Postprint
This is the accepted version of a paper published in QFemZine. This paper has been peer-reviewed but does not include the final publisher proof-corrections or journal pagination.
Citation for the original published paper (version of record):
Ericsson, S. (2016) Mellan? kön?.
QFemZine, 1: 67-73
Access to the published version may require subscription.
N.B. When citing this work, cite the original published paper.
Permanent link to this version:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-58996
Mellan? Kön?
Stina Ericsson
Födelsedag
Det föds ett barn. Blickarna från barnmorskan och den övriga vårdpersonalen är undvikande, kroppshållningen något osäker och avståndstagande. Ingen könande benämning används om barnet, och barnet tas bort från den födande kvinnan för undersökning. Inom ett dygn är ett akutteam på plats – en psykolog, en kirurg, en endokrinolog.
– Ja, inleder psykologen med allvarlig röst, ditt barn har fötts med oklart kön, ett resultat av en störd könsutveckling. Detta är akut.
– Vi har undersökt barnet, tagit en rad prover, kontrollerat kromosomuppsättningen och undersökt om det finns någon vagina, äggstockar eller testiklar, förklarar endokrinologen. Vi måste ta reda på vad som är fel och vi måste bestämma barnets kön.
– Och vi har nu bestämt barnets kön till flicka, fortsätter kirurgen. Det akuta tillstånd av otydlighet som vi ser nu kommer vi att åtgärda på en rad olika sätt. Vi kommer att genomföra flera plastikoperationer och rekonstruera könsorganet. Det kommer att ta några år av ingrepp innan detta är helt färdigt och det kommer att innebära en hel del smärtsamma läkningsprocesser. Eftersom barnet nu blir, förlåt, är, en flicka, är det av yttersta vikt att hon som vuxen kvinna har en vagina som är stor nog för att ta emot en penis. Detta kommer vi att se till genom att använda dildoliknande verktyg i gradvis ökande storlek, så att inte den rekonstruerade vaginan växer igen.
– Vi kommer också att sätta in en hormonbehandling, inflikar endokrinologen, så att hon genom livet får de kvinnliga hormon hon behöver.
– Om allt detta känns överväldigande, summerar psykologen, så tänk på att det är fullkomligt nödvändigt. Vi kan inte tillåta otydligheter vad gäller kön. Och om det känns jobbigt, tänk på att du faktiskt inte behöver berätta om det. Vi kommer inte att säga något till någon i din omgivning och du behöver inte göra det heller. Berätta du bara för alla nära och kära att du har fått en dotter, utan att säga något som helst mer. Och du behöver faktiskt inte ens säga något om det till din dotter. Låt henne bara tro att hon är en fullt normal och vanlig flicka när hon växer upp.
Med de orden lämnar teamet rummet.
Födelsedag
Det föds ett barn. Blickarna från barnmorskan och den övriga vårdpersonalen är något oroliga men resoluta, kropparna handlingskraftiga. Barnet benämns som en ”pojke” och ”han”. Inom ett dygn är ett akutteam på plats – en barnläkare, en psykolog, en språkvetare. Alla är klädda i ljusblått.
– Ja, som du vet, säger barnläkaren till den födande kvinnan, har du fött en pojke. Det här, barnläkaren harklar sig, innebär en hel del saker som det är vår uppgift att förbereda dig inför.
– Som du vet, faller psykologen in, finns det alltså två kön – flickor och pojkar. De är egentligen ganska lika, och variationen inom könen är större än mellan könen, men som förälder är det ditt ansvar att bidra till att ditt barn blir och ses som en pojke. Du måste till exempel klä ditt barn i mörka och bekväma kläder. Mörkblått och mörkgrönt är allra bäst.
Absolut inga glada färger eller glitter. Redan i förskoleåldern måste du se till att pojken förstår att färgen rosa inte är något för honom.
– Ja, sen det här med hur du pratar och interagerar med ditt barn, mycket viktigt, säger språkvetaren. Med din lille pojke ska du inte ha några längre samtal, utan hellre korta, direkta uppmaningar utan ögonkontakt. När ni leker tillsammans ska ni inte leka familj, inte skapa figurer som ”mamma”, ”storasyster” eller ”pappa”. Håll er till att kalla alla lekfigurer för
”gubben” och koncentrera er på vad de olika gubbarna gör, som att ”den gubben klättrar upp där”, ”den gubben springer och hämtar brandbilen”. Undvik att prata om känslor och relationer. I tidig skolålder är det viktigt att din pojke kan springa omkring och göra olika ljudillustrationer med sina kompisar, öva på sådant som ”krasch!”, ”pang!” och ”vroom vroom!”.
Barnläkaren, psykologen och språkvetaren nickar och ler mot varandra i samförstånd.
– Din pojke behöver så småningom också lära sig att dominera ett samtal, genom att avbryta andra och att prata mycket och länge, fortsätter språkvetaren. Det här är nödvändigt för framgång som man i det offentliga livet. Du som förälder behöver dock inte känna dig ensam i detta omfattande arbete – skolan kommer att vara en bra hjälp här. Och det här är även viktigt inför det privata vuxenlivet, då han ska kunna dominera över en kvinnlig partner i en hyfsat ojämställd parrelation – för han ska självklart bli heterosexuell, det säger normen. Och just det, även i fostran till heterosexualitet finns det mycket att tänka på. Utgå alltid och i alla sammanhang från att ditt barn, precis som alla andra, är heterosexuellt. Förutsätt att när han leker med flickor så handlar det om attraktion, och se som självklart att det bara är flickor hans romantiska intresse kan rikta sig mot. Försäkra dig om att ni läser böcker och tittar på tv- program och filmer som visar heterosexuella.
Språkvetaren gör en kort paus.
– Allt det här arbetet behövs för att upprätthålla heterosexualiteten och få den att verka normal och naturlig, förklarar språkvetaren. Och det behövs för att heterosexualiteten ska fungera som en slags resurs som alltid kan tas för given i alla sammanhang, som till exempel i samtal med människor ditt barn träffar för första gången. Du kan se det du gör som ett viktigt och nödvändigt arbete för att behålla heterosexualiteten som obligatorisk. Och du kommer att märka att du och din heterosexuelle pojke kommer att få ett gott stöd från både skolan och det omgivande samhället i allt detta.
– Vi vet att det kan vara mycket att ta in nu, men vi har samlat allt det här i ett antal broschyrer som kommer att vara ett stöd för dig under de kommande arton åren, avslutar barnläkaren hjälpsamt, och teamet lämnar rummet.
Födelsedag
Det föds ett barn. Under de första dagarna, medan barnet och den födande människan börjar lära känna varandra, kommer ett besökande team – en genushistoriker och en kirurg med spetskompetens inom genusvetenskap med queer inriktning. De bjuder på bakelser i regnbågens alla färger, med extra glitterströssel.
– Ett nytt fantastiskt liv har fötts! utbrister kirurgen och genushistorikern unisont. Vilka möjligheter!
– Ja, fortsätter genushistorikern på sitt lite torra sätt, för att ge dig hela bakgrunden, så, år 2017 stod inte mänskligheten längre ut med den binära tvångströja som den så kallade västvärlden låst in dem i. Den dominerande, västerländska synen på att det bara existerade, och bara skulle få existera, två kön som sågs som tydligt åtskilda och varandras motsatser, kändes förlegad och alldeles för snäv i ljuset av historiska insikter om erkännandet av fler kön, och i ljuset av en försiktigt framväxande samtida mångfald. Se på fantastiska människor som Mani B. Mitchell och Del LaGrace Volcano! Och på motsvarande sätt, oket av så kallad
”heterosexualitet” och ”homosexualitet” som den västerländska mänskligheten levt under sedan cirka sekelskiftet mellan 1800- och 1900-tal, då dessa uppfanns som identiteter, kändes runt år 2017 onödiga och omöjliga, och var ibland till och med livsfarliga. Historikers arbete med att till exempel visa att andra mänskliga sammanhang hade sett till sexuella handlingar utan att konstruera tillhörande identiteter, och den mångfald av sexualitet som funnits genom mänsklighetens historia, tillsammans med den allmänna insikten år 2017 om det omöjliga och begränsande i binära kategorier, gjorde att mänskligheten valde att öppna upp sexualiteten.
– Javisst, fyller kirurgen i entusiastiskt, och tack vare framförallt teknologisk, biomedicinsk och kirurgisk utveckling var det år 2017 fritt fram att uppnå så rika och varierade möjligheter på könets och sexualitetens områden som det bara gick! Mänskligheten insåg att frågan om tydligt eller otydligt kön handlar om samhällets värderingar, inte om själva könet i sig. I naturen finns till exempel inga värderingar som att en clitoris är för stor eller en penis för liten – det är vi människor som tycker det och drar artificiella gränser.
– Jag måste bara påpeka här att kön förstås inte är detsamma som genitalier, inflikar genushistorikern.
– Ja, helt rätt, svarar kirurgen tacksamt. Men, för att återgå till mitt resonemang, varför skulle vi vilja begränsa oss till att nedvärdera och stympa? Värderingar kan förändras, och, som du vet, vi människor ser det numera som mycket positivt om vi kan bidra till nya varianter och kombinationer vad gäller kön och sexualitet – för alla. Ditt barn är fött med, låt mig se här (kirurgen bläddrar i sina papper), vad som i gamla tider, det vill säga före 2017, kunde kallas en typisk eller tydlig könsidentitet. Nu finns alltså alla möjligheter att operera till tvetydighet!
Och kombinationsmöjligheterna är nästa oändliga.
Kirurgen ler stort.
– Vad gäller reproduktion, fortsätter kirurgen sedan, brukar vi rekommendera alternativ med att kunna producera både ägg och spermier, för att hålla så många möjligheter öppna som möjligt. Och vad gäller sexuell njutning brukar vi säga ”Ju mer och fler desto bättre!”. Det går att operera barnet redan nu, så att det får en bra start i livet med tillgång till allt positivt som tvetydighet ger, eller vänta till barnet är betydligt större och själv kan påverka vilka tvetydigheter hen önskar. Du behöver inte ta några beslut just nu. Vi finns här om du vill
prata, och vi vill bara komma in såhär tidigt i det nya barnets liv, för att du som förälder ska känna stöd och trygghet. Du ska verkligen veta att livet inte är över för ett barn som föds med tydlig könsidentitet – det är aldrig för sent för tvetydighet och mångfald!
– Och ta lite mer bakelse! uppmuntrar genushistorikern, innan hen och kirurgen lämnar rummet.
Födelsedag
Det föds ett barn. Barnmorskan lägger barnet hos den födande kvinnan. Både kvinnan och barnmorskan ler. Barnmorskan tittar på barnet och utbrister:
– Välkommen till världen!
Inspiration
Ambjörnsson, Fanny 2011. Rosa: Den farliga färgen. Stockholm: Ordfront.
Björk, Nina 1996. Under det rosa täcket: Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier.
Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Edenheim, Sara 2003. Kön/Genus/Begär och andra besvärligheter: En teoretisk diskussion sprungen ur en analys av den medicinska diskursen rörande intersexualism. Lambda Nordica 1–2: 148–164.
Edlund, Ann-Catrin, Eva Erson & Karin Milles 2007. Språk och kön. Stockholm: Norstedts.
Einarsson, Jan 2000. Barns språkliga dagar. Lund: Studentlitteratur.
Ericsson, Stina 2012. ’That is the dad and this is the mum’: Parent-child co-construction of heterosexual identities in conversations. Gender & Language 6.2: 405–432.
Fishman, Pamela M. 1978. Interaction: The work women do. Social Problems 25(4): 397–
406.
Foucault, Michel 2002. Sexualitetens historia. Band 1–3. Göteborg: Daidalos.
Henkel, Kristina & Marie Tomicic 2009. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2: Om genusfällor och genuskrux i vardagen. Skärholmen: Jämställt.se & OLIKA förlag AB.
Intersex Society of North America. http://www.isna.org.
Katz, Jonathan Ned 2007. The invention of heterosexuality. Chicago: University of Chicago Press.
King, Brian W. 2015. Reclaiming masculinity in an account of lived intersex experience:
Language, desire, and embodied knowledge. I: Tommaso M. Milani (red.) Language and
masculinities: Performances, intersections, dislocations. New York & London: Routledge. S.
220–242.
Kitzinger, Celia 2005. ‘Speaking as a heterosexual’: (How) does sexuality matter for talk-in- interaction? Research on Language and Social Interaction 38(3): 221–65.
Kropp & Själ. Att få ett barn som föds med oklart kön. Sveriges radios kanal P1, sänt 26 maj 2015. Tillgängligt via sr.se.
Martin, Karin A. 2009. Normalizing heterosexuality: Mothers’ assumptions, talk, and strategies with young children. American Sociological Review 74(2): 190–207.
Mitchell, Mani B. http://www.manimitchell.com.
Rich, Adrienne 1980. Compulsory heterosexuality and lesbian existence. Signs 5: 631–661.
Thorne, Barrie 1993. Gender play: Girls and boys in school. Buckingham: Open University Press.
Volcano, Del LaGrace. http://www.dellagracevolcano.com.
