Skålgroparnas placering i landskapet
Vad utgrävningar och kvantitativa analyser kan säga om skålgropar
Kalmar, 2020
Arkeologi/2AE30E, 15p
Institutionen för Kulturvetenskaper Handledare: Peter Skoglund
Sammanfattning
Den här uppsatsen diskuterar, inom undersökningsområdet Växjö-, Öjaby- och Ör socknar, om skålgropslokalens placering varierar beroende på antalet skålgropar. Jag har analyserat närliggande fornlämningar till skålgropslokalen, samt tagit reda på om de finns på stenblock eller berghäll. Jag har även studerat arkeologiska
undersökningar vid skålgropslokaler för att se om det finns skillnader mellan lokalerna.
Min teoretiska utgångspunkt, det landskapsarkeologiska perspektivet, använder jag för att diskutera bronsålderns kosmologiska syn på landskapet, och skillnader i närliggande fornlämningar för att undersöka om detta kan påverka valet för skålgropslokalen.
Den tidigare forskning som tas upp behandlar olika tolkningar av skålgropen, men även ett par iakttagelser om de skillnader som finns mellan stora skålgropslokaler och små samt hur skålgropar kan ligga i fornlandskapet. Jag tar även upp
arkeologiska undersökningar som gjorts i Möre, Kalmar län och Bergunda utanför Växjö för att t.ex undersöka dateringar och vilken kontext de befinner sig i.
Både kvantitativa och kvalitativa metoder används för att svara på uppsatsens syfte. Den kvantitativa delen behandlar information från fornsökskartan, som jag
sammanställt i tabellformat. Den kvalitativa delen är en analys av de arkeologiska rapporter som gjorts inom mitt studieområde.
Analysen behandlar bl. a om det finns skillnader i antalet skålgropar beroende på om lokalen ligger på block eller berghäll, om det finns skillnader i relationen till andra fornlämningar samt om utgrävningar kan säga något om funktionen.
Abstract
Skålgroparnas placering i landskapet - Vad utgrävningar och kvantitativa analyser kan säga om skålgropar. A view at the cupmarks location in the landscape - What can excavations and quantitative analyzes tell about the cup marks.
Abstract
Cupmarks are the most common form of rock art in Sweden, yet it has not been studied as much as the figurative rock art. To understand all the rock art from the Bronze Age in Scandinavia, we need to understand the cupmarks. This essay discusses the differences between different cupmark sites and their number of cup marks by comparing their relation to close-by graves and agricultural fields. It also discusses if an excavation can say anything about the cupmark place and its number. The results of this essay showed that no differences could be made between cup mark sites with many cupmarks and those with few, but three different contexts could be made with the help of studying the excavation reports.
Förord
Innehållsförteckning
1. Introduktion ...1 1.1 Bakgrund ...1 1.2 Syfte ...2 1.3 Frågeställningar ...2 1.4 Avgränsningar ...2 2. Teori ...3 2.1 Centrala begrepp ...3 2.2 Teoretisk diskussion ...3 3. Tidigare forskning ...5 3.1 Olika tolkningar ...5 3.2 Skålgropars antal ...63.3 Skålgropars placering i landskapet ...7
3.4 Utgrävningar intill skålgropslokaler ...9
3.5 Sammanfattning ...10 4. Metod ...11 4.1 Använda metoder ...11 4.1.1 Kvantitativ analys ...11 4.1.2 Kvalitativ analys ...11 4.2 Urval ...12 4.3 Källkritik ...12
5. Analys och resultat ...13
5.1 Kvantitativa analysen ...13
5.2 Kvalitativa analysen ...18
6. Diskussion och tolkning ...26
1. Introduktion
1.1 Bakgrund
En skålgrop är en hällristning som vanligtvis är in-knackad i en berghäll eller i ett stenblock. De är, precis som namnet beskriver, en liten skål eller grop som generellt brukar vara 5cm i diameter och 1cm djup men kan även vara större och djupare (Goldhahn et al 2012 s. 48). Att datera en skålgrop är svårt, men de brukar vanligtvis dateras till bronsåldern. Det finns dock bevis på att de gjordes redan i slutet av stenåldern och fortsatte att göras till början av järnåldern (Horn 2015 ss. 30-32), så detta fenomen pågick över en lång tid. Det finns lokaler med bara 1 skålgrop och det finns lokaler med över 100 skålgropar (se Bilagor). De kan förekomma tillsammans med avlånga fördjupningar, med rännor, eller andra figurativa hällristningar (t.ex Skoglund 2006). Dess funktion är omdebatterad och teorierna säger allt från att vara offerskålar till att representera kvinnlighet eller stjärnor (Hauptman Wahlgren 2002).
Skålgropen är den vanligaste hällristningen i hela Skandinavien, men ändå har det inte forskats särskilt mycket om dem i jämförelse med andra hällristningar. Forskningen är begränsad på grund av att de är svåra att forska på. Figurativa hällristningar går att jämföra med föremål och annat som hittas i det arkeologiska materialet, men skålgropar är ingen bild och, vad vi vet, representerar inget vi kan jämföra med (Goldhahn et al 2012 s. 48). Det är helt enkelt bara en grop i sten vars kulturella betydelse har försvunnit med tiden. Med tanke på hur vanlig den är i Skandinavien och hur ofta den förekommer med andra hällristningar, så är det inte långsökt att säga att om vi ska försöka förstå bronsålderns andra hällristningar samt kosmologi, behöver vi förstå skålgroparnas innebörd.
1.2 Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om det finns en skillnad mellan skålgropslokaler som har många skålgropar med de som har få och studera om detta kan påverka funktionen för skålgroparna, med hjälp av både en kvantitativ- och kvalitativ metod.
1.3 Frågeställningar
• Hur ofta förekommer skålgropslokaler med många respektive få skålgropar på block och berghäll?
• Har skålgropslokaler med många skålgropar en annan placering i landskapet än de som har färre?
- Finns det skillnader i deras relation till närliggande fornlämningar? • Kan utgrävningar säga något om deras funktion?
- Kan man se en relation till gravar? - Kan man se en relation till boplatser?
1.4 Avgränsningar
Jag ska geografiskt avgränsa mitt arbete till Ör-, Öjaby- samt Växjö socken som ligger i Småland. Dessa tre socknar utgör en del av centrala Värend och har en mångfald av olika skålgropslokaler. Dessa tre socknar ligger utmed den västra och södra delen av Helgasjön som har en mycket rik och varierad fornlämningsmiljö, med kontinuitet från stenåldern fram tills idag. Inom mitt avgränsningsområde har det även gjorts många arkeologiska undersökningar, vilket är viktigt för att diskutera olika aspekter av skålgrops- och fornlämningsmiljön.
2. Teori
2.1 Centrala begrepp
Innan jag går vidare till mitt teoretiska perspektiv tänker jag ta tillfälle i akt och förklara begreppet ”skålgropslokal” som jag ofta använder mig av i uppsatsen. Med skålgropslokal menar jag den plats där stenblocket/
berghällen med skålgropar befinner sig. Det kan vara en skålgrop eller flera hundra. Det kan även förekomma andra hällristningar på blocket/hällen, men då måste det finnas minst en skålgrop för att jag ska kalla den för skålgropslokal.
Häll och block är två begrepp jag ofta nämner. När jag pratar om häll menar jag en jordfast berghäll som sticker upp ur marken. Stenblock är till skillnad från berghäll inte jordfast.
Ofta när jag diskuterar berghäll och stenblock så skriver jag om deras ”rituella företeelser”. Med detta menar jag vad bronsåldersmänniskornas hade för kosmologisk syn på blocket och hällen, alltså vad deras världsbild säger om dessa.
2.2 Teoretisk diskussion
Jag kommer att använda ett landskapsarkeologiskt perspektiv som teoretisk bakgrund för att diskutera de rituella företeelser kring berghällen och stenblocken i bronsålders samhälle och om det kan vara en förklaring till skålgroparna. Hade stenen någon kosmologisk betydelse, eller var det något annat som avgjorde val av platsen, t.ex någon närliggande fornlämning? För att kunna diskutera den frågan kommer jag att studera relationen med andra närliggande fornlämningar i landskapet och kolla om de kan anses vara viktiga för skålgropslokalen. Har de valt platsen för deras närliggande fornlandskap, eller är det på grund av stenens kraft och betydelse?
Begreppet ”landskap” argumenterar Julian Thomas för att man kan förstå på två olika sätt. Ena sättet är att uppfatta landskapet visuellt, lite som vi gör idag. Andra sättet är att förstå det som olika relationer mellan människorna och platsen som ger oss ett sammanhang av hur deras vardag/världsbild såg ut (Thomas 2008 s. 181). Thomas tar upp olika exempel på hur olika nutida kulturer ser på landskap. Han nämner t.ex gruppen Yolngu i Australien som tror på att förfädernas väsen rör sig i landet ”Dreaming” och att de tillslut blev ett med landskapet. Han tar också upp samerna i Skandinavien och deras tro på att det finns andliga krafter på deras offerplatser. Thomas säger själv att vi inte behöver implementera några av dessa exempel i den
mångfalden av hur olika kulturer ser på landskap (Thomas 2008 ss. 174-175).
Matthew Johnson lägger också fram två olika sätt på hur man ska se på landskap. Hans första punkt är att landskapsarkeologi handlar om vad som ligger utanför lokalen, alltså det fysiska mellanrummet i landskapet. Den andra punkten handlar om hur man ser på ”landet”, hur människor uppfattar och förstår landskapet, och vad människans världsbild säger om dessa uppfattningar (Johnson 2007 ss. 3-4).
Magnus Andersson tar upp ett alternativt sätt att se på landskapet. Han menar att landskapet kan ses som ett medium för handling, något som är involverat i agerandet. Han betonar att istället för att landskapet bara finns i bakgrunden där människorna gör sina handlingar, så ska vi försöka förstå att det har ”en särskild innebörd i varje specifikt kulturhistoriskt
sammanhang och därmed också en dynamisk, meningsbärande roll i samverkan med de människor som lever i detta”. Andersson fortsätter att landskapet också är fyllt av sociala minnen och betydelser som skapades av deras förfäder och deras verksamheter. Vidare skriver författaren att
landskapet får sin betydelse i relationerna som skapas mellan platser och människor, och att en kulturell och personlig identitet är bunden till platser som t.ex monument, mötesplatser eller bosättningar (Andersson 2003 s. 38). För att sammanfatta vilka teorier som är mest intressanta för min uppsats så kommer jag att använda Julian Thomas teori om att landskapet kan ses som relationen mellan människorna och den fysiska platsen som ger oss ett sammanhang av hur deras vardag/världsbild såg ut. Det som jag anser relevant som ”landskap” i den här uppsatsen är relationen med andra fornlämningar, vilken kontext skålgroparna befinner sig i samt relationen till block eller häll. Dessa kontexter och relationer ingår i Thomas teori då de förhistoriska människornas relation till platsen kan säga något om hur deras vardag och världsbild såg ut, och med hjälp av denna teori försöka få fram en tolkning. Detta kommer att diskuteras vidare i kapitel 6 med hjälp av Thomas exempel på nutida kulturer.
Varför jag tog med Matthew Johnsson är för att han också behandlar
uppfattningen av landskapet och vad människans världsbild säger om dessa uppfattningar. Han tar även upp att landskapsarkeologi handlar om vad som ligger utanför lokalen, vilket blir intressant eftersom min analys om
3. Tidigare forskning
3.1 Olika tolkningar
Innan jag går vidare med tidigare forskning som berör mina frågeställningar kan det vara på sin plats att sammanfatta tolkningshistoriken på
skålgroparna. Katherine Hauptman Wahlgren gör en bra sammanfattning av detta. Hon skriver att ”redan under 1800-talet och det tidiga 1900-talet sammankopplades skålgroparna med föreställningar kring kvinnlighet, fruktbarhet, vatten, eld, död, offer, magi, stjärnor och talmystik”. Hauptman Wahlgren fortsätter med att referera till en mängd olika arkeologer som gjort olika tolkningar. För att ta upp några exempel nämner hon Nils Henrik Sjöborg, vars tolkning var att skålgropar symboliserade omvända ättehögar som skulle samla regnvatten för att senare drickas och att det även var offerkällor. Jens Jacob Worsaae såg ett samband mellan hällristningar och fruktbarhet, samt gudarnas beskydd. Han relaterade skålgropar till månen och kvinnligt, medans solkors var solen och manligt. Hauptman Wahlgren refererar till ett par andra arkeologer som tror att skålgropar var offerskålar där man offrade saker i samband med olika ceremonier (Hauptman
Wahlgren 2002 ss. 59-61).
Anders Kaliff tolkar skålgropar som en produkt av eldborrning på platsen. Eldborrning är en handling där man roterar en pinne på t.ex sten eller trä för att skapa eld. Kaliff tolkar stenen som en boning för själar, vilket blir
frisläppta genom eldborrning. Han fortsätter att det är troligt att
eldsymboliken har med skapande av nytt liv att göra, eller återförande av livskraft. Kaliff fortsätter att spekulera om att skålgropen kan ses som en kommunikationsväg mellan människan och andevärlden. Han tolkar även att skålgropar kan ses som det kvinnliga könet, då eldborrningen
representerar den sexuella handlingen och skapar en symbolisk eld (Kaliff 1997 ss. 112-113). Att skålgropar är en produkt av eldborrning har dock motbevisats i många fall, då de flesta skålgropar är huggna med en knacksten (Goldhahn et al 2012 s. 51).
Även Lasse Bengtsson gör liknande tolkningar som Kaliff och ser vissa skålgropar som det kvinnliga könsorganet, då de gjorts i en naturlig spricka. ”Genom att utnyttja naturliga sprickor att hugga skålgropen i har man lämnat symbolstadiet och istället skapat en mycket tydlig bild av kvinnans könsorgan” (Bengtsson 1999 s 315). Han fortsätter att tolka skålgropen som en del av gravritualer, eftersom de återfinns i så många olika
fertilitetsfrämjande syften. Marstrander belägger sin egen tolkning med att förklara att övernaturliga krafter ofta kopplas samman med det som avviker från det normala, t.ex en berghäll eller ett stenblock som avviker i utseende eller rumslig plats (Marstrander 1963 s. 308).
Carl-Axel Moberg frågar sig om det kanske är ljudet, det rytmiska klingandet och dunkandet av huggen i stenen som är det viktiga i
skålgropen (Moberg 1969 s 13). I Helena Victors avhandling påvisas detta med en skålgropssten som hittades vid ett kulthus. Stenen är en klangsten som hittades tillsammans med en knacksten. När knackstenen knackades mot skålgropsstenen hördes ett specifikt klangljud. Victor menar att den största skålgropen är placerad där ljudet är som bäst och ger starkast klang. ”Om skålgropsknackandet var ett sätt att få kontakt med någon/något inuti stenen, får tolkningen ännu en dimension” (Victor 2002 ss. 169,175). Lasse Bengtsson redogör att skålgropar i Bohuslän återfinns i tre olika kontexter: på toppen av megalitgravar, tillsammans med andra hällbilder eller platser med bara skålgropar. Bengtssons försök att tolka de olika kontexterna blir att de hällristningar och hällbilder som hade en central position var förmodligen organiserad av den sociala eliten medans de platser med bara skålgropar, som ofta syns tillsammans med den centrala ristningen, var kopplad till en mer privat natur, möjligtvis till en familj. Hans slutsats blir alltså då att figurativa hällbilder tillhör den sociala eliten, medans skålgropar tillhör det ”vanliga” folket (Bengtsson 2004 ss. 167, 176).
För att komma närmare mitt studieområde skriver Cecilia Karlsson om skålgropar inom Kronobergs län. Hennes frågeställningar var bl.a om skålgropar ingick i en vardaglig familjekult på en individuell nivå, eller om de gjordes i samband med en samhälleligt organiserad ritual, t.ex en
passageritual in i det vuxna livet. Hennes slutsats blir att de sannolikt har en mer samhällelig karaktär, eftersom skålgropslokaler oftast ligger en bit ifrån boplatslämningar. En annan frågeställning var om det finns spår efter
rituella specialister som anordnade dessa passageritualer, exempelvis smeder. Slutsatsen blev att det inte gick att belägga (Karlsson 2009 s. 47).
3.2 Skålgropars antal
Nu när jag har redogjort olika tolkningar som gjorts på skålgropen kan vi gå vidare till den tidigare forskning som gjorts på mina frågeställningar.
I ”Forntid längs ostkusten 1” beskriver Roger Wikell att i ett givet
landskapsrum, som t.ex i en dalgång i Mälardalen där hans studie baseras, finns det många förekomster med få gropar (1 - 10 st) och i regel en enda lokal med många gropar (25 - 50 st). 25 - 50 stycken skålgropar räcker alltså för att en viss häll ska framstå som en huvudhäll. Wikell menar att den här skillnaden mellan olika lokalers skålgropsantal är så pass
en tillfällighet att många lokaler har få- och få lokaler har många
skålgropar, ibland hundratals. Han fortsätter att mönstret upprepas gång på gång i Mälardalen, och att de lokaler med många skålgropar även har andra särdrag. Oftast återfinns det dubbelt så stora skålgropar vid dessa lokaler, men även andra detaljer som t.ex skålgropar i rader, rännor som binder ihop skålgropar och även andra hällristningar. Wikell beskriver också att
huvudhällen ofta syns bra i sin lokala omgivning och att alla
skålgropslokaler tycks vara nära knutet till hur landskapet är organiserat (Wikell 2010 ss. 168-169).
Wikell skriver i en annan artikel några teoretiska aspekter där han menar att mindre skålgropsplatser kan ses som ett försök att göra platsen heligare. Han jämför dessa lokaler med dagens kyrkor. Vi bygger kyrkor för att göra en redan helig plats, heligare och därför borde vi se skålgropar på samma sätt. Antalet skålgropar ska ses som en skala på hur helig en plats är, precis som i rangordningen med kapell, kyrkor och katedraler (Wikell 2012 s. 76). Jenny Nords avhandling baseras på studier i nordvästra Skåne, i Bjäre. Där skriver hon att det finns en viss skillnad hur de mindre lokalerna ligger i landskapet jämfört med de större. De mindre lokalerna med 1-3 skålgropar finns oftast lägre ner i landskapet och att det är ovanligt att de hittas på högre ställen, där de större lokalerna finns. Samma mönster finns det med lokalerna som har en medium-storlek, alltså 4-25 skålgropar enligt Nords beräkningar. Hon frågar sig själv om det är ett lokalt kulturellt utryck att de små lokalerna är lägre ner och om det finns en kronologisk skillnad, och om det nu är fallet, är de då uppkomna efter de stora lokalerna? De stora
lokalerna ska, enligt hennes tolkning, ses som platser för sociala
sammankomster och utövandet av olika rituella ceremonier, och att de små lokalerna ska ses som privata aktiviteter. Hon tillstyrker denna tolkning med att de små lokalerna inte kan ses från ett avstånd, utan man måste gå fram för att se dem och veta vart de finns, medans de stora lokalerna syns i landskapet från långt avstånd (Nord 2009 ss. 188, 190)
3.3 Skålgropars placering i landskapet
I en artikel om Tjust beskrivs det att skålgroparna ofta påträffas i åker-, betes-, eller ängsmark och att de finns i närheten av människornas långhus. Tjustbygden vid ostkusten har tydliga långsmala dalgångar med den enda odlingsbara marken i området och att det är här som skålgroparna påträffas. Fortsättningsvis beskrivs det att de sällan hittas på höga höjder eller
bergskrön, utan att de oftast ligger lågt i terrängen men i ett öppet
”kulturlandskap”. De ligger alltså inte mitt i skogen utan är synligt från alla hål. De ligger heller inte i den forna skärgården där människor under bronsåldern med stor säkerhet har fiskat, jagat säl och även haft betesdjur på sommarbete. Även där finns det berghällar och sten, precis som i bergen och skogen. Det är alltså inte närvaron av bergytor som gör att man
vart detta sker. För att förstå varför skålgropar inte förekommer i skogen och bergen, så förklarar författaren att vi kan utgå från den vikingatida världsbilden. Där berättas det att människornas landskap bestod av Midgård och Utgård. Människorna levde och brukade i Midgård medans troll och andra knytt levde i Utgård. Alla skålgropslokaler befinner sig alltså i
Midgård och är ett bevis på att de befinner sig där människorna rörde sig på en vardaglig basis (Goldhahn et al 2012 ss. 54-56).
Roger Wikell beskriver att vart skålgropar placeras i landskapet måste ha haft stor betydelse för skaparen och användarna. Även om det finns ett väldigt överflöd av block och berghällar i landskapet så har bara vissa skålgropar på sig. En viktig faktor som Wikell betonar, som tidigare nämnts, är hur synligt stenen ligger i landskapet, då de med fler skålgropar är mer framträdande. Han fortsätter att dessa platser med många skålgropar kan ses som sociala mötesplatser för att de ligger så centralt inom
kommunikationsvägar, då det är enkelt att nå med båt från hela östra Svealand. De lokaler med mindre antal skålgropar verkar ligga lågt i terrängen och nära åkermark. Vidare förklarar författaren att
skålgropslokaler ofta hittas nära boplatsområden, vilket kan kopplas till en vardagskult (Wikell 2012 ss. 75-76).
Inga Ullén skriver om de sociala kontexter som skålgropar framträder i. Hennes undersökningsområde berörde en boplats från bronsåldern i Apalle, Uppland där det fanns både skålgropsblock, skålgropshällar samt små skålgropsstenar. Ullén menar att rena skålgropslokaler kan hittas både inne- och utanför boplatsområdet, medans figurristningar alltid ligger utanför. Hon tolkar detta, likt Bengtsson (2004), som att figurristningar tillhörde eliten, medans skålgropar var en del av det vardagliga livet. Hon nämner också att äldre skålgropar kan knytas till gravar, men att de spelade en stor roll på boplatserna (Ullén 1997 ss. 456-459).
Hauptman Wahlgren skriver att skålgropar har en helt annan fördelning än andra fornlämningar i landskapet. Stensträngar, gravar, andra hällristningar samt andra fornlämningar verkar bara finnas på begränsade områden, medans skålgropar följer bygden. Hon menar alltså att skålgropar finns över hela bronsåldersbygden och att den verkar rama in landet där människors rörde sig (Hauptman Wahlgren 2002 ss. 50-51).
För att komma närmare mitt studieområde, så skriver Dag Widholm att skålgropar i Möre, Småland väldigt ofta kan kopplas till gravar. Han skriver även som tidigare forskning visat att skålgropslokaler ligger i anslutning till produktiv åker- och betesmark samt i forntida våtmarker. ”Skålgroparnas differentierade funktion i den forntida religionen, men med en kvantitativ dominans i samband med gravar är alltså ett av de viktiga resultaten av bronsåldersundersökningar i Möre”. Widholm menar att det finns
variationer i hur skålgropar befinner sig, men att stor del har en koppling till gravar. Vidare beskriver han tre olika gravkontexter som skålgropar
mitt, som tolkas som en unik begravning för en högt uppsatt person. Den andra är enstaka lokaler med hundratals skålgropar direkt anslutna till rösen. Han menar att detta är belägg för att skålgropar använts inom förfädersdyrkan, att återkommande riter under lång tid resulterat i dessa lokaler med många skålgropar. Den tredje kontexten är att skålgropar
befinner sig invid gravplatser, och detta ska tolkas likt att skålgroparna är en produkt av en begravningsritual (Widholm 2001 s. 191).
Peter Skoglund skriver i sin avhandling om Tjureda socken i Kronobergs län, vilket gränsar till mitt studieområde. Skoglund menar att det går att identifiera boplatsområden med hjälp av skålgropslokaler. Han anser att skålgropslokalerna knyter an till boplatsområden och att dessa lokaler kan tolkas som rituella platser för det enskilda hushållet/boplatsområdet (Skoglund 2005 s. 89).
Åsa Jönsson skriver i en rapport om fossil åkermark i Kronobergs län och vilka närliggande fornlämningar man kan hitta nära dessa. Hennes slutsats om hällristningar och skålgropslokaler blev att 45% ligger i- eller inom 100 meter från ett röjningsröse-område, vilket enligt författaren sannolikt är samtida. Hon menar att detta visar på skålgropslokaler och hällristningar ingår i den fossila åkermarkens fornlämningsmiljö (Jönsson 2008b s. 53).
3.4 Utgrävningar intill skålgropslokaler
För att ta upp några exempel på utgrävda skålgropslokaler i Småland, alltså i närheten av mitt undersökningsområde, så skriver Liselotte Alexandersson om E22-projektet och de undersökningarna som gjordes i anslutning till skålgropslokaler. Exempelvis nämner hon Väntorp, i närheten av Kalmar, som har 2 st skålgropsblock. Det ena blocket hade fyra skålgropar som låg tre meter söder om en rund stensättning med stenkista. C14 dateringar visar möjligen på yngre bronsålder till förromersk järnålder, men flera faktorer visar på att graven växt fram i olika omgångar. Det andra blocket, som hade 2 skålgropar, befann sig fem meter ifrån en skärvstenshög som innehöll keramikskärvor från yngre bronsålder. De både blocken, stensättningen och skärvstenshögen befann sig i ett öppet landskap med fossil åkermark och en indikation på en boplats i närheten (Alexandersson 2001 ss. 281-282). För att komma närmre mitt undersökningsområde så har en utgrävning gjorts i Bergunda socken, som gränsar till både Öjaby- och Växjö socken. I en rapport skriven av Gundela Lindman beskrivs forn-miljön runt
tolkade kulthuset finns en hällkista. Hela området som undersöktes
daterades från yngre stenålder till äldre järnålder. Tyngdpunkten i odlingen och bosättning daterades dock till yngre bronsålder-romersk järnålder. I samband med undersökningen hittades det 3 nya skålgropsblock, varav 2 räknas som samma RAÄ nummer (FMIS). Skålgropsblocken hade 15-, 4- respektive 5 skålgropar, Från skålgropsblocket med 15 skålgropar leder en sten- och jordvall ca 12 m mot väster. Det finns flera sten- och jordvallar i området vilket möjligen tolkas som att man lagt odlingstenen i avlånga vallar istället för att göra odlingsrösen, men kan också vara som att de är lagda för att avgränsa odlingsområderna (Lindman 2003 ss. 2, 20, 22 och 34).
3.5 Sammanfattning
4. Metod
4.1 Använda metoder
För att kunna svara på mina frågeställningar kommer jag, som tidigare nämnt, använda både kvantitativa och kvalitativa metoder.
Rumsliga relationer till andra fornlämningar kan mätas fram viket görs med kvantitativa metoder.
Detta ger dock inte hela bilden utan behöver kompletteras med kvalitativa metoder som ger sammanhang och kontext till själva skålgropslokalen för att få en helhetsbild.
4.1.1 Kvantitativ analys
För den kvantitativa analysen kommer jag att utgå från mina första två frågeställningar som är följande:
• Hur ofta förekommer skålgropslokaler med många respektive få skålgropar på block och berghäll?
• Har skålgropslokaler med många skålgropar en annan placering i landskapet än de som har färre?
- Finns det skillnader i deras relation till närliggande fornlämningar? För att kunna svara på dessa frågor kommer jag att studera
Riksantikvarieämbetets karta ”Fornsök” (https://app.raa.se/open/fornsok/ 2020-11-27) för att undersöka om de är block eller berghäll, kolla på närliggande fornlämningar för att se om det finns en annan placering i fornlandskapet samt mäta avståndet till dessa med hjälp av deras kartmätnings-verktyg.
4.1.2 Kvalitativ analys
Den kvalitativa analysen, dvs analysen av frågeställningen ”kan
4.2 Urval
De arkeologiska rapporter som analyseras i den kvalitativa delen hittades bland annat med hjälp av en rapport skriven av Andreas Emilsson (2016) som sammanfattar alla utgrävningar som är gjorda vid skålgropslokaler i Kronobergs län. Rapporterna går att söka fram via en Google karta (https:// www.google.com/maps/d/u/0/viewer?
mid=1_njabXJNyaL9QGp58xdu_sG912E&ll=56.91685702329203%2C14. 748429148083444&z=13) som skapades av Åsa Alering, Smålands
museum.
4.3 Källkritik
FMIS fornsökskarta brukar ha ett medelfel på 10m, vilket kan leda till att avståndet i min analys kan vara något missvisande, men i det stora hela spelar detta ingen större roll, då om det skulle vara 50 meter istället för 60 meters avstånd, så tillhör de ändå samma kategori (0-100 m).
FMIS utsatta ”fossila åkermarker” är heller inte helt korrekt, då man inte kan veta exakt vart åkergränsen gick.
Vissa av skålgropslokalerna har idag inte återfunnits utan bara nämnts i äldre källor, men tar dock med dessa ändå då de är relativt säkra källor. De är t.ex uppgifter från Knut Kjellmark, som under början av 1900-talet gjorde mycket för arkeologin i Kronoberg och är en pålitlig källa. När jag utförde min analys i B-uppsatsen, som handlade om skålgropar i Uråsa socken, så insåg jag att FMIS hade fel om antalet skålgropar vid alla 5 lokaler jag analyserade. Eftersom mitt kvantitativa material omfattar 83 lokaler så kommer jag inte ha tid att besöka lokalerna i fält och räkna alla lokalers skålgropar i denna uppsats. Följden av detta kan bli att de hamnar i fel grupp, och att min analys blir felaktig.
5. Analys och resultat
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om det finns en skillnad mellan skålgropslokaler som har många skålgropar med de som har få. Därför kommer jag att dela upp lokalerna i olika grupper, baserat på hur många skålgropar de har. Grupperna blir följande: Grupp 1-4, grupp 5-19, grupp 20-49 och grupp 50-500. Grupperna är baserade Wikells (2010) och Nords (2009) iakttagelser om små- och medium lokaler men har gjort en egen bedömning på hur grupperna ska vara utifrån lokalernas
skålgropsantal i mitt studieområde. Vi ska alltså se grupp 1-4 och grupp 5-19 som ”små” lokaler, medan vi ska se grupp 20-49 samt grupp 50-500 som huvudlokaler enligt Wikell (2010).
5.1 Kvantitativa analysen
För att enklare kunna sammanställa svaren till mina frågeställningar som rör den kvantitativa delen så har jag gjort en del av analysen i tabellformat (se Bilagor).
Kategorierna som behandlas är följande: • Antal skålgropar
• Block eller häll • Gravmiljö • Fossil åkermark
Resultatet av analysen från tabellerna (se Bilagor) kommer att presenteras i olika figurer. För att få en generell bild av varje grupp så är de uppsatta i ett stapeldiagram. För att sedan få en tydlig bild av varje grupp kommer de att redovisas i cirkeldiagram för att se procenten och därmed en tydligare analys.
Innan jag går vidare till analysen vill jag nämna att FMIS räknade Öjaby 115:1 och Öjaby 115:2 som två lokaler. Jag kommer dock räkna de som en lokal eftersom de två blocken ligger precis bredvid varandra, samt att Johan Åstrand (2009) som varit med och undersökt lokalen anser det rimligt att se dem som en helhet.
Nu när jag vet hur många lokaler det finns av varje grupp vill jag återigen passa på att nämna det självkritiska perspektivet att gruppen 50-500 har bara 5 lokaler, till skillnad från gruppen 1-4 som har 42 lokaler, vilket kommer leda till att den uträknade procenten i grupp 50-500 inte kommer att bli representativ.
Hur ofta förekommer skålgropslokaler med många respektive få skålgropar på block och berghäll?
Innan jag går vidare till resultatet så ska jag först nämna att jag inte räknade med Ör 202, i grupp 1-4, då den beskrevs som att det kunde vara antingen ett block eller en häll. I det hela påverkar detta inte resultatet. Figur 2.1 visar hur många lokaler som har block eller häll inom varje grupp. Figur 2.2-2.6 visar procentenheten av block och häll i de enskilda grupperna.
Grupp 1-4 Grupp 5-19 Grupp 20-49 Grupp 50-500 5 11 25 42 1 2 4 12 0 2 10 9 4 7 11 21 Växjö Öjaby Ör Totalt
Figur 1: Antal skålgropslokaler i varje grupp.
Grupp 1-4 Grupp 5-19 Grupp 20-49 Grupp 50-500 Totalt 30 1 5 8 16 52 4 6 17 25 Block Häll
Totalt återfinns 64% av skålgropslokalerna på block, och 36% på
bergshällar (figur 2.6). Blocket är överrepresenterat i alla grupper. Gruppen 50-500 utsticker med att 80% av lokalerna är block (figur 2.5).
Finns det skillnader i relationen med närliggande fornlämningar? Gravar
Först ska jag nämna att jag inte räknade med Växjö 51:1 i grupp 50-500 med anledning att den har flyttats från sin ursprungliga plats. De
närliggande fornlämningar som räknas till i analysen är gravar (figur 3.1), fossila åkermarker (figur 4.1), samt boplatser som kommer behandlas i den kvalitativa analysen.
Vad som räknades till gravmiljö i analysen är rösen, stensättningar, gravfält och en stenkammargrav. Figur 3.1 visar skålgropslokalernas relation till gravar i varje grupp. Siffran i stapeln representerar antalet lokaler. Figur 3.2-3.6 visar skillnader i procentenheter inom varje enskild grupp. 39 %
61 %
Block Häll
Figur 2.2: Grupp 1-4, antal block eller häll i procent.
32 %
68 %
Block Häll
Figur 2.3: Grupp 5-19, antal block eller häll i
procent.
45 %
55 %
Block Häll
Figur 2.4: Grupp 20-49, antal block eller häll i
procent.
20 %
80 %
Block Häll
Figur 2.5: Grupp 50-500, antal block eller häll i
procent.
36 %
64 %
Block Häll
Totalt så har 12% av alla skålgropslokaler en stensättning anlagd vid sig, 45% har 0-100 m till närmsta gravmiljö, 17% har 100-200 m till närmsta gravmiljö och 26% har över 200 m till närmsta gravmiljö (figur 3.6). 74% av alla lokaler har alltså 0-200 m till närmsta gravmiljö. Grupp 50-500 är återigen utstickande, men kan ha att göra med, det självkritiska
perspektivet, att det inte är särskilt många lokaler inräknade i gruppen. Grupp 1-4 Grupp 5-19 Grupp 20-49 Grupp 50-500 Totalt
21 2 4 5 10 14 0 1 5 8 37 1 5 12 19 10 1 1 3 5 Stensättning på SGL GM 0-100 m från SGL GM 100-200 m från SGL GM mer än 200 m från SGL
Figur 3.1: Skålgropslokalernas relation med gravar. SGL = skålgropslokal. GM = gravmiljö 24 % 19 % 45 % 12 % Stensättning på SGL GM 0-100 m från SGL GM 100-200 m från SGL GM mer än 200 m från SGL Figur 3.2: Grupp 1-4 relation till gravar i procent
13 % 22 % 52 % 13 % Stensättning på SGL GM 0-100 m från SGL GM 100-200 m från SGL GM mer än 200 m från SGL Figur 3.3: Grupp 5-19 relation till gravar i procent
36 % 9 % 45 % 9 % Stensättning på SGL GM 0-100 m från SGL GM 100-200 m från SGL GM mer än 200 m från SGL Figur 3.4: Grupp 20-49 relation till gravar i procent
50 % 25 % 25 % Stensättning på SGL GM 0-100 m från SGL GM 100-200 m från SGL GM mer än 200 m från SGL Figur 3.5: Grupp 50-500 relation till gravar i procent
26 % 17 % 45 % 12 % Stensättning på SGL GM 0-100 m från SGL GM 100-200 m från SGL GM mer än 200 m från SGL
Fossil åkermark
Till den fossila åkermarken räknar jag den som är utsatt i FMIS. Ett källkritiskt perspektiv ska nämnas då den fossila åkermarken i FMIS inte exakt visar var gränsen för åkermarken gick. Siffrorna i stapeln i figur 4.1 visar antalet skålgropslokaler i varje grupp. Figur 4.2-4.6 visar skillnaderna inom grupperna i procent.
Grupp 1-4 Grupp 5-19 Grupp 20-49 Grupp 50-500 Totalt 13 1 1 4 7 13 2 2 4 5 21 0 4 6 11 35 1 4 11 19 SGL i fossil åkermark F.å. 0-100 m från SGL F.å 100-200 m från SGL F.å mer än 200 m från SGL
Figur 4.1: Skålgropars relation med fossil åkermark. F.å = fossil åkermark 17 % 12 % 26 % 45 % SGL i fossil åkermark F.å. 0-100 m från SGL F.å 100-200 m från SGL F.å mer än 200 m från SGL Figur 4.2: Grupp 1-4 relation till f.å i procent.
16 % 16 % 24 % 44 % SGL i fossil åkermark F.å. 0-100 m från SGL F.å 100-200 m från SGL F.å mer än 200 m från SGL Figur 4.3: Grupp 5-19 relation till f.å i procent
9 % 18 % 36 % 36 % SGL i fossil åkermark F.å. 0-100 m från SGL F.å 100-200 m från SGL F.å mer än 200 m från SGL Figur 4.4: Grupp 20-49 relation till f.å i procent
25 % 50 % 25 % SGL i fossil åkermark F.å. 0-100 m från SGL F.å 100-200 m från SGL F.å mer än 200 m från SGL Figur 4.5: Grupp 50-500 relation till f.å i procent
16 % 16 % 26 % 43 % SGL i fossil åkermark F.å. 0-100 m från SGL F.å 100-200 m från SGL F.å mer än 200 m från SGL
Totalt så ligger 43% i fossil åkermark, 26% ligger 0-100 m ifrån, 16% ligger 100-200 m ifrån och 16% mer än 200 m ifrån (figur 4.6). Gruppen 50-500 är mest utstickande återigen, vilket kan förklaras med ett självkritisk perspektiv, men med att 25% ligger i fossil åkermark, vilket är 10-20% lägre än resten av grupperna. Det finns även ingen f.å. 0-100 m ifrån, men har en stor ökning med de som ligger 100-200 m ifrån (figur 4.5).
Sammanfattning av den kvantitativa analysen
• Hur ofta förekommer skålgropslokaler med många respektive få skålgropar på block och berghäll?
Denna analys visar på att blocket är överrepresenterat i alla grupper. Det finns dock ingen större skillnad på grupperna, med undantag för grupp 50-500 som visade på en stor majoritet med block.
• Finns det skillnader i relation till närliggande fornlämningar?
Relationen till gravar visar att alla grupper har minst en lokal som ligger tillsammans med en stensättning. Totalen visar på att 12% ligger vid en stensättning. Om jag räknar ihop procenten på ett maxavstånd på 200 m ifrån skålgropslokalen, så ligger 74% inom en gravmiljö. Alla grupper visar liknande siffror, förutom gruppen 20-49 som visar 10 procentenheter mindre.
Relationen till fossil åkermark visar ingen större skillnad på någon grupp. Om jag återigen räknar ihop procenten till ett maxavstånd på 200 m, så ligger totalt 85% nära eller i fossil åkermark, medans 69% ligger i eller 100 m bort från fossil åkermark. I grupp 1-4 ligger 83% 0-200 m ifrån fossil åkermark, i grupp 5-19 ligger 84% 0-200 m ifrån, i grupp 20-49 ligger 91% 0-200m ifrån och i grupp 50-500 ligger 75% av lokalerna 0-200 m ifrån.
5.2 Kvalitativa analysen
Här kommer jag att utgå ifrån min frågeställning ”Kan utgrävningar säga något om funktionen” och dess underfrågor.
I Kronobergs län har flera undersökningar gjorts i anslutning till skålgropslokaler inom mitt arbetsområde.
Växjö 122:4
framkommer tydligt i rapporten. Fynden de hittade i stensättningen var brända ben som låg invid och under mittblocket men även direkt på
berghällen. De hittade även en bronsfibula, som daterades till period 3, och avslag av kvartsit. En härd ansluten till platsen C14-daterades till 700 f. Kr, dvs sen bronsålder, och stensättningen daterades till 1000 f. Kr utifrån bronsfibulan. Bottenskiktet daterades dock till mesolitikum, runt 6000 f. Kr vilket påvisar att platsen har varit i bruk ett par tusen år innan
stensättningen konstruerades (Åhman 1994 ss. 5,7 och 9). Den har som sagt 19 skålgropar och tillhör gruppen 5-19.
Växjö 270:1
Skålgropslokalen Växjö 270:1 beskrivs i tre olika rapporter. I den kronologiskt första rapporten, skriven av Åsa Alering, framkom det 13 skålgropar, istället för de 4 som först var inmätt. I anslutning till blockets östra samt västra sida framkom också tre mindre sten koncentrationer som var svagt synliga innan avtorvningen. När allting torvades av framkom det en keramikskärva från sen historisk tid, vilket gjorde att tolkningen på stensättningarna blev att de måste ha varit spåren av ett enstaka, historiskt odlingstillfälle. Lite mer än 5 m bort hittades stolphål och härdar (Alering 2012 ss. 6, 8.9).
Nästa rapport, vars syfte var att avgränsa boplatsen och de stolphål som hittades 2012, skrevs av Andreas Emilsson. Någon tydlig avgränsning framkom inte, vilket berodde på dåliga sökschaktningsmetoder enligt Emilsson, men ett par nya anläggningar kom fram som låg 10 -15 m norr och öster om skålgropslokalen. En härd och en grop daterades till
övergången mellan äldre- till yngre bronsålder respektive förromersk/ romersk järnålder. Fynd som hittades vid boplatsen var ett flintspån och ett fragment av bränd lera som hittades i vad som tolkades vara ett
två knackstenar, varav en osäker och ett fragmenterat järnbleck. Järnblecket tolkades möjligen dock som nutida eftersom den hittades i en nedgrävning med en mycket lös fyllning. Vidare diskuterar Emilsson antalet skålgropar, vilket han skriver är relativt få och att det inte är sannolikt att de har tillkommit i ett större sammanhang med mycket folk, utan att de
förmodligen är spår av återkommande rituella handlingar som utförts av ett fåtal människor (Emilsson 2016 ss. 9, 26, 29, 31). Lokalen har 16
skålgropar och tillhör gruppen 5-19. Växjö 297:1
I två rapporter skrivna av Elisabeth Martén och Lars Salminen nämns inte skålgropslokalen Växjö 297:1, men efter att utfört den kvantitativa analysen märkte jag att denna skålgropslokal ligger ca 10 m väster, respektive 70 m öster om två undersökta boplatsområden. Det boplatsområdet som ligger närmst kallas RAÄ 316:2, vilket också är en fossil åkermark (RAÄ 316:1). Där hittades det sex st stolphål, en grop, en eventuell härdbotten samt två nedgrävningar. En bit flinta och ett avslag av porfyr hittades. Det gjordes 4 st C14 dateringar, vars äldsta datering var 2250 f. Kr och yngsta var 50 e. Kr. Även om detta visar på en lång användning av platsen så tolkades området som att vara sporadiskt använt, eftersom man inte hittade några ordentliga härdar och bara att fåtal anläggningar (Martén 2003 s. 7). I den andra rapporten där boplatsområdet som ligger ca 70 m ifrån
skålgropslokalen undersöktes, skrivs det att 28 anläggningar dokumenterades, vilket mestadels bestod av härdar/härdgropar och kokgropar, men även en stensättning som tolkades som en möjlig grav. Platsen daterades, med en tyngdpunkt, till ca 300 f. Kr, dvs förromersk järnålder (Salminen 1994 s. 7). Skålgroplokalen har 2 st skålgropar och tillhör gruppen 1-4.
Växjö 301
påträffades i ett jordprov, vilket styrker idén om bronsgjutning på platsen (Åhstrand 2011 ss. 37-38, 43-45). Skålgropslokalen har 12 skålgropar och tillhör gruppen 5-19.
Växjö 404
I samma rapport skriver Åstrand även om den då nyfunna skålgropshällen Växjö 404. Skålgropslokalen har två st stensättningar runt sig, en på den södra sidan och en på den östra sidan. På den södra sidan påträffades en stensättning som ligger upplagd som en halvcirkel på lokalen, dock borde det nämnas att bara delar av stensättningen torvades av. Stensättningen skiljer sig från andra närliggande röjningsrösen då stenarna på denna anläggning är betydligt större och tolkas som en möjlig grav. På den östra sidan påträffades ännu en stenpackning men som liknar mer ett röjningsröse än vad den liknar en stensättning. I anslutning till hällen hittades även två härdar som tolkas att de bör ha en funktionsmässig anknytning till den. Härdarna daterades inte. Inga lämningar efter boplatser hittades (Åstrand 2011 ss. 47, 49, 53, 60). Hällen har 28 skålgropar och tillhör gruppen 20-49. Öjaby 115
I rapporten ”Stensättning, skålgropsblock och kolningsgrop inom RAÄ 116”, skriven av Åsa Jönsson, beskrivs det om en förundersökning runt den fossila åkern Öjaby 116 samt skålgropsblocken Öjaby 115:1 och 115:2. Utgrävningar visade att det fanns två stycken härdgropar ca 50 m från skålgropsblocken, vilket en av dessa daterades till förromersk järnålder/ romersk järnålder. Vid skålgropslokalen framkom det en stensättning med en förmodad kantkedja runt blocken. Skålgropsblocken står alltså centralt i stensättning. När stensättningen torvades av kom det fram ett tredje block, vilket var mindre och lägre som inte har några skålgropar. Tolkningen är att det blocket möjligen har huggits bort i samband men att man brutit sten något öster om lokalen, om det fanns skålgropar på den vet man inte. Fynd som hittades i samband med stensättningar var få, men två avslag av bergarten porfyr hittades. Den ena hittades i kantkedjan av stensättningen och den andra hittades ca 30 meter väster om stensättningen. Den som hittades i stensättningen bedöms som relativt säker men den andra som osäker. Jönsson fortsätter att det är oklart om stensättning är samtida med skålgropslokalen, men att det är uppenbart att man har tagit hänsyns till de tre blockens placering när man anlagt konstruktionen. Vidare förklarar Jönsson att antydan på en kantkedja, samt hur vällagd den är, gör att den påminner om en grav (Jönsson 2008 ss. 5, 12, 16) De två blocken har 9 respektive 7 skålgropar vilket tillsammans blir 16 skålgropar. Den tillhör då alltså gruppen 5-19.
för att blocken redan var i tre olika delar när stenpackningen anlades, vilket motsäger Jönssons tidigare tanke att de tre blocken är en produkt av
stenbrytning. Vidare skriver Åstrand att 3 st av skålgroparna eventuellt har huggits med metallredskap. Han betonar att stensättningen är samtida eller äldre än odlingsmarken. Genom dateringen på ett hasselnötskal som hittades i den äldre marknivån, anser Åstrand att stensättningen anlagts någon gång mellan 750-400 f. Kr., alltså yngre bronsålder-förromersk järnålder. Även efter att all jord sållades så gjordes inga fynd i- eller under stensättningen. Detta motsäger Jönssons tanke om att det är en grav. Vidare skriver Åstrand några tolkningar om platsen. Han skriver följande om sprickorna i stenen: ”stenarnas spruckna form kan haft en symbolisk betydelse, kanske som uttryck för kraften i Tors hammare eller för någon annan mytologisk föreställning”. Om stensättningen skriver han att huvudsyftet borde ha varit att markera skålgropslokalen, eftersom det varken var en grav eller röjningsröse (Åstrand 2009 ss. 49, 52-53, 116-117). Öjaby 163:2
Eva Åhman undersökte 1976 ett skadat röse som låg på en berghäll. I den sydöstra delen av berghällen fanns fem skålgropar. Rösets centrum var skadat av förhistorisk järnbearbetning då de hittade en massa järnslagg i fyndmaterialet. I det skadade rösets mitt hittade de även brända ben, bränd lera samt ett par järnföremål i sotig och kol-fylld jord. I en sekundärgrav sydost om central-gömman hittades mer brända ben i en liten spricka i berghällen. I den sydvästra delen av röset hittades krukskärvor, en sten med ett inristat tecken samt en flintskrapa. Det gjordes två st C14-dateringar, varav en är gjord på gravgömman, som daterades till 210 - 370 f. Kr, och en på kolkoncentrationen som sannolikt kommer från järnhanteringen och daterades till 390 - 370 e. Kr. Den förstnämnda som gjordes på
gravgömman kan innehålla kol från järnhanteringen vilket gör att dateringen blir förromersk järnålder. I slutsatsen skriver Åhman att röset troligen anlagts under yngre bronsålder eller under början av förromersk järnålder och att järnbearbetningen ägde rum under romersk järnålder, vilket C14-dateringen visar (Åhman 1980 ss. 4, 7). Lokalen har som sagt 5 skålgropar och tillhör gruppen 5-19.
Ör 21
Ör 21 är den plats som har flest skålgropar i min studie. Skålgroparna hittades 1920 av Knut Kjellmark som av en ren slump kom över denna berghäll med 359 skålgropar. Kjellmark skriver att när han en dag färdades förbi platsen märkte två rösen. Det största röset var 14 m i diameter som hade kantstenar och det andra röset var något mindre. De båda låg på denna berghäll med, enligt Kjellmark, 350 till 400 skålgropar. Författaren
knackats innan gravarna anlagts, då några hittades under rösena (Kjellmark 1923 ss. 117-118).
Kjellmark utelämnar dock information om andra fynd som hittades under utgrävningen, därför tillägger Peter Skoglund (2006) att det även hittades en knacksten av sandsten i vardera röse, samt en slagen skärva- och skrapa av kvartsit i det lilla röset. Knackstenen i det lilla röset var skadat, vilket visar på att den var använd innan den deponerades. Vidare beskriver Skoglund det som rimligt att knackstenarna användes till knackandet av skålgroparna och hällristningarna (Skoglund 2006 s. 43)
Undersökningar som gjorts i samband med Skoglunds forskning på platsen är av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam (2009). De kom fram till att det finns 359 skålgropar på hällen som Kjellmark undersökte, samt 27 nyfunna skålgropar på samma berghäll, 4 m ifrån, vilket sammanlagt blir 386 skålgropar. Det framkom även en mängd nya hällristningar av andra slag, exempelvis fotsulor, ringfigurer, ormvindlingar, spiraler samt en människofigur (Broström & Ihrestam 2009). Lokalen tillhör gruppen 50-500.
Sammanfattning av kvalitativ analys
Tabell 1: Sammanfattning av kvantitativ analys i tabell
Skålgropslokal Grupp Typ av
fornlämning Datering
Växjö 122:4 5-19 Grav, stensättning Stensättningen = period 3 Härd = yngre bronsålder Bottenskiktet = mesolitikum Växjö 270:1 5-19 Boplats Härd = övergången mellan äldre- till yngre bronsålder Grop = förromersk/ romersk järnålder Stolphål = yngre bronsålder till förromersk järnålder Matrester = äldre bronsålder
Växjö 297:1 1-4 Boplats Östra: sporadiskt
använt mellan yngre stenålder till romersk järnålder Västra:
tyngdpunkt på förromersk järnålder
Växjö 301 5-19 Boplats Härdar = yngre
bronsålder och/ eller förromersk järnålder. Härd = senmesolitikum Växjö 404 20-49 Tolkad grav, stensättning Öjaby 115 5-19 Stensättning,
ingen grav Stensättning = yngre bronsålder till förromersk järnålder
Öjaby 163:2 5-19 Grav, röse Yngre bronsålder
eller förromersk järnålder
Bara en lokal i gruppen 1-4 har undersökts. Två boplatsområden hittades väster respektive öster om lokalen. Datering på det västra boplatsområdet visade en tyngdpunkt på förromersk järnålder. Det östra visade ett
sporadiskt använt boende.
Inom gruppen 5-19 har fem undersökningar gjorts. Tre av lokalerna hade en stensättning anlagd runt sig, varav två hade spår av begravningar. I en av gravarna fanns det spår efter järnbearbetning. Två lokaler hade boplatser anknutna till sig, där den ena boplatsen hade härdar och kokgropar kopplade direkt till skålgropslokalen, och den andra hittades det en bronstacka. Två av fem lokaler uppvisar alltså spår efter järnhantering, men i olika
kontexter. Datering vid lokalerna visar en period mellan mesolitikum till romersk järnålder, men nästan alla visar en tyngdpunkt på yngre bronsålder till förromersk järnålder.
Inom gruppen 20-49 har bara en lokal undersökts. Lokalen uppvisade två olika stensättningar anlagda runt sig. Det ena stensättningen tolkades som ett röjningsröse och den andra tolkades som en grav. Två härdar upptäcktes som tolkades ha en funktionsmässig anknytning till skålgropslokalen. Inga dateringar gjordes.
Inom gruppen 50-500 har en lokal undersökts. Lokalen uppvisade två rösen anlagda på skålgroparna, vilket daterades till yngre bronsålder.
• Kan man se en relation med gravar?
Ja, i fyra av de åtta utgrävda lokalerna finns en relation med gravar.
• Kan man se en relation med boplatser?
Ja, i tre av de åtta utgrävda lokalerna finns det en relation med boplatsområden.
6. Diskussion och tolkning
I detta kapitel tänker jag utgå från mina frågeställningar och dela in dem utifrån den kvantitativa- samt kvalitativa analysen.
Diskussion av kvantitativ analys
Den första frågan jag ställde var hur ofta skålgropslokaler med många respektive få skålgropar förekommer på block och berghäll. Anledningen till varför jag ställde denna fråga var för att undersöka om någon av grupperna oftare kunde kopplas till block eller häll.
Om man tar utgångspunkten i Marstranders tolkning (1963) att stenen har magiska krafter, så kan man diskutera denna fråga med hjälp av det landskapsarkeologiska perspektivet. Jag vill diskutera berghällens och blockets roll under den skandinaviska bronsåldern och vilka föreställningar som kan ha knutits till dessa. För att komma närmre olika människors syn på landskapet och dess uppbyggnad behöver vi ta hjälp av etnoarkeologiska exempel.
Likt Kaliffs tolkning (1997) att stenen är en boning för själar, skriver Thomas (2008) att vissa folkgrupper än idag tror att deras döda förfäders väsen rör sig i landskapet för att sedan bli ett med det. Med Kaliffs
utgångspunkt kan det handla om att de dödas själar till slut landar i stenen, som det sedan huggs skålgropar på för att frigöra dem. Denna tolkning kan inte bevisas, men den får stöd i min analys eftersom skålgropar har en tydlig koppling till gravar.
Thomas tycker nödvändigtvis inte själv att vi kan implementera
etnoarkeologiska exempel i en förhistorisk kontext, men för att försöka förstå bronsålderns tankesätt behöver vi lämna vårt västerländska sätt att se på landskap.
Både Goldhahn et al (2012) och Åstrand (2009) tar upp exempel från den nordiska mytologin, skriven av Snorre Sturlason, för att försöka göra en tolkning. Därför vill jag, för att komma närmare ett nordiskt förhistoriskt perspektiv på berghällen och blocket, hämta inspiration i Snorre Sturlasons texter om den nordiska mytologins skapelse. Ett källkritiskt perspektiv ska absolut nämnas då texterna är skrivna 1700 år efter bronsålderns slut, men med det sagt är det är den närmsta kronologiska beskrivning vi kan hitta om skapelsen i Skandinavien.
bronsålderns slut, så är alltså berghällar och stenblock kvarlevorna efter en död jätte.
Detta perspektiv stämmer väl med Marstranders tolkning (1963), vilket genom att hugga skålgropar producerar stenmjöl som utvinner stenens kraft, och med detta perspektiv gör att man utvinner en död jättes kraft. Vidare säger Marstranders tolkning även att det avvikande skulle vara mer magiskt. Detta får inget stöd i min analys då jag utgår från att berghällar förekommer mer sporadiskt i landskapet, och är därför mer avvikande än block.
Analysen visade att blocket tydligt är överrepresenterat i alla grupper, även ännu mer tydligt i gruppen 50-500. Att en lokal har 50-500 skålgropar är ovanligt och enligt Marstranders tolkning borde denna sten ha varit väldigt magisk, men eftersom grupp 50-500 ofta finns på ”vanliga” stenblock får det mig att tro att det inte görs någon större rituell skillnad på berghäll eller block under bronsåldern, utan beror rimligen på andra faktorer. Dessa faktorer kan t.ex kanske vara en tillgång och närhet till stenen. I gruppen 50-500 kan även ännu en faktor vara att de ligger utmed en
kommunikationsväg som många människor passerar (Skoglund 2020, muntlig källa), vilket rimmar bra med Wikells iakttagelse (2012) att de lokaler med många skålgropar ligger nära kommunikationsvägar. Kanske är dessa lokaler ett vägmärke av något slag, där man stannar innan eller efter en lång färd för att utföra sina rituella aktiviteter?
Den andra frågan jag ställde var om skålgropslokaler med många skålgropar har en annan placering i landskapet än de som har färre och om det finns någon skillnad när det gäller avståndet till närliggande fornlämningar. Tanken bakom denna frågeställning var om man kunde knyta någon särskild grupp till en särskild fornlämning, t.ex om grupp 50-500 alltid hade en grav kopplad till sig, men efter denna analysen vet jag att så inte är fallet, då olika grupper visar samma relationer.
Enligt Åsa Jönsson (2008b) var 45% av hällristningslokaler i eller 100 meter bort från fossil åkermark. Min analys visar på att 69% var i eller 100 meter bort vilket är en skillnad på 24%. Detta visar på att mitt studieområde är rikt på fossil åkermark, och att det inte riktigt är så rikt på andra ställen i Kronobergs län. Resultatet hade blivit annorlunda om jag hade ett större undersökningsområde då andra socknar möjligtvis inte har samma relation till fossila åkermarker som mitt studieområde.
Diskussion av kvalitativ analys
antagande (2005) att skålgropslokaler går att anknyta till boplatser. Detta styrker även Ulléns (1997) och Bengtssons (2004) tolkningar att skålgropar tillhörde det vardagliga livet och det ”vanliga folket”, medans det motsäger Cecilia Karlssons slutsats (2009) att det troligen inte ingår i en vardagskult utan i en samhällelig organiserad ritual.
Vid en av boplatserna hittades en bronstacka, som tolkades vara redo för att smältas ner och gjutas till något annat, vilket visar på en koppling till bronshantverk. Enligt Goldhahn hade smeden en väldigt viktig roll i bronsålders samhället, då smeden ses ”som en rituell specialist, en
transformatör, som en medlare mellan materiella och immateriella världar” (Goldhahn 2007 s. 100), vilket rimmar bra med Kaliffs tolkning (1997) att skålgropar kan ses som en kommunikationsväg mellan människan och andevärlden.
Till skillnad mot Goldhahn menar Cecilia Karlsson (2009) att rituella specialister, t.ex smeder, inte går att belägga i det arkeologiska materialet. Mitt material talar dock för att det åtminstone i vissa fall funnit en koppling mellan metallhantverk och skålgropar. I Öjaby 163:2 så återfanns
skålgropar och spår av metallhantverk även i en gravkontext vilket visar på att smeder kunde vara aktiva även i dessa sammanhang.
Jag vill nu gå vidare med att kort diskutera de dateringar som gjordes vid undersökningar. Dateringarna visade ett brett spektrum av tidsepoker, från mesolitikum fram till tidig historisk tid, men med tyngdpunkten på yngre bronsålder till förromersk järnålder som tolkades samtida med
skålgroparna. Denna tyngdpunkt rimmar bra med de andra dateringar som gjorts utanför mitt studieområde (Alexandersson 2001, Lindman 2003). I alla åtta lokaler, samt de två utanför mitt studieområde, visar på perioden yngre bronsålder till förromersk järnålder. Det är alltså sannolikt att de flesta skålgropar i Småland höggs under denna period.
Innan jag avslutar vill jag diskutera skålgropskontexter. Att skålgropen hittas i så många olika kontexter är en av anledningarna till att de är så svåra att tolka. I de åtta olika utgrävningar som gjorts i mitt studieområde kan jag urskilja 3 olika kontexter: nära en boplats, grav med stensättning och stensättning utan spår av begravning. Att fyra olika lokaler förekommer i en gravkontext säger ju att skålgropar är en del av en gravritual, medans de tre lokaler som hittades i en boplatskontext visar att skålgropar också förekommer i andra sammanhang.
Det unika exemplet här är skålgropslokalen Öjaby 115 som låg i centrum av en stensättning som inte var en grav. Av arkeologerna som undersökte lokalen tolkades stensättningen som att den markerade skålgropslokalen och eftersom blocket var sprucket ansåg författaren till rapporten att det
mytologisk föreställning och säkert fått magiska krafter på det sättet. Jag kan även med Kaliffs perspektiv förstå varför man här har gjort skålgropar och en stensättning. Om stenen ansågs vara en boning för själar, och att en kluven sten symboliserar någon mytologisk föreställning som frigjort dessa själar, så kan man förstå varför denna plats hade stor betydelse för
människorna.
7. Slutsatser
Syftet med denna uppsats var att undersöka om det finns en skillnad mellan skålgropslokaler som har många skålgropar med de som har få och studera om detta kan påverka funktionen för skålgroparna.
• Hur ofta förekommer skålgropslokaler med många respektive få skålgropar på block och berghäll?
Blocket var överrepresenterat i alla skålgrops-grupper. Min teori var att berghällar hade en mer speciell roll i bronsålders-samhället eftersom de är mer sporadiska. Även gruppen 50-500 hade en stor majoritet på block vilket visar på att blocket och berghällen sannolikt inte hade någon större rituell skillnad. Andra faktorer än väljandet av block eller berghäll spelade sannolikt roll, exempelvis en närhet till lokalen.
• Har skålgropslokaler med många skålgropar en annan placering i landskapet än de som har färre?
Min analys visar att detta inte går att belägga då de olika grupperna visar samma tendenser med närliggande fornlämningar, men grupp 50-500 visar på att de sannolikt ligger utmed kommunikationsvägar som många rör sig på och att det är en förklaring till antalet.
- Finns det skillnader i deras relation till närliggande fornlämningar?
Någon generell skillnad kunde inte utläsas. Ungefär 75% av lokalerna i varje grupp ligger 0-200 m ifrån någon form av grav, och 75%-91% ligger 0-200 m ifrån fossil åkermark. De kan alltså inte hittas några större
skillnader i relationen med närliggande fornlämningar. Något spännande som kom fram var att 14% av alla lokaler hade en stensättning kopplad till sig, men det går heller inte att koppla till någon speciell grupp, utan framkommer i alla grupper.
• Kan utgrävningar säga något om deras funktion?
Utgrävningarna visade på tre olika skålgropskontexter: grav med
dödskult, då de så ofta kan hittas i eller nära en gravkontext som både den kvantitativa och den kvalitativa analysen visar.
- Kan man se en relation till gravar?
Ja, i fyra av åtta fall fanns det en direkt relation med en grav. Gravarna visade sig vara rösen, som skålgropar förekom både utanför och under.
- Kan man se en relation med boplatser?
Ja, i tre av åtta fall fanns det en relation med boplatser som visade på olika kontexter. Vissa var sporadiskt använda medans andra var mer permanenta, med bevis på smedaktiviteter.
För att svara på syftet, att undersöka om det finns en skillnad mellan
8. Referenser
8.1 Litteratur
Alering, Å. (2012). Förundersökning kring skålgropsblock i Vikaholm. RAÄ nr: 270:1 och 410. Växjö socken och kommun. Kronobergs län: Smålands museum rapport 2012:4.
Alexandersson, L. (2001). Möres skålgropar. I: Magnusson, G (red.) Möre: historien om ett småland. Kalmar: Kalmar läns museum, ss 277-288 Andersson, M. (2003). Skapa plats i landskapet. Malmö: Almqvist & Wiksell International.
Bengtsson, L. (1999). Manligt - Kvinnligt. I: Olausson, M. (red.) Spiralens Öga. Avdelningen för Arkeologiska Undersökningar, Skrifter nr 25.
Stockholm: Riksantikvarieämbetet, ss 309-320.
Bengtsson, L. (2004). Cup marks of the common people, images of the elite. I: Milstreu, G. & Pröhl, H. (red.) Prehistoric Pictures as
Archaeological Source. Göteborg: Göteborgs Universitet. Gotarc, Series C, no 50, ss 167-177
Broström, S-G & Ihrestam, K. (2009). Hällristningar i Ör. Växjö kommun, Småland. Botarkrapport 2009-5.
Emilsson, A. (2013). Vikaholm: boplats i anslutning till skålgropsblock. Arkeologisk förundersökning. RAÄ 265, Växjö socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Smålands museum rapport 2013:6.
Emilsson, A. (2016). Vikaholm: Boplats vid skålgropsblock. Arkeologisk rapport 2016:14. Växjö: Kalmar läns museum.
Goldhahn, J. (2007). Dödens hand - en essä om brons- och hällsmed. Göteborg: Göteborgs Universitet.
Goldhahn, J., Wikell, R., Broström, S-G. & Ihrestam, K. (2012).
Bronsålderns hällbilder i Tjust. I: Goldhahn, J. (red.) Tjustbygden: årsbok 2012. Västervik: Tjustbygdens kulturhistoriska förening, ss. 35-68. Hauptman Wahlgren, K. (2002) Bilder av betydelse: Hällristningar och bronsålderslandskap i nordöstra Östergötland. Stockholm: Stockholm Studies in Archaeology 23.
Horn, C. (2015). Cupmarks. Adoranten 2015, ss. 29-43.
Jönsson, Å. (2008). Arkeologisk Förundersökning. Stensättning,
skålgropsblock och kolningsgrop inom RAÄ 116. Öjaby 28:1. Öjaby socken. Växjö kommun. Kronobergs län. Smålands museum rapport 2008:21.
Jönsson, Å. (2008b). Fossilt Landskap i Modern Tid, Fornlämningsmiljöer i Småländsk Skogsmark. Smålands museum rapport 2008:36.
Kaliff, A. (1997). Grav och kultplats: Eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre järnålder i Östergötland. Uppsala: Department of Archaeology, Uppsala University.
Karlsson, C. (2009). Skålgropar i Kronobergs län: en diskussion om
alternativt medvetandetillstånd och passageritualer i bronsålderssamhället. Magisteruppsats, Högskolan i Kalmar. Kalmar: Högskolan
Kjellmark, K. (1923). Var förekomma ”älvkvarnar” i södra Småland? I: Hylten Cavallius-Föreningen. För hembygdskunskap och hembygdsvård. Årsbok 1923.
Lindman, G. (2003). Arkeologisk förundersökning. Räppe industriområde - arkeologisk förundersökning av boplatslämningar i ett röjningsröseområde. Växjö kommun, Bergunda socken, Bergkvara 26:1, RAÄ 158 och RAÄ 50. Smålands museum rapport 2003:24.
Marstrander, S. (1963). Östfolds Jordbruksristninger. Oslo: Institutet for Sammenlignende Kulturforskning.
Martén, E. (2003). Arkeologisk undersökning. Del av röjningsröseområde och boplatsundersökning. Norra Hovshaga. RAÄ 176 och RAÄ 316. Växjö socken och kommun. Kronobergs län. Småland. Smålands museum rapport 2003:2.
Moberg, C-A. (1969). Vad hällristningarna berättar och vad man berättar om hällristningarna. I: Fredsjö, Å., Janson, S. & Moberg, C-A. (red.) Hällristningar i Sverige. När Var Hur-serien, ss. 9-40.
Nord, J. (2009). Changing landscapes and persistent places: An exploration of the Bjäre peninsula. Lund: Lund University.
Salminen, L. (1994). Rapport över arkeologisk undersökning. Kv Nybygget mfl, Hovshaga. Växjö. Smålands museum 1994.
Skoglund, P. (2005). Vardagens Landskap: lokala perspektiv på
bronsålderns materiella kultur. Stockholm: Acta Archaeologica Lundensia Series in 8° No 49.
Sturlason, S. (2019). Edda: Snorres Edda & Den poetiska Eddan. I: Svipdag Fritiofsson (red.). Göteborg: Mimer bokförlag
Thomas, J. (2008). Archaeologies of Place and Landscape. I: Ian Hodder (red.) Archaeological Theory Today. New Hampshire: Odyssey Press Inc, ss. 165-186.
Ullen, I. (1997). Om skålgropars tradition. I: Åkerlund, A., Bergh. S., Nordbladh. J., Taffinder. J. (red.) Till Gunborg. Arkeologiska samtal. Stockholm Archaeological Reports Nr 33. Stockholm: Stockholms Universitet, ss 455-462
Victor, H. (2002). Med graven som granne: Om bronsålderns kulthus. Uppsala: Department of Archaeology and Ancient History.
Widholm, D. (2001). Bronsålder kring Kalmarsund. I: Magnusson, G (red.) Möre - historien om ett småland. Kalmar: Kalmar läns museum, ss 185-202. Wikell, R (2010). Skålgropsland: Händelser vid hällar i Turinge socken, Södermanland. I: Alexandersson, K., Papmehl Dufay, L., & Wikell, R. (red.) Forntid längs Ostkusten 1 - Blankaholmsseminariet de två första åren. Västervik: Västerviks Museum, ss 164-175.
Wikell, R. (2012). Hard rock studies: cup marks in Eastern Svealand. I: Berge, R., Jasinski, M. E. & Sognnes, K. (red.) N-Tag Ten. Proceedings of the 10th Nordic TAG conference at Stiklestad, Norway 2009. BAR
International Series 2399. Oxford: Hadrian Books Ltd, ss 71-77. Åhman, E. (1980). Röse, yngre bronsålder-tidig förromersk järnålder, fornlämning 52. Odlingsröse, fornlämning 73. Kv Lådan lådan, Bergunda och Öjaby snr, Växjö kn, Småland. Arkeologisk förundersökning 1976. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.
Undersökningsverksamheten rapport 1980:42.
Åhman, E. (1994). Rapport över arkeologiska undersökningar RAÄ 112, 113, 115, 116, 122 och 123. Växjö sn, Växjö stad. Smålands museum 1994. Åstrand, J. (2009). Flathällamon: ett kulturlandskap från bronsålder invid Växjö flygplats. Smålands museum rapport 2009:20.
Åstrand, J. (2011). Hovshaga SO. Arkeologisk förundersökning. RAÄ 193, 301, 302:1, 403, 404, 405, 406, 407, 408, och 410. Växjö socken. Växjö kommun. Kronobergs län. Smålands museum rapport 2011:10.
8.2 Muntliga källor
8.3 Internet
Fornminnesregistret. https://app.raa.se/open/fornsok/. 2020-11-27. Google karta. https://www.google.com/maps/d/u/0/viewer?
Bilagor
Tabell 2: Skålgrops-gruppen 1-4 i Växjö socken.
Sgl i Växjö Antal (1-4st) Block eller
häll Gravmiljö Fossil åkermark Andra noteringar
Växjö 133:1 Uppgift om 3 Häll - - Ingen häll synlig idag, bortsprängd eller övertäckt med jord. Växjö 173:1 1 Block Gravfältet Växjö 149:1 150 m ifrån. Växjö 305:1 70 m ifrån Växjö 177:1 minst 3 Häll 130 m ifrån stensättninge n Växjö 318:1 Växjö 178:1 60 m ifrån. Växjö 176:1 100 m ifrån. Växjö 210:2 2 Block Stensättninge n Växjö 210:1 intill blocket. 15 m ifrån Växjö 211:1
Växjö 213:1 1 Block Ja, inom
Växjö 374 Växjö 269:1 1 Block 100 m ifrån Växjö 211:1 Växjö 278:1 2 Blockliknand e häll Röset Växjö 117:1 15 m ifrån, röset Växjö 279:1 70 m ifrån. Ja, inom Växjö 176:1 Ytterligare skålgropar kan finnas under rötterna till en gran.
Växjö 285:1 3 Block Ja, inom
