• No results found

Järnväg och gruvindustri skapar nya urbana förutsättningar i sekelskiftets Norrbotten

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Järnväg och gruvindustri skapar nya urbana förutsättningar i sekelskiftets Norrbotten"

Copied!
26
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Lasse Brunnström

Title Järnväg och gruvindustri skapar nya urbana förutsättningar i sekelskiftets Norrbotten

Issue 1

Year of Publication 1981

Pages 24–48

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Lasse Bainnström

Järnväg och gruvindustri skapar

nya

urbana förutsättningar

i sekelskiftets Norrbotten

Medanledningavdagens dystra situationivår nordligastelandsända kan det

vara avintresse attrikta blickarnabakåt motennågot annorlunda tidsepok-

sekelskiftet. Detvar en tid då det varkensparades på penningen, mannamodet

ellerdådkraften i försökenatt tillgodogöra sig lappmarkernasenorma natur¬

tillgångar. Exploateringen skulle bilda grundvalenför Sveriges omdaning från

ett avEuropas fattigare länder tillenekonomisk stormakt. FörNorrbottens

del innebar etablerandetavjärnväg ochgruvindustri drastiskaförändringar i befolkningsstruktur och näringsliv. Likasåförrycktes det traditionella urbani- seringsmönstret. Nyastora bebyggelseenheter permanentades iområden som

tidigare varitrenbetesland ellerburit några enstaka hemman.Industrialismen

hadegjort sittdefinitiva intåg i Norrbotten.

24

(3)

Järnväg

TvåområdenisekelskiftetsSverige expanderadeisnabbare taktänallaandra, Stockholms län ochNorrbottenslän. Flykten från stenstadenut tillförstäder ochvillasamhällenär

ganska välomvittnad. Denutvecklingsomsprungitframurjärnvägsbygge och gmvbrytning

iNorrbottenäremellertidbetydligtmindrekänd.''' Sekelskiftet innebarenväldig satsning ettförbättrandeavNorrbottens kommunikationer.Vid 1902årsslutomfattadestats- banenätet 632kmjärnväggenomNorrbottenelleridetnärmastedubbeltmycketsomi någotannatlän.Hela dennalängd hadetillkommit underen 15-årsperiod.^* Tusentals ral¬

laredrogupptillnorrförattdeltai de arbetskraftskrävandejärnvägsbyggena. De befann sigtill störstadelen på rörlig fot och derasliv och gärninggavs aldrigtillfälleatt avsätta någradjuparespår. Utvecklingengickprecisdärhänsomkarlakarlen Landström,en avhu¬

vudfigurerna iErnstDidrings Malm-trilogj, förutspåddeiettavsina rungande kamrattal

Då gossar,ärvi gömda ochglömdaoch bara bananärkvar, därmalmtågen rullar miljardernatill Narvik. Då kan mansittapå tåget ochhäpnaöverde härbarackerna vilevatiomdeensfinnskvar då. Ochdefinadamernaisilkesstrumporochlackskor kanstigaavochpetamed sina rödasidenparasoller i detommakonservburkarnas kjökkenmöddingarochkänna sigsomfullfiätade arkeologer. Ochenochannanrövar¬

historia kommernogattom oss. Men detska vi intevaraledsnaöver, gossar! Det

variallafallvisomgjorde det-engång. Skål för äventyret! Levedet!

Jamycket riktigt, bananbestod ochmalmtrafiken ochturismentog öververksamheten.

Redan 1902köpte Svenska Turistföreningenjärnvägens befälsbostädervidAbiskojokk,

Kalixfors ochVassijaure förattanvända dem somturiststugor.Åretefter anordnadesmat¬

hållning vid de båda förstnämndaoch 1906 togsenstornybyggdanläggningvid Abiskoi bruk,flaggskeppet bland föreningensturiststationer. Som arkitekt hadeanlitats denmång¬

sidigt verksammestockholmaren RudolfArborelius och förstasommarenkundemanräk-

Aikitekten Rudolf Arborelius ritadeSvenskaTuristförening¬

ensstoraturisthärbärge i Abis¬

koienstii hämtadfrånAlper¬

na.Här skulle »intet af lifvets nödtorft fattas».Byggnaden irmehöUnämligen65 bäddar fördeladepå 22 enkel- och dubbelrum,matsal,sällskaps- veranda, torkrumförkläder,

rumför förarem.m.Dessut¬

omfanns bådevärmeledning

ochrikstelefon.(ur Sv. Turist- för. årsskrift 1906 s.355).

Karta över delaravNorrbottenkring sekelskiftetutvisande aktuellajämvägssträckningaroch itexten omnämndaorter.Den första sträckan mellan GeUivare och Luleåbyggdesavettengelskt konsortium

mellanåren 1884-1888ochinköptes 1891avsvenskastaten. 1898påbörjade SJiegenregisträckan Gellivare-Riksgränsenvilken fullbordadesunder 1902 och knötssammanmed den norska statsbanan frän Narvik. Norra stambanan nådde 1894Boden och1902Motjärvsomutgörslutpunkten på kartaa 1915 hade Stambanan nått fram tilländpunkten Haparanda, (utdragurSverige ciceronenblad 9 och 10, Stockholm 1963)

(4)

»Rallaisamhället»Tornehamn bestodsammanlagtavett30-tal byggnader spriddalängsenflerakm läng, kuperadkommunikationsledmellan hamnenoch järnvägen. Bildenvisarsamhälletstyngdpunkt kring denskyddadehamnbuktenvidTorneträsk. I förgrunden stallbyggnadernavid materielvägen

ochifondenfrånvänsterproviantförräd, bätbyggeri, pensionat,kaf^förråd, smedja och skomakeri.

1dagärdet intemycketsomröjeratthärharvaritettsamhälle.Avbyggnadernaåterstår någraensta¬

kagrundstenar.Kraftigabrännässelstånd avslöjarvarstallenengånglegat ochavkyrkanresterarbara

enpredikstolochnågra kyrkbänkar. Till eftervärldens fromma harvaije byggnadsplats märktsutmed

enlitenskylt. (FotoPetrus Melander 1901,urJärnvägsmuseumssamlingar).

nain555besökande. Vadsomhändemed övrigabarackeroch torvkåtorefterOfotenba-

nanärsvårareatt belägg för. Det berättas dockattendelhamnade på Kirunastadsplane-

områdeiombyggdform.^'

En intressantföreteelseärdesärprägladeservicesamhällen somblommadeuppdärdet

vargjestmellan byarna. Deväxtemedrekordartad fart ochomgavsigmedenalldeles speciell nimbus.Efterhand somarbetenainställdesförlorade deemellertid sin betydelse

ochgjedtillbaka iettromantiskt töcken. Mest besjungna och omtaladevar Tornehamn

ochRombaksbotnpå ömsesidoromgränsen.Tornehamn utvecklades tillenhuvudstation

vidTorneträsk. Hituppfraktades allmateriel till bana och byggnader från hamnen i Rom¬

baksbotn.Vid sidanavallalagerhusoch stallar farms här också t.ex. sjukstuga, proviant¬

förråd,kafe', torvkojor ochenlastkajvidsjön.Vidareresteskapell med tillhörandekyrko¬

gård, ettmonumentöverstupaderallare.®’

Rombaksijordenkallades deninnersta tarmenavOfotenfjorden. På enstrandplatålängst

in i Qordviken bara 8km från svenskagränsenlåg så Rombaksbotn eller »Botten»,envik¬

tigupplagsplats förOfotenbanbygget.ettparårväxtehäruppettstadsliknandesam¬

hälle medbostäder,handelsbodar,kafeer,hotell,post, tullsamthantverkavolikaslag.

Detfannsocksåenskolamendetförtäljdesattingaförsamlingshuseller kyrkor vågade sig

hit tillsyndensnäste. Enreporternorska Folkebladetbesökte 1901 samhället ochme¬

nade atttankarnaovillkorligen gicktill enamerikanskguldgrävarstadnärmansåg dettabro¬

kiga lillasamhälleom ca 70 hus. Destörrelågnågorlundaordnade längshuvudgatanmedan

26

(5)

Rombaksbotn, den omsusade»rallarstaden»,förefallerattha varitettvälbyggt samhällemed stadsmäs- sighet.De timradetvåväningshusenstodklossinpå varandra med långsidorna vändamotden enda be¬

tydelsefullagatan.Samhället hade ettmagnifiktläge vid Rombakselvensutlopp i Rombaksfjordenom¬

givenavständigt snöklädda fjäll. Bildentogs1901 ochfinns förvarad i LKAB:s Kirunaarkiv.1dagär platsen öde, endastnågraövervuxnahusgrunder minneromdetlivsomvarit.

de andravar omkringspridda i målerisk oordning.Skrikande reklamskyltarlockade på lör¬

dagseftermiddagarna tillsigrallaresomkomner från bananföratthandla ochköpasprit.

Nybygget uppbjöd då allasinakrafter förattunderhålladem. Ettegetspråkrör hade deca 500fastainvånarna iRombaksbotnAvis.®’ Liksomde fornaSodomoch Gomorrahem¬

söktesplatsenavmångafarsoteroch olyckor,tillsden definitiva dödsstöten kom:

Dettekvasiurbanefenomen brant i 1903ogbleikkebyggetopp.Detvardet antageligikke behovforda banenvarfullfort, skriverJan-EivindMyhrei sinnorskaurbaniseringsöversikt.^

I och medattden s.k. Ofotenbananfullbordades mellan Gellivare och Narvik 1902varde störrejärnvägsbyggenas tidförbi iNorrbotten. Efterdetta årfullföljdes endastkortare sträckningar,bland vilka börnämnas 1910-11 årsförbindelse mellan Gellivare ochPoijus-

fallen. Denna ledde såsmåningom till attmalmbanankunde förses med elektriskdrift.®’

Visserligensmiddes detplanerettstorstilatnationelltprojekt, diskuterat bl.a.iriksda¬

gen 1904,attknyta ihop malmfältenmedenexporthamniBohuslän. Men denna inlands¬

banasomskullegöraNorrbottensnaturtillgångarännu lättillgängligare mistesin attraktions¬

kraftnärdetvisadesigattmalmtransporterna medjärvägaldrig kunde konkurrera med sjöfrakterna. Bananfärdigställdesinte ihelasinlängdsträckning förrän 1937,menuti¬

från delvisandrautgångspunkter.®’

Närrallarnaanträdde sina hemresor eftervälförrättadevärvi Norrbottengjorde många

det i avsiktatt snarast drasödemttill någonannan avstatenspraktiskttagetoavbrutet på¬

gåendejärnvägsbyggen. Banbyggarenoch sedermera generaldirektören Axel Granholmhar iettförordtill Nordiska MuseetssamladeuppteckningaravRallarminnenkarakteriserat dennakärntrupp:''®’

27

(6)

Ettavdemånga privata kafeersomväxteuppefter Ofotenbanan, näraTorneträsk. Kåkenärtypisk

i sittprimitivautförandemedpulpettak och enkla brädväggar täckta medasfaltpapp. Ett lagertorv

motväggarnafick fungerasomskydd för golvdrag. (Foto Borg Mesch,ingår i Borg Mesch-samlingen,

Kirunastadshus).

Vidstatensjärnvägsbyggnader, »SJB», utvecklades ibenwnningshänseende något lik¬

nandeenkår med traditioner och ambitionerochsamhörighet medföretaget Där

utveckladeslagväsendet Förmän,»basar», ofta blivna tilllegendariskafigureravdu¬

gande ochkraft, samlade omkringsigsäkrastamtruppertill lag, somsedan efter be¬

hovenkompletterade eller nyrekryterade sigsjälvamed egocentriskt betonatsträngt

urvalför medlemmarnas möjligaste likvärdighet iarbetspotential ochsomisamma

syfteganskaobönhörligt utsorteradeotjänliga element.DessaSJB-förmän medsina lag följdei successionjärnvägsbyggandetgenomhela landetsgeografi.

Det tycksinte ha varitovanligtattgifta rallaretogmed sig hustru ochbarn.''> Föratt kommaifrånstatenstrångaoch ohygieniska barackerslog denersinabopålar efter banan.

Oftabidroghustrurna tillfamiljens försörjning. Genomattbygga till kåken med några

bräder åstadkommant.ex. ett enkeltsättenliten kaférörelse.Dessaprivata initiativ

attförsökaskapaen drägligare tillvaro försigoch desinamöttesemellertidavtotal oför¬

ståelsefrånhögstaort.JärnvägslänsmannenvidOfotenbanansnorradistrikt,somhadeatt utföraavhysningarna, farmdet hela olustigt och meddelade 1902att påstötningarnaom

vräkning aldrig lämnadehonomnågonro menattdenu varverkställda.''

Ennaturligrestavjärnvägsbyggenavarde stationsområdensomidestörre orterna ut¬

bildadesruntjärnvägsstationerna. Riksdagen hade alltsedan 1890-taletsom regel attvid be- villningenavstatsmedel tillnyabanoravkrävalandsting, kommuner och enskilda kostnads¬

friamarkupplåtelser. Dessaupplåtelser,somävengälldeden i Norrbottenvanliga krono- jorden,ansågsvaraskäliga regionala motprestationer.' Ofta rörde det sigomansenliga,

strategisktbelägnamarkområdensom dettasättavstyckades förjärnvägens behov och

ställdes under dessförvaltning.Som exempel kannämnas detca 121 hastorastationsom¬

rådet iKiruna.■■

Stationsområdenaintogoftasten särställninggentemotsamhällenaiövrigt. vardet

t.ex. brukligtattK.M:tundantogdessa områden frän tillämpningenav Byggnadsstadga,

(7)

BrandstadgaochOrdningsstadga. Bestämmelseravsädan arttillhandahöllsvia särskiltut¬

färdade reglementenförjänrvägspersonalen.''

Stationsplanerna ladesut sådan marksomkrävdeminimalarälskrökningar,såväl ho¬

risontaltsomvertikalt. Bredden ochlängdenområdetbestämdesi första handmedav¬

seendeantaletsidospårochlängden avdessa. Vadsom gjorde malmbanans huvudstatio¬

nerextrastoravarde omfattandebangårdsanläggningarsomerfordradesför malmensom¬

händertagande. År 1905 togmanpå Kimnastationt.ex.handomdenmestagodstra¬

fikenper dagavsamtliga Sveriges441 stationer.DärefterkomiturochordningRiksgrän¬

sen,Luleå(inkl.Svartön)ochGellivare.Hanteringenvarpersonalkrävande. Nämndaår

:fc

sysselsattes dagligenigenomsnitt 60, 23, 98och 34personerrespektivestationer Nå¬

gottvivelomivilken riktning Kirunamalmenfraktadesvardetaldrig frågan om,ty den obetydligt längresträckanfrånKimna till Riksgränsenarbetade 26manmotbarafyramel¬

lanGellivare och Kimna. Dessajärnvägsarbetare bodde utspridda i vaktstugor,banmästar-

ochbanvaktsstugorefterlinjen och sköttebanansbevakning ochunderhåll.

Enannanbidragandeorsak tiU destorastationernavardetansenliga antal boställshus

ochservicebyggnader somuppfördesinom områdena. Vid s.k. »ödebygdsbanor» uppför¬

desnämligen alltid bostäderförsamtligstationärpersonal. ensvensklandsortssta-

tionfarmsdet ibörjanav 1910-talet fömtomstationshuset normalttretillfyra byggnader.

Somjämförelse kan nämnasatt Gellivare och Boden hadevarderastationen 21 byggna¬

der ochKimna,exklusive uthusen, hela 39, därav 32boställsbyggnader.Kimna station stod därmed beträffande antaletbyggnaderi särklass blandSverigesstationer. Derma verksamhetbehövde administrerasoch medhänsyntillNorrbottenssnabbaframstegav¬

delades från och medingången av 1902ettytterligare femte förvaltningsdistriktmed huvudstationi Luleå,

Gruvindustri

Det har oftaframförts attrallaren lätomskolasigtillgmvkarlnärjärnvägstippennådde

framtill gmvsamhällena. I förstahandfårmanutgåifrånatt detta gällde degjftarallarna.

Löskarlarna befann signaturligtnog lättrörligare fotoch det verkartroligtattdessa

växlat meUangruvarbete ochjämvägsbyggande. 1 vissmånskulle dettakunnaförklaraden höga omsättningen påarbetskraftsom rådde denförstatiden iNorrbottensgmvorna.

*Siffrornaöver antaletsysselsattasomärhämtadeurdenofficiella statistiken tordeavseendast den ordinariepersonalen. Till detta farsäkerligen läggasenminst likastornumerär extrapersonal.

Pä detspatiösa Järnvägsområdeti Kiruna liggerbostadshusen förjämvägspersonalen

ilånga rader. Byggnaderna,somritadesav Folke ZettervallvidSJ;sarkitektkontor,

ärbådegenomarbetade ochuttrycksfulla.

Deuppfördesi stabilaträkonstruktioner, målades med röd slamfärgochde branta taken täcktesmedplåt ellertegel.Områ¬

det har istortbehållit sin karaktärgenom årenochutgörenvälsammanhållen och i svenskjärnvägshistoria unik miljö. Bil¬

den visar husen efterTrafikinspektörs- vägenuppfördaca 1910. FotoL.B.som¬

maren1978.

(8)

Onekligengavden expanderandegruvdriften utvecklingenenkontinuitet. Med tillstora delarennyteknologi ocharbetsordning krävde denrationella gruvdriftenen brytnings- platsen bofast arbetsstyrka. Denorrbottniska gruvföretagenvisadevägen in istordriftens

tidevarv ochuppnåddesnartentekniskfulländningsom försin tid torde varanågotavdet

mestavancerade ivärlden.22) DenavNobeluppfunna dynamiten hade redan tidigare re¬

volutionerat bergssprängningstekniken. Nu tillkomdessutom betydelsefulla nytillskott i

formavmaskinborming, skoplastning, sinnrikautfordringsanordningaroch småningom

enelektrifieringavmalmtransporten.

Svenskjärnmatmsproduktion vart femte årmellan 1890- 1910.

imc- fals ton)

W

KDUN*

MAimiRGCr GRANOESBEm ÖVRIGA

Exploateringenavfyndigheterna iMalmbergetoch Kiruna bidrog tillattsvenskjärnmalmsproduktionmångdubblades

årenkring 1900.

Källor: SiffrornaärhämtadefrånMarinEritz:Svensk järn- malmsexport1883-1913, Göteborg 1967s.7 ochM. Fritz:

Järnmalmsproduktion ochjärrunalmsmarknad1883-1913, Gbg 1967s. 18, 25 och 26. Med reservationför Kirunas in¬

officiellasiffrafrån år 1900somärhämtadurHjalmar LundbohmsverksamhetsberättelsetillLKAB:sstyrelse 1900(styrelseprotokoll, LKAB,Stockholm).

ExploateringarnaiMalmbergetoch Kimna väckte mångas förhoppningar omdetförlova¬

delandet.Attleta malm i Norrbottenblev enformligsport, för några ocksåenlukrativ

affär. ISverigeseget Clondykeslogs såväl folkskolläraresom bankkassörer,länsmänoch skräddare,hemmansägareochhandelsresandenomde bästainmutningarna.^'^* 1 deras

spårföljde Gyttorps sprängämnesaktiebolag ochNitroglycerinaktiebolagetmed magasin

för dynamit, krut,tändhattarochstubintråd.^®’ Norrbottensmineraltillgångarutforskades

ochutvärderades. Fyndigheterna gällde intebarajärnmalmutanallt ifrånguld till blyoch grafit. Till och medettparmarmorfyndigheter börjadebearbetas inomJukkasjärvi

socken.

Ofotenbananöppnadenyamöjliglieter.Bergmästaren i Luleå kunde 1897 konstatera

att»intresse förgrufliantering isärdeles hög grad tilltagit, särskilti de traktersomberörs

af denifrågasattajärnvägen». Antaletutfärdade mutsedlar tiodubblades kort tid.

Menlandshövdingen konstaterade lakoniskti sin femårsredogörelseatt»de flesta dock ej

ärovärdastämpeln till mutsedeln».2®* Tidens andamedgavännu att desomkunde tog försig,stateningrepintei onödan. Deförsta egentligaförutsättningarna fören mer sam- liällskontrollerande linjeinträdde efter regeringsskiftet 1888, dåagrar-och industriprotek-

tionismensföreträdare kom till makten.»Sverigeåtsvenskarna» blevdennyaparollen och

förNorrbottens delföljdesnartinskränkningarnaslag islag.^®* För timmerfångsten inför¬

destvåundantagslagarsom skyddmotdevärsta härjningarna. DetvarNorrbottenslagen

somstadgade minimidimensionerför virke till avsalu och Lapplandslagensom föreskrev

attavverkningfickske förstefter utstämplingavvederbörande revirförvaltare.

gruvsidan inleddeman 1889medattåterta Kronans rättattsommarkägarevaramed

ochdelamineraltillgångarna. Tvåårsenare inköptesOfotenbanan fränengelsmännen.

1902utfärdadesännuenspeciallagförNorrbottensom innebaratt inmutningsrätten

Kronansväldigamarkområden upphävdes. Detväsenareåtgärdernaingicki ettled avät-

(9)

gärder förattförsökahindra de storajärnmalmskonsumerandeländernaiMellaneuropa

attskaffasigkontroll överde svenska råvarubasema, någotsombörjade bli enalltvan¬

ligare företeelse. Redan i samband medjärnvägsköpetbörjademanocksåföra diskus¬

sioneromett förstatligandeav Norrbottensmalmerna. Statsvetaren Bo Jonssonanseri sin

avhandlingomStatmochmalmfälten attdet »torde havarit förstagångenmani svensk de¬

battdiskuteratförstatligandetav ettvisstproduktionsområde inomdet beståendesam¬

hällssystemetsram». Diskussionernautmynnade småningomi 1907 års statsavtal. Det innebaratt statengickinsomhälftenägare tillde norrbottniska malmfälten med maktatt

reglera malmutförseln och medmöjlighetatt säkraden inhemska industrinsbehovav en

livsviktig naturtillgång. De direkta formellainskränkningarna för utlärmingar..att eta¬

blerasiginom svenskgruvindustrilätväntapä sigtill 1916.

Destatligaåtgärderna stäckte spekulationsivern. Alla deviktigaste jämmalmsfyndighe-

ternahade förts överitryggahänderochennylinje utstakats. Norrbotten hade fått några få,strategisktutplaceradeoch rationelltdrivna enheter undersamhällelig medverkan. De alltmermarkeradestorföretagen ficksinbeskärdadel samtidigtsom de radikalaröster

somhöjtsförettvidgatsamhällsinflytandefick hänga med på köpet.

Befolkning

BefolkningsförändringarnaiNorrbottenvari detnärmasteextremakring sekelskiftet.Mel¬

lanåren 1890-1910steginvånarantalet från 104 783 till 161 132 eller53,7 8%cattjämföra

med 15,4l%c för helariket.Befolkningsökningenår 1900-37,16%c-vart.ex. den dit¬

tillshögsta siffrasom någonsin uppnåtts iettsvensktlän. Av ökningen dettaårföll 18%c födelseöverskottetoch återstående 19,16%cinflyttningen. Tillväxtenkanförklaras justutifråndennakombination avhöga födelsetal ochstorinflyttning.^®' Förhållandena påminde mycket omde sområddeisågverkens förlovade län, Västernorrland,under 1870- talet. Ett studiumavperioden 1891-1900visaratt giftermålstaletvar detnästhögstai Sverige, födelsetaletdethögsta, dödstaletdethögsta, inflyttningen dennäst störstaoch befolkningsökningen denisärklasshögsta ilandet.

Det ungafertila Norrbotten utgjorde onekligenkärnpunktenibegreppet Framtidslan¬

det.Men där fannsdödliglietensom förmörkade bilden. Denkundeknappastförklaras

medhjälpav dehögafödelsetalen eftersom detringaantaletåldringarneutraliserade detta förhållande. »Detkan därför intebetviflas», skrivermanibefolkningsstatistikenförår 1900;37)

attdödligheten verkligeni våradagarärmyckethöginom Norrbotten, och detta förhållandeärdelvisatttillskrifvaeniNorrland ofta iakttagen företeelse,eller

attvid särskildthastig uppblomstring af detindustriellalifvet samhällsförhållan¬

dena ickegenasthinnaanpassasigefterdenyafordringarna. Härtill kommayt¬

terligaredeskuggsidorifrågaomlefnadssättet, somistortsedtäro oskiljaktiga frånhvarjeplötslig förändringmedafseendeå arbetets ekonomiska villkor.

Vifårsökaosstilljordbrukets omdaningförattett klarare greppöver problematiken.

1bondesamhällena vidkustenlevdemanännuvid 1800-taletsslut kvar i naturaliushäll- ningens tecken. Folkökningenvarstoroch sökandet efternyautkomstmöjligheter ledde

till nyodlingarochhemmansklyvningar. Men småjordbruken förmåddesällangebärgning

åt sinabrukare,särskiltomskogsinnehavetvardåligt. Mångatvingadessöka sigtill säsongs¬

arbete inomskogssektorn förattkunna behålla hem ochgård. Vid sekelskiftet kunde lappmarksböndernadessutom foga malmbrytning tillsina tidigarebinäringar.^®*

(10)

Ännumindre val hade de storaegendomslösagmpperna. Landsliövdingen beräknadere¬

danislutetav 1880-taletattca30% avlänetsbefolkning bestodavbackstugusittare,in- hysingaroch dylika s.k. lösa arbetare. Dessautgjordeen arbetskraftspotentialsomväl be¬

hövdesinomjordbmket, men genomdenfortlöpande industrialiseringen lockades deistäl¬

let tilletthalvnomadiserandeliv.^^’ Andelensysselsattainomjordbruk med binäringar

minskade drastiskt frän 80,3% till56,3% mellanåren 1890-1910.'*°’ Det gick sålångtatt norrbottenshövdingen började bli allvarligt oroadöverjordbrukets framtid. Under den gångnafemårsperioden,skriver hanär 1900, har det»snartsagdt varitomöjligtatterhålla

enjordarbetare till hvad prissom helst». Bondenfickensamskötasinjordnär sönerna och

de lösa arbetarnadrog till deindustriella anläggningarna föratterhälla högre dagspenning

och större frihet. Någrasväramissväxtär, 1902och 1903 förbättrade säkert inte situatio¬

nen.^”

Sågverken,järnvägsbyggnaderna och gmvindustrin kunde locka med förhållandevis goda kontantinkomster. Enhemmansägarefrån Vittangi berättadeattnärhan sökte arbete vid banbyggetupp till Gellivare fick hanfem gånger mycketbetalt somtidigare vid dikes- grävningar.‘*2’ Ävenomdennaskillnad förefallernoghög kan viutifrånföljande löne- jämförelse förståattdenjordbmkande befolkningen blev både rörligare och allt fåtaligare.

Undersenaretidhafva emellertid denyakommunikationsledernasamtindustriens uppblomstringröjt vägför kulturenäfven häruppe.Medstorauppoffringar afsta¬

ten, kommunernaoch enskildefortgårnuett kraftigt ochframgångsrikt upplys¬

nings-ochförsvenskningsarbete inom Norrbottens lappmark och finnbygd isyfte

attimöjligastemånhöjabefolkningeniallmänhyfsning,arbetsförmåga ochför- värfskunnighetsamt, hvadfinnbygden angår, i kunskap i riksspråket.

Dagsinkomster förnågraolika yrkeskategorier Norrbottenomkring 1900

GRUVARBETE

Kirunaår 1902 Divarbete

Lastare

4:15 Ortdrivare 7:56

4:85 Borrare 5:58

Malmberget år 1902 ca 4:- -”- ca 4:80

(105:-/mån) (125:-/mån)

OFOTENBANBYGGET

Genomsnitt 1900-1902 4:35-7:45 (i medeltal ca5:30)

JORDBRUKSARBETE (med egenkost)

Är 1900 Man(sommar)

(vinter) Dräng

3’25

2 25 underaret2:75

300:-/år (tjänstehjonihusbondens kost)

Källor: Häggström-Alhag-Johnsson; LKAB:s Kirunaförvaltnings första tid s. 16 (senot21).

Arhov:Befolkningsutvecklingen s. 27 (senot48). Teknisk-ekonomisk redogörelse föranlägg¬

ningenaf statsbanan Gellivare- Riksgränsen, Sthlm1903,s.94.Bidrag till SOS Jordbruk och Bo¬

skapsskötsel. Norrbottens län 1900 och 1910. Exaktsammalöneförhållande rådde är 1910 inom jordbruket.

(11)

Befolkningsutveckling och befolkningsfördelning

i Norrbottenslappmark 1890-1905

antal invånare

Detsvenskainslaget i densnabbabefolk¬

ningsutvecklingen i Norrbottens lapp- markssocknarvarförkrossande vid sekel¬

skiftet.

Källor: KB:s i Norrbotten femårsberät¬

telser1891-95, 1896-1900, 1901-05samt BidragtillSOSABefolkningsstatistik 1910.

Detärinte utanatt man anar envissstolthetbakom dessa ordavlandshövdingKarlJ.

Bergströmnärhan 1905 summerade degångnafemårensinsatserför länet.Ochdet fannssäkerligen fog föruttalandet.Detfinskaspråket hadelänge bekämpatsi skolor och arbetsstugor med allamedel ochilänets finsktalandesocknar inrättade statsverket folk¬

skolormed svenskasom undervisningsspråk.

De nya storabefolkningsgmppernasomknutits till Norrbottens lappmarkerkomnästan allafrånolikasvenskaprovinser,vilketmedfördeattsamerochfinländaresnabbt försat¬

tesiklarminoritetsställning. Bara inomGellivaresocken ökade det svenskainslaget från

34% 1890 till78% 1910.^®' Finländarna, speciellt de»lösa» arbetarna,varilla seddaav länetsmyndiglieter. 1 samband medenbegäran hos Civildepartementetomförhöjda polis¬

anslaginför 1902ansaglandshövdingen attfinländarna »ofta tillhöra dräggen af befolk¬

ningen ochgifva polismagtenmycketattgöra».

Gruvindustrinsattraktionskraft medfördeen omstmktureringav Norrbottens befolkning.

Det avspeglarsig iden förskjutningsomägde rumtill lappmarkernas förmån. Från 1890 till

1910stegbefolkningsantaleti de sexlappmarkssocknarnamed 157% attjämförasmed knappa54% för Norrbotteni sin helhet.Inflyttningenfrän norrlandskusten dominera¬

deochutflyttningsplatsemalågi näraanslutningtilljärnvägen. 1inlandet låg utflyttnings¬

orternautmed de storaälvarna vilka i sinturutgjorde farledeririktningmotjärnvägen.

Vidareharenetappflyttningkunnat konstaterassom närdet gäller Kimna företrädesvis

skett överGellivare-Malmberget. En ström avarbetare sökte sigocksåöverlappmarks- fjällen till de norskaSulitjelmagruvorna,som låg svårtillgängligt tillattmanfrän officiellt

svenskt hållknappastvisste omde lågiNorge ellerSverige. Det berättadesi dettasamman¬

hangom förtörnadelappmarksturistersomupptäckte»sina»fjällhärbärgen nedsmutsade

avarbetarskarorna.

Mansdominansenblandflyttarnavarnaturligtvisöverväldigande,speciellt till gruvindus¬

trin där det till skillnadmotsågverkenintefanns något direkt kvinnoarbete. Dennaman¬

liga,mycketrörligaarbetskraftäremellertidsvårattspåraiden officiellastatistiken. De

sompackade sinastoraträkoffertar föratt gesigav varnämligenintealltid nogamed

at ta ut flyttningsbetyg. Eftersomdetvarsvårt att uppskatta hur längemanskullestanna, kunde det dröjaår innan utflyttningen avspegladesig i kyrkoböckerna. Förhållandet med-

(12)

fördeattbefolkningsstatistikenoftahamnade ordentligt påefterkälken. En belysandebild

avsituationen gavjärnvägspastornA.Juliebö ietttjänstemeddelande till LKAB-disponen-

tenHjalmar Lundbohm den 28augusti 1901:

På anmodan lämnashärmeddels denuppgiftenattdepersoner, somförn.äro skrifnaiKiruna,utgöra ettantal affyrahundraåttiojdSOjmänqvinnoroch barn

tillsammans/.../ delsattantaletpersoner, sombo eller vistashärstädes-oberäk-

nadtgenomströfvande eller andra löstfolk-, enligthvadundertecknadm.fl. kun¬

naantaga,uppgårtill mellan2a3,000, sannolikt närmare3än2tusen.

Det talas ocksåom att flerautflyttningarförekomfrånsammaby och attmanvid fram¬

komsten bildade små kolonier,ungefärsomvid Amerikaemigrationen. Sädana..stadsdels-

namn somPitholmen ochFinnstaden iKirunaleverännuidag kvar imängenKirunabos

medvetande.

DelaravBodenomkring sekelskiftet.DenlångaKungsgatanpasserarBodän pä vägmotjärnvägs¬

stationen. Ibakgrunden Mjösjöberget-ettavdemånga bergsomingåri Bodens vidsträckta för¬

svarsanläggningar. (Bilden har vänligen ställts till förf. dispositiongenomRagnarBergmark, Boden)

Bodenmed sittstrategiska läge tyckshavaritden plats därallavägarstrålade samman.

DetvariBoden,ansåglandshövdingen, somarbetarnastannade någon tid»förattoriente¬

rasigochinhemtaupplysningarhvarest inom länetde kunnaförväntasigde bästaarbets¬

förtjänsterna». Denfornabond-och kyrkbynväxte snabbtuttillett särpräglatstats- tjänstemaimasamliälle medjärnvägenoch det militärasomhuvudarbetsgivare. Samhället

antogenlångsträckt form med enganska gles, oregelbundenbebyggelseefterennära3 km långvägsom förbandjärnvägsstationenmed demilitära institutionerna. Är 1900,då Bo¬

denvarpå väg atträknas in bland de viktigaste järnvägsknutarnailandet,bodde härom¬

kring2 500personer.

References

Related documents

Mot beslutet reserverar sig Lars Karlsson (C), Björn Tenland Nurhadi (SD) och Margareta Forslund (SD) till förmå n för sitt yrkande. Karlskrona den 13

De pekar på Östergötland och menar att de lyckades korta köerna när man införde vårdval 2013, men att hörselvården blivit betydligt sämre!. Bland annat pekar man på att

Rekryteringen till tjänsterna har slutförts i enlighet med uppsatt kravprofil..

På samma sätt som för kvalitet bör normnivåfunktionen för nätförluster viktas mot kundantal inte mot redovisningsenheter.. Definitionerna i 2 kap 1§ av Andel energi som matas

1.1 Stokastisk variabel 1 SAMMANFATTNING IV (A). Några

Material våg med en eller två decimaler, vatten, brustabletter (typ C-vitamintabletter), sockerbitar, bägare eller liknande kärl, mätglas, större skål som rymmer mätglaset

Bidrag till satsningar på landsbygden riktar sig till lokala föreningar och utvecklingsgrupper med säte i Falkenbergs kommun, verksamma på landsbygden vars placering är i den by, ort

června 201l. podpis