- V",
•f .i mAh' r .£*}*>.'
\! **
JüsS»
s|**;
*«40N
|t|Si®^S
•**sr
_____
Svensk Botanisk Tidskrift
Svenska Botaniska Föreningen
Program. Svensk Botanisk Tidskrift publicerar ori
ginalarbeten och översiktsartiklar i botanik, främst systematik, floristik, växtgeografi, växtekologi och växtfysiologi. I första hand trycks kortare uppsatser (ej över 16 sidor) av nationellt och nordiskt intresse skrivna på svenska. Tidskriften utkommer sex gånger om året; varje volym (sex häften) omfattar ca 360 sidor.
Ägare. ©Svenska Botaniska Föreningen, Sektionerna för botanik, Naturhistoriska riksmuseet, Box 50007, 104 05 Stockholm. Styrelse: Roland Moberg, Uppsala (ordförande), Margareta Edqvist, Nässjö (vice ordför
ande), Evastina Blomgren, Kungshamn (sekreterare), Göran Lundeberg, Lidingö (kassör), Stefan Ericsson, Umeå (redaktör), Anders Bohlin, Trollhättan, Thomas Karlsson, Enskede, Mats Karström, Vuollerim, Bengt Oldhammer, Orsa, Kjell-Arne Olsson, Kristianstad, Bengt Stridh, Västerås och Ulf Swenson, Uppsala.
Instruktioner till författare finns i första numret av varje årgång och kan även fås från redaktionen.
Redaktör. Stefan Ericsson, Institutionen för eko
logiskbotanik, Umeå universitet, 901 87 Umeå. Tel 090-77 84 12, fax 090-786 66 91.
E-post: [email protected]
Prenumerationer och enstaka häften beställes hos Britt Snogerup, Botaniska museet, Ö. Vallgatan 18, 223 61 Lund. Tel 046-222 89 65 fm.
E-post: [email protected] Tidskriftens postgiro är 48 79 11-0.
Pris 1997 265 kr inom Sverige, 335 inom Norden, 390 kr i övriga Europa och 445 kr utanför Europa;
för privatpersoner inkluderar detta medlemskap i Svenska Botaniska Föreningen. Enstaka häften 50 kr;
äldre volymer 155 kr.
Familjemedlemskap (utan tidskriften) i Svenska Botaniska Föreningen erhålles genom inbetalning av 40 kr på SBTs postgirokonto 48 79 11-0.
Redaktionen för SBT säljer även annan botanisk litteratur. Beställ från SBT, Botaniska museet, Ö. Vall
gatan 18, 223 61 Lund. Eller ring 046-222 89 65 fm!
Frakt tillkommer på angivna priser.
Flora över Dal av Per-Ame Andersson 1981. Beskriver kärlväxtfloran i Dalsland. 360 sidor, pris 110 kr. Tillägg i SBT 1984 häfte 2.
Västmanlands flora av Ulf Malmgren 1982. 670 sidor, pris 200 kr.
Atlas över Skånes flora av Henning och Gunnar Weimarck 1985. 640 sidor, pris 230 kr. Tillägg i SBT
1988 häfte 1.
Ölands kärlväxtflora av Rikard Sterner. Andra upplagan 1986, utgiven av Åke Lundqvist. 400 sidor, pris 260 kr.
Ångermanlands flora av Jan W. Mascher 1990. 720 sidor, pris 250 kr.
Östergötlands flora av Erik Genberg. Andra upplagan 1992, utgiven av Folke Lind. 224 sidor, pris 150 kr.
Härjedalens kärlväxtflora av Bengt Danielsson 1994.
368 sidor, pris 220 kr.
Hallands flora av Kjell Georgson m fl 1997. 798 sidor, pris 285 kr.
Halle- och Hunnebergs flora av Anders Bohlin och Mats Geijer 1989. 184 sidor, pris 80 kr.
Kärlväxtfloran i Amnehärad och Södra Råda av Arne Sjögren 1989. 112 sidor, pris 75 kr.
Floran i Oskarshamns kommun av Åke Rühling 1997.
327 sidor, pris 250 kr.
Träd och buskar i Sverige. En fältflora av Dag Ekholm, Thomas Karlsson och Ebba Werner 1991. 112 sidor, pris 60 kr.
Svenska svampnamn av Nils Lundqvist och Olle Persson 1987. 88 sidor, pris 37:50.
The non-lichenized Pyrenomycetes of Sweden av Ove E. Eriksson 1992. 208 sidor, pris 80 kr.
The lichens and lichenicolous fungi of Sweden and Norway av Rolf Santesson 1993. 240 sidor, 140 kr.
Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige av Ulf Arup, Stefan Ekman, Ingvar Kämefelt och Jan-Eric Mattsson 1997. 276 sidor, pris 300 kr.
Floravård i jordbrukslandskapet Skyddsvärda växter 1993. 560 sidor, pris 240 kr.
Generalregister till Svensk Botanisk Tidskrift 1967—
1986. 218 sidor. Pris 62:50.
Nätadresser. Svensk Botanisk Tidskrifts hemsida: http://www.sysbot.lu.se/web/sbt.html Index till Svensk Botanisk Tidskrift 1987-1997: http://ups.Jyto.uu.se/fytotek/sbf/indexl.html Svenska Botaniska Föreningens hemsida: http://www-pp.hogia.net/bengt.stridh/SBF/SBFhome.html Omslagsbilden: Från Eklandskapet vid Bjärka-Säby i Östergötland. Gammal ek vid Åkroken i närheten
av Stångån. - Foto Thomas Johansson 1996.
Förändringar av markanvändning i Eklandskapet kring Bjärka-Säby under 300 år
THOMAS JOHANSSON
Johansson T. 1997: Förändringar av markanvändning i Eklandskapet kring Bjärka-Säby under 300 år. [Changes of land use during 300 years in the oak-dominated landscape near Bjärka-Säby, SE Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 91: 193-208. Lund. ISSN 0039-646X.
Changes in landuse were studied in a 25 km2 grid-square near the Bjärka-Säby estate, SSE of Linköping, Östergötland county, SE Sweden. This region, ”the Oak-district”, is an unique agricultural landscape with large oaks and broad-leaved forest. Almost 190 threatend species have been found in the area. The composition of the present flora and fauna is thought to reflect former landuse and biotopes. In 1695, the study area was an agrarian and pastoral landscape with grazed woods, dominated by broad-leaved trees. Now, the landscape is dominated by arable land and coniferous forest, the broad-leaved forest and grassland having been reduced. With respect to the flora and fauna, these changes have taken place within a relatively short period of time. Frag
mentation has lead to a decrease in size, and an increase in isolation, of biotopes, especially in oakdominated forest and meadows, and also an increase in edge-effects. This process affects the total species composition: some species increase, others decrease or are approaching extinction.
The fragmentation of broad-leaved forest has ceased, but other threats remain. The abandonment of grazing in former open pastures has lead to a succession towards forest. This succession has increased dramatically since 1960. Conservationists have an important mission in maintaining biological diversity and biotope variation. The continued survival of species found in the region today must be secured through monitoring of landuse methods, e.g. clearing of late successions, and grazing by cattle.
Thomas Johansson, Skördegatan 6, S-582 53 Linköping, Sweden.
E-post: thomas.Johansson @ e. lst.se
I Östergötland mellan Linköping och Åtvidaberg finns ett unikt kulturlandskap - ”Eklandskapet” - med flera herrgårdar, som fortfarande har en stor andel ekdominerade lövskogar och hagmarker. Ek
landskapet har ett högt naturvärde som i huvudsak är knutet till de grova och gamla ekarna - en brist
vara i dagens natur (fig 1).
Det är framförallt den lägre floran och faunan som gör Eklandskapet så unikt. Ekarnas innevånare ger området dess särprägel med en stor biologisk mångfald. Många av organismerna knutna till ek är
” levande fornminnen” från värmetiden (Måreby 1995). Eklandskapet, och andra kulturlandskap, kan fungera som refugier för arter beroende av gamla, döda och ihåliga träd (Nilsson m fl 1994).
Eken, gårdagens statussymbol, är en myllrande livsmiljö, nödvändig för mer än 1 000 arter av växter och djur. Många av arterna är sällsynta eller hotade, både ur ett nationellt och ett internationellt perspek
tiv. Vid inventeringar inriktade på vedlevande arter
av insekter, men även lavar, mossor och svampar, har man i Eklandskapet funnit ca 190 rödlistade arter. Ungefär 3/4 av dessa är knutna till hagmarker och gamla, grova träd, medan de övriga har hittats i lövskog med gamla lövträd (K. Antonsson, pers medd.).
Historik
För 8 000 år sedan, i början på den period som kallas värmetiden, rådde i Eklandskapet ungefär samma klimat som i dagens nordöstra Frankrike (Måreby 1995). Ädla lövträd som ek, lind, lönn, alm och ask erbjöds då en utmärkt växtplats. Även om det senare inte varit lika varmt som på värmetiden, har Stångå- dalen och närliggande sjöar genom sitt gynnsamma klimat kunnat erbjuda fortsatt goda förhållanden för dessa lövträd.
Människan har påverkat området sedan sten
åldern, då de första bönderna började bryta upp
ÄC'v
I: '
..uja 'o£.; *v^
1 :: ■ Üg M1
f®f■'S'-: • ‘ >. V c • ■ --:vr
c-^fi ■- o-'rS— Ü ÜSÄ
- . vYcV.^V^y-
$?&é~ 5-i;- -: i-äT“*•■•üüü* A' -V v-'JrizJ'}- -Si£f-S -
iS»®: .'■i- •:-•-;••
Fig 1. Hjorthägnet vid Bjärka-Säby, ett av Eklandskapets kärnområden, med riktigt grov ek. Här återfinns gammeleklav Opegrapha illecebrosa, parknållav Chaenotheca hispidula och läderbagge Osmoderma eremita, för att nämna några rariteter. - Foto förf.
The deer enclosure at Bjärka Säby is one of the core areas of the "oak district", with large oaks and several rare and threatened species.
värmetidens naturliga lövskogar (Ekstam m fl 1988).
Stenåldersböndema röjde och brände i skogen för svedj eodlingar och betesmark till boskapen (Måreby 1995). Det naturliga landskapet omformades till ett kulturlandskap.
Under järnåldern inträffade en klimatförändring och boskapen måste stallas in över vintern. Ängs- bruket med lieslåtter och lövtäkt började ta form (Malmström 1951). Indelningen i inägor och utmarker medförde en utglesning av lövskogen eftersom sko
garna (utmarkerna) betades (Drakenberg mfl 1991).
Redan tidigt särbehandlades ekens vara eller inte vara. I Ostgötalagen från 1200-talet tilläts varje bonde på den gemensamma marken fritt hugga alla träd utom ek och hassel, eftersom ollon och nötter var högt värderade. På 1500-talet ökade ekens värde som virke till skeppsbyggnation. Staten föreskrev då att alla ekar tillhörde kronan, även på privat bonde
jord. Adeln fick däremot själva bestämma över sina
ekar. I Stångådalen låg herrgårdarna tätt - adeln ägde merparten av marken, och ett stort ekbestånd var en ekonomisk resurs med hög status (Måreby 1995). De många herrgårdarna är nyckeln till att Eklandskapet bevarats. Genom godsägarnas månande om ekarna har rester av den unika floran och faunan från värmetidens skogar kunnat leva vidare till våra dagar.
Från sen medeltid till början av 1800-talet skedde en omvandling av Eklandskapet. 1800-talets skiftes
reformer och införandet av växelbruk med vall
odling innebar slutet för ängsepoken. Ängen plöjdes upp till åker, blev betesmark eller växte igen (Malm
ström 1951, Ekstam m fl 1988). Befolkningsökning
ens jordhunger ledde till omfattande sjösänkningar och utdikning av våtmarker med stora konsekvenser för den biologiska mångfalden (SJV 1995). I Ek
landskapet sänktes sjön Stora Rängen i samband med byggandet av Kinda kanal, dessutom dikades
SVENSK BOT. TIDSKR. 91 (1997)
mm
PWwl
fä«,:
Xr=-*~Y<:3:
. M&vM.
BÉ»
■“Vt.
a« ti
IW
asr*
38*4-
jl&P
ROM?
!5ryV
■ "U-p/tesj■BEf W*m igggj i •
Fig 2. Göttorp Storäng. En linddominerad ekskog som betas idag. Området har brukats som äng under en längre tid.
Här finns inte många äldre grova ekar kvar, troligen har de avverkats under tidigt 1900-tal. - Foto förf.
This former wooded meadow is now a grazed lime-dominated wood where only a few large oaks remain. They were probably cut in the early 20th century.
ett stort antal våtmarker ut i slutet av 1800-talet. I och med vallodlingens införande blev skogsbetet överflödigt och skogen började återhämta sig. Sko
gen fick nu ett värde som timmerproducent och barrskogens areal ökade (Drakenberg m fl 1991).
Efter det att statens lösen på ek avskaffades 1875 avverkades tyvärr en del ekar. Avverkning av grova ekar för framställning av garvsyra fortsatte så sent som på 1930-talet. Vid Mårstorp, öster om Bjärka- Säby, där tidigare ett stort antal jätteekar fanns, avverkades flera ekar som var så grova och spärr- greniga att de inte gick att få ned. De fick blåsa ned en efter en varefter grenarna gav efter. Idag finns endast några få ekjättar kvar i södra delen av detta område (K.-O. Bergman, pers. medd.).
Den stora och avgörande brytpunkten i Ekland
skapets utveckling, liksom för delar av det svenska odlingslandskapet, inträffade så sent som för ett halvt sekel sedan, med det moderna, och till stor del industriberoende, jordbrukets genombrott. Resurs
erna människa och mark ersattes i stor utsträckning med maskiner, energi och kemikalier (SJV 1996).
Odlingshinder som åkerholmar togs bort, ytliga diken ersattes med täckdikning (Ihse m fl 1991). Jordbruket har sedan blivit så effektivt att stora åkerarealer blivit överflödiga. Tidigare åkermark har planterats igen med barr- och lövträd. Skogen har börjat åter
erövra sina marker, men ej med värmetidens natur
liga lövskog, utan till större delen med planterade monokulturer av barrträd (fig 6).
Undersökning av förändringar
Syfte
I denna undersökning har jag försökt klarlägga för
ändringarna i ett delområde i Eklandskapet under 300 år. Huvudsyftet var att undersöka förändringen i lövskogarnas utbredning och antal områden över tiden. Andra markslag studerades mera summariskt.
Parallellt med detta studerade jag igenväxningen
196 Thomas Johansson
från 1940-talet till idag samt utförde en historisk analys för att lokalisera lövskogsområden med lång kontinuitet.
Undersökningsområde
Undersökningsområdet, det ekonomiska kartbladet Bjärka-Säby 08529, omfattar 25 km2 (2 500 ha) och sträcker sig från Bjärka-Säby i sydväst (koordinat enligt rikets nät 6460 1495) och Gunnarsbogölen i sydost (6460 1500) till Hovetorp i nordväst (6465
1495) och Åndebäck i nordost (6465 1500).
Området valdes ut på grund av stora naturvärden.
Inom kartbladet, som kan betecknas som Ekland
skapets kärnområde, pekar Antonsson & Wadstein (1991) på ca 40 lokaler i skilda naturvärdesklasser.
En bidragande orsak till valet av undersöknings
område var också att kartbladet både innefattar ett relativt omväxlande stycke kultur-och skogsbruks
mark utmed Stångåns dalsänka i väster och magrare moränmarker i brytningszonen mellan slätt- och skogsbygd i öster.
Källmaterial och kartanalys
Eklandskapets förändring över tiden studerades med hjälp av tillgängligt kartmaterial - från 1600-talets geometriska kartor till dagens flygbilder och moderna kartor (se källförteckning). Kartmaterialet digitali
serades för att möjliggöra så kallade historiska över
lägg. För vart och ett av åren 1695, 1878, 1941, 1956. 1968. 1978 och 1989 gjordes en övergripande analys av markanvändningen, där undersöknings
områdets markslag delades in i sju typer: barrskog, blandskog, lövskog, hårdvallsäng, sidvallsäng, åker och övrig mark. För varje markslag beräknades antal fragment (avgränsade delområden) och deras res
pektive areal.
Det varierade kartmaterialet medförde svårigheter i tolkningar och har inneburit vissa generaliseringar.
Trots att de äldre kartorna, fram till häradskartan 1878, på grund av dåtidens teknik inte var lika noggranna som dagens kartor, har ändå lantmätarna lyckats otroligt bra. Dagens teknik, med GPS (Global Position System), datorer och flygbilder, gör arbetet mycket lättare och noggrannare.
Lövträdskontinuitet
Kontinuiteten av lövträd från 1695 till 1989 under
söktes med hjälp av analyser av 1695 och 1878 års kartor och 1989 års flygbilder, genom att avgränsa
de områden som burit lövträd vid samtliga tre till
fällen. Antalet funna kontinuitetsområden påverka
des här av att kartmaterialet från 1695 ej täcker hela området (endast 2 210 ha av totalt 2 500 ha).
För att kunna särskilja områden med betydelse för arter som kräver sluten respektive öppen skog delades områdena med lövträdskontinuitet genom ytterligare jämförelser i två typer. Områden med kontinuitet som mer eller mindre sluten skog av
gränsades genom att jämföra lövskog och hagmark 1695, lövskog 1878 och lövskog 1989 (oberoende av successionsstadium). Områden med kontinuitet som öppen skog eller hagmark med lövträd, avgrän
sades genom att jämföra hårdvallsäng 1695, hård
vallsäng 1878 och lövskog 1989 (oberoende av succes
sionsstadium).
Jämförelserna förutsätter en jämn fördelning av träd över områdena, något som i många fall förmod
ligen inte överensstämmer med verkligheten, samt att områdena ej har avverkats mellan karteringarna.
Igenväxning
Igenväxning inom lövområdena undersöktes med hjälp av flygbilder från 1941. 1968 och 1989. Dessa årtal valdes för att tydligare kunna se skillnader mellan analyserna. Den genomsnittliga krontäck- ningsgraden bedömdes för varje enskilt lövområde 1989 och jämfördes med samma områden 1968 och 1941. Eftersom syftet var att erhålla ett mått på förändringen över tiden i dagens lövskogar, använ
des vid dessa jämförelser alltid fragmentens utbred
ning 1989, även om deras antal och areal skilde sig från förhållandena 1941 och 1968. Krontäckningen indelades efter slutenhet i tre klasser: 0-50 % {öppet), 50-75 % (halvslutet) och 75-100 % (slutet). Denna indelning är baserad på fjärilsfaunans och florans reaktioner vid olika krontäckningsgrad (Askling &
Ignell 1993 och 1995, Bergman 1993 och 1994). Det bör nämnas att gränsen för hur sluten skogen kan bli inte är 100 %, utan möjligen upp till 90-95 % (Bergman 1995).
Resultat
Förändringar i markanvändningen
Den areella andelen av skilda markslag inom under
sökningsområdet åren 1695, 1878, 1941, 1956, 1968, 1978 och 1989 anges i tabell 1. Markslagens utbredning åren 1695, 1878. 1941 och 1989 framgår av de framtagna kartorna över markanvändningen (fig 3). Lägg märke till att kartan för 1695 ej är
Eklandskapet under 300 år 197 Tabell 1. Förekomsten av skilda markslag inom undersökningsområdet åren 1695, 1878, 1941, 1956, 1968, 1978 och 1989. ”Övrigt” omfattar vattendrag och områden där skog, äng eller åker ej kunnat separeras. Ängsmarker har endast kunnat redovisas separat för 1695 och 1878. För 1695 saknas data för 290 ha (11,6 %).
Occurrence of landuse types in the study area the years 1695, 1878, 1941, 1956, 1968, 1978 and 1989. ”Other” includes water, and areas where forest, meadow or arable land could not be classified separately. Meadows could only be classified separately in 1695 and 1878. For 1695, data is lacking for 290 ha (11,6 %).
Markslag Landuse type 1695 1878 1941 1956 1968 1978 1989
Barrskog (ha) 64 463 564 661 790 963 908
Coniferous forest (%) 2,6 18,5 22,6 26,4 31,6 38,5 36,3
Blandskog (ha) 703 224 115 89 112 118 116
Mixed forest (%) 28,1 9,0 4,6 3,6 4,5 4,7 4,6
Lövskog (ha) 334 592 452 366 399 418 413
Broad-leaved forest (%) 13,4 23,7 18,0 14,6 16,0 16,7 16,5
Åker (ha) 190 597 680 680 479 479 475
Arable land (%) 7,6 23,9 27,2 27,2 19,2 19,2 19,0
Äng-hårdvall (ha) 541 322 — — — — —
Dry meadow (%) 21,6 12,9 - - - - -
Äng-sidvall (ha) 139 114 — — _ — —
Wet meadow (%) 5,6 4,5 - - - - -
Övrigt (ha) 238 189 689 705 719 520 587
Other (%) 9,5 7,5 27,6 28,2 28,7 20,9 23,6
fullständig, data saknas för 290 ha. Förekomsten av alla markslag har förändrats över tiden (fig 4). I fig 5 summeras antalet fragment av varje markslag vid samma tillfällen som i tabell 1.
Den hävdade ängen (hårdvall + sidvall) täckte ca 1/4 av undersökningsområdet 1695 och var då det dominerande markslaget. Arealen hävdad äng mins
kade fram till 1878 med ca 250 ha, från 680 ha till 436 ha, och fragmenterades ytterligare, från ett 50- tal fragment till drygt 100. Idag finns det ingen hävdad äng kvar i det undersökta området - en mindre del av de forna ängarna hävdas idag med betande boskap istället för lieslåtter och lövtäkt (fig 2).
Sidvallsängama (fuktängarna) är idag helt borta.
Merparten utdikades vid den stora uppodlingsperi- oden under 1800-talets senare del och blev omförd till åker. Ett talande exempel är den stora, sammanhäng
ande sidvallsäng som 1878 täckte ca 90 ha och sträckte sig genom nästan hela östra delen av under
sökningsområdet i nord-sydlig riktning (fig 6). Detta område dikades och var 1941 åkermark, bara några få våtmarksrester återstod. Större delen av de ut
dikade sidvallsängama är idag lagda i träda, igen
planterade med skog eller omvandlade till betes
mark.
Åkermarken följer ett annat mönster. Mellan 1695 och 1878 ökade både arealen och antalet fragment.
1941 uppnådde åkern sin största areal, därefter bör
jade både antalet fragment och den totala arealen visa en minskande trend. Åkrarna koncentrerades till större, mer lättarbetade enheter. Mellan 1956 och 1968 skedde ett tydligt språng, både i areal och i antal fragment. De enskilda åkrarna blev i sin tur större arealmässigt, endast ett fåtal är mindre än 1 ha. Idag ligger de kvarvarande åkrarna ofta där de första åkrarna fanns redan 1695, men utbredningen i stort är mer koncentrerad.
Barrskogens utbredning har en intressant utveck
ling från ca 60 ha år 1695 till nästan 1 000 ha 1989!
Fram till 1956 ökade arealen och antalet fragment, men efter 1956 har barrskogsarealen ökat så att områdena smälter ihop till större men färre enheter.
Barrskogen har ökat på bekostnad av åkermark och även av betesmark på senare tid.
Blandskogen är ett svårbedömt markslag. Tolk
ningen av 1695 års kartmaterial resulterar visser-
Barrskog
ppfj Blandskog
Lövskog
Äng-hårdvall
Äng-sidvall
Vattendrag
Övrigt
Data saknas
1695
^ ' é.
Hl f
*
Fig 3. Kartor över undersökningsområdet med markanvändningen åren 1695, 1878, 1941 och 1989. På samtliga kartor framställs vattendrag med utbredningen 1978.
1941
1989
Maps of the study area, a 25 km2 grid-square (map sheet 08529 Bjärka-Säby) SSE of Linköping, showing landuse in the years 1695, 1878, 1941 and 1989. Watercourses are shown with their outline in 1978. - Vattendrag = water. Data saknas = data lacking. The names of the landuse types are translated in tab 1.
Summa ha 3000 2500
2000
1500
1000 500
1945 1995
1845 1895
1745 1795
1695
Övrigt Äng-sidvall Äng-hårdvall Åker Lövskog Blandskog Barrskog
Tidpunkt
Fig 4. Förändringen av markslagens areal över tiden baserat på data från åren 1695, 1878,1941, 1956, 1968, 1978 och 1989. - ” Övrigt” omfattar vattendrag och områden där skog, äng eller åker ej kunnat separeras. Ängsmarker har endast kunnat redovisas separat för 1695 och 1878. För 1695 saknas data för 290 ha.
Change of the area of landuse types over time based on data from the years 1695, 1878, 1941, 1956, 1968, 1978 and 1989. - The names of the landuse types are translated in tab 1. ” Other” includes water, and areas where forest, meadow or arable land could not be classified separately. Meadows could only be classified separately in 1695 and 1878. For
1695, data is lacking for 290 ha.
Antal fragment 175 -i
1695 1878 1941
■ Barrskog jjjjj Blandskog
■ Lövskog ül Åker
I I Äng-hårdvall 7 | Äng-sidvall
1956 1968 1978 1989 År
Fig 5. Antal fragment (avgränsade delområden) av varje markslag för samma år som i fig 4 (se denna). Antalen för 1695 påverkas av att data delvis saknas.
The number of fragments (separate units) of each landuse type for the same years as in fig 4 above. The numbers for 1695 are affected by a partial lack of data. - Names of landuse types are translated in tab 1.
Eklandskapet under 300 år 201 ligen i en sammanlagd areal på ca 700 ha, men
förmodligen var större delen därav egentligen löv
skog. Kartmaterialet från 1878 är också svårbedömt, även om den erhållna arealen är mera trolig. Föränd
ringen mellan 1941 och 1989 är inte så stor vad beträffar areal och antalet fragment.
Lövskogen bestod 1695 av 40 fragment med en sammanlagd areal av drygt 300 ha. 1878 var arealen lövskog ca 600 ha fördelat på 27 fragment (den areella ökningen beror förmodligen på att större andelen av den bedömda biandskogsarealen 1695 var lövskog). Fram till 1941 var utvecklingen snabb, en ökad fragmentering till mindre, och fler, fragment (ca 90) hade ägt rum. Fragmenteringen fortsatte sedan att öka, och nådde en kulmen 1956, med 119 frag
ment omfattande totalt 370 ha. Trenden från 1968 till 1989 tyder på en begynnande igenväxning, are
alen har ökat något och antalet fragment minskat, förmodligen beroende på upphörande bete.
Lövträdskontinuitet
Inom undersökningsområdet kunde flera områden med lövträdskontinuitet, definierat som områden med lövträd 1695, 1878 och 1989. identifieras (lig 8).
Områdena är relativt små, de flesta är mindre än 10 ha. Avgränsningen påverkas av kartmaterialets vari
erande indelning av markslag. En osäkerhet är också de stora tidsluckorna, för vilka information om even
tuell röjning, avverkning eller liknande störningar saknas.
Igenväxning
Under perioden 1941-1989 skedde en igenväxning (ökning av krontäckningen) av lövskogen inom under
sökningsområdet (ftg 9). Antalet fragment med öppen lövskog (krontäckning under 50 %) minskade under perioden från 41 till 8. Flalvsluten lövskog (kron
täckning 50-75 %) passerade en topp 1968 (46 fragment), för att 1989 ha sjunkit till 25 fragment.
Antalet fragment med sluten lövskog (krontäckning över 75 %) ökade under perioden från 9 till 73.
Diskussion
De höga naturvärdena i Eklandskapet av idag är knutna till den höga biologiska mångfalden associ
erad med grova lövträd i lövskog och forna ängs
marker, varför jag i denna diskussion begränsar mig till dessa markslag.
Hårdvallsängar
På 1920- och 1930-talet var ängar och hagar ännu vanliga och karakteristiska inslag i Eklandskapet (Antonsson & Wadstein 1991). Från 1940-talet till idag har ängsbruket med hack- och lieslåtter för
svunnit. Möjligtvis brukades på 40- och 50-talet fortfarande några ängsmarker inom undersöknings
området. Ängsmarkernas mycket artrika hävdgyn- nade flora och fauna klarar sig idag kvar tack vare betesdrift, och finns utspridd i små fragment (fig 2).
I Ängs- och hagmarksinventeringen 1991 (Länssty
relsen i Östergötlands län, opubl.) klassades inom området totalt ca 80 ha, varav endast 26 ha (åtta objekt) bedömdes ha högsta värde, eller mycket högt värde. Dessa objekt utgör endast en bråkdel av de artrika hårdvallsängar som fanns 1695 och 1878.
1695 fanns 541 ha hårdvallsäng, troligen mer efter
som uppgifter saknas för 290 ha (fig 3, tabell 1).
Enligt Andrén (1994) minskar artrikedomen och arternas populationsstorlekar när 10-30 % av ett ur
sprungligt habitat återstår. De hävdade ängarnas växt- och djurpopulationer är idag förmodligen kraftigt reducerade. Troligen har art- och populationsutdöen- den redan inträffat inom undersökningsområdet.
Trots att huvuddelen av ängsmarkerna försvann först under 1900-talet så innebar även perioden 1695- 1878 en fragmentering och stora arealförluster (tabell 1). En förklaring är att järnplogen då introducerades och konkurrerade ut årdret, vilket gjorde det möjligt att bruka styva lerjordar.
Flera av de tidigare ängarna var trädbevuxna under 1600-, 1700- och 1800-talen. När ängsbruket övergavs, växte många av dem igen till lövskog, andra hävdades med betesdrift. Troligen var halv
öppna och ganska träd- och buskrika ängar betydligt vanligare i adelns Eklandskap jämfört med bonde
landskapet. Detta är förmodligen orsaken till att dårgräsfjärilen, Lopinga achine, har kunnat över
leva i området. Denna rödlistade fjäril är beroende av öppna marker (fig 7).
Lövskogs- och lövträdskontinuitet
Avgränsningen av eklandskapsinventeringens (An
tonsson & Wadstein 1991) högst klassade objekt överensstämmer bra med de områden som enligt min undersökning har lång kontinuitet. Områdena har troligen jätteträdskontinuitet, dvs en kontinuer
lig förekomst av flera träd med mer än en meters diameter (Nilsson m fl 1994). I vissa av dessa objekt har rödlistade lavar knutna till riktigt gamla ekar, t ex gammelekslav Opegrapha illecebrosa och grå
's%' if-jUi>.*.
? jp :*
Fig 6. Dagens utsikt över den tidigare våtslåttermarken som sträckte sig över stora delar av undersökningsområdet i nord-sydlig riktning. En bit in på 1900- talet slåttades detta område och höet bortforslades per båt! Nu har granplan
teringen givit området en helt annan karaktär. - Foto förf.
This area, now a spruce-plantation, was formerly a large wet meadow. It was still mown into the early 19th century, and they hay was transported by means of boats!
skärelav Schismatomma decolorans, hittats. Röd- listade insekter som läderbagge Osmoderma eremita och svartbagge Tenebrio opacus har också påträffats i flera områden. Ett av dessa områden är hjorthägnet vid Bjärka-Säby (fig 1) med en av Eklandskapets största samlingar av stora och grova ekar, och många hotade lavar och insekter (Antonsson & Wadstein
1991). Mina resultat visar att fynd av hotade arter och kartstudier kan komplettera varandra och be
kräfta funna rön, i detta fall förekomsten av lång skoglig kontinuitet.
Hävden har upphört i flera tidigare öppna områden (fig 11), varför arter knutna till solbelysta och öppna lövområden med lång kontinuitet får allt färre lämp
liga miljöer. Det öppna tillståndet måste underhållas aktivt med bete (fig 2) och återkommande röjningar.
Genom igenväxning av öppna kontinuitetsområden får arter knutna till mera slutna lövområden idag allt fler lämpliga miljöer.
Det är idag främst brist på öppna områden med trädkontinuitet (fig 10). Inom det undersökta kart
bladet finns ca 25 lövträdsbevuxna fragment med en nuvarande krontäckningsgrad på 75-100 % men med en historia som mera öppna områden med trädkonti
nuitet (fig 8, 9). Växt- och djurlivet är där präglat av det tidigare mera öppna förhållandet. Därför är det i dessa områden man bör satsa på att restaurera och öppna upp. Det kan gälla enklare åtgärder, som att frihugga grova ekar från skuggande träd och buskar.
Igenväxning
Mina resultat pekar entydigt på en snabb igenväx
ning i undersökningsområdet de senaste årtiondena
(fig 9). Igenväxningen kan ha flera orsaker. Uteblivet eller minskat betestryck av boskap är den domi
nerande orsaken, övergivna slåtterängar en annan.
En stor del av bygdens mindre lantbruk och torp avvecklades kring 1960-70. Troligen kan även över
gödningen (kvävenedfall) i form av våt- och torr
deposition spela in, med en accelererad vegetations- utvecklingen mot skog (Johansson & Hedin 1991).
Förskjutningen från öppna områden till slutna är markant. Detta påverkar stora delar av artsamman
sättningen i de öppna lövskogsområdena. En kron- täckning runt 50-60 % påverkar växternas blom- ningsfrekvens negativt, samtidigt som antalet dag
fjärilar minskar drastiskt i individ- och artantal (Ask- ling & Ignell 1993, 1995). För att bevara en hög biologisk mångfald behövs hela spektrat av olika igenväxningsstadier, från öppna till slutna miljöer.
Eklandskapet i framtiden
Eklandskapet utsätts idag för flera olika förändrande krafter. Trots att fragmenteringen av lövskogarna har bromsats kan en eventuell isolering medföra ett överlevnadshot på längre sikt för vissa växter och djur. Förmodligen kan många arter leva kvar en längre tid efter det att markanvändningen föränd
rats, men landskapet i stort är så pass förändrat att artens överlevnad hotas på längre sikt. Många arter klarar sig förmodligen bra, kanske även bättre än innan. Nya arter kan även attraheras av det nya landskapet och etablera sig. Detta gör att artsamman
sättningen påverkas, och arterna påverkar i sin tur varandra och sin miljö. Skälet till att många exklu
siva arter fortfarande finns kvar i små isolerade
områden är att de ekologiska processerna som leder till populationers utdöende kan vara mycket lång
samma (Liljelund m fl 1992).
Den artrikedom som undersökningarna i Ekland
skapet har påvisat är i sig en mycket glädjande upptäckt. Men dagens bevarande- och landskaps- ekologiska kunskap om fragmenteringens betydelse för förlusten av biologisk mångfald (Liljelund m fl
1992) ger samtidigt en farhåga om att dagens art
rikedom i Eklandskapet är ett svar från gångna tider, från ett landskap med större och mer sammanhäng
ande lövområden. Många teoretiska studier visar att när biotoparealerna minskar försvinner arter med accelererande hastighet då vissa tröskelvärden pas
serats. En biotopminskning kan ge en mycket dra
matisk effekt på antalet arter efter det att tröskelvärdet är passerat, utan att någon effekt varit märkbar ovan
för tröskelvärdet (Andrén 1994, Gardner m fl 1987 och 1990) - hur länge kan de mest känsliga arterna som finns kvar idag överleva, och har de möjlighet att sprida sig? Samtidigt pågår en tydlig igenväxning som har ökat kraftigt de senaste 30 åren (fig 11). En dragkamp pågår, där succession mot sluten skog, kanteffekter och isolering samtidigt påverkar löv
områdenas innevånare. Därför kan naturvården, med dagens kunskaper om den unika biologiska mång
fald som finns i området, inte slå sig till ro. Det gäller att säkerställa en möjlighet för dessa arter att över
leva även i framtiden. Eftersom Eklandskapet är ett gammalt kulturlandskap som har formats av männi
skan, måste Eklandskapet skötas av människan även i framtiden.
En långsiktig bevarandeplan över hela Ekland
skapet behöver upprättas för att trygga förekomsten för alla invånare, från akut hotade arter till vanliga arter. Här har markägarna, länsstyrelsen och skogs- vårdsstyrelsen, samt andra aktörer inom naturvår
den, ett gemensamt ansvar. Landskapsekologiska kunskaper är ett måste, och hjälpmedel som geogra
fiska informationssystem (GIS) är oumbärliga för att kunna behandla den stora informationsmängden.
GIS-programmen behöver utvecklas så att ekologiska och biologiska tillämpningar, och olika skötsel
åtgärders effekter i hela landskapet, kan simuleras.
Bevarandeplanen bör i grunden täcka in följande punkter (Wadstein 1997):
1. Fördelningen av olika igenväxningsstadier på land- skapsnivå.
En analys av fördelningen av olika successionsstadier i Eklandskapet, både geografiskt och arealmässigt. Analysen jämförs sedan med historiska kartor för att få kännedom
<jJW3
0 K
'* ix ■ .!*»
üa&'j
Fig 7. Göttorp Storäng har en hög andel av luckor och gläntor. Fältskiktet är ställvis dominerat av lundstarr Carex montana. Lokalen hyser en stor population av Dårgräs- fjäril Lopinga achine. Denna fjäril förekommer i Sverige numera endast i Eklandskapet söder om Linköping och på Gotland. - Foto förf.
The glades in this wooded meadow are dominated by Carex montana. This locality hosts a large population of the rare butterfly Lopinga achine.
om det forna landskap som har format dagens växt- och djurliv. Resultaten används för att bedöma vilka områden som ska öppnas upp och vilka som kan bibehålla en sluten eller halvöppen karaktär.
2. Åldersfördelning av ek (övriga ädellöv) på områdes- och landskapsnivå.
Planen måste även säkerställa en jämn generationsväxling av lövträd så att områden med jätteträdskontinuitet, men även lövskogskontinuitet, kan vidmakthållas. Åldersför
delningen av ekarna (övriga ädellöv) inom områden med trädkontinuitet måste fältinventeras. Visar det sig att träd i vissa åldersgrupper är ovanligare än andra, är det extra viktigt att dessa arvtagare huggs fram så att de kan utvecklas till jätteträd.
A
Antal områden
30 n
Öppen
B
■ 0-0.1 ha S 0,1-1 ha ü 1-10 ha E3 10-100 ha
Sluten
!_ Kontinuitet som öppen skog Kontinuitet som sluten skog M Analys ej möjlig
Fig 8. Lövskogsområden med trädkontinuitet 1695-1989, definierat som områden som bar lövträd 1695, 1878 och 1989.
För 290 ha, för vilka data saknas för år 1695, kunde någon analys ej utföras. - A: Fördelningen av kontinuitetsområden med öppen skog (54 områden) och sluten skog (26 områden), på fyra areaklasser. - B: Inom undersökningsområdet påvisade lövskogsområden med lång trädkontinuitet.
Areas of Broad-leaved forest with tree continuity 1695-1989, defined as areas with deciduous trees in 1695, 1878 and 1989. 290 ha of the area was excluded from the analysis, since data from 1695 was lacking. A: Tree continuity areas with open canopy (54 areas) and closed canopy (26 areas), divided into four area-classes. B: Map of the study area showing broad-leaved forest with long tree continuity. - White: open canopy. Black: closed canopy. Spotted: data lacking.
3. Hålighetsstadier av träd på områdes- och land- skapsnivå.
En annan mycket viktig aspekt är trädens olika hålighets
stadier (Jansson & Antonsson, 1995). Den biologiska mångfalden associerad med ek (och andra lövträd) är till större del knuten till den nedbrytning som sker av trädets vedmassa. Trädens hålighetsstadier måste fältinventeras för att få information om huruvida nedbrytningskedjan är komplett och bra fördelad, om den är bruten, eller dåligt fördelad, inom och mellan områdena.
Förutom dessa tre punkter får inte områdena vara allt för isolerade från varandra, utan måste bilda ett sammanhängande nätverk för att underlätta sprid
ningen av Eklandskapets alla organismer. Flertalet av Eklandskapets rödlistade arter har en dålig sprid
ningsförmåga, då de är anpassade till en relativt stabil miljö (det tar ett antal hundra år för ekar och andra ädellövträd att växa upp och brytas ned).
Rödlistade och vanliga arter måste ges en chans att fortleva även när dagens jätteträd är förmultnade och borta.
Det är viktigt att framtida beslut inom jord- och skogsbruk verkligen tar det långsiktiga perspektivet i beaktande, och åtminstone försöker att förutse vilka effekter besluten kan ha. En ljusning kan ses i skogs
vårdslagens likhetstecken mellan produktions- och miljömålen - kampanjen ” Kulturmiljövård i skogs
bruket” är ett lysande exempel på detta.
Ett mörker ses dock i jordbrukets nedläggningar, rationaliseringar och avregleringar, vilka medför att de småskaliga jordbruken inte kan drivas vidare.
EU:s miljöstöd och kampanjen ”Markernas mång
fald” kan förhoppningsvis bromsa upp trenden, och förhindra en utarmning av jordbrukets biologiska värden. I skogsbygderna och brytningszonen mellan slätt- och skogsbygd är det ett måste att dessa jord-
Antal fragment
0-0,1 ha
1-10 ha
10-100 ha
50-75% 75-100%
Krontäckningsgrad
Antal fragment
k ,1-J
0-50% 50-75% 75-100%
Krontäckningsgrad
Antal fragment
0-0,1 ha
1-10 ha 10-100 ha
0-50% 50-75% 75-100%
Krontäckningsgrad
Fig 9. Successionsfaser i 1989 ärs lövskogsfragment åren 1941, 1968 och 1989. - Till vänster: Fragment med olika slutenhet (krontäckningsgrad) fördelade på fyra areaklasser. En förskjutning kan ses mot att sluten skog (högre krontäckningsgrad) omfattas av allt fler, och allt större, fragment. - Till höger: Kartor över undersökningsområdet för motsvarande år med angivande av krontäckningsklasser i lövskogsfragmenten. Vitt: krontäckning 0-50 %. Grått:
krontäckning 50-75 %. Svart: krontäckning 75-100 %.
Successional phases in the years 1941, 1968 and 1989 in the broad-leaved forest fragments of 1989. - Left: Fragments with different tree-cover (krontäckningsgrad) distributed among four area classes. A shift can be seen towards a situation where a higher number of fragments, and most of the larger ones, hold forest with a closed canopy. - Right: Maps of the study area showing tree cover in fragments with broad-leaved forest. White: 0-50 %. Grey: 50-75 %. Black: 75-100 %.
ÄÉÉ
iSJkfe-/
NMlsN
.. 5 m&±.
AffW-
m&M wm* '■
Ifc
wV“.*
Pü^S
••- ■-
rätf&Sg
Fig 10. Solbelysta gamla träd och även döda träd är ytterst viktiga i landskapet för att den biologiska mångfalden i landskapet ska vidmakthållas. De två jättarna återfinns i Ringetorps hagmarker. - Foto förf.
Two large oaks. Sun-exposed living and dead trees are very important in maintaining the biological diversity of the landscape.
bruk kan drivas vidare så att en fortsatt hävd kan säkerställas.
Risken är stor att EU:s miljöstöd endast ges för välhävdade, grässvålsrika och öppna marker. Senare successionstadier, som är en mycket viktig del av ett landskaps biotopmosaik, är ej stödberättigade. Detta kan komma att innebära att mellansuccesionerna från öppen mark till skog antingen röjs och öppnas upp för att passa in i stödformen, eller överförs till skogsmark. Konsekvenserna av detta stela synsätt, att likrikta mot succesionsstadier endast på skalans båda ytterkanter, är katastrofala ur biologisk mång- faldssynpunkt. Det kan innebära att stora delar av landskapet får skarpa kontraster mellan öppna marker (åker och betesmark) och slutna marker (skog).
Frågan är vad vi vill överlämna till kommande generationer: fotografier och samlingar från ett kultur
landskap som en gång fanns, eller ett levande och välmående kulturlandskap med alla dess arter från den minsta knappnålslaven till de grövsta jätteekama?
Ansvaret vilar på oss och ingen annan. Ord måste ersättas med handling, och handling måste ge resultat långt in i nästa årtusende!
Ett stort tack till Karl-Olof Bergman, Linköpings universitet, för idén till detta arbete, för handledning och ett ihärdigt övertalningsarbete att skriva denna artikel, Kjell Antonsson och Maria Taberman, Läns
styrelsen Östergötland, för tappert läsande av ett tidigt manus, Magnus Wadstein, Skogsvårdsstyrel- sen, för det slutliga finslipandet till en färdig artikel, och personalen vid Lantmäteriet i Linköping samt Landsarkivet i Vadstena, utan vars hjälp och kart
skatter denna undersökning ej kunnat genomföras.
Ett stort tack riktas även till avdelningen för Biologi, IFM, Linköpings Universitet för tillgång till, och lån av, GIS-utrustningen. Åke Sivertun, Linköpings Universitet tackas för handledning och anskaffning av GIS-utrustningen. Ann Smithson, Umeå Universitet, har granskat den engelska texten.
Fig 11. Hagmark vid Ringetorp. Hävden har varit dålig ett antal år och igenväxning med sly är långt gången. - Foto förf.
Former grazed meadow, now in a successional phase where abundant saplings are found.
Ü9 i
ill. rOfcäSäHÉSi
U&rfrl-fcV - TS»
v> '-r.
W^:-v
« i MM
:&attåfe5éV '«iS gW?''*. . mm'MM:
Källförteckning över flygbilder och kartor
Geometriska avmätningar i skala 1:4 000 (Vist s:n i Hane
kinds härad, om ej annat anges), lantmätare N. Lundberg.
Kopior från mikrofilmade original ur lantmäteriets arkiv, Gävle (G), eller vävkopior från 1914 med tillhörande kartbeskrivningskopior ur Bjärka-Säbys gårdsarkiv, Lands
arkivet i Vadstena (V).
Hovetorp och Djursberg 1695 (V: karta 37, kartbeskriv
ning 3).
Torpa 1696 (V: karta 27, kartbeskrivning 7).
Wässentorp och Gräshorva 1696 (V: karta 41, kart
beskrivning 5).
Åndebäck 1702 (V: karta 61, kartbeskrivning 14).
Bestorp 1702 (G: akt G 34, D 129).
Björksätter 1702 (G: akt G 34; 153, D 129).
Fågelsmåla (Grebo s:n i Hanekinds härad) 1702 (G: akt 372, D 129).
Bostorp, Ingetorp, Nysätter m fl 1702-1703 (G: akt 602, D 129).
Skärpe-, Flåns-och Ringetorp 1703 (G:akt603,D 129).
Säby sätesgård 1704 (V: karta 32, kartbeskrivning 17).
Göttorp 1705 (V: karta 22, kartbeskrivning 20).
Hållingstorp 1705 (V: karta 19, kartbeskrivning 21).
Skälstorp 1705 (V: karta 17, kartbeskrivning 19).
Häradskartor, Lantmäteriet i Linköping. Orginalskala 1:50 000, förstorade till 1:16 667.
Bankekinds härad. 1878.
Hanekinds härad. 1878.
Ekonomiska kartblad, skala 1:10 000. Rikets allmänna kartverk.
8F Linköping 2j Bjärka-Säby. 1947. Flygfotograferad 1941.
08529, 8F 2j Bjärka-Säby. 1982. Flygfotograferad 1978.
Flygbilder, svartvita kontaktkopior, standardförstoring 1,5 ggr, skala 1:20 000.
1941. E41 50: 14, 15,16. E41 51: bl 1, bl2, bl3. E4152:
15, 16a.
1956. E56119: 13, 15. E56 121: 31, 33.
1968. 68 Fj068: 26, 28.
1978. 784 04599: 116, 120.
1989. 899 6F 9ij: 26 Ö.
Skogsvårdsstyrelsens översiktliga skogsinventering (ÖSI) 1981, kartor med tillhörande avdelningsbeskrivningar.
Skala 1:10 000.
ÖSI-område 08 Bjärka-Säby (Bjärka-Säby 1:1 m fl, Hovetorp 7:1, Hållingstorp 1:1 m fl).
ÖSI-område 011 Sturefors (Sturefors skogar 3 & 4).
SVENSK BOT. TIDSKR. 91 (1997) Citerad litteratur
Andrén. H. 1994: Effects ofhabitat fragmentation on birds and mammals in landscapes with different proportions of suitable habitat: a review. Ecology, i tryck.
Antonsson. K. & Wadstein, M. 1991: En naturinventering av hagar och lövskogar i Eklandskapet söder om Lin
köping. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Linköping.
Askling, J. & Ignell, H. 1993: Insektsfaunor, biologisk mångfald och successioner i ett igenväxande kultur
landskap. Opublicerad uppsats. Avd. f. Biologi, Uni
versitetet i Linköping.
Askling, J. & Ignell, H. 1995: Förändringar av dagfjärils- faunan under igenväxning av naturbetesmarker. Examens
arbete vid avdelningen för Biologi, Institutionen för Fysik och Mätteknik, Linköpings Universitet.
Bergman, K.-O. 1993: Populationsdynamik och värdväxt
val hos dårgräsfjärilen (Lopinga achine). Lägesrapport för projekt Dårgräsfjärilen i Östergötland. Opublicerad rapport. Avd. f. Biologi, Universitetet i Linköping.
Bergman, K.-O. 1994: Populationsdynamik och förflytt
ningar hos dårgräsfjärilen (Lopinga achine) samt in
ledande restaureringsförsök av igenväxta lokaler. Läges
rapport för projekt Dårgräsfjärilen i Östergötland.
Opublicerad rapport. Avd. f. Biologi, Universitetet i Linköping.
Bergman, K-O 1995: Dårgräsfjärilens (Lopinga achine) överlevnad på lång sikt i Östergötland. Lägesrapport för projekt Dårgräsfjärilen i Östergötland. Opublicerad rapport. Avd. f. Biologi, Universitetet i Linköping.
Drakenberg, B. Ehnström, B. A., Liljelund, L.-E. & Öster
berg, K. 1991: Lövskogens naturvärden. Naturvårds
verket, rapport 3946. Solna.
Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988: Ängar.
Naturvårdsverket och LTs förlag, Stockholm.
Gardner, R. H.. Milne, B. T., Turner, M. G. & O’Neill, R.
V. 1987: Neutral models for the analyses of broadscale landscape pattern. Landscape Ecology p. 19-28.
Gardner, R. H. & O’Neill, R. V. 1990: Pattern, process and predictability: The use of neutral models for land
scape analysis. IR. H. Gardner & M. G. Turner (red), Quantitative methods in landscape ecology: 289-307.
Springer-Verlag, New York.
Ihse, M., Justusson, B. & Skånes, H. 1991: Slättbygden i Skåne och Halland, ett odlingslandskap i förändring.
Naturvårdsverket, rapport 3887. Solna.
Jansson, N. & Antonsson, K. 1995: Eklandskapet som miljöövervakningsobjekt. En metodutveckling utförd 1994-1995 på uppdrag av Naturvårdsverket. Läns
styrelsen i Östergötlands län.
Johansson, O. & Hedin, P. 1991: Restaurering av ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket, Stockholm.
Liljelund, L.-E., Pettersson, B. & Zakrisson, O. 1992:
Skogsbruk och biologisk mångfald. Svensk Bot. Tidskr.
86: 227-232.
Länsstyrelsen i Östergötlands län (opublicerad): Ängs- och hagmarksinventering 1991.
Malmström, C. 1951: Om den svenska markens utnyttjande för bete, åker, äng och skog genom tiderna och orsakerna till rörligheten i utnyttjandet. Kungliga skogs- och lant
bruksakademins tidskrift 90: 293-314.
Måreby, J. 1995: Eklandskapet. Informationsbroschyr, utgiven av länsstyrelsen i Östergötlands län i samarbete med Linköpings och Åtvidabergs kommuner samt Natur
skyddsföreningen i Linköping.
Nilsson, S. G., Arup, U., Baranowski, R. & Ekman, S.
1994: trädbundna lavar och skalbagggari ålderdomliga kulturlandskap. Svensk Bot. Tidskr. 88: 1-12.
SJV (Statens Jordbruksverk) 1995: Aktionsplan för be
varande och hållbart utnyttjande av den biologiska mång
falden inom odlingslandskapet och rennäringen. SJV rapport 1995 (13).
Wadstein, M. 1997: Lövet och naturvården i södra Sverige - Lövseminarium i Växjö den 6 november 1996. Skog- forsk - arbetsrapport 350, 1997. Uppsala.
Stipendier
Uddenberg-Nordingska stiftelsen
kungör härmed till ansökan lediga stipendier till främjande av vetenskaplig undervisning och forsk
ning i ämnet botanik.
Till förfogande under år 1998 står 90 000 kronor, varav kommer att utdelas ett större stipendium (ca 50 000 kronor) och resten i mindre stipendier.
Som villkor gäller att sökanden kan presentera preci
serat ändamål för stipendiets användande. Stipen
diet utdelas av Stiftelsens styrelse efter förslag från särskilt utsedda sakkunniga.
Ansökan med projektbeskrivning, kostnadsberäk
ning och meritförteckning skall vara inkommen senast den 31 mars 1998 till adressen nedan. Särskilda ansökningsblanketter finns ej.
Besked om styrelsens beslut lämnas skriftligen senast den 13 juni 1998.
Uddenberg-Nordingska stiftelsen Box 4131
390 04 Kalmar.
