Vad får dem att stanna kvar?

38  Download (0)

Full text

(1)

INSTITUTIONEN FÖR INDIVID OCH SAMHÄLLE

Vad får dem att stanna kvar?

- En studie om socialsekreterares arbetsvillkor

Johanna Vrdoljak och Deborah Clark

Examensarbete i socialt arbete och socialpedagogik 15 Hp Socialt arbete och socialpedagogik, 61 – 90 Hp

Socialpedagogiska programmet ESC501

Vårterminen 2020

Titel: Vad får dem att stanna kvar? En studie om socialsekreterares arbetsvillkor.

Engelsk titel: What makes them stay? A study about social secretaries working conditions. Sidantal: 38

Författare: Johanna Vrdoljak och Deborah Clark Examinator: Mikael Baaz

(2)

Sammanfattning

Denna studie utfördes med syfte att undersöka vad som gör att vissa socialsekreterare stannar kvar i sitt yrke. Vad får dem att stanna kvar trots stora personalomsättningar och

budgetrestriktioner? Vilka copingstrategier används? Detta besvarades med hjälp av en frågeställning; vad gör att socialsekreterare stannar kvar i yrket? Vår forskningsfråga innefattar både vad som gör att de vill stanna, såväl som vad som gör att de klarar av att stanna samt vilka copingstrategier de använder sig utav för att kunna stanna kvar i yrket. Sex stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes i två olika kommuner, som sedan har analyserats och tolkats. Resultaten visar att socialsekreterare stannar kvar i yrket, dels på grund av goda organisatoriska förutsättningar som kollegialt stöd, men även på grund av de guldkorn som de får i kontakten med sina klienter. En slutsats var att socialsekreterarna i större utsträckning bör få hjälp med problemfokuserad coping, snarare än känslofokuserad coping. Studien visar också att lojalitet till organisationen används i högre utsträckning av socialsekreterarna än likvärdiga strategier så som sorti eller protest.

Abstract

The purpose of this study was to investigate what makes some social secretaries remain in their profession. Despite high employee turnovers and strict budget cuts, the social secretaries appear to remain in their field. In order to find out the underlying reasons for this, we posed the question: what makes social secretaries remain in their profession?Furthermore, this research question involves why they want to stay, what enables them to persist and which coping strategies they use to get through the workday. To answer this, we collected

(3)

Innehåll

1. Introduktion... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte och frågeställningar ... 2

2. Tidigare forskning ... 2

3. Teori/Teoretiska utgångspunkter ... 5

3.1 Sorti, protest och lojalitet (exit, voice and loyalty) ... 5

3.1:2 Sorti ... 6

3.1:3 Protest ... 6

3.1:4 Lojalitet ... 6

3.2:1 Traditionella anspråk inom coping ... 7

3.2:2 Konceptet coping ... 7

3.2:3 Typer av coping ... 8

3.2:4 Coping som en process ... 9

3.2:5 Konceptet stress ... 9

3.2:6 Stimuli och respons ... 9

3.2:7 Stressorer ... 10

3.2:8 Fyra typer av stressorer ... 10

4. Metod ... 11

4.1 Metodval ... 11

4.2 Avgränsning och urval ... 13

4.3 Datainsamling ... 14

4.4 Litteraturgenomgång ... 14

4.5 Analysmetod ... 14

4.6 Etiska ställningstaganden ... 15

4.7 Styrkor och svagheter ... 16

(4)

4.9 Validitet... 17

4.10 Reliabilitet ... 18

4.11 Generaliserbarhet ... 18

5. Resultat och analys ... 18

5.1 Temaredogörelse ... 18

5.2 Viljan att stanna kvar ... 19

5.3 Interna copingstrategier ... 21

5.4 Externa copingstrategier ... 23

6. Diskussion ... 25

6.1 Betydelse för socialpedagogik ... 25

6.2 Diskussion ... 26

6.3 Kritik till den egna studien ... 27

6.4 Vidare forskning ... 27

7. Litteraturförteckning ... 28

8. Bilagor... 1

8.1 Intervjuguide ... 1

8.2 Informationsbrev för medverkan i intervju ... 1

8.3 Samtyckesblankett ... 2

(5)

1

1. Introduktion

1.1 Bakgrund

Socialsekreteraren har i uppdrag att hjälpa de utsatta i samhället. De ingår i en myndighetsutövande organisation som utreder behov av insatser hos individer. Socialsekreteraren skall fungera som en brygga till ett värdigt liv; socialtjänstlagen belyser poänger så som rätt till ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhället och det är alltså socialarbetaren som står mellan individen och dess rättigheter (SFS 2001:453). Socialsekreterarens roll i samhället är därför viktig då arbetet innebär att motverka klassklyftor i samhället, men arbetsbördan är tung (Söderfeldt, Söderfeldt & Warg, 1995).

Att vara socialsekreterare är att förverkliga statens uppdrag. Mötet mellan klient och system är ett ojämlikt möte där socialsekreteraren arbetar med systemets regler, rutiner och resurser (Meuwisse & Swärd, 2002). Socialsekreteraren representerar välfärdsstaten medan klienterna är mottagare av statliga och kommunala hjälp-, stöd- och kontrollåtgärder (Meuwisse & Swärd, 2002).

Professionaliseringen har inneburit en betydande transformering av det sociala arbetet - från att ha varit ett socialt kall och ideellt arbete till att det sociala arbetet idag domineras av socionomer med högskoleexamen som utövar ett betalt yrke med etiska regler och vetenskaplig anknytning (Dellgran, 2015). Trots detta är det många som lämnar yrket. Framför allt yrkesverksamma inom den sociala barnavården och försörjningsstödet försvinner, något som ibland kan förklaras som en flykt från myndighetsutövning (Dellgran, 2015). Vidare hävdar Dellgran (2015) att låga löner och bristande arbetsorganisation är största orsaken till att socialsekreterare lämnar arbetet.

(6)

2

hierarkiska organisationsformer och ändrade kontrollmodeller inom flera människobehandlande organisationer har försämrat socialarbetarnas arbetsvillkor och förminskat deras autonomi. Dellgran (2015) menar att de sämre arbetsvillkoren för socialarbetarna kommer att ge upphov till ytterligare ökad personalomsättning och rekryteringsproblem för kommande generationers socialarbetare. Med bakgrund av detta har vi valt att undersöka vad som gör att socialarbetare stannar kvar i sitt yrke. Vad får dem att stanna kvar när yrket är påfrestande? Vilka strategier använder de och vad gör att de vill stanna kvar?

1.2 Syfte och frågeställningar

Vi vill undersöka vad som gör att socialsekreterare stannar kvar i yrket. Vilka påfrestningar socialsekreterare möter, vad som möjliggör att de stannar kvar i yrket och vilka copingstrategier de använder sig utav. För att analysera detta har vi en frågeställning till vår hjälp;

1. Vad gör att socialsekreterare stannar kvar i yrket?

2. Tidigare forskning

“Why do they stay?” (Frost, Hojer, Campanini, Sicora & Kullburg, 2017) är en studie som undersöker varför socialarbetare stannar kvar på arbetsplatsen. Studiens avsikt är att diskutera forskning från Italien, Sverige och England och undersöka vilka faktorer som förklarar varför man stannar kvar i mer än 3 år i detta stressiga arbete som socialarbetare (Frost m.fl., 2017). Kvalitativa intervjuer genomfördes och artikeln presenterar en översikt av dessa.

Organisatoriska faktorer diskuteras och vikten av dem, till exempel ledningens betydelse. Artikeln fokuserar även på vilken roll informellt stöd har för viljan att stanna kvar på arbetsplatsen.

Studien visar att socialarbetarna stannar kvar i yrket på grund av hur givande arbetet med människor är. Vidare beskrivs hur socialsekreterarna själva anser att behovet att skydda barn är grundläggande i deras orsaker till att stanna kvar i yrket. Möjligheten att förbättra

(7)

3

Även vikten av goda arbetsrelationer betonades i studien - det finns möjlighet för ledningen att skapa ett ethos (god etik) av vänskaplighet och tillit, och möjligheter för människor att skapa stödjande relationer till kollegorna (Frost m.fl., 2017). Studien menar alltså att goda arbetsrelationer är av stor vikt när det kommer till att stanna kvar i yrket.

Ben-Zur och Michael (2007) har i sin studie Burnout, social support, and coping at work

among social workers, psychologists and nurses -the role of challenge/control appraisals

undersökt vilka copingstrategier som socialarbetare, psykologer och sjuksköterskor använder i sitt yrke. Kvinnors utbrändhet var fokuset för studien, då forskarna menar att stress och psykosociala riskfaktorer syns tydligare hos kvinnor, då de även har högre ansvar under sin fritid i hem och familjekonstellationer.

Studien genomfördes med en kvantitativ undersökning där informanterna fick svara på hur ofta de använder sig utav vissa copingstrategier. Resultatet visar hur både socialarbetare, psykologer och sjuksköterskor fick snarlika resultat, men visade även hur socialarbetare i hög grad måste distansera sig från olika känslor som arbetet väcker. Känslomässig coping, menar Ben-Zur och Michael (2007), innebär att de professionella behöver hantera känslorna som väcks i arbetet, till exempel genom att prata om dom. Annars kan responsen bli att

socialarbetaren istället distanserar sig till känslorna som yrket väcker, något som kan bli förödande när arbetet grundar sig i mänskliga relationer.

Vidare skriver de att en av de viktigaste känslorna hos socialarbetare var utmaning/kontroll. Studien påvisar att ju högre kontroll socialarbetarna besitter, desto lägre risk att bli utbrända.

Burnout in social work (Söderfeldt, Söderfeldt, & Warg, 1995) är en litteraturstudie där

(8)

4

arbete är direkt riktat mot individer i utsatthet. Studien visade även att socialarbetarna själva hade förslag på hur de skulle kunna motverka utbrändhet. Detta kunde ske genom förstärkt och stabiliserad organisation, tydliga arbetsuppgifter, strukturerade arbetsmetoder, och ett bra ledarskap. Även idéer som förbättrad arbetsmiljö, ökad arbetssäkerhet och roterade uppgifter var några av förslagen.

Överlevnadsstrategier i socialt arbete: hur påverkar copingstrategier kvalitet och hälsa?

(Astvik & Melin, 2013). Studiens syfte var att undersöka individuella och kollektiva

copingstrategier hos socialarbetare. Studien belyser socialarbetarnas höga krav i arbetet och beskriver hur socialsekreterare är de högst utsatta för stress och utbrändhet. Studien är en kvalitativ fallstudie där socialsekreterare från två kommuner genomförde 16 individuella, semistrukturerade intervjuer och fyra gruppintervjuer. Intervjuerna behandlade frågor om stress, arbetsstrategier, hälsa och kvalitet. Studien visade att copingstrategierna som socialarbetarna använde sig utav varierade och varierade över tid. De vanligaste

copingstrategierna var kompensatoriska strategier - alltså de personliga ansträngningar som socialarbetarna behövde göra för att kompensera för de höga kraven på arbetet, som att arbeta övertid, ta med arbetet hem, hoppa över raster och använda flextid. Ett motiv för

kompensatoriska strategier var att det uttrycktes som ett individuellt egenansvar om man kunde gå hem när arbetsdagens faktiska tid var slut. Studien påvisar att kompensatoriska strategier ofta leder till stress, utbrändhet, trötthet och ett minskat välbefinnande. Studien framhåller alltså copingstrategier som används av socialarbetare för att klara av arbetet och inte för att öka sitt individuella välbefinnande.

Socialarbetares protester genom nätverk på sociala medier är en etnografisk studie med

observationer och intervjuer med socialarbetare (Scaramuzzino & Meeuwisse, 2019).

(9)

5

Samtliga artiklar har tagit sig an fenomenet socialt arbete, stress och coping på olika intressanta vis. Vidare är det intressant hur socialarbetare visade sig vara en utsatt grupp i både Ben-Zur, och Michaels (2007) forskning men så även i Söderfeldt, Söderfeldt och Wargs (1995) studie.

Ytterligare en koppling i forskningen som vi fann intressant var Frost m.fl., (2017)

resonemang kring att socialarbetaren lägger stor vikt vid möjligheten att förbättra någons liv, något som även Scaramuzzino och Meeuwisses (2019) forskning mynnar ut i – socialarbetare känner stort ansvar för sina klienter och uppskattar sina kollegor.

3. Teori/Teoretiska utgångspunkter

Vi har valt att utgå ifrån Albert Hirschmans teori om sorti, protest och lojalitet samt Lazarus och Folkmans teori om stress och coping. Vi anser dessa teorier vara fruktbara för vår studie då båda är applicerbara på socialarbetare och förståelsen kring varför de stannar kvar i yrket. 3.1 Sorti, protest och lojalitet (exit, voice and loyalty)

(10)

6 3.1:2 Sorti

Sorti menar Hirschman (2004) är när individen väljer att sluta. Vi har valt att ta med sorti då vi anser att sorti är motsatsen till varför socialsekreterare väljer att stanna kvar i yrket. För att förstå varför de stannar kvar, behöver vi förstå varför en del väljer att sluta eller byta yrke och vi anser att sorti kan ge oss förklaringen på det. Arbetsbelastningen kan vara hög och det kan i vissa fall bli för kostsamt och energikrävande att välja att ta upp kampen för förändrade villkor inom organisationen. Hirschman (2004) jämför sorti med handelsvaror och menar att det ofta är lättare att byta tandkräm om man är missnöjd med den första - att applicera det på socialarbetare, eller arbetare överlag är påfallande enkelt då de kan välja att byta arbete istället för att lojalt foga sig i arbetet eller höja rösten mot sin ledning. Hirschman (2004) skriver att sortistrategin har USA att tacka för sin existens, eller snarare så har hela USAs existens (som vi känner till landet idag) att tacka för flera miljoner individers val av sorti. Hirschman (2004) beskriver att lojaliteten hos de individer som valde att emigrera till USA inte var stark nog för att stanna kvar i sina hemländer. Responsen blev därför att vid svåra tider emigrera till Amerika för egen vinning och överlevnad.

3.1:3 Protest

Protest beskriver Hirschman (2004) som ett sätt att säga ifrån mot oönskade arbetsförhållanden. Protest är det enda sättet att informera organisationen om eventuella missförhållanden eller annan arbetsrelaterad problematik. Protest kan ske genom protester, deltagande i fackförbund och olika former av uppror. Protest menar Hirschman (2004) gynnar fler individer eller grupper till skillnad från sorti, där en individ slutar och en ny individ tar över och hamnar i samma situation. Protest kan, om kraven blir uppfyllda, ge bättre möjligheter för hela arbetsgruppen. Protest används i störst utsträckning enligt Hirschman (2004) då individen är beredd att göra situationen osäker för att få en eventuell förbättring, eller när individen tror sig ha förmåga att utöva inflytande över organisationen. Hirschman (2004) beskriver att protesten i högsta grad används om det redan finns en lojalitet till organisationen – det blir viktigare att få organisationen på rätt spår igen och att hålla sig lojal till den snarare än att direkt lämna den för egen vinning. Oavsett hur individen/gruppen väljer att använda sig av protest så är målet att nå fram till organisationen för att skapa förändring.

3.1:4 Lojalitet

(11)

7

Hirschman tar exempel om en tro till sin egen förmåga till att skapa förändring som – ”vi vill ju hinna med” eller ”vi har ju tänkt att...”, vilket Hirschman påvisar är ett lojalt sätt att omedvetet upprätthålla sämre krav. Hirschman (2004) skriver vidare att lojaliteten medvetet kan frambringas hos de anställda i en organisation genom att utesluta de oliktänkande. Uteslutandet kan ses som ett medel från organisationen för att hålla ner de anställdas protester eller sorti. Vidare kan lojaliteten bygga på ett inre krav hos individen, där andra faktorer väger tyngre än själva arbetet i sig, som till exempel barn, familj, nära och kära. Individen kanske känner det nödvändigt att behöva flytta, eller byta förskola till barnen vid en eventuell sorti, vilket gör att individen väljer att stanna kvar i sitt arbete.

3.2:1 Traditionella anspråk inom coping

Konceptet coping hittar vi i två olika teoretiska skolor – den första kommer från en tradition av djurförsök och den andra från den psykoanalytiska egopsykologin. Traditionen av djurförsök handlar om hur djur är beroende av sitt nervsystem för att göra överlevnandsdistinktioner. Coping defineras här som inlärda beteenderesponser hos djur, som är avsedda att minimera upphetsning genom att neutralisera en hotfull eller skadlig situation – som till exempel att individen i en hotsituation antingen kan fly eller fäkta. I den psykoanalytiska egopsykologins modell definieras coping som realistiska och flexibla tankar som finns till för att lösa problem och reducera stress, till exempel som att lämna en stressfull situation eller medvetet försöka tänka på annat än den rådande situationen. Den stora skillnaden mellan de båda skolorna är fokuset på sätt att uppleva och tänka kring miljön och personens relation till miljön.

Enligt den psykoanalytiska egopsykologin är copingstrategier rankade i steg för hur en individ kan reducera stress i vardagslivet genom självkontroll, humor, att gråta, att svära, prata ut, peppa sig själv och tänka igenom beslut. De går på en skala från normal till idiosynkratiska drag. Vad Lazarus och Folkman (1984) menar är att en överanvändning av en viss copingstrategi som till exempel extrem lättretlighet gör att copingstrategin går från att vara just en copingstrategi till att bli ett symptom på instabilitet.

3.2:2 Konceptet coping

(12)

8

coping som att den har två huvudfunktioner – problemfokuserad coping och känslofokuserad coping. Problemfokuserad coping innebär att handskas med stressfulla situationer eller förändra problemet med miljön som ger upphov till stress. Känslofokuserad coping handlar om att hantera den känslomässiga responsen på problemet. Dessa två typer av coping påverkar varandra i stressfulla situationer. Sättet som en person använder sina strategier på (copar) fastställs utav individens egna resurser som hälsa, energi, existentiella övertygelser om gud eller generella övertygelser och uppfattningar om kontroll, som åtaganden som motiverar individen positivt.

Ansträngningar för att utöva kontroll är synonyma med coping, menar Lazarus och Folkman (1984). De menar också att copingstrategier kan defineras utifrån att individen undviker, konfronterar eller analyserar.

3.2:3 Typer av coping

Nedan presenterar vi ett urval av Lazarus och Folkmans (1984) definitioner på vanliga typer av coping som förekommer. Vi redogör för dessa punkter då de återkommer i vårt resultat. Vi har valt att behålla ordningsföljden för att underlätta sökningen i bilagorna. Vidare finns en fullständig lista över copingstrategier som bilaga.

18. Accepterade sympati och förståelse från någon.

23. Förändrades eller växte som person på ett positivt sätt. 28. Släppte ut mina känslor.

33. Försökte få mig själv att må bättre genom att äta, dricka, röka, medicinering, droger osv.

37. Höll huvudet högt.

41. Vägrade tänka på det för mycket.

44. Såg det från den positiva sidan - vägrade ta det för seriöst. 45. Pratade med någon om hur jag känner mig.

46. Kämpade för vad jag ville. 47. Tog ut det på andra människor.

(13)

9

49. Jag visste vad som behövde göras, så jag dubblade mina ansträngningar för att få saker att gå ihop.

61. Tänkte igenom hur jag skulle agera.

3.2:4 Coping som en process

För att närma sig fenomenet coping delar Lazarus och Folkman (1984) upp coping i tre huvudfunktioner. Först, vad en person faktiskt tänker och gör till skillnad mot vad en person vanligtvis gör, ska göra eller bör göra. Nästa är vad personen faktiskt tänker eller gör i en specifik kontext - copingtankar och handlingar är direkt kopplade till specifika tillstånd. Med detta menar Lazarus och Folkman (1984) att händelsen är lika viktig i att förstå coping som själva reaktionen på händelsen. Hur en individ kommer reagera på att bli uppsagd beror både på situationen, hur mottaglig personen är för stress och vilka copingstrategier individen besitter. För att förstå coping behöver vi veta orsaken till varför personen måste copa - använda sig av sina inre strategier. Tredje och sista funktionen gäller att prata om den jobbiga situationen medan den pågår. Coping är därför en skiftande process som är föränderlig beroende på situation.

3.2:5 Konceptet stress

Lazarus och Folkman (1984) menar att stress finns överallt och att vi alla någon gång kommer att uppleva stress – skillnaden ligger i hur vi handskas med den, hur vi “copar”. Alla upplever inte stress som ett problem, vilket innebär att ordet stress i sig får olika innebörd. Enligt Lazarus och Folkman (1984) finns det ingen fast definition av vad stress är och dess innebörd, utan det förfaller vara en individuell uppfattning om vad stress är och vad dess betydelse står för. Stress har kommit att bli ett uttryck för diverse olika psykologiska tillstånd enligt Lazarus och Folkman (1984). De föreslår att stress kan användas som ett organiserande koncept för att förstå ett brett fenomen vid anpassning hos såväl människor som djur. Lazarus och Folkman (1984) menar att stress kan ses utifrån ett stimuli och respons-perspektiv, något som vi går in på mer nedan.

3.2:6 Stimuli och respons

(14)

10

överlevnadsinstinkt och sitter i “reptilhjärnan” vilket gör att stressen ligger latent hela tiden och driver fram behov så som sex, hunger och sömn (Lazarus & Folkman, 1984).

3.2:7 Stressorer

Typiska stressorer, alltså faktorer/händelser som agerar på stimuli där responsen är stress, är stora livsomvälvande händelser som har stor påverkan på en individ eller flera. Stressorer kan även vara vardagliga bekymmer enligt Lazarus och Folkman (1984). Stora livsomvälvande händelser kan vara naturkatastrofer, krig eller fångenskap. De livsomvälvande händelserna kan vara akuta men även påverka individen efter att den akuta faran är över - trots att en jordbävning kan vara över fort så kan det få bestående men som sträcker sig över en längre tid. Livsomvälvande händelser som påverkar en eller flera personer kan röra sig om en närståendes bortgång, att få en svår livshotande diagnos eller få sparken från arbetet. Dagliga bekymmer rör sig om faktorer som att hunden har spytt på mattan, ett bråk med partnern eller att man har för mycket måsten. Trots att dagliga bekymmer är mycket mindre dramatiska än stora förändringar i livet så som skilsmässa eller förluster så är stressen lika förekommande - känslan är densamma. Graden av stress kan dock variera - föreställ dig stressen av att du förlorar en familjemedlem i en olycka jämfört med att den älskade blir sjuk i en långvarig dödlig sjukdom. Olika nivåer av stress kan uppstå i dessa scenarion, trots att utgången blir densamma.

3.2:8 Fyra typer av stressorer

Det finns enligt Lazarus och Folkman (1984) fyra olika typer av stressorer, nämligen följande: 1. Akut, tillfällig stressor – som att man väntar på en operation, springer på en skallerorm

eller hoppar bungeejump.

2. Sekvensstressor – där en serie av olika händelser upprepar sig över tid och skapar stress, så som skilsmässa, att bli av med arbetet eller förlust av en älskad.

3. Periodiskt återkommande stressor - så som långvariga konflikter eller sexuella svårigheter så som impotens.

4. Kroniska stressorer - så som handikapp, olyckligt förhållande till föräldrar eller kronisk stress på jobbet.

(15)

11

och Folkman (1984). Det är det observerade stimuli-responsförhållandet som definerar stressen, inte stimuli eller responsen separat (Lazarus & Folkman 1984). Relationella definitioner spelar också in. Lazarus och Folkman (1984) menar att relationen mellan en person och miljön spelar en roll i hur stressen kommer påverka individen. De jämför detta med bakterier i ett rum som alltid finns där, men individen som utsätts för detta blir inte smittad så länge hen inte är mottaglig för bakterierna. För att förklara detta kan vi till exempel tänka att covid-19 inte biter på hundar och katter, men på människor - det beror på mottaglighet. På liknande vis har vissa socialarbetare svårare att hantera stressen som kommer med arbetet än andra – det beror på deras mottaglighet för stress. På samma sätt behöver individen vara känslig för stress för att bli påverkad av den, menar Lazarus och Folkman (1984).

4. Metod

Vi kommer under detta avsnitt att presentera hur vi tagit fram vårt material samt hur vi rent metodologiskt tänkt angripa detta material. Vi kommer att redogöra för hur vår forskningsprocess sett ut, hur vi fått tag på empiri, hur vi valt ut våra informanter samt hur vi gått till väga i våra intervjuer. Vi kommer även att lyfta etiska överväganden, föra en kritisk diskussion kring vår materialinsamlingsprocess samt undersöka studiens tillförlitlighet. 4.1 Metodval

(16)

12

Valet av metod blev alltså kvalitativa forskningsintervjuer av semistrukturerad karaktär, vilket innebar att vi hade intervjuer som utgångspunkt. Samtliga intervjuer skedde enskilt, och samma frågor ställdes till alla informanter. Frågornas svarsmöjligheter var öppna och innebar att informanterna kunde prata fritt om sina upplevelser. Semistrukturerade intervjuer beskrivs av Bryman (2011) som en intervju där intervjuguiden snarare beskrivs som ett frågeschema och där frågornas ordningsföljd kan variera. Frågorna kan vara av mer allmän karaktär, och intervjuaren har också möjlighet att ställa uppföljningsfrågor i samband med det som uppfattas vara relevant för studien. Vi hade en lista över specifika teman som vi ville undersöka, men intervjupersonerna hade stor möjlighet att besvara frågorna på sitt sätt. Frågorna hamnade inte i samma ordning under varje intervju, men samtliga frågor ställdes till alla deltagare. Kvale och Brinkmann (2009) menar att strukturerade frågor möjliggör för intervjuaren att ansvara för samtalets förlopp och att denne kan markera när ett ämne är uttömt. På så vis kunde vi styra intervjuerna samtidigt som stort utrymme lämnades för informanterna att berätta om sina individuella upplevelser av vardagen i det sociala arbetet. Vi ansåg att en semistrukturerad intervju gav oss möjligheten att vara flexibla under omständigheterna för intervjun, och vi kunde därför följa våra informanter bättre under samtalen och ställa relevanta frågor kopplade till deras svar. Kvale och Brinkmann (2009) menar att syftet med dessa intervjuer är att varje informant förblir i fokus, alltså att det är viktigt att intervjuerna hålls en och en och att fokus därför kan behållas på deras individuella berättelser samtidigt som det möjliggör för att senare se olikheter i deras berättelser.

(17)

13

vidare som ett utbyte av åsikter mellan personer som samtalar om ett tema av ömsesidigt intresse – i vårt fall handlar det ömsesidiga intresset om vad som är drivkraften för socialsekreterare att stanna kvar i sitt hårda arbete. Vidare förklarar Larsson m.fl., (2005) kvalitativa forskningsintervjuer som ett sätt att få beskrivande kvalitativa data om informantens egna utsagor samt observerbara handlingar. Kvalitativ forskning ger möjlighet att kunna ta direkta citat från intervjupersoner, där de beskriver sina attityder, känslor, tankar och kunskaper. Vårt syfte är att beskriva och förstå informanternas upplevelser och erfarenheter, något som går i linje med den kvalitativa intervjuns egenskaper. Med den kvalitativa metoden är det enligt Bryman (2011) avgörande hur forskarens förmåga att fånga upp de unika upplevelser som informanterna återberättar inom ramen för det man vill undersöka, snarare än antalet informanter som deltagit i studien, vilket Bryman (2011) menar är oväsentligt.

4.2 Avgränsning och urval

I studien var vi intresserade av att undersöka vad som gör att människor som arbetar inom socialt arbete stannar kvar i arbetet trots hög arbetsbelastning. Vi har valt att avgränsa oss till medarbetare inom socialtjänsten som arbetar som socialsekreterare då vi förstått att dessa står under högst press, då artikeln från TTELA (Sahlback, 2019, 21 Mars) om deras hårda arbetsförhållanden var det som öppnade upp våra ögon för forskningsfrågan. Vi har arbetat utefter ett styrt urval, vilket innebär att vårt urval är en logisk följd av vårt syfte och våra frågeställningar. Detta betyder att vi valt att undersöka just socialsekreterarna och deras copingstrategier för att förstå varför de stannar kvar inom yrket.

(18)

14 4.3 Datainsamling

Vi började med att skicka ut mail till enhetschefer för att komma i kontakt med deras socialsekreterare. Vi valde att maila och inte ringa då vi ville att de skulle få tid på sig att tänka igenom deltagandet. Mailet innehöll information om studien, studiens syfte samt information om intervjuns upplägg - hur lång tid det skulle ta samt hur många informanter vi sökte. Vi informerade även om etiska restriktioner i det första informationsmailet som skickades ut. Vi var medvetna om att mailkontakt kunde ta längre tid för respons än ett telefonsamtal, men vi betraktade detta som en bra lösning för att få tillgång till informanter utan att offentliggöra dem.

Efter att ha kommit i kontakt med socialsekreterarna så skickade vi ut informationsbrev, ifall information ej hade nått socialsekreterarna från enhetscheferna. I nästa skede träffade vi våra informanter och började varje intervju med att dela ut en samtyckesblankett som de fick läsa igenom och skriva på.

Intervjuerna tog cirka 30 minuter per informant och spelades in med diktafon till en början, men i senare skede spelades dessa in med mobiltelefon istället då rådande pandemi förhindrade utlämning av diktafon och de etiska förhållningsreglerna gällande inspelning med mobil fick tåla att ruckas på. Efter intervjuerna transkriberades dessa, vilket innebär att vi förvandlade informationen från talspråk till skriftspråk.

4.4 Litteraturgenomgång

För att skapa en bild av ämnet har vi använt oss av databaserna Viva-portal, Google Scholar, Libris, Swepub. Vi har också använt oss utav vetenskapliga tidskrifter; Socionomen och International Journal of Social Welfare. De svenska sökorden som vi använt oss utav för att hitta relevant svensk forskning kring ämnet var bland annat; stress, utbrändhet,

arbetsbelastning, copingstrategier samt socialt arbete. För att hitta relevant internationell

forskning användes sökorden; coping, endure, survive, resilience, social work, burnout, mental

health samt job satisfaction. Utöver forskningsartiklar har vi även sökt litteratur genom tips

från handledare, litteratur från socialpedagogiska programmet samt sökningar kring relevant litteratur med hjälp av ovanstående nyckelord.

4.5 Analysmetod

(19)

15

Som analysmetod för studien har vi valt att använda oss utav en tematisk analys. Bryman (2011) beskriver att sökandet efter teman är en aktivitet som är väldigt vanlig vid en kvalitativ analys. Den tematiska analysen kännetecknas av att på ett konkret sätt hitta teman i intervjuerna. Bryman (2011) förklarar teman som en kategorisering som skapas och förstås av intervjuaren utifrån dennes data. Temat skall vara kopplat till forskningsfrågorna och bygger på “koder” som hittats i analysen av intervjuerna. Vi har här valt att genom kodning hitta generella mönster i våra data. Vi kom fram till sex generella teman som vi delade in i tre huvudkategorier; viljan att stanna kvar, interna copingstrategier samt externa copingstrategier.

4.6 Etiska ställningstaganden

Då vi använt oss utav en kvalitativ metod för studien bör etiska överväganden göras för att skydda sekretessen för deltagarna i studien. Vi har enligt konfidentialitetskravet (forskningsrådet, 2017) valt att hålla deltagarna anonyma då det kan uppstå ett organisatoriskt dilemma när informanterna ger oss information om organisationen vilket på ett eller annat sätt skulle kunna ge upphov till skada för deltagarna. Även i transkriptionerna hölls deltagarna anonyma och namnen kodades för informanternas säkerhet. Utöver detta har vi varit noggranna med hanteringen av vårt material så att ingen utomstående skall få tillgång till detta.

(20)

16

Med konfidentialitetskravet menas att alla uppgifter som inhämtats skall lagras på ett sådant sätt att obehöriga ej få tillgång till dessa. Vidare skall alla deltagare ges största möjliga konfidentialitet vilket innebär en avidentifiering av personuppgifter. Vi uppfyllde konfidentialitetskravet genom att avidentifiera samtliga deltagare och istället ge dem koder. Vi har förvarat all information om deltagarna på ett sådant sätt att ingen annan än oss kan få tillgång till materialet. Forskningsrådet (2017) skriver att nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter ej får användas till annat än forskningsändamål. Till exempel får empirin ej användas i kommersiella syften eller andra ickevetenskapliga ändamål. Vi uppfyllde detta krav genom att inte låta uppgifterna användas på detta sätt.

De forskningsetiska risker som vi identifierat och försökt undvika var att hålla intervjuerna enskilt för att informanterna ej skulle påverka varandras svar. Detta då de kanske inte öppet vågar berätta om sina upplevelser om vi hade intervjuat dem i grupp, eller i så fall hade påverkat varandras svar. Vi är medvetna om att vi omedvetet påverkar, men vi har försökt att på ett så neutralt sätt som möjligt inhämta materialet. Informanterna fick själva bestämma vart de ville ses för att vi skulle kunna säkerställa att de kände sig så bekväma som möjligt under intervjusituationen. Då våra frågor berörde arbetsrelaterad stress och överbelastning var vi noggranna med att upprepa premissen om det frivilliga deltagandet då vi är medvetna om att ämnet kunde upplevas som jobbigt och känslomässigt påfrestande.

4.7 Styrkor och svagheter

En svaghet med att vi använt oss utav en kvalitativ studie är att studien blir mindre, då vi har begränsat antal informanter. Ytterligare en begränsning på grund av den kvalitativa ansatsen är att vi inte kan göra mätningar för att se hur till exempel det procentuella antalet av deltagarna som upplever hög stress ser ut i respektive kommun. Kvale och Brinkmann (2009) menar att en till svaghet är att en kvalitativ forskningsintervju kan ses som intersubjektiv vilket innebär att olika läsare kan finna olika innebörder i innehållet. Studiens generaliserbarhet upplevs begränsad då informanterna var få till antalet (sex stycken), därav inte sagt att den inte bekräftar redan befintlig kunskap.

(21)

17

varit en styrka för vårt arbete är att vi kunnat träffa de individer frågan berör och även kunnat avläsa deras kroppsliga uttryck och få förklarat vad de menar med dessa. Vi har även kunnat återkoppla deras ord och säkerställa att vi förstått dem rätt - “var det såhär du menade?”. För oss blir även den kvalitativa forskningen en styrka då den avser att svara på hur något upplevs eller hur något görs, snarare än hur mycket det görs (Kvale & Brinkmann, 2009). Enligt Kvale & Brinkman (2009) så lämpar sig kvalitativa studier när vi vill undersöka någon form av mänsklig erfarenhet.

4.8 Studiens kvalitet

Bryman (2011) skriver hur validitet och reliabilitet från början är framtagen för kvantitativ forskning och därför kan bli problematisk att tillämpa på kvalitativ forskning. Bryman (2011) skriver vidare hur forskare som använder sig av kvalitativa strategier ofta ser validitet och reliabilitet som irrelevanta då mätning inte är det viktigaste i studien. Vissa forskare har ignorerat eller underkastat validitet, reliabilitet och generalisering med argumentet att det skulle vara förtryckande positivistiska föreställningar som blockerar vägen för en levande kvalitativ forskning (Kvale & Brinkmann, 2009). Bryman (2011) beskriver hur validitet och reliabilitet istället bör assimileras i den kvalitativa forskningen, utan att på något sätt förändra innebörden, men att vikten vid mätningen bör minskas. Vi har även använt oss utav respondentvalidering för att öka studiens trovärdighet genom att ta kontakt med informanterna igen för att säkerställa att vi har uppfattat det de sagt på ett korrekt sätt.

4.9 Validitet

(22)

18 4.10 Reliabilitet

Reliabilitet är enligt Kvale och Brinkmann (2009) säkerställandet av tillförlitlighet i studien. Reliabilitet betyder att en undersökning skall kunna upprepas vid ett annat tillfälle genom samma metoder och resultatet bör bli detsamma (Bryman, 2011). Det blir svårt att i en kvalitativ studie replikera den igen, då det är omöjligt enligt Bryman (2011) att frysa en social miljö. Däremot har vi kunnat styrka studiens reliabilitet då vi tillsammans kommit överens om hur vi skall tolka och uppfatta det vi hört. Det finns vidare sammankopplingar mellan våra teorier och våra observationer, vilket styrker vår validitet. Vi är här både mätinstrumentet och uttolkare av resultatet, vilket oundvikligen kommer att påverka vårt resultat i studien och därmed påverka validiteten och reliabiliteten.

4.11 Generaliserbarhet

Vår studie är ej generaliserbar då vi ej kan ge en generell bild av socialsekreterares vardag endast genom sex stycken intervjuer. För att detta skulle vara möjligt hade det krävts att studiens urvalsgrupp var representativ för målpopulationen i sin helhet, något som har varit svårt att göra då studien är av kvalitativ karaktär och ej kvantitativ. Vidare har vi ej haft som avsikt att skapa en generell bild av fenomenet, utan haft avsikt att få en inblick i varför några socialsekreterare just har valt att stanna i yrket, då vi varken haft tid eller möjlighet att göra en större studie på området. Vi har velat öka kunskapen på området och inspirera för fortsatt forskning kring snarlika frågor.

5. Resultat och analys

5.1 Temaredogörelse

Som vi beskrivit tidigare så kom vi under analysen av empirin fram till sex generella teman som vi kokade ned till tre kategorier;

1. Viljan att stanna kvar

2. Interna copingstrategier som hjälper socialsekreteraren att stanna kvar samt

3. Externa copingstrategier som hjälper socialsekreteraren att stanna kvar utifrån vad de själva anser sig få hjälp med utav organisationen.

(23)

19 5.2 Viljan att stanna kvar

Frost (år) beskriver att socialsekreterare stannar kvar i yrket tack vare det givande arbetet med klienterna.

“Här om dagen var det en klient som började gråta för att jag ska gå på mammaledighet. Man

får ta emot kärleken. Vi gör ett övervägande gott arbete och jag är extremt stolt över det”.

Vidare beskriver Frost hur möjligheten att förbättra någons liv är spännande - något som vi kunnat utläsa även från våra informanter. Informanterna upprepade flertalet gånger att förändringen för klienterna är orsaken till varför de stannar kvar i yrket och vad som gör att de tycker om sitt yrke och känner stolthet till det.

“... och framförallt så ser jag ju att jag gör en förändring för barn, det är därför jag jobbar här”.

(24)

20

välgång - eller inte. Någon var mer stolt över yrket i sig medan någon annan kände stolthet när det gick bra för dennes klienter.

“Ibland gör jag det (känner stolthet). När det går bra för dem... fast det kanske inte är jobbet i sig utan mer att jag är stolt över mig själv...”.

Hirschman (2004) menar att lojaliteten till klienterna kan få socialsekreteraren att stanna kvar i yrket trots tuffa arbetsförhållanden, då de ej vill överge sina klienter. Det finns en uppfattning om att socialsekreteraren stannar kvar i yrket av rädsla för att någon annan skall ta deras plats och göra det faktiska arbetet med klienterna på ett sämre vis. Här väver vi även in deras yrkesstolthet - alltså att stoltheten till yrket kan sträcka sig så långt att det finns en risk att socialsekreteraren tror att de personliga band som hen knutit an till klienterna är unika och ej går att ersätta tillsammans med en ny socialsekreterare, vilket stärker Hirschmans (2004) teori om lojalitet till organisationen.

“Barnen och ungdomarna som jag träffar har ju en relation till mig, och inte till någon annan här. Då vill man ju vara här”.

Samtliga informanter sade sig vara stolta över sitt yrke som socialsekreterare på ett eller annat sätt. De uttryckte att de tyckte om det de arbetade med, vissa var extremt stolta medan andra uttryckte stolthet när det gick vägen för dennes klienter. Oavsett så kan vi koppla samman stolthet till prestation och positiva copingstrategier; Lazarus & Folkman (1984) listar copingstrategier, däribland nummer 46 “jag kämpade för vad jag ville” och nummer 37 “jag höll huvudet högt”. Med detta som bakgrund ser vi att stoltheten till arbetet blir ett sätt att handskas med svårigheterna.

Lazarus & Folkman (1984) menar att alla någon gång i livet kommer att uppleva stress, men att den stora skillnaden ligger i hur vi individer kan handskas med den stress vi möter. En informant som fick frågan om det krävs en speciell person för att klara av socialsekreteraryrket svarade;

“Ja det tror jag, alla passar nog inte för det här. Vissa hanterar nog det här bättre än andra. Men jag tror att alla kan bygga fram det”.

(25)

21

utan snarare en viss sorts strategier som personen i fråga besitter. Detta kopplar vi även samman med Lazarus & Folkmans (1984) redogörelse för olika sorters copingstrategier, där nummer 23 lyder; “jag förändrades eller växte som person på ett positivt sätt”. Genom svåra erfarenheter kan individen använda copingstrategin nämnd ovan dåegenskapen blir att man växer som individ efter upplevelsen och detta kan även reflektera sig i socialsekreterarnas vilja att stanna kvar i yrket – de växer som individer genom yrket.

“Jo, man känner sig stolt när de man jobbar med tagit till sig något och det går bra för dem. För det är ju jobbigt för en annan med när det är jobbigt för klienterna. Men samtidigt är det jättekul när det går bra för någon. Man får ju plocka upp de här guldkornen... men just det här när man kan glädjas åt nånting”.

5.3 Interna copingstrategier

Frost m.fl., (2017) beskriver hur arbetet med klienter är givande både på individuell och kollektiv nivå, vilket även vår empiri påvisar då vi sett både interna och externa copingstrategier. Frosts forskning menar att det är orsaken till att de stannar kvar i yrket. Vi kommer här att presentera de interna copingstrategierna vi lagt märke till i vår empiri.

Ben-Zur & Michael (2007) beskriver i sin forskning hur känslan av kontroll är en av de viktigaste copingstrategierna för socialarbetare, vilket även framgick i vår empiri. Ju lägre kontroll, desto svårare att släppa arbetet efter arbetstid. I diskussion kring hur en av informanterna bar sig åt för att släppa arbetet efter arbetstid svarade hen följande;

“Bort med allt, bra, dåligt, allt! Och kolla över vad jag har imorgon, få lite kontroll”.

Även Lazarus & Folkman (1984) beskriver kontroll som en viktig copingstrategi. Strategier som nummer 61 “jag tänkte igenom hur jag skulle agera” och nummer 49 “jag visste vad som behövde göras, så jag dubblade mina ansträngningar” går att identifiera hos socialsekreterarna. Samtliga informanter uttryckte att en dålig dag var när oförutsedda händelser skedde och det inte blev som de tänkt sig.

“En dålig dag är när ingenting går som jag vill”.

(26)

22

“Det är därför jag tycker om det här jobbet. För att man måste vara flexibel. Man kan inte jobba på en socialtjänst och tänka att “det här är min arbetsdag och såhär kommer den se ut liksom”. Utan jag gillar också det här akuta, att få vända om från att min dag såg ut såhär till att den blir något annat”.

“Man tror man ska göra vissa saker, och sen ringer telefonen, och sen ringer telefonen igen. Då blir det inte som man har tänkt sig.”

En av informanterna använde sig utav Hirschmans (2004) voicestrategi för att uttrycka sitt missnöje med organisationen. Istället för att lämna organisationen uttryckte hen att möjligheten fanns att antingen uttrycka missnöje till ledningen eller gå till tidningen.

“Sen är jag nog den som säger till eller går till tidningen om det inte händer något.”

Vi har här valt att koppla samman socialsekreterarnas interna copingstrategier med Lazarus & Folkmans (1984) lista över vanligt förekommande copingstrategier.

“Jobb är jobb och hemma är hemma. Det är nog min strategi tror jag. Jag kan inte fokusera hemma om jag tänker på allt som händer här, eller tvärtom”.

“Man behöver kunna lämna jobbet på jobbet”. “Ofta kan jag det. Om jag vill det (släppa jobbet)”.

Informanterna uttryckte hur viktigt det var att kunna lämna jobbet på jobbet, och att detta skulle vara en orsak till att man orkar gå till jobbet nästa morgon igen. Detta är en copingstrategi som även Lazarus & Folkman (1984) identifierat som nummer 41 “vägra att tänka på det för mycket”. Även detta kan vi koppla samman med Ben-Zur & Michaels (2007) tankar om hur kontroll i yrket gör yrket hanterbart och mindre stressfullt.

Vidare beskriver Lazarus & Folkman (1984) copingstrategier som nummer 28 “jag släppte ut mina känslor”, nummer 18 “jag accepterade sympati och förståelse från någon” samt nummer 45 “jag pratade med någon om hur jag kände mig”. I informanternas svar kunde vi tydligt se spår av dessa copingstrategier, speciellt när de talade om hur viktigt det kollegiala stödet var för deras yrkesvälmående.

(27)

23

“Vi kan ju prata med varandra fast vi inte har rast. Vi behöver ju dela med oss. Det är jätteviktigt.”

“Jag känner att jag har utrymme att ventilera med mina kollegor. Nu var vi iväg på ett jättejobbigt ärende i fredags och det känns mycket bättre nu när jag fått ventilera det med mina kollegor... så det känns lättare. I fredags ringde jag faktiskt mina kollegor som egentligen var lediga, men... bara för att få ösa ur sig det, så man är klar med det”.

Vidare lyfter Lazarus & Folkman (1984) ytterligare en copingstrategi som går ut på att ett eller annat sätt självmedicinera sig för att må bättre. Copingstrategi nummer 33 lyder; “Försökte få mig själv att må bättre genom att äta, dricka, röka, medicinera eller ta droger”. Denna copingstrategi har vi identifierat i en av informanterna, som uttryckte;

“När jag kommer hem så kedjeröker jag oftast. För att tänka igenom dagen lite.”

Vidare uttryckte samma informant att hen utövade aktiviteter efter arbetstid som ej krävde att hen tänkte så mycket, då dagen varit så påfrestande mentalt.

“Jag sätter mig i soffan (när jag kommer hem) och då är det skit-tv som gäller. Det får liksom inte vara nånting som kräver att man tänker, utan det ska vara något som stänger av hjärnan lite”.

Informanten beskriver själv detta som en medveten handling. Detta är något som socialsekreteraren gör medvetet för att släppa sitt arbete och för att orka gå tillbaka till arbetet imorgon igen. Astvik & Melin (2013) förklarar detta som kompensatoriska copingstrategier, som inte nödvändigtvis eliminerar stressen men som får socialsekreteraren att klara av arbetet. Samtliga informanter uttryckte att det kollegiala stödet var otroligt viktigt, för möjligheten att prata av sig, diskutera svåra fall och “lätta på hjärtat”. Informanterna hade varierande sätt att handskas med sin stress på men samtliga hanterade den på ett eller annat sätt. Detta knyter vi an till Lazarus & Folkman (1984) som menar att alla upplever stress, men sättet som vi handskas med den på är individuellt och därmed också de interna copingstrategierna som socialsekreteraren tillämpar i situationer som skattas stressfulla.

5.4 Externa copingstrategier

(28)

24

viktigt för att förstå copingstrategierna och viljan att stanna kvar som sådan. Vilka organisatoriska förutsättningar finns det för att behålla socialsekreteraren i yrket?

En av informanterna svarade på frågan om de får någon hjälp i stresshantering av ledningen. Det fanns ett visst utrymme för detta då man blev erbjuden hjälp i stresshantering, om man varit sjukskriven tre gånger under en kortare period;

“Man kan få det (hjälp i stresshantering) men jag tyckte inte det gav så mycket faktiskt... andas i fyrkant och det...”.

Av detta utläser vi att denna sorts stresshantering inte är den typen av coping som socialsekreterare behöver för att klara av sitt arbete. Det handlar inte om den akuta stressen som tvingar en att försöka andas i fyrkant – utan snarare om en mer långdragen stress som kräver strategier för hur man till exempel slutar tänka på jobbet när man är hemma. Lazarus & Folkman (1984) gör åtskillnaden mellan problemfokuserad coping och känslofokuserad coping. Den problemfokuserade copingen handlar om hur man handskas med stressfulla situationer eller hur man försöker förändra miljön som ger upphov till stressen, medan känslofokuserad coping handlar om att hantera den känslomässiga responsen på problemet. Vi menar alltså att socialsekreterarna i högre grad hade behövt få hjälp i problemfokuserade copingstrategier, snarare än känslofokuserade copingstrategier som till exempel att “andas i fyrkant”.

På samma fråga rådande ledningens stöttning i copingstrategier svarade en av informanterna;

“Vi har handledning en gång i månaden, och sen har vi våra ärendesamråd. Men sen tänker jag att jag bär en del av ansvaret själv... jag tänker att det är svårt för dem (ledningen) att veta vad jag behöver”.

Detta kopplar vi till Hirschmans (2004) teori om lojalitet då socialsekreterarna är så lojala till sin organisation att de inte vill lägga på mer stress och press på ledningen. Istället hamnar det på individen, socialsekreteraren själv, att handskas med sina copingstrategier.

(29)

25

Vår empiri har fått oss att förstå att i båda kommunerna vi undersökt så fanns det hjälp att få från ledningen i olika situationer, såväl akut som långvariga. Dels för att båda kommunerna upplevde att de kunde gå till sina teamledare vid akuta påfrestande fall, men även för att handledning gavs regelbundet och samråd skedde. Vidare beskrev samtliga informanter att de kunde få hjälp om de flaggade för det, men det sågs som en svaghet att be om hjälp när socialsekreteraren själv är medveten om att alla sitter i en svår sits. Varför ska just jag be om hjälp när mina kollegor, som jobbar under samma press, ej gör det? Vidare ansåg alla informanter att tiden inte räckte till för att be om hjälp.

“Vi alla har ju mycket att göra. Vi är ju bara människor”.

Ytterligare en observation vi gjort utifrån intervjuerna är att samtliga informanter pratar i “vi”-form - “vi” har mycket att göra. Även detta går att betrakta som en lojalitetsgärning gentemot organisationen – ingen ser sin vardag som unik eller på något sätt tyngre än en annans. Det är ett “vi”-tänk som genomsyrar hela yrkesupplägget. Kollegialt verkar det som att stödet är väsentligt, mer väsentligt än det stöd som erbjuds från ledningen. Detta går att knyta an till Scaramuzzino & Meeuwisse (2019) forskning, som påvisar att Hirschmans teori om lojaliteten till organisationen är högre än användandet av likvärdiga strategier så som sorti och protest.

6. Diskussion

6.1 Betydelse för socialpedagogik

(30)

26

bra. Gemenskap var lika viktigt i privatlivet som i yrkeslivet enligt informanterna. För att bibehålla gemenskapen behövdes enligt informanterna strategier för att avgränsa yrke och privatliv. Ett stort fokus lades på strategier för att “sluta tänka” efter arbetstid, som till exempel aktiviteter som inte krävde någon ansträngning av individen eller användning av preparat så som cigaretter för att lugna ner sig och på så sätt släppa arbetsdagen. Vidare beskrevs strategier för att ”lämna jobbet på jobbet” då det ansågs som att arbetet, framförallt på grund av yrkets natur, påverkade privatlivet i negativ mening och även gemenskapen.

6.2 Diskussion

Alla informanter beskriv yrket som socialsekreterare som stressfullt, tungt men också givande och flexibelt. Vi har under våra intervjuer identifierat att det kollegiala stödet är en av de största faktorerna som bidrar till att socialsekreteraren orkar stanna kvar i yrket. Upprepade gånger framkom vikten av att kunna prata öppet mellan kollegor, och även aktiviteter som fredags-quiz framkom som viktiga för samtliga informanter. I ett människobehandlande yrke som detta var det viktigt ur flera olika aspekter att socialsekreteraren hade möjlighet att prata av sig – dels för att inte ta med sig jobbet hem, men det var även viktigt att kunna diskutera sina klienter med kollegorna för att säkerställa att man som socialsekreterare tänkt rätt. Vi tror att den diskussionen, kollegor sinsemellan, också minskar stressen som läggs på socialsekreteraren. De tar många svåra beslut i sin yrkesroll, som till exempel akuta omhändertaganden, och utifrån vår empiri kan vi se att dessa beslut blir enklare att handskas med om ett kollegialt stöd finns för socialsekreteraren.

Vidare beskrev informanterna en förståelse för organisationens överbelastning, då de beskrev teamledare och chefer som individer som också har det stressigt och tufft. Att ha förståelse för sin organisations stress skapade en känsla av att det blev upp till var och en att hantera sin egen stressfulla situation med egna copingstrategier även om organisationen erbjöd visst stöd. Flera av informanterna påvisade också att stödet som organisationen erbjöd inte var rätt sorts stöd och att tiden inte fanns för att utnyttja stödet.

(31)

27

uttryckte sig på dessa vis var mer benägna att tala om att sätta gränser och om att man som socialsekreterare får acceptera att man inte kan rädda hela världen. Kanske krävs det en distansering för att sätta viktiga gränser mellan socialsekreterare och klient? Eller skulle en distansering då också innebära att stoltheten sinar, när man inte längre ser klienterna som “sina”? Vidare blev det tydligt att de som klarade yrket väl utan att känna lika stor stress var de informanter som hade väldigt tydliga och strikta regler, som att lämna jobbet på jobbet, inte jobba över och sätta tydliga gränser för “såhär långt går jag, men inte längre" gentemot ledningen.

6.3 Kritik till den egna studien

Vi fick själva inte välja våra informanter, utan blev tilldelade informanter av cheferna över socialförvaltningen i respektive kommun. Från början kontaktade vi själva socialsekreterare men blev genast hänvisade till deras chef då de ansåg att det låg i chefernas händer och inte hos informanterna själva. Detta upplever vi som problematiskt då vi inte kunde göra större urval än socialtjänsten och socialsekreterare. Från början var det tänkt att vårt urval skulle fokusera på

1. De som arbetat som socialsekreterare över 5 år

2. Två grupper av informanter, där hälften varit sjukskrivna under längre tid under de senaste två åren och hälften som inte varit sjukskrivna under en längre tid de senaste två åren.

Vi kunde alltså inte använda dessa punkter av urval då vi inte själva fick tillfråga våra informanter om de ville ställa upp på intervju. Detta blir problematiskt för studien då vi inte kunde använda oss av det urval som var tänkt, och därför att vi med största sannolikhet fick de informanter som redan klarar av yrkets stress. Vidare finns möjligheten att de informanter vi intervjuat redan hittat copingstrategier som de själva anser fungerar för dem, vilket hjälper oss att hitta tydligare svar på vilka copingstrategier som hjälper dem att stanna kvar i yrket som socialsekreterare.

6.4 Vidare forskning

(32)

28

menade att ett mer långsiktigt stöd ej fanns de tillhanda – vi kunde inte heller hitta någon utbredd forskning kring långsiktiga copingstrategier inom socialt arbete.

Vidare har det varit intressant att höra socialsekreterarna tala om stolthet. Vi har i denna studie kunnat identifiera att stoltheten till yrket är något viktigt och en stor grundsten i vad som får socialsekreterarna att orka stanna kvar i sitt yrke – men finns det en baksida av stoltheten? Vart går gränsen mellan individen och individen i sin profession? Hur mycket påverkas socialsekreteraren av klientens välgång, eller icke välgång? Vi uppfattade det i vår studie som att stoltheten ibland berodde på klientens framgångar - hur fungerar det i ett system som förutsätter att klienter ej följs av framgångar, utan snarare motgångar? Ska en socialarbetares mående verkligen reflektera klienternas mående?

7. Litteraturförteckning

Astvik, W. & Melin, M. (2013). Överlevnadsstrategier i socialt arbete: Hur påverkar

copingstrategier kvalitet och hälsa? Arbetsmarknad & arbetsliv, vol (4), 61-73.

DOI:10.1080/2156857X.2013.801879

Ben-Zur, H., & Michael, K. (2007). Burnout, Social Support, and Coping at Work Among

Social Workers, Psychologists, and Nurses - The Role of Challenge/Control Appraisals. Social

Work in Health care, vol (45:4), 63-82. DOI: https://doi.org/10.1300/J010v45n04_04 Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.

Forskningsrådet (2017). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Vetenskapsrådet.

Frost, L., Hojer, S., Campanini, A., Sicora, A. & Kullburg, K. (2017). Why do they stay? A

study of resilient child protection workers in three European countries. European Journal of

Social Work, vol (21), 485-497. DOI: 10.1080/13691457.2017.1291493

Hirschman, A.O. (2004). Exit, voice, and loyalty: responses to decline in firms, organizations,

and states. Cambridge, Mass.: Harvard University Press

Johansson, S., Dellgran, P. & Höjer, S. (red.) (2015). Människobehandlande organisationer:

villkor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete. 1.utg. Stockholm: Natur &

kultur

(33)

29

Larsson, S., Lilja, J., & Mannheimer, K. (red.) (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete. Enskede: TPB

Lazarus, R. S. & Folkman, S. (1984). Stress, appraisal, and coping. New York: Springer Meeuwisse, A., & Swärd, H. (red.) (2002). Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur

Sahlback, M. (2019). Socialtjänstens personal: Det räcker nu! TTELA. 21 mars 20

Scaramuzzino, G. & Meeuwisse, A. (2019). Socialarbetares protester genom nätverk på

sociala medier. Socionomen, vol (45), 4-17. DOI: https://doi.org/10.37062/sf.57.20171

SOL SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet

(34)

8. Bilagor

8.1 Intervjuguide

Bakgrund

Hur länge har du arbetat som socialarbetare? Vad gjorde du innan?

Vad har du för utbildning eller annan erfarenhet? Socialsekreterares arbetsuppgifter

Vad har du för arbetsuppgifter? Kan du kort beskriva en arbetsdag? Hur ser en bra dag ut?

Hur ser en dålig dag ut?

Känner du dig stolt över ditt arbete?

Om inte, är det något du saknar för att kunna utföra arbetet på ett tillfredsställande sätt?

Coping

Tänker du på jobbet när du är sjuk (ja; isåfall på vilket sätt. Nej; hur kommer det sig?) Hur hanterar enheten sjukbortfall?

Kan du slappna av och känna att enheten tar över dina arbetsuppgifter när du är borta på ett tillfredsställande sätt?

Tar du rast eller arbetar du på rasten?

Vad gör du på rasten och hur känns det efter rasten? Känner du att du har utrymme att ventilera?

Får du ut något av att prata med dina kollegor/ledning?

Hur känner du när du avslutar för dagen? Kan du släppa ditt arbete efter arbetstid?

Om ja; hur gör du för att släppa arbetet? Om nej; vad gör det med dig att hålla kvar arbetet i huvudet efter arbetstid? Hur påverkar det dig?

Får ni någon hjälp i stresshantering/copingstrategier utav ledningen?

8.2 Informationsbrev för medverkan i intervju Hej!

(35)

Intervjun kommer att ske genom semistrukturerade intervjuer. Vi har alltså frågor som vi utgår ifrån samtidigt som en stor frihet medges. Intervjun kan hållas på valfri plats och pågår i cirka 30min. Frågorna handla om er möjlighet att påverka ert arbete och hur ni hanterar perioder av hög belastning. Vi använder diktafon. Intervjumaterialet kommer endast att vara tillgänglig för vår handledare och oss själva. Studien kommer att publiceras, men samtliga deltagare kommer att avidentifieras. Inga personuppgifter kommer att inhämtas och deltagandet är frivilligt.

Vi vill också framhålla att ni har också rätt att avbryta er medverkan när som helst under studiens gång.

Som tack för att ni ställer upp på den här intervjun bjuder vi på fika! Med vänliga hälsningar, Johanna Vrdoljak och Deborah Clark

8.3 Samtyckesblankett

Studien följer forskningsetiska rådets riktlinjer, vilket innebär att deltagandet i intervjun är frivilligt. Intervjumaterialet som spelas in kommer att hanteras på sådant sätt att inga uppgifter röjs. Materialet kommer endast att hanteras av oss, Johanna Vrdoljak och Deborah Clark, och vår handledare, Göran Adamson.

Efter att materialet transkriberats och vi har fått ett godkänt betyg på studien, kommer materialet att raderas. Dina uppgifter kommer att avidentifieras för att säkra din identitet. Du kan när som helst under studien ta tillbaka ditt samtycke.

Med vänliga hälsningar,

Johanna Vrdoljak och Deborah Clark

Jag ger tillåtelse till att den information jag lämnar i intervjun får användas i studien: Namn: ________________________________________________________________ Underskrift: ____________________________________________________________ Datum: ________________________________________________________________

8.4 Lazarous & Folkmans copingstrategier

1. Koncentrerade mig på vad jag måste göra härnäst - nästa steg. 2. Analyserade problemet för att förstå det bättre.

3. Vände mig till arbete eller annan aktivitet för att tänka på annat. 4. Tid gör skillnad - väntade ut problemet.

(36)

6. Gjorde något, oavsett om det fungerade eller ej, bara för att göra något åt situationen. 7. Försökte få ansvarig person att tänka om.

8. Pratade med någon för att få reda på mer om situationen. 9. Kritiserade mig själv.

10. Försökte att inte bränna broar, men lämnade konflikten öppen. 11. Hoppades på att mirakel sker.

12. Hoppades på hoppet - “ibland har jag bara otur”. 13. Fortsatte som om ingenting har hänt.

14.Försökte hålla mina känslor till mig själv. 15. Försökte se saker från den ljusa sidan. 16.Sov mer än vanligt.

17. Uttryckte ilska mot den/de personer som orsakat problemet. 18. Accepterade sympati och förståelse från någon.

19. Sa saker till mig själv som får en att må bättre. 20. Inspirerades att göra något kreativt.

21. Försökte glömma hela situationen. 22. Fick professionell hjälp.

23. Förändrades eller växte som person på ett positivt sätt. 24. Väntade för att se vad som skulle hända innan jag agerade. 25. Bad om ursäkt.

26. Gjorde en handlingsplan och följde den. 27. Accepterade andrahandsalternativet. 28. Släppte ut mina känslor.

29. Förstod att jag la problemet på mig själv. 30. Växte av situationen.

(37)

32. Försvann ifrån situationen ett tag - försökte vila eller ta semester.

33. Försökte få mig själv att må bättre genom att äta, dricka, röka, medicinering, droger osv.

34. Tog en stor chansning eller gjorde något väldigt riskabelt. 35. Försökte att inte agera impulsivt.

36. Hittade en ny tro. 37. Höll huvudet högt.

38. Återupptäckte vad som är viktigt i livet.

39. Förändrade något så att saker och ting skulle bli okej. 40. Undvek människor överlag.

41. Vägrade tänka på det för mycket.

42. Bad en släkting eller vän som jag respekterar om råd. 43. Lät inte andra veta hur illa saker var.

44. Såg det från den positiva sidan - vägrade ta det för seriöst. 45. Pratade med någon om hur jag känner mig.

46. Kämpade för vad jag ville. 47. Tog ut det på andra människor.

48. Lärde mig från tidigare situationer – jag har varit i liknande sits förr.

49. Jag visste vad som behövde göras, så jag dubblade mina ansträngningar för att få saker att gå ihop.

50. Vägrade tro att det har skett.

51. Lovade mig själv att saker skulle bli annorlunda nästa gång. 52. Kom på olika lösningar på problemet.

(38)

55. Förändrade något med mig själv.

56. Dagdrömde och föreställde mig själv på en bättre plats än där jag var för tillfället. 57. Önskade att situationen skulle upplösas.

58. Hade fantasier eller önskningar om hur saker skulle sluta. 59. Jag bad.

60. Förberedde mig på det värsta. 61. Tänkte igenom hur jag skulle agera.

62. Funderade på hur en person jag beundrade skulle hanterat situationen. 63. Försökte se saken från den andra personens perspektiv.

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :
Outline : Bilagor