• No results found

Den utsatta konsten

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Den utsatta konsten"

Copied!
115
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)
(2)
(3)

Att förvalta konst i offentlig miljö – etik, lagstiftning

och värdeförändring

(4)

© KARIN HERMERÉN, 2014 ISBN 978-91-7346-815-2 (tryckt) ISBN 978-91-7346-816-9 (pdf) ISSN 0284-6578

Publikationen finns även i fulltext på: http://hdl.handle.net/2077/37750

Licentiatuppsats i kulturvård, vid Institutionen för kulturvård

Prenumeration på serien eller beställningar av enskilda exemplar skickas till: Acta Universitatis Gothoburgensis, Box 222, 405 30 Göteborg, eller till acta@ub.gu.se

Översättning av Summary-avsnittet: Roger Tanner, Ordväxlingen AB Omslag:

Bilden visar en detalj av konstverket Hyllning till Ivar Lo-Johansson, utfört av Atti Johansson 1969–1971 för Gudlav Bilderskolan i Sollefteå. Färgen flagnar och blottlägger underliggande färgskikt. Verket visas i sin helhet på bild 3 i artikel II, Exposed and unseen: Management of public immovable art, längst bak i boken. Foto: Karin Hermerén

Tryck:

(5)

– etik, lagstiftning och värdeförändring

Title in English: Exposed Art. Managing art in public places – ethics, legislation and valuation change

Author: Karin Hermerén

Language: Swedish with an English summary ISBN: 978-91-7346-815-2 (tryckt)

ISBN: 978-91-7346-816-9 (pdf) ISSN: 0284-6578

Keywords: building-related, collection, conservation, contemporary art, cultural heritage, ethics, legislation, management, preservation, public art, site-specific, value

The general aim of this thesis is to deepen the understanding of the conditions for the management, supervision and preservation of movable and building-related art commissioned by the government, county councils and municipalities in 20th century Sweden. This is done by highlighting differences regarding ethical considerations during the conservation process, by examining the changes in structures of ownership and the need for resources, and by discussing the application of legislation.

(6)

public immovable art, issues related to the ownership and long-term management of building-related art are described, focusing on the property owners' need for expertise and financial resources.

The thesis discusses the artworks commissioned by means of the so-called one percent rule, donations or other forms of financing. These works of art form part of places, which in different ways tell us about the ideas and trends that have characterized the growth of Swedish society. Many building-related artworks have gradually become part of the cultural heritage. It is shown that there are shortcomings in knowledge about the management and supervision of this art, both among property owners and cultural heritage conservation authorities. These deficiencies can lead to the total or partial destruction of artworks (sometimes imperceptibly), regardless of whether they were ordered and paid for by public or private funds, or the environment in which they are placed.

(7)

INLEDNING ... 11   Bakgrund ... 11   Mina utgångspunkter ... 12   Artiklarna I och II ... 16   Disposition ... 18   Syfte ... 19   Frågeställningar ... 20  

Material och metod ... 22  

Teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp ... 28  

Tidigare forskning och nuvarande forskningsläge ... 34  

Offentlig konst och svensk konstpolitik under 1900-talet ... 34  

Förvaltning av lös konst; samtidskonst och konserveringsetik ... 38  

Förvaltning av byggnadsanknuten konst; värdering och lagstiftning ... 40  

Avgränsningar ... 42  

KONST I OFFENTLIG MILJÖ – ARTIKLARNA OCH DERAS SAMMANHANG ... 45  

Offentlig konst i 1900-talets Sverige ... 45  

Offentlig konst vid sekelskiftet 1900 och fram till 1937 ... 45  

Det offentliga som beställare efter 1937 ... 49  

Konst vid landsting och regioner ... 55  

Artikel I: Conservation of art in public places ... 57  

Artikel II: Exposed and unseen: Management of public immovable art ... 60  

Slutsatser ... 62  

FÖRVALTANDETS PROBLEMATIK – DISKUSSION OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 65  

Offentlig förvaltning av lös konst ... 66  

Offentlig förvaltning av byggnadsanknuten konst ... 71  

(8)

SUMMARY ... 101  

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 107  

I.CONSERVATION OF ART IN PUBLIC PLACES

(9)

Denna licentiatuppsats är resultatet av ett arbete som tog sin början år 2002. Det består av två publicerade artiklar om bevarande av offentlig konst där förvaltning av såväl byggnadsanknuten som lös konst belyses ur etisk och juridisk synvinkel. Uppsatsen består av tre kapitel: en introduktion, ett historiskt avsnitt där artiklarna presen-teras och sätts i sitt sammanhang samt ett avslutande diskussions-kapitel. De publicerade artiklarna återfinns sist i uppsatsen.

Genomförandet av licentiatuppsatsen hade inte varit möjligt utan de medel för en doktorandtjänst som generöst har givits av Berit Wallenbergs stiftelse. Ett varmt tack. Bidrag och möjlighet till resor i samband med artiklarnas presentationer har tacksamt mottagits från Svenska ICOM, Kulturmagasinet i Helsingborg och Statens konst-råd.

Många människor har på olika sätt varit viktiga för uppsatsen. Först vill jag tacka min huvudhandledare, Charlotta Hanner Nord-strand, för det generösa och engagerade stödet i teori och praktik under arbetets gång. Jag vill också tacka biträdande handledare Ulrich Lange och mentor Bosse Lagerquist för alla konstruktiva kommentarer till form och innehåll. Examinator Ola Wetterberg och kollegorna vid högre seminariet har också bidragit med syn-punkter – särskilt Jane Hamill, Charlotta Bylund Melin och Ingalill Nyström i arbetets tidigaste skede. Henrik Ranby har bidragit med värdefulla kommentarer i dess slutskede. Tack till er alla.

För artiklarnas genomförande har flera personer bidragit. I sam-band med den första artikeln är jag i synnerhet tacksam mot min kollega Jenni Lindbom som arbetar med bevarandets praktiska sidor i Helsingborgs stad, och personal som genom åren arbetat vid Region Skåne med lös och byggnadsanknuten konst: Ingmarie Eriksson, Olle Lindqvist, Nilsmagnus Sköld, Jan Stenfell och Helena Trenk.

(10)

Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsmedel (FoU). Tack Henrik Orrje, som initierade projektet, och medarbetare vid Statens konstråd, särskilt till er som var inblandade under projektets första år och därmed omfattas av artikeln, Mikael Adsenius, Anna Lindholm, Consuelo Méndez Pérez, Alexandra Urefalk och Klara Wahlström. Tack till Karin Arvastson, FoU-samordnare vid Riks-antikvarieämbetet och FoU-kansliet som möjliggjorde projektet, samt Margareta Bergstrand och Gunilla Lagnesjö vid Riksantikvarie-ämbetets Förvaltningsavdelning. Tack Lars-Göran Oredsson, Lunds universitets konstsamling, för alla givande diskussioner och goda synpunkter. Patrick Amsellem, KG Olsson med flera medarbetare vid Skissernas Museum, Lunds universitet, har på olika sätt varit synnerligen hjälpsamma, i allt från urvalsprocess till arkivstudier. Ett särskilt tack här till Ann Landgren Danielsson, som deltog i projekt-gruppen vid Statens konstråd tillsammans med Emilie Karlsmo, Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. I artikeln beskrivs fallstudier, för vilkas genomförande och slutsatser en rad personer bidrog med erfarenhet och idéer. Ett stort tack till er alla.

(11)

Bakgrund

Genom den så kallade enprocentsregeln, donationer och andra finansieringsformer har tiotusentals konstverk beställts av olika offentliga och privata aktörer. Dessa konstverk ingår i miljöer som på olika sätt berättar om vilka idéer, strömningar och tendenser som har präglat det svenska samhällets framväxt mot ett modernt och demokratiskt välfärdssamhälle. Konstverken representerar också 1900-talets förändrade syn på konst: från de första decenniernas bildande och upplysande bildspråk i skolmiljöer och estetiserande skulpturer på torg och i parker, 1960- och 70-talens konst som lekskulpturer för barn, konst på arbetsplatser eller konst i bostads-områden för förorternas invånare till samtidens ifrågasättande, performativa och situationsspecifika konstverk.

De konstverk som finns i det offentliga rummet är av både byggnadsanknuten och lös karaktär. Med byggnadsanknuten konst avses här den konst som är gestaltad direkt för en viss plats inom eller i anslutning till en byggnad eller annan anläggning, medan lös konst inte har samma starka band till sin miljö utan vanligen är tänkt att cirkuleras i olika offentliga verksamheter utan att konstnärens intention har styrt valet av plats. Byggnadsanknuten konst betraktas i juridisk mening som fast egendom och är därmed en del av den fastighet där den är placerad. Vid försäljning av en fastighet, alltså byggnad och eventuellt markområde, medföljer därmed ett bygg-nadsanknutet konstverk, oavsett ursprunglig beställare, och dess för-valtning övertas av den nye ägaren.

(12)

byggnads-anknutna konstverk som beställts av Statens konstråd förlorades med de nya ägandeförhållandena. För byggnadsanknutna konstverk som har köpts in av kommuner och landsting saknas ett nationellt reglerat tillsynsansvar motsvarande det som gäller för statligt ägd konst. Också här förloras vanligen den tillsyn som respektive offent-lig ägare bedrivit före försäljning vid förändrat ägande.

Det har visat sig, genom en av Statens konstråd genomförd inventering, att dessa nya fastighetsägare hade skiftande erfarenhet, kunskap och resurser vad gällde vård och bevarande av byggnads-anknuten konst, alldeles oavsett om de var privata bolag eller tillhörde den offentliga sfären (Wahlström 2008, s 12). Med fastig-hetsförsäljningar finns förstås också en ökad risk för verksamhets-förändringar som kan medföra ombyggnationer, flyttningar, riv-ningar eller renoveringar vilka i sin tur påverkar de byggnads-anknutna konstverk som råkar finnas där. Konstverken är skyddade genom upphovsrättslagen, Lag (1960:729) om upphovsrätt till litte-rära och konstnärliga verk, vilken fastighetsägaren är skyldig att ta hänsyn till. Men lagtextens formulering inrymmer en svaghet ur bevarandesynpunkt – så som den är utformad får konstverket inte hanteras på ett sätt som kan upplevas som kränkande för upphovs-personens litterära eller konstnärliga anseende, medan den däremot inte är något skydd mot total förstörelse av konstverket.

Den offentliga konst som köps in är ur nationellt perspektiv en växande samling alldeles oavsett ägandeförhållanden. Detta medför större krav på förvaltning och också på den del av förvaltningen som omfattar bevarandefrågor då underhållsbehovet för konst-verken ökar med tidens gång, på samma sätt som gäller för alla material.

Mina utgångspunkter

(13)

1990-talet hade utfört för dåvarande Wasa Försäkring i nuvarande Solna Strand i samarbete med arkitekten Sune Malmqvist. Fastig-hetsbolaget Mengus ville modernisera och anpassa bygganden för Länsförsäkringar, som behövde en ny reception till sitt huvud-kontor. Av innergårdens ”romerska” vridna kolonner, fontäner och bänkanläggningar i svartvitt kakel skulle, enligt Samuelson som sett ritningarna, bara återstå några kolonner. En av anledningarna till att verket skulle få stryka på foten var, enligt Samuelson, bristen på underhåll, vilken lett till att kakelplattor lossnat och gått sönder. Nu undrade konstnären om det fanns möjlighet att kunna söka medel för flyttning av verket eller restaurering av det på plats.

Jag hade redan tidigare arbetat med vårdplaner för samlingar bestående av lös offentlig konst (Hermerén 2002). Dessa konstverk var, som redan nämnts, juridiskt skyddade genom konstnärens upphovsrätt enligt lag. Lagstiftningen verkade emellertid inte vara mer omfattande för byggnadsanknuten konst än för den lösa konsten, åtminstone inte vid en snabb undersökning. Kulturminnes-lagstiftningen – dåvarande Lag (1988:950) om kulturminnen m.m., sedan år 2014 Kulturmiljölag (1988:950) – omfattade fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen samt utförsel och återläm-nande av kulturföremål, inte byggnadsanknuten konst. Bristen på lagskydd ledde till att det inte fanns möjlighet att tilldelas ekono-miska bidrag för bevarande, såsom den kyrkoantikvariska ersätt-ningen (vilken fanns att söka för antikvariska merkostnader avseende kyrkligt kulturarv) eller bidraget till kulturmiljövård genom det så kallade kulturmiljövårdsanslaget. Sistnämnda fanns att söka för kulturhistoriska merkostnader vid vård av byggnadsminnen, bebyggelse i kulturreservat och bebyggelse som var av riksintresse för kulturmiljövården. Lagstiftningen inom kulturmiljöområdet tog alltså inte hänsyn till – och hade inga verktyg för att skydda – konstnärligt, konsthistoriskt och konstvetenskapligt intressanta gestaltningar som den utförd av Ulrik Samuelson. Det svar jag kunde ge till konstnären vid frågetillfället var därför att söka medel ur privata fonder eller vända sig till media för att få hjälp att uppmärksamma fallet (Nilsson 2006).

(14)

konst. Som utbildad konsthistoriker hade jag ursprungligen intresserat mig för 1400- och 1500-talets konst och förändringen mellan subjekt och objekt, det betraktade och betraktaren, vid centralperspektivets införande i bildkonsten (Hermerén 1987), men kom nu allt mer att intressera mig för 1900-talets offentliga konst. Det var huvudsakligen tre saker som fångade mitt intresse: den offentliga konstens plats i samhället, förvaltningen av stora samlingar och den – vad det verkade – pågående förändringen i hur denna konst värderas.

De kommande åren ansvarade jag för tre konferenser i ämnet offentlig konst, på Malmö konsthall år 2006 genom uppdrag av Region Skåne, på Skissernas Museum i Lund 2007 och på Dunkers kulturhus i Helsingborg 2008, de båda sistnämnda genom det regionala Nätverket för konservering och magasinering som jag då ledde. Vid dessa konferenser diskuterades den offentliga konsten huvudsakligen ur ett förvaltarperspektiv, det vill säga hur denna konst bäst skulle bevaras för framtiden. Erfarenheter kring för-valtningsansvar, praktisk konservering och tillsyn delades mellan kulturförvaltningarnas handläggare, konservatorer, konstnärer och konstvetare; myndigheter, universitet, länsstyrelser och museer.

Som praktiserande konservator hade jag både arbetat med konst som var privatägd och offentligägd, liksom konst placerad i såväl det offentliga som kyrkliga rummet. Under denna verksamhet hade jag intresserat mig för bakomliggande värderingar i samband med beslutsprocessen, före och under själva konserveringen. Det finns likheter mellan offentligt och kyrkligt avseende omfattningen av förvaltade verk och en sorts offentligt ägande – Svenska kyrkan var statskyrka fram till relationsförändringen år 2000 – liksom bruks-perspektivet. Men det finns även tydliga skillnader, rörande exempelvis syftet (ideologin respektive tron) bakom förvärvandet av konstnärliga verk, liksom det lagskydd som omger kyrkliga inventa-rier genom kulturmiljölagen. Detta skydd medför att ett konstverk ägt av Svenska kyrkan enligt lagen (4 kap. 6-10 §) ska skyddas och vårdas väl, medan samma konstverk ägt av andra aktörer endast omfattas av upphovsrättslagen.

(15)

att fördjupa mig i när jag under år 2009 fick i uppdrag av Riksantikvarieämbetet att utreda frågor som rörde kunskapsupp-byggnaden kring kyrkomiljöerna som kulturarv efter relationsför-ändringen mellan kyrka och stat år 2000 (Hermerén 2009). För utredningen fokuserade jag på tre problemområden: i vilka avseen-den kunskapssökandet kring kyrkomiljöerna som kulturarv behövde breddas, behovet av kunskapsunderlag för myndigheter inom kultur-miljöområdet samt modeller för och organisation av framtida kunskapsuppbyggnad. Underliggande frågor som så att säga föll utanför utredningens område, men som i hög grad är relevanta för den byggnadsanknutna konsten ur kulturmiljölagstiftningens per-spektiv, är vilka minnen som kan anses vara bevarandevärda för framtiden och hur urvalet av dessa minnen går till.

Under tre års tid, 2011–2013, fick jag därefter möjlighet att fördjupa mig i frågor som rörde den byggnadsanknutna konstens förvaltning, tillsyn samt antikvariska, ekonomiska och juridiska styr-medel genom ett projekt initierat av Statens konstråd och bekostat av Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsanslag. Pro-jektets syfte var att analysera och bedöma vilken kompetens och vilka ekonomiska resurser som fordrades för att långsiktigt vårda och bevara den byggnadsanknutna konst som beställts under 1900-talet, oavsett ägande juridisk person. Projektets målsättning var också att utveckla förslag som kunde generera ökad samverkan mellan kulturvårdens aktörer, fastighetsägare och förvaltare gällande denna konst. I projektgruppen deltog Statens konstråd, Skissernas Museum vid Lunds universitet, Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, och projektets slutrapport presenterades genom boken Offentlig konst – Ett kulturarv (Hermerén & Orrje 2014).

(16)

finns på museer, och vad detta i så fall får för konsekvenser i samband med de beslutsprocesser som föregår konservering och gäller förvaltning. Etiska ställningstaganden baseras på vilket kunskapsunderlag och vilka värderingar man har, vilka båda kan ändras, och detta får effekter avseende beslutsprocesserna. Med tanke på att den konst som placerats i offentlig miljö under 1900-talet nu börjar bli äldre, anas i samtiden en förändring i värderingen av och synen på dessa konstverk, från en sorts ”brukskonst” till ”kulturarv”. Föreliggande uppsats är också ett tecken på denna förändring.

Artiklarna I och II

I samband med uppdraget att som konservator utföra en skade-inventering med vårdplan av den landstingsägda konsten i Skåne uppmärksammade jag vissa förvaltningsproblem. Inventeringens syfte var egentligen att bilda underlag för vem som fortsatt skulle förvalta samlingen av lös konst, men väckte även frågor kring förvaltningens praxis i samband med konserveringsprocessen och de etiska och juridiska problem som då kunde uppstå. Bevarandets material och metoder verkade skilja sig åt, inte bara beroende av om konstverket räknades som löst eller byggnadsanknutet eller dess placering var i offentligt rum (”i bruk”) eller på museum (”som kulturarv”), utan också av dess ålder (”äldre konst” eller ”samtids-konst”), vilket i sin tur har betydelse för hur konstverket bevaras i ett långsiktigt perspektiv. Med samtidskonst räknas här den konst som skapats från slutet av 1960-talet och framåt.

(17)

De val konservatorn står inför tydliggör flera konserveringsetiska problem, kring vad som ska bevaras och på vilket sätt det ska ske. Bevarandeåtgärderna kan också komma i konflikt med ägarens önskemål och få juridiska påföljder, exempelvis i förhållande till konstnärens upphovsrätt. På samma sätt kan en ägares förvaltning medföra konflikt både med ett bevarandeintresse och lagstiftningen kring upphovsrätt.

I artikeln, Exposed and unseen: Management of public immovable art, publicerad i Studies in Conservation (Hermerén & Orrje 2012) och presenterad vid konferensen The Decorative: Conservation and the Applied Arts anordnad i Wien av International Institute for Conservation of Historic and Artistic Works, diskuterar jag resultatet av första årets arbete inom det då pågående forsknings-projektet Offentlig konst – Ett kulturarv (2011–2013) vid Statens konstråd. I artikeln beskrivs problem relaterade till ägande och förvaltning av byggnadsanknuten konst, som vilka resursbehov offentliga och privata fastighetsägare har för att långsiktigt kunna förvalta denna konst, samt huruvida olika aktörer inom kultur-miljövården samverkar för att stödja fastighetsägarna i detta förvalt-ningsarbete.

Bakgrunden till projektet Offentlig konst – Ett kulturarv var Statens konstråds inventering åren 2006–2008 av samtliga 1 525 byggnads-anknutna konstverk beställda av Statens konstråd mellan 1937–2005 vilken publicerades 2008 i rapporten Beställd konst. Fastighetsägarnas underhåll av byggnadsanknuten konst (Wahlström 2008). Syftet med inventeringen hade varit att kartlägga konstverkens status samt öka kunskap bland fastighetsägare om vilka ägar- och förvaltningskrav som ställdes på dem som ägare av fastigheter med byggnads-anknuten konst. Vid inventeringen hade framkommit att de byggnadsanknutna konstverk som beställts av Statens konstråd sedan 1937 i samverkan med ett fåtal statliga fastighetsägare, efter knappa sju decennier ägdes av över 160 olika fastighetsägare. Inven-teringen hade också visat att ett stort antal av dessa fastighetsägare var privata aktörer med skiftande erfarenhet och kunskap för att vårda och bevara offentlig konst.

(18)

denna förvaltning. Artiklarnas innehåll sammanfattas i kapitlet Konst i offentlig miljö – artiklarna och deras sammanhang under respektive titelrubrik. De bildar underlag för diskussionskapitlet och återges i sin helhet sist i uppsatsen.

Disposition

Denna licentiatuppsats handlar, som beskrivits inledningsvis, om etiska och juridiska aspekter av den offentliga 1900-talskonstens förvaltning och hur dessa aspekter ändrar sig med tidens gång. Den byggnadsanknutna konsten sätts i relation till den lagstiftning som tillämpas av kulturmiljövårdens aktörer och de effekter denna har för ägare och tillsynsutövare. Den lösa konsten diskuteras dels utifrån praktiska förvaltningsproblem av en regional konstsamling, dels ur ett etiskt perspektiv genom exempel utifrån den besluts-process som sker i samband med konservering och bakomliggande värderingar för dessa beslut.

Uppsatsen består av tre kapitel.

I Inledning, det första kapitlet, redogör jag för artiklarnas tillkomst och teoretiska sammanhang genom att beskriva syfte, fråge-ställningar, material och metod, utgångspunkter och forskningsläge. Andra kapitlet, Konst i offentlig miljö – artiklarna och deras samman-hang, avser att sätta artiklarna i ett rumsligt sammanhang och beskri-ver den offentliga konsten i Sbeskri-verige under 1900-talet. Huvudsakligen redogörs för den statliga konstpolitiken utifrån enprocentsregeln och Statens konstråds tillkomst, men även den betydelse den så kallade regeln har haft för landsting, regioner och kommuner. Ett avsnitt belyser de speciella förutsättningar som råder för lands-tingens konstsamlingar. I detta kapitel sammanfattas också de båda artiklarna som beskrevs i föregående avsnitt, deras innehåll och resultat: Conservation of art in public places och Exposed and unseen: Management of public immovable art. De publicerade artiklarna återfinns, som nämnts, sist i uppsatsen.

(19)

av de förändringar som sker med tiden, framför allt med byggnads-anknutna konstverk och miljön runt dem, vilket på olika sätt på-verkar bevarandeprocessen. Etiska aspekter kring bevarandepro-cessen av offentlig konst diskuteras i ett separat avsnitt, liksom juridiska aspekter på förvaltning och tillsyn av denna konst. Faktorer som bildar ramverk för de problem som beskrivs i artiklarna får med detta en fördjupad och mer nyanserad beskrivning än vad utrymmet i artiklarna tillåtit. De metoder som använts och deras tillförlitlighet diskuteras. Här berörs även hur resultaten kan tillämpas praktiskt i samband med förvaltning av konst i offentlig miljö. Avslutningsvis diskuterar jag i vad mån målen har uppnåtts och vad som återstår att göra, som framtida forskningsuppgifter.

Syfte

Det övergripande syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om den offentliga konstens förutsättningar för förvaltning, tillsyn och konservering. Ytterligare ett syfte är att tydliggöra de förändrade förutsättningarna för långsiktigt bevarande av denna konst. Genom att beskriva och undersöka dessa förutsättningar är målsättningen att uppsatsen ska bidra till ett bättre bevarande inom området förvalt-ning av såväl byggnadsanknuten som lös konst. Uppsatsen har följande specifika syften:

• Att lyfta fram skillnader avseende etiska ställningstaganden kring konserveringsprocessens val av material och metod och de effekter detta kan få för det långsiktiga bevarandet genom att jämföra konservering av äldre och samtida lösa konstverk samt jämföra beslutsprocessen inför konservering av lösa respektive byggnadsanknutna konstverk (Artikel I).

(20)

• Att diskutera lagstiftningens tillämpning, exempelvis genom lagskydd och ekonomiska stödsystem, och juridiska konsek-venser i samband med tillsyn, förvaltning och konservering av konst i offentligt rum för att på så vis undersöka dess effekter inom det antikvariska området ”offentlig konst” (Artikel I, II).

Frågeställningar

I samband med förvaltning fattas beslut om vad som ska under-hållas och på vilket sätt. För den eventuella konserveringsprocessens val av material och metoder påverkas besluten av en rad faktorer. För ett konstverk kan sådana vara vilka skador föremålet har, mate-rialet det består av och var – i vilken miljö – verket är placerat. Strukturerna för förvaltning skiljer sig dessutom åt beroende på vilken typ av konstverk det rör sig om och hur ägandet ser ut. Lös konst är tillfälligt utplacerad och går lättare att flytta om det skulle behövas i samband med rumsliga förändringar eller vid konserve-ring, medan byggnadsanknuten konst ur lagstiftningens synvinkel hör till den byggnad vid vilken den är placerad och vanligen kräver större insats i samband med bevarandet. Lös konst verkar i ökad utsträckning ha upparbetade strukturer för tillsyn oavsett juridisk ägare, medan den byggnadsanknutna konsten saknar sådana system undantaget den statligt inköpta konsten som fortfarande är i statlig ägo.

Besluten i samband med förvaltning får alltså konsekvenser för om och hur konstverken bevaras, med vilka metoder och material, vilka föremål som ska finnas kvar för framtida generationer och i vilket skick de ska bevaras. Dessa beslut grundar sig i olika värde-ringar. Uppsatsen vill därför undersöka beslutsprocessen och dess effekter för förvaltning och konservering av lös och byggnads-anknuten konst i offentlig ägo genom att söka svar på följande empiriska frågor:

(21)

offentlig ägo? Vilka konsekvenser får det i så fall för konserve-ringens val av material och metoder?

• Finns skillnader mellan olika offentliga juridiska huvudmän vad gäller beslutsprocessen kring förvaltningen av lös konst? • Finns skillnader i beslutsprocessen avseende förvaltning

mellan offentligt ägd lös respektive byggnadsanknuten konst? Vilka juridiska konsekvenser får sådana skillnader i så fall för det långsiktiga bevarandet?

Många byggnadsanknutna konstverk har gradvis blivit en del av kulturarvet på samma sätt som äldre historiska byggnadsverk. Men då byggnadsanknuten konst inte omfattas av kulturmiljövårdens ansvarsområde, kan den helt eller delvis (ibland omärkligt) förstöras alldeles oavsett om konstverken beställts för privata eller offentliga medel eller i vilken miljö de är placerade. Till skillnad från vad som gäller ur antikvarisk, ekonomisk och juridisk synvinkel för exempel-vis kyrkobyggnader så saknas effektiva lagskydd eller ekonomiska stödsystem avseende tillsyn och bevarande eller förvaltning av offentlig konst, något som också blir uppenbart i takt med att konstverken åldras och behovet av underhåll ökar. Uppsatsen vill därför också svara på följande empiriska och normativa frågor avseende förvaltning av byggnadsanknuten konst:

• Finns skillnader avseende konstverkens förvaltning och beva-randeskick beroende på om huvudmannaskapet är statligt, regionalt eller kommunalt?

• Kan samband konstateras mellan antalet nya ägare av bygg-nadsanknuten konst och verkens bevarandeskick?

(22)

Ur de resultat som framkommit genom enkäter, fallstudier, inter-vjuer och inventering har en rad slutsatser dragits. Därför vill uppsatsen också diskutera frågor kring resultatens tillförlitlighet eller reliabilitet, validitet och generaliserbarhet:

• Hur tillförlitliga är resultaten i artiklarna? Finns andra förkla-ringar till uppnådda resultat?

• Vilka begränsningar finns i de metoder som använts och det urval som har gjorts?

• På vilket sätt är resultaten tillämpbara? Hur går man vidare?

Material och metod

Utgångspunkten för uppsatsen är offentligt beställd konst. Lös konst exemplifieras med den konstsamling om cirka 30 000 verk som då ägdes av Region Skåne och som vid artikelns tillkomst förvaltades av Regionens kulturförvaltning Kultur Skåne, samt ett löst konstverk, ägt av Helsingborgs stad. Byggnadsanknuten konst representeras både genom fallstudier och genom de enkäter som skickades till landets alla kommuner och landsting.

För att lyfta fram skillnader avseende etiska ställningstaganden kring konserveringsprocessen, undersöka förvaltningens förändrade förutsättningar och diskutera lagstiftningens effekter för offentlig konst, har flera metoder använts. Dessa har inneburit empiriskt arbete med intervjuer, okulärbesiktning, kvantitativa undersökningar som inventering och enkät samt kvalitativa analyser med fallstudier. För samma material har ibland olika metoder använts, och omvänt har samma metod använts för olika material, allt i syfte att belysa såväl enskilda händelser som processer liksom aktörerna och deras handlingar och åsikter.

(23)

genom-fördes dels en kvantitativ undersökning, dels två fallstudier som kompletterande kvalitativ analys, varav ett praktiskt konserverings-arbete. En kvantitativ undersökningsmetod valdes då kvantifierbara resultat söktes rörande den lösa konstens bevarandetillstånd. Under-sökningen genomfördes som en inventering av Region Skånes konstsamling, det vill säga den konstsamling som ägs av Skånes landsting.

Inventeringen genomfördes under 2002, med uppföljning år 2008. Vid inventeringstillfället år 2002 bestod den registrerade konstsamlingen av drygt 28 000 verk, samt cirka 2 000 konstverk vid Malmö allmänna sjukhus och därtill beställd byggnadsanknuten konst vilka då tillhörde ett annat registreringssystem. De totalt cirka 30 000 konstverken fanns utspridda inom sjukvården på 76 orter, fördelade på cirka 1 271 vårdenheter och avdelningar.

Urvalet av vårdinrättningar skedde efter tre kriterier: de skulle representera en geografisk spridning inom regionen, vårdinstitu-tioner av olika storlek skulle finnas representerade, liksom olika typer av avdelningar och vårdinrättningar. De vårdinstitutioner som besöktes var Helsingborgs Lasarett AB, som då nyligen inventerats av Region Skåne, Centralsjukhuset i Kristianstad, med stort geo-grafiskt upptagningsområde, Universitetssjukhuset i Lund, Trelle-borgs lasarett, Ängelholms Sjukhus AB (vilket var i privat ägo medan konsten tillhörde Region Skåne), Skurups vårdcentral och äldreboende samt vårdcentralerna i Dalby respektive Råå.

(24)

Detta medförde att de konstverk som så att säga var tillgängliga också kom med i inventeringen. Huruvida detta har påverkat resultatet är givetvis svårt att säga. Vid en jämförelse med Region Skånes register kunde konstateras att förhållandet mellan hur procentsatserna fördelade sig mellan antal konstverk var ungefär detsamma mellan inventeringen och Region Skånes konstregister. Antalet konstverk som var registrerade som grafik var 50,0 %, i min inventering var de 51,5 %, antalet registrerade målningar var knappt 17,0 %, vid inventeringen drygt 15,0 %. Det är möjligt att de konstverk som hängde framme var mindre skadade än de som var undanställda, och därför inte en del av inventeringen – men det behöver inte alls vara så.

Undersökningen kompletterades med riktat öppna intervjuer (Lantz 1993, s 18–21) med dåvarande handläggande personal vid Region Skåne och gav information om konstsamlingens bakgrund, historia och skötsel. Intervjuerna utfördes hos personalen, på de kontor och föremålsarkiv som då fanns inom sjukhusområdet i Landskrona. Intervjuerna genomfördes i syfte att analysera besluts-processer kring inköp och bevarande för att därefter kunna bedöma framtida prioriteringar, tidsåtgång och kostnader.

(25)

också utgångspunkt för en diskussion kring hur undersökningens offentliga ägare har hanterat frågor avseende långsiktig förvaltning.

För att belysa och besvara de frågor som berör den byggnads-anknutna konstens förvaltning och förändrade förutsättningar utfördes en avgränsad kvalitativ analys med hjälp av fallstudier, redovisad i artikeln Exposed and unseen: Management of public immovable art. I artikeln återges och diskuteras fem av de 24 fallstudier som då valts ut inom projektet Offentlig konst – Ett kulturarv.

Fallstudierna undersöktes under år 2011 genom utskick av enkäter, genomförande av intervjuer och okulärbesiktning av konst-verket ifråga. Samtliga dessa källor har därefter använts som under-lag för en diskussion kring under-lagstiftningens tillämpning inom kultur-miljöområdet och analys av dess konsekvenser i samband med tillsyn, förvaltning och konservering av offentlig konst.

Den kvalitativa undersökningsmetoden valdes för att få för-djupad kunskap om enskilda fall och därmed utveckla en helhets-förståelse avseende förvaltning av den byggnadsanknutna konsten. Det är med nödvändighet en induktiv metod, där den enskilda iakttagelsen används för att ge generella omdömen.

(26)

såväl ute som inne och under jord – och de flesta återfanns i miljöer som av kulturmiljövårdens experter bedömts som bevarandevärda.

Urvalet gjordes också för att spegla olika fastighetsägares förhållande till och förvaltning av den byggnadsanknutna konsten. Avsikten var att undersöka såväl större fastighetsbolag som mindre, och även att kunna följa några konstverk genom bolagisering och privatisering för att pröva dels om det fanns skillnader i tillsyn, vård och förvaltning mellan offentliga och privata fastighetsägare, dels om ett ökat antal ägare påverkade förvaltningen menligt. De valda verken representerade också olika problem inom förvaltnings-området – från välbevarade verk inom organisationer med lång-siktiga förvaltningsperspektiv till konstverk som flyttats eller till och med förstörts.

Sedan urvalet var gjort, kontaktades konstverkets juridiska ägare per telefon. Bakgrunden till undersökningen presenterades liksom huvuddragen för frågeställningarna i enkäten i syfte att veta vem enkäten skulle skickas till hos fastighetsägaren. Därefter skickades enkäten brevledes till ansvarig förvaltare, handläggare eller tjänste-man. Samtliga 24 enkäter besvarades, mer eller mindre omfattande.

Enkäten som metod gav informanten möjlighet att i lugn och ro besvara frågorna. Det var också ett effektivt sätt att få svar som kunde jämföras med varandra (Eljertsson 1996, s 10–12). Enkätens frågor var indelade i fyra grupper:

• Den första gällde ägande och förvaltning: vem som var ursprunglig beställare av konstverket, nuvarande respektive tidigare ägare av fastigheten och därmed av konstverket, nuva-rande respektive tidigare förvaltare av byggnaden och därmed av konstverket, vilken arkitekt som ritat byggnaden och om konstverket fanns inskrivet i fastighetens system- eller rela-tionshandlingar (på samma sätt som andra fasta konstruktions- och installationssystem).

(27)

ned-monterats, om det ändrats utan upphovsmannens god-kännande och om det var skadat och i så fall hur.

• Den tredje gruppen frågor gällde konstverkets vård: om konst-verket var dokumenterat och inventerat – och hur ofta det i så fall brukar ske, om en specifik vårdplan upprättats, om verket tidigare var konserverat och vem som i så fall utförde konser-veringen.

• De avslutande frågorna gällde vilka kontakter fastighetsägaren har haft med antikvariska myndigheter, konservator och konstnär(er).

Enkäten följdes upp med ett besök på den plats där konstverket var placerat. Invid det aktuella konstverket genomfördes halvstruk-turerade intervjuer (Lantz 1993, s 21) med den person som besvarat enkäten, ofta tillsammans med fastighetsägaren, ofta med berörda parter. Större fastighetsbolag företräddes som regel av en förvaltare, och ansvarig från ägarhåll intervjuades då per telefon. De frågor som ställdes under intervjun var i stort sätt desamma som redan besvarats i enkäten, men vid intervjun gavs ömsesidiga möjligheter att ställa följdfrågor, be om förtydliganden och lämna förklaringar. Intervjun hade också helt öppna inslag, där informanten gavs möjlighet att berätta om allmänna och specifika problem kring förvaltning ur sin egen erfarenhet eller annat informanten tyckte var viktigt att tala om.

Förutom de uppsökande intervjuerna skedde också en rörelse i motsatt riktning: många intressenter hade på olika vägar hört talas om projektet och tog därför kontakt via mail och telefon. Detta utgjorde ett värdefullt komplement till flera av fallstudierna.

Samtliga informanter hade möjlighet att lämna synpunkter på de nedtecknade beskrivningarna av konstverkens historia och status.

(28)

konst-huvudkategorier, förutom inledande uppgifter om konstverkets placering och konstansvarig på plats. Den första delen beskriver konstverket, dess upphovsman, material, teknik, mått och antal delar. Del två svarar på om verket är placerat på en sockel och vad denna består av för material. Del tre anger verkets placering: ort, adress, inomhus eller utomhus samt tillgänglighet för allmänheten. Del fyra består av en tillståndsrapport, där skador beskrivs, liksom var på konstverket de finns och hur omfattande de är. Här anges också om konstverket är stulet, förstört, saknat eller flyttat och om konstverket är försett med en skylt. Den femte och avslutande delen anger om konstverket har någon teknisk utrustning, som mekanik, elektronik, vatten, belysning eller datateknik, och huruvida denna är i funktion eller inte.

Eftersom konstverken bestod av olika material och mitt eget huvudsakliga kunskapsområde är målerikonservatorns, användes också fotografering som dokumentationsmetod. Fotografierna användes dels som minnesbilder, dels för att kunna konsultera kollegor med annan specialistinriktning än min egen.

Teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp

Denna licentiatuppsats är skriven inom ämnet kulturvård och behandlar ämnet den offentliga konstens förvaltning.

Vad är då kulturvård?

(29)

under viss tid, inom visst område. Vad som betraktas som kulturarv förändras med tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar.

Kulturvård som disciplin beskrivs av Thornberg Knutsson (2007, s 26) som omfattande såväl samhälls- som naturvetenskapliga perspektiv och där villkoren för kulturobjekts fortlevnad utforskas. Thornberg Knutsson citerar Bernard Feilden i hans beskrivning av kulturvård (engelskans conservation) som: ”… the dynamic manage-ment of change in order to reduce the rate of decay” (Rosvall 1988, s 27–28). Kulturvård beskrivs här, direktöversatt, som en dynamisk förvaltning av pågående förändring för att minska graden av förstörelse. I denna uppsats omfattar förvaltningen såväl besluts-process, praktiska bevarandeåtgärder som konservering och de långsiktiga effekterna av dessa åtgärder. För en del kulturobjekt, som byggnader och kyrkligt kulturarv, finns lagstiftning som reglerar hur förvaltningen ska gå till. Regleringen gäller även tillsyn, det vill säga uppsikt eller granskning som genomförs med stöd av lag och (vanligen) ger en möjlighet för en tillsynsmyndighet att besluta om någon form av ingripande (SOU 2004:100, s 50). Det kan vara förvillande att förvaltning också används för att beteckna den organi-sation, offentlig förvaltning, som har till uppgift att bereda och verk-ställa politiska beslut (Nationalencyklopedin 2014-10-09).

(30)

Synen på kulturföremål – i synnerhet monumentet – som histo-riskt dokument fördes fram av arkitekt Camillo Boito 1883 i doku-mentet kallat Prima Carta del Restauro. Boito beskriver här vikten av att bevarandeåtgärder ska vara identifierbara i förhållande till origi-nalet (Muñoz Viñas 2005, s 5). Konsthistorikern Cesare Brandi (1963) menar i Teoria del Restauro att de konstnärliga värdena är de viktigaste att bevara i samband med konservering av konst. De este-tiska värdena är inte bara knutna till konstverket, utan också till verkets estetiska och kulturella kontext och presentation (Schädler-Saub & Weyer 2010, s 1). Brandi definierar också konservering: ”Restauration is the methodological moment in which the work of art is appreciated in its material form and in its historical and aesthetic duality, with a view to transmitting it to the future” (Brandi 1963: översättning 1996, s 231). ”Appreciated” i definitionen kan tolkas på flera sätt och definitionen är därför inte så upplysande som man skulle önska.

Begreppet konservering används här i betydelsen att bevara i befint-ligt skick, bibehålla, att motverka materiell och immateriell föränd-ring. Oftast utgår åtgärder från det aktuella tillståndet och inriktas på att förhindra ytterligare förändring. De kan även omfatta preventiv eller förebyggande konservering, varvid insatserna inriktas på omgiv-ningen runt föremålen, som klimatkontroll. Ibland omfattar konser-vering ett visst mått av restaurering, vilket innebär att ett föremål åter-ställs i ursprungligt skick eller i ursprunglig funktion. Praktiskt inne-bär detta att åtgärder vidtas så att det är möjligt att förstå ett skadat föremål med minsta tänkbara avkall på dess autenticitet. För en del konstverk kan även renovering komma ifråga, vilket innebär att verket lagas – delar byts ut och ersätts – eller förnyas.

(31)

Med konserveringsetik menas den teoretiska reflektionen kring kon-servering och konkon-serveringsåtgärder, det vill säga hur behandlingen eller konserveringen av kulturarvet relaterar sig till olika värden. De rådande normerna och värderingarna kan skifta beroende på tid och plats och återfinns bland annat i kulturmiljövårdens internationella charters, yrkesetiska koder och riktlinjer som används av konser-vatorers förbund och organisationer.

I denna uppsats är det alltså offentlig konst som utgör de kulturobjekt som ska bevaras. Vad är då offentlig konst?

Uppsatsen ansluter till Nationalencyklopedins definition (2014-03-09) av konst som en ”kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter”. Ofta be-tecknar denna kulturyttring en estetisk verksamhet som i sig inte behöver resultera i ett föremål, utan i egenskaper som uttrycker en särskild avsikt hos konstnären eller kan skapa en viss upplevelse hos betraktaren. Inom upphovsrättslagstiftningen, som skyddar konst-närliga verk, anges att ett ”verk” måste vara resultatet av en upp-hovspersons eget personliga skapande (Olsson 2009, s 20). Verket är resultatet av en kreativ och unik mänsklig handling och uttrycker självständighet och originalitet. Ett viktigt kriterium här är att verket har verkshöjd, det vill säga att verket är resultat av en intellektuell skapande verksamhet som har sådan individuell särprägel att två personer, oberoende av varandra, rimligen inte skulle kunna prestera exakt samma resultat (Olsson 2009, s 52).

Med offentlig menas enligt Nationalencyklopedin (2014-10-31) ”tillgänglig för allmänheten” eller ”som avser statlig och kommunal förvaltning”. I uppsatsen används begreppet offentlig för en miljö som vanligen är allmänt tillgänglig, såväl inne som utomhus. Offentlig kan också beskriva ägandeförhållandet, där ”det offent-liga” motsvaras av stat, region, landsting eller kommun.

(32)

monumental syntes av arkitektur och konst vid sekelskiftet 1900 (Sandström, Stensman & Sydhoff 1982, s 5). I Plats, poetik och politik beskrivs den samtida offentliga konsten som inte bara är något på gränsen mellan konst och arkitektur, utan även mellan konst och ”street art”, eller ”tar sig uttryck i form av sociologiska under-sökningar där människor (publiken) är aktivt engagerade som en del av själva verket” (Fagerström & Haglund 2010, s 3). Fagerström (2010, s 8) skriver om konstnärliga uttryckssätt (inte konstverk) i det offentliga rummet, ofta i formen av sociala projekt i interaktion med brukarna, och betonar platsens betydelse.

Vest Hansen (2010) fördjupar diskussionen kring vad samtida offentlig konst kan vara. Författaren beskriver begreppet new genre public art, introducerat av Suzanne Lacy, och de radikala interven-tioner som detta kan innebära. Denna nya offentliga konst beskrivs som ”fragmentiserade ickemonument, tillfälliga positioner som ifrågasätter konstruktionen av det offentliga rummet. Den inbjuder med andra ord till diskussion om både det offentliga rummet och social identitet” (Vest Hansen 2010, s 48). Det är alltså mötet och relationen mellan det konstnärliga projektet och dess publik som är det centrala. ”Medan ’konstpubliken’ eller ’konstoffentligheten’ för de traditionella offentliga monumenten och de modernistiska konst-projekten kan antas vara i stort sätt vem som helst, återspeglar den nya typen av offentlig konst sin publik och dess offentliga status” (Vest Hansen 2010, s 48).

(33)

därför även exempelvis textila konstverk räknas, som en ridå i en föreläsningssal, eller en fristående skulptur.

Före 2008 använde Statens konstråd samma begreppsapparat som Nationalmuseum, den myndighet som fram till år 2004 hade tillsynsansvar över statligt inköpt konst. Enligt dessa begrepp klassi-ficerades byggnadsanknuten konst som sådana konstverk som var ”mer eller mindre konstnärligt miljöintegrerade men relativt enkla att ta bort – t.ex. fysiskt löstagbara skulpturer, större el. mindre stafflikonstverk, textilier o.d.” (Granath & Ellboj, 1993). Vad som klassificerades som lös och fast konst utgick då från om konst-verken var löst anbringade eller fast förankrade i byggnaden. Under 1900-talets första hälft användes även begreppen monumentalkonst och dekorativ konst medan senare benämningar är fast eller platsspecifik konst. Konstnärlig utsmyckning beskrev det vi nu snarare kallar konst-närlig gestaltning.

Byggnadsanknuten konst ansluter alltså till jordabalken och används för att beskriva den fasta konst som är placerad i, på eller vid en byggnad. Som ett komplement bör även begreppet fastighetsan-knuten konst kunna användas för att tydliggöra de förutsättningar som gäller för friskulptur, placerad fritt på offentlig (eller privat) mark. Då ansluter man till terminologin i jordabalkens 1 kap. 1 §, där fast egendom beskrivs som jord som är indelad i fastigheter, det vill säga både byggnader och mark.

(34)

Tidigare forskning och nuvarande forskningsläge

När arbetet med den första artikeln inleddes genom den inventering som utfördes för Region Skåne år 2002, fanns inte mycket skrivet om hur offentligt ägd konst förvaltades, borde eller skulle kunna förvaltas. Den lösa konstens förvaltning fanns visserligen beskriven inom ramen för samlingsförvaltningens område, men texter sakna-des om den byggnadsanknutna konstens förvaltning, i skiftet mellan samtidskonst och kulturarv.

Inventeringen för Region Skåne följdes upp 2008 i samband med att den första artikeln i denna uppsats publicerades. Den andra artikeln skrevs under 2012, tio år efter det att arbetet med offentlig konst så att säga hade inletts. Under 2000-talets första decennium har flera artiklar och publikationer i ämnet tillkommit och i detta kapitel lyfts de texter fram som varit särskilt viktiga för uppsatsen. Det är de etiska och juridiska beslut som fattas med avseende på bevarande, och de effekter besluten får för det långsiktiga beva-randet samt värdeförändringen dessa beslut ger uttryck för som legat i fokus för litteratursökningen inom förvaltningsområdet. För den lösa konsten har även praktisk konservering undersökts, i syfte att tydliggöra den bakomliggande beslutsprocessen.

Avsnittet är indelat i tre block. Först behandlas publikationer som rör offentlig konst och svensk konstpolitik under 1900-talet. Därefter beskrivs källor som rör förvaltning av lös konst, samtids-konst och konserveringsetik. Oavsett tidsperiod rör sig rådande konserveringsetik i gränslandet mellan teori och praktik, besluts-process och praktiskt utförande samt mellan utförande konservator och de som på olika sätt berörs av handlingen. Avslutningsvis beskrivs använd litteratur inom området förvaltning av byggnads-anknuten konst, värdering och lagstiftning.

Offentlig konst och svensk konstpolitik under 1900-talet

(35)

den byggnadsanknutna konstens plats i 1900-talets Sverige. Även ”Konsten är på väg att bliva allas...”: Statens konstråd 1937–1987 (Stensman 1987), som gavs ut i samband med Konstrådets femtio-årsjubileum 1987, hör till de fåtaliga övergripande bokverk som har skrivits om konst i offentlig miljö. Den utvidgning av begrep-pet ”offentlig konst” med en ökad social dimension som diskuteras i Plats, poetik och politik: samtida konst i det offentliga rummet (Fagerström & Haglund 2010) har varit viktig för förståelsen av den offentliga konstens utveckling de senaste decennierna.

Vid Institutionen för konstvetenskap i Lund sammanställdes flera publikationer om offentlig konst under 1970-talet, som Stickprovs-rapport om konst i bostadsmiljö (1973) och Meddelanden och inlägg (1977). Just inom det konstvetenskapliga fältet har under senare år några avhandlingar varit särskilt viktiga, även om förvaltningsperspektivet har varit mitt fokus. Emilie Karlsmo beskrev i Rum för avsked: begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige (Karlsmo 2005) 1900-talets konst och arkitektur utifrån den särskilda miljö som begravningskapellen utgör. Även Johan Örn har undersökt relationen mellan rum och miljö, där de konstnärliga gestaltningarna är en del av en helhet. I avhandlingen I rummets kraftfält: om arkitektur och offentlig inredning i Sverige 1935-1975 (Örn 2007) beskriver författaren rums- och miljögestaltningens historia genom arkitekterna Sven Ivar Lind, Erik och Tore Ahlsén samt Peter Celsing och deras gärningar. Jessica Sjöholm Skrubbe har i avhandlingen Skulptur i folkhemmet: den offentliga skulpturens institutiona-lisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940-1975 (Sjöholm Skrubbe 2007) bland annat beskrivit den offentliga skulpturens socialhistoriska och ideologiska förutsättningar i folkhemssverige, och därmed belyst ytterligare ett kapitel i den offentliga konstens historia. Inför mötet med de olika konstverken har Cilla Robachs avhandling Formens frigörelse: konsthantverk och design under debatt i 1960-talets Sverige (Robach 2010) inspirerat, framför allt genom sin stilhistoriska analys.

(36)

färgsättning av dess väggar. Ferring har även beskrivit användning och värdering av färg på arkitektur under 1940- och 50-talen med exemplet Årsta torg i licentiatuppsatsen Dionysos på Årsta torg: färgfrågan i svensk efterkrigsarkitektur (Ferring 2006). Hur värderingen av ett enskilt byggnadsanknutet konstverk har förändrats under en längre tidsperiod belyser Lars-Göran Oredsson i två publikationer, licentiatuppsatsen Rumsbildning: en kritisk-beskrivande dokumentation av Lennart Rodhes arbete med Paket i långa banor i Östersunds posthus, 1948– 1952 (Oredsson 1990) och Rumsbildning: om Lennart Rodhes arbete med Paket i långa banor i Östersunds posthus (Oredsson 1991). I text och bild beskrivs ett konstverks tillblivelse och därefter rummets förändring, som till sist hotar konstverket med rivning. Vilken roll offentliga konstverk kan ha diskuteras av W. J. T. Mitchell i Picture theory: essays on verbal and visual representation (Mitchell 1994). Utifrån exempel på politiska monument diskuterar författaren hur dessa interagerar med sin omgivning genom att framkalla våld respektive lugna sin omgivning. I gränslandet mellan konstvetenskap och filosofi har Göran Hermerén (1969), i Representation and Meaning in the Visual Arts, gjort en systematisk undersökning av konstvetenskapens ikonografiska och ikonologiska metoder och av några centrala begrepp som används när det gäller att fastställa vad konstverk avbildar, föreställer, framställer, symboliserar eller är en allegori över. Boken bidrar därigenom till att belysa några aspekter av konstverks mening och innebörd.

(37)

omför-delning av arbetsuppgifter de statliga myndigheterna emellan. Avseende statligt ägande, tillsyn och förvaltning har också följande utredningar varit belysande: Tillsyn: förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn: slutbetänkande av Tillsynsutredningen (SOU 2004:100), Staten som fastighetsägare och hyresgäst: betänkande av Utredningen om en översyn av statens fastighetsförvaltning (SOU 2011:31) och Försvars-fastigheter i framtiden: betänkande av Försvarsfastighetsutredningen (SOU 2013:61).

Under 2013 har den så kallade enprocentsregeln utvärderats genom Konstnärsnämnden, redovisat i rapporten Ingen regel utan undantag: enprocentregeln för konstnärlig gestaltning av offentlig miljö (2013). Den belyser hur enprocentsregeln praktiseras idag och hur sam-verkan sker mellan stat, landsting, regioner och kommuner och med privata aktörer. Rapporten tar även upp beslutprocessen bakom den konstnärliga gestaltningen av vår offentliga miljö. Enprocentsregelns genomslagskraft i samhället diskuteras, men också de svårigheter som uppkommer vid tillämpningen av den.

Beslutsprocessen på kommunal nivå i samband med konstinköp har beskrivits av Anna Westerlund i en magisteruppsats, Besluts-processen kring offentlig konst. En undersökning av Borås kommun (Westerlund 2002). Författaren beskriver de olika intressenterna, såväl politiker som brukare. Intressenternas inflytande har också analyserats i masteruppsatsen Intressentens inflytande: En studie av intressenternas roll vid kalkmålningskonserveringen i Barsebäcks kyrka, utifrån tekniska, formella och värdemässiga perspektiv (Nyström Rudling 2013).

(38)

Offentlig konst i de specifika rum som de kyrkliga utgör har beskrivits i konferensrapporten De kyrkliga kulturarven. Aktuell forskning och pedagogisk utveckling (Karlsmo, Lindblad & Widmark 2014). Konsten diskuteras ur konstvetenskaplig synvinkel i skär-ningspunkten mellan konstvetenskap och religiöst sammanhang.

Förvaltning av lös konst; samtidskonst och konserveringsetik

I Audits of care: a framework for collections condition surveys (Keene 2004) beskrivs bland annat inventeringar av samlingar och upprättande av konditionsrapporter. Den bias som (ofrånkomligt) påverkar resultat och tolkning av resultat vid inventering diskuteras i Investigating Subjectivity within Collection Condition Surveys (Taylor & Stevenson 1996), något som förstås var viktigt att ta hänsyn till mot min egen bakgrund som målerikonservator, dels i förhållande till andra yrkes-kategorier som utför skadeinventeringar av konstsamlingar, dels då jag själv utförde inventering som inkluderade andra föremålstyper än dem som var mitt specialistområde.

I min första artikel diskuteras etiska ställningstaganden i samband med de beslut som fattas avseende material och metoder i samband med konservering, i synnerhet vid konservering av samtidskonst. Praktisk konservering av denna konst hade varit ett växande och alltmer akut problem under 1990-talet, och ett inte ovanligt tema för konferenser. En av dessa hölls i London och konferensartiklarna finns samlade i From Marble to Chocolate (Heuman 1995). Publika-tionen är intressant då den visar genomförda konserveringar, och därmed de beslut som fattats i samband med dessa. Några år senare hölls konferensen Modern Art: Who Cares? (Hummelen & Sillé 1999). I denna diskuteras en beslutsmodell för konservering av samtids-konst, The Decision-making Model for the Conservation and Restoration of Modern and Contemporary Art (Foundation for the Conservation of Modern Art 1999, s 164–172), som blev ett viktigt redskap för artikeln. Beslutsprocessen i samband med konservering av äldre konstverk och konserveringsetik analyserades ungefär samtidigt i

(39)

Cirka tio år senare diskuterades teori och praktik vid konservering av samtida konst vid Theory and Practice in the Conservation of Modern and Contemporary art. Reflections on the Roots and the Perspectives (Schädler-Saub & Weyer 2010). Samtliga tio konferensartiklar har varit viktiga för denna uppsats, då de beskriver teoretiska principers förhållande till konservering av samtidskonst, beslutsprocesser och värdering.

Vad som egentligen bevaras genom konservering och hur ett föremål visas i kyrka och museum utifrån autenticitetsbegreppet analyseras i Exhibiting Authenticity (Phillips, 1997). David Phillips

diskuterar på vilka grunder i synnerhet konsthistoriker och musei-personal bedömer att ett föremål är autentiskt och vilka effekter detta får för bevarandet.

Konserveringens förhållande till teori och praktik beskrivs av Sarah Walden, som i The Ravished Image: Or How to Ruin Masterpieces by Restoration (Walden 1985) manar till eftertanke i konserverings-processens beslut med hänsyn tagen till historien och genom ökad samverkan mellan exempelvis konservator, konsthistoriker och vetenskapsmän. Hon efterlyser en ny filosofi för konservering, en önskan som kan sägas bli besannad med Historical and Philosophical Issues in the Conservation of Cultural Heritage (Price, Talley Jr & Melucco Vaccaro 1996). Salvador Muñoz Viñas (2005) sammanfattar och analyserar ett kvarts sekels konserveringsteori i Contemporary Theory of Conservation, ytterligare en för denna uppsats viktig publikation.

Konserveringens förhållande till teori och praktik, värdefrågor och lagstiftning beskrivs också i avsnittet History and values i Sharing conservation decisions (ICCROM 2007, s 45–80).

(40)

Förvaltning av byggnadsanknuten konst; värdering och lagstiftning

Inom ämnesområdet samlingsförvaltning av byggnadsanknuten konst har källorna varit få. En inspirerande publikation för båda uppsatsens artiklar var Conservation and Maintenance of Contemporary Public Art (Yngvason 2003), resultatet av en konferens som hölls i Massachusetts 2001. De speciella utmaningar som samtida offentlig konst kan utgöra avseende tillblivelse, materialval och användning diskuteras ingående, liksom olika aspekter av underhåll, som registrering, finansiering och praktisk konservering. I konferens-rapporten fokuseras på hur konstverken ska underhållas snarare än varför.

Att brister i förvaltning kunde orsaka att konstverk skadades eller förstördes hade uppmärksammats av Svenska arkitekters riksför-bund år 1996. Vid seminariet Att förvalta offentlig konst och arkitektur: estetisk vandalism (1996) hade bland annat problemen kring upphovs-rätten liksom konstnärernas frånvaro vid besluten diskuterats. Statens konstråd uppmärksammade svårigheter avseende förvaltning genom den tidigare nämnda inventeringen som genomfördes åren 2006–2008 i syfte att undersöka tillståndet för den byggnads-anknutna konst som myndigheten hade bekostat. Inventeringen skedde mot bakgrund av de förändringar som skett bland statliga myndigheter för vilka Statens konstråd hade beställt byggnads-anknutna konstverk. Resultatet publicerades i rapporten Beställd konst. Fastighetsägarnas vård och underhåll av byggnadsanknuten konst (Wahlström 2008) och visade att såväl tillsynsansvar som förvalt-ningsansvar är avgörande för att konstverken långsiktigt ska kunna bevaras. Exempel på hur detta kan ske i praktiken har beskrivits av Jenni Lindbom, som på kommunal nivå har utarbetat system för förvaltning av den byggnadsanknutna konsten i Helsingborgs stad. En praktisk handledning för förvaltning av offentlig byggnads-anknuten konst är under publicering, Riktlinjer för förvaltning av offentlig konst (Lindbom & Hermerén).

(41)

byggnadsminnen i sin licentiatuppsats Ett nationellt kulturarv: utveckling av en professionell vård och förvaltning av statliga byggnadsminnen (Geijer 2004). Agneta Thornberg Knutsson har i sin avhandling undersökt kulturmiljövårdens byggnadsminnesverksamhet och utvärdering av dess rådande praxis i Byggnadsminnen (Thornberg Knutsson 2007).

Förvaltning av byggnadsanknuten konst i 1900-talets offentliga rum är ett antikvariskt område som har börjat uppmärksammas av de myndigheter som verkar inom kulturmiljövården. Ett exempel på detta är Riksantikvarieämbetets två tematiska satsningar på moderna kulturmiljöer inom ramen för forsknings- och utvecklingsprogram (FoU) åren 2006–10, Moderna kulturarv och Plats och tradition. I synnerhet inom sistnämnda satsning har flera forskningsprojekt berört aspekter av förvaltning och värdering samt offentlig konst och offentliga miljöer, något som redovisas i Mångvetenskapliga möten för ett breddat kulturmiljöarbete (Holmström 2013). Grundläggande för lagstiftning och förvaltning är hur kulturarvet värderas, en fråga som bland annat behandlats i Riksantikvarieämbetets publikationer Kulturhistorisk värdering av bebyggelse (Unnerbäck 2002), Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning av kyrkor – en handledning för kulturmiljö-vården och Svenska kyrkan (Schwanborg 2005) och I valet och kvalet. Grundläggande frågor kring värdering och urval av kulturarv (Fredengren, Jensen & Wall 2012). I skrivande stund avslutas Plattform för kultur-historisk värdering och urval vid myndigheten, att redovisas under innevarande år (2014).

(42)

Lag i förhållande till kulturföremål, i synnerhet den del som gäller konst, finns ingående och brett beskriven i Law, Ethics and the Visual Arts (Merryman & Elsen 2002) och Art and Law (Demarsin, Schrage, Tilleman & Verbeke 2008). Den förra tar upp konstnären och olika aspekter av konsthandel samt jämför lagstiftningen kring upphovsrätt mellan Europa och USA. Den senare beskriver även lagstiftning i förhållande till konstnärliga uttryckssätt, beställarens rätt och bevarande av konstverk, genom europeiska och ameri-kanska fallstudier. Etiska och juridiska aspekter kring konservering av konst diskuteras i La restauration des objets d’art/The Restoration of Works of Art (Byrne-Sutton, Renold & Rötheli-Mariotti 1995), där i synnerhet artikeln Restoration and moral rights of the artist under comparative law (Dreier 1995) belyser de problem som kan uppstå i skärningspunkten mellan bevarande och konstnärlig upphovsrätt. Svensk och internationell upphovsrätt analyseras ingående och tydliggörande i Copyright (Olsson 2009). Kulturminnesskyddet och dess förhållande till egendomsrätt kommenteras i Kulturegendomsrätt – med en kommentar till kulturminneslagen (Adlercreutz 2001). Jan-Mikael Bexhed skriver om ämnet i artikeln Kulturegendomsrätt – vad är det? (Bexhed 2008), och breddar begreppet i förhållande till Adlercreutz genom att använda kulturegendomsrätt som samlingsnamn för samtliga rättsregler som berör historisk kulturegendom.

Avgränsningar

(43)

Med offentliga konstverk avses den konst som är inköpt för eller beställd med offentliga medel, oavsett senare juridisk ägare. Hit har inte museers samlingar med lös konst räknats, eller sådana konstverk som inte registreras genom den offentliga juridiska ägaren, som privata gåvor till vårdinrättningar. Uppsatsen behandlar besluts-processen inför konservering och förvaltning, samt konstförvaltan-dets villkor i förhållande till kulturmiljövårdens lagstiftning och praxis. Den syftar inte till att upprätta förvaltningsplaner eller ge riktlinjer för praktisk konservering. Därför diskuteras inte de mate-rial och metoder konservatorn använt i de enskilda fallen, ned-brytning hos de i fallstudien ingående materialen eller andra materi-ella aspekter.

(44)
(45)

och deras sammanhang

Storslagna byggnader och konstverk har genom sekler varit ett av flera sätt att manifestera makt och rikedom och symbolisera jordisk eller himmelsk närvaro. Dessa konstverk har beställts och bekostats av representanter för denna makt eller närvaro, som kungligheter, adel, det från 1700-talets slut växande borgerskapet eller religiösa samfund. Det var dock först under 1800-talets senare del som Sveriges offentliga miljöer började förses med konst (Sandström, Stensman & Sydhoff 1982, s 13–15). I gaturummen placerades historiska monument och minnesmärken medan de nyplanterade parkerna försågs med porlande fontäner, idrottande män och nakna nymfer (Sjöholm Skrubbe 2007, s 150–156).

Detta kapitel vill ge en översiktlig bild av den offentliga konsten i Sverige, från 1800-talets senare del fram till skrivande stund. Syftet är att skapa en inramning och bakgrund till uppsatsens båda artiklar som därefter presenteras i sammandrag.

Offentlig konst i 1900-talets Sverige

Offentlig konst vid sekelskiftet 1900 och fram till 1937

(46)

och sedan skänkte till skolorna. Väggmålningar utfördes för de nya läroverkens aulor och trapphallar. I Göteborg bekostade år 1888 Pontus Fürstenberg konstverk av målaren Reinhold Callmander och skulptören Carl August Söderman för Göteborgs realläroverk för pojkar – nuvarande Schillerska gymnasiet – och året efter, 1889, fick Nya Elementarläroverket för flickor – nuvarande Engelbrektsskolan – målningar av Carl Larsson. På Norra Latin i Stockholm utförde prins Eugen Den ljusa natten år 1899. Konstnärer fick förnya skolor-nas undervisningsmaterial och Nils Kreuger och Bruno Liljefors tillhörde dem som fick utföra skolplanscher. Även konstnärerna tog del av demokratirörelsen. Många av dem ansåg att de hade en uppgift i det framväxande samhället och att deras konst skulle tillhöra alla (Hedström 2004; Lindberg 1991; Lindgren-Fridell 1984).

References

Related documents

Uppsatsen visar dock att det finns brister avseende kunskaper kring förvaltning och tillsyn av denna konst, både hos fastighetsägare och ur kulturmiljövårdens perspektiv.. Dessa

arbetssättet på alla sätt och vis genom att dela in barngruppen i flera smågrupper, turas om att ansvara för barnet som ständigt behöver en vuxen vid sin sida och vi får hjälp

Genom att använda målspråket får både lärare och elever rika tillfällen till naturlig, meningsfull kommunikation då olika strategier för interaktion måste användas;

Studiens resultat visar liksom Keddell (2011, s. 613) skriver att det inte finns någon mall huruvida en föräldraförmåga kan anses vara ”good enough” eller inte. Med hjälp av

Från Ånäsmotet till Partille finns även flera sträckor med risk för förorening av grund- vattnet, vilket är en betydande brist avseende hälsa.. E45,

Syftet med denna studie är att bidra till en ökad förståelse för problematiken på upphandlingsområdet, se mönster och samband gällande vad för slags upphandlingar som

Second, consider points inside the vessels but not located at centerlines. Centerline extraction methods can benefit from vesselness filters that yield stronger signal at

76 Om en hyresgäst inte skall äga rätt till hyresnedsättning retroaktivt i dessa fall skulle detta kunna innebära ett övervältrande av bristen från hyresvärden till