en fråga om ekonomi.

Alla var överrens om att skulle det finnas en resurs till elever med ADHD så följer den inte med till fritids, men det är mycket sällan som en elev med de svårigheterna får en fysisk resurs. En av lärarna jag intervjuat har fungerat som resurs till en elev med ADHD och i det faller fanns inget sådant stöd på fritids.

Fungerar samarbetet bra mellan skolan och fritidshemmet?

Alla är överens om att det fungerar men det skulle kunna vara bättre. Läraren informerar om det är något speciellt, kanske har varit en jobbig dag för eleven och berättar situationer som hänt. Får också information om de jobbar på ett speciellt sätt med eleven, exempelvis barnet som fick sitta kvar efter skolan och spela dator en stund. De önskar att de kanske kunde sitta ner tillsammans och prata ihop sig mer men det finns ingen tid för det. Blir oftast lite i förbifarten eller att läraren ringer till fritids. Kan vara intressant att få tid att diskutera, är det samma barn vi ser? Hur är det här och hur är det på fritids?

Hur skulle du vilja jobba?

Här var alla överrens om att de ville ha mindre barngrupper/klasser för att kunna hinna med och se alla barn bättre. Med mindre barngrupper på fritids skulle det finnas utrymme att hitta på mer saker tillsammans. En fritidspedagog berättar att de tyckte det var en stor förändring när de skulle vara 25 barn inskrivna på fritids, nu är det nästan 40 barn på varje avdelning och ingen mer personal. Önskar även bättre lokaler på fritids, mer rum så de kan få gå undan om de vill.

(26)

22

En extra resurs var något som de också önskade sig då de alla hade minst en elev med behov av särskilt stöd, behövs speciellt när något händer. Som ensam lärare eller pedagog kan du inte lämna resten av gruppen för att ”ta hand om” eleven med ADHD. Men det handlar om pengar och de ska mycket till innan en fysisk person sätts in tyvärr. Vi får lösa det på bästa sätt med de verktyg vi har och det funkar men klart att det kan bli bättre, berättar en lärare.

(27)

23

5. Diskussion

Det är mycket litteraturen tar upp som stämmer bra överrens med det som framkom av intervjuerna. Hela tiden ge stöttning åt eleven med ADHD och försöka ligga steget före. Men det framkommer också att verkligheten inte riktigt ser ut som det står i styrdokument och litteratur. I läroplanen står det bland annat ” Kommunen bör anpassa storleken på

barngruppen, personaltäthet, gruppsammansättningar till barnens behov och säkerhet samt ta extra hänsyn till hur många barn det är som har behov av särskilt stöd.” (Skolverket 2011.

S. 15) Det jag kan se och det som de flesta pedagoger och lärare säger är att de önskar mindre barngrupper/klasser och mer personal för att hinna med alla barn bättre och kunna hitta på mer saker tillsammans. Dagar då det är många barn på fritids kan det kännas som att det enda man får göra är att se till vart alla barn är och se till så det inte blir bråk och stök. Två av de sex personer jag intervjuade hade klasser som var mindre på grund av att de hade en elev med ADHD (bland annat). I det fallet stämmer det med vad som står skrivet i läroplanen.

Med allt för stora klasser och barngrupper på fritids blir det som lärare och pedagoger

berättar, svårt att hinna med alla barn och jobba så som man egentligen skulle vilja. Oftast får de barn som syns och hörs mest mer uppmärksamhet och de som är lite tillbakadragna får klara sig själva. Det gäller att försöka hitta en balans så alla får den uppmärksamhet de behöver, vilket inte är lätt.

Men det står också ”Skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver.” (Skolverket 2011. S.11) det som framkom av intervjuerna är att väldigt sällan får barn med ADHD stöd i form av en resurs. Även om några av de jag intervjuat har önskat en resurs då situationer ibland varit ohållbara. Det som också

framkommer av intervjuerna är att lärare och pedagoger sliter som bara den för att vardagen ska fungera. Av det jag har sett och hörs löser personalen situationer väldigt bra utifrån de förutsättningar som finns. Samtliga var överrens om att de önskar bättre resurser och om det mot förmodan skulle finnas stöd så följer det inte med barnet på fritids, vilket är mycket märkligt. Framförallt när både böcker och erfaren personal bekräftar att den fria och mer ostrukturerade tiden såsom på fritids oftast är mycket svår för elever med ADHD.

Kadesjö skriver i sin bok att verkligheten ser helt annorlunda ut och man får nöja sig med betydligt lägre ambitionsnivåer. Att skolan inte ska göra ont för dessa barn är ett patetiskt mål men är i många fall det ända som är mest realistiska idag. Så kan det tyvärr se ut, lärare och

(28)

24

pedagoger ser till att det fungerar och inte är allt för mycket stök. Men hur mycket lär sig eleven då egentligen? Oftast får en elev med ADHD sitta själv i ett anslutande grupprum, där är det vikigt att tänka efter varför han/hon sitter där. Är det för att det ska vara lugnt i

klassrummet eller för att det är vad den eleven behöver? Det är inge fel med att en elev som behöver lugn och ro får det men reflektera över syftet med att låta eleven sitta där. Får

han/hon något gjort eller är det mer ett sätt att behålla husfriden? Kanske kan den eleven sitta där med en eller två kompisar, se till att eleven jobbar genom att sätta upp korta mål och följ upp. Det är även viktigt att komma överrens med eleven om vad som gäller och varför han/hon får gå undan, så eleven inte känner sig bortvisad eller att han/hon inte är en del av gemenskapen. Detta kan nog bara förvärra situationen för barnet och sänka självförtroendet.

När jag hör att det är nästan 40 barn på två ordinarie personal i ett fritidshem är det mycket imponerande att personalen får till en så bra verksamhet som det faktiskt är på många av de ställen jag har sett. Speciellt när minst ett barn har ADHD eller andra svårigheter. Jag har fått många bra tips på hur olika situationer som uppstår kring ett barn med ADHD kan lösas.

Självklart är alla olika men finns förståelsen för diagnosen och kunskap om olika metoder och de tips jag skrivit om från både böcker och lärare/pedagogers erfarenhet, finns det en bra grund att stå på. Nästan allt som står i litteraturen är kopplat till skolan, hur lärare kan stötta barn med ADHD under skoltid. Fritids glöms lätt bort, självklart kan de tips och metoder jag fått från skolamiljön även användas på fritids.

Enligt Gillberg har ett av åtta barn i skolåldern en ADHD diagnos. Det skulle vara intressant att veta om pedagoger, lärare och andra vuxna som jobbar på skolor har rätt kunskap att hantera och se till att dessa barn får en bra skolgång som gynnar deras behov och

förutsättningar. Min intervjustudie innefattade endast sex personer och de var införstådda med vad diagnosen innebar och de såg alltid till att lösa problem som uppstår kring dessa barn utifrån sin erfarenhet och vad just det barnet behöver. Men så kanske det inte är överallt, alla vet kanske inte vad ADHD är och då blir det svårt att ge den stöttning som krävs.

Sedan är det viktigt att komma ihåg att problemen inte ligger hos personen utan svårigheterna kommer fram i förhållande till miljön. I skolan förväntas eleverna att sitta stilla, jobba i lugn och ro, hålla ordning på sina saker med mera. Allt detta som en person med ADHD har svårt för, därför är det så viktigt att de får rätt hjälp och stöttning. Dels för att klara skolan och nå de mål som krävs men också så de får lyckas och känna sig bra. Det kan lätt bli en negativ

(29)

25

spiral nedåt för dessa barn med en massa tjat och saker de inte behärskar, då är det viktigt att vända den spiralen att gå uppåt och stärka deras självförtroende, vilket gäller alla barn.

I enkätundersökningen som Nilholm skrev som framgår det bland annat att målen kanske är för svåra för barn med ADHD att uppnå. Där kan man fråga sig vems problemet är? Är det skolan eller individen som misslyckats om eleven inte når målen? Nu menar jag inte att en elev med ADHD nödvändigtvis inte ska ha andra mål men de behöver andra vägar för att uppfylla dem. En engagerad lärare och helst en fysisk resurs som stöttar eleven kan vara nödvändigt för att eleven ska ha rätt förutsättningar att klara målen.

Där ingår även fritids, det kan kännas som ett lika stort misslyckande att inte klara

matteprovet som att inte kunna vara med och leka då det sociala spelet inte alltid fungerar.

Det handlar om att ge stöttning och ge positiv feedback för att inte hamna i det negativa träsket. Samtidigt som det är viktigt att prata med barnet om varför det blir fel i en viss situation och komma fram till lösningar på hur de kan göra nästa gång de känner att de blir exempelvis arga. Förståelse för barnet är också viktigt, ta reda på varför han/hon känner som hon gör. Detta är något som både böcker och intervjuerna kommer överens om. Lyssna och sätta sig in i hur barnet känner. Även om det är svårt tror jag det är viktigt att man skapar en förståelse innan man går in och startar ett samtal.

Kutcher skriver om att undvika de tre ”dödssynderna” och det är saker jag kan känna inte fungerar med något barn oavsett diagnos eller inte. Att tjata är helt meningslöst för de leder bara till irritation hos både barn och vuxen. Men det är svårt att få dem att lyssna ibland och framförallt barn med ADHD som kan tyckas inte lyssnar, men det har med deras svårigheter att göra. Därför är det bra att minimera tjattillfällena så mycket som möjligt genom att bland annat se till att han/hon har bra material i form av anteckningsbok att skriva ner läxor vilket minimerar tjat och konflikter om varför eleven inte kom ihåg att göra läxor. Ha bra pärmar och mappar för att undvika för mycket grejer vilket är svårt för dessa barn. Vara tydlig med instruktioner och gärna låta dem få det skriftligt, finns många bra tips.

Det var mycket intressant att höra hur pedagoger och lärare jobbar med barn som har ADHD.

De lägger ner mycket tid och energi för att få vardagen att fungera. Det går inte att undvika alla situationer som kan bli svårt för eleven med ADHD, även om man försöker minska dem så gott det går. Det böckerna säger och som fungerar i verkligheten, (tillägger återigen att alla är olika och det gäller att hitta vad som fungerar för just den individen) är att komma överrens med barnet att han/hon får ta korta pauser på ca två minuter då eleven går ut ur klassrummet

(30)

26

och tar ett varv. Ett bra tips som jag fick av en lärare är att bestämma ett tecken med eleven som talar om att han/hon vill ta en paus. Läraren gör då ett tecken tillbaks för att tala om ifall det är ok. Det är ett smidigt och enkelt sätt att lösa eventuella problem utan att de övriga i klassen behöver märka något.

Att ha en bra relation och samarbete är något som alla var överrens om. Föräldrar lämnar de värdefullaste de har åt lärare/pedagoger och de flesta är insatta och vill hjälpa sitt barn på bästa sätt. Uppdatera föräldrarna om hur det går, vad som är bra, vad eleven kanske måste träna lite mer på. Se till att de är delaktiga och vet vad som händer. Har det uppstått en situation i skolan eller på fritid så meddela föräldrar, även om konflikten är löst. Det som är viktigt att tänka på är att inte bara informera om det negativa som sker kring barnet. Försök att hitta något bra eller något som utvecklas på ett bra sätt hos eleven. Jag har hört föräldrar som tänkt när de ska hämta på skola/fritids ”vad har han ställt till med idag då”. Man ska heller inte försköna situationer utan på ett konstruktivt sätt berätta vad som hänt, hur de löste det, vad som varit bra, vad skolan ska bli bättre på och kanske vad barnet måste träna på.

Att vara tydlig med schemat för dagen är något som underlättar för ett barn med ADHD, det tror jag underlättar för alla barn även om de kanske inte är i lika stort behov av det. Vissa gjorde ett schema som eleven hade på bänken där han/hon lätt kunde se vad som gäller för dagen. En lärare hade även en lapp där det stod som små regler exempelvis ”låt kompisarna jobba ifred” och ”du får ta korta pauser i lektioner”. Undvik order inte så mycket som möjligt då det har en negativ klang. Något som också har bra effekt är att försöka ha det på samma sätt varje dag, alltså väldigt fyrkantigt. Det går såklart inte varje dag och det skulle bli enformigt, måste tänka på hela klassen. Det man då kan göra är att förbereda eleven långt innan om de exempelvis ska åka till museet. Prata om vad som gäller, hur eleven känner inför detta, informera föräldrar så de kan förbereda sig hemma. En av de jag intervjuade berättade om just en sådan händelse. De skulle åka någonstans med klassen och läraren satte sig med eleven några dagar innan och informerade och pratade om hur den dagen skulle se ut. När barnet kom dagen efter hade han reflekterat och kommit fram till att det skulle vara för jobbigt att följa med, hon/han kände sig inte bekväm i den situationen.

Viktigt att de får bestämma själva och känna vad de klarar av samtidigt som de måste få känna sig välkomna så de inte tänker att de inte vill följa med för de vet själva att de kommer störa de andra. Utan att det är ett beslut som de gör för att de ska kännas bra, låt dem

(31)

27

bestämma och reflektera själva kanske det går lättare den gången de bestämmer sig för att följa med eftersom det då är ett eget beslut.

I artikeln jag hittade hade författaren precis som jag gjort sex intervjuer med endast lärare. Jag tyckte det var intressant hur lika svar vi hade fått. Lärare och pedagoger jobbar utifrån

liknande verktyg här som i Kalifornien. Nu är det bara en jämförelse med vad en annan person har gjort och skulle vara intressant att göra fler jämförelser för att hitta liknelser och skillnader.

Jag har använt mig av olika böcker för att beskriva vad ADHD är, vad fritidshemmets roll är samt hur stöttningen ser ut. Jag har varit noga med att försöka hitta så nya böcker som möjligt då forskningen hela tiden går framåt och jag ville ha så nya resultat som möjligt, samtliga böcker är från 2000-talet. I vissa stycken har jag även kollat hur väl informationen stämmer överrens med vad de andra böckerna säger för att få en starkare grund. När det gäller exempelvis hur många procent av alla barn som har en ADHD diagnos så kan siffran inte stämma exakt då det ändras från år till år men jag tog den nyaste undersökningen jag hittade i böckerna.

5.1 Slutsats

Lärare och pedagoger kan stötta barn med ADHD genom att hela tiden stötta och vara med och se till så de har de förutsättningarna som krävs för att klara sin skolgång, såsom

exempelvis ha ett tydligt schema som de kan följa under hela dagen. Det är också viktigt att vara fyrkantig och försöka se till så dagarna ser likadana ut, förändringar är jobbigt för barn med ADHD.

Lärare och pedagoger kommer på knep för att få vardagen att fungera för elever med ADHD.

Det kan handla om material som gör det lättare för dem att hålla ordning på sina saker.

Samtala med eleven om vad som gäller, komma överrens om exempelvis han/hon får ta kortare pauser under lektionen.

På fritids är det mer fritt och där uppstår oftast svårigheterna mer tydligt än i skolan där det finns ett tydligt schema på vad som gäller. En del fritidshem har även infört scheman på vad som sker under dagen och i vilken ordning för att underlätta för barn med ADHD men självklart för alla barn.

5.2 Slutord

(32)

28

Jag har fått svar på de frågor jag hade kring barn med ADHD och hur stödet ser ut både i skola och på fritids. Jag har fått fram av min intervjustudie att stödet skiljer sig en del när de kommer på fritids men att personalen löser situationen på bästa sätt utifrån de förutsättningar de har. Med mer tid hade arbetet kunnat utvecklas tillexempel fler intervjuer kunde ha genomförts med lärare, fritidspedagoger, rektorer, specialpedagoger, speciallärare med flera.

Jag kunde haft med flera skolor för att se om det skiljer sig, kanske till och med olika

kommuner om det finns utrymme för det. Det skulle också vara intressant att intervjua elever, både med och utan ADHD för att se hur de upplever stödet från personalen på skolan, vad som är bra och vad som kan bli bättre. Detta är bara några förslag på hur man skulle kunna gå vidare med arbetet och fördjupa sig ännu mer i ett ämne som jag finner väldigt intressant.

(33)

29

Referenser

Andersson, B & Thorsson, L. (2008) Därför inkludering. Umeå: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Almer, G och Sneum, M (2012) ADHD hos barn och vuxna. Lund: Studentlitteratur AB Gillberg, C (2005) Ett barn i varje klass om ADHD och DAMP. Riga: Cura förlag och Utbildning AB.

Johansson, B och Svedner, P (2010) Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala:

Kunskapsföretaget AB.

Kadesjö, B (2001) Barn med koncentrationssvårigheter. Falköping: Liber AB.

Kutscher, M (2010) ADHD att leva utan bromsar. Lettland: natur och kultur, stockholm.

Nilholm, C (2007) Perspektiv på specialpedagogik. Polen: Studentlitteratur.

Nilholm, C (2012) Barn och elever i svårigheter – en pedagogisk utmaning. Lund:

Studentlitteratur AB.

Philgren, S (2011) Fritidshemmet. Lund: Studentlitteratur AB.

Skolverket (2007) Allmänna råd och kommentarer för kvalitet i fritidshem 2011.

Västerås: Edita AB.

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

Västerås: Edita AB.

Svenska Unescorådets (2006) . Salamancadeklarationen och Salamanca. Stockholm:

Utbildningsdepartementet.

Elektroniska källor

Colberg, L (2010) Classroom Management and the ADHD Student. School of Education andCounseling Psychologly Dominican University ofCalifornia.

http://www.eric.ed.gov/PDFS/ED510820.pdf - 2013-05-21 09.15 Landstinget i Värmlands hemsida, hämtad 2013-04-08. 13.30 http://www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Adhd/

(34)

30

Muntliga källor

Intervjuperson ett: 2013-06-05. 13.45 Intervjuperson två: 2013-06-05. 14.45 Intervjuperson tre: 2013-06-05. 15.30 Intervjuperson fyra: 2013-07-05. 12.15 Intervjuperson fem: 2013-07-05. 13.00 Intervjuperson 6: 2013-07-05. 14.00

References

Related documents

Eftersom barn i behov av särskilt stöd ofta inte får extra hjälp på fritidshemmet, hur gör pedagogerna då, för att alla barn skall känna att de får det stöd de behöver.. Martin

I detta index tilldelas varje land ett värde mellan 0 till 100, från minimal till maximal ekonomisk frihet, vilket i sin tur är ett viktat medelvärde av 12 underkategorier som

Man har dock sökt ett annat samband, och detta skulle göra strofen om Teoderik till en källa för konsthistorien. Den skulle handla om en skulptur. Statyn flyttades

Lärare A och Lärare B anser inte att man bör berätta för barnen i klassen och de övriga barnen om man har ett barn med diagnosen ADHD i klassen.. Lärare A talar hellre

Här anser jag att det skulle kunna vara specialpedagogens uppgift att samordna de olika instanser som kan vara inblandade och verka som en spindel i nätet och till exempel

We have shown (i) that foreign B-cell epitopes can be incorporated at least at three different insertion sites, even simulta- neously, without affecting the ability of RHDV VP60

I studien framkommer vidare att pedagogerna ser en brist i och är besvikna på det stöd de erhållit. Ett stort antal pedagoger pekar på att de saknar handledning och endast ett fåtal

Balodis reste till Sverige med min tillåtelse (jag var då stats- minister), för att närvara vid en vetenskaplig kongress men åter- vände icke till Lettland,