Inventering av Hökensås naturreservat

RÄTTELSER

sid 10 rad 27:

"Hypericum hirsutum" skall vara "Hypericum maculatum"

sid 35 rad 17:

"slutavverkningar" skall vara "kalavverkningar"

INVENTERING AV

HÖKENSÅS NATURRESERVAT

LILLEMOR BYLUND

Föreliggande utredning omfattar naturreservatet Hökensås. Detta har ett betydande vetenskapligt naturvärde och utgör ett mycket frekventerat fri- luftsområde. Hökensås har i den fysiska rikeplaneringen bedömts vara av riksintresse för såväl vetenskaplig naturvård som rörligt friluftsliv.

Utredningen utfördes under 1975 för att få fram underlag för en lämplig avvägning mellan det rörliga friluftslivet och den vetenskapliga naturvår- den. Utredningen avses också kunna utnyttjas i samband med att skötsel- plan upprättas för naturreservatet.

Utredningen har bekostats av naturvårdsverket.

Författaren är själv ansvarig för inventeringens innehåll, varför detta ej kan åberopas som representerande länsstyrelsens ståndpunkt.

LÄNSSTYRELSEN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid Förord 2 Inledning 3 Beskrivning 6 Översiktlig vegetationskartering 8

Kommentarer till vegetationskartan 14

Sjöinventering 16

Faunistisk inventering 23

Sociologisk undersökning 26

Förslag 35

FÖRORD

Jag vill här tacka de personer som har varit mig till stor hjälp vid utförandet av denna undersökning:

Rune Johansson Bengt Frödin Tord von Essen Halvor von Essen Börje Löfving Ingvar Johansson Sigurd Berggren

Uppsala i december 1975

LILLEMOR BYLUND

INLEDNING

Hökensås naturreservat bildades år 1969 på den gamla häradsallmänningens marker.

Läge

Häradsallmänningen är belägen uppe på den mäktiga sandås av samma namn som sträcker sig utmed Vätterns västra strand mellan Jönköping och Hjo. All- männingen ligger i tre socknar, Daretorp, Brandstorp och Härja, samtliga till- hörande Vartofta härad i Skaraborgs län.

Fastighetshållanden

Häradsallmänningen Hökensås utgör en enda fastighet. Följande socknar i Vartofta härad äger del i allmänningen efter oförmedlat mantal:

Slöta, Karleby, Falköpings Östra, Luttra, Åsle, Mularp, Tiarp, Varv, Kungs- lena, Hömb, Dimbo, Ottravad, Hångsdala, Skörstorp, Östra Gerum, Ack- linga, Agnetorp, Baltak, Vättak, Suntak, Kymbo, Yllestad, Vistorp, Näs, Vartofta-Åsaka, Kälvene samt Visingsö socken i Jönköpings län.

Historik

Allmänningens historia är en väv av stridigheter emellan häradets och an- gränsande häraders jordägare, emellan dem och kronan och grevskapet Visingsborg.

Allmänningen, som i äldre handlingar ofta kallas "Waeterskogar", och som tidigare var mycket större än nu, omnämns i tillägget till den yngre Västgö- talagen, vilken skriftligen avfattades under 1200-talet. Redan kort efter den- na tid hade uppenbarligen tvister uppstått mellan jordägarna i Västergötland och Visingsö. Genom ett brev av Magnus Ladulås år 1286 tillerkändes visings- öborna rätt att hugga timmer till husbyggnad, taga ved och annat virke - dock inte träd, som satte ollon och nötter, - samt begagna setet för sina hemdjur på allmänningen. Dessa rättigheter synas emellertid sedermera hava bestritts och i varje fall icke ansetts innebära en lika stor förmån som delägarskap i allmän- ningen. Med stöd av ovannämnda brev tillerkände emellertid högsta domsto- len genom utslag den 23 januari 1844 jord ägarna på Visingsö delägarskap i allmänningen.

Magnus Ladulås upplät likaledes genom ett brev år 1289 ett område av allmän-

ningen emellan Fiskebäck och Uxuabäck till Varnhems kloster.

Ett nytt skede i allmänningens historia inträder, då Visingsö såsom grevskap på 1560-talet förlänades åt den grevliga ätten Brahe. Samtliga innehavare av grevskapet utmärkte sig genom klokt och sunt omdöme, de brukades i kronans högsta ämbeten, och de sökte med omsorg att tillvarataga dess ekonomiska in- tressen, men de förbisågo ej heller sina egna. I sydöstra Västergötland inneha- de de avsevärda jordområden. Allmänningens ställning till grevskapet är icke fullt klart. Tydligt är emellertid att grevarna sökte kringskära de på Falbygden och annorstädes i allmänningens närhet boende jordinnehavarnas rättigheter till densamma. Detta synes bland annat därav att bönderna hos Gustaf II Adolf klagade över att Magnus Brahe hindrade dem från hygge och nävertäkt på all- männingen. Konungen utfärdade med anledning därav ett brev till ståthållare och befallningsmän att de på deras ämbetes vägnar skulle "hålla hand utöver våra undersåtar att dem härutinnan intet något hinder antingen av greve Mag- nus eller någon annan må ske".

Tvistigheterna emellan bönderna och grevskapet fortsatte emellertid. De först- nämnda synes att döma av ett år 1637 utfärdat förbud av greve Per Brahe ofta hava förgripit sig på skogen inom grevens enskilda område. Samtidigt som han hotar med straff härför, hänvisar han dem till att hugga på Hökensås, varigen- om han sålunda erkänner deras rättighet därtill. Bönderna klaga emellertid även senare under drottning Kristinas regering på intrång i sina gamla förmåner, vil- ket föranleder den tämligen svaga resolutionen "att ingenting skulle vara allmo- gen förnär utan till gagn och fördel". Sedan Karl XI kraftigt och hårdhänt fattat rikets roder, indrages grevskapet år 1680 till kronan. Striden mellan detta och bönderna upphör därmed.

Genom kommissioner för olika än sökte konungen bringa reda i de invecklade jordäganderättsförhållandena. För Skaraborgs län arbetade en kommission av år 1690. Denna hade bland annat till uppgift att utröna och utmärka gränserna för allmänningen. Enligt kommissionen skulle Hökensås allmänning i norr och söder sträcka sig från Mullsjö i närheten av Hjo och till Broholm vid norra än- dan av sjön Stråken.

I väster skulle den begränsas av Tidan och i öster av Vättern. Dess största längd skulle vara omkring fyra och en halv och dess bredd omkring två mil. Dessa uppgifter är säkerligen överdrivna. Hela det bördiga området från Hjo och ner till Gällö har sannolikt varit odlat sedan hedenhös och långt innan kommissio- nen började sitt arbete och kan därför icke vid denna tid hava varit allmänning.

Även en stor del av markerna öster om och intill Tidan hava sedan urminnes tid begagnats för jordbruk och troligen icke tillhört allmänningen. Att denna lik väl var avsevärt mycket större än nu är emellertid säkert.

Genom ett ständerbeslut den 20 december 1825 bifölls en kunglig proposition

av den 19 februari samma år, enligt vilken tydligt utsäges att häradsallmännin-

garna finge till intressenternas disposition under full äganderätt upplåtas. Ef-

ter särskild framställning ägde Konungen medgiva att de delades emellan in-

tressenterna eller socknarna. Redan härförinnan hade emellan delägarna i Hö-

kensås allmänning ett antal processer uppstått. Dessa föranleddes i huvudsak

av tvister mellan bönderna i falbygden och i skogstrakterna närmast omkring allmänningen. Trötta på alla dessa rättegångar, anhöllo delägarna på 1830-ta- let hos Kungl. Maj:t att allmänningen måtte uppdelas på hemmanen. Kungl.

Maj:t förklarade emellertid att Visingsös församlingsbors rätt till allmännin- gen först måste fastställas, innan några åtgärder för delning kunde vidtagas.

Genom högsta domstolens förut omnämnda utslag förklarades att ovannämn- da församlingsbor voro delägare i allmänningen.

Härefter upptogs ånyo frågan om allmänningens utskiftande på hemmanen.

Allmänningen innehöll vid denna tid omkring 17.000 tunnland. Av arealen upplätos 9.000 tunnland till fördelning emellan hemmanen i Daretorps, Brands- torps, Velinge, Härja och Utvängstorps socknar, vilka till sin ojämförligt stör- sta del voro belägna på den ursprungliga allmänningen. Återstoden eller unge- fär 8.000 tunnland bibehöllos odelade såsom häradsallmänning.

Ytvidd

Produktiv skogsmark 4471,1 ha

Mossar 420,1 ha

Vägar och ledningsgator 65,1 ha

Sjöar 243,0 ha

Inägomark 43,0 ha

Totalt 5240,3 ha

BESKRIVNING

Geologiska förhållanden m.m.

Allmänningens största del består av en stor rullstensås. Materialet i denna utgörs huvudsakligen av finsand-mjäla med tämligen sparsamt förekomm- ande stenar. Under den tid, då Vättern var isuppdämd, täcktes rullstensåsen av vatten. Genom vågsvallet har jorden visserligen här och var omlagrats, vilket dock ej medfört några vittgående rubbningar i dess ursprungliga be- skaffenhet. I trakten norr om Alvasjön och intill Stora Lummersjön avsatte dock en ganska vidsträckt, starkt småkuperad sandavlagring. Allmänningen ligger 220-280 m.ö.h. Endast på ett ställe går berg i dagen. Berggrunden utgörs av grå och röd gnejs. Den täckande mineraljorden är kalkfattig och mycket kvartsrik med osedvanligt lågt basmineralindex. Terrängformatio- nens sänkor utgörs av ett flertal kärr och mossar, åsgropar samt sjöar, de senare över femtio till antalet.

Klimatförhållanden m.m.

Trots att allmänningen är belägen i Sydvästsverige, är klimatet mer av den arida typen, d.v.s. med förhållandevis kalla vintrar och varma somrar och tämligen låg årsnederbörd, 550-600 mm.

Vegetation

Vegetationen är likartad över hela området och består huvudsakligen av tall- skog på en matta av mossa och lavar. På vissa håll finns inslag av gran.

Skogskötselprinciper

Skogens ringa tillväxt gör att man vill satsa på kvalitet före kvantitet. Tallen är och blir det avgjort förhärskande trädslaget. Man strävar efter täta kulturer, uppkomna under fröträdsställning, noggrant följda och vid behov kompletter- ade med tall från egen plantskola. Röjningarna görs inte speciellt hårda. Gall- ringarna görs staka, det är av största vikt att ett bestånd ej får stanna av i växt på de svaga markerna. Föryngringsytorna läggs alltid så att de gränsar mot en i förra omdrevet upptagen föryngringsyta. De många små ungskogsbestånden speciellt i mitten av området härrör från den svåra stormen 1921.

Skador på skogen

Frånsett den ovan nämnda stormen 1921 den 23 oktober, en nordan, först med blöt snö och sedan med kyla, som på några timmar fällde mer än 35.000 m

sk, är stormskador ovanliga. Svåra snöbrott har ägt rum i december 1947 och i november 1963. Skogsbränder har under 1800-talet ofta härjat allmänningen.

Ofta var det allmogen som av siktligt tände på för att få bete och ev. odlings-

mark. Där skogsbränder upprepade gånger har gått fram, har en påtaglig boni-

tets-försämring ägt rum. Skogens ensidiga sammansättning, torra markvege- tation och brist på lövskog har gjort att skogsbränderna i allmänhet fick be- tydande omfattning, ofta 100-tals ha. Svåra insektsangrepp har förekommit, såväl under detta som föregående sekel. 1944 och 1945 härjade tallmätaren svårt, kemisk bekämpning med DDT från luften skedde och den ödelagda arealen kunde begränsas till c:a 30 ha. På stora kringliggande områden ned- sattes tillväxten kraftigt. 1948 bekämpades framgångsrikt ett tallflyangrepp från luften med DDT. Bekämpning av lövsly på hyggen förekommer mycket sparsamt. Under 1975 förekom en viss besprutning, detta hade då inte skett på de sista tio åren.

Djurliv

Djurlivet är ganska typiskt för fattiga skogsmarker med oligotrofa sjöar. De vanligaste däggdjuren som älg, räv, hare, etc. finns. I sjöarna är knipan en karaktärsfågel. Storlommen utgör ett imponerande inslag, som tyvärr har minskat betydligt de sista decennierna.

Friluftsliv

De befintliga anordningarna för friluftsliv består för närvarande av en ut-

byggd badplats vid Lilla Havsjön samt en promenadslinga vid semester-

byn.

ÖVERSIKTLIG VEGETATIONSKARTERING

Allmänt

Denna översiktliga vegetationskartering gjordes bl.a. i avsikt att få fram om- rådets slitagetålighet. Slitagetåligheten i skogsmarker stiger med ökad fuktig- het och de torraste områdena, där lavar dominerar, är känsligast. I mossmar- ker är förhållandet omvänt ju fuktigare desto känsligare.

Kartredovisning

På grund av områdets storlek och önskat format (A4) på kartan har denna uppdelats i flera kartblad, vilka överlappar varandra. En översiktskarta över uppdelningen finns i anslutning till kartbladen.

Vegetationskartering

Följande vegetationstyper har urskiljts inom naturreservatet:

1. Utpräglad (skarp) lavskog

Fältskiktet är mycket sparsamt förekommande och består av lågvuxna ris, ljung, lingon, mjölon fläckvis i en matta av renlav. Risen kan även saknas helt. Trädskiktet består helt av tall, gran kan förekomma som oväxtliga buskar.

Artlista på dominerande arter: Cladonia rangiferina

Cladonia silvatica

Cladonia alpestris

Calluna vulgaris

Vaccinium vitis-idaea

Arctostaphylos uva-ursi

Pinus sylvestris

Picea abies

2. Normal lavskog

Risen bildar här tämligen frodiga fläckar med mossa som underlag. Mellan fläckarna utbreder sig en matta av lavar. Trädskiktet domineras helt av tall, men granar kan även här förekomma som oväxtliga buskar.

Artlista på dominerande arter: Cladonia rangiferina

Cladonia silvatica

Cladonia alpestris

Cetraria islandica

Dicranum scoparium

Calluna vulgaris

Vaccinium vitis-idaea

Vaccinium myrtillus

Pinus sylvestris

Picea abies

Bottenvegetationen består av en matta av lavar och mossor i ungefär lika proportioner. Risen är talrika men tämligen lågavuxna. Tall dominerar i trädskiktet men inslag av gran finns.

Artlista på dominerande arter: Cladonia rangiferina

Cladonia silvatica

Cladonia silvestris

Dicranum scoparium

Pleurozium Schreberi

Vaccinium vitis-idaea

Vaccinium myrtillus

Calluna vulgaris

Empetrum nigrum

Melampyrum silvaticum

Pinus silvestris

Picea abies

4. Normal vacciniumskog

Bottenvegetationen består av en matta av mossor. Blåbär förekommer rik- ligt och även lingon, ljung förekommer mera sparsamt. I trädskiktet finns tall och gran.

Artlista på dominerande arter: Dicranum scoparium

Pleurozium Sohreberi

Vaccinium myrtillus

Vaccinium vitis-idaea

Empetrum nigrum

Melampyrum silvaticum

Pinus silvestris

Picea abies

5. Dryopterisskog

Bottenvegetationen består av en tät och frodig matta av mossor. Fältskiktet består av blåbär och lingon i stor myckenhet, samt träjon. I trädskiktet do- minerar gran med inslag av tall, vidare finns i buskskiktet inslag av en, oxel och rönn.

Artlista på dominerande arter: Dicranum scoparium

Pleurozium Schreberi

Hylocomium splendens

Polytrichum commune

Vaccinium myrtillus

Vaccinium vitis-idaea

Dryopteris filix-mas

Melampyrum silvaticum

Picea abies

Pinus silvestris

Juniperus communis

Sorbus aucuparia

Sorbus intermedia

6. Lågörtskog

På en matta av mossor växer rikligt med gräs, där finns även inslag av träjon och örter. Trädskiktet består av gran, i buskskiktet finns inslag av rönn, ek, oxel och en.

Artlista på dominerande arter: Dicranum scoparium

Pleurozium Schreberi

Hylocomium splendens

Deschampsia flexuosa

Calamagrostis arundinacea

Dryopteris Filix-mas

Maianthemum bifolium

Paris quadrifolia

Melampyrum sylvaticum

Picea abies

Sorbus aucuparia

Sorbus intermedia

Juniperus communis

Quercus robur

7. Högörtskog

Här finns rikligt med högvuxna örter. Stråk med lingon och blåbär som är höga och frodiga förekommer. Trädskiktet består av lövträd.

Artlista på dominerande arter: Anthoxanthum odoratum

Convallaria majalis

Hypericum hirsutum

Potentilla erecta

Melampyrum pratense

Solidago virgaurea

Maianthemum bifolium

Quercus robur

Betula verrucosa

Corylus avellana

Populus tremula

Praxinus excelsior

8. Mossmarker

Inom reservatet finns ett flertal mossar, vilka samtliga uppvisar samma karak- tär. Tre stora mosseområden finns: 1) ett beläget längst i norr med bl.a. Stora Lummermossen, 2) ett beläget norr om egen. domen Rossbäck med bl.a. Ibbe- mossen samt 3) ett beläget i sydväst med bl.a. Vitgölsmossen. Dessutom finns över hela området ett stort antal mindre mossar.

Beskrivning:

Mossen skiljs från fastmarken av laggen, vilken är ett fuktigare område av

kärrnatur. Innanför laggen kommer oftast en kantskog med tall, skvattram,

blåbär m.m. Resten av mossen utgörs av mosse planet med tuvor och höljor.

Artlista på dominerande arter:

Kantskog: Olika Sphagnumarter

Ledum palustre

Vaccinium uliginosum

Vaccinium myrtillus

Vaccinium vitis-idaea

Andromeda polifolia

Oxicoccus quadripetalus

Empetrum nigrum

Calluna vulgaris

Erica tetralix

Rubus chamaemorus

Lagg: Olika Sphagnumarter

Eriophorum vaginatum

Myrica gale

Olika Carexarter

Caltha palustris

Comarum palustre

Menyanthes trifoliate

Peucedanum palustre

Betula pubescens

Mosseplanet: Olika Sphagaumarter

Calluna vulgaris

Erica tetralix

Rubus chamaemorus

Betula nana

Drosera rotundifolia

Drosera anglica

Drosera intermedia

Oxicoccus quadripetalus

9. Inägor

Inägorna består huvudsakligen av åkermark i anslutning till gårdar.

10. Sjöar Se sjöinventering.

Skogsbeståndskartering

En skogsbeståndskarta har även gjorts, med syftet att få en över blick över den geografiska åldersfördelningen.

Ålderstyper:

1. kalhyggen 0 år

2 nyplanteringar 1 - 10 år 3. ung skog 10 - 60 år 4. fullvuxen skog 60 - 140 år

5. små olikåldriga bestånd, vilka huvudsakligen härrör från stormfällningar

6. Impediment

Kommentarer till vegetationskartan

Naturreservatet har uppdelata i åtta delområden, vars avgränsningar framgår av översiktskartan.

Delområde 1

Detta område sträcker sig från den norra gränsen till Stora Lummer-mossen.

Området är ur turistsynpunkt inte speciellt attraktivt. Det är lite besökt myc- ket beroende på att det är avsides beläget. Där finns inga sjöar, och kalhyg- gen plus ungskog upptar stora arealer. För bärplockare kan området vara in- tressant, speciellt då längst i norr samt området nordost om Stora Lummer- mossen, där det är gott om bärris.

Delområde 2

Detta är ett välbesökt område, i huvudsak kring Lilla Havsjön, vilken har en populär badplats. Längst i väster finns skogvaktar-bostället Havsjöberg med intilliggande åkermarker. Här finns även områdets enda högörtskog, i anslut- ning till åkermarken. I arean med lågörtskog samt öster och sydöst därom finns upptrampade men dåligt markerade promenadstigar, vilka i första hand används av dem som bor i den tämligen nyuppförda semesterbyn i närheten av området (c:a 1 km söder om Havsjöberg).

I norr finns den trolska Stora Lummersjön omgiven av Stora Lummermossen.

Området i öster har ett lågt attraktionsvärde, där finns ett antal brunvattensgö- lar. På stranden till vissa av dem växer samtliga Drosera-arter, t.ex. Kosjön.

På sluttningarna ner mot Kvigsjön finns inslag av sumpskog med vitmosse- fläckar.

Delområde 3

Detta område är jämförelsevis svagt kuperat och upptas till stor del av mosse- marker, Södra och Norra Ibbemossen, Pigkärret m.fl. I närheten av Svansjön finns stora kalhyggen.

I väster och öster ligger de privata egendomarna Rossbäck respektive Svansjö kvarn insprängda i reservatet.

Besöksfrekvensen är låg och detta är förståeligt, då få attraktioner finns inom området men p.g.a. sjöarnas (Ibbesjön, Svansjön, Stora Grubbsjön och Lilla Grubbsjön) närhet till semesterbyn borde dessa i framtiden kunna göras popu- lärare.

Delområde 4

Alvasjön plus en smal bit av stranden runt hela sjön tillhör inte reservatet

Alvasjön är i nordväst och sydöst omgiven av höga åsar, sto delar av dessa

är kalhuggna. Vid Sjöbolet kan den tämligen sällsynta brandnävan (Cera-

nium lanuginosum) hittas. I nordväst finns riklig tillgång på bärris.

Delområde 5

Detta är den mest besökta delen av Hökensås. Det är ett vackert åsrikt om- råde med många stora sjöar. En förklaring till den höga be söksfrekvensen är förutom områdets skönhet dess lättillgänglighet. Förslitningen är också högst här, speciellt i närheten av Stora Öja sjön - Göl 39. Här är all botten- vegetation borta och jorden ligger bar. En del av området mellan Stora och Lilla Öjasjön är tidigare brandhärjat. Tallarna är svedda och markvegetatio- nen har ännu inte återhämtat sig. Mellan Nord och Sydvattnet finns Hökens- ås äldsta och mycket vackra tallskog.

I området mellan Strandgölen och Enesjön i söder, och Öjasjöarna i norr, är vegetationen mycket slitagekänslig då bottenvegetationen huvudsakligen ut- görs av lavar. Detta i samband med den höga besöksfrekvensen kan få ödes- digra följder för vegetationen om inte slitaget minskas. Promenader i detta område bör begränsas till välplanerade och välunderhållna stigar, Området öster om sjöarna är tämligen platt och upptas huvudsakligen av äldre skog.

Delområde 6

En del stora kalhyggen i de centrala delarna förtar områdets intryck av orörd- het. Enligt författarens subjektiva intryck är annars detta den vackraste delen av Hökensås naturreservat, med betoning på sjöarna i norr och söder.

Det är förvånande att denna del besöks i så ringa grad, men den dåliga skylt- ningen kan medföra svårigheter att orientera sig i dessa delar.

På mossen vid Bottenlösen kan man hitta den västliga arten klockljung (Eri- ca tetralix) sida vid sida med den östliga arten skvattram (Ledum palustre). I området finns en stor dödisgrop, den återfinns längst upp till vänster på kart- blad 17. Längs reservatets östra gräns är förekomsten av bärris stor.

Delområde 7

Ett platt landskap med övervägande äldre skog, i vilken avverkning har på- börjats på vissa håll. Ett tämligen oattraktivt område där stora ytor upptas av mossar, varav Vitgölsmossen är den största. På denna mosse kan man hitta gott om dvärgbjörk (Betula nana). Söder och väster om Hästsjön före- kommer bärris i riklig mängd.

Delområde 8

Detta är det ur slitagesynpunkt känsligaste området, med lavar som domine- rar i bottenvegetationen, men då besöksgraden är ringa torde inga problem uppstå. Den karga Svedmon, som upptar större delen av området, avlöses i sydväst av en rikare vegetationstyp med Vaccinium-arter.

Längst i söder finns ett mycket kuperat och vackert område. En promenadstig här vore att rekommendera, dock måste dess avlägsenhet beaktas.

De inslag av trädgårdslupiner man kan iakttaga i södra delen härrör från det gamla skogvaktarbostället "Englandsmossen".

I östra delen ligger Falkens grav - en stråtrövares sista viloplats, med lokal- historisk anknytning.

De små sjöar som finns inom området är dystrofa.

SJÖINVENTERING

Allmänt

Hökensås naturreservat innehåller ett 50-tal sjöar. De flesta är tämligen små och oligotrofa med Lobelia dortmanna som karaktärsväxt.

Undantag finns, Bredsjön och Alvasjön är tämligen stora men Bredsjön in- går bara till hälften, och Alvasjön gränsar endast till reservatet. De minsta gölarna är ofta dystrofa, t.ex. Kärringgölen och Kogölen. Stora Lummersjön i norr lutar åt det eutrofa hållet, med. stark igenväxning.

De är lätt tillgängliga för fiske, förutom att det vid, vissa sjöar ligger kvar rester efter skogsavverkning på stränderna och i vattnet.

De sjöar, i vilka fisk är utsatt, är samtliga rotenonbehandlade och många av dem är kalkade.

Några av sjöarna föreligger i primärtillstånd. och är därför intressanta.

Sjöarna har cirka 100.000 besökare per år, varav 10.000 köper fiske kort.

Till Sydvattnet, Enesjön och Rödsjön finns båtar att hyra.

Någon sänkning av sjöarna har inte förekommit systematiskt. I vissa fall har en upprensning av avloppen från sjöarna skett, vilket har lett till en sänkning.

X = fiske tillåtet.

R = rotenonbehandling utförd; i de fall där mer än ett R förekommer är behandlingen utförd mer än en gång.

K = kalkning utförd.

Enligt en undersökning gjord i april 1975 överstiger pH i alla sjöarna värdet 6.

Sjöar

Stora Lummersjön

Denna sjö befinner sig i primärtillstånd, d.v.s. sjön är varken kalkad eller rotenonbehandlad eller på något annat sätt behandlad. Sjön är inte upplåten för fiske, den är därför tämligen obesökt, också beroende på att den inte heller är speciellt lämpad för bad.

Ett brett Sphagnumbälte med inslag av Erica tetralix och Phragmites com- munis går runt sjön. Utanför detta går ett likaså brett bälte av carex med in- slag av Equisetum fluviatile och Menyanthes trifoliata. Scirpus lacustris förekommer i flockar här och var. Nympaea alba är tämligen riklig.

Sjön är tämligen igenväxt och den kan nog betraktas som mer åt det eutrofa hållet än åt det oligotrofa.

Kosjön

En dystrof göl med obetydlig vattenvegetation. Ett smalt bälte Sphagnum går runt gölen, bevuxet med Oxycoccus quadripetalus. På Sphagnumöar i gölen finns Drosera rotundifolia och Drosera anglica.

Stora Havsjön K, R

Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba, Nuphar lutea. I vikar finns en kraftigare vegetation be- stående av Phragmites communis, Scirpus lacustris, Polygonum amphi- bium.

Slitaget runt sjön är ringa utom på östra sidan, där en parkerings plats finns uppkörd; från denna leder en bred stig ner till sjön.

Lilla Havsjön X, K, R, R

Vattenvegetationen är sparsam bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Polygonum amphibium.

Östra sidan är en populär badplats, där simskola anordnas på somrarna.

Västra stranden är full av rester efter avverkning; dessa kvistar och gre- nar ligger även i vattnet och kan väsentligt försvåra fisket.

Stora Grubbsjön X, K, R

Vattenvegetationen är måttlig9 bestående av Carex, Phragmites communis, Nymphaea alba, Nuphar lutea. I väster blir vegetationen rikare och där av- slutas sjön i våtmarker med Vaccinium uliginosum, Myrica gale. Stränder- na är utom på den västra sidan minerogena.

Lilla Grubbsjön X, K, R

Vattenvegetationen är sparsam, den består av Carex, Nymphaea alba. Slita-

get är måttligt runt sjön.

Kvigsjön

Kvigsjön är dystrof. Runt sjön går ett Sphagnumbälte, vegetationen på det- ta består av Rubus chamaemorus, Oxicoccus quadripetalus, Drosera cotun- difolia, Drosera anglica. Vattenvegetationen är mycket sparsam och består av Carex.

En svagt upptrampad stig går runt sjön. I skogen ovan sjön finns inslag av sumpskog med Sphagnumfläckar.

Svansjön

Vattenvegetationen är måttlig och består av Carex, Scirpus lacustris, Poly- gonum amphibium, Equisetum fluviatile, Nuphar lutea. I södra viken är vegetationen riklig, bestående av Nuphar lutea, Nymphaea alba, Polygo- num amphibium, Equisetum fluviatile. Runt sjön finns rikligt med Vacci- nium uliginosum, Myrica gale, Ledum palustre på en bädd av Sphagnum.

Stora kalhyggen omger sjön förutom i öster.

Delar av sjön ingår i den privata egendomen Svanasjö kvarn.

Ibbesjön X, K, R

Vattenvegetationen är måttlig. Ett smalt bälte med Sphagnum går runt sjön, på detta växer Eriophorum vaginatum, Myrica gale, Ledum palustre. Utan- för kommer ett Carexbälte. Nymphaea alba förekommer tämligen rikligt.

Dessutom förekommer Polygonum amphibium, Menyanthes trifoliata, Equi- setum fluviatile. Sjön omges av många björkar, och björk beståndet fortsät- ter längs bäcken som går från sjön.

Skinnaregölen X, K, R

Skinnaregölen är en dystrof sjö. Öster om sjön finns ett brett bälte med Le- dum palustre detta efterföljs av Vaccinium uliginosum, Rubus chamaemo- rus närmare sjön. Vattenvegetationen är obefintlig.

Omgivningen är platt. Stränderna är minerogena. Förslitningen är måttlig.

En vacker, tyst och trolsk sjö.

Kroksjön X, K, R

Detta är en relativt grund sjö, stora delar täcks av Nymphaea alba, i övrigt är vattenvegetationen måttlig och består av Carex, Phragmites communis.

Sjön omges i öst och nordväst av kuperad terräng. Södra stranden är starkt sliten.

En vacker sjö.

Björnsjön X, K, R

Vattenvegetationen är måttlig och består av Carex. Fläckvisa inslag av Lo-

belia dortmanna finns i nordost, av Polygonum amphibium i norr och av

Nuphar lutea i söder.

Björnsjön är en vacker sjö med vacker gammal tallskog på norra sidan.

Marken på kullarna på norra sidan är starkt försliten, för övrigt är förslit- ningen måttlig.

Norra Laxgölen X, K, R

Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Nuphar lutea, Nymp- haea alba, Menyanthes trifoliata. Enstaka björkar finns runt sjön.

Stränderna är organogena och mycket djupa. På västra sidan är strandslutt- ningarna branta. Mellan Norra och Södra Laxgölen finns ett litet sumpskogs- område med inslag av lövträd. Stark förslitning i söder.

En vacker sjö.

Södra Laxgölen X, K, R

Vattenvegetationen är obetydlig utom i östra och västra viken, där Phrag- mites communis respektive Carex förekommer rikligt. Annars finns endast gles Lobelia dortmanna med enstaka inslag av Polygonum amphibium.

En röjning borde till, då mycket skräp från avverkningar ligger runt strän- derna. Stränderna är branta. Östra och västra stränderna är mycket slitna.

Annars är detta en mycket vacker sjö.

Sänksjön X, K, R

Vattenvegetationen är sparsam, bestående av Carex i ett smalt bälte med inslag av enstaka Lobelia dortmanna och Lysimachia thyrsiflora. På väs- tra sidan finns sandstrand, där badmöjligheterna är förträffliga, annars är stranden organogen. På södra sidan ligger ett stort kalhygge. Skogen runt sjön är tämligen ung, markvegetationen är starkt försliten, speciellt i anslut- ning till parkeringsplatsen.

Stora Öjasjön X, R, R

Vattenvegetationen är tämligen riklig, bestående av Phragmites communis, Scirpus lacustris, Carex, Polygonum amphibium. På strandkanten växer Eriophorum vaginatum, Myrica gale, Ledum palustre, Stratiotes aloides lär finnas i denna sjö (författaren kunde inte upptäcka något exemplar). I sjön finns en mindre ö, där storlom häckar.

Förslitningen är mycket stark runt hela sjön, speciellt mot göl 39, där hela strandsluttningen saknar vegetation. Denna sjö är den mest besökta och det har följaktligen satt sina spår på omgivningen.

Lilla Öjasjön X, R, R

Vegetationen är mycket kraftig, och sjön håller på att växa igen. Speciellt på västra och norra sidan är igenväxningen stark. Vegetationen består av Phragmites communis, Carex, Polygonum amphibium, Nympaea alba.

Omgivningen är kuperad, sjön har organogena stränder.

Göl 39 X, K, R

Detta är en dystrof sjö. Ett Sphagnumbälte omger sjön, i sjön finns även Sphagnumöar. Där växer björksly, Droseraarter, Carex. Vid strandkanten dominerar Carex. Vattenvegetationen är obefintlig. Stränderna är minero- gena. Som tidigare nämnts, är även denna sjö mycket frekventerad, och detta har ävenså här gjort sina spår i omgivningen.

Nordvattnet X, R, R

Vattenvegetationen är riklig i södra änden, bestående av Phragmites com- munis, Butomus umbellatus, Scirpus lacustris, Lobelia dortmanna, Nymp- haea alba. För övrigt är vattenvegetationen tämligen riklig, bestående av Scirpus lacustris, Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba.

Omgivningen är vackert kullig med gammal skog. Förslitningen är mått- lig. En vacker sjö.

Sydvattnet X, R

Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Nuphar lutea, Scirpus lacustris, enstaka ruggar av Phragmites communis finns.

Stranden är organogen, förutom på vissa ställen, där den är av sand. Väs- tra stranden är sluttande. Norra stranden är en starkt försliten ås, där växer de äldsta tallarna inom reservatet. Dessa avverkas inte och har stått i flera hundra år.

En vacker sjö.

Enesjön X, R

En måttlig vegetation av Scirpus lacustris och Lobelia dortmanna förekom- mer också. I sundet till Sydvattnet finns kraftiga bestånd av Phragmites com- munis. Stränderna är organogena, förutom vissa inslag av sand. Det omgiv- ande landskapet är kuperat och starkt förslitet.

Bredsjön K Denna sjö ingår endast till viss del i reservatet.

I förhållande till sjöns storlek är vattenvegetationen ringa. I söder finns ett brett bälte Phragmites communis med inslag av Lobelia dortmanna. Runt hela sjön finns Carex och Phragmites communis. På östra sidan utanför re- servatet ligger en fritidsby.

Abborrgölen

På stranden växer rikligt med Erica tetralix. Vattenvegetationen är måttlig

och består av Menyanthes trifoliata, Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea

alba, Nuphar lutea. Östra stranden är starkt sluttande. Förslitningen är mått-

lig, en upptrampad stig går runt sjön.

Östra Prinssjön X, K

Den är sänkt cirka 1 m. Sänkningen har haft en förfulande effekt på strän- derna, speciellt den norra, då de blivit mycket långa och utdragna. Fram till den tidigare strandlinjen växer björksly, Myrica gale, Drosera interme- dia, Drosera rotundifolia. Från den tidigare strandlinjen ner till den nuvar- ande finns ingen vegetation att tala om. Vid vattenlinjen håller en gungfly på att bildas. Vattenvegetationen är mycket sparsam med enstaka Nymp- haea alba.

Södra Prinssjön X, K

Även denna sjö är sänkt, vilket är naturligt, då den är förbunden med Östra Prinssjön. Strandvegetationen är även här obefintlig, detta gäller även vat- tenvegetationen. Stora björkar kantar sjön. Slitaget är måttligt, en smal stig går runt sjön.

Strandgölen X, K, R

Den är sänkt cirka 1 m. Östra och södra stranden har stenbotten.

Strand och vattenvegetationen är mycket sparsam, bestående av Juncus, Lobelia dortmanna, Carex, Erica tetralix. Nordöst om sjön på mossen finns ett parti död skog, antagligen förorsakad av de kontinuerliga över- svämningar, som med vissa års mellanrum inträffar i sjön.

Bottenlösen

Bottenlösen är en dystrof sjö. Söder om den ligger stora mossmarker, där kan man hitta den östliga arten Ledum palustre sida vid sida med den väst- liga arten Erica tetralix. Detta kan man visserligen göra även på andra stäl- len, men här förekommer de i stor myckenhet. Sjön är svår att ta sig till men det är värt besväret, ty den är mycket vacker.

Rödsjön X Denna sjö är som ovan angivits varken kalkad eller rotenonbehandlad, den har ett naturligt öringbestånd.

Vattenvegetationen är måttlig med ett brett bälte Carex i sydvästra och nor- ra delen. Polygonum amphibium förekommer även rikligt med inslag av Lobelia dortmanna.

Stränderna är minerogena och tvärdjupa. Två åsar på västra sidan är bevux- na med björk. Åsen på östra sidan är starkt försliten. En vacker sjö.

Lövsjön X, K, R

Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Ly- simachia thyrsiflora, Nuphar lutea.

Stränderna är minerogena. Förslitningen är ringa.

Bastugölen X, K, R

Vattenvegetationen är sparsam, bestående av ett smalt bälte Carex med in-

slag av Lobelia dortmanna, Typha latifolia, Typha angustifolia. I vikarna

växer Nymphaea alba och Nuphar lutea, Enstaka albuskar växer runt sjön.

En vacker sjö med branta minerogena stränder utom i öster där terrängen är platt. På norra sidan finns en sandstrand.

Hästsjön X, K, R

Vattenvegetationen är måttlig, bestående av Carex, Lobelia dortmanna, Nymphaea alba, Polygonum amphibium, Menyanthes trifoliata. Närmast stranden finns ett smalt bälte med Sphagnum.

Förslitningen är måttlig med en tydligt upptrampad stig runt sjön.

Gållsjön

En grund dystrof sjö. Vattenvegetationen är obefintlig, runt sjön går ett ganska brett Sphagnumbälte med riklig vegetation av Rubus chamaemo- rus, Oxyooccus quadripetalus. Väster om sjön ligger en tallmosse med riklig vegetation av Ledum palustre.

Norra och Södra Englandssjöarna

Dessa sjöar är båda dystrofa. De är omgärdade av mossmarker utom längst i norr. Ett Sphagnumbälte går runt sjöarna och har bildat gungfly. Sphag- numbältet är bevuxet med Droseraarter, Rubus chamaemorus, Oxycoccus quadripetalus, Erica tetralix, Carex. I mossen väster om Norra Englandssjön är dikning utförd men detta är numera så gott som igenvuxet.

Vattenvegetationen är obefintlig. Förslitningen är också obefintlig. Söder och öster om Södra Englandssjön finns åsar med skog. Båda sjöarna är vackra.

Vitgölen

Vitgölen ligger helt inbäddad i den stora Vitgölsmossen och man kan anta att den bildats ur en tidigare hölja.

Vattenvegetationen är mycket sparsam, den består huvudsakligen av Carex.

Den är svår att ta sig ut till.

De arter som har tagits upp under respektive sjöar är de dominerande. Här- under följer en lista på arter som förekommer i de flesta av sjöarna.

Lobelia dortmanna

Phragmites communis

Scirpus lacustris

Polygonum amphibium

Menyanthes trifoliate

Equisetum fluviatile

Nymphaea alba

Nuphar lutea

Carex-arter

FAUNISTISK INVENTERING

Allmänt

Syftet var att studera djurlivet speciellt med avseende på för störningar käns- liga arter. Då kommer huvudsakligen sjöfågellivet ifråga, då det har utsatts för den mest påtagliga störningen genom den kraftiga turisttillströmningen till sjöarna. Som underlagsmaterial har intervjuer av med trakten synnerligen bekanta personer samt egna observationer under sommaren 1975 använts.

Fåglar

Storlom

Tidigare var storlommen en vanlig fågel på Hökensås. 6 par häckade årli- gen i Nordvattnet, Sydvattnet, Öjasjöarna, Bredsjön och Alvasjön, 1968 fanns endast 2 häckande par.

1975 iakttogs. även då 2 häckande par, i Stora Öjasjön och Enesjön, varav åtminstone den i Stora Öjasjön resulterade i 1 unge. I Enesjön sågs endast ruvande fåglar. I båda dessa fall häckade fåglarna på holmar.

Storlommen häckar som bekant alldeles vid strandkanten. Den överger lätt sitt bo vid yttre störningar. Det bör noteras att den är starkt revirhävdande (ett par per sjö). För närvarande tycks tendensen vara den att häckningarna endast lyckas i större sjöar med holmar, där den kan häcka ostörd. Denna hypotes stärks ytterligare av att storlommar iakttogs även i andra sjöar, men bildade då små grupper, vilket är ett vanligt beteende vid misslyckad häck- ning.

Knipa

Knipan är den enda sjöfågel som kan sägas vara vanlig på Hökensås. Den förekommer i de flesta av sjöarna, detta beror troligen på att den är hålbyg- gare och därför kan häcka ostört. Gott om uppsatta knipholkar har slagit ut väl. De flesta knipfamiljer innehåller mer än 8 ungar, vilket visar att repro- duktionen är god.

Gräsand

Gräsanden var tidigare mycket vanlig, vilket den årliga andjakten vittnar om.

I Sydvattnet och Enesjön fanns årligen 5 kullar, 1968 fanns 1 kull.

I Nordvattnet fanns årligen 2 kullar, 1968 fanns ingen.

I Stora Öjasjön fanns årligen 5 kullar, 1968 fanns ingen.

I Ibbesjön och Rödsjön fanns årligen vardera minst 1 kull, 1968 fanns ingen kull.

I Stora Lummersjön fanns årligen 3 kullar. (Sjön befinner sig i primärtill- stånd.) 1968 fanns 3 kullar.

I Prinssjöarna fanns årligen 3 4 kullar, 1968 fanns ingen.

1975 upptäcktes av författaren endast vid Bastusjön 1 kull.

Orsaker. till den starka nedgången av gräsänder är svår att förstå.

Att beståndet i Stora Lummersjön, vilket enligt tidigare iakttagare är oför- ändrat, kan peka på att rotenonbehandlingen spelar in.

Grågås

Grågås har tidigare häckat på småöar i Sydvattnet. I Stora Öjasjön förekom ett försök till häckning 1972.

Enligt uppgift matas grågäss av privatpersoner under vintern. De stryker sedan omkring i reservatet under sommaren.

Canadagås

Canadagäss har tidigare iakttagits häckande vid Lövsjön och Bastugölen, även tillfälligt vid Rödsjön. De är numera sällsynta gäster i reservatet.

Under sommaren 1975 sågs överhuvud taget inga canadagäss.

Häger

Hägern är en fågel, som är tämligen allmän i Hökensås, främst då vid sjöar- na. Vid Källefalls fiskodlingsanstalt norr om området rapporteras häckande kolonier.

De fåglar som påträffas i reservatet kan härröra från dessa.

Trana

Tranor har väl aldrig varit någon vanlig syn på Hökensås, men de har dock förekommit, bl.a. i Sydvattnet, Vitgölsmaderna och Lummer mossen, 1975 fanns tranor åtminstone i Lummermossen.

Fiskgjuse

Fiskgjusen hörde tidigare till Hökensås karaktärsfåglar, men då avskjutning pågått vid fiskodlingsanstalten Källefall, har de praktiskt taget försvunnit.

1975 fanns endast ett häckande fiskgjusepar. Häckningen resulterade i 2 un- gar.

Detta par har häckat på samma ställe de sista fem åren, dessförinnan var om- rådet helt utan fiskgjuse ett fem-tal år.

Ormvråk

Ormvråk är tämligen vanlig.

Bivråk

Bivråk förekommer sparsamt.

Sparvhök

Sparvhök förekommer allmänt.

Duvhök

Duvhök är mycket sällsynt, enstaka par har setts under årens lopp.

Ugglor

Pärluggla och kattuggla finns.

Tjäder och Orre

Tjäder och orre-populationerna har minskat men de förekommer sparsamt.

Minskningen började redan på 40-talet, och kan sättas i samband med den allmänna minskningen av tjäder och orre i Sverige.

Korp

Korpen förekom inte i Hökensås före 40-talet. Den har sedan dess stadigt ökat i antal och är numera vanlig.

Småfågel

Trädpiplärkan är en karaktärsfågel i skogarna liksom sädesärlan vid sjöar- na. 1974 häckade forsärlan inom området.

Däggdjur

Bland rovdjur förekommer iller, räv och mink, varav minken har blivit van- ligare. Lodjur kan ströva genom området. Älg och rådjur finns. Speciellt älgen är tämligen vanlig.

Kuriosa: Sommaren 1975 iakttogs en älgko med tre årskalvar, vilket inte är så vanligt.

Fisk

Före 20-talet fanns endast abborre, mört och laxöring i sjöarna. I folkmun sägs det att anledningen till att gäddan spred sig i sjöarna är denna:

I Rossbäcken fanns gäddor, och när den en gång torkade ut räddade en djur- vän de gäddyngel som fanns där och slängde dessa i den lilla gölen norr om Bredsjön. Dessa förökade sig och spred sig raskt till samtliga sjöar utom Rödsjön. 1957 arrenderade Skaraborgs läns hushållningssällskap sjöarna.

Dessa rotenonbehandlades och laxfiskar sattes ut. Gädda finns dock kvar i vissa av sjöarna, bland annat Sydvattnet, Enesjön och Nordvattnet.

I Rödsjön finns en naturlig öringstam och sjön har inte behandlats.

Den inplanterade fisken i de andra sjöarna består av:

Regnbåge 35%

Bäckröding 35%

De resterande består av laxöring plus några få procent blandningar.

SOCIOLOGISK UNDERSÖKNING

Allmänt

Syftet med denna undersökning var att få en uppfattning om allmänna önske- mål och synpunkter på reservatet.

Frågornas formulering utarbetades i samråd med Länsstyrelsen i Skaraborgs län, naturvårdsenheten.

68 av de sammanlagt 78 tillfrågade avgav sina synpunkter under tiden 14 - 18 juli., utanför kiosken vid semesterbyn, vilken var den avsevärt närmast belägna "handelsboden" till reservatet.

Vädret var under denna tid varmt och soligt. Samtliga kioskkunder tillfrå- gades om de ville medverka i undersökningen. Någon urskiljning har så- ledes icke gjorts, med undantag av barn. De flesta som tackade nej motive- rade detta med att de nyss hade kommit, att de endast var på genomresa el- ler att de inte var särskilt bekanta med reservatet som helhet. De övriga 10 tillfrågades under de första veckorna i juli vid olika tillfällen i samband med fältarbete.

Denna metod övergavs p.g.a. att den dels var alldeles för tidsödande, dels att urvalet blev skevt då 90 % av de tillfrågade var fiskare, vilka påträffa- des vid olika sjöar.

Föreliggande enkätundersökning gör inte anspråk på att vara fullständig, utan att tjäna som en vägledning, och saknar därmed inte betydelse.

Endast frågorna 3 och 7 har besvarats av samtliga med endast ett alterna- tiv.

Fråga 4 har ej besvarats av 9 personer.

Frågorna 1, 2 och 5 har i många fall besvarats med mer än ett alternativ.

I det följande presenteras varje fråga, svarsalternativen samt antalen svar

av olika kategorier. I stapeldiagraminen redovisas den procentuella fördel-

ningen av svar.

Fråga 8.

Övriga synpunkter och önskemål.

Samtliga synpunkter som angavs har nedan angivits, även de som man kan tycka inte har med själva reservatet att göra.

Mer fisk i sjöarna 8

Mer information om området 8

Kaffestuga eller grillbar i närheten till reservatet 6

Allt är till full belåtenhet 3

Badplats anordnas vid Bastugölen 2

Öppna alla vägar, för trafik 2

En kiosk vid Lilla Havsjön 2

Billigare fiskekort 2

Bättre utrustad campingplats 1

Fler fasta bord och stolar vid sjöarna 1 Minigolfbana i anslutning till reservatet 1

Bättre underhållna vägar 1

Det finns för mycket gädda i Nordvattnet 1 Tältning borde vara tillåten inom reservatet 1 Ett fiskekort som gäller alla sjöarna 1

Årskort på fiske 1

Maskfiskeförbud 1 Eldstäder, och eldning tillåten inom reservatet 1

Båtar att hyra i alla sjöarna 1

Byggnadslov inom området för ortsbefolkningen 1

FÖRSLAG

Skogsbruk

Ett ganska intensivt skogsbruk bedrivs i området. Detta rimmar dåligt med. inne- börden av ett naturreservat.

Innan avverkning sker bör samråd äga rum med länsstyrelsen, så att en differen- tiering av skogsskötseln kommer till stånd med hänsynstagande till djurliv, vege- tation, rekreation och landskapsbild. Bland begränsningar och särskilda hänsyn vid skogsskötseln kan nämnas sparande av boträd, bevarande av skogsfågelns lek- platser, begränsningar av slutavverkningsytor, gallringshuggning, sparande av frö- trädställningar samt bortstädning av grövre hyggesavfall. Särskild omsorg bör äg- nas åt sjö- och vägnära områden samt områden utmed stigar och vid andra frek- venterade platser. Hänsyn bör även tas till bär- och svamplokaler. Ytterligare ut- byggnad av vägnätet bör ej ske. Nydikning samt hyggesplöjning skall ej vidtas. I de lavrika skogarna bör slutavverkningar i möjligaste mån undvikas. Vid drivning av virke bör de känsliga lav- och myrmarkerna undvikas. Uppkomna markskador skall repareras.

Sjöar

Sjöarna utnyttjas för närvarande ojämnt. Ett fåtal är mycket hårt belastade, andra knappast alls. En hårdare satsning på vissa nu dåligt besökta sjöar, eller delar av sjöar, skulle medföra en önskad belastningsutjämning. I vissa fall skulle detta kun- na ske genom att fler vägar öppnades. Hänsyn måste därvid tas till andra naturvär- den.

Stränderna måste göras vänliga, fria från avverkningsrester. På många ställen finns badvänliga sandstränder, vilka med del kan användas, i vissa fall efter smärre för- bättringar. Behovet av ytterligare en anlagd badplats inom reservatet bedöms som, litet. Däremot skulle uppförande av mindre bryggor tjäna dels som alternativ till båtar, dels som fiskeplatser och dessutom kunna användas av badande.

Kalkning, rotenonbehandling, reglering, sänkning eller annan påverkan bör ej ske i de sjöar, där sådana åtgärder ej vidtagits tidigare. Innan åtgärder vidtages i sjöar- na bör samråd ske med länsstyrelsen.

Beträffande sjöarnas status bör kontakt tas med fil.lic. Bruno Berzins vid Limno- logiska institutionen i Lund, som har gjort omfattande undersökningar i ett stort antal sjöar under tiden 1958-1964. Med tanke på fågellivet bör några sjöar undan- dras ett alltför intensivt utnyttjande. Av den anledningen bör fiskeförbud tillgripas årligen under tiden från islossningen till och med början av juli månad i sjöarna Stora och Lilla Öjasjön, Nordvattnet, Sydvattnet och Enesjön.

Fiske

Beträffande kalkning, rotenonbehandling m.m. se ovan. Utsättning av ädelfisk bör

ej ske i fler sjöar. Utsättning av småspigg skulle kunna minska predationen på ädel-

fisk av fågel men huruvida den ökade näringskonkurrensen skulle missgynna ädel-

fisken eller ej, är oklart.

För att underlätta fiske från strand bör "kastluckor" av 10-20 m bredd iordning- ställas och underhållas i strandvegetationen. I vissa fall bör även vattenvegetation borttagas och efterhållas. Som alternativ till dessa "kastluckor" kan även mindre bryggor uppsättas, särskilt vid de sjöar där flugfiske är tillåtet. Under sensomma- ren bör även finnas möjlighet att i någon sjö hyra roddbåt.

Endast Rödsjön har ett fortplantningsdugligt bestånd av ädelfisk. Möjligheten att ed enkla medel iordningställa lekplatser även i andra sjöar bör undersökas. Även fiske efter gädda och abborre torde vara av intresse och bör utvecklas på basis av de naturliga fiskbestånden. Beträffande fiskeförbud se ovan.

För att minska trampskadorna utmed de frekventerade sjöarna bör spångning vid- tagas i de mest utsatta lägena.

Fågelliv

Många fågelarter är mycket känsliga för störningar under häckningstiden, t.ex.

storlom, trana, fiskgjuse och grågås. Då flertalet fritidsfiskare anser att en fred- ning av sjöfågellivet är befogad, synes det lämpligt att vidta åtgärder för att gyn- na dessa arter. Fiskeförbud bör därför införas vid Stora och Lilla Öjasjön, Nord- vattnet. Sydvattnet och Enesjön från islossningen till och med början av juli.

Stora och Lilla Lummersjön bör överhuvud taget inte bli föremål för fiske eller annan påverkan och allmänheten bör inte aktivt ledas dit.

Fiskgjusen häckar i reservatets norra del. Då området är avlägset beläget och oat- traktivt ur turistsynpunkt är störningarna för närvarande obetydliga. Allmänheten bör inte aktivt ledas in i denna del. Vid avverkning skall boträdet sparas, liksom delar av skogen i anslutning därtill. Även enstaka döda, gamla träd bör sparas med tanke på hålbyggare, bl.a. ugglor. Dessutom bör uppsättning av holkar ske.

Eftersom knipan tycks trivas bra bör ytterligare knipholkar uppsättas, då främst vid de sjöar där ej några finns.

Hänsyn till fågellivet bör även tas vid planering av leder, rastplatser, fiskevatten etc.

Slitage

De mest slitagekänsliga delarna är de skarpa lavhedarna samt myrarna. De käns- ligaste delarna bör undvikas i största möjliga utsträckning. Där detta ej är möjligt bör åtgärder vidtagas för att förebygga markskador, t.ex. spångning eller uppma- ning till de besökande att följa stigen. Ett årligt, temporärt fiskeförbud vid vissa sjöar skulle även ge vegetationen möjlighet att återhämta sig i dessa delar. En styr- ning till flera utgångspunkter (parkeringsplatser, fiskesjöar m.m.) samt en kanali- sering till välmarkerade leder med broar och spångar skulle nedbringa markslita- get i området.

Övrigt

Svårigheten att orientera sig inom området är för närvarande ett problem. Stora orienteringstavlor vid de viktigaste vägkorsen av typ: "Ni befinner Er här …"

samt bättre kartinformation är önskvärt.

Överhuvud taget är informationen om reservatet bristfällig. En sammanställning av olika uppgifter och intresseriktningar skulle kunna resultera i en mycket allsi- dig faktabroschyr över reservatet.

Belastningen på reservatet är idag mycket sned. Den stora majoriteten besökare vistas inom ett ganska snävt område, nämligen den västra delen mellan Lilla Hav- sjön och Svedmon. Denna del är också lättast att nå. Här ligger de större sjöarna kring vilka antalet parkeringsplatser kunde spridas. Nu samlas flertalet bilar och människor kring de få som står till buds, vilket medför en mycket stark förslitning på några små arealer. Den östra delen i anslutning till bl.a. Grubbsjöarna, Laxgö- larna och Rödsjön borde utvecklas och göras mer attraktiv än i dagsläget.

Grova, permanenta träbord med bänkar är en bekvämlighet som uppskattas. Rik- tiga eldstäder med vedförråd, där man kan grilla korv m.m. bör uppföras. Fortfa- rande rekommenderas dock eldningsförbud generellt, varvid iordningställda eld- städer utgör undantag. Under särskilda omständigheter, t.ex. långvarig torka, bör totalförbud utfärdas.

Nya spår, stigar och leder bör anläggas. Längderna kan varieras från ca 1,5 km till 20 km. De kortare anläggs med fördel i närheten av semesterbyn. De längre strå- ken läggs med Brandstorpsvägen som nordgräns. Härvid bör den sydvästra delen med Sörmon och Nordmon samt Svedmon undvikas. Däremot är de kulliga partier- na längst i sydost intressanta för besökare och dessutom relativt tåliga. Längs de längre lederna bör rastplatser finnas. Lederna läggs genom de lokalhistoriskt och naturvetenskapligt intressanta delarna. Vid dessa bör informativa skyltar finnas, där besökaren utförligt kan bibringas kunskaper i vad en dödisgrop är, händelser- na bakom Falkens grav, etc.

Om jakt överhuvud taget skall bedrivas inom reservatet bör denna i första hand

ske i den norra, minst besökta delen av reservatet.

I rapporten ingående kartor i skala 1:10 000 utgör särtryck ur Ekonomiska kartan från

Statens Lantmäteriverk, Publiceringstillstånd nr 5278, Liber Kartor, Stockholm.

I rapporten ingående kartor är godkända ur sekretess syn-

punkt för spridning. Statens Lantmäteriverk 1978-11-15.