• No results found

EU-ABC för kommuner, landsting och regioner

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "EU-ABC för kommuner, landsting och regioner"

Copied!
57
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se

Square de Meeûs, 1 BE-1000 Bruxelles, Belgien

EU-ABC för kommuner,

landsting och regioner

Utgåva 2. janUari 2007

(2)

Innehåll

Innehåll 2 Förord 3

Så påverkas kommuner, landsting och regioner 4 EU från A till Ö… 5 Arbetsmiljö 5 Arbetstider 6 Bostadspolitik 7 Brottsbekämpning 8 Diskriminering/funktionshinder 9 Djurskydd 10 Energi 11 Folkhälsa 12

Forskning och utveckling 13 Fri rörlighet för personer 14 Hälso- och sjukvård 15 Inre marknaden 17 Jämställdhet 18 Kultur 19 Landsbygdsutveckling 20 Lissabonstrategin 21 Livslångt lärande 22 Livsmedelskontroll 23 Läkemedel 24 Markexploatering 25 Miljö 26 Offentlig upphandling 27

Offentligt-privata partnerskap (OPP) 28 Redovisning och revision 29

Regional utvecklingspolitik 30 Räddningstjänst och krishantering 32 Skola och utbildning 33

Sociala dialogen 34 Socialtjänst 35

Stadspolitik, stadsmiljö 36 Statsstöd 37

Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik 38 Tjänstedirektivet 39

Tjänster i allmänhetens intresse 40 Transporter 41

Äldreomsorg 42

Sveriges Kommuner och Landsting i EU 43 Från förslag till beslut 44

Ordlista 45 Praktiska länkar 55 Kontakt 56

© Sveriges Kommuner och Landsting 2007

(3)

Förord

Visste du att ungefär 60 procent av det som behandlas av fullmäktigeförsamlingar runt om i Sverige direkt eller indirekt påverkas av EU? Oavsett om det gäller kommunens avfallshantering, landstingets arbete med folkhälsa eller upphandling av den regionala busstrafiken, så finns EU med i processen. Ofta handlar det om projekt som medfinansieras av EU. Andra frågor kan röra miljö, konkurrens eller regionalpolitik, där den lokala och regionala nivån har ansvaret för att verkställa beslut som fattats av Europaparlamentet och ministerrådet.

Du håller nu i din hand den andra, uppdaterade utgåvan av ”EU-ABC för kommuner, landsting och regioner”. Tanken med skriften är att du som arbetar med kommunal och regional verksamhet lätt ska få en överblick över de EU-frågor som har störst betydelse för den lokala och regionala nivån i Sverige.

Skriften tar upp ett 30-tal olika politikområden, där det beskrivs hur kommuner, landsting och regioner påverkas. I vissa fall berörs även förbundens ställningstagande. Varje kapitel innehåller dessutom praktiska länkar för dig som söker mer information. Sist finns en lista med förklaringar av ord och begrepp som ofta förekommer i EU-sammanhang. Texterna har tagits fram i samarbete mellan den internationella sektionen på Sveriges Kommuner och Landsting, avdelningarnas EU-samordnare och sakkunniga på olika områden. Om du vill veta mer om hur förbunden arbetar med EU-frågor, besök gärna www.skl.se/eu.

Håkan Sörman, VD

(4)

Så påverkas kommuner, landsting och

regioner

Den lokala och regionala nivån påverkas av EU på många sätt. EU:s strukturfonder medfinansierar projekt runt om i Sverige och belyser hur EU samverkar med kommuner, landsting och regioner i deras roll som samhällsbyggare. När lokala och regionala myndigheter utövar sitt tillsynsansvar finns ofta ett europeiskt regelverk som grund för den svenska lagstiftningen.

Livsmedelssäkerhet, regler om badvatten och djurhållning är några exempel.

Svenska kommuner, landsting och regioner är stora arbetsgivare, och påverkas därför av gemensamma regler kring arbetstider och arbetsmiljö. Den europeiska nivån kommer även in i rollen som serviceproducent, till exempel när entreprenader ska genomföras. Här är EU:s lagstiftning om offentlig upphandling och

konkurrens naturliga inslag i arbetet.

Nedan ser du exempel på dagordningar från olika fullmäktigesammanträden. Beräkningar visar att ungefär 60 procent av de ärenden som behandlas i kommun-, landstings- och regionfullmäktige påverkas av medfinansiering eller EU-regler.

(5)

EU från A till Ö…

Arbetsmiljö

EU har infört ett tjugotal minimiregler om arbetsmiljö. De riktar sig oftast till arbetsgivare och syftet är att skapa en säkrare arbetsmiljö. Medlemsländerna kan komplettera dessa regler med egna lagar. Eftersom arbetsmiljöfrågor bland annat innebär att skapa fler arbetstillfällen av bättre kvalitet utgör de en del i Lissabonstrategin. EU inrättade 1995 den Europeiska

arbetsmiljöbyrån som är ett fristående organ under kommissionen. Byrån, som är placerad i Bilbao i Spanien, ska samla information, främja samarbete mellan medlemsstaterna och förse kommissionen med information. EU har dessutom inrättat Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, med säte i Dublin.

Eftersom kommuner och landsting är stora arbetsgivare måste de anpassa sig till EU:s arbetsmiljöregler. Dessa omfattar

skyddsföreskrifter för bly, asbest, buller och cancerframkallande ämnen, men också arbete vid bildskärm, skydd av minderåriga i arbetslivet, arbetstidens förläggning samt stress och våld på arbetsplatsen.

Ramdirektivet om hälsa och säkerhet har haft störst inflytande på arbetsmiljöområdet. Det fastslår att arbetsgivaren har det övergripande ansvaret för arbetsmiljön och är skyldig att vidta förebyggande åtgärder i samråd med

arbetstagarna och deras ombud.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____2465.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/employment_social/health_safety/index_en.htm

Europeiska arbetsmiljöbyrån: osha.europa.eu

Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor: eurofound.europa.eu

(6)

Arbetstider

EU:s arbetstidsdirektiv skapar grunden till ändringarna i Arbetstidslagen som gäller alla anställda i Sverige. Direktivet innehåller

minimiregler, och medlemsländerna kan alltså ge ett ännu bättre skydd. Det finns möjlighet att avtala eller lagstifta om avvikelse från reglerna i direktivet, till exempel genom att införa

möjlighet till enskilda överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om mer arbetstid, s.k. opt-out.

Enligt de förändrade reglerna i Arbetstidslagen, som trädde ikraft den 1 januari 2007, har arbetstagare rätt till minst elva timmars

sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod. Om arbetsdagen är längre än fem timmar har man rätt till rast. Under varje period om sju dagar har arbetstagaren rätt till minst 36 timmars

sammanhängande ledighet. Veckoarbetstiden, inklusive övertid och jour, får inte överstiga 48 timmar.

Sedan flera år pågår en översyn av direktivet. Anledningen är att EG-domstolen slagit fast att all jour ska betraktas som arbetstid.

Kommissionen har föreslagit ett nytt begrepp:

inaktiv del av jourtid. Den inaktiva delen av

jourtiden, då arbetstagaren står till förfogande på arbetsplatsen men utan att utföra arbete, ska enligt förslaget inte räknas som arbetstid, men inte heller ingå i dygns- eller veckovilan. Endast jourtiden, då arbetstagaren står till förfogande på

arbetsplatsen och utför uppgifter, ska likställas med arbetstid. Förslaget till ändring i direktivet rör även frågan om ”opt-out”, då arbetsgivare och arbetstagare kan komma överens om en arbetstid som är mer än 48 timmar per vecka.

Medlemsländerna har än så länge inte enats om en ändring av arbetstidsdirektivet, och hur utfallet blir är oklart. Sverige dömdes 2005 i EG-domstolen för att inte ha infört reglerna om bl.a. dygnsvila och maximal veckoarbetstid, och därför införs reglerna i den svenska arbetstidslagen från och med 2007.

Sveriges Kommuner och Landsting

tycker

Förbunden ställer sig positiva till införandet av begreppen ”jourtid” och ”inaktiv del av jourtid”. Sveriges Kommuner och Landsting anser att konsekvensen av EG-domstolens tolkning är att det skapar problem om jour inte kan sammanfalla med vila och om kompensation för utebliven dygnsvila ska kompenseras följande arbetspass. Ändrad arbetstidsförläggning enligt dessa regler kan komma att medföra krav på fler läkare och/eller högre kostnader för att kunna behålla dagens kvalitet inom hälso- och sjukvården, äldre- och handikappomsorgen,

ambulansverksamheten, räddningstjänsten samt tekniska verksamheter.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____2460.aspx

Europaservern: www.europa.eu/scadplus/leg/sv/cha/c10418.htm

(7)

Bostadspolitik

EU har egentligen inte någon kompetens när det gäller bostadsfrågor, men sedan några år tillbaka samlar kommissionen även in uppgifter om den bostadspolitiska situationen i medlemsländerna. Utöver en beskrivande rapport så sammanställs också en årlig rapport om bostadsstatistik i EU:s medlemsländer.

Bygg-, fastighets- och miljösektorn påverkas av direktiv om konkurrensregler, statsstödsregler, redovisningsregler, kapitaltäckningsregler, momsregler och skatteregler. Även sektoriella regler om miljö (användning av farliga material), tekniska regler kring standarder och hissar och regler om energieffektivisering i byggnader får effekter på bostadssektorn.

Reglerna för EU:s inre marknad gäller dessutom för byggbranschen. Utländska bolag har möjlighet att lägga anbud på svenska byggprojekt. Det finns även ett särskilt direktiv om byggprodukter som behandlar säkerhetsbestämmelser för byggnader, som till exempel hållfasthet och brandsäkerhet. Reglerna har införts i svensk lagstiftning genom Boverkets föreskrifter. Direktivet föreskriver också hur harmonisering av byggprodukter ska utformas för att underlätta handel över gränserna med byggvaror.

EG-fördraget slår fast att statsstöd till olika näringsgrenar är oförenliga med den inre marknaden. Det görs dock undantag för

”ekonomiska tjänster i allmänhetens intresse”. När det gäller bostadssektorn har kommissionen beslutat att även social housing (stöd till bostäder för socialt utsatta hushåll) ska undantas. Detta ställer dock frågan om hur den svenska allmännyttan ska definieras, här råder stora skillnader i tradition mellan olika medlemsländer. EU-kommissionen behandlar för närvarande två anmälningar som rör Sverige och huruvida de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen har för låga avkastningskrav från sina ägare

kommunerna, vilket skulle kunna vara otillåtet konkurrensvridande stöd. Den tidigare svenska regeringen har begärt och fått kommissionens godkännande av fortsatt stöd till nyproduktion av hyresbostäder.

Program och projekt

Strukturfonderna får användas till upprustning av nedgångna bostadsområden om det är en åtgärd för att förbättra miljön och energieffektiviteten. Medlen är i första hand förbehållna de fattigaste regionerna, som ofta finns i de nya

medlemsstaterna. Även den Europeiska Investeringsbanken (EIB) kan ge lån till upprustning av bostadsområden.

Ett annat exempel på program är Urban II som stöder projekt vars mål är att rusta upp krisdrabbade områden med hög arbetslöshet, ohälsa och bidragsberoende.

Läs mer

Urban II, EU-upplysningen:

www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____3223.aspx

Urban II, Europaservern: europa.eu/scadplus/leg/sv/lvb/g24209.htm

(8)

Brottsbekämpning

EU ska skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I det syftet ska medlemsstaterna besluta om åtgärder som rör polissamarbete och

straffrättsligt samarbete. Genom att på detta vis förebygga och bekämpa brottslighet ska man uppnå en hög säkerhetsnivå inom unionen.

Medlemsstaterna ska tillsammans bekämpa brottslighet framför allt genom:

samarbete mellan polis, tull och andra åklagarmyndigheter i medlemsstaterna harmonisering eller tillnärmning av

medlemsstaternas straffrätt kring organiserad brottslighet, narkotikahandel och terrorism EU:s medlemsstater har inrättat en gemensam polisbyrå, Europol, som behandlar och analyserar olika typer av underrättelser som rör organiserad gränsöverskridande brottslighet inom EU. Europol baserar sitt arbete på information från medlemsländernas polismyndigheter och hjälper medlemsländerna att analysera och bedöma utvecklingen av den organiserade brottsligheten. Man har också inrättat Eurojust, som ska hjälpa

medlemsländernas polis- och åklagarmyndigheter att samordna brottsutredningar och åtal som rör flera EU-länder.

Program och projekt

Svenska kommuner kan söka pengar från EU-fonder, till exempel AGIS-programmet. Det är ett ramprogram om polissamarbete och

straffrättsligt samarbete som syftar till att hjälpa jurister, berörda myndigheter och

brottsofferjourer i medlemsstaterna och kandidatländerna att upprätta nätverk för att utbyta information och god praxis.

Varje år anordnas det en tävling om det bästa brottsförebyggande projektet, European Crime Prevention Awards, för att sprida kunskap om framgångsrika brottsförebyggande projekt. Deltagarländerna arrangerar först en egen uttagning där ett projekt slutligen nomineras till den europeiska tävlingen. I Sverige är det BRÅ som nominerar projekt till den svenska uttagningstävlingen.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1723.aspx Europaservern: ec.europa.eu/justice_home/index_en.htm Europol: europol.europa.eu Eurojust: eurojust.europa.eu

(9)

Diskriminering/funktionshinder

Genom två olika direktiv förbjuder EU all slags diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung. Förbudet gäller i alla situationer i samhällslivet. Kommuner och landsting måste som serviceproducenter och arbetsgivare ta hänsyn till reglerna när det gäller anställningar, arbetsvillkor, rätten till utbildning, tillgång till bostäder, varor och tjänster samt socialt skydd. EU har också ett förbud mot diskriminering och trakasserier inom arbetslivet på grund av religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Om en person anser sig blivit utsatt för diskriminering har han rätt att få saken prövad av en domstol. Han måste då bevisa att

diskrimineringen verkligen ägt rum, men samtidigt ska arbetsgivaren bevisa att det var en särbehandling som varit befogad.

Exempel på svenska lagar som återger EU-reglerna är Lagen om åtgärder mot etnisk

diskriminering i arbetslivet, Lagen om förbud mot diskriminering, Lagen om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och Lagen om förbud mot

diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.

2007 har utsetts till Europeiska året för lika möjligheter. Fyra mål kommer att prioriteras: att göra allmänheten medveten om rätten till jämlikhet och icke-diskriminering, att

uppmuntra till debatt om hur man kan förbättra deltagandet i samhället för underrepresenterade grupper, att ge mångfalden ett positivt

mottagande och att verka för ett mer solidariskt samhälle.

EU driver sedan flera år ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och

främlingsfientlighet. Centret har sitt säte i Wien, och arbetar med att samla in och sprida

information om rasism och dess orsaker.

Program och projekt

Equal är ett EU-program som stödjer projekt som bekämpar diskriminering på arbetsmarknaden. Equal bygger på utvecklingspartnerskapet vilket innebär att kommuner och landsting kan gå samman med företag eller organisationer för att utveckla metoder och arbetssätt på ett tema. Projekten måste dock ske i samarbete med grupper från andra EU-länder. Programmet pågår till och med 2007.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____2463.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/employment_social/fundamental_rights/index_en.htm

Handikappfrågor, Europaservern: ec.europa.eu/employment_social/disability/index_en.html

Svenska ESF-rådet: www.esf.se

(10)

Djurskydd

På EU-nivå finns minimikrav om djurskydd som ägaren måste uppfylla, liksom allmänna EU-regler om djurens miljö på gården. Även djurtransporter och slakt regleras av EU.

Reglerna kring djurskydd inom EU antas främst genom direktiv, som i huvudsak införts i svenska djurskyddslagen, djurskyddsförordningen och i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter. EU-reglerna är ofta så kallade minimiregler -

medlemsländerna kan alltså anta strängare regler om de önskar. Denna möjlighet har Sverige utnyttjat i flera fall på detta område.

För att djurskyddet ska fungera har EU inrättat Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (oftast kallat FVO som i Food and Veterinary Office) i Grange på Irland. FVO arbetar med att stödja effektiva kontrollsystem samt att utvärdera hur EU-reglerna följs. Inspektioner genomförs i medlemsländerna samt i länder som exporterar till unionen.

Länsstyrelserna har det övergripande ansvaret för djurskyddet, medan kommunerna har ansvar för den direkta tillsynen. Länsveterinären samordnar djurskyddskontrollen och lämnar stöd och anvisningar till kommunerna i tillsynsarbetet. I samarbete med kommunala tillsynsmän genomförs kontroller av berörda verksamheter. EU:s lagstiftning ställer krav på att Sverige rapporterar till kommissionen om tillsynen av livsmedels- och djurskyddsområdena.

Finansieringen av dessa kontroller kommer från och med 2007 regleras av en förordning, som anger att medlemsstaterna får finansiera kontrollerna med avgifter och med anslag. EU:s jordbrukspolitik ställer dessutom krav på att jordbrukare måste uppfylla olika villkor inom djurskydd och djurhälsa för att ha rätt till fullt gårdsstöd. Det innebär att kommunerna, som har ansvaret för tillsynen, får fler uppgifter. EU reglerar även vilka kontrollresultat som ska rapporteras och hur ofta detta ska ske. Dessa regler införs successivt under åren 2005-2007.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1666.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/food/animal/index_sv.htm FVO: ec.europa.eu/food/fvo/index_sv.htm

(11)

Energi

EU:s mål är att öppna upp energimarknaden, trygga energiförsörjningen och utveckla förnybar energi.

Den 1 januari 2005 infördes handel med utsläppsrätter av koldioxid i EU. Målet är att minska koldioxidutsläppen i syfte att motverka växthuseffekten. Företagen tilldelas

utsläppsrätter som går att handla med inom hela EU.

Dessutom har EU nya regler för beskattning av energiprodukter, som innebär att räckvidden för EU:s minimiskattesatser vidgas. Tidigare omfattades endast mineraloljor (t ex bensin, dieselolja och gasol) men nu inkluderas alla energiprodukter, i huvudsak kol, gas och el. I egenskap av ägare av elbolag och

fjärrvärmeanläggningar påverkas kommunerna av EU:s konkurrensregler som förbud mot karteller och missbruk av marknadsdominans. Dessutom påverkas kommuner, landsting och regioner genom att de konsumerar mycket energi i form av el och värme till offentliga byggnader och

kollektivtrafiken.

Inom EU pågår ett intensivt arbete för att bryta nationella monopol på energiområdet.

Kommunerna påverkas direkt av det särskilda direktivet för upphandling av vatten, energi, transport och telekommunikation. Direktivet syftar till att garantera att upphandling ska ske i öppen konkurrens utan diskriminering av företag från andra EU-länder.

Program och projekt

Programmet ALTENER II, har inrättats för att främja utvecklingen av förnyelsebar energi. Programmet ger stöd till pilotprojekt, informations- och kunskapsutbyte samt

marknadsintroduktion av förnybara energikällor. EU har även ett energisparprogram, SAVE II, som riktar sig till den lokala nivån. Inom detta program ges stöd till projekt för effektivare energianvändning genom ökat utnyttjande av lokala och regionala energikällor.

Programmet ManagEnergy stödjer de som arbetar med energieffektivitet och förnybara energikällor på lokal och regional nivå. De huvudsakliga instrumenten är olika workshops och arrangemang på Internet.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1807.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/energy/index_sv.html

(12)

Folkhälsa

Det folkhälsoarbete som EU driver syftar till att komplettera ländernas egna insatser och

underlätta samarbete mellan dem. Arbetet strävar efter att förebygga sjukdomar, och ett av målen är att underlätta forskning om sjukdomars orsaker och spridning. Ett annat prioriterat område är den ökade fetman bland människor, särskilt barn. Alkoholrelaterade skador, vår psykiska hälsa och skadeprevention är ytterligare exempel på områden som EU under de senaste åren har uppmärksammat.

För att nå målen inom folkhälsoområdet kan EU:s hälsoministrar besluta om stimulansåtgärder samt ge rekommendationer för att förbättra

människors hälsa. De kan även besluta om vissa åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena för att skydda folkhälsan. Sedan flera år tillbaka finns ambitioner om att integrera

folkhälsoaspekter inom alla EU:s politikområden.

Det finska ordförandeskapet belyste hösten 2006 denna integrering i en omfattande studie.

I EU:s nya folkhälsostrategi finns tre huvudteman: främjandet av en hälsosam livsstil, förbättrat samarbete mellan EU-ländernas sjukvårdsystem och utökat skydd mot infektionssjukdomar i Europa.

Program och projekt

Inom ramen för EU:s fleråriga folkhälsoprogram kan man söka stöd för finansiering av olika projekt som rör folkhälsoområdet. Grunden för programmet är de tre målen i folkhälsostrategin: förbättrad information och kunskap om hälsa, snabba åtgärder vid hälsorisker och beaktande av faktorer som påverkar hälsa inom alla

politikområden och åtgärder.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1796.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/health/index_sv.htm

(13)

Forskning och utveckling

EU vill stimulera samarbete mellan olika länder på forskningsområdet genom fleråriga ”ramprogram” som definierar riktlinjerna för forskning och utveckling. Det sjätte ramprogrammet avslutas 2006 och det

kommande programmet kommer gälla för perioden 2007-2013. Det sjunde ramprogrammet ska delas upp i fyra delprogram: Samarbete, Idéer, Människor och Kapacitet.

Den sammantagna effekten av programmet skulle bli en mycket kraftigt ökad europeisk satsning på forskning och utveckling. Den nya budgetuppgörelsen innebär en ökning med ungefär 80 procent jämfört med nuvarande ramprogram. Idag bedrivs medlemsländernas och EU:s forskningsprogram parallellt och bildar inte en sammanhängande helhet. För att råda bot på det vill kommissionen skapa ett europeiskt forskningsområde (eng. European Research Area) och här är det sjunde ramprogrammet centralt. Alla juridiska personer inom EU kan delta i

ramprogrammen. En förutsättning är att minst tre av varandra oberoende organisationer från minst två medlems- eller kandidatländer och ett tredje land deltar i samarbetet. Organisationerna kan vara företag, universitet, forskningsinstitut, kommuner, landsting, regioner m.fl. Det finns speciella åtgärder som gör det möjligt för små och medelstora företag och kommuner att delta.

VINNOVA är svensk kontaktpunkt för

ramprogrammet. De ger information och råd om hur man ansöker och deltar. Svenska kommuner och landsting har deltagit i flera projekt som delfinansierats av EU:s tidigare ramprogram. I rapporten Utveckling i

gränslösa nätverk kan man läsa om erfarenheter från det femte ramprogrammet.

Sveriges Kommuner och Landsting

tycker

Förbunden har tagit fram ett positionspapper kring EU:s framtida forskningspolitik efter 2006. Generellt är förbunden positiva till kommissionens förslag till EU:s framtida forskningspolitik, men anser att kommuner, landsting och regioner ska få större möjlighet att delta i FoU-programmen. De mindre projekten i det sjätte ramprogrammet måste fortsätta och möjligheten att kombinera strukturfondsmedel med ramprogrammet bör vara kvar. EU borde även ta ledningen

internationellt när det gäller forskning kring

temaområden såsom den åldrande befolkningen samt de sociala och ekologiska dimensionerna av hållbar utveckling. Vidare borde Sverige verka för att Europa satsar på världsledande forskningsinfrastruktur för att möta den globala konkurrensen. Majoriteten av dessa positioner är tillgodosedda i kommissionens förslag till sjunde ramprogram (FP7).

Under de senaste åren har förbunden tillsammans med medlemmarna även drivit frågan om att inkludera s.k. Samhällsmotiverade Forskningsplattformar (SMRP) i ramprogrammet. De syftar till att ta fram långsiktig och relevant kunskap för flera samhälleliga utmaningar såsom t.ex. den åldrande befolkningen,

integration/migration och miljö. Glädjande nog kan vi i början av november 2006 konstatera att dessa

plattformar finns med i det förslag till arbetsprogram för ett av temana i FP7 (samhällsvetenskap och humaniora) som i sin tur utgör grunden för kommande utlysningar.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1794.aspx

Europaservern: www.europa.eu/pol/rd/index_sv.htm

Vinnova: www.europaprogrammen.se

CORDIS: www.cordis.lu SMRP: www.sydsam.se

(14)

Fri rörlighet för personer

Alla medborgare i EES-området (de 27 EU-länderna samt Norge, Island, Schweiz och

Liechtenstein) omfattas av den fria rörligheten för personer. Det innebär att man har rätt att fritt bosätta sig i ett annat medlemsland för att arbeta, studera eller bosätta sig som pensionär – eller om man kan försörja sig på annat sätt. Något

arbetstillstånd behövs inte, och den som flyttar har också rätt att ta med sin familj. Den som arbetar omfattas av värdlandets

socialförsäkringssystem.

I samband med den förra utvidgningen 2004 införde de flesta gamla EU-länder restriktioner, ”övergångsregler”, för arbetskraft från de nya EU-länderna under ett antal år. Sverige,

Storbritannien och Irland valde dock att öppna arbetsmarknaden även för de nya

EU-medborgarna. Sverige har inte heller infört några restriktioner för Rumänien och Bulgarien från 2007, och därmed är arbetsmarknaden öppen även för medborgare i dessa länder.

EU har infört regler om ömsesidigt erkännande av examina. För vissa yrken, t.ex. läkare, tandläkare, sjuksköterskor, farmaceuter och barnmorskor, har EU harmoniserat lagstiftningen. Det innebär att den som har examen direkt har rätt att arbeta inom yrket i ett annat medlemsland. Examen måste dock formellt godkännas av myndigheterna i värdlandet, och arbetsgivaren har rätt att ställa krav på språkkunskaper.

Vissa andra utbildningar ger inte direkt tillträde till arbetsmarknaden. I Sverige gäller det t.ex. sjukgymnaster och tandsköterskor, som får vända sig till svenska myndigheter för att få sin examen bedömd.

EU har idag ingen gemensam politik för arbetskraftsinvandring från länder utanför EES.

Sveriges Kommuner och Landsting

tycker

På lång sikt är storleken på arbetskraftsutbudet en viktig bestämningsfaktor för antalet sysselsatta - ett större utbud leder till fler sysselsatta.

Arbetslöshet och låg sysselsättning för människor som redan finns i Sverige kräver särskilda insatser oavsett ökad arbetskraftsinvandring.

Arbetskraftens fria rörlighet i EU bör betyda ökade möjligheter att rekrytera arbetskraft som det är brist på i Sverige, och därför är det viktigt att stimulera ökad rörlighet inom unionen. Bland annat kan det göras mer för att informera kommuner, landsting och regioner om

möjligheterna till rekrytering från EU- och EES-länder men också för att informera i andra EES-länder om den svenska arbetsmarknaden. När

arbetsgivare inte får kvalificerade sökande från Sverige eller övriga länder på den inre marknaden ska det vara möjligt att rekrytera från tredje land.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1823.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/justice_home/fsj/asylum/fsj_asylum_intro_en.htm

(15)

Hälso- och sjukvård

EU har inte befogenhet att lagstifta om frågor som rör hälso- och sjukvård samt folkhälsa. Allt som EU gör ska dock inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor samt undanröja faror för människors hälsa.

Trots att hälso- och sjukvård inte är ett utpekat samarbetsområde för medlemsstaterna påverkas vården av EU:s regler för den inre marknaden, vilket har tydliggjorts genom flera domar i EG-domstolen. För att hantera denna utveckling – att juridiska prövningar sätter spelregler för politiska beslut – har medlemsländerna skapat ett antal arbetsgrupper där högre tjänstemän diskuterar frågor som patienters och personals rörlighet, patientsäkerhet, gränsöverskridande

vårdsamarbete, information och teknologi. EU-länderna tillämpar också öppna

samordningsmetoden för att förbättra

tillgänglighet och skapa en ekonomiskt hållbar hälso- och sjukvård och äldreomsorg med hög kvalitet. Denna samordning har på senare år också kommit att inkludera initiativ som strävar emot större social inkludering och

fattigdomsbekämpning.

För en säkrare hantering och ett större nyttjande av medlemsländernas banker för blod och plasma finns ett direktiv som reglerar området och sätter minimistandarder. Det finns också förslag på hur man ska uppnå en gemensam standard för hantering av mänskliga organ och

transplantationer. Även EU:s arbetstidsregler, som bland annat reglerar dygnsvila, veckovila och semester samt kvalitetsregler för läkemedel och medicinska produkter påverkar den svenska sjukvården. Regelverket om ömsesidigt

erkännande av examina påverkar vården på så sätt att svenska sjukhus har ökad tillgång till personal. Åren 2003 och 2004 var det fler läkare med utländsk än med svensk utbildning som fick läkarlegitimation i Sverige.

EU har på flera sätt velat uppmuntra en ökad användning av IT inom vård och omsorg för att förbättra tillgängligheten till kvalitativ och effektiv vård. eHealth är ett forskningsområde inom EU som framför allt handlar om hur sjukvården ska kommunicera över nationsgränser och mellan olika system. IT-strategier för vården står högt upp på agendan inom eHealth, och Sveriges Kommuner och Landsting har medverkat både på central nivå i framtagandet av en IT-strategi för vården i Sverige och i olika referensgrupper. Under 2007 kommer det sjunde ramprogrammet för forskning att användas bl.a. för att genomföra större projekt kring elektronisk överföring mellan olika länder.

EU:s smittskyddsinstitut är placerat i Stockholm och har till uppgift att förbättra beredskapen mot epidemier och utbrott av smittsamma sjukdomar. En person som är försäkrad via försäkringskassan kan idag välja i vilket land han eller hon vill få planerad vård - i Sverige eller i ett annat EU/EES-land. Idag finns två möjligheter att söka och få ersättning för vård i ett annat EU/EES-land: Den som omfattas av svensk socialförsäkring och som vill åka till ett annat EU/EES-land eller till Schweiz för att få vård kan ansöka om

förhandstillstånd från Försäkringskassan.

Reglerna finns i EU:s så kallade samordningsregler för medlemsländernas socialförsäkringssystem. Det krävs dock att vården inte kan fås i

hemlandet inom skälig tid. Genom EU:s regler om fri rörlighet för tjänster kan ersättning i vissa fall även beviljas i efterhand. Detta gäller dock inte Schweiz.

Program och projekt

Inom EU:s ramprogram för forskning och utveckling finns det möjligheter att söka medel för olika projekt inom hälso- och sjukvård samt äldreomsorg.

(16)

Läs mer

Patientrörlighet, EU-upplysningen:

www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/NewsArticleTemplate____16961.aspx

Patientrörlighet, Europaservern:

ec.europa.eu/health/ph_overview/co_operation/mobility/patient_mobility_en.htm

Folkhälsa, Europaservern: ec.europa.eu/health/index_sv.htm

(17)

Inre marknaden

Syftet med EU:s inre marknad är att skapa fri rörlighet för de fyra friheterna varor, tjänster, kapital och personer inom hela EES-området, där de 27 EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein ingår.

För att en inre marknad ska kunna uppnås i praktiken måste medlemsstaterna ta bort alla former av hinder för den fria rörligheten. Man harmoniserar därför lagar, ökar möjligheterna för gränsöverskridande offentlig upphandling och sätter in åtgärder mot diskriminering av varor och tjänster från andra EU-länder. Det förekommer omfattande inslag av majoritetsbeslut på det här området, vilket innebär att det i många fall är ett överstatligt samarbete. Kommissionen tillser att den inre marknaden fungerar, och kan anmäla ett medlemsland som misstänks bryta mot reglerna till EG-domstolen, där tvisten sedan avgörs. Ett av EU:s viktigaste verktyg för att förverkliga den inre marknaden är standardisering av tekniska krav och specifikationer för varor och tjänster. Detta har stor betydelse för såväl sjukvården som olika kommunala verksamheter. Enligt reglerna om fri rörlighet för tjänster har patienter rätt att söka vård i annat EES-land

(förutom Schweiz), med ersättning från hemlandets sjukförsäkringssystem. Det innebär att den svenska försäkringskassan är skyldig att betala vårdkostnader för en patient som har fått s.k. planerad vård utomlands, om den motsvarar vården i Sverige.

EU:s regler om offentlig upphandling av varor och tjänster ger möjlighet för företag att konkurrera om uppdrag inom hela den inre marknaden. Reglerna ställer krav på affärsmässighet och förbjuder nationella hinder. Den svenska Lagen om offentlig upphandling är anpassad till de direktiv som finns på området.

Enligt EU-reglerna är det inte tillåtet för en medlemsstat att genom stöd eller med hjälp av statliga eller kommunala resurser snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen på den inre marknaden genom att gynna vissa företag eller viss produktion, så att det påverkar handeln mellan EU-länderna. Detta innebär inte att EU:s regler förbjuder alla former av offentliga stöd, men stödet får inte vara konkurrensbegränsande. Eftersom stöd till lokala marknader kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, kan dessa i vissa fall anses vara olagliga statsstöd.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1693.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/internal_market/index_en.htm

(18)

Jämställdhet

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de grundläggande principerna i EU:s fördrag. Arbetet för jämställdhet har tre utgångspunkter som handlar om lön, särbehandling och att jämställdhetsaspekten ska genomsyra all verksamhet.

För att främja jämställdheten inom EU har flera direktiv antagits och genomförts i svensk lagstiftning:

ƒ Ett direktiv om hälsa och säkerhet för arbetstagare gäller dem som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. ƒ Ett direktiv om likabehandling av

kvinnor och män på arbetsmarknaden. Det senare direktivet definierar begreppen trakasserier och sexuella trakasserier på jobbet samt listar de anställdas rättigheter och skydd mot alla former av trakasserier. Den som drabbas av trakasserier har rätt till ersättning utan övre tak. Bevisbördan ligger på arbetsgivarna som måste bevisa att de gjort allt de kunnat för att förhindra trakasserierna.

Det nyaste direktivet gäller principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. Dessa innefattar bostäder, banktjänster, försäkringstjänster, transporter, hälso- och sjukvård.

EG-domstolen har kommit med flera viktiga domar som visar hur EU-reglerna ska tolkas.

Därtill har arbetsmarknadens parter arbetat fram flera ramavtal på EU-nivå om till exempel föräldraledighet. EU:s jämställdhetsministrar har dessutom nyligen beslutat inrätta ett

jämställdhetsinstitut, som ska samla, analysera och sprida statistik och information.

Som stora arbetsgivare spelar svenska kommuner, landsting och regioner en viktig roll i fråga om att öppna upp möjligheter och främja jämställdhet på arbetsmarknaden. De är skyldiga att leva upp till de krav som ställs i den svenska

arbetsmiljölagen, vilken har anpassats till EU-reglerna.

Arbetsmarknadens parter har på EU-nivå kommit överens om ett “Framework of actions on

gender equality”. Ramverket prioriterar att belysa

könsroller, främja kvinnor i beslutsfattandet, främja balansen inom arbetslivet och motverka löneskillnader mellan kvinnor och män. Inom varje område ges exempel på vilka åtgärder parterna kan vidta. Fack och arbetsgivare i varje land ska tillsammans ta fram årliga rapporter som sedan ska sammanställas till en övergripande europeisk rapport.

Program och projekt

EU stödjer projekt inom det här området och i flera av dessa är lokala och regionala myndigheter delaktiga. Programmet Equal är ett initiativ som främjar metoder för att bekämpa diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____2427.aspx

(19)

Kultur

Enligt fördraget ska EU bidra till kulturens ”blomstring”, samtidigt som den nationella och regionala mångfalden respekteras och det gemensamma kulturarvet främjas. Någon

gemensam europeisk kulturpolitik finns inte, men EU kan ta fram stimulansåtgärder och

rekommendationer inom kulturområdet. De EU-initiativ som tas ska främja samarbete mellan medlemsländerna, och stödja och komplettera åtgärder inom följande områden:

ƒ främja kunskapen om och sprida de europeiska folkens kultur och historia ƒ bevara kulturarv av europeisk betydelse ƒ främja icke-kommersiellt kulturutbyte ƒ främja konstnärligt och litterärt

skapande

Sedan 1985 utses varje år en eller flera städer till europeisk kulturhuvudstad. Stockholm var

kulturhuvudstad 1998 och Sverige står på tur att utse kulturhuvudstad igen 2014, tillsammans med Lettland.

Program och projekt

Stöd till kultur och kulturarv kan sökas ur strukturfonderna. Dessutom finns EU-stöd till kultur samlat inom ramprogrammet Kultur 2000, som snart ersätts av Kultur 2007 för perioden 2007-2013. Härifrån finns det möjlighet för kommuner, landsting och regioner att söka finansieringsstöd. Mål för programmet är transnationell rörlighet för personer och produkter, samt interkulturell dialog. De bidragsberättigade programmen ska ha en europeisk dimension och genomföras i samarbete mellan flera länder. Kulturrådet och

Riksantikvarieämbetet är EU:s kontaktkontor för kultur i Sverige.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1774.aspx Europaservern: ec.europa.eu/culture/eac/index_en.html Kulturrådet: www.kulturradet.se/index.php?realm=274 Riksantikvarieämbetet: www.raa.se

(20)

Landsbygdsutveckling

EU:s jordbrukspolitik är uppdelad i en marknadsreglerande del och en del för landsbygdsutveckling (LBU).

Landsbygdsutvecklingspolitiken är en del av den regionala utvecklingspolitiken och syftar till att trygga landsbygdsområdenas framtid och göra det lättare att både bevara och skapa arbetstillfällen. De tre huvudinriktningarna för LBU-politiken är att:

ƒ stärka jordbruks- och skogsbrukssektorns ställning ƒ förbättra landsbygdsområdenas

konkurrenskraft

ƒ skydda och bevara miljön och kulturarvet på landsbygden Perioden för EU:s nya miljö- och

landsbygdsprogram är åren 2007-2013. Det nya programmet är indelat i fyra prioriterade områden som kallas för axlar. Principen är att ekonomiskt stöd i första hand ges till jobbskapande aktiviteter och bevarandet av landsbygdsområden, snarare än till gårdsstöd för lantbruken. De fyra axlarna är:

ƒ Förbättring av konkurrenskraften inom jord- och skogsbruk

ƒ Markanvändningsplanering ƒ Diversifierad ekonomi och god

livskvalitet på landsbygden ƒ LEADER-dimensionen

I budgetöverenskommelsen, som EU-länderna enades om i december 2005, tilldelas Sverige en extra summa på cirka 7,6 miljarder kronor till LBU-projekt utöver den summa Sverige har tilldelats genom den generella LBU-fördelningen. Det är nu upp till den svenska regeringen att bestämma hur pengarna ska fördelas mellan de fyra axlarna.

Sveriges Kommuner och Landsting

tycker

Förbunden anser att en ny inriktning av den gemensamma jordbrukspolitiken, där landsbygdsutvecklingen samlas inom en fond, också måste följas av en ökad samordning mellan den nationella jordbrukspolitiken och den regionala utvecklingspolitiken. Det är viktigt att kopplingen mellan landsbygdsutveckling och regional utveckling tydliggörs i de kommande programmen.

För att bedriva en framgångsrik landsbygdspolitik måste den lokala och regionala nivån ges ökat inflytande och ansvar över regelsystem och förvaltning av tillgängliga medel för

landsbygdsutveckling. Prioriteringsområde 3, bland annat diversifiering av näringslivet, måste få ett stort utrymme i det svenska

LBU-programmet.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____3470.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/agriculture/rurdev/index_sv.htm

(21)

Lissabonstrategin

Lissabonstrategin antogs vid ett toppmöte i Lissabon år 2000 och syftar till att göra EU till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska

kunskapsbaserade ekonomin i världen till år 2010. Genom strategin ska man säkerställa öppna och konkurrenskraftiga marknader i och utanför Europa samt öka flexibiliteten på

arbetsmarknaden.

En översyn av strategin gjordes på EU-toppmötet i mars 2005. Där beslutades att balansen mellan strategins tre pelare – med ekonomisk, social och miljöinriktning – ska finnas kvar men att

Lissabonstrategin numera ska kallas ”strategin för tillväxt och sysselsättning”. Tidshorisonten år 2010 tonades samtidigt ned. Varje land fick dessutom i uppgift att ta fram en nationell strategi baserad på riktlinjer från kommissionen.

Sveriges Kommuner och Landsting

tycker

EU:s regionkommitté kartlade 2005 i vilken utsträckning medlemsländerna involverade den lokala och regionala nivån i arbetet med de nationella handlingsplanerna. Sverige finns dock

inte med i kartläggningen eftersom den svenska regeringen lämnade in handlingsplanen för sent till EU-kommissionen.

Sveriges Kommuner och Landsting instämmer till stor del med de synpunkter som andra länders kommun- och regionförbund lämnat på Regionkommitténs kartläggning. Sveriges handlingsplan för tillväxt och sysselsättning som ingår i Lissabonprocessen saknar i allt för stor utsträckning ett lokalt och regionalt perspektiv. Sveriges konkurrenskraft behöver byggas underifrån och vi behöver ett engagemang från alla aktörer. En bättre dialog efterfrågas inför nästa års revidering av planen.

Ansvaret för regional utveckling bör föras över till de valda organ som idag arbetar med regional utveckling. Ett lokalt och regionalt ledarskap behöver även tillräckliga resurser för att kraftfullt kunna stärka tillväxtens förutsättningar. Både den nationella och den lokala och regionala nivån behöver arbeta för att dra nytta av globaliseringen så att vi kan säkra sysselsättning och välfärd i Sverige.

Läs mer

Europaservern: ec.europa.eu/growthandjobs/index_en.htm

Regionkommitténs kartläggning: cor.europa.eu/document/activities/lisbon/CDR45_2005_sv.pdf

(22)

Livslångt lärande

En av de frågor som EU prioriterat i strategin för tillväxt och sysselsättning är det livslånga lärandet. Tonvikten läggs på lärande och inte på

undervisningens organisation. Det handlar alltså inte bara om skolväsendet utan även om

informellt lärande i arbetslivet och vardagen. I kommissionens policydokument från 2002 lyfte man bland annat fram de obligatoriska och frivilliga utbildningar som kommunerna ansvarar för. Även nätverk mellan ”lärande regioner” har utvecklats med EU:s stöd.

Arbetet med att främja det livslånga lärandet kan ske på många olika sätt. Förutom att försöka påverka attityder kan man stödja en höjd utbildnings- och kompetensnivå. Man kan även

skapa lokala och regionala strukturer för att informera om och organisera det livslånga lärandet. Det är viktigt att öka kunskapen om hur andra länder arbetar med det livslånga lärandet och aktivt samarbeta inte minst mellan regioner i olika länder. En rad sådana insatser finns inom ramen för EU:s arbete för det livslånga lärandet.

Program och projekt

Inom utbildningsprogrammen Leonardo da Vinci, Sokrates och Ungdomsprogrammet finns det möjlighet att söka stöd för gemensamma åtgärder programmen emellan. Det anses vara en viktig faktor för främjandet av det livslånga lärandet.

Läs mer

Europaservern: ec.europa.eu/education/index_en.html

Internationella programkontoret: www.programkontoret.se

(23)

Livsmedelskontroll

Från och med den 1 januari 2006 gäller en gemensam livsmedelslagstiftning för EU:s medlemsländer. Reglerna finns i förordningar som gäller direkt i hela EU. Reglerna sätter konsumentens säkerhet i centrum och gäller från ”jord till bord”, alltså genom hela

produktionskedjan från framställning av djurfoder till märkning av livsmedel i handeln. Gemensamma EU:s regler finns bl.a. för livsmedelshygien, livsmedelsmärkning och livsmedelstillsatser. Dessutom finns

livsmedelstandarder som bestämmer vad som får säljas under en viss produktbenämning, som till exempel choklad eller mjölk.

Enligt EU:s livsmedelslagstiftning ska medlemsländerna själva övervaka att

livsmedelsföretagen följer gällande regler. För att

kontrollera att det görs på rätt sätt har kommissionen inrättat ett särskilt kontor för livsmedels- och veterinärfrågor, FVO.

Enligt den svenska livsmedelslagstiftningen är det regeringen som bestämmer vem som utövar som utövar kontroll och prövar i olika frågor som t.ex. godkännanden av vissa livsmedelsanläggningar. Kommunerna bedriver kontrollen vid över den absoluta majoriteten av dessa. Kommunerna har därför ett stort ansvar för att se till att de gemensamma EU-reglerna efterlevs.

Införandet av EU-reglerna har inneburit en stor utökning av kommunernas arbetsuppgifter och anpassningen har tagit mycket tid i anspråk. Krav har tillkommit på en mer omfattande kontroll och fler livsmedelsföretag blir föremål för

kommunernas kontroll.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1769.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/food/index_sv.htm

EU:s kontor för livsmedels- och veterinärfrågor: ec.europa.eu/food/fvo/index_sv.htm

(24)

Läkemedel

EU påverkar läkemedelsområdet på ett mycket konkret sätt. EU måste nämligen godkänna i stort sett alla läkemedel som används i Sverige. Inom EU kan läkemedel bli godkända antingen genom en central procedur hos den europeiska

läkemedelsmyndigheten, EMEA, eller genom ömsesidigt erkännande av nationella

godkännanden.

Europeiska läkemedelsmyndighetens

vetenskapliga kommitté för särläkemedel, COMP (Committee for Orphan Medicinal Products), har till uppgift att främja utvecklingen av läkemedel till patienter med sällsynta och svårbehandlade sjukdomar. Patientgrupperna är ofta små och läkemedelsföretagen har haft svårt att få

lönsamhet i produktionen av läkemedlen. För att öka patientgruppernas möjlighet till behandling erbjuder kommittén ekonomiska incitament till företag för utveckling av effektiva och

ändamålsenliga läkemedel, exempelvis tio års ensamrätt på marknaden efter det att läkemedlet har godkänts för försäljning.

Det finns ett särskilt direktiv kring

barnläkemedel och en förordning om avancerade terapiläkemedel.

EU-länderna har även regler för vilka läkemedel man får lov att föra in i landet. Vissa läkemedel får inte föras in alls medan andra får föras in i

begränsad mängd. Reglerna beror bland annat på om läkemedlet klassas som narkotika i värdlandet. En läkemedelsplattform har skapats inom EU, där olika aktörer kan samlas och diskutera och förse kommissionen med strategiska råd för fortsatt arbete. Det är tänkt att folkhälsoaspekter och konkurrens och tillväxtvillkor ska väga lika tungt i diskussionen.

Ett exempel på hur EU:s regler direkt påverkar regioner, landsting och kommuner är att sjukhus och vårdcentraler måste upphandla läkemedel i enlighet med EU:s regler om offentlig

upphandling.

Läs mer

EU:s läkemedelsmyndighet EMEA: emea.europa.eu

EU:s läkemedelsplattform:

ec.europa.eu/health/ph_overview/other_policies/pharmaceutical/forum_en.htm

(25)

Markexploatering

Exploateringsavtal kan beskrivas som ett avtal mellan kommun och markägare/exploatör som reglerar parternas rättigheter och skyldigheter när en detaljplan ska genomföras. Det finns inga specifika lagar om exploateringsavtal men deras innehåll begränsas av andra lagar. Flera av dessa lagar är anpassade till EU:s regler på respektive område, exempelvis lagen om offentlig

upphandling (LOU), plan- och bygglagen samt VA-lagen.

Om kommunen till exempel planerar att köpa en tjänst av exploatören, exempelvis utbyggnad av bostäder, är det mycket möjligt att det av praktiska skäl skrivs in i exploateringsavtalet. Ett sådant köp är dock att betrakta som en offentlig upphandling, och därmed gäller reglerna i LOU. Dessa regler påverkas av EU:s lagstiftning för den inre marknaden, som ställer krav på

affärsmässighet och frånvaro av nationella hinder.

Vilka regler som gäller för upphandling beror på vilken summa köpet uppgår till. Höga kostnader för upphandling innebär mer detaljerade regler. Förfarandet vid större upphandlingar innebär i sin tur att företag från EU:s 27 medlemsstater har rätt att delta i budgivningen om vem som ska sköta tjänsten eller leverera varorna.

Exempel: En kommun ingick ett

exploateringsavtal med ett större byggföretag. Avtalet innebar att kommunen sålde flera fastigheter till byggföretaget och i en detaljplan gavs företaget rätt att bebygga fastigheterna. Därutöver innebar avtalen att byggföretaget skulle bygga tre idrottsanläggningar på vissa av de försålda fastigheterna. Kommunen var å sin sida bunden att hyra anläggningarna under 25 år. EU-kommissionen ansåg att förfarandet stred mot direktivet om upphandling av

byggentreprenader. Avdelningen för juridik ansvarar för detta område

(26)

Miljö

EU-länderna ska ta hänsyn till miljön vid alla politiska beslut inom EU. EU har till uppgift att främja en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet. Miljöpolitiken ska bygga på försiktighetsprincipen. Tillämpningen av försiktighetsprincipen kan leda till ett beslut att handla eller inte handla, beroende på hur stor den så kallade godtagbara risken är.

Miljöförstöring ska helst hejdas redan vid källan och det är förorenaren som ska betala kostnaderna för förstörd miljö. Ett av EU:s långsiktiga mål är att begränsa klimatförändringarna i enlighet med Kyotoavtalet.

EU:s miljölagstiftning består idag av runt 600 bindande lagtexter och den svenska miljöbalken är anpassad efter EU:s regelverk. EU-reglerna är i stor utsträckning kopplade till genomförandet av den inre marknaden, vilket har lett till

harmonisering av EU-ländernas regler och identiska krav på varuområdet.

Kommunerna påverkas av miljölagstiftningen främst utifrån sina tillsyns- och kontrolluppgifter. De ansvarar för provtagningar, mätningar och rapporteringar och tillämpar då flera hundra av EU:s miljöregler inom områden som till exempel

avfallshantering, bullerskydd, avlopp, vattenkvalitet, vattenförsörjning, livsmedel, djurskydd, hälsoskydd, miljörevision, utsläpp av farliga ämnen, markskydd etc.

År 2000 antog EU ett ramdirektiv för vatten, som omfattar all vattenplanering och vattenvård inom EU. Direktivet ska genomföras i olika steg t.o.m. år 2012. Ramdirektivet har medfört ett nytt sätt att förvalta vattenfrågor i Sverige. Kommunerna berörs av ramdirektivet eftersom de ansvarar för vatten- och avloppshanteringen samt planeringen av mark- och vatten enligt plan- och bygglagen (PBL).

Genom ett direktiv har dessutom alla EU-länder gemensamma bedömningsmetoder för bullermått och minimikrav för bullerkartläggning. Kommuner med ett visst invånarantal är skyldiga att kartlägga buller och upprätta åtgärdsprogram. Kommuner, landsting och regioner påverkas slutligen av EU-regler om utsläpp från större anläggningar. Där är dock de svenska kraven redan högre än EU:s minimiregler på flera områden.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1753.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/environment/index_sv.htm

(27)

Offentlig upphandling

Ett av EU:s mål är att garantera en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft, de "fyra friheterna". För att en inre marknad ska kunna uppnås i praktiken måste medlemsländerna ta bort alla tekniska hinder genom att harmonisera sina lagar, öka möjligheterna för gränsöverskridande offentlig upphandling och förhindra diskriminering av varor och tjänster från andra EU-länder.

Upphandling av varor och tjänster och därmed möjligheten för företag att konkurrera om uppdrag inom den inre marknaden påverkas därför av EU:s regler. Lagen om offentlig upphandling (LOU) är anpassad efter EU-direktiv.

Värdet på offentliga upphandlingskontrakt inom EU uppgår till mer än 1 500 miljarder euro och utgör alltså en stor del av den europeiska ekonomin. Därför är det viktigt att harmonisera tillvägagångssättet för att tilldela sådana kontrakt.

Offentlig upphandling handlar dock inte bara om rent ekonomiska villkor som bättre resursutnyttjande och lägre kostnader. Upphandlingen är också ett verktyg som även kan användas för att styra produktionen av varor och tjänster mot andra mål. Sverige har bland annat med framgång drivit på för att öka

miljöanpassningen av offentlig upphandling i Europa. På områden där produktionen av tjänster är

konkurrensutsatt måste kommuner, landsting och regioner genomföra en upphandling som innebär att olika företag ges möjlighet att lägga anbud. Förfarandet regleras genom LOU och innebär att företag från alla medlemsländer har rätt att delta i budgivningen om

vem som ska sköta tjänsten eller leverera varorna. Alla offentliga aktörer måste annonsera sina upphandlingar i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, ”Official Journal”, om de överskrider ”tröskelvärdet”. För 2006 ligger tröskelvärdet på 1 845 000 kr.

Under 2004 antog EU två direktiv som ersätter tidigare regler för upphandling. Det ena reglerar offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader. Det andra direktivet reglerar upphandling inom vatten, energi och transporter. Ändringarna innebär bland annat att upphandlande myndigheter ges möjlighet att begära in anbud och ansökningar elektroniskt. De nya reglerna ger också myndigheter rätt att diskutera olika tekniska lösningar med anbudsgivarna innan de lämnat ett anbud.

EG-domstolen har slagit fast att kommuner inte får ta lokala eller regionala hänsyn genom att gynna vissa företag framför andra vid offentlig upphandling. Däremot finns det viss möjlighet för kommunerna att förbättra förutsättningarna för lokala leverantörer att lämna anbud.

När kommuner och landsting har valt att avknoppa viss kommunal verksamhet i bolagsform begränsar LOU och kommunallagen möjligheten att ge stöd till denna verksamhet. Enligt kommunallagen får de bara lämna individuellt riktat stöd till företag om det finns synnerliga skäl. Enligt LOU kan heller inte det nya bolaget överta driften av den verksamhet där personalen tidigare har varit anställd utan att en upphandling skett. EG-domstolen har ännu inte prövat något ärende som gällt avknoppningsstöd i form av direktupphandling.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1729.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/comm/competition/index_sv.html

Nämnden för offentlig upphandling: www.nou.se

(28)

Offentligt-privata partnerskap (OPP)

Idén om offentligt-privata partnerskap (OPP) kommer ursprungligen från Storbritannien. På engelska kallas det PPP för Public-Private Partnership. Privatfinansiering genom

partnerskap innebär att den privata sektorn helt eller delvis deltar i utformning och finansiering av offentliga investeringar och att privata företag och offentliga myndigheter samarbetar och delar riskerna och investeringen.

I Sverige är intresset stort för OPP och då speciellt inom kultur- och fritidssektorn. Många nya idrottsarenor och konserthallar utvecklas i samarbete mellan offentliga och privata aktörer. Även inom andra verksamhetsområden finns ett allt större intresse för frågan bland företrädare inom kommuner och landsting/regioner.

Vanligtvis drivs OPP i projektform. Det drivs och underhålls då under en längre tid. Varje OPP-projekt är unikt men vissa likheter finns alltid - projektbolagen, bestående av flera parter som representerar den offentliga och den privata sektorn har gått samman enbart för att tillhandahålla den efterfrågade tjänsten eller varan.

Det finns två huvudmodeller för OPP. Ett institutionellt OPP innebär att det upprättas en fristående enhet (bolag, kooperativ, stiftelse eller

förening) som den offentliga och den privata partnern gemensamt förfogar över. Ett avtalsgrundat OPP däremot baseras på enbart avtalsmässiga förbindelser, många gånger efter ett upphandlingsförfarande.

Det är viktigt att påpeka att det i dagsläget inte finns något regelverk som direkt anpassats för OPP, varken i Sverige eller inom övriga EU-länder. EU-kommissionen publicerade under våren 2004 en s.k. grönbok i ämnet i syfte att inleda en debatt om nödvändigheten och möjligheten av att skapa ett sådant ramverk på EU-nivå. I slutet av 2005 publicerade

kommissionen ett meddelande med de politiska slutsatserna utifrån grönboksdiskussionen. Kommissionen planerar bland annat att

tydliggöra vilka regler som ska tillämpas vid valet av privata partners i institutionaliserade OPP’s. Kommissionens tolkningsmeddelande kommer att publiceras i slutet av 2006 eller i början av 2007.

Lagen om offentlig upphandling (LOU) ställer dock vissa krav på OPP. Samarbetet ska vara sakligt motiverat och respektera lagens grundprinciper om öppenhet, likabehandling, icke-diskriminering och proportionalitet.

Läs mer

Sveriges Kommuner och Landsting: www.skl.se/artikel.asp?A=1540&C=834

(29)

Redovisning och revision

Det finns flera direktiv som reglerar hur ekonomisk redovisning ska gå till. De behandlar årsbokslut i vissa typer av bolag och årsbokslut och sammanställd redovisning för banker, andra finansiella institut och försäkringsföretag. Utöver dessa finns även regler som berör godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper i bolag.

Kommissionen har utfärdat en rekommendation om kvalitetssäkring av lagstadgad revision samt en rekommendation om revisorers oberoende i EU. Dessutom har EU-kommissionen utfört

förberedande arbete för användningen av internationella revisionsstandarder (IAS). Den svenska kommunala

redovisningslagstiftningen bygger inte på något EU-direktiv. Den bygger på bokföringsmässiga grunder och liknar reglerna som gäller för företagssektorn. Kommunal verksamhet som bedrivs i bolagsform omfattas dock av samma regelverk för redovisning och revision som andra företag.

Ett konkret exempel på hur EU:s regler påverkar revisionsreglerna för kommunala bolag är EU:s bolagsdirektiv som reglerar vilka krav som ska ställas på revision av aktiebolag av viss storlek. Dessa regler är införda i den svenska aktiebolags- och revisionslagstiftningen. Enligt EU-direktivet måste revisionen utföras av en ackrediterad revisor, dvs. en yrkesrevisor med fastställd kompetens - i Sverige auktoriserad eller godkänd revisor. Men i svenska kommunala bolag utses också förtroendevalda revisorer

(lekmannarevisorer) vid sidan av yrkesrevisorerna. När reglerna i EU:s åttonde bolagsdirektiv infördes i den svenska lagstiftningen formulerades därför ett nytt uppdrag till lekmannarevisorerna i aktiebolagslagen. Lekmannarevisorerna fokuserar i sitt uppdrag på om verksamheten lever upp till ägarens mål. De granskar ändamålsenlighet, effektivitet och intern kontroll i bolaget. Yrkesrevisorerna granskar räkenskaperna och bolagsledningens förvaltning.

Rådet och EU-parlamentet har våren 2006 antagit ett nytt direktiv om revision, ”8:e bolagsdirektivet”. Detta ska fram till sommaren 2008 implementeras i svensk lagstiftning.

Läs mer

Europaservern: ec.europa.eu/youreurope/nav/sv/business/management/accounting/index.html

(30)

Regional utvecklingspolitik

EU:s politik för regional utveckling,

sammanhållningspolitiken, har som målsättning att bidra till ekonomisk och social

sammanhållning inom EU. Syftet är att minska regionala skillnader och ojämlikheter mellan människor. Det främsta instrumentet för att uppnå detta är strukturfonderna som utgör drygt tre fjärdedelar av EU:s budget.

Strukturfonderna är inga fonder i egentlig mening utan snarare poster i EU:s långtidsbudget.

Fonderna finansierar fleråriga program inom området ekonomisk och social sammanhållning. Det finns fyra olika fonder: Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (ERUF) är den mest

penningstarka strukturfonden och syftar till att minska den regionala obalansen inom EU. ERUF finansierar insatser inom infrastruktur,

sysselsättning, lokal- och regional utveckling etc. Europeiska Socialfonden (ESF) är inriktad på att motverka och förhindra arbetslöshet, att utveckla det mänskliga kapitalet samt främja integration på arbetsmarknaden. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling syftar till att stödja ekonomisk diversifiering av landsbygden (se vidare under kapitlet Landsbygdsutveckling (LBU) och Europeiska Fiskerifonden slutligen finansierar insatser inom fiskenäringen. Det finns utöver detta en sammanhållningsfond, framförallt ämnad för de nya medlemsländerna, som går till miljöprojekt och transeuropeiska nätverk inom infrastruktur på transportområdet. ERUF, ESF och i viss mån jordbruksfonden, är de fonder som har störst betydelse för regional utveckling. Den kommande programperioden syftar till att skapa konkurrenskraft och sysselsättning i alla regioner inom EU. Det blir tydligare fokus på

Den europeiska kommissionen har föreslagit tre mål för sammanhållningspolitiken för perioden 2007-2013:

ƒ Konvergens

ƒ Regional konkurrenskraft och sysselsättning

ƒ Territoriellt samarbete

Mål 1 Konvergens riktar sig till de regioner inom EU som är minst ekonomiskt utvecklade och utgör 81 procent av strukturfondsbudgeten. Sverige kommer under perioden att tilldelas medel inom Mål 2 och 3. Mål 2, som utgör 16 procent av strukturfondsbudgeten, ersätter nuvarande Mål 2 och 3, och syftar till att förutse och främja ekonomiska förändringar. Mål 3 ersätter dagens Interreg och syftar till ökad integration och samarbete mellan regionerna för ökad tillväxt. Mål 3 utgör 3 procent av

strukturfondsbudgeten. Mål 2 genomförs i åtta regionala

strukturfondsprogram som finansieras via Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (7,4 miljarder SEK) och ett nationellt program som finansieras via Europeiska Socialfonden (5,5 miljarder SEK).

Genomförandet av Mål 3 sker genom tre programtyper:

ƒ Gränsregionala program, där 17 av 21 län är berättigade att delta.

ƒ Transnationella program för större sammanhängande områden (omfattar hela Sverige)

ƒ Interregionala program för nätverk och erfarenhetsutbyte inom hela unionen Inom Mål 3 omfattas Sverige av 13 program; sex

(31)

Tillgången till strukturfonderna är en av de viktigaste konsekvenserna av EU-medlemskapet för kommuner, landsting och regioner i Sverige. Erfarenheter från de tidigare

strukturfondsperioderna har visat att systemet med gemensamma strategier och samarbete i partnerskap har visat resultat i form av förändrade arbetsmetoder, förbättrat samarbete och lärande.

Sveriges Kommuner och Landsting

tycker

Sammanfattningsvis verkar det som om budgetöverenskommelsen från december 2005 faller väl ut för de svenska regionerna. Som budgetförslaget ser ut just nu skulle Sverige via EU:s regionalpolitik få ett återflöde på ca 1,7 miljarder euro under perioden 2007-2013, exklusive det extra kuvertet med LBU-medel. Det är alltså inte – trots farhågor om motsatsen - så mycket lägre än det återflöde Sverige har under nuvarande period, 2000-2006, vilket är omkring 2,1 miljarder euro.

Sveriges Kommuner och Landsting har arbetat och fått igenom i kommissionens förslag att den framtida politiken för social och ekonomisk sammanhållning ska fokusera på hållbar tillväxt och sysselsättning.

Förbunden anser att det krävs en stark

sammanhållningspolitik för hela unionen där de fattigaste regionerna i unionen prioriteras. I enlighet med Sveriges anslutningsfördrag anser förbunden också att de extremt glesbefolkade områdena i norra Sverige, likt de ultraperifera regionerna i unionen, bör berättigas stöd inom ramen för det nya målet om konvergens. Förbunden anser också att samarbetet över gränserna är mycket viktigt och vill att kommande målet om territoriellt samarbete, motsvarigheten till dagens Interreg, ska få stora ekonomiska möjligheter.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1725.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/regional_policy/index_en.htm

Svenska ESF-rådet: www.esf.se

Verket för näringslivsutveckling: www.nutek.se/sb/d/145/a/4035

(32)

Räddningstjänst och krishantering

Det finns EU-direktiv med regler som syftar till att förhindra stora olyckor. De rör farliga godstransporter på väg och järnväg, skydd mot skogsbränder, åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckor med farliga ämnen inom den kemikaliehanterande industrin. Det finns även direktiv om explosiva varor, gasapparater, aerosolbehållare och utsläpp till sjöss.

EU har inrättat ett system för ömsesidig hjälp vid katastrofer. Förutom själva katastrofinsatserna omfattar samarbetet övning och utbildning. För att förbättra informationsutbytet har en dygnetruntjour inrättats inom kommissionen, och EU har också etablerat ett nätverk mellan tjänstemän i medlemsländernas

räddningstjänstmyndigheter. Vidare har EU infört det gemensamma larmnumret 112 som fungerar i alla medlemsländer.

Det finns även ett förstärkt samarbete mellan EU och medlemsstaterna för biståndsinsatser vid större olyckor. Det handlar bland annat om att ställa biståndsresurser till förfogande och

underlätta mobilisering av insatsgrupper, experter m.m. Ett bättre skydd ska ges till människor, miljö, egendom och kulturarv vid större olyckor som inträffar i eller utanför EU. Sverige fick till exempel 80 miljoner euro ur EU:s solidaritetsfond för att reparera skadorna efter stormen Gudrun. Kommissionen utreder för närvarande hur räddningstjänstens kapacitet inom EU-länderna ska kunna byggas ut för att kunna användas vid terroristattacker. Den ska även utreda möjliga gemensamma övningar och hur en samordning av information till allmänheten ska kunna ske.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1756.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/environment/civil/index.htm

(33)

Skola och utbildning

EU-länderna ansvarar själva för

utbildningssystemens utformning, innehåll och finansiering. EU kan däremot, genom olika program som vänder sig till ungdomar och studerande, stödja samarbete och utbyte av erfarenheter och goda exempel på området. Utbildningen omfattas av EU:s ”öppna samordningsmetod”. Det innebär att man kommer överens om gemensamma målsättningar för politiken, men utan att lagstifta.

Medlemsländerna lär av varandra och resultatet jämförs.

EU:s utbildningsministrar har satt upp tre mål för insatserna på utbildningsområdet: förbättra utbildningens kvalitet och effektivitet, göra utbildningen tillgänglig för alla och öppna upp utbildningssystemen gentemot omvärlden. Ambitionen är att målen ska ha uppnåtts 2010.

Program och projekt

EU-kommissionen driver sedan några år initiativet eEurope med målet att alla EU-medborgare ska få tillgång till den nya

informations- och kommunikationstekniken. I initiativet ingår det så kallade eLearning-projektet som främjar informationsteknik i undervisningen.

Programmet Comenius stödjer partnerskap och nätverk mellan skolor samt projekt för

kompetensutveckling för skolpersonalen. Det fokuserar på första utbildningsfasen (förskola, grundskola och gymnasium) och vänder sig till de berörda i utbildningssektorn; elever, lärare, övrig skolpersonal och kommuner. Nytt från 2007 är att det blir möjligt för elever att delta enskilt i skolutbyten.

Läs mer

EU-upplysningen: www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1720.aspx

Europaservern: ec.europa.eu/education/index_en.html

Internationella programkontoret: www.programkontoret.se

eLearning-projektet: www.elearningeuropa.info/index.php?page=home&lng=sv

References

Related documents

I kompetensmatrisen inom ProcurComp eu beskrivs de viktigaste kompetenser (kunskaper, färdigheter och attityder) som personer som arbetar med offentlig upphandling bör uppvisa för

I bifogat underlag finns beskrivningar av nedanstående upphandlingar av varor och

(Ärendet varit för beslut i Nämnden för Blekingesjukhuset, i februari 2018/00169-2) 1.3 Livsmedel – kolonial inklusive kött och charkprodukter. 1.4 Livsmedel – frukt

Utifrån respondenterna från Stockholmregions Europakontor, Linköpings kommun och Norrköpings kommun och till viss del Västerås stad i studien genomfördes

I EU- kommissionens rapport för euroområdet år 2004 hänvisas till studier som påvisat ett positivt samband mellan de finanspolitiska reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten och

De två nya lagarna innebär att Sverige (två år för sent) inför EG-direktiven om offentlig upphandling från 2004 3.. Direktiven innebar i sin tur en kodifiering av den utveckling

Noterbart är att parlamentet i resolution i utskottet för framställningars årsrapport från 2008 beklagade sig över ”att EU-medborgare som drabbats av bristande tillämpning

43 Wetter m.fl. 45 Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning, punkt 13, 1997/C 372/03; Wetter m.fl., Konkurrensrätt.