Examensarbete, 15hp
Programmet för medie- och kommunikationsvetenskap, 180 hp
DU, JAG OCH INSTAGRAM
Ruben Ångqvist, Emma Fogelström
En kvalitativ studie om teknologi och mänsklig
interaktion på Instagram
Abstract
Title: You, Me and Instagram – A qualitative study about technology and human interaction on Instagram
Authors: Ruben Ångqvist and Emma Fogelström Supervisor: André Baltz
Examinator: Erik Edoff
This thesis examines the ways in which people interact with each other through the mediated context of Instagram. By exploring new and innovative ways to engage with the digital, we have allowed ourselves to also deepen our understanding of how technology in turn can affect sociality online. In particular, it strives to answer questions about how social media can affect our perception of ourselves and reality. In doing so, we employed a triangulation of ethnography, user data and qualitative interviews – which then was processed through an analytical prism of discourse, interactionism and materialism. All of which were thought to fill the spectrum of what is thought to be media- and anthropocentrism, respectively. Our results in turn point towards an understanding that technology in fact plays a part in the ways in which we interact with one another. This remains true for contexts both online and offline.
The design choices made for the construction of the Instagram interface indeed affects what us humans perceive and how we feel about ourselves.
Keywords: Instagram, social media, ethnography, digital methods, interactionism, functionality, filters, digital nudging, interaction design, identity, self-affirmation.
1 Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställningar 1
1.2 Instagram 2
2 Tidigare forskning och teori 3
2.1 Sociala medier, design och interaktion 4
2.2 Diskurs 6
2.3 Interaktionism 8
2.4 Materialism 9
3 Material och metod 12
3.1 Urval 13
3.2 Digital etnografi 13
3.2.1 Tillvägagångssätt 15
3.3 Användardata 16
3.4 Observations- och dataanalys 17
3.5 Kvalitativa intervjuer 17
3.5.1 Tillvägagångssätt 18
3.6 Intervjuanalys 19
3.7 Diskussion 19
3.7.1 Forskningsetik 20
4 Analys och resultatredovisning 22
4.1 Användning 22
4.2 Social interaktion 28
4.3 Identitetsskapande 33
5 Slutdiskussion 39
5.1 Vidare forskning 40
6 Källförteckning 41
7 Bilagor 45
7.1 Protokollmall 45
7.2 Intervjuguide Sara 45
7.3 Intervjuguide Jolina 47
7.4 Transkriberingsmall 48
1 Inledning
Bilden har sedan urminnes tid varit ett sätt för människan att uttrycka sig på. Såväl grottvägg som canvas. På senare tid — i närmare tio år — har Instagram kommit att bli en stor del av vår vardag (Internetstiftelsen 2019). Pensel, ockra eller kamera; alla kommer med sina egna begränsningar samtidigt som de för med sig sitt säregna uttryck. Medieteknologier påverkar hur information både kodas och tolkas. Dessutom påverkar de hur individer interagerar med varandra – interaktion som inte sällan har en stor betydelse för hur ens identitetsbild formas (Rettberg 2014).
I denna uppsats intresserar vi oss för den vardagliga användningen av plattformen Instagram.
Vi vill titta närmare på den interaktion som en aktiv instagramanvändare hänger sig åt, och hur applikationens utformning samt funktioner kan påverka deras handlingar. Genom triangulation av observationer, intervjuer och användardata hoppas vi kunna fylla en lucka i det medie- och kommunikationsvetenskapliga fältet. Ett alltför mediecentriskt förhållningssätt till studier av det digitala har tidigare kritiserats, likaså det motsatta. Vi hoppas att med vår blandade metodologi kunna placera oss någonstans däremellan – som Eriksson (2019, vår översättning) skriver: “digitala teknologier ska (och borde) närmas både som studieobjekt och som metodologiska verktyg”.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet för vår uppsats är att kritiskt undersöka användningen av Instagram och hur olika teknologiska aspekter påverkar mänsklig interaktion på plattformen.
Frågeställningarna formuleras därefter:
•
Hur ser våra informanters användning och interaktion ut på plattformen Instagram?•
På vilka sätt kan utformningen av plattformens olika funktioner påverka hur en individ använder Instagram?1.2 Instagram
Det sociala mediet Instagram skapades år 2010 i formen av en mobilapplikation där användare kunde dela med sig av bilder med olika filter på. En egen profil skapades från vilken en kunde följa användare genom. Numera ägs Instagram av Facebook Inc. och har över en miljard månatligt aktiva användare (Instagram 2020). Sedan starten har applikationen genomgått en hel del förändringar. Numera är det till exempel också möjligt att dela med sig av så kallade stories, en funktion som ger användaren möjligheten att dela med sig av bilder och filmer som försvinner 24 timmar efter att de har publicerats. Dessa kan skräddarsys genom många olika funktioner, såsom att till exempel bädda in omröstningar och frågeformulär. Andra användare kan också reagera på stories genom så kallade snabbreaktioner, där en tillåts välja mellan olika förvalda emojis, att svara med en textkommentar eller med en bild direkt från kameran, som sedan skickas som ett direktmeddelande (DM) till användaren. DM står för direct message och är privata meddelanden mellan två eller flera användare. Här syns om personen blivit omnämnd i ett inlägg i stories (@) och om den fått ett text- eller bildmeddelande.
De vanliga inläggen på Instagram består av bilder och/eller filmer à maximalt 60 sekunder, med tillhörande bildtext och geografisk placering – som andra användare presenteras för i flödet. Dessa visas även öppet på ens profil, vilken inrymmer en profilbild och beskrivning samt antal uppladdade bilder i flödet, antal följare och antal konton som följs. En kan även välja att ha en privat profil som innebär att andra behöver ansöka om att få följa och se ens innehåll. Instagram erbjuder även möjligheten att logga in och växla mellan flera olika konton på samma mobila enhet.
Om en person väljer att gilla eller kommentera ens inlägg kommer det att synas under fliken som heter aktivitet. Här samlas alla notifikationer för kontot, till exempel vid händelsen att någon skulle börja följa dig. Bortsett från flödet går det också att konsumera inlägg från andra konton genom funktionen utforska, som är en sida där användaren presenteras för förslag på innehåll i form av både inlägg, stories och IG-TV (längre inslag). Det finns även annonser på plattformen, vilka är betalda inlägg som förekommer i både flödet och stories. Dessa utmärks med texten “Sponsrad” direkt placerat under kontonamnet.
2 Tidigare forskning och teori
Under förarbetet för vår uppsats kom vi allt mer i kontakt med studier som diskuterade hur pass mediecentrisk en bör vara vid studier av det digitala (jfr Eriksson 2019; Andersson 2017;
Pink et al. 2016). Med detta som bakgrund valde vi att tillämpa ett triangulärt angreppssätt som kunde placera oss någonstans däremellan. Likaså valde vi att utforma vårt teoretiska ramverk efter samma tanke; tre olika perspektiv på olika ställen av spektrumet för
mediecentricitet. Diskurs, interaktionism och materialism:
"
Figur 1. Teoretiskt ramverk.
Vi hoppades med det diskursiva perspektivet att symbolisera ett genomsnitt av vad som skulle kunna tänkas vara mediecentricitet och dess motsats. Genom detta kommer vi att kunna ta hänsyn till olika skapandeprocesser samtidigt som vi ges utrymmet att problematisera dess sociala konsekvenser genom att kunna uttolka meningen bakom människors beteenden på sociala medier. För att fördjupa vår förståelse av socialitet kommer vi även att diskutera
materialet ur ett interaktionistiskt perspektiv, där människan sätts i fokus. Med hjälp av det materialistiska perspektivet kommer vi därefter att låta mediet stå i förgrunden för att senare kunna sätta dem tre i kontrast till varandra. I detta kapitel kommer vi att först redogöra för den tidigare forskning som ligger till grund för vår uppsats, för att sedan förklara dessa perspektiv.
2.1 Sociala medier, design och interaktion
Mycket har hänt med sociala medier det senaste decenniet. Samma år som LunarStorm lades ned lanserades Instagram. I sin avhandling fann Daniel Skog (2010) att utformningen av LunarStorm hade en effekt på den sociala interaktion som skedde på plattformen. Resultaten från Franzén och Swensons (2015) kandidatuppsats, om hur fyra sociala medier tillåter, motiverar samt triggar vissa målbeteenden, visade att även detsamma verkar stämma idag; att gränssnitt på sociala medier kan påverka sina användares beteenden. Ofta är plattformarna även medvetet utformade på ett sådant sätt som försöker styra de val en användare tar på en plattform, i vad som brukar kallas för persuasive design.
Studier som dessa grundas generellt på vetskapen om att algoritmer, gränssnitt och protokoll besitter makten att påverka de val vi tar online (van Dijck 2012). Även om dessa tankegångar i klassisk mening snarare kan tänkas att falla i linje med det informatistiska forskningsfältet är det vår ståndpunkt att detta i högsta grad är interdisciplinärt. Vi tror att en skulle kunna dra nytta av att belysa olika teknologiska aspekter när en studerar socialitet på digitala medier, även ur ett medie- och kommunikationsperspektiv. Likt Skog (2005) argumenterar vi för att det finns ett behov av att ytterligare studera teknikens roll i den sociala interaktion som sker online. Det räcker inte att bara ta hänsyn till socialitet i sig. Med det sagt är teknologiska aspekter av det digitala inte direkt något främmande studieobjekt inom det medie- och kommunikationsvetenskapliga fältet. I Maria Erikssons (2019) avhandling undersöks till exempel hur olika mjukvarusystem kan påverka distributionen av musik online – samtidigt som hon kritiskt granskar hur digitala teknologier påverkar människors vardag. Hon gör här en poäng i att likna den digitala teknologin vid en svart låda, med syftet att synliggöra det faktum att olika algoritmer, protokoll och koder som ligger till grund för mjukvara oftast är helt osynliga för utomstående. Enkelt sagt fungerar algoritmer som mjukvarans grundläggande byggstenar. De dikterar vilka spelregler som gäller – de dikterar hur saker fungerar. På sociala medier arbetar de till exempel med att filtrera information, baserat på dina intressen kan algoritmerna ta informerade beslut om vilken typ av innehåll du presenteras för (Mittelstadt et al. 2016). Taina Bucher (2015) menar ytterligare att algoritmer inte sällan funktionerar som en
egen social aktör; algoritmerna i sig utför ett socialt arbete. Människor påverkas av den information de konsumerar, inte sällan från deras sociala medie-flöden – flöden som styrs av algoritmer.
Rettberg (2014) menar att dessa existerar på grund av det faktum att vi lever i en värld med allt för mycket data. Att vi låter algoritmerna filtrera allt mer liknar hon vid ett kulturellt ställningstagande; en algoritmisk kultur. I förlängningen använder hon därmed begreppet filter som en analytisk term i ett försök att förstå sig på detta. Sådana filter kan vara teknologiska, kulturella och kognitiva – varav alla kan funktionera tillsammans eller på eget bevåg. Viktigt för resonemanget är att dessa filter formar vår uppfattning av verkligheten (van Dijck 2012, 48).
Ytterligare en problematik är att dessa algoritmer baseras på olika utvecklares subjektiva designval (boyd och Crawford 2012). Det vill säga att skaparens personliga åsikter skulle kunna skina igenom, till exempel i relation till vilka typer av data som väljs att inkluderas — eller exkluderas — i den algoritmiska filtreringen. På detta sätt skulle en kunna argumentera för att algoritmerna skapar en asymmetrisk distribution av makt, att vissa aktörer besitter en större makt att påverka olika informationsflöden (Fuchs 2017, 161-162). En algoritmisk kultur skapar alltså nya former av maktutövande i en utsträckning som tidigare inte varit möjlig. Likt boyd och Crawford (2012) menar även Fuchs (2017, 55) att de val som tagits vid utformningen av en algoritm i högsta grad påverkar slutanvändaren.
Den tidigare forskningen visar alltså att den digitala teknologin påverkar hur socialitet ser ut online, samtidigt ger den oss även en djupare inblick i hur människor använder sig av det digitala för att interagera med varandra i realiteten. Oksman och Turtiainen (2004) kunde i sin studie visa på hur unga människor i Finland använder sig av mobiltelefoner som ett sätt att integrera digital kommunikation i sin vardag till syftet att strukturera sina sociala liv. Dessa fungerade som ett verktyg för dem att definiera sig själva på, och som ett sätt att bestämma vem det var som tillhörde de mest värdefulla sociala grupperna. Digital kommunikation genom gränssnitt ger användare makten att i en högre grad kontrollera hur de presenterar sig själva. Gränssnitten i sig utgör alltså en separat domän för interaktion, med helt nya spelregler för hur denna kan se ut. Ansikte mot ansikte kan vi exempelvis inte i förväg tänka igenom det vi säger i samma utsträckning som med kommunikation online. Teknologin möjliggör istället nya sätt för människan att presentera sig på inom digitalt medierade kontexter. Stark Jansson (2018) visade till exempel i sin uppsats att Instagram fungerar som ett verktyg för unga män att bygga upp en förskönad bild av sig själva. De var däremot själva medvetna om att detta är ett vanligt beteende på sociala medier, de visste att det ofta döljer sig någonting bakom de kulisser som människor konstruerar runt sig själva – vilket också är ett fenomen som sker
offline. Trots detta väljer personerna att jämföra sig med andras innehåll och vad andra tycker om deras egna publikationer.
Även om Instagram används för att hålla kontakt med nära och kära är den också en domän för självreflektion (Stark Jansson 2018). Människor använder sociala medier för att få bekräftelse. En baksida av detta är att användare kan känna ett socialt tryck för att publicera en viss typ av innehåll; att de ska bete sig på ett visst sätt enligt rådande sociala konventioner.
Individer kan också välja att begränsa vilka som tar del av sitt innehåll till exempel genom att ha stängda eller öppna konton (Andersson 2017, 25). Tiderman och Nedler (2017) fördjupade sig i sin kandidatuppsats om syftet till varför individer väljer att presentera sig själva på ett visst sätt på Instagram. Till störst del handlade det även här om att konstruera en egen identitet, där studieobjekten ofta hade en tydlig plan för vad det är de vill förmedla – en strategi de aktivt följer. Detta realiseras dels i inläggens utseende och deras generella innehåll. Användarna berättade att de ofta raderar och redigerar sina inlägg i efterhand för att upprätthålla denna fasad. Det övergripande syftet till detta var bekräftelse; individerna konstruerar den bästa versionen av sig själva.
Vi är i denna uppsats av samma uppfattning som Löwgren och Stolterman (2004, 170):
samtidigt som vi formar teknologin så formar den oss – ett ömsesidigt orsakssamband. Att filter påverkar hur vi uppfattar vår verklighet (Rettberg 2014, 20-32) kan därmed tänkas ställa vissa krav på den som utformar denna teknologi. I synnerhet när en utvecklare jobbar med att utforma sociala rum för inom vilka människor lever sina liv (Löwgren och Stolterman 2004, 171). Desto viktigare kan det då tänkas vara att kritiskt undersöka hur Instagram är utformat och hur det påverkar sättet som människor interagerar med varandra därigenom.
2.2 Diskurs
Genom att granska processer av meningsskapande kan vi få en djupare förståelse för hur sociala medier som Instagram fungerar som ett alldagligt kommunikativt medel i människors liv (Lomborg 2015). Vi valde därför att ta hjälp av det poststrukturalistiska begreppet diskurs;
vilken ligger till grund för individers sociokulturella sanningar om hur världen är strukturerad (Berglez 2019, 236).
Diskurser fungerar som ett ramverk för de tankesystem som cirkulerar i samhället, det anses vara genom dessa som mening konstitueras. En bild kan till exempel både utmana och befästa den verklighetsuppfattning som konsumenten har. Det vill säga att medierat innehåll både
konstituerar och konstitueras av den rådande sociala ordningen och hur individer upplever och interagerar med sin omvärld. Att producera, distribuera och konsumera information är därmed en social praktik. De val en tar vid formuleringen av en tidningsartikel — eller utformningen av gränssnittet i en applikation — kan antas skina igenom och besitta makten att påverka olika strukturer i samhället (Jørgensen och Phillips 2002, 61-67). I förlängningen kan en också säga att skilda diskurser i sin tur tävlar om att strukturera vad som anses vara sanning och verklighet.
Det finns olika synsätt och beskrivningar av begreppet diskurs, för undersökningen vi genomför kommer vi att inspireras av Norman Faircloughs (1992, 73) tredimensionella modell. Vanligtvis brukar denna huvudsakligen att tillämpas för textanalys, medan vi snarare ämnar att i första hand komma åt hur information produceras och vilka system den påverkas av under skapande-, distributions- och konsumtionsprocesser – i vad som brukar kallas för diskursiv praktik. Modellen kommer att fungera som ett sorts teoretiskt förstoringsglas genom vilket vi kommer att titta på vårt material. Vår övertygelse är att människors handlingar i relation till Instagram kan förstås i termer av en text för oss att tolka – för att bilda oss en bättre förståelse av den egentliga meningen bakom deras beteenden på plattformen. Den första dimensionen i modellen kallas text vilket relaterar till det faktiska innehållet hos ett material. Begreppet kan däremot realiseras i andra former, exempelvis genom tal, bilder eller interaktioner (Jørgensen och Phillips 2002, 68; Gee, Hull och Lankshear 1996, 10). I vårt fall ser vi till det som sker vid applikationens front-end. Det vill säga människors handlingar i relation till det synliga gränssnitt som presenteras för en slutanvändare i form av teknologiska funktioner såsom knappar eller regelmässiga strukturer som dikterar att en exempelvis måste ha ett konto för att kunna se en hemsidas innehåll.
Som tidigare nämnts skapas, distribueras och konsumeras information inom kontexten av olika diskursiva praktiker – vilken utgör den andra dimensionen av Faircloughs (1992) modell.
För vår studie kan denna tänkas att symbolisera Instagrams back-end; de osynliga algoritmer, koder och filter som behandlar och påverkar den information som skapas och konsumeras inom den första dimensionen – plattformens front-end (van Dijck 2012, 47). Eftersom varje kommunikativ händelse både kan reproducera och utmana rådande diskursordning stämmer det även att dessa händelser också formas och omformas genom dessa (Jørgensen och Phillips 2002, 70). Utformningen i sig utgör därmed vidare ett sorts kognitivt schema för konsumenten att skapa mening av det som presenteras (Berglez 2019, 235). Vi menar att det även är den diskursiva praktiken som definierar ramarna för hur interaktionen på en plattform kan ske.
Den som har utformat en digital applikation — både dess front- och back-end — dikterar samtidigt ramarna för den socialitet som sker på plattformen. Diskurser kan till exempel påverka vad som anses vara okej att säga inom en viss kontext. Den sociala praktik som innebär att skapa, distribuera och konsumera information utgör den tredje och sista dimensionen av Faircloughs (1992) modell; vilken ämnar undersöka olika sociokulturella kontextualiseringar inom ett analysmaterial (Jørgensen och Phillips 2002, 69-70). För vår studie kan det till exempel vara intressant att undersöka hur en viss funktion på Instagram påverkar de val en användare tar i sitt användande av applikationen, och vad detta kan få för konsekvenser på ett sociokulturellt plan. En like-funktion skulle till exempel kunna tänkas ha en inverkan för människors självkänsla, samtidigt som den skulle kunna kultivera ett större behov av bekräftelse.
2.3 Interaktionism
Det andra perspektivet som vi kommer använda oss av i analysen av vårt material är interaktionism, ett begrepp som relaterar till hur mening skapas och transformeras genom social interaktion (Andersson 2017, 21-22). I vår uppsats har vi mer specifikt valt att främst utgå från Herbert Blumers (1969, 2) definition av begreppet som bygger på tre premisser.
Först och främst anses mening vara självskapande i den mänskliga interaktionen, det vill säga att ens handling gentemot någonting utförs baserat på den mening denna har för en.
Skapandet av mening anses därmed inte vara en social praktik på samma sätt som ur det diskursiva perspektivet. Den andra premissen bygger på att den mening som sådana ting har fås, eller skapas genom den sociala interaktion en har med andra människor – mening är självskapande, men bara genom socialitet. Det vill säga att meningen för någonting aldrig är statiskt, utan något som ständigt omformas genom människors meningsutbyten (Andersson 2017, 22). Slutligen innebär detta att mening både påverkas och filtreras genom människors egna tolkningsprocesser, vilket utgör den sista premissen (Laughey 2008, 78-79). För studien är detta i synnerhet intressant då det interaktionistiska perspektivet placerar människan i förgrunden än mediet, där olika användarvanor snarare beror på sociala konventioner än plattformens utformning i sig (Andersson 2017, 21, 32). Jag kanske väljer att inte lägga upp 20 bilder per dag — inte för att plattformen hindrar mig — utan för att jag är rädd för vad andra människor kommer att ha för åsikter om det.
För att fördjupa vår förståelse av sådana processer kommer vi också att diskutera materialet utifrån utvalda perspektiv av Goffmans (1956) teorier om intryckshantering genom
självrepresentation: face, frontstage och backstage. Dessa bygger på idén av “vardagslivet som en serie framträdanden” där både kontext, sammanhang och publik spelar en väsentlig roll för det sätt en individ väljer att presentera sig själv på (Andersson 2017, 23). Begreppet face inbegriper här den bild folk självmant väljer att projicera på sig själva; vilket intryck de vill ge (Johansson 2009, 125). Intryckshantering är en reflexiv process. Den bild en vill att andra ska ha av en kan ändras över tid, och denna bild kan se olika ut beroende på hur publiken ser ut – vi genomför olika framträdanden på olika scener (Andersson 2017, 23; Rettberg 2014, 42). I linje med detta talar Goffman (1956) även om det som sker bakom dessa scener, det som sker backstage. Här görs också en poäng i att kalla de scener där olika framträdanden faktiskt sker för frontstage.
Backstage går det att konstruera; det går att forma sina intryck och illusioner, en kan förbereda och planera, och en kan uttrycka sig utan att behöva ha något filter. Det sker bakom stängda dörrar där insynen hålls sluten för åskådarna (Johansson 2009, 122-123). Att en användare på Instagram redigerar sina bilder i förväg skulle kunna tänkas att symbolisera det som sker backstage, medan frontstage förkroppsligas i vad som till slut publiceras.
Individers mellanmänskliga interaktion, vare sig det sker ansikte mot ansikte eller online på sociala medier, påverkar också deras uppfattning om dem själva. Turner (2012, 331-332) förklarar vidare hur ens själv kan ses som en uppsättning identiteter som frammanas i olika situationer, och det är i sin tur med hjälp av människorna runt omkring oss som vi får dessa identiteter bekräftade. För att fortsätta med begrepp inom teatervärlden kan identitet diskuteras utifrån olika rollframträdanden som vi hela tiden framför. Känslor fungerar som markörer som talar om för en individ om dessa framträdanden accepteras eller inte – om vi upplever att vi blir accepterade blir vi följaktigen glada och tenderar att engagera oss ännu mer i den specifika identiteten, möts vi å andra sidan av rejektion upplever vi negativa känslor och vill istället arbeta för att förbättra vårt framträdande. Känslorna motiverar således oss individer att agera inom de “roller” som får en positiv förstärkning. I termer av vad som sker på Instagram kan det därmed tänkas att en viss typ av innehåll som får ett större antal likes också ingjuter en känsla av bekräftelse och acceptans för skaparen. Vi hoppas därmed att det interaktionistiska perspektivet kan hjälpa oss att komma till en bättre insikt av hur processer av socialitet fungerar på Instagram och hur människors interaktion ter sig inom kontexten för plattformens utformning.
2.4 Materialism
Med materialism syftar vi till den materialistiska forskningsgrenen inom medie- och kommunikationsvetenskapen; materialist media studies. Denna tradition bygger på förståelsen av
att olika medium kommer med sina egna fysiska begränsningar (och möjligheter) som påverkar hur information kodas och tolkas; såsom McLuhan (1994) uttryckte sig: “the medium is the message”. Olika medieteknologier fungerar inte på samma sätt – och eftersom de påverkar hur vi uttrycker oss på, påverkar de även hur vi interagerar med varandra.
Likt Eriksson (2019, 21), Bucher (2015) och van Dijck (2012, 45-47) – är det därmed vår ståndpunkt att algoritmer och mjukvarukomponenter hos digitala system bör ses som sociala aktörer med kapaciteten att interagera med sin omvärld och sina mänskliga användare. Sociala medie-plattformar kan både agera begränsande och möjliggörande, de kan i viss mån styra sina användares beteenden, och de kan påverka hur dessa människor i sin tur uppfattar och tolkar sin omvärld (Rettberg 2014, 20-32). I realiteten kan det till exempel innebära att Instagram visar ett visst innehåll före ett annat – på en algoritmisk basis. Inom det informatistiska forskningsfältet hittar vi också begreppet nudging; som innefattar de designval som medvetet skapats till syfte att försöka påverka användarens beteendemönster – där själva existensen av ett designelement har till syfte att styra de beslut hen förväntas ta på en plattform (Schneider, Weinmann och vom Brocke 2018). Det kan till exempel på Instagram innebära att känna sig mer manad att titta på någons story eftersom vi vet att vi har en begränsad tid på oss att få ta del av innehållet. Även om nudging oftast tas upp i relation till mer basala och singulära teknologiska funktioner, är det vår ståndpunkt att det också kan appliceras ur ett större perspektiv. Det vill säga att en konstellation av funktioner kan ha utformats för att uppnå ett och samma syfte. Till exempel att fem skilda funktioner tillsamman skulle kunna arbeta för att uppmana en användare att stanna kvar på plattformen.
Oinas-Kukkonen och Harjumaa (2009, 486-488, 492-493) beskriver vidare hur olika inslag av design kan användas på ett sätt för att frammana vissa beteenden hos användaren, genom så kallad persuasive design. Ett personifierat innehåll ökar till exempel chanserna att kunna övertyga sina användare om någonting. På samma sätt kan det i större mån påverka användaren att genomföra en viss handling genom olika förslag eller påminnelser. En förutsättning för god persuasive design är att det ska vara så enkelt och icke-påträngande som möjligt för att minimera tröskeln för användare att genomföra någonting den annars inte skulle ha gjort.
I relation till tidigare forskning kan det därmed tänkas att utformningen av ett socialt medie samtidigt skulle kunna liknas vid att skapa ett socialt rum (Löwgren och Stolterman 2004, 171). Sociala rum färgas i sin tur av olika maktstrukturer som påverkar hur den sociala interaktionen inom dessa rum ter sig (Motion och Leitch 2009). Utifrån dessa premisser kan
en därmed komma till slutsatsen att designen av ett socialt medium också innefattar att konstruera de maktstrukturer som verkar därinom.
Digitala artefakter genomsyrar våra liv, och de designbeslut som formar dem påverkar hur vi tänker, agerar, tolkar vår omvärld och hur vi kommunicerar med varandra (Murray 2012, 2, vår översättning).
Att designa digitala objekt kan alltså ses som en kulturell praktik. Genom ett nedslag i detta mediecentriska perspektiv hoppas vi att ytterligare kunna bygga på förståelsen av hur människan relaterar till det digitala. Istället för att helt och hållet förkasta ett antropocentriskt förhållningssätt ämnar vi snarare att hålla oss informerade om båda delarna; teknikalitet (materialism) och mänsklighet (interaktionism). Vilka båda kontrasteras mot dess sociokulturella konsekvenser (inom ramarna för vår implementation av diskursbegreppet).
3 Material och metod
För att undersöka de sätt som mening skapas genom interaktion på det sociala mediet Instagram tillämpade vi en triangulär metodologi. På samma sätt som för formuleringen av vårt teoretiska ramverk anammades samma tankegångar om det digitala – att det kan liknas vid en svart låda som kräver både nya och innovativa metoder för att låta sig studeras (Eriksson 2019). För att bättre förstå oss på hur teknologi och mänsklig interaktion relaterar till varandra valde vi därför att angripa forskningsproblemet från tre olika håll, i hopp om att det kan låta oss säga någonting om det som annars inte skulle kunna greppas enligt konventionell forskningsmetodologi.
"
Figur 2. Metodologiskt ramverk.
Teknikalitet ville vi skulle symbolisera mediecentricitet, medan de kvalitativa intervjuerna skulle göra det motsatta. Vår tillämpning av den digitaletnografiska metoden önskades representera ett genomsnitt av de båda. I praktiken skedde materialinsamlingen i tre steg; vi följde och observerade två individer i sitt vardagliga sociala användande av plattformen Instagram, varpå vi samlade in data som kunde återspegla deras användning – utifrån detta
intervjuade vi dem sedan i ett sista steg för att ställa kompletterande frågor om de initiala resultaten. Detta för att kunna få en bättre förståelse för betydelsen av deras handlingar – och hur de själva resonerade kring dem (Ekström, Waldenström och Westlund 2019, 47).
3.1 Urval
För att hålla materialet inom en rimlig storlek i relation till uppsatsens omfång avgränsades antalet individer som skulle studeras till två stycken. Genom detta prioriterades också kvaliteten av våra observationer och intervjuer, snarare än kvantiteten, där ett mindre urval ofta är att föredra (Trost 2010, 144). Den åldersgrupp som dagligen använde Instagram allra mest i Sverige under år 2019 var personer mellan 16 och 25 år (Internetstiftelsen 2019). Därför önskades våra forskningsobjekt ursprungligen att befinna sig bland de åldrarna. Ena deltagaren var däremot vid studiens genomförande 27 år, det vill säga utanför åldersgruppen, detta sågs dock inte som något hinder då det vid kvalitativa studier snarare är önskvärt att uppnå en variation i urvalet än att det ska vara statistiskt representativt (Trost 2010, 137).
Övriga krav på deltagarna var att de i sitt användande skulle vara aktiva flera gånger dagligen och röra sig mellan de olika funktionerna i appen, men också röra sig i olika fysiska miljöer såsom i hemmet, på jobb eller skola, fritidsaktiviteter et cetera.
Studiens karaktär medförde även att vi behövde komma nära inpå individens privatliv varpå vi av bekvämlighetsskäl valde två deltagare som vi var bekanta med sedan innan. Därmed hade vi också en viss förförståelse kring dem och deras användande. Den ena deltagaren kallar vi i studien för Jolina, en 20-årig student i Umeå som har två personliga konton samt tillgång till två andra konton; en podcast och en förening. Den andra deltagaren är Sara, 27 år som arbetar som sociala medie-ansvarig på en organisation i Stockholm. Sara använder Instagram i både privata och yrkesmässiga sammanhang, där det senare sker på ett organisationskonto som hon använder på en separat mobil enhet. Detta är något som vi i vår analys har tagit i beaktning men inte fokuserat på eftersom vi inte kunnat begära ut användardatan från den organisationens konto. Dessutom var det fler än Sara som hade tillgång till det kontot vilket inte skulle göra datan representativ för personen ifråga.
3.2 Digital etnografi
Etnografiska studier syftar till att studera kulturer, sociala relationer, aktiviteter och handlingsmönster genom observationer – där intresset främst ligger på vardagliga situationer och miljöer. Ofta handlar det om detaljerade beskrivningar av olika händelser som människor deltar och agerar inom, hur och när dessa sker och vad de betyder (Ekström, Waldenström och
Westlund 2019, 30). Centralt för den etnografiska ansatsen är att varje handling som utförs anses vara meningsfull, varje handling går att tolka, och har ofta en bakomliggande mening.
Etnografen gör detta genom att sätta sig in i de lokala kulturer, koder och normer som verkar inom den aktuella kontexten – med målet att studera vad de olika handlingarna betyder för studieobjekten i de situationer som de uppstår (ibid., 31). Vårt syfte med etnografin som metodologisk ansats var därför att undersöka de sätt som sociala medier kan fungera som ett alldagligt kommunikativt medel i människors liv, och hur interaktiva handlingar påverkas inom den teknologiska kontexten för plattformen Instagram.
Genom att genomföra etnografiska observationer av interaktion på sociala medier menar Svensson (2019, 51-53) att en kan skapa en djupare förståelse för liv, kultur och kommunikationspraktiker. Samtidigt poängteras det att det skiljer sig mellan etnografi offline och etnografi online. Att studera vad en person gör på en digital kommunikationsplattform i olika sammanhang genom att fysiskt närvara, offline, skiljer sig från att studera plattformen online genom att själv befinna sig i en medierad kontakt med dem – även om det digitala kan ses som en integrerad del av de materiella, sensoriska och sociala delarna av våra liv (Pink et al.
2016). För att vidare kunna analysera de interaktioner som skedde på Instagram online i relation till det som också skedde offline behövde vi alltså ytterligare ett angreppssätt till etnografi – digital etnografi. Den digitala etnografin karaktäriseras vanligen av fem grundprinciper; multiplicitet, icke-digital-centricitet, öppenhet, reflexivitet och oortodox. Var och en av dessa grundpelare är däremot inte obligatoriska att ta hänsyn till – inte heller är de passande för alla typer av studier (Pink et al. 2016, 8).
Multiplicitet hänvisar till hur det oftast finns fler än ett sätt att komma i kontakt med det digitala. Detta medför att all digital-etnografisk forskning kommer att genomföras på ett unikt sätt i relation till dess studieområde och forskningsfrågor (ibid., 8). För oss realiseras detta genom det sätt som vi observerar våra studieobjekt både offline och online som en del av de tre olika angreppssätt vi vidtagit för att samla in vårt analysmaterial. Därtill kännetecknas den digitala etnografin av en icke-digital-centricitet, det vill säga att det digitala är decentraliserat i studier om det digitala. Genom att indirekt närma sig ett forskningsproblem kan en istället bilda sig en djupare förståelse för de underliggande företeelser som ligger till grund för studieresultaten. För att kunna dra slutsatser om hur människor använder sig av digitala medier i sin vardag behöver vi alltså förstå oss på deras vardag – en bör till exempel snarare undersöka de handlingsdomäner som ett digitalt medium används inom än dess egentliga användning (ibid., 9-11).
I vår uppsats valde vi därför att också observera våra studieobjekt i sitt vardagliga användande av plattformen Instagram offline, för att inte gå miste om eventuella insikter som annars hade kunnat gått förlorad om vi endast hade tillämpat intervjuer eller observationer online. Den tredje grundpelaren, öppenhet, hänvisar till den digitala etnografin som en öppen process snarare än en forskningsmetod som är huggen i sten – den är processuell (ibid., 11-12). Likt detta beskriver Ekström, Waldenström och Westlund (2019, 49) att forskningsfrågor ofta växer fram under det att den etnografiska forskningsprocessen fortlöper. Som sådan formulerades ett relativt öppet syfte för studien initialt, där det fanns utrymme för eventuella kompletterande frågeställningar.
Etnografi online såsom offline innefattar en grad av reflexivitet. Vid fältstudier är det viktigt att ständigt reflektera över hur ens egna förförståelser och närvaro kan påverka ens resultat (Svensson 2019, 56-57, Ekström, Waldenström, Westlund 2019, 47). Inom ramarna för digital etnografi ses den reflexiva processen som någonting positivt – ett kreativt utforskande av de subjektiva och förklarande komponenter som utgör den etnografiska praktiken (Pink et al.
2016, 12). Reflexivitetens innebörd för vår studie diskuteras närmare under 3.7. Den sista grundpelaren — oortodox — anser vi knyta an till det sätt vi ämnat att konstruera en nyskapande och innovativ metodologi för att närma oss studier av det digitala. Specifikt i relation till det sätt som Pink et al. (2016, 13) menar att ett digitalt angreppssätt möjliggör för oss att förstå och klargöra sådant som vi annars kanske inte hade kunnat förstå oss på, speciellt i förhållande till annan metodologi som inte delar samma typ av explorativa karaktär.
För att samtidigt kunna befinna oss i en närmre medierad kontakt med våra studieobjekt utöver de fysiska observationerna begärde vi också ut våra studieobjekts användardata från Instagram. Denna del av metodologin beskrivs närmare under 3.3.
3.2.1 Tillvägagångssätt
De etnografiska studierna genomfördes under samma dag men på skilda geografiska platser, där en av oss (Fogelström) observerade deltagaren “Sara” i Stockholms innerstad och den andra (Ångqvist) observerade deltagaren “Jolina” i Umeå centralort. Observationerna skulle återspegla våra studieobjekts ordinära vardag i största möjliga mån, varför vi ämnade studera individerna i tolv timmar i följd räknat från den tidpunkt som de först använde Instagram.
Observationerna genomfördes måndagen den 25 november 2019 och pågick från 08:15 till och med 20:15 för Sara respektive 09:13 till och med 21:13 för Jolina.
Sara jobbade hemifrån under dagen vilket möjliggjorde en nära observation, där forskaren tilläts sitta tätt intill och skåda hennes mobil i hemmiljö utan problem. Jolina spenderade större delen av sin dag på sitt universitet för studier med sin studiepartner. Anteckningar fördes löpande på laptop och mobil utefter de förutsättningar som fanns; när personerna befann sig på resande fot användes mobilen och vid övriga tillfällen användes en laptop.
Före observationernas början utformades en protokollmall (se bilaga 7.1) som användes som stöd under hela tiden för observationerna. Den delades in i fyra kolumner där vi antecknade klockslaget, händelsen och miljön eller kontexten – den sista kolumnen hade till syfte att ge utrymme för övriga anteckningar såsom att personen reagerade på ett visst sätt, eller för att markera uppkomst av eventuella funderingar och frågor som vi skulle kunna tänkas lyfta i den kommande intervjun. Inför våra observationer diskuterade och fastställde vi också hur detaljerade vi skulle vara med våra anteckningar för att försöka säkerställa att vi arbetade på ett så likadant sätt som möjligt. Svensson (2019, 48) menar att ett av de vanligaste misstagen en etnograf gör är att inte vara tillräckligt noggrann och detaljerad, därav att vi i våra beskrivningar ämnade vara så utförliga som omständigheterna kring observationen tillät.
3.3 Användardata
I anslutning till den etnografiska studien fick vi också medgivande till att få tillgång till individernas användningsdata på Instagram. När det gäller personlig data som i detta fall uppstår det oundvikligen etiska frågor; något som vi diskuterar närmare under 3.7.1.
Användardatan tillhandahölls av Instagram på studieobjektens begäran, något som blivit möjligt sedan införandet av den nya europeiska dataskyddsförordningen GDPR i maj 2018.
Datapaketet erhålls i form av json-filer, som är textbaserade och mänskligt läsbara filer som lagrar enkla datastrukturer och objekt (FileInfo 2018).
För den fortsatta studien var denna data i synnerhet relevant eftersom dessa direkt kunde kopplas till det vi hade observerat. Detta datapaket omfattade alla de interaktioner användarna hade gjort sedan de skapade sitt konto; uppladdade bilder, filmer, stories, likes, kommentarer, deras följare, vilka de följer och alla konversationer dem haft genom direktmeddelanden (DMs). Av etiska skäl valde vi att inte titta på de direktmeddelanden som återfanns i datan.
Utöver detta inkluderades även olika sparade inlägg, deras profilinformation (såsom profilbild och profilbeskrivning) och all sökhistorik. Denna data behandlades i Textredigeraren och/eller Numbers på Mac efter det att den konverterats till ett kalkylark i CSV-format med verktyget
‘Convert JSON to CSV’ av Mill (u.å.).
För att med större precision kunna se hur mycket tid våra studieobjekt spenderade på Instagram bad vi dem spara ner skärmbilder från deras användningsstatistik i applikationerna Skärmtid (för iOS) respektive Usage Time (för Android) under den gångna dagen, vid tidpunkten för observationernas slut. Denna data reflekterade varaktigheten för personernas aktiviteter på Instagram, vilket under observationerna tillät oss att fokusera på deras beteenden och rörelsemönster.
3.4 Observations- och dataanalys
Den information som inhämtats under observationerna och datainsamlingen behandlades sedan vidare genom att vi genomförde en detaljerad beskrivning av materialet. Syftet med detta var att göra datan mer överskådlig för att kunna utläsa olika teman ur materialet i relation till studiens syfte (Svensson 2019, 68).
Vi började med att läsa båda protokollen flera gånger och förde sedan anteckningar på beteenden som vi ansåg vara intressanta och kunde knytas till syftet med studien. Vi gjorde korta jämförande analyser för att utläsa personernas likheter och skillnader och framförallt vad som utmärkte deras handlande på mediet. För att stödja våra observationer läste vi även simultant den insamlade datan. Detta fungerade som en kunskapsinhämtning inför formuleringen av de frågeområden som kunde anses relevanta för den fortsatta intervjudelen.
3.5 Kvalitativa intervjuer
För att få en djupare förståelse för våra studieobjekts användande och agerande på Instagram genomförde vi kompletterande kvalitativa intervjuer, något som är en viktig källa till information vid metodtriangulering, inte minst med etnografiska studier och observationer (Kvale och Brinkmann 2009, 133; Ekström, Waldenström och Westlund 2019, 47).
Begreppet fenomenologi används för att beskriva ett förhållningssätt till kvalitativa studier.
Fenomenologi innefattar att förstå sociala fenomen utifrån deltagarnas egna perspektiv och att förklara deras upplevelser av världen. Sådana livsvärldsintervjuer ämnar undersöka deltagarnas perspektiv genom att efterfråga beskrivningar av den levda världen utifrån de tolkningar och observationer vi har gjort av, i det här fallet, deras handlingar på Instagram (Kvale och Brinkmann 2009, 42-43).
Kvale och Brinkmann (2009, 120) lyfter vikten av att formulera forskningsfrågorna med hjälp av tematisering före intervjuerna äger rum, genom att fastställa syftet med studien, samt att införskaffa kunskap både om ämnet som ska beröras, och olika intervjutekniker som bäst lämpar sig. I vårt fall har syftet klargjorts tidigare; att undersöka användningen av Instagram och hur olika teknologiska aspekter påverkar mänsklig interaktion. En intervjuguide kan antingen vara detaljerad med på förhand specifikt formulerade frågor eller innehålla en översikt över de ämnen och teman som ska täckas (ibid. 2009, 146, 43). Vårt närmande för intervjuerna var därför semistrukturerat, där vi var öppna för att samtalet kunde få leda vägen för i vilken ordning som ämnen berördes och således inte var huggna i sten. Detta är något som även Trost (2010, 71-72) lyfter, att det är viktigt att ha en struktur på ämnena, men som inte nödvändigtvis behöver stämma för ordningen. Vi tillät oss också på förhand att kunna frångå guiden vad gällde följdfrågor, där respondentens svar till stor del kunde bana väg för andra frågor. Våra intervjuguider återfinns under bilaga 7.2 respektive 7.3.
3.5.1 Tillvägagångssätt
Kunskapsinhämtningen inför våra intervjuer skedde genom att sammanställa och diskutera allt material från de etnografiska observationerna samt tillhörande datainsamling. Intervjuguiden och frågorna utformades på liknande sätt men innehöll en viss variation till följd av att vi observerat olika beteenden hos personerna. En av oss ansvarade för att intervjua Sara och den andra för Jolina, i samma konstellation som observationerna genomfördes i. Den tidigare kontakten och förförståelsen ansågs utgöra en fördel i intervjuandet och för möjligheten att ställa relevanta följdfrågor. Båda intervjuer hölls över videosamtalstjänsten Skype på datorer av praktiska skäl då de båda intervjuade befann sig på annan ort vid tidpunkten. Intervjuerna spelades in med hjälp av den inbyggda skärm- och ljudinspelningen som erbjuds på Skype och sparades ned. Intervjun med Sara varade i 37 minuter och intervjun med Jolina varade i 28 minuter. Intervjuerna transkriberades sedan.
Eftersom syftet med intervjuerna var att undersöka hur personerna upplever Instagram var vårt fokus riktat mer mot den egentliga meningen och betydelsen av personernas svar snarare än det detaljerade uttalade språket. Hur personerna uttrycker sig och förhåller sig till det de berättar är dock fortfarande väsentligt. En transkriberingsmall (bilaga 7.4) konstruerades som intervjuerna transkriberades utefter, för att säkerställa att vi tolkade in samma detaljrikedom av språkliga yttringar och andra faktorer som skulle kunna påverka innebörden av deras uttalanden, exempelvis suckar och skratt/glädjeljud. Transkriberingen genomfördes med hjälp av online-verktyget oTranscribe (Bentley u.å.) till syftet att effektivisera vårt arbete. Verktyget
tillåter användaren att lyssna på en uppladdad ljud- eller film-fil samtidigt som en i samma webbfönster kan transkribera materialet med hjälp av genvägstangenter.
3.6 Intervjuanalys
För att möjliggöra tolkningar och teoretiska analyser av vårt intervjumaterial valde vi att tillämpa Amedeo Giorgis modell av meningskoncentrering i fem steg (Kvale och Brinkmann 2009, 221-223). Först läste vi igenom intervjuerna för att få en känsla för helheten. Därefter fastställde vi de naturliga meningsenheterna – det vill säga de olika centrala ämnen som behandlades, beskrivna med intervjupersonernas egna ord. Det tredje steget innefattade att koncentrera dessa ämnen och formulera teman som sammanfattade uttalandena så enkelt som möjligt utifrån respondenternas synvinklar. Det fjärde steget innebar att utifrån studiens syfte ställa frågor till de olika meningsenheterna och i det sista steget knöts intervjuns centrala teman ihop i en beskrivande utsaga som utgör en del av analysen, tillsammans med övrigt material. Processen skulle kunna liknas vid att intervjumaterialet förs genom en tratt som smalnar av innehållet till koncentrerade textfraser för att sedan åt andra hållet expanderas till utvidgade tolkningar som sedan kunde analyseras i relation till vårt teoretiska ramverk.
3.7 Diskussion
För att säkerställa att vår undersökning utförs enligt en god vetenskaplig kvalitet kommer vi att diskutera våra metodologiska ställningstaganden i relation till dess för- och nackdelar. Den huvudsakliga styrkan med vår metod anser vi vara dess triangulära karaktär, vilket tillåter oss att samla in flera empiriska material av ett och samma fenomen till syftet att belysa det från flera perspektiv (Jensen 2002, 268). Vårt mål med detta är att bidra med ytterligare empirisk kunskap om hur människor kan interagera med varandra i digitalt medierade kontexter samtidigt som vi vill se hur teknologi kan påverka människor, och hur de tycker och tänker om detta. Vi ämnar snarare att uppnå en bredd av kunskap vars komponenter vi sedan kan ställa i kontrast till varandra – syftet är inte heller att fastställa en allmän sanning för hur det alltid ser ut. Våra resultat är inte menade för att vara statistiskt representativa.
Det skulle också vara möjligt att argumentera för att det teknologiska filtrerande av information som vi undersöker även skulle kunna ha en inverkan på oss som forskare. För att kunna undersöka våra studieobjekt behövde vi befinna oss i samma digitala miljöer som dem, vilket enligt vår teoretiska logik skulle kunna påverka våra resultat. Därför har vi också valt att vara närvarande offline; det är vår förhoppning att detta skulle göra algoritmernas eventuella påverkan försumbar. Eftersom det även är av stor betydelse för oss att vara reflexiva över
huruvida vår närvaro skulle kunna påverka våra resultat valde vi att inte genomföra ett situerat intervjuande — vilket innebär att ställa frågor under tiden som en observerar (Ekström Waldenström och Westlund 2019, 41) — eftersom vi inte ville påverka personernas handlingar för mycket eller få dem att reflektera över sitt användande och eventuellt förändra det i stunden. Genom att låta dem agera så ostört som möjligt kunde vi i efterhand komplettera med mer djupgående frågor angående det som hade observerats.
Alla tre empiriska material behövde under någon gång tolkas av oss. Tolkningar utgår från våra egna förförståelser, vilket innebär att andra forskare, med sina egna förförståelser, skulle kunna komma fram till andra slutsatser än våra. Detta är däremot ett nödvändigt ont, mening kan inte observeras – den måste tolkas och förstås (Ekström och Johansson 2019, 14). I relation till den reflexivitet som utgör en del i digitaletnografisk metodologi – valde vi att i vår tolkning också dra nytta av den kultur vi själva utgör en del av. Detta gjorde vi däremot med stor försiktighet för att inte låta objektiviteten för undersökningen bli lidande. På samma sätt krävde även transkriberingen av intervjumaterialet vår personliga tolkning (Kvale, Brinkmann 2009, 200). För att uppnå en högre grad av reliabilitet i våra utskrifter, transkriberade respektive författare båda intervjuer för att vi sedan skulle kunna jämföra eventuella olikheter i hur vi hade uppfattat deras svar. Vi antecknade skillnader, diskuterade dessa och enades sedan om en gemensam slutgiltig transkription för vardera intervju innan vi påbörjade nästa del av analysen.
3.7.1 Forskningsetik
Eftersom vår studie behandlar enskilda individers personliga data var det av vikt att ta hänsyn till rådande forskningsetik. Den information vi offentliggör i den här uppsatsen är sådant som till varierande del annars cirkulerar bakom stängda dörrar (Markham och Buchanan 2012, 4).
Dessutom kan andra individer än våra forskningsobjekt — som inte har gett sitt medgivande till att delta i studien — framträda i materialet vilket medför att det blir vidare problematiskt att från första början studera dessa. Vi har därför helt uteslutit att titta på innehåll skapat av andra personer än våra studieobjekt som framkommer i vår data. Information som skulle kunna användas för att kopplas till våra studiedeltagare och andra eventuella individer som dyker upp på andra ställen väljer vi också att anonymisera, i enlighet med the Association of Internet Researchers etiska riktlinjer (ibid.). Det föreligger vårt ansvar att inte inkräkta på en deltagares personliga sfär och sedan offentliggöra det. Av samma anledning har vi valt att inte presentera transkriptionerna av våra intervjuer i sin helhet. Ytterligare en åtgärd som vi tilltog för att försäkra dessa individers personliga integritet är att vi raderade all insamlad information efter uppsatsens genomförande och avslut (ibid.). Detta inkluderade till exempel
observationsprotokoll, inspelningar, transkriberingar och användardata. Vi var införstådda att detta skulle ske till nackdel för den vetenskapliga öppenheten – men efter noga övervägande ansåg vi att etikens intressen behövde gå före, med hänsyn till studiens karaktär.
Båda deltagarna blev i god tid grundligt informerade om undersökningens omfång, vilken typ av information och data vi önskade erhålla samt hur vi ämnade använda och analysera dessa.
De båda gav oss sedan sin uttryckliga tillåtelse att genomföra detta. Innan dess att uppsatsen skickades in tilläts dem även att läsa igenom uppsatsen, för att ge dem en chans att rätta till eventuella syftningsfel och för att låta dem anmärka på sådant som de inte kände sig bekväma med att vi skulle publicera. En annan aspekt av samtycke som vi behövde bemöta var att vi under fältstudierna behövde befinna oss i olika sociala situationer tillsammans med deltagarna för att den skulle kunna genomföras utefter våra kriterier. Detta innebar att studien behövde kunna motiveras och godkännas av inte bara deltagarna utan också övriga inblandade personer. I vårt fall åt vi mat med studieobjekten och deras kompis/kompisar både i någons hem och i offentliga miljöer. Sådana mer eller mindre privata miljöer och situationer är det också svårt att vara anonym inom vilket vi behövt ta i beaktning när vi både observerat och senare analyserat vårt material (Ekström, Waldenström och Westlund 2019, 32).
4 Analys och
resultatredovisning
I detta kapitel kommer vi att redogöra för resultaten av våra analyser av observationerna, användardatan och intervjuerna. Inom materialet kunde vi utläsa tre huvudsakliga teman som var av relevans för uppsatsens omfång: användning, social interaktion och identitetsskapande. Vi kommer löpande att diskutera var och en samtidigt som vi gör kopplingar till vårt teoretiska ramverk – till syfte att undersöka hur studieobjekten använde sig av Instagram och hur de påverkades av plattformens utformning.
4.1 Användning
Under tiden för observationerna av Jolina och Sara användes Instagram i 49 minuter respektive en timme och elva minuter:
"
Bild 1. Skärmbild föreställande Jolinas (vänster) och Saras (höger) användning.
Båda två uppskattade under sina intervjuer att deras användning i snitt låg på omkring en timme per dag. De uttryckte däremot samtidigt en viss nivå av osäkerhet kring detta; de verkade inte vara helt och hållet medvetna om den exakta tid de vanligtvis brukar spendera på plattformen. Ingen av dem upplevde däremot att de brukar använda det till den grad att det skulle handla om ett missbruk, eller att det är något som hindrar dem från att leva ett vanligt liv. Observationerna lät oss i sin tur få en större insikt i vad de faktiskt ägnade sig åt. Rent övergripande kunde vi till exempel se att Sara spenderade mycket mindre tid på en och samma funktion än Jolina. Hon gick ofta in och använde Instagram på ett mer slentrianmässigt sätt och många gånger verkade själva innehållet ha mindre betydelse – oavsett vilken form det hade. Hon förflyttade sig mycket mellan olika funktioner, exempelvis att titta på stories, att
skrolla i flödet, att läsa DMs, att titta på ännu fler stories, ofta i korta stunder på vardera funktion. Inte sällan stannade hon enbart några få sekunder på vissa av dessa funktioner, och flertalet gånger hände det att hon öppnade appen och sedan direkt efter stängde ner den igen – utan att ens ha tagit del av något innehåll. Sara själv reflekterade inte så mycket över vad det var som fick henne att bete sig på detta sätt. Istället berättade hon att hon gärna använder Instagram som en form av stimulans under stressade perioder i hennes liv:
Är jag mer uppstressad eller liksom uppe i varv, då vill man ju ha stimulans hela tiden av nåt slag och då är det så himla bra redskap att ha en mobil och bara, ja men ta upp och göra någonting på, även om man inte får ut så mycket av det. (Sara)
Jolinas användande uppfattades som mycket mer lugnt. Även om sekvenserna generellt sett var relativt korta de också — två till fyra minuter — höll hon sig till färre sysslor än Sara under större delen av den tiden. Vi fann att hon oftast skrollade igenom flödet i jakt på nytt innehåll samtidigt som hon spontant gillade några inlägg; även om hon ibland var inne längre än så.
Hennes kortare användningssekvenser skedde oftast på platser där hon inte hade så mycket annat för sig samtidigt, eller när hon var på väg någonstans. Även om hon ibland hade ett tydligt mål med att gå in på plattformen, till exempel till följd av att hon hade fått en notis som uppmärksammade henne på någon händelse, hände det även att hon nyttjade den utan ett märkbart syfte. Hon berättade själv att hennes användning av Instagram snarare handlar om en vana och ett tidsfördriv som ofta sker utan att hon reflekterar speciellt mycket över det:
Man går ju oftast in automatiskt utan att tänka på det, att jag bara klickar mig in på appen och så upptäcker jag mig själv med att “oj jaha jag är inne på Instagram”. [---] Det är nog bara strötid liksom. (Jolina)
Till skillnad från Jolina uttrycker Sara att hon för egen del önskar att den tid hon spenderar på Instagram helst ska vara kvalitativ – att det ska kännas värdefullt att få sätta sig ner och kolla på Instagram. Vår uppfattning är dock att hennes generella beteende istället visar tendenser på att vara vanestyrt, och att hennes rörelserika och impulsiva användning skulle kunna göra henne ännu mer stressad än vad hon var sedan innan. Tidigare hade Sara upplevt att hon hade ett beroende av plattformen, vilket ledde till att hon vid ett tillfälle tog en paus från den, som hon själv benämnde som en detox. Hon förklarade att det var först när hon slutade använda appen som hon insåg att hon kanske använde det på ett sätt som för henne kunde vara för mycket. Däremot tyckte hon att hon anpassade sig snabbt vid att begränsa sitt Instagram-
användande och uppfattade därför inte detoxen eller att vara ifrån Instagram som något svårt eller ogenomförbart. Även Jolina kände att hennes användning drevs av ett beroende:
Det är ju mer av ett beroende tänker jag än vad det är något jag känner att jag verkligen behöver i mitt liv. (Jolina)
Saras användningsbeteende skulle i vår mening kunna förklaras genom de sätt som plattformens olika funktioner har utformats på, det vill säga vad Instagram väljer att presentera och hur det presenteras för användaren. För att kunna utröna hur detta ter sig i praktiken, och hur detta kan leda till ett beroende för slutanvändaren bad vi våra deltagare att reflektera kring utformningen av appen och funktionerna generellt, och huruvida de tyckte att dessa påverkade dem. Sara lyfter dessutom i intervjun på eget initiativ begreppet nudging.
Det är väl liksom ett av de största sociala medierna så jag antar väl att de har super-uttänkt design för hur man ska titta och hur det ska bli så lätt som möjligt liksom, så användarvänligt som möjligt. […] Det finns väl sån här nudging eller vad det heter. (Sara)
Man använder det ju definitivt mer och mer ju fler funktioner som kommer. Om man tänker när Instagram bara var liksom, du hade ett flöde och du lade upp en bild, så var det ju det som var grejen […] Nu kan du skicka meddelanden, du kan videochatta, […] stories.
[…] Det gör ju att jag använder det mycket mer än vad jag gjort tidigare i alla fall. (Jolina)
Jolina uttryckte att det är tack vare alla nya funktioner som hon fortfarande använder appen och dessutom mycket mer flitigt än vad hon har gjort tidigare. Kan det vara så att det är på grund av att utformningen är så pass väl uttänkt till fördel för användaren som Sara menar?
Att dra till sig användarens uppmärksamhet kan tänkas vara ett första steg för en apputvecklare, medan utmaningen sedan ligger i att hålla kvar dem på plattformen. Stories är till exempel både Jolina och Saras favoritfunktion – detta trots att Jolina i realiteten spenderade mest tid i flödet under observationen. För Jolina var det den direkta kontakten som stories symboliserar det bästa; för henne känns det som att innehållet som läggs upp där är sådant som händer här och nu. Genom att stories dessutom är utformade på ett sätt som innebär att de försvinner efter en viss tid, skulle det kunna innebära att användaren känner sig tvungen att ta del av innehållet just där och då, innehållet blir delvis tidsbundet där en kan gå miste om det om en väntar för länge på att ta del av inlägget. Sara uttrycker till exempel själv att hon alltid vill kolla på alla stories. Detta var även något som vi noterade under observationen där hon under i princip samtliga sessioner såg till att kolla på minst ett storyinlägg, oavsett vad syftet
för just den sessionen var. Det skulle därmed kunna tänkas vara ett strategiskt beslut från Instagram att utforma stories just på detta sätt; till syftet att knuffa (nudga) användarna mot dessa beteenden (Schneider, Weinmann och vom Brocke 2018, 67). Jolina upplever exempelvis själv att plattformen är utformad på ett sådant sätt som håller henne kvar:
Jag tror att det lätt blir så [att en fastnar mellan olika funktioner]. Framförallt om jag är inne på stories och sen stänger ner dem, då uppdateras ju flödet igen så att det kommer en ny bild som jag drar ögonen till. Och då blir det att jag skrollar i flödet. Har jag någon notis på DM så går jag väl in och kollar det då också liksom. (Jolina)
Att flödet uppdateras i “bakgrunden” medan användaren nyttjar en annan funktion skulle ytterligare kunna ses som en strategi från utvecklaren att hålla kvar den – de ger användaren någonting nytt att titta på direkt efter de har gjort det de ämnade göra från första början i en annan funktion. Att det i övrigt på plattformen konstant finns en tillströmning av innehåll gör att det egentligen inte finns något slut, en blir aldrig färdig. Så fort du uppdaterar finns där nytt innehåll att ta del av, så fort du lämnar en funktion är en annan funktion uppdaterad med innehåll du oftast ännu inte tagit del av. På så sätt verkade både stories och flödet dra till sig mycket av våra studiedeltagares uppmärksamhet samtidigt som dessa funktioner uppmuntrade till fortsatt användning. Men det fanns även andra komponenter av Instagrams funktionalitet som drog till sig deras uppmärksamhet. Under observationen visade till exempel Jolina en tendens av att oftare stanna upp i flödet och titta på videoinnehåll i sin helhet i jämförelse med bildinnehåll:
Det är ju ganska lätt att fastna, speciellt på kvällen om jag ligger och skrollar igenom Instagram, att jag hamnar på någon sida och så ligger jag där och kollar länge och så blir det att jag kollar så länge att klockan har blivit supermycket och jag kommer missa sömn. Det är ju lite sjukt. (Jolina)
Hon sökte sig till konton med ett visst typ av innehåll som verkade intressera henne, där hon hölls kvar och skrollade vidare i längre sessioner för att fortsätta titta på videor av samma slag.
Själv uttryckte hon att videorna i allmän bemärkelse ofta är rätt meningslösa, men icke desto mindre underhållande för henne. I kontrast till våra observationer uttryckte hon dock under intervjun att hon föredrar bilder framför videos, vilket också Sara tyckte. Att Jolina känner att hon ofta fastnar framför flödet skulle kunna förstås i de sätt som Instagram algoritmiskt kuraterar innehållet som presenteras för henne, baserat på hennes intresse och vad för relation hon har till skaparen av ett inlägg, samt när det lades upp (Instagram 2016). Detsamma skulle
kunna tänkas stämma överens med vilken typ av information de väljer att konsumera, på sätt som inte är synligt för oss i datan – vilket skulle kunna tänkas förklara varför Jolina ofta presenteras för det rörliga innehåll som hon uttrycker att hon kan fastna på.
När vi istället vägde bilder och videos mot bildtexternas betydelse uppvisade Jolina i observationen en tendens av att i större utsträckning söka sig till bildtexter som dök upp i flödet. Hon svarade i intervjun att hon helt enkelt gillar språk och hur folk uttrycker sig. Hon föredrar också oftast att läsa långa bildtexter. Sara ägnade tvärtom mer tid och fokus på det visuella innehållet och uttryckte att bilden är det som är det viktigaste för henne; att texten istället är sekundär och snarare fungerar som ett komplement till bilden. Vanligtvis är det längden på texten som styr om hon läser den eller inte, där hon anser att kortare texter är att föredra eftersom hon då inte slösar någon tid och det inte kräver någon större ansträngning.
Däremot poängterar Sara att hon alltid läser bildtexten om inlägget har postats av någon hon känner personligen eller någon hon tycker om – när det får ett personligt värde för henne.
Detta skulle kunna beskrivas i relation till personifiering; att det är lättare att frammana vissa målbeteenden med hjälp av personligt kuraterat innehåll, i termer av persuasive design (Oinas- Kukkonen och Harjumaa 2009, 492). I detta fall för att uppmana till ett fortsatt användande av plattformen.
Bland bildtexterna återfinns även andra människors kommentarer. Likt flödet är det vår uppfattning att även detta innehåll struktureras på en algoritmisk basis, där ca en-två kommentarer verkar väljas ut baserat på vilken betydelse de anses ha för användaren. Det kan till exempel röra sig om konton som har många följare och kan anses vara inflytelserika. Men även folk en själv följer, eller skaparen av inlägget i sig – vilket också skulle kunna ses som en nudge i relation till personaliserat innehåll, som är till för att få användaren att klicka sig in och läsa resten av alla kommentarer. Detta kan i praktiken se ut som följande:
Bild 2. Exempel från Fogelströms flöde föreställande kommentarer från inläggsskaparen (rosa) och ett konto hon följer (gul).
