Ovanpå
Ett examensarbete av Jens Enflo Arkitekturskolan KTH 2013
Inledning
Att bygga på tak är ett allt vanligare sätt att förtäta befintliga bostadsområden i både inner‐ och ytterstaden. Bristen på mark och en ofta relativt låg befintlig bebyggelse gör denna metod attraktiv för att skapa nya bostäder. Som alternativ till att riva och bygga nytt är påbyggnad ett intressant sätt att tillföra nya årsringar i staden. I många fall kan kommunen godkänna en påbyggnad utan
detaljplaneändring, förutsatt att den tillkommande byggnadsvolymen är indragen från det befintliga fasadlivet och hålls inom en tänkt liksidig triangel på byggnadens tak. Går man utanför denna volym kan detaljplaneändring krävas, alternativt godkännas som en mindre avvikelse. Denna möjlighet har uppmärksammats av både fastighetsägare och exploatörer som en lönsam investering. Dessutom finns nu en ökad politisk vilja att skapa nya bostäder och tillåta förändringar i stadsbilden. Vissa byggnader är mer lämpade än andra för denna typ av projekt och en av dessa är 60‐talshuset.
60‐talshuset
Denna typ av flerfamiljshus fungerar tekniskt och praktiskt väl ihop med en påbyggnad. Stommen är ofta av gjuten betong och kräver ingen förstärkning förutsatt att påbyggnaden är till exempel en lätt stål‐ eller träkonstruktion i max två våningar. De byggnadsdelar och installationer som finns på det befintliga taket och kan påverkas av en påbyggnad är framför allt hissmaskinrum,
ventilationsaggregat och förråd. I samband med att hissen förlängs upp till de nya våningarna kan hissmaskineriet flyttas ner i källaren alternativt ersättas med en maskinrumslös hiss.
Ventilationsaggregaten kan bytas ut mot modernare och mindre skrymmande teknik. Förråden kan flyttas ner till källarutrymmen som tidigare varit skyddsrum eller pannrum, eftersom skyddsrum inte längre är ett myndighetskrav och fjärrvärmeanläggningar har ersatt mer skrymmande
oljeuppvärmningssystem. 60‐talshusen är idag ca 50 år gamla och därmed är den tekniska
livslängden hos avloppsstammar och badrum uppnådd. Kostsamma och omfattande renoveringar krävs och där kan ett tillskott av nya lägenheter kan ge förbättrad ekonomi och byggas samtidigt som man genomför ett stambyte vilket kan ge praktiska fördelar. 60‐talhuset som byggnadstyp anses generellt idag inte ha en arkitektur som är speciellt skyddsvärd. Därför kan en så pass kraftig förändring av husets utseende som en påbyggnad innebär få acceptans hos myndigheter och allmänhet, jämfört med en mer populär typ som t ex sekelskifteshuset. Möjligheterna till bra
bostäder och att göra ordinära hus mer spännande är stora. Följande två projekt visar en strategi för hur detta kan uppnås.
Projekt Bergsgatan 51
Tillsammans med fastighetsägaren identifierades en lucka i staden och därmed en outnyttjad expansionsmöjlighet. Byggnaden är låg jämfört med kringliggande bebyggelse och en påbyggnad skulle vara relativt lätt att motivera för kommunen. Värdhuset är ett hörnhus vid Kronobergsparken och har puts‐ och stenfasad, plåttak, burspråk och andra variationer i volymen. På det platta taket ligger idag en enkel förrådslänga och teknikutrymmen. Dessa kan med fördel ersättas med en ny och större byggnadsvolym. Fastighetsägaren är en bostadsrättsförening som genom denna utökning av fastigheten kommer att lösa finansieringen av framtida renoveringar.
Den föreslagna påbyggnaden innehåller två våningar och är volym‐ och materialmässigt förankrad i värdhuset. Husets linjer och former fortsätter upp i den nya delen, som då tydligt hänger ihop med sitt fundament men ändå lever sitt eget samtida liv uppe på taket. Fasad och tak utförs i samma kopparplåt som det gamla taket. Påbyggnaden är huvudsakligen indragen från fasadlivet vilket reglerna kräver, men vid värdhusets burspråk utgör påbyggnaden en förlängning av dessa. Detta krävdes för att koppla ihop den nya delen estetiskt med den gamla vilket vann gehör hos kommunen trots detaljplaneavvikelsen. De nya terrassernas räcken byggs i samma material och blir på så sätt en del av volymspelet. Påbyggnadens material har begränsats till koppar och glas för att mångfalden av material i det samlade huset inte ska bli för stor. Lägenheterna blir påkostade bostadsrätter och får fri utsikt mot Riddarfjärden och Kronobergsparken. Glaspartier och terrasser förläggs så att utsikt och sol utnyttjas optimalt.
Projekt Ektorpsvägen 1
Bostadsbehovet i Nacka kommun är stort och särskilt stor är efterfrågan på små hyresrätter. I kommunen råder brist på mark för exploatering och därför är denna typ av lösning lämplig. Huset ligger i Ektorps centrum och kan genom en detaljplaneändring tillåtas få två nya våningsplan.
Fasaden på det befintliga huset är tidstypisk med rött tegel på gavlarna och ljus puts på långsidorna.
Balkongerna har plåträcken som monterats senare. Här är fastighetsägarens ambition att skapa maximalt antal små hyresrätter på den givna ytan. Uppdraget var att rita lägenheter om 30‐35 kvm vilket både skapar många lägenheter och ger god ekonomi för beställaren. Trapphusets placering tillsammans med värdhusets begränsade storlek ledde till en påbyggnad i husets fulla storlek för att så många lägenheter som möjligt skulle få plats. Kök och badrum förläggs nära husets kärna så att fasaden hålls fri för att möjliggöra stora ljusinsläpp och franska balkonger. De två nya våningsplanen är har identiska planer men ljusinsläppen är olika placerade för att få en variation i fasaduttrycket.
Glaspartierna utgår från värdhusets fönsterlinjer men har sina egna format. Huset ligger i en sluttning och fasadhöjden skiljer sig med två våningar på de olika sidorna. Påbyggnaden kommer att upplevas på nära håll vid markens höga del och därför är fasaden av Corten, ett material med taktil känsla och en färg som ansluter till det röda teglet. Fasadskivorna sätts så att skarvarna följer värdhusets linjer och fönstersättning och utgör på så sätt ett subtilt mönster.
Avslutning
De påbyggnadsprojekt som utförs idag är ofta prefabricerade konstruktioner som lyfts på plats utan att egentligen ha någon arkitektonisk förankring i värdhuset. Ska dessa påbyggnader i framtiden ses som något som tillför stadsbilden kvalitéer och inte bara som en lösning på bostadsbristen eller bostadsrättsföreningars ekonomiska problem bör de utföras på ett mer ambitiöst och välanpassat sätt. I takt med att detta blir en vanligare metod kommer påbyggnaden som byggnadstyp att gå från att vara en udda företeelse till något som kräver en konsekvent strategi. I likhet med andra typer av tillbyggnader kräver påbyggnaden stor känslighet och anpassning till sitt värdhus och sina
omgivningar. I många fall är utmaningen större här än vid nybyggnation. Rätt utfört är detta en smart metod att skapa bostäder på en miljövänligt och effektivt sätt.
Redovisade projekt är pågående arkitektuppdrag i uppsatsskrivarens verksamhet Enflo Arkitekter AB.
Stockholm 131104
BERGSGATAN 51
LÄGENHETER PÅ TAK
OVANPÅ
EXAMENSARBETE AV JENS ENFLO KTH ARKITEKTUR 2013
OVANPÅ
EXAMENSARBETE AV JENS ENFLO KTH ARKITEKTUR 2013
EKTORPSVÄGEN 1
LÄGENHETER PÅ TAK
OVANPÅ
EXAMENSARBETE AV JENS ENFLO KTH ARKITEKTUR 2013
PLAN
OVANPÅ
EXAMENSARBETE AV JENS ENFLO KTH ARKITEKTUR 2013