PROJEKTERING AV
MODULSTÄLLNINGAR MED LAYPLAN CAD
DESIGN OF MODULAR SCAFFOLDING WITH LAYPLAN CAD
Joakim Bäcklund
Högskoleingenjör i Byggteknik, 180 hp Examensarbete, 15 hp
Umeå Universitet Ht 2020
Sammanfattning
Ställningsbranschen är generellt sett starkt knuten till byggentreprenörers krav och behov. En ökad utveckling inom digitaliseringen av byggbranschen har satt större press på underentreprenörer i att vara delaktiga i den digitala projektplaneringen.
Med ökade krav från byggentreprenörer på dokumentation och projektering inom ställningsbranschen har programvaror utvecklats för att möta det behovet. En programvara som utvecklats i detta syfte är Layhers koncept vid namn Layplan.
Syftet med denna studie är att belysa hur ställningsentreprenörer samt byggentreprenörer kan gagnas av en mer utbredd implementering av
projekteringsverktyg för byggställningar. Detta genomfördes med hjälp av praktisk modellering i Layplan CAD samt litteraturstudier. Projektet inleddes med att studera litteraturen bakom hur ställning- och byggentreprenörer har arbetat med digitalisering.
Därefter finns det en grundlig genomgång inom de vanligaste komponenterna för en ställning samt monteringsprocessen. Senare i rapporten har denna litteratur i
kombination av modelleringen med byggställningen använts för att belysa vilka fördelarna är med en implementering av Layplan på arbetsplatsen.
Vad denna studie kom fram till var att en implementering av Layplan resulterar i bättre översikt och dokumentation när färdiga modeller projekteras och den tillhörande materiallistan används. Med korrekt användning kan Layplan reducera
logistikkostnader, då materiallistan som genereras vid modellering ger korrekt antal komponenter för varje enskilt projekt.
De mindre konkreta fördelarna från studien är att det minskar risken för missar i
kommunikationen mellan ställningentreprenören och byggentreprenören. När man kan se det färdiga resultatet som en 3D-modell innan monteringen har påbörjats minskar risken att ändringar i utformningen kan behöva ske under montaget av ställningen. De eventuella ändringar som byggentreprenören anses behöva göras på ställningen kan då ske i planeringsfasen och då inte under/efter produktionsfasen av byggställningen.
Med detta i åtanke kommer man till frågan huruvida Layplan är en bra investering.
Vad denna studie kom fram till är att för större till medelstora företag kan Layplan vara en bra investering som lönar sig i längden. För mindre företag kan det behövas fortsatta studier om den initiala kostnaden i tid och pengar kan generera värde.
Abstract
The scaffolding industry historically has had strong ties to the needs of contractors who work in construction. The increased implementation of digital project planning has led to a greater need for subcontractors to be part of this process. With rising demands from contractors for improved documentation and BIM-compatibility, Layher has developed a software concept, called Layplan, which can be used to aid with this process.
Therefore, the purpose of this thesis is to investigate the advantages of implementation of digital tools in scaffolding. As part of this, a literature review will be conducted, and practical modelling of scaffolding will be conducted, primarily using Layplan CAD. To aid in the reader's understanding of this subject there is a thorough
description of the usual components and the building process of scaffolding. Initially, the focus of this thesis concerned studying the ways in which the construction and scaffolding industries currently use digitalisation in their usual work practice. Then this process was combined with results from practical modelling in order to
demonstrate the advantages of scaffolding contractors using these tools in their everyday work practice.
One key finding of the present research was that the improved documentation digitalisation enables, can provide better oversight within day to day operations.
When used optimally, Layplan can reduce the cost of logistics and enable contractors to predict more accurately the material requirements for each individual project. This approach also provides indirect advantages within the construction or scaffolding industry: it enables improved communication and also offers a way of ensuring that the completed project is as close to what the contractors had originally envisioned as possible. As contractors will be able to see the finished product as a 3D-model, it is likely that there will be fewer changes required to the project once scaffolding has been completed. With this approach, any modifications required can be made in the planning phase instead of during or after the production phase of the scaffolding.
Bearing this in mind, consideration needs to be given to the cost and benefits of contractors investing in Layplan. This study found that for larger and middle sized contractors this investment should pay for itself in the end. However, further studies will be needed in order to be able to draw conclusions as to whether Layplan is cost effective for smaller contractors.
Förord
Med detta arbete på 15 hp avslutas mina studier på Umeå Universitet inom Högskoleingenjör i Byggteknik. Detta arbete skrevs på halvfart och genomfördes under höstterminen 2020. Jag vill inleda med att tacka min kontaktperson på Layher Fredrik Vik som varit till stor hjälp med programvara och handledning. Jag vill även tacka Joacim på Altum som var till stor hjälp i att få kontakt med Layher.
Avslutningsvis vill jag även tacka min handledare på Umeå Universitet Fredrik Häggström som bidragit med att vägledning och struktur samt varit till stor hjälp för att göra arbetet bra som möjligt.
Joakim Bäcklund Umeå den 6:e Januari år 2021
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Problembeskrivning 1
1.2 Syfte 2
1.3 Metod 2
1.4 Projekt och programvara 3
2. Litteraturstudier 4
2.1 Allmänt om byggställningar 6
2.2 Förutsättningar för projektering 9
3. Projektering av byggställning 10
3.1 Kriterier för projekteringen 11
3.2 Utförande av projekteringsarbetet 13
3.3 Resultat av projektering 14
4. Diskussion och slutsats 21
4.1 Förslag på vidare studier 23
Referenslista 24
1. Inledning
Byggbranschen i Sverige har på senare tid blivit allt mer beroende av digital projektplanering. I takt med att denna utveckling ökar genererar det även större möjligheter för att utforma mer komplexa byggnader. När man utformar en byggnad i en digital modell istället för att förlita sig på pappersritningar får man en bättre
överblick över projektet och kan med enkelhet upptäcka krockar mellan olika yrkesgruppers installationer (Nohrstedt, 2017).
I takt med byggentreprenörers ökande implementering av digitala planeringsverktyg ökar efterfrågan på liknande verktyg hos underentreprenörer.
En av de branscher som har utvecklat ett verktyg för att möta denna efterfrågan är ställningsentreprenörer med Layher i spetsen. Layher är ett tyskt företag som levererar en stor del av det ställningsmaterial man ser på Sveriges byggarbetsplatser.
Planeringsverktygen som de utvecklat har benämningen layplan CAD och är baserat på programvaran AutoCAD. I nuläget är användningen av denna programvara inte fullt implementerad som standard i ställningsbranschen och är i överlag begränsad till större projekt som kräver mer komplexa lösningar (Layher, u.å).
För tillfället finns det inget konkret krav på att planeringsarbetet måste skötas digitalt.
Det regelverk som arbetsmiljöverket har gällande planering av byggställningar enligt
§ 25 i regelverket för ställningar (Arbetsmiljöverket, [AFS 2013:4], 2013) är att en plan skall upprättas gällande uppförande, användning samt nedmontering. Planens omfång och detaljgrad är fullt beroende på komplexiteten av ställningskonstruktionen (AFS 2013:4, 2013).
Att använda verktyg som Layplan CAD är ett bra tillvägagångssätt för att följa detta krav och det är denna programvara som detta projekt har genomförts med.
1.1 Problembeskrivning
Inom byggbranschen har det blivit mer och mer vanligt med komplexa konstruktioner och detta innebär en större utmaning för att byggnadsställningar ska tillgodose de behov som finns på enskilda projekt. Dessa behov kan vara allt ifrån att hitta lösningar för att avlasta en del av ställningen där underlaget är känsligt till att göra en
upphängning av en del av ställningen för att göra en öppning. För att lättare kunna hitta lösningar på detta och för att underlätta planeringen kan man använda digitala verktyg som Layplan CAD.
Användningen av detta program är ofta begränsad till stora och/eller mer krävande projekt främst för att komplexiteten av montaget kräver en bra planering och dokumentation. Begränsningen här är inte programmets möjligheter utan att vissa ställningsentreprenörer istället väljer att anlita konsulter som arbetar med layplan istället för att göra det inom företaget. En väsentlig fråga är vad som stoppar en mer utbredd implementering av en digital projektplanering och vad entreprenörer har att tjäna på detta.
På uppdrag av Layher, som bidragit med handledning och programvara, har det undersökts vilka fördelar och eventuella nackdelar det finns för entreprenörer och beställare att övergå till digital projektplanering gällande byggställningar.
1.2 Syfte
Syftet med detta arbete är att belysa hur ställningsentreprenörer samt byggentreprenörer kan gagnas av en mer utbredd implementering av projekteringsverktyg för byggställningar.
1.3 Metod
För att arbetet skulle bedrivas ändamålsenligt gentemot syftet kombinerades
litteraturstudier med praktisk modellering. Litteraturstudien undersökte först på vilket sätt byggbranschen dragit nytta av digitaliseringen för att i ett senare skede koppla det till ställningsentreprenörer. Utöver detta undersöktes även branschrelaterad litteratur specifikt för byggställningar.
Sökningen för denna litteratur har skett via databaser som google scholar samt
källförteckningar från relevanta tidigare studier. Litteraturen som används som källor består av branschrelaterad litteratur inom byggställningar men även forskning
gällande digitaliseringen inom byggbranschen användes i studien. Detta var i syfte att skapa en större förståelse inom ämnet. Mestadels av den litteratur som finns
tillgänglig inom ställningar är utgivet av ställningstillverkarna själva. Då den tidigare forskningen inom byggställningar har varit begränsad så blev ställningstillverkaren Layher den största källan för information. Vid hanteringen av dessa tryckta källor så har det beaktas att det kan finnas en viss vinkling av informationen.
För att få en större förståelse för hur den specifika programvaran fungerar i praktiken utfördes en projektering utifrån ett tillhandahållet förfrågningsunderlag, se bilaga 1.
Utifrån denna projektering kunde programvarans för och nackdelar utvärderas och jämföras med vad som framkom i litteraturstudien.
Den praktiska modelleringen baserades på arbetsmiljöverkets föreskrifter gällande byggställningar i AFS 2013:4 samt förfrågningsunderlag där placering samt
utformning beskrivs. För att utföra modelleringen används primärt programvaran Layplan CAD. Denna programvara är baserad på AutoCAD och tidigare erfarenheter inom detta kan skynda på inlärningsprocessen. Modelleringen som sker i denna rapport dimensioneras efter typfall i så stor mån som möjligt.
Vid projektering efter typfall är dessa förberäknade för en viss lastklass.
Projekteringen som genomförts har baserats på rekommenderade
monteringsanvisningar samt typfallens utformning. Utöver detta så ska även
projekteringen vara ändamålsenligt gentemot vad en byggentreprenör väntas ha för behov på arbetsplattformen. Programvaran som användes vid projekteringen av
byggställningen stödjer importering av färdiga modeller av byggnader, i detta fall blev det aktuellt att göra en enkel modell av byggnaden i till Revit.
För att arbetet skulle ha en verklighetsförankring baserades modelleringen på fysiska bygghandlingar från ett förfrågningsunderlag, se bilaga 1. Kriterier för projekteringen som mått och placering utgick helt från vad som önskades i detta förfrågningsunderlag och beaktade inte eventuella revideringar som kan ha tillkommit senare.
Då det finns en uppsjö av olika ställningstyper och leverantörer kom detta arbete till att begränsas för en leverantör och modell av byggställning. Layher Allround
modulställning är rent generellt den mest populära varianten av byggställning vilket var grunden till detta beslut.
1.4 Projekt och programvara
Vid arbete programvaran Layplan CAD rekommenderas det att man arbetat med AutoCAD tidigare. Anledningen till detta är att det inte alltid är helt uppenbart vilka funktioner i layplan man kan dra nytta av om man inte har tidigare erfarenheter inom AutoCAD. I programvaran finner man även kompletta materiallistor för hela
sortimentet som Layher har att tillhandahålla för montering för allt mellan mindre och mer komplexa typer av ställningar.
2. Litteraturstudier
Byggbranschen har sedan länge varit en bransch som varit långsam att införa
förändringar inom. Rent generellt har digitaliseringsnivån inom byggsektorn varit låg gentemot andra branscher enligt en undersökning som industrifakta har genomfört 2017. Sverige är dock inte ensamma om detta fenomen. Enligt en undersökning som Boston Consulting Group har genomfört 2016 har byggbranschen globalt sett
konsekvent legat i botten med att arbeta med digital teknik. Trots att kännedom om digitalisering är relativt hög i byggsektorn bedöms utbildningsnivån rent generellt vara låg. Trots detta är trenden på väg uppåt då det sker stora satsningar att åtgärda denna kunskapsbrist. Byggsektorn har med de större byggaktörerna i spetsen bedömt att det finns en stor ekonomisk vinning i att bedriva satsningar med att utveckla och anamma digital teknik (Svensk byggtjänst, 2017).
I undersökningen som genomfördes av Boston Consulting Group har hälften av de tillfrågade ansett att en ökad grad av digitalisering varit länkat till bättre samarbete inom företaget men även externt. Tekniken som är relevant när man pratar om
byggbranschen är främst BIM och 3D-modeller. Vad detta innebär för byggprojekt är att man kan provbygga i en digital miljö och hitta fel och krockar mellan olika
entreprenörer. Utöver detta så ger det större möjligheter att jobba med prefabricerade byggdelar då dessa verktyg genererar en bättre överblick på materialåtgång och logistik (Peab, Furenbring, 2018).
Dock bör man vara försiktig med att påstå att en ökad digitalisering alltid är likvärdigt med en ökad produktivitet och effektivitet. För en lyckad implementering gäller det att den enskilde medarbetaren är informerad och har kunskapen att använda den nya tekniken. Något som även är av stor vikt för en lyckad implementering är att följa upp arbetet med hjälp av mätbara mål. En eventuell förbättring av produktiviteten kan vara ett incitament för den enskilde att fortsätta använda den nya tekniken (Hodzic, 2019).
Genom åren har metodiken bakom projektering genomgått stora förändringar. Man har gått från pappersritningar till att övergå till datorbaserade ritprogram i 2D för att senare inkludera 3D-modeller i projekteringen. Skiftar man till nutidens
projekteringsprocess har fokus nu hamnat på att arbeta med BIM. BIM är en förkortning på Byggnads Informations Modellering och är inget program i sig utan snarare en kombination utav flera olika program (Thydell et al., 2017).
Vad som är konceptet i detta är att centralisera informationen av en byggnad under hela sin livslängd. Projekteras en byggnad på detta vis har man tillgång till
entreprenörers och underentreprenörers planering och information. En stor fördel när
konceptet implementeras fullt ut är att informationen som ändras och läggs till följs med i alla digitala ritningar och modeller som är relevanta för projektet (Thydell et al., 2017).
Konceptet BIM har olika nivåer beroende på i vilken grad det implementeras. Första steget representerar CAD-ritningar i 2D och utbytet av informationen sker då via e-post. Andra steget innebär en större implementering av konceptet BIM med
nyttjande av 3D-uppbyggnad av CAD modeller. Informationsutbytet sker här i större grad via import och export av filer. Det tredje steget är vad man strävar emot i BIM- sammanhang. Här är processen för utbyte av information strömlinjeformad eftersom allt relevant för projektet hämtas ifrån en och samma modell. I denna modell ska de entreprenörer som är inblandade dela och hämta information mellan varandra. Denna grad av implementering av BIM bör även inkludera förvaltningen av byggnaden under hela sin livslängd. För en översiktlig bild av nivåerna av mognadsgraden av BIM se Bilaga 1 (Thydell, 2017).
Figur 1. Diagrammet ovan beskriver “bim-trappan” som står för mognadsgraden av BIM-implementeringen i ett projekt (Thydell, 2017).
När projektering och hantering av bygghandlingar i stor del sker digitalt har behovet ökat för underentreprenörer att utveckla och använda liknande verktyg (Thydell, 2017).
Då det är en stor konkurrensfördel att kunna vara delaktig i konceptet BIM har ställningstillverkare utvecklat egna lösningar för att tillhandahålla detta. Haki och Layher är två av de större aktörerna i Sverige som tillverkar och levererar
modulställningar. Haki har utvecklat ett verktyg som är ett tillägg till Revit som de har döpt Haki BIM. Layher har i sin tur utvecklat ett antal verktyg för att underlätta
projekteringsfasen av byggställningar. Dessa är då Layplan Classic som låter användaren snabbt rita upp standardkonfigurationer av ställningar som senare kan importeras till deras tilläggsprogram i AutoCAD (layplan CAD) (Wik, 2019).
Konfigurationer för modulställningar kan variera ganska stort där några exempel är stämp för broar och väderskydd. Vid sådana projekt krävs det en stor grad av
noggrannhet i planering och ställningen måste dimensioneras för att klara lasterna som den utsätts för. I dessa lägen kan projekteringsprogram underlätta då man kan pröva sig fram i den digitala världen med realistiska 3D-modeller (Layher, 2019).
En klar fördel som projekteringsprogram för modulställningar har är att man arbetar med fasta vikter och längder på materialen. Detta har Layher utnyttjat i deras
programvara genom att ha en materiallista som uppdateras i realtid vid arbete i Layplan CAD. Ändringar och tillägg i en pågående projektering av en
ställningsmodell sparas i en tabell. Denna tabell redovisar data som materiallängd, vikt, artikelnummer och antal komponenter. I slutskedet av projekteringen kan denna materiallista användas som underlag för det material som krävs för att montera den projekterade byggställningen (Layher, 2020).
2.1 Allmänt om byggställningar
Generellt sett kan byggställningar delas in i tre olika grupper där dessa är
träställningar, rörställningar samt prefabricerade ställningar. Träställningar är en
arbetsplattform som tillverkas på plats av virke och saknar typfall. Rörställningar är en byggställning som består främst av rör och kopplingar och vanligtvis så är det trä som arbetsyta mellan rören. Rören för denna ställning har ingen speciell tillverkare, dock är det av stor vikt att kopplingarna som håller ihop rören är typkontrollerade. För rörställningar finns det vissa typfall som är dimensionerade för lastklass 3 samt 4 (Arbetsmiljöverket, 2013).
Prefabricerade ställningar kan däremot skilja stort i form och funktion och vid montering finns det ett stort antal förtillverkade komponenter. De vanligaste prefabricerade ställningarna är rullställningar, hantverkarställningar samt
fasadställningar. Rullställningen är en ställningstyp som har låsbara hjul i botten och
har en maxhöjd på 8 meter utomhus och 12 meter inomhus. Hantverkarställningen liknar rullställningen men har kravet att arbetsplatsen ska ha en höjd på max 2 meter, på en sådan ställning behöver man inte ha fallskyddssele (Arbetsmiljöverket 2013).
Fasadställningar är vanligt om det finns behov av större och högre arbetsplattformar under en längre tid. Denna lösning är baserad på systemkonfigurationer som är fördimensionerade mot de vanligaste utförandena. Komponenterna för den här typen av ställning är testade och vanligtvis går det att få tag i lastdata för de olika
komponenterna. Vid montering och demontering av byggställningar är det krav på att arbeta med fallskyddssele när höjden överstiger två meter, detta gäller för alla typer av ställningar om denna höjd överskrids (Arbetsmiljöverket 2013).
Användningsområdena för denna typ av modulställning är många och kan vara allt ifrån lastbryggor och fasadställningar. Modulställningar har fördelen att kunna anpassas och ändras efter projektets behov och då monteringen sker via kopplingar och kilar kan en ställning resas och byggas om relativt snabbt. En stor del av
komponenterna finns att tillgå i både stål och aluminium. Skillnaden mellan dom båda är att aluminum är betydligt lättare och lämpar sig bättre om underlaget är viktkänsligt medans stålvarianten klarar högre laster (Layher, 2020).
Inom bygg och ställningsbranschen finns det skillnader i vilken ställningstyp som används men den vanligaste varianten är den som baseras på kilkopplingar. För Layher allrounds komponenter kopplas de flesta komponenter helt eller delvis med dessa kilkopplingar. För att montera delarna av en sådan modulställning så är
skiftnyckel, tumstock, vattenpass och hammare de verktygen som bör finnas till hands (Layher 2020).
Spiran är den mest väsentliga delen i ställningskonstruktionen och är ett rör med fasta kransar. Dessa kransar har små hål som kan betraktas som fästpunkt för resterande komponenter med kilkopplingar. Spiror kopplas samman horisontellt med
horisontalstag och bommar. Vertikal skarvning av spiror sker via en förmonterad skarvtapp i toppen av spiran och kan säkras med sprint om lyftkrafter väntas uppstå.
Beroende på storleken av denna lyftkraft kan det även vara aktuellt med barlast i botten (Layher, 2020).
Horisontalstag kan beskrivas som rör med en förmonterad kil i båda ändarna som sedan slås i med hammare och monteras horisontellt. Diagonalstag som namnet antyder om monteras diagonalt. Denna komponent monteras med kilkoppling i kransen av spiran och stagar upp ställningen för ökad stabilitet. De återstående
grundläggande komponenterna är U-bom och ställningsplank. Ställningsplanken utgör
golvet i en ställning och kallas med andra ord för bomlag. Dessa är av stål eller aluminium och har förmonterade hakar i ändarna för att enkelt kunna fästas i en U-bom. U-bommen monteras mellan två spiror och är utformade så att
ställningsplankor kan hakas i på båda sidorna för att kunna bilda ett bomlag (Layher 2020).
Ställningsplanken ska även kompletteras med fotlister på de sidor av ställningen som inte är emot vägg med undantaget om ställningen är över 30 cm från väggen, om detta är fallet krävs både fotlister och innerräcken för att ställningen ska vara godkänd. För trappuppgångar i ställningen bortfaller detta krav (AFS 2013:4).
Ställningens uppbyggnad börjar i botten, först placeras skruvfötter ut på lämpligt underlag, dessa skruvfötter är konstruerade så att de kan höjas och sänkas. Då det är fasta mått för kransarna på 0,5 meter så kan man höja och sänka skruvfötterna för att arbetsplattformen ska kunna nå valfri höjd. Nästa steg är att montera spiror och horisontalstag samt U-bommar. I detta skede bör det undersökas med vattenpass om ställningen är lodrät samt till att det valda måttet från vägg till ställning stämmer.
Detta mått varieras beroende på vilka hinder som finns i höjdled så att inget krockar med ställningen men det kan max vara 30 cm utan innerräcken enligt 31 § i
arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS 2013:4).
Efter detta hakas ställningsplanken i mellan U-bommarna och eventuellt monteras det diagonalstag. När de fyra spirorna är kopplade med varandra och planken samt
fotlisterna har hakats i så har man monterat ett fack i ställningen. För att bygga vidare i sidled så kopplar man nya horisontalstag i kransarna och monterar nya spiror i skruvfötterna. För att bygga i höjdled skarvas det nya spiror i skarvtappen längst upp på de befintliga spirorna (Layher 2020).
För att skydda mot fall ska ställningen utformas med tvålediga skyddsräcken som normalt ska täcka minst 1 meter enligt 30 § i AFS:2013:4. För trappuppgångar ska specialutformade räcken som uppfyller detta krav användas. Kravet på strävning enligt arbetsmiljöverket är var 5:e fack på varje våningsplan ska diagonalstag finnas monterat. Vid montage över 4 m är kravet från arbetsmiljöverket att ställningen ska förankras i befintlig vägg. Rekommendationen utöver arbetsmiljöverkets krav är att följa ställningstillverkarens instruktioner på var och hur det ska förankras
(AFS:2013:4).
Programvaran från Layher som användes baserades på ställningsmodellen Layher Allround. Denna ställningstyp används främst i blandade konfigurationer för byggnader. Den mest väsentliga delen i denna modulställning är spiror vilket
egentligen är rör med fasta kransar som resterande delarna monteras i via
kilkopplingar. Spiror kopplas sedan samman med horisontella stag och bommar för att skapa en stålkonstruktion som kan utformas efter behov. På låga höjder står en sådan konstruktion stadigt på fast mark men om det behöver byggas på höjden behöver ställningen stagas upp och förankras. Detta gör man via diagonala stag som kan ta upp tvärkrafter och förankringar som fästs i den befintliga byggnaden (Layher, 2020).
I teorin finns det inte någon generell gräns för hur bred och hög en ställning kan vara.
Kravet som finns är att ställningen ska vara dimensionerad för de laster som kan tänkas uppstå. Vanligtvis monteras ställningar enligt beskrivningar från
fördimensionerade typfall men det är fullt möjligt att bygga högre än typfallens beskrivning om lastberäkningar kan styrka det.
2.2 Förutsättningar för projektering
Enligt §25 i AFS 2013:4 ska en plan upprättas för montering, användning och demontering av byggställningen innan arbetet sätter igång. Planen ska innehålla detaljer om användningsområde, riskanalys och tillvägagångssätt för resandet och rivandet av ställningen. Det står inget konkret om detaljgraden av planen utöver att det varierar beroende på komplexiteten av projektet. Ett av de allmänna råden för denna paragraf är att för likartade projekt kan tidigare planer återanvändas.
Paragraf 26 har kravet att man undersöker förutsättningarna för underlaget ställningen ska stå på så att det inte uppstår glidning mellan ställningen och marken. Utöver detta bör konstruktionen som ställningen ska förankras i undersökas. Den andra delen här är extra viktig då det bör undersökas noggrant huruvida delarna som ställningen fästs i klarar belastningen från ställningen.
Dessutom bör ställningens avstånd till väggen inte överstiga 0.30 m, detta är i syfte att undvika fall från ställningen (AFS 2013:4, §31, 4:e stycket).
För byggställningar existerar det 6 lastklasser med olika lastvillkor som inte får överskridas för att ställningen ska betraktas som säker. Lastklass 1-3 har de lägsta lastvillkoren där de ska kunna uppta en viss utbredd last samt koncentrerade laster på 1,5 kN samt 1,0 kN på ytan 500 x 500 mm samt 200 x 200. Lastklass 4-6 har högre krav på laster som ställningen ska kunna uppta. Förutom kraven som nämnts ovan ska ställningen även klara delarealaster på en viss procentsats av ytan. För en mer utförlig beskrivning av dessa krav se bilaga 3.
Typfall är konfigurationer av byggställningar som redan är dimensionerade. Då modulställningar har konfigurationer som ofta används är dessa redan beräknade och får användas som underlag vid montering och projektering. Dessa konfigurationer kan kallas för standardutförande. Vid användning av typfall får mindre avsteg göras vid behov men detta är under vissa förutsättningar. Om byggställningen i fråga är lägre belastad än typfallet kan man hänvisa till typfallet att det är en säker konstruktion. Ett vanligt förekommande exempel på detta är en fasadställning som har en lägre höjd än typfallet som den hänvisas till och kan på så sätt hävda att det är en säker
konstruktion. (Wik et al., 2019)
3. Projektering av byggställning
Byggnaden som ställningen har projekterats för är en tillbyggnad av en större industribyggnad. Förfrågningsunderlaget i bilaga 1 innehöll en beskrivning av ställningens plats, omfattning och syfte för arbetsplattformen. Projekteringsarbetet baserades på de preliminära behov som ställningen kan tänkas behöva uppfylla, och beaktade inte förändringar i till exempel utformning och storlek som eventuellt kunde tillkomma. Projekteringsarbetet utgick ifrån att i så stor mån som möjligt använda typfall med avsteg när detta krävdes. Förutsättningarna för marken som ställningen ska stå på väntades vara bra då antagandet är att markentreprenören grundlägger även för ställning. I förfrågningsunderlagets beskrivning av projektet blev två ställningar aktuella. En byggställning med två lastbryggor samt en fasadställning.
Facklängderna som valdes blev 2,57 meter och 0,25 meter mellan ställningen till väggen i så stor mån som möjligt. Detta baserades på längden av de fack som gick att mäta ut från det skalenliga förfrågningsunderlaget. De intagsbryggor som önskades ska vara 4 respektive 8 meter i höjd vid fasaden mot norr. Detta finns representerat i bilaga 1. Fasadställningen skulle vara placerad på taket av huvudbyggnaden för en påbyggnad. Här blev den högsta punkten 5 meter med bomlag på 2 samt 4 meter.
För ställningen med intagsbryggor fanns det väntade behov som skulle uppfyllas.
Lastbryggorna antogs användas för pålastning, avlastning och inforsling av material och skulle vara utformade med detta i åtanke. Dessa åtgärder blev exempelvis ökat antal strävor och förstärkningsåtgärder vid och under intagsbryggorna. För
intagsbryggorna blir materialval och uppbyggnaden av ställningen avvikande. De bomlag som är under lastbryggan behöver strävas dubbelt med diagonalstag samt anslutningen mellan spirorna bör vara med underförstärkta bommar istället för
horisontalstag för ökad stabilitet. Resterande komponenter för ställningens uppbyggnad är de som tidigare beskrivits i litteraturstudien.
Från vad som gick att tyda från förfrågningsunderlaget behövdes det även hittas en lösning för att kunna ansluta båda intagsbryggorna till trapptornet som tillträdesled.
För att detta skulle vara möjligt bör trapptornet vara av måtten 2,57 x 1,40 m för att det ska finnas plats för trappuppgång samt landgång. Gällande fasadställningen antogs syftet med denna att vara för arbete med fasaden och rimligtvis borde behovet ha varit att nå alla delar av påbyggnaden. Då taket på denna byggnad delvis har en lutning bör det vara tillräckligt med ett våningsplan istället för två för en del av byggnaden. För denna ställning blev det aktuellt med varierande materiallängder vid gavlarna för att ställningen skulle passa kring byggnaden.
3.1 Kriterier för projekteringen
Första delen av projekteringsarbetet involverade två lastbryggor där
användningsområdet blev att temporärt lagra och forsla material in och ut ur byggnaden. Då det är en viss osäkerhet på vilka typer av material och vad som ska lastas på och av dimensioneras lastbryggan efter lastklass 4. Den andra delen av projekteringsarbetet blev en fasadställning som i ett senare skede ska byggas på taket av tillbyggnaden. För denna ställning blev lasterna betydligt mindre än för
lastbryggorna och lastklass 3 lämpade sig bäst för denna.
I syfte att spara material och plats blev trapptornet upp till taket av byggnaden sammanlänkad med båda lastbryggorna och för den lägre lastbryggan blev det en landgång mellan den och trapptornet. Detta trapptorn blev då även en tillträdesled för att ta sig till fasadställningen på taket. Fasadställningen kom till att ha 2 trapptorn då det inte bör vara mer än 25 meter mellan tillträdesleder enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter §32, 14:e stycket.
För att byggställningen ska kunna stå under en längre tid behöver ställningen
förankras i byggnaden. Detta görs genom att borra in i betongen och infästningen sker sedan genom en fästögla med plugg som expanderar vid indragning. Denna fästs sedan i ställningen via förankringsrör av stål och kopplingar. För att säkerställa lastbryggans och trapptornets stabilitet förankras ställningen enligt Layhers egna typfall för lastklass 4. I detta fall bör ställningen förankras minst var 3:e höjdmeter i varje spira med en V-förankring i sista spiran. V-förankringar innebär att två
förankringsrör är fastmonterade på samma ställe där rören är vinklade i formen av ett V, detta gör man för att bättre ta upp horisontella krafter i ställningen (Layher, 2019).
För fasadställningen är det lastklass 3 som gäller och även denna ställning förankras efter typfallet som Layher har tagit fram. Fasadställningen bör förankras varannan höjdmeter och med V-förankringar i hörnen för att säkra stabiliteten. I detta fall görs det ett mindre avsteg ifrån typfallet. Istället för en fackbredd på 1,09 m så används 0,70 m av anledningen att spara material och minska totalvikten på taket som
ställningen ska stå på. Typfallet som ställningen baseras på är dimensionerad för max 70 höjdmeter och med avseende på detta kan ställningen anses vara en säker
konstruktion.
Figur 2 & 3 beskriver de mått och kriterier som typfallet är baserat på.
Detta inkluderar punkter som t.ex hur högt skruvfoten kan justeras < 0.25 m och övriga relevanta materialmått. I övrigt beskrivs även vad dimensioneringen är baserad på som referensvind, terräng och reduktion för ståtid vilket baseras på hur länge ställningen ska vara på plats. Det intressanta i dessa två typfall är främst vilka mått som är rekommenderade samt hur ofta ställningen bör förankras. För båda
ställningarna bör förankringen sättas 100 mm under kransen på spiran och förankringarna bör även provdras med lämplig utrustning (Layher, 2019).
Figur 2. Typfall för lastklass 4 med fackbredd 1,40 samt facklängd 2,57 (Layher, 2019).
Figur 3. Typfall för lastklass 3 med fackbredd 1,09 samt facklängd 2,57 (Layher, 2019).
3.2 Utförande av projekteringsarbetet
Arbetet med projekteringen började med att utifrån förfrågningsunderlaget göra en första skiss i programmet Layplan classic, där typfallets rekommenderade facklängder och fackbredder matades in. Därefter skedde resterande arbetet i Layplan CAD, där man har tillgång till Layhers hela materialbibliotek. Modelleringen av ställningen i Layplan CAD kan enklast beskrivas som snarlikt till hur en vanlig ställningsmontering fortskrider. I materialbiblioteket valdes komponenten som skulle användas för att senare montera den valda delen i modellen. Anslutningarna mellan exempelvis spiror och horisontalstag fästs smidigt i kransarna och med AutoCADs funktioner som copy och mirror finns möjligheten att modellera stora homogena partier av en ställning på kort tid.
Lastbryggorna som visas i figur 4 är sammanlänkade med ett trapptorn som är från marknivå upp till taket. Den övre lastbryggan är i direkt anslutning till trapptornet och trapptornet sträcker sig från marknivå till taket av byggnaden. Den nedre lastbryggan är ansluten till trapptornet med en landgång i byggställningen. Båda lastbryggorna och trapptornet är förankrade i varje spira från och med 2 meter samt V-förankrade i
kanten.
Figur 4. Fasadställning samt lastbrygga separat (vänster) och exempelbyggnad med båda ställningarna (höger).
För att minska den enskilda belastningen på ställningsplanken monteras det
förstärkningsrör genom ställningsplanken. Dessa gör att när en planka blir belastad sprids lasten ut på resterande stålplankor. Utöver detta rekommenderas det att skruva fast plywood av det grövre slaget i ställningsplanken, exempelvis 18mm tjock
plywood. Detta är i syfte att sprida ut belastningen men även för att förbättra
arbetsmiljön då plywood är ett mer fördelaktigt underlag att arbeta på. Vid upplastning av material via kran/höglyftare bör det beaktas att materialet lastas varsamt för att undvika dynamiska eller horisontella laster.
Trapptornet som lastbryggorna är anslutna till agerar även som en tillträdesled till taket där fasadställningen befinner sig. Fasadställningen är enligt arbetsmiljöverkets bestämmelser strävad med diagonalstag var 5:e fack och det är inte längre än 25 meter mellan tillträdeslederna. En förutsättning för byggentreprenören som ska ta över ställningen efter montering är att det monteras fallskyddsräcken runt delarna av taket som kan betraktas som arbetsyta. Denna säkerhetsåtgärd finns inte representerad i figur 4 men är ett krav för att byggentreprenören ska kunna arbeta på fasadställningen samt taket utan fallskyddssele.
3.3 Resultat av projektering
Projekteringen resulterade i 3D-modeller av lastbrygga och fasadställning med tillhörande materiallistor, måttsättning mm. Dessa kan betraktas som ett komplett underlag för montering av byggställningarna. Vid montage av lastbryggan enligt den projekterade modellen bör materialet i tabell 1 tas med. Artikel 2618257, dvs 2,57 m U-bom kan eventuellt bytas ut mot vanliga 2,57 m horisontalstag på de plan där det inte ska vara stålplank. Anledningen bakom valet av U-bom istället är för att
underlätta vid montaget.
Tabell 1. Tabellen nedan beskriver en fullständig materiallista för den projekterade lastbryggan.
Materiallistan i tabell 1 innehåller beskrivningar vilka komponenter som har använts i projekteringen samt antal och slutgiltiga vikten på själva ställningen. Denna lista används med fördel till planeringen av logistiken för montaget av ställningen.
Figur 5 beskriver vilka höjder som är mest intressanta för ställningen med lastbryggor.
Vid höjdnoteringarna 4.10 m samt 8.10 m väntas öppningarna i byggnaden vara för in och utforsling av material enligt vad man kan utläsa från förfrågningsunderlaget.
Avstigningen till taket från ställningen väntas vara på höjdnoteringen 12.10 m och det bör byggas en ramp med räcke från ställningen till taket. Med 0.10 m skillnad mellan taket och ställningen blir det en lätt lutning vid avsteg ner till taket.
Figur 5. Denna detalj visar höjdnoteringar på högsta bomlag samt lastbryggor, höjdskillnaden mellan varje enskilt bomlag är 2 m.
Val av placering för ställningen i figur 5 är inte kritisk då det enda måttet som finns att beakta är avståndet till vägg som inte får överskrida 0.3 m. Skulle detta mått
överskridas blir kravet på ställningen att det ska monteras innerräcken för att
ställningen ska betraktas som godkänd. Gällande placeringen av ställningen kan det vara fördelaktigt att undersöka var markförhållandena är mest gynnsamma och montera ställningen därefter.
I övrigt går det även att variera i de längder på spiror som tas med för montering. De spirlängder som är aktuella för utbyte är 2 m till 3 m, detta kan göras så länge höjden blir densamma. Fördelarna med att göra ett sådant byte är att man behöver frakta mindre material. Ur arbetsmiljösynpunkt resulterar spirlängden 2 m till ett lindrigare montage. I figur 6 kan man se anledningen då spirorna kan monteras ovanpå varandra i marknivån nästa plan som är 2 m upp. Oavsett vilket val som görs här påverkas inte slutresultatet.
Figur 6. Detaljritningar av lastbrygga. Övre ruta visar vy från söder, nedre representerar vy från väst.
Det som även går att utläsa ur figur 6 är materiallängder och uppbyggnaden för lastbryggorna. I figuren går det att urskilja att det är strävat dubbelt med diagonalstag samt bommarna mellan spirorna är underförstärkta för att säkra stabiliteten vid
ovanliggande bomlag. Det är av stor vikt att måtten som beskrivs i figur 6 följs då det annars kan bli problem att bygga landgången till intagsbryggorna.
För fasadställningen räcker det att ta med materialet enligt tabell 2.
Variation på spirlängder är möjligt om så önskas så länge den totala höjden inte förändras. Montaget av fasadställningen och lastbryggan sker enligt rådande
monteringsinstruktioner för Layher allround modulställning. Om inplastning och/eller väderskydd önskas vid ett senare tillfälle bör det ses över med beräkningar om antalet förankringar är tillräckliga eller huruvida ett väderskydd ger upphov till lyftkraft.
Lyftkraften kan i så fall motverkas genom att säkra spirorna med sprintar samt barlast i ställningens botten.
Tabell 2. Tabellen nedan beskriver en fullständig materiallista för den projekterade fasadställningen.
För att fasadställningen i figur 7 skulle passa för byggnaden och även klara maxavståndet till vägg på 0.3 m behövde materiallängder blandas. Detta avstånd landade på 0.14 m vid gavlarna och förfrågningsunderlaget i bilaga 1 visade inte några hinder för att något skulle vara i vägen för ställningen.
Figur 7. Ritningen ovan representerar en östlig vy av fasadställningen med relevanta mått, vyn mot väst har samma mått men med ett bomlag lägre.
Längden på materialet som visas i figur 7 är ett förslag på vad som passar runt byggnaden. Det är eventuellt möjligt att lösa detta med andra längder om kravet för avstånd till vägg fortfarande uppfylls.
En komponent som tillkommer i fasadställningen är något som kallas för bottendetalj.
Detta är en krans som monteras på skruvfoten går att urskilja vid botten av ställningen i figur 7. Vanligtvis så används den för att underlätta vid monteringen men även i botten av trapptorn för att kunna sätta bommar där. Bottendetaljen gör det möjligt att montera horisontalstag samt bommar längst nere på ställningen (Layher, 2020).
Vid placeringen av fasadställningen är det av stor vikt att vara noggrann vid
utsättningen. För att fasadställningen ska passa bör man se till att avståndet mellan väggen och ställningen är 25 cm där differensen kan vara +- 5 cm.
Figur 8. Ritningen ovan representerar en vy av en långsida från norr med höjdnoteringar för våningsplan samt den totala bredden på ställningen.
I figur 8 finns det inte noteringar för materiallängder av anledningen att det bara är gavlarna som har avvikande materiallängder. Denna figur representerar båda
långsidorna och längden på materialet som används är 2.57 m. Hörnen av ställningen avviker från detta och har längden 0.70 m.
Efter att byggställningen har monteras bör byggentreprenören montera egna räcken samt platsbygga en ramp ut mot taket av byggnaden. De räcken som finns mot byggnaden på lastbryggan i figur 9 kan då tas bort för att kunna forsla material från lastbryggan in i byggnaden.
Figur 9. Vy av lastbryggan i Autocad med en modell importerad från Revit.
Materiallistan som genererades av layplan stämmer väl överens med de material som används i modellen. Likvärdigt med beskrivningen i teoridelen så uppdaterades den i realtid med de ändringar och tillägg som utfördes. Vad som däremot inte ändrades var manuella förändringar i tabellhuvudet.
Möjligheten att importera färdiga modeller finns och stämmer överens med vad teoriavsnittet beskriver. Vid behov är det även möjligt att utföra kollisionskontroller gentemot den importerade modellen för att se om ställningen passar emot byggnaden.
Under arbetet fanns dock inte möjligheten att testa denna funktion då det kräver en färdig fasadmodell. Fasadmodellen som presenteras i figur 9 har samma mått som förfrågningsunderlaget men beaktar inte eventuella hinder i fasaden som eventuellt kan krocka med ställningen. I Layplan CAD vore det önskvärt om importerade
modeller av fasader uppdaterades när det sker ändringar i källan den baserades på men så var inte fallet.
I §25 i AFS 2013:4 gällande vilka planer som ska finnas för byggställningar är den färdiga modellen användbar vid upprättande av dessa med undantag för riskanalys.
Gällande detaljplaner för användningsområde och plan beskrivande
montering/demontering är de olika vyerna av ställningarna användbara. Med noteringar i dessa går det att tydliggöra hur monteringen ska gå till och ge större klarhet i vilket användningsområde byggställningen har. Höjden för ställningen blev totalt 17 meter från markhöjd och inkluderar 4 trapptorn två intagsbryggor och en fasadställning.
4. Diskussion och slutsats
Det inledande arbetet i projektet bedrevs genom att söka och granska information som främst bestått av tryckta källor. I detta skede märktes det tydligt att det fanns
begränsad litteratur och tidigare forskning gällande byggställningar. Mestadels av forskningen bedrivs av de ledande ställningleverantörerna samt arbetsmiljöverket som reglerar denna bransch. Det här resulterar i att en del av informationen som
presenteras i teoriavsnittet kan anses vara vinklad till en viss grad.
Projekteringsarbetet som resulterat i de färdiga modellerna har bedrivits utan
utbildning från Layher inom deras programvara. Inlärningen av Layplan har då i stor del baserats på tidigare erfarenheter och inlärningsmaterial från Layher själva.
Då Layplan CAD är ett plugin-program till AutoCAD kortas inlärningsperioden ner väsentligt med tidigare kunskaper inom AutoCAD. Personligen upplevdes det att inlärningen av programvaran inte var så tidskrävande. När man blev bekant med det basala som att söka i materialbiblioteket och lärde sig hur komponenterna ska kopplas i programvaran kunde projekteringsarbetet fortlöpa i ett bra tempo. För en läsare utan kunskaper inom varken ställning eller projektering är det dock svårt att avgöra hur denna inlärningsperiod förlängs och vidare studier skulle behövas för att besvara detta fullt ut.
En förbättringsmöjlighet av detta projekt hade varit att basera byggställningen på en färdig modell av en fasad. Då programvaran stödjer importering av sådana modeller hade detta varit önskvärt för ett mer verklighetstroget projekt. Risken med att basera projektet på fysiska handlingar är eventuella hinder som finns i verkligheten inte kan beaktas. Detta resulterade i att funktionen kollisionskontroll inte kunde testas
ordentligt. Vanligtvis finns möjligheten att med kollisionskontroller se om någon komponent krockar med fasaden.
Utan en fasadmodell var denna funktion inte använd i detta syfte. Istället gjordes kontrollen i ställningen främst för att undersöka om det finns dubletter av vissa komponenter. En funktion som inte verkar finnas är realtidsuppdateringar av
importerade fasadritningar. Sker ändringar och revideringar i modellen av byggnaden behöver en ny fasadritning importeras, av denna anledning betraktas programvaran vara i nivå 2 av BIM-trappan .
Betraktar man vad programvaran kan göra för den enskilde ställningsmontören vid montaget kan realistiska 3D-modeller vara till stor nytta vid mer komplexa
konstruktioner. För mindre krävande projekt kan detta vara lite överkurs, speciellt för projekt med standardutföranden. Dessa antas en färdigutbildad montör kunna uppföra utan extern hjälp. Däremot för organisationen bakom kan den levande materiallistan resultera i stora besparingar i logistikkostnader. Ser man mer på vad arbetsledningen har att vinna på detta är bättre dokumentation och översikt en naturlig konsekvens av en bredare implementation av projekteringsprogram av den här typen.
Även byggentreprenörer har att tjäna på en bredare implementering av Layplan, anledningen bakom detta är att de vanligtvis är beställare för ställningsentreprenörer.
Fördelen här är byggentreprenören enklare kan delta i projekteringsprocessen av byggställningen. Det här gör att man kan flytta eventuella ändringar av ställningens utformning till planeringsfasen istället för att dessa sker under monteringen. Om en ställningsentreprenör kan visa upp ställningens utformning som en 3D-modell så ger det även ett mer professionellt intryck, vilket är något som inte bör underskattas.
Den initiala kostnaden vid en övergång till Layplan kan kännas tung främst i avseende till inlärningstiden. Men med fler genomförda projekt bygger företaget upp en
kunskapsbank med färdiga ställningsmodeller. Skillnaden mellan projektering av byggnader och ställningar är att i många fall kan ställningsmodeller återanvändas.
Detta gör att vid likartade projekt kan det räcka med mindre ändringar av en tidigare modell för att generera en verklighetstrogen ställningsmodell och materiallista.
För de flesta mellanstora till stora ställningsentreprenörer är resonemanget att layplan är en bra investering med goda möjligheter att göra kostnadsbesparingar över längre tid. För mindre företag eller de som främst arbetar med enklare konstruktioner är investeringen inte lika självklar. I ett senare skede kan denna studie användas som grund för vidare studier inom ämnet.
Om byggentreprenörer fortsätter på det utstakade spåret med bredare implementering av BIM kan övriga entreprenörer krävas vara mer delaktig i den digitala
projektplaneringen. Att vara tidig med att implementera verktyg som Layplan i den dagliga driften kan vara ett bra val för ställningsentreprenörer för att framtidssäkra företaget.
I nuläget är det svårt att veta hur stor slagkraft projekteringsprogram för
byggställningar har haft på marknaden utan några större undersökningar. Det finns egentligen inga tydliga krav från arbetsmiljöverket på att modulställningar måste planeras i digital form, utan kan lika väl ritas och dimensioneras med papper och penna eller som skisser på befintliga ritningar. Den största ökningen i användningen kommer förmodligen ske via eventuella påtryckningar från byggentreprenörer eller arbetsmiljöverket.
4.1 Förslag på vidare studier
Fortsatta studier inom ämnet kan exempelvis vara att genomföra en kostnadsanalys som ställer den initiala kostnaden i tid och pengar på Layplan gentemot de besparingar som kan göras inom logistik. För bäst resultat bör analysen jämföra en mindre,
medelstor och en större ställningsentreprenör.
Ett annat förslag kan vara en studie över hur bred användningen av
projekteringsprogram är hos ställningsentreprenörer. Detta för att senare undersöka varför programvaran implementeras och anledningarna bakom vissa entreprenörer kan välja att avstå. Det vore av intresse att se över om det exempelvis beror på
kunskapsbrist eller om den initiala kostnaden anses vara för stor för det enskilda företaget.
Referenslista
Arbetsmiljöverket. 2013. Ställningar.
<https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/stallningar-foreskrifter- afs2013-4.pdf> (Hämtad 2020-09-24)
Arbetsmiljöverket. 2013. Säkra Ställningar
<https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/bocker/sakra-stallningar-bok-h456.
pdf> (Hämtad 2020-09-24)
Fhager, H. 2018. Högaktuellt Nr 37.
<https://www.layher.se/pdf-viewer/?pdf_url=https://3i1yn04156hrtym6r1f2vgy1-wpe ngine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2018/12/HOGAKTUELLT_37_Sept-18-40- sidor-Lowrez.pdf> (Hämtad 2020-10-18)
Furenbring, A. 2018. Regeländringar krävs för lyckad digitalisering.
<https://peab.se/hallbarhet/miljo/innovation/Regelandringar-kravs-for-lyckad-digitalis ering/> (Hämtad 2020-10-02)
Hodzic, A. 2019. Digitalisering och produktivitet hänger ihop.
<https://www.byggindustrin.se/alla-nyheter/debatt/digitalisering-och-produktivitet-han ger-ihop/> (Hämtad 2020-10-02)
Nohrstedt, L. 2017. Fler bygger med digitala modeller.
<https://www.nyteknik.se/bygg/fler-bygger-med-digitala-modeller-6841851>
(Hämtad 2020-09-24)
Kalmaru, E. 2017. Byggbranschen och digitalisering. Svensk Byggtjänst.
<https://info.byggtjanst.se/rs/626-CSV-637/images/d5_digtaliseringsundersokning.pdf
> (Hämtad 2020-10-02)
Layher. u.å. Layplan suite - The integrated software solution.
<https://layher.com/en/software>
(Hämtad 2020-09-24)
Layher. 2020. Monteringsinstruktion Layher Allround.
<https://www.layher.se/pdf-viewer/?pdf_url=https://3i1yn04156hrtym6r1f2vgy1-wpe ngine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2019/07/Monteringsinstruktion_Allround_S E_2020-03-28_extralow.pdf> (Hämtad 2020-10-18)
Layher. 2019. Trycksaker
<https://www.layher.se/teknisk-support/trycksaker>
(Hämtad 2020-11-17
Layher. 2019. TYPFALL TF-19-1.
<https://www.layher.se/pdf-viewer/?pdf_url=https://3i1yn04156hrtym6r1f2vgy1-wpe ngine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2019/09/SV_Typfall_TF-19-1_Allround_Fa sadst%C3%A4llning_2019-12-02_LO.pdf> (Hämtad 2020-11-15)
Tilvemo, K., Melldén, A. 2012. Högaktuellt Nr 21.
<https://www.layher.se/pdf-viewer/?pdf_url=https://3i1yn04156hrtym6r1f2vgy1-wpe ngine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2013/05/H%C3%96GAKTUELLT_21_Lo wres1.pdf> (Hämtad 2020-10-18)
Thydell, M. 2017. BIM – digitalisering av byggnadsinformation.
<https://webbutik.skr.se/bilder/artiklar/pdf/7585-513-4.pdf> (Hämtad 2020-10-09)
Wik, F. 2019. LayPLAN – snabbt, smidigt, effektivt
<https://hogaktuellt.layher.se/layplan-snabbt-smidigt-effektivt/> (Hämtad 2020-10-11)
Wik, F., Phager, H. 2019. Högaktuellt Nr 39.
<https://www.layher.se/pdf-viewer/?pdf_url=https://3i1yn04156hrtym6r1f2vgy1-wpe ngine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2019/06/Layher-H%C3%B6gaktuellt-nr39- 2019_low.pdf> (Hämtad 2020-11-23)
Bilaga 1
Dessa två utdrag från förfrågningsunderlaget beskriver placering, omfattning och syfte för de två ställningar som modellerats i Layplan CAD för detta arbete. Den övre
bilden beskriver placeringen av fasadställningen som ska vara på taket av
huvudbyggnaden. Taket i förfrågningsunderlaget lutar från mitten vilket betyder att höjden för ställningens våningsplan varieras. Det intressanta i den nedre bilden av förfrågningsunderlaget är placeringen av trapptornet med lastbryggor. Här beskrivs två intagsbryggor med varierande höjder vars tilltänkta användningsområde blir av och pålastning av material. Trapptornet beskrivs i underlaget ska vara ansluten till dessa två intagsbryggor samt räcka hela vägen upp till taket. Av sekretesskäl visas inte hela ritningen utan bara urklipp på det som är relevant för byggställningarna.
Bilderna ovan beskriver det förfrågningsunderlag som modelleringen i projektet baseras på.
Bilaga 2
Denna bilaga beskriver sambandet mellan last och lastklass för byggställningar.
Lastklasser sinom ställningsbyggande beskriver vilken last ställningen är
dimensionerad för. Lastklass 1-3 lämpar sig bra för mindre krävande arbeten där personlaster och mindre verktyg är mest relevanta. Går man upp i lastklass till 4-6 ställs det högre krav på ställningens förmåga att klara laster. För att uppfylla dessa krav kan det behövas speciella materialval och ordentlig förankring samt stagning.
Förankring görs via fästöglor av stål som borras in i väggens material och sedan fästs med expanderande plugg. Sedan fästs ett rör med krok i denna fästögla mellan vägg och ställning. Stagning av ställning bedrivs med horisontala rör med kilkopplingar i vardera ände som senare monteras i motsvarande hål i spirorna för ställningen.
Texten ovan är hämtad från arbetsmiljöverkets publikation “Säkra ställningar”
och beskriver de laster som olika lastklasser ska klara.
