This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Grönt ljus för bromsmedicin
I mitten av november antog den sydafrikanska regeringen en länge fördröjd plan för behandling av hiv/aids. Bromsmediciner ska, enligt planen, finnas tillgängliga
kostnadsfritt på minst ett behandlingsställe i alla landets 56 hälsovårdsdistrikt inom ett år.
- Det här innebär ett verkligt hopp för miljoner av människor som lever med hiv och för deras familjer, menar lobbyorganisationen Treatment Action Campaign.
Men hiv/aids-aktivister i Östra Kap-provinsen ifrågasätter myndigheternas förmåga att genomföra planen.
Den långa och infekterade debatten kring bromsmediciner, ARV, tog ett stort kliv i rätt riktning i och med att regeringens nya behandlings- och omvårdnadsplan för personer som lever med hiv/aids nu är antagen.
Enligt planen ska bromsmediciner finnas tillgängliga i alla kommuner över hela landet inom fem år. I ljuset av hälsominister Manto Tshabalala-Msimangs många kritiserade uttalanden kring farorna med bromsmediciner, och innovativa idéer om att ingefära, vitlök och afrikansk potatis är bättre hälsokurer än bromsmediciner, innebär planen en välkommen helomvändning för de 5,3 miljoner sydafrikaner som beräknas leva med hiv/aids.
Nationella preventionskampanjer, mobilisering på lokalnivå och stöd till drabbade familjer är ytterligare några av ingredienserna i planen, som under den kommande treårs-perioden har en budget på motsvarande 14 miljarder kronor.
För att myndigheterna ska kunna ro i land programmet utlovas en kraftig satsning på att stärka hälso- och sjukvården. Tusentals läkare och sjuksköterskor ska rekryteras och
sjukvårdspersonal ska genom ett omfattande program erbjudas träning i behandling och användning av de nya läkemedlen. Över hälften av regeringens hiv/aids-budget under de närmsta fem åren ska satsas på förbättring av infrastruktur och på preventiva åtgärder, enligt ett pressmeddelande från regeringen.
Under det nuvarande budgetåret (2003/2004) kommer enligt planen 53 000 personer att erbjudas behandling med bromsmediciner till en kostnad av 2,2 miljarder kronor. 2004/5 ska 188 000 få gratis medicinering, och 2007/08 ska antalet ha stigit till närmare en miljon människor.
Genomförandet av den ambitiösa planen är knappast problemfri trots de extra resurser som skjutits till. I november i år gick fackförbundet för läkare på landsbygden, Rudasa, ut i media och uttryckte oro över säkerheten för patienter, på grund av svårigheterna att rekrytera sjukvårdspersonal till landsbygden. Enligt fackförbundet finns det sjukhus i Östra Kap- provinsen och KwaZulu-Natal som inte har en enda heltidsanställd läkare.
Detaljerna kring hur regeringen kommer att genomföra satsningen på sjukvårdpersonal, och de andra delarna av planen har ännu inte offentliggjorts.
- Planen ser bra ut på papper, men det finns anledning till oro när det gäller rekrytering av personal och uppbyggnad av infrastruktur, säger Xolisa Vitsha, forskare på organisationen PSAM, Public Service Accountability Monitor, i Grahamstown, som granskar
provinsförvaltningens arbete.
Enligt PSAM har hälsodepartementet i Östra Kap-provinsen i sin årsredovisning 2002/03 visat att man bara förmått använda 53 procent av de medel som regeringen tilldelat för hiv/aids-arbete. Men siffrorna är oklara eftersom departementet vid ett senare tillfälle hävdat att 90 procent av budgeten använts. PSAM har också uttryckt oro över hur provinsens system för läkemedelsdistribution, som tidigare kritiserats för korruption och misskötsel av medel, kommer att klara av distributionen av bromsmediciner.
Linda Mafu, taleskvinna för lobbyorganisationen Treatment Action Campaign, TAC, i Östra Kap-provinsen välkomnar regeringsbeslutet, men är skeptisk till de regionala
hälsomyndigheternas förmåga att genomföra planen.
- I Östra Kap-provinsen har det alltid varit svårt att få tillgång till behandling, även inom programmet för att förhindra smitta från mor till barn. Om det här ska lyckas behövs en tydlig tidsplan, men någon sådan har vi inte sett ännu, säger hon.
Åsa Eriksson
