FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDET • NR 2 – 2008
Utvecklat anhörigstöd ... sid 7
Upptäck riskbruk ... sid 8
FoU-rapporter:
Streta emot eller sträva tillsammans? FoU-rapport 5:2008
Om samverkan, brukarmedverkan och komplexitet i Miltonprojekten i Västra Götalands län.
År 2003 beslutade riksdagen om en satsning inom psy-kiatrin och socialtjänsten på totalt 700 miljoner kronor för 2005 och 2006. För Västra Götalands län uppgick medlen till drygt 100 miljoner kronor. Miltonsatsning-en hade samverkan och sMiltonsatsning-enare ävMiltonsatsning-en brukarmedverkan som två övergripande idéer och de strukturerade akti-viteter i projektform på en rad nivåer. Satsningen skulle bidra till att förbättra samverkan mellan främst kom-muner och landsting, men också andra aktörer inom befintlig lagstiftning. Denna utvärdering har studerat samverkan och brukarmedverkan i Miltonprojekten i Västra Götalands län, samt hur erfarenheterna från pro-jekten har tagits tillvara i de offentliga organisationerna. Målet har varit att skapa generella bilder och förståelse utifrån de enskilda projektens erfarenheter.
Författare: Christian Jensen och Jari Kuosmanen
”Det här är större än en mottagning” Utvärdering av Stödcentrum för unga brottsoffer i Göteborg FoU-rapport 3:2008
Stödcentrum för unga brottsoffer i Göteborg erbjuder stödsamtal, praktiska råd och stöd under rättsprocessen till brottsutsatta ungdomar, anhöriga och vittnen. Ut-värderingen omfattar studier av verksamhetens organi-sering och förändring, selektions- och hjälpprocessen samt det utåtriktade arbetet.
Författare: Cecilia Hansen Löfstrand
Främjande pedagogik. Perspektiv och läroprocesser i ungdomsarbetet.
FoU-rapport 4:2008
Ett främjande ungdomsarbete handlar om att stimu-lera ungas kraft, kreativitet och nyfikenhet. Det finns samtidigt en lång tradition av problematiserande kring de ungas fritid. Hot och risker har ofta stått i fokus för samhällets förebyggande insatser. Det främjande per-spektivet fokuserar istället på den positiva livsbejakan-de kraften. Målet är att ungdomars kapacitet stärks så att de berikas i sina liv och förmår att stå emot destruk-tiva livsval. Ungdomsstyrelsens projekt Förebyggande och Främjande syftade till att slå en brygga mellan de båda perspektiven för att nå socialt utsatta ungdomar med främjande och kreativa metoder. Denna rapport är resultatet av en studie av satsningar inom projektet i Göte borgsregionen. Här kan du läsa om hur fritids-ledare uppfattar sitt arbete och sin yrkesroll, ungdo-mars läroprocesser och en del av forskningen inom området.
Författare: Torbjörn Forkby, Helena Johansson och Susanne Liljeholm Hansson
Ur innehållet:
Vad betyder könet i arbetet med
barn och unga? ... 4-5
Välkommen hit, eller? ... 11
Tillgängliga bostäder för
morgondagens äldre ... 12-13
Spansk forskare besöker
FoU i Väst/GR ...14-15
Främjande ungdomsarbete ... 16-17
Ansvarig utgivare Elisabeth Hajtowitz, tel 031-335 51 88,
elisabeth.hajtowitz@grkom.se
Layout Infogruppen GR, tony.dahl@grkom.se Redaktör Gunnel Rydberg, tel 031-335 50 74
gunnel.rydberg@grkom.se
Nytt från FoU i Väst/Gr
2–2008
Vill du få
FOURUM
per e-post?
Meddela oss på fou@grkom.se så byter vi ut
Gängrelaterat ungdomsarbete
Utvärdering av Ung och Trygg i Göteborg. FoU-rapport 1:2008
Framväxten av kriminella gäng är ett samhälleligt misslyckande. Ett misslyckande som kräver insatser från många delar av samhället att komma till rätta med. Om man ska minska gängens utbredning kan man inte
Att utvecklas och växa – om att införa MSMT (multisystemisk miljöterapi) på barn- och ungdomsinstitutioner
FoU-rapport 2:2008
I Sverige pågår en rad utvecklingsarbeten inom insti-tutionsvården. Bakgrunden är den kritik vårdformen har utsatts för. Införandet av MSMT (multisystemisk miljöterapi) vid två behandlingshem i Göteborgs-regionen är ett svar på denna kritik. Det handlar här om att möta ungdomar som befinner sig i mycket ut-satta livssituationer och att fokusera på sådana faktorer som i forskning visat sig vara effektiva. Man vill kunna erbjuda kortare vårdtider än vid en traditionell place-ring och att familj och nätverk i större utsträckning involveras.
Författare: Susanne Liljeholm Hansson
enbart rikta in sig på att försöka splittra de befintliga organisationerna, utan man måste också göra något åt deras attraktivitet bland ungdomar. Man måste för-söka stoppa en nyrekrytering. Detta är utmaningen för samarbetet Ung och Trygg i Göteborg. FoU i Väst har under tre år följt detta utvecklingsarbete. I denna rapport presenteras resultat från och uppfattningar om satsningen. Rapporten innehåller också en tanke-modell för ett offensivt brottspreventivt arbete.
Författare: Torbjörn Forkby
FoUs rapporter finns att ladda ner från www.grkom.se/fouivast.
Det går också att beställa dem via e-post till fou@grkom.se eller genom att kontakta Piaa Stenbäck på tel 031–335 51 84
eller fax 031–335 51 17.
Livslust, linfrön och Lasix. Studiecirkelmaterial för kommunala sjuksköterskor kring äldres läkemedels-hantering
Kommunala sjuksköterskor har ofta sämre tillgång till fortbildning i läkemedelsfrågor jämfört med lä-kare och landstingsanställda sjuksköterskor. Samtidigt utgör de den högsta medicinska instansen inom kom-munen, vilket ställer stora krav på deras kunskaper. Därför ger FoU i Väst/GR nu ut studiecirkelmate-rialet Livslust, linfrön och Lasix, med målsättningen att höja de kommunala sjuksköterskornas kompetens-nivå. Oktober 2008.
Författare: Theresa Larsen och Eva Sennemark
”Jag åker kollektivt när jag kan och färdtjänst när jag måste”– en tredje
rapport om KOLLA-resenärernas resor. Arbetsrapport 3, oktober 2008
Författare: Lisbeth Lindahl
Att stiga över tröskeln … – rapport från en FoU-cirkel.
Författare: Anna Engkvist och Helle Wijk
Att möta riskbruk – en FoU-cirkel vid FoU i Väst/GR våren 2008
FoU-cirkel med deltagare från socialtjänst och primärvård under ledning av Claudia Fahlke, Psykolo-giska institutionen, och Fredrik Spak,
Socialmedicin, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. September 2008.
Förändrat resande med färdtjänst och kollektivtrafik i Göteborg
Ett samhällsekonomiskt perspektiv ges på kollektivtrafik tillgänglig för alla. Maj 2008.
Författare: José Ferraz Nunes
Att utveckla anhörigstöd – erfarenheter och möjligheter
Sammanfattning av en FoU-cirkel, oktober 2007-maj 2008. Juni 2008.
Författare: Anna Dunér
aNdra aktUella skriFter:
Att skapa en röd tråd i en grå zon
Utvärdering av samverkansprojektet Äldrecentrum i Härlanda/Örgryte. April 2008.
Att skapa en röd tråd i en grå zon (kortversion)
Se ovan.
Författare: Rebecka Arman
”Tänk dig tio preparat på en kvart”
En studie av fyra distriktläkares upp-fattningar kring äldre och läkemedel. Mars 2008.
Författare: Ann-Mari Åslund-Östberg
Reflekterande samtalscirklar. Med fokus på ett gott bemötande inom äldreomsorgen
Rapport från utvärdering av en aktivi-tet inom Kompetensstegen i kommu-nerna Kungsbacka, Lerum, Lilla Edet, Mölndal och Tjörn. Mars 2008.
iNitiatiVtaGare till projektet är Stiftelsen
Allmänna Barnhuset och det har bedrivits i samarbete med fem olika FoU-enheter i landet under 2007 och 2008.
FoU i Väst/GRs cirkel skiljer sig från de övriga i landet genom att man valde att bjuda in brett; inte bara personer verksamma inom socialtjänsten utan också inom förskola och skola. Cirkeldeltagarna träf-fades vid sammanlagt åtta tillfällen och hade dessutom uppgifter att utföra på hemmaplan. Några genomför-de cirkeln på sin fritid, andra inom ordinarie arbets-tid. Kommunerna Göteborg, Stenungsund, Lerum, Mölndal och Tjörn var representerade.
– Cirkeln har gett möjlighet att lyfta upp genus-frågorna konkret på sin arbetsplats, säger Marianne Lundgren, som är socionom, vårdlärare och lektor i specialpedagogik.
FoU i Väst/GRs cirkel gjordes sex delstudier, och deltagarna valde själva ämnen. Metoderna var enkäter, intervjuer och litteratur.
– Våra studier har fokuserat på vad föreställningar om och förhållningssätt till genus eller kön får för be-tydelse hos olika professioner i arbetet med barn och ungdomar, berättar hon.
Malin Andersson är fältsekreterare på Fältgruppen City i Göteborg och har tillsammans med kollegan Malin Lundström gjort en av delstudierna som foku-serar på de professionellas beteende. De har genom-fört en enkät till 60 fältarbetare i hela Sverige. De har sett att fältarbetande kvinnor i högre utsträckning be-skriver det som ett problem att vara kvinna när man arbetar med ungdomar. Män däremot ser sitt kön som en tillgång och en resurs i arbetet.
– Man beskriver sig själv efter oerhört stereotypis-ka könsroller. Män anses stå för trygghet och struktur medan kvinnor uppfattas skapa värme och omsorg, säger Malin Andersson.
En av studierna beskriver de olika roller som män och kvinnor har när de söker sig till barn- och ung-domspsykiatrin. Man fann att det finns olika förvänt-ningar och ställs olika krav på mammor och pappor från de professionella. Kvinnor inte bara tar ett större omsorgsansvar utan de förväntas också göra det. Orsa-ker till fäders frånvaro har större acceptans och hänvi-sas till att mannen inte har möjlighet att komma ifrån sitt arbete. De professionella underbygger detta.
I syfte att reflektera över könets betydelse i det sociala
arbetet med barn och ungdomar har fem av
social-tjänstens FoU-enheter i landet genomfört
forsknings-cirklar riktade till personal inom socialtjänsten och
även inom andra verksamheter som arbetar med barn
och ungdomar.
– Cirklarna har tydliggjort vilket omedvetet
be-mötande vi ger personer av olika kön. Vi gör
skillna-der mellan könen, även om vi inte tror det, säger
Ma-rianne Lundgren som ledde FoU i Väst/GRs cirkel.
Marianne Lundgren ledde FoU i Väst/GRs cirkel. Foto: Gunnel Rydberg.
Vad betyder könet i arbetet
med barn och unga?
Foto: Gunnel RI en annan av studierna riktar man in sig på vad barn och unga i skola och gymnasieskola själva anser om genus. Det framkommer att flickor i större utsträck-ning blir utfrysa och utsatta för ryktesspridutsträck-ning, med-an pojkar å med-andra sidmed-an oftare blir utsatta för fysiskt våld och hot. I skolår 6-9 är det en större andel flickor än pojkar som ser fram emot att gå till skolan och lära sig nya saker. På gymnasiet jämnar siffrorna ut sig och pojkarna tycks trivas mer.
– Om man jämför med resultaten från de övriga cirklarna i landet finns det en samstämmighet. Vår cirkel skiljer sig dock genom att vi har arbetat mer med resultat. Övriga cirklar har arbetat mer med själva grupprocessen, säger Marianne Lundgren
Cirkeln har gynnat samverkan. Man har fått en ökad förståelse för varandras olika verksamheter.
– När man träffas på en neutral plats med ett neu-tralt ämne som förenar olika verksamheter kan sam-verkan utvecklas och det blir inte så brännbart som när man möts runt en individ. Man är mer öppen för att diskutera sin professions synsätt när man inte behöver slåss om ramar till exempel. Jag tycker också att det varit en öppen och hjärtlig stämning.
Förhoppningen är nu att alla deltagare fortsätter att utveckla sina kunskaper och att verksamheternas ledning ser könsperspektivet som en viktig aspekt i arbetet samt ger stöd för att utveckla kunskaperna kring detta område.
– Det har både varit en läroprocess och en kunskaps-process, parallellt. Vi samlades kring ett gemensamt syfte och lyckades verkligen. Alla var oerhört engage-rade och ville utveckla sig själva och sina verksamheter med kunskap om genus, säger Marianne Lundgren.
Redan 2002 fick Socialstyrelsen i uppdrag av re-geringen att följa upp, analysera och redovisa köns-skillnader i socialtjänstens verksamheter. Rapporten Jämställd socialtjänst kom 2004. Med utgångspunkt från denna rapport beslöt Stiftelsen Allmänna Barn-huset att fördjupa sig i området könsperspektiv på den sociala barnavården. Rapporter har tagits fram och seminarier genomförts. Barnhuset arbetar för att stödja socialt utsatta barn, bl.a. genom att stödja forskning och driva olika projekt. Enligt Barnhuset har forskning inom socialt arbete har länge varit köns-neutralt utan att uppmärksamma de könsspecifika faktorer som påverkar arbetet. Man har sett ett behov av ökad kunskap i syfte att utveckla ett könsperspektiv på barns behov.
Inom detta fördjupningsområde startades projek-tet som innebar att genom ett antal forskningscirklar studera hur man kan utveckla ett könsperspektiv på barns behov. I juni 2008 avslutades arbetet med en gemensam konferens för alla cirklarna i Stockholm. I
* Stiftelsen Allmänna Barnhuset arbetar för att stödja socialt utsatta barn, bl.a. genom att stödja forskning och driva olika projekt.
oktober ägde ytterligare en nationell konferens rum, där de deltagande FoU-enheterna presenterade sina resultat.
Ingrid Claezon, docent vid Socialt arbete vid Mal-mö högskolan, var vetenskaplig handledare för pro-jektet nationellt. För henne är de könsmaktstrukturer som visar sig genom hela projektet uppenbara. Det är inget nytt, men resultatet är en bekräftelse på att det man redan vet fortfarande gäller. Fortfarande är det stor skillnad i bemötandet av flickor respektive pojkar.
– Flickor, liksom mödrar, görs ansvariga för sina och andras handlingar, medan pojkar och fäder tycks vara ansvarsbefriade. Sexualitet är överhuvudtaget något som endast nämns i utredningar när det gäller bedöm-ningen av flickors beteenden. Pojkars sexualitet talar man inte alls om, säger Ingrid Claezon.
Ett annat tydligt mönster framträder när det gäller mödrars respektive fäders föräldraskap. Det är moder-skapet som står i förgrunden dels när det gäller att ta ansvar för och skydda barnen och dels när föräldra-skapet brister.
– Det är skillnader mellan könen. Men jag ser hellre att man betraktar pojkar och flickor utifrån skillnader i villkor, snarare än skillnader i väsen och psykologi.
I november kommer Barnhusets bok som baserar sig på projektet. Att göra skillnad – könsperspektiv i socialt arbete med barn och ungdomar. För mer in-formation, se www.allmannabarnhuset.se
2008 års eNkät till färdtjänstanvändarna i
Göte-borg visar inte så mycket nytt jämfört med tidigare år. Andelen resenärer som upplever att det är svårt att åka kollektivt är fortsatt hög, och hindren för att resa är desamma som tidigare år. Planerade åtgärder har inte genomförts i den takt som var tänkt.
Ändå vill många åka kollektivt. Fortfarande är färdtjänsten det vanligaste färdmedlet i gruppen som helhet, men kollektivtrafiken används av nästan lika många. Olika färdmedel svarar mot olika resbehov, berättar Lisbeth Lindahl, som genomför utvärdering-en av FoU i Väst/GR.
En effekt som visar sig i årets enkät är att fler pen-sionärer åker kollektivt, eftersom det har blivit gratis. Därför har det blivit svårare att få plats på buss och spårvagn. Den som har rullator måste konkurrera med barnvagnar om plats. Det är även svårt att få sittplats, inte minst för den som har en funktionsnedsättning som inte syns.
Men trots att fler åker mer kollektivt har ändå inte resorna med färdtjänst eller Flexlinjen minskat för de flesta. Pensionärernas ökade resande tycks inte på-verka enkätsvaren i särskilt hög grad. Orsaken är tro-ligen att alla pensionärer inte är Kolla-resenärer, och att enkäten har gått till färdtjänstanvändare mellan 18 och 91 år.
– En positiv effekt är ändå att det stora flertalet KOLLA-resenärer upplever oförändrade eller för-bättrade resmöjligheter under de senaste två åren. Och de som reser ofta med kollektivtrafiken är mer positivt inställda till den. Men totalt sett upplever man det mer attraktivt att åka med färdtjänst eller Flexlinjen, säger Lisbeth Lindahl.
Flexlinjen är populär, och ett komplement till färd-tjänsten. Den är dock ännu inte helt utbyggd till alla 21 stadsdelar, men ska vara det till 2010.
Det finns mycket som kan underlätta i kollektivå-kandet. Men förändringstakten för planerade åtgärder har inte motsvarat förväntningarna. De nya fordonen med låggolv har blivit försenade, och det nya
IT-systemet som skulle vara ett stöd för resservice inom färdtjänsten har fördröjts. Linjeutrop på hållplatser och automatiska hållplatsutrop, som skulle kunna underlätta för synskadade, har inte genomförts fullt ut. Busschaufförer använder inte så ofta som önskvärt s.k. nigning vid hållplatserna, dvs. då man lutar bussen något för att underlätta på- och avstigning. Bussar kör inte heller alltid tillräckligt nära hållplatskanten.
– Att i det här läget förvänta sig stora effekter när det gäller ökat kollektivåkande är inte särskilt realistiskt. Det finns en övre gräns för vad den här gruppen kan klara. När kollektivresorna inte fungerar kvarstår be-hovet av färdtjänst, säger Lisbeth Lindahl.
Hon berättar att Västtrafik har haft förarcoacher som hjälpt till med att främja ett förändrat beteende hos förare. Det har erbjudits s.k. insiktsutbildning. Men det är en lång process att förändra ett stort antal förare.
– Cirka 80 procent av KOLLA-resenärerna tycker inte att det är lätt att åka kollektivt. Trots det åker de relativt ofta spårvagn eller buss. Men yngre resenärer har andra behov än de äldre. De åker ofta vid andra tidpunkter och upplever mer otrygghet i kollektivtra-fiken än vad de äldre gör. Det är viktigt att tillgodose olika gruppers resbehov, säger Lisbeth Lindahl.
Text: Gunnel Rydberg
”Jag åker kollektivt när jag kan
och färdtjänst när jag måste”
Lisbeth Lindahl, FoU i Väst/GR utvärderar KOLLA-projektet.
KOLLA-resenärerna åker inte mer kollektivt idag än när
projektet startade för tre år sedan. Även om det är svårt vill
många åka kollektivt, eftersom det ger frihet och en känsla av
att vara som alla andra. Det visar den tredje arbetsrapporten
från utvärderingen av KOLLA.
Fo
to: T
on
att redoVisa hur stimulansmedel har använts i
Västra Götalands län är ingen lätt uppgift. Spridningen är stor mellan kommuner i ren landsbygd och stads-delar i storstad. Förutsättningarna för att jobba med anhörigfrågor skiljer sig. Målet med en lättillgänglig skrift är att inspirera kommunerna till fortsatt arbete.
– Vi vill inte blunda för problemen, men samtidigt vill vi visa hur man har gått tillväga för att lösa svårig-heter, säger projektledare Theresa Larsen.
Som underlag för skriften har hon de slutrapporter där kommunerna har redovisat för länsstyrelsen hur de har använt stimulansmedlen. Det finns också en-käter att tillgå från Socialstyrelsen om hur kommuner arbetar med anhörigfrågor. Men framför allt är det be-tydelsefullt att komma närmare dem som har berörts. – Vi ska låta olika röster få höras, säger Theresa Lar-sen. Många har varit inblandade i aktiviteterna. De anhöriga står självklart i fokus, men professionella, närstående, forskare och politiker kommer också till tals.
FoU i Väst/Gr tar fram skrift
om anhörigfrågor
Genom statliga stimulansmedel har
kom-munerna under 2005–2008 startat en rad
aktiviteter för att utveckla anhörigstödet. I
april nästa år är det länsstyrelsens uppgift
att redovisa för Socialstyrelsen hur pengarna
har använts. I stället för att bara skriva en
sedvanlig rapport vill man också ge ut en
tillgänglig skrift för en bredare målgrupp.
Uppdraget har gått till FoU i Väst/GR.
Theresa Larsen, FoU i Väst/GR.
om utvärderingen av kolla-projektet
KOLLA-projektet arbetar för en mer tillgänglig kollektivtrafik i Göteborg. Projektet är ett samarbete mellan färdtjänsten, trafikkontoret och Västtrafik. Syftet är att anpassa kollektivtrafiken för äldre och funk-tionshindrade. Projektet pågår 2005-2010. FoU i Väst/GR medverkar under 2006-2008 med forskning, utveckling och utvärdering av projektet www.kolla.goteborg.se
Studien fokuserar på tre perspektiv; genomförandet, brukarperspektivet och ett samhällsekonomiskt perspektiv. Flera delstudier och delrapporter har gjorts under resans gång. Varje år görs en enkätundersök-ning som resulterar i en arbetsrapport. Alla rapporter finns att hämta på www.grkom.se/fouivast. Slutrap-port väntas under början av 2009. Resultaten från denna utvärdering kommer också att vara av intresse för fortsatt arbete med K2020 – Kollektivtrafikprogram för Göteborgsregionen, se www.grkom.se.
För mer information, kontakta lisbeth.lindahl@grkom.se ●
Genom att intervjua ett tjugotal strategiskt utvalda går det att spegla hur man arbetar med anhörigfrågor-na i kommuneranhörigfrågor-na i Västra Götalands län.
Länsstyrelsen har gjort tillsyner av äldreomsorgen och då fått mycket information och insikter om hur anhörigstödet fungerar. Länsstyrelsen kommer själva att bidra med sina erfarenheter i ett avsnitt i skriften.
Sedan en tid tillbaka arbetar FoU i Väst/GR med att utveckla nya former av skrivna produkter. Det kan röra sig om kortversioner av forskningsrapporter och studiematerial där bild och layout får stor betydelse för helhetsintrycket.
– Det är roligt att det här uppdraget ligger väl i linje med FoU i Väst/GRs intentioner att också ta fram mer lättlästa skrifter, anser Theresa Larsen.
i sVeriGe har var tionde person problem med
alkohol och cirka 700 000 personer bedöms ha ett riskbruk.
– Genom att inom socialtjänst och primärvård ställa frågan och ta till vana att kommunicera om alkohol, gärna med hjälp av olika frågeformulär, kan riskbruk upptäckas i tid och olika förebyggande insatser sättas in.
Claudia Fahlke har tillsammans med Fredrik Spak från socialmedicin, Sahlgrenska akademin, lett en FoU-cirkel för att utveckla kunskapen om riskbruk av alkohol. Deltagarna i cirkeln har utgjort en bra blandning från både socialtjänst och primärvård. Både stadsdelar och kommuner i länet samt primärvård från Västra Götalandsregionen har varit representerade. Förutom att ta del av föreläsningar och diskussioner har deltagarna fått i uppdrag att se hur de kan upp-täcka och förebygga riskbruk på hemmaplan. De har skrivit handlingsplaner som nu ska prövas. Det finns flera testinstrument att använda, och några deltagare har redan testat eller ska testa verktygen AUDIT och DUDIT*.
De nya nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård har uppmärksammat behovet av före-byggande insatser vid riskbruk.
– Vi kan spara både liv och pengar genom tidiga in-satser. Vi har haft denna möjlighet inom socialtjänsten också tidigare, men det har funnits en okunskap och det är svårt att förhålla sig till det man inte känner till, berättar Claudia Fahlke.
Hon menar att riskbruk kan upptäckas genom att man ställer frågor till människor på ett bra sätt och med lite känsla för när det är på sin plats. När man arbetar med utsatta personer, som t.ex. hemlösa, barn, missbrukare eller äldre, är det viktigt att alltid ha ett humanistiskt perspektiv med sig, så att tonvikten inte bara hamnar t.ex. på det ekonomiska eller det poli-tiska perspektivet.
Pia Petersson och Pauline Charlesworth, från indi-vid- och familjeomsorgen i SDF Biskopsgården, har deltagit i FoU-cirkeln. De har uppskattat
erfarenhets-Våga ställ frågan
och upptäck tidigt riskbruk
av alkohol!
Att tidigt upptäcka en riskkonsumtion av alkohol är viktigt för att kunna
sätta in förebyggande insatser, menar professor Claudia Fahlke,
psykologis-ka institutionen vid Göteborgs universitet. Hon har varit en av ledarna för
en FoU-cirkel i syfte att utveckla kunskapen om riskbruk.
utbytet och har ännu mer än tidigare förstått vikten av att arbeta förebyggande. Nu blir det en jätteutmaning att implementera kunskaperna och engagemanget i förvaltningen.
– Rådgivande samtal i det lilla kan göras på ett en-kelt sätt. Ofta räcker det med att våga ställa frågan till individen, säger Pia Petersson.
Inom stadsdelen Biskopsgården har man erbjudit alla individer som möter socialtjänsten att fylla i fråge-formuläret AUDIT. Samarbetet med vårdcentralen är centralt. Pia Petersson och Pauline Charlesworth har haft stöd från ledningen i Biskopsgården i sitt cirkel-arbete. Inom stadsdelen ser man engagemanget i en FoU-cirkel som en del i en större satsning i syfte att få en tätare koppling till universitet och högskola.
En-– Vi kan spara både liv och pengar genom tidiga insat-ser, berättar Claudia Fahlke.
Fo
to: T
on
ligt Björn Järbur, stadsdelschef, SDF Biskopsgården, är önskemålet att åstadkomma ett större inslag av evi-densbaserad praktik i verksamheterna.
– Vi har ett uppdrag att öka kontakterna med uni-versitet och högskola, inte bara inom individ- och fa-miljeomsorg utan även inom skola och förskola, säger Björn Järbur. Vi vill närma vardagen och den akade-miska sfären till varandra.
Detta sker bl.a. genom att ett antal socionomstu-denter nu har en del av sin grundutbildning förlagd till Biskopsgården. Det finns också ett samarbete vad gäller forskning, särskilt med inriktning på interakti-vitet.
– Vi vill ha en lärande organisation med en mer interaktiv forskning, säger Björn Järbur, stadsdelschef i SDF Biskopsgården.
– Nu blir det en jätteutmaning att implementera kunskaperna och enga-gemanget om riskbruk i förvaltningen, menar Pauline Charlesworth och Pia Petersson, SDF Biskopsgården, som har deltagit i FoU-cirkeln.
* Mätverktygen AUDIT (för alkohol) och DUDIT (för droger) innebär att man genom en enkel enkät ställer ett antal frågor till en person angående bruk av alkohol/droger. Poängen räknas sedan samman efter en graderande skala, och resultatet bildar under-lag för vidare diskussioner med personen.
– Vi vill ha en lärande organisation med en mer in-teraktiv forskning som påverkar organisationen un-derhand, och så utnyttja forskarkompetenserna bättre, berättar Björn Järbur.
Han menar att man ofta ser problemen, men att det är bättre att utgå från möjligheterna.
– Forskaren Richard Florida talar om det mång-kulturella samhället som en tillgång när det gäller att skapa kreativa miljöer. Det gäller att få loss kraf-ten och lyssna på medborgarna. Att få ”medskapande invånare”, säger Björn Järbur.
Text: Gunnel Rydberg.
Fo to: T on y Dahl Fo to: T on y Dahl
theresa härsjö Björk är student på
För-valtningshögskolan i Göteborg och praktikant på FoU i Väst/GR under hösten 2008. Hon har tillsam-mans med två studiekamrater i rapporten Förstå, kun-na, vilja? – implementering av evidensbaserad praktik i socialtjänsten visat på möjligheter och hinder för att lyckas med implementering. Utgångspunkten för deras arbete är Socialstyrelsens utredning som kom under 2008.*
Enligt Socialstyrelsens betänkande bedrivs social-tjänstens arbete i alltför för liten utsträckning utifrån kunskap om effekten av olika insatser, arbetssätt och metoder. I högre grad ska kunskapen istället grundas på vetenskapligt testade och förankrade metoder. Evi-densbaserad praktik ska uppnås genom att vetenskap-lig kunskap, de professionellas expertis och brukarnas erfarenheter möts.
– Vi ville belysa Socialstyrelsens betänkande i rela-tion till hur verkligheten kan se ut. Det finns ett glapp mellan att ha kunskap och faktiskt använda den, säger Theresa Härsjö Björk.
Socialstyrelsens utredning skulle särskilt belysa hur brukarna ska få inflytande i kunskapsutvecklingen. Men Theresa och hennes studiekamrater menar att
Evidensbaserad praktik:
en lyckad implementering
handlar om att både förstå,
kunna och vilja
Det främsta hindret för att framgångsrikt kunna implementera
evidensbaserad kunskap inom socialtjänstens verksamheter är
brist på tid och resurser. Det räcker inte med att ha kunskap; det
måste också finnas en förståelse och en vilja för att nå målen.
*Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta för brukaren (SOU 2008:18)
brukarperspektivet missas nästan helt i betänkandet.
De framför också i rap-porten att det primära hin-dret för att implementera evidensbaserad kunskap kan vara för lite tid och resurser, eftersom socialtjänsten re-dan idag har omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter.
– När utredningen exem-pelvis säger att de professio-nella ska dokumentera mer,
finns det tid till det och hur kommer det att beröra brukarna? Har man i verksamheterna fokus på att skapa kunskap? Detta är jätteviktiga frågor att fortsätta att diskutera, menar Theresa Härsjö Björk.
För mer information om studenternas rapport kontakta theresa.harsjo.bjork@grkom.se eller fou@ grkom.se
Text: Gunnel Rydberg
Theresa Härsjö Björk, Förvaltningshögskolan, praktiserar på FoU i Väst/ GR under hösten 2008. Hon arbetar bl.a. med en del av utvärderingen av Kompetensstegen. Fo to: T on y Dahl
liberala seniorer fick höra om FoU-projekt
reBecka armaN, tidigare FoU-medarbetare
och numera doktorand på Handelshögskolan i Göte-borg, var i september inbjuden att tala för Liberala Se-niorer i Göteborg. Nätverket hade visat intresse av att höra om utvärderingarna av Äldrecentrum och Äld-reLotsen, särskilt med tanke på att båda dessa verksam-heter försöker integrera medicinsk och ”social” vård genom att skapa ”ett telefonnummer” dit äldre kan vända sig med många olika sorters frågor. Det är en idé som kom redan på 70-talet, särskilt bland socialläkarna, enligt nätverkets ordförande i Göteborg Gunilla Lan-dergren (som själv arbetat som social läkare). Gruppen
Fo
to: R
ebeck
a Arman
ställde även frågor om hur det går för verksamheterna och huruvida kostnads- och nyttoberäkningar har gjorts, berättar Rebecka Arman för FOURUM. ●
Ett gott första intryck för besökaren skapar
förtroende och ger en känsla av att vara sedd
och bekräftad. Det första mötet ger ett
bestå-ende intryck av hela organisationen.
hUr tar Vi emot besökare till olika former av
offentlig verksamhet? Hur vill vi att mottagandet ska uppfattas? Vad betyder lokaler och bemötande? Det var några av frågeställningarna i en FoU-cirkel som pågick under år 2008 om mottagandet av besökare till olika former av verksamhet.
- Allt är ett första möte, och både hårda och mjuka aspekter är viktiga. Det kan handla hur man blir be-mött i telefonen, hur vi utformar brev från organi-sationen eller hur lätt det är att hitta oss. Men det är sällan vi tänker på detta vid våra olika möten inom vård och omsorg, berättar cirkelledarna Helle Wijk, universitetslektor Sahlgrenska akademin, institutio-nen för vårdvetenskap och hälsa, och Anna Engkvist, utvecklingsledare, Göteborgs Stad Centrum.
De menar att man som brukare lätt kan känna sig ovälkommen och i vägen om man hamnar på en mottagning där alla som jobbar ständigt stressar och springer.
Ett syfte med FoU-cirkeln var att ge möjlighet till kunskapsfördjupning och metodutveckling. I cirkeln deltog 14 personer, alla kvinnor. Målgruppen var med-arbetare och chefer som i sitt arbete möter människor inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
Deltagarna fick ”hemläxor” som bl.a. innebar att besöka varandras verksamheter och beskriva sina in-tryck, samt att läsa boken ”Rum för god omvårdnad” (MedicHus)
- Deltagarna utvecklade sin förmåga att kritiskt granska hur man möter sina besökare i andra verk-samheter. En del hade tagit bilder vilket var ett bra sätt att visa hur verksamheterna såg ut, berättar cirkel-ledarna.
En checklista gjordes för att underlätta deltagarnas observationer.
Anna Engkvist berättar att man inför en ombygg-nation av individ- och familjeomsorgen i stadsdels-förvaltningen Centrum i Göteborg lade ut enkäter till brukarna om hur de skulle vilja ha sin mottagning. Det visade sig att de små sakerna betydde mycket, som att det var svårt att hitta till toaletten, att leksaker var trasiga i väntrummet och att blommor var vissna. Ett resultat av ombyggnationen blev att speciella besöks-rum upprättades. Det blev en utmaning för persona-len att tänka på detta sätt.
Cirkeldeltagarna Christina Palm, Skepplanda
vård-Välkommen hit, eller?
om vikten av det första intrycket vid det offentliga mottagandet
central, Ale kommun och Ann-Chatrine Blomster, Ale ungdomsmottagning, har genom cirkeln blivit medvetna om sitt sätt att tänka kring de här frågorna.
- Vi hade inte en tanke på att det fysiska är så viktigt för bemötandet. I akutrum kan det finnas affischer och material som kan vara skrämmande för små barn. Ta t.ex. affischen i väntrummet som visar människans muskelmassa. Måste den hänga där? Det skulle behö-vas en person vid ombyggnationer som tar hand om sådana här frågor kring bemötande.
Båda är entusiastiska över vad cirkeln gav och skulle gärna vilja se en fortsättning. De funderar också på om det skulle kunna bildas ett regionalt centrum för sådana frågor. De tycker att checklistan som konstru-erades är ett bra verktyg att använda, t.ex. när arbets-miljö ska utvärderas.
Cirkelledarna Helle Wijk och Anna Engkvist anser att en FoU-cirkel är en enkel metod med mycket potential. De finner det genialt att bygga på både evidens- och erfarenhetsbaserad kunskap, vilket sker i en sådan cirkel.
- Positivt har varit den starka patient- och klient-fokus som har rått och att man har blandat professio-ner och miljöer.
För mer information, kontakta elisabeth.beijer@ grkom.se
Text: Theresa Härsjö Björk/Gunnel Rydberg
Välkommen eller? En mottagning på Sahlgrenska sjukhuset som den såg ut fram till för ungefär två år sedan.
På Skepplanda vårdcentral i Ale kommun har man tänkt till och skapat en välkomnande mottagning med låg disk, eftersom det kommer många barn dit.
Fo
to: Lena Amstrand A
bak
ao
Fo
tillGäNGliGheteN i allmänna utrymmen
be-höver förbättras för att äldre människor med funk-tionsnedsättningar ska kunna vara aktiva och själv-ständiga. FoU i Väst/GRs studie vill ta reda på vad som skapar hinder och möjligheter för förbättrad tillgäng-lighet i befintlig byggnation. Särskilt riktar studien in sig på allmänna utrymmen, som entréer, tvättstugor, soprum och gemensamhetsutrymmen men även den yttre miljön som hur man kommer intill husen med färdtjänst.
Studien genomförs med stöd av Hjälpmedelsinsti-tutet och i samarbete med Chalmers Tekniska hög-skola. Den beräknas vara klar i början av 2010.
Göteborgs Stad har genomfört tre pilotprojekt i stadsdelarna Askim, Biskopsgården och Lärjedalen, där man på olika sätt har arbetet för att förbättra boendet för morgondagens seniorer. Projekten har genomförts i samverkan med Senior Göteborg*. Askim fortsätter sitt projekt och i de andra stadsdelarna fortsätter det lokala arbetet där bostadsföretagen är de viktigaste aktörerna.
Maria Martini, FoU i Väst/GR, arbetar med det praktiska genomförandet av studien. I det första skedet handlar det mycket om att identifiera nuläget i stadsdelarna. Intervjuer och deltagande observatio-ner har gjorts. Foton har tagits av utrymmen som är i behov av åtgärder för att visa hur de ser ut innan de byggs om, för att man ska kunna jämföra med hur de ser ut efteråt.
Trånga toalettutrymmen och höga trösklar är van-liga problem i äldre lägenheter. Men det räcker inte heller att bara installera hjälpmedel, utan hjälpmedlen måste också hållas i gott skick så att de fungerar.
– Ibland kan ledstängerna vid trappor vara för korta eller så kan man inte ställa upp dörren för att t.ex. bära in tunga kassar. Sådana saker är viktiga för
bostads-bolagen att tänka på. Tillgänglighet är bra för alla, inte bara för äldre, menar Maria Martini.
Men tillgänglighet handlar inte bara om trösklar och dörrbredd utan är en viktig förutsättning för att man ska kunna bibehålla sin hälsa och delta i en social gemenskap. Utemiljön är också viktig; att vägar inte är för branta eller att det finns bänkar att sätta sig på. Till-gänglighet är en förutsättning för att man skall kunna bo kvar i sitt bostadsområde, där närheten till service
Trånga toalettutrymmen är ett vanligt problem i äldre lägenheter.
så skapas
mer tillgängliga bostäder
för morgondagens äldre
Många äldre människor bor i gamla flerbostadshus med
otillgängliga allmänna utrymmen, vilket hindrar dem
från att leva ett aktivt och självständigt liv. Från och med
hösten 2008 följer FoU i Väst/GR det lokala arbetet för
att förbättra tillgängligheten i tre stadsdelar i Göteborg.
Fo
to: Maria Mar
ofta spelar en stor roll för hur självständig man kan vara på äldre da’r.
– De boende har lyft fram att närhet till service och kommunikationer är viktigt. När de gamla service-inrättningarna försvinner, som t.ex. Posten och Kassa-service, gäller det att skapa stödåtgärder för att kom-pensera detta.
I Biskopsgården planerar Bostadsbolaget att bygga om Vårvädersgatan 1 och 3 till ett 55-plusboende. Där har man haft särskilda möten med de boende och skapat tre arbetsgrupper för att få ta del av deras synpunkter. Det är meningen att dessa grupper ska konkretisera sina idéer. En grupp har bildats för inne-miljö och tillgänglighet, en grupp för uteinne-miljö och en grupp för sociala miljöer och tjänster.
– Det är kostsamt att bygga om och för de boende kan det innebära höjda avgifter och hyror. Därför är det viktigt med delaktighet från de boende, säger Maria Martini.
Vilka hinder finns då för en förbättrad tillgänglig-het? Ett hinder kan vara att bostadsbolagen vill und-vika för höga kostnader, och därför inte vidtar åtgärder som behövs. Men Maria Martini menar att det inte
På många håll är ledstängerna i trapphusen kortare än trappans längd.
* Senior Göteborg arbetar på uppdrag av Göteborgs Stad med att skapa möjligheter för äldre göteborgare att leva ett självstän-digt liv. Senior Göteborg vill engagera stadens aktörer och skapa nya plattformar för samverkan. Arbetet är inriktat på bra boende och livsmiljöer för äldre samt på att Göteborgs Stad ska vara en attraktiv arbetsgivare inom område
alltid behöver vara så dyrt med tillgänglighetsanpass-ningar.
– Själva begreppet tillgänglighet förknippas med handikapp, och då tror man oftast att det blir dyrt att tillgänglighetsanpassa, även om det inte alltid handlar om så stora ekonomiska investeringar.
Ibland sätter de boende själva stopp för ett förslag eftersom de är rädda för höjda avgifter och hyror. Ett annat hinder är en obenägenhet till förändring som kan finnas hos en del äldre. Man vet vad man har, men inte vad man får.
– Förändringar kan skapa otrygghet. Man vill ha det som man alltid har haft det. Då har man hellre ett trångt badrum, som man är van vid. Men det är ingen bra arbetssituation för den som ska jobba i ett sådant hem, t.ex. hemtjänsten.
Tillgänglighetsenheten vid Göteborgs fastighets-kontor har tagit fram en tillgänglighetsmanual: Till-gänglighet i befintligt bostadsbestånd. Under nästa år är det tänkt att de allmännyttiga bostadsföretagen ska använda den för att inventera sitt bostadsbestånd. I manualen beskrivs tre kriterier för att en bostad ska få kallas tillgänglig. Det ska vara en marklägenhet eller finnas hiss; det ska vara inga eller låga trösklar; och det ska finnas ett rymligt badrum där man kan komma in och vända med rollator. Tanken är att bostäder ska cer-tifieras enligt dessa kriterier och att denna märkning ska vara synlig på Boplats Göteborg. Det ger informa-tion till dem som söker ny bostad och blir en del av bolagens marknadsföring av sitt bostadsbestånd.
– Man måste få in ”tänket” om tillgänglighet, både hos bostadsbolag, boende och i samhället överhuvud-taget. Ofta tänker man alltför kortsiktigt och ser inte alltid tillgänglighet som en självklar prioritering, säger Maria Martini.
Nästa steg i studien är att fortsätta knyta kontakt med äldre personer i bostadsområdena för ytterligare intervjuer och observationer. Fler intervjuer kommer att göras med stadsbyggnadskontoret samt privata och kommunala bostadsföretag. Projektledare för studien är Lisbeth Lindahl, FoU i Väst/GR. Inga Malmqvist från Chalmers tekniska högskola kommer att med-verka i studien från och med våren 2009.
Text: Gunnel Rydberg
Fo
to: Maria Mar
UtVeckliNGeN aV socialt arbete i Spanien har
en helt annan historia än i Sverige, berättar Tomasa. Det är en relativt ny akademisk universitetsutbildning som startade 1983. Innan dess ägdes de flesta skolor för socialt arbete av den katolska kyrkan. Mycket av det sociala arbetet utförs enligt traditionen inom famil-jerna och oftast av kvinnor. Det som inte har gjorts i familjen har den katolska kyrkan skött. Först i tredje hand har staten kommit in.
– Medan Sverige har övergått att till vissa delar kritisera det gamla folkhemmet och välfärdsstaten, är uppbyggnaden av ett välfärdssystem i sin linda i Spanien. Formellt styrs landet idag av socialdemo-kratisk politik. Man har kommit en bit på väg, men fortfarande är traditionen med familjen som ansvarig för den sociala välfärden stark, säger Tomasa.
Spanien har ganska gott om ålderdomshem/ sjukhem, men väldigt lite av det vi i Sverige kallar hemtjänst. De som bor kvar i hemmet behöver alltså hjälp från släktingar. Nu ser man i Spanien att allt fler kvinnor eftersträvar en professionell karriär, samtidigt som människor lever allt längre och andelen äldre precis som i Sverige blir allt större.
– Man ser ett potentiellt problem – vem ska ta hand om framtidens äldre? Fortfarande är de allmänna väl-färdstjänsterna inte tillräckliga. Många familjer anstäl-ler därför invandrarkvinnor, t.ex. från Ecuador elanstäl-ler Rumänien, som arbetar svart i hemmen med att ta hand om de äldre eller funktionshindrade.
Tomasa är socialarbetare och filosofie dr i social-antropologi. Hon är också verksam i samhällsarbete, s.k. Community Work, i staden Zaragoza som ligger ungefär mitt emellan Barcelona och Madrid.
Spansk forskare besöker FoU i Väst/GR
Hur man ska lösa omsorgen om de äldre och
funk-tionshindrade är ett av de största problemen i Spanien
idag, säger Tomasa Bañes Tello, socialarbetare från
Spanien som besökte FoU i Väst/GR i maj i år. Och
fortfarande finns en stark tradition av familjen som
ansvarig för den sociala välfärden.
Från familjeorienterad välfärd
till byggandet av en välfärdsstat
i spanien
Tomasa själv kommer ifrån södra Spanien, och sta-den Almonte, ca 64 km från Sevilla. Södra Spanien har ungefär samma ekonomiska standard som den norra delen. Men i norr har man en högre utbildningsnivå och högre grad av industrialisering. Den relativt höga ekonomiska standarden i söder orsakas till stor del av turismen, precis som i många andra delar kring södra Medelhavet.
Att Spanien under en lång tid var en militärdik-tatur som leddes av Franco-regimen har naturligtvis bidragit stort till hur det sociala välfärdssystemet har utformats. 1975 dog Franco, och tre år senare röstade man om en ny demokratisk konstitution. Därifrån har man fått börja det mödosamma arbetet med att bygga en välfärdsstat. Jämfört med Sverige är man nu alltså på ett helt annat stadium.
Tomasa menar att Spanien har mer att lära av Sverige
– Jag gillar den praktiknära och samtidigt veten-skapliga forskningen på FoU i Väst/GR säger Tomasa Bañes Tello, spansk forskare på besök i Göteborg.
än tvärtom. Sveriges socialpolitik är välutvecklad. Visst kan Sverige lära en del av engagemanget i det civila samhället i Spanien, men den spanska modellen bör inte importeras. I Spanien är man tvungen att ta hand om mycket av omsorgen i hemmen just för att myn-digheterna inte gör jobbet. I Sverige diskuterar man det civila samhällets utveckling men det finns en risk att man öppnar upp för en försämring av den offent-liga välfärden. Det finns sidoeffekter.
– Visst, de gamla i Spanien är lyckliga för att det blir omhändertagna av sina barn. Men det är en kvinno-fälla i hög grad. Kvalitativa studier om fattigdom i Spanien visar att många kvinnor upplever att det är deras plikt att ta hand om sina äldre. Det behövs en balans mellan civila insatser och samhällets.
Tomasa har deltagit i ett internationellt utbytespro-gram för socialarbetare, och som fältarbete valde on att studera några forskningsprojekt inom FoU i Väst/GR. Hon har studerat tre projekt: MSMT, som handlar om multisystemisk miljöterapi; Uppföljningsprojektet, kring unga människor som hoppar av gymnasiet; och Brukarledda utvärderingar, med studier kring koope-rativet Viva Nova som drivs av personer med psykia-triska problem.
Spanien är forskningen kring den sociala välfärds-sektorn mindre frekvent än och inte så utvecklad som i Sverige. Den forskning som Tomasa har erfarenhet av är en mer generell forskning kring olika situationer och levnadsvillkor. I Spanien fokuserar man i första hand inte på att studera olika problem. I landet finns många områdesföreningar s.k. Neighbourhood Asso-ciations. Dessa föreningar driver den forskning som Tomasa är involverad i utifrån det som människorna som bor i området är intresserade av att undersöka
närmare. Oftast handlar det då om generell forskning, men någon gång kan man titta närmare på ett spe-cifikt problem. Områdesföreningarna lämnar sedan sina forskningsresultat vidare till myndigheterna för eventuella åtgärder.
Områdesföreningarna i Spanien växte fram på 70-talet som ett resultat av den stora urbaniseringen under 50- och 60-talen. Många människor flyttade då från landsbygden till förorterna i städerna, som ofta inte alls var planerade därefter. Där fanns stora brister i servicen till medborgarna. Idag ser vi en liknande utveckling i Mellanamerika, t.ex. Nicaragua, berät-tar Tomasa. Områdesföreningarna hade till en början hade stark förankring i de vänsterorienterade politiska partierna och hade till syfte att förbättra levnadsvill-koren i områdena. Efter hand avtog det politiska en-gagemanget i föreningarna och togs istället om hand av partierna.
Tomasa tilltalas av blandningen av forskning och praktik inom FoU i Väst/GR.
– Jag gillar den praktiknära och samtidigt veten-skapliga forskningen på FoU i Väst/GR. Eftersom socialt arbete i Spanien är en ung vetenskap fokuserar man där mycket på praktiken, men den mer kunskaps- och evidensbaserade praktiken i Sverige är viktig, säger Tomasa.
Text och foto: Gunnel Rydberg
Fungerande vård för svårt sjuka äldre
Flera UtredNiNGar har visat att hälso- och
sjukvården i Sverige inte är anpassad till de mest sjuka äldres behov. Samarbetet mellan vårdgivare är ofta bristfälligt. Ingen ser till patientens samlade sjukdomsbild eller sociala situation. FoU i Väst/GR har studerat organisering av hälso- och sjukvård för denna patientgrupp genom att följa ett samarbetspro-jekt mellan hemsjukvården och primärvården i Gö-teborgs södra skärgård. Studien visar att både patienter och anhöriga ansåg att deras livskvalitet ökade i och med inskrivning i hemsjukvården, trots att patientens grundtillstånd sällan förbättrades. Hemsjukvårdens sjuksköterska samordnade olika vårdkontakter, vil-ket skapade trygghet. I samband med inskrivningen förändrades även patienternas vårdkonsumtion, från
många akuta läkarbesök, ambulanstransporter och slutenvårdsepisoder till huvudsakligen planerad vård inom hemsjukvården eller på Styrsö vårdcentral. Ökad tillgång till hemsjukvård kan alltså minska de totala sjukvårdskostnaderna för svårt sjuka äldre sam-tidigt som patientgruppen och deras anhöriga känner sig tryggare och mer nöjda.
Studiens resultat presenteras snart i en rapport som kommer att kunna beställas och laddas ner på www. grkom.se/fouivast.
– att joBBa med ungdomars fritid ställer höga
krav på flexibilitet, det kan vara allt ifrån ingående samtal med ungdomar som har svårt i sina liv till att dela ut pingisrack, säger Torbjörn och för in diskus-sionen om fritidsledarens yrkesroll. Vad innebär det att arbeta med ungdomars fritid och hur ser man på sin egen yrkesroll?
Till deltagarnas förtjusning spelas en slags dock-teater upp där fyra olika perspektiv kring yrkesrollen presenteras; skyddande, socialiserande, möjliggörande och rättviseorienterande. I dockteaterdramat måste en fritidsgård läggas ner och nu måste deltagarna själva slipa argumenten för de olika perspektiven som de blivit tilldelade. Allvar blandas med skratt när delta-garna måste förklara sin ståndpunkt.
– Jättekul med de olika perspektiven, man går till-baka till sig själv och funderar kring: vilken roll har jag?, säger en deltagare entusiastiskt.
Torbjörns, Susannes och Karianns skådespelarta-langer sätts ännu en gång på prov då mötet med andra yrkesgrupper ska exemplifieras. Plötsligt befinner sig
en rektor, en socialarbetare och en fritidsledare på sce-nen och diskuterar en händelse med ett par ungdomar. De har olika synsätt på ungdomarna och på vad som bör göras för att lösa situationen. Fritidsledaren ham-nar snabbt i underläge. Flera igenkännande nickning-ar och skratt hörs från deltagnickning-arna. Deltagnickning-arnas upp-gift blir att själva utifrån tilldelade perspektiv hitta på ett eget lyckligt slut för hur samarbetet mellan skola, social tjänst och fritidsledare kan bli bättre.
Ett återkommande ord för ett lyckligt slut är sam-verkan. Torbjörn ställer frågan om varför det ofta upp-står konflikter i samverkan? Vem bestämmer ramarna? Samverkan är sällan självklar utan kan vara komplex.
Till deltagarnas förtjusning spelas en slags dockteater upp. Här: Kariann Knutzen.
*FoU i Västs studie Främjande pedagogik – perspektiv och läroprocesser av Torbjörn Forkby, Helena Johansson och Susanne Liljeholm Hansson finns tillgänglig på www.grkom.se/fouivast . **I Backa kallas de som arbetar med ungdomars fritid ungdomshandledare.
Främjande ungdomsarbete och
mötet med den egna yrkesrollen
– en FoU-studie på turné
Stämningen i rummet i Backa kulturhus
är förväntansfull när forskarna Torbjörn
Forkby och Susanne Liljeholm-Hansson
tillsammans med Kariann Knutzen,
Sam-verkansteamet i SDF Centrum, Göteborg,
på ett annorlunda sätt ska presentera sin
utvärdering om Främjande pedagogik* från
FoU i Väst/GR. De har gett sig ut på turné
till stadsdelar, kommuner och
ungdomsnät-verk för att tillsammans med fritidsledare**,
social arbetare och chefer reflektera och
disku-tera kring främjande arbete med ungdomar.
Allvar blandas med skratt när deltagarna måste förklara sin ståndpunkt. Fr.v: Iréne Hallberg, Kenneth Johansson och Angelica Stolz.
Mellan olika yrkesroller skapas lätt gränser, som upp-rätthålls och gör det svårare att samarbeta.
– Jag skulle vilja sitta här med polis, skola och so-cialtjänst, säger en deltagare angående samverkan. En annan deltagare tar upp gemensamma mål som en viktig del i arbetet. Ytterligare en påpekar vikten av att klargöra roller över vem som gör vad.
– Föräldrarna måste också med!, påpekar en annan deltagare och en diskussion om föräldrar och deras roll blossar upp.
Torbjörn lyfter också fram att kunskapsområdet inom ungdomsarbete är begränsat. Hur det kommer att gå för den enskilda ungdomen i framtiden om man agerar på ett visst sätt är svårt att säga. Ändå måste något göras, utan att man vet vad som är bäst. Frustrationen kan då lätt bli stor.
Förmiddagen lider mot sitt slut, och många tankar om samverkan och yrkesroller har väckts. Även före-ställningarna har satt sina spår.
Susanne Liljeholm Hansson i skådespelartagen. Kim Eriksson och Annika Hedin.
– Ni är så bra skådespelare!, utbrister en deltagare. – Mycket roligt och spännande att ni har varit här, fyller nästa deltagare i och summerar dagen.
Det är dags för Torbjörn, Susanne och Kariann att dra vidare till nästa stopp i turnén.
studiecirkel höjer kompetensen
om läkemedel för äldre
kommUNala sjUksköterskor har ofta
sämre tillgång till fortbildning i läkemedelsfrågor jäm-fört med läkare och landstingsanställda sjuksköterskor. Samtidigt utgör de den högsta medicinska instansen inom kommunen, vilket ställer stora krav på deras kunskaper. Därför har FoU i Väst/GR gett ut studie-cirkelmaterialet Livslust, linfrön och Lasix, med mål-sättningen att höja de kommunala sjuksköterskornas kompetensnivå.
– Studiecirkeln pågår under en längre period, vilket gör att frågeställningar kopplade till den egna verksamheten kan diskuteras tillsammans med kolle-gor. Man är part i själva sökandet efter kunskap, säger projektledare Theresa Larsen, FoU i Väst/GR som är författare tillsammans med leg sjuksköterska Eva Sennemark.
Det handlar om att bli medveten om problematiken kring just äldres läkeme-delsbehandling med till exempel biverk-ningar, och hur läkemedelsbehandlingen behöver anpassas till äldre patienter.
– Den kommunala sjuksköterskan måste se hela människan, inte bara några diagno-ser, säger Theresa Larsen. Därför utgår vi ifrån symtom och besvär och på vilket sätt de kan avhjälpas med läkemedel och andra åtgärder. Det har dock varit svårare att fånga den icke-farmakologiska behandlingen, då det finns be-tydligt färre evidensbaserade studier inom det området.
Kommunala sjuksköterskor jobbar mycket självständigt och det finns sällan någon att fråga. Ändå börjar många nyutexaminerade sjuksköter-skor jobba i kommunen. För att klara arbetet på ett bra sätt krävs egentligen ett par års erfarenhet och gärna påbyggnadsutbildning.
– De flesta grundutbildningar till sjuksköterska innehåller idag bara ett fåtal moment om läkemedel. Ytterst lite handlar specifikt om äldres läkemedels-behandling, påpekar Theresa Larsen.
Genom studiecirkeln kommer man ikapp kun-skapsbristen. Det stannar inte vid individen, utan kan gagna hela verksamheten. I studiecirkeln kan man få upp ögonen för problem som systemfel och möjliga lösningar på dessa kan implementeras i verksamheten.
Text: Pia Schmidtbauer
Kommunala
sjuksköterskor behöver
kontinuerligt kunna uppdatera
sina kunskaper om läkemedelshantering
för äldre. En studiecirkel är både ett
stimulerande och kostnadseffektivt
sätt för
kunskaps-inhämtning.
GrUppeN käNNer varandra väl sedan
tidiga-re och alla har själva valt att gå kursen. Det råder ett öppet klimat. De farhågor som Anita Ekström fick lära sig att bemöta i cirkelledarutbildningen har inte besannats. Dock innebär det inte att alla i gruppen alltid är av samma åsikt.
– Vi är olika personligheter och ser på rollen som sjuksköterska på olika sätt, säger Anita Ekström. I cir-keln delar vi med oss av våra egna erfarenheter. Min roll som ledare är att fördela ordet. Det är skönt att veta att jag inte själv behöver säga så mycket, utan att det handlar om att få andra att prata.
Själv har hon fått ett ökat intresse för medicin-ska spörsmål. Hon har tidigare arbetat i tolv år som kirurgsköterska. På Vegahemmet arbetar hon huvud-sakligen med yngre patienter med neurologiska funktionshinder.
– Det här är en chans för oss att träffas och prata om något som berör, säger Anita Ekström. Man lär sig mycket genom att lyssna på varandra. Studiecirkel-materialet Livslust, linfrön och Lasix leder oss på ett strukturerat sätt.
De olika sätt som man kan beskriva åldrandet på har särskilt engagerat gruppen.
– Vi har pratat en hel del om hur vi beskriver åld-randet – att man kan vara 100 år i kroppen men 80 i huvudet, eller 80 år i kroppen men 100 i levern. Och hur påverkar det medicineringen?, säger Anita Ekström. Det är viktigt att ha med sig de här tankarna.
Ett annat ämne som engagerar är polyfarmaci, det vill säga att äldre får många olika mediciner samtidigt. Det behöver inte vara av ondo förklarar Anita Ek-ström, men sjuksköterskor måste känna till hur medi-ciner och även naturläkemedel kan interagera.
En fördel för sjuksköterskorna från Tre Stiftelser är att de kan ha sina träffar i lugn och ro. Det finns alltid några kvar på avdelningarna som kan svara i telefon. På studiecirkeln råder telefonförbud. I en och en halv timme var fjortonde dag kan de ägna sig enbart åt de medicinska frågeställningarna. De har ytterligare sju träffar inplanerade och totalt blir det 12 timmars stu-diecirkel. Inte undra på att de växer i sin kunskap!
Text och foto: Pia Schmidtbauer
Vi är olika personligheter och ser på rollen som sjuksköterska på olika sätt, säger Anita Ekström.
träffar som berör
Sju sjuksköterskor från Tre Stiftelser i Göteborg har hittills haft tre
träffar i sin studiecirkel om äldre och läkemedel. De träffas högst
upp i Vegahemmet med strålande utsikt över hela staden. Inte
undra på att det kan bli inspirerande träffar i en sådan miljö.
GrUNdaNtaGaNdet är att det inte finns
några enkla identitetsvägar för någon människa och inte heller för kriminella ungdomar. Det finns olika möjligheter, olika krafter som drar. Många talar om en inre röst, ett samvete som säger en sak. Krafter utifrån kan säga något annat. Det finns så många val som ung-domar måste ta ställning till, och de val som görs är inte alltid så genomtänkta. Det handlar här om undersöka de val som görs.
- Vi vill ge en bild av hur det är att växa upp i en riskmiljö. Vi vill visa vilka de viktiga personerna är för dessa ungdomar och vilka identitetsförändringar som sker. Det finns faktiskt många unga som gått igenom vändprocesser, ungdomar som lämnat det gamla livet bakom sig och börjat på en ny inriktning. Vi vill se hur samhället kan ta vara på och förstärka de här vändpro-cesserna, säger Torbjörn Forkby.
Utvärderingen vill även ha svar på frågan om det finns en aktiv rekrytering från gängen eller om man blir medlem av andra skäl.
- Vi vill hitta ingångar till ungdomar som rekryte-ras till kriminella nätverk. Framväxten av kriminella gäng är ett misslyckade för samhället. Det handlar om unga människor som inte känner att de har en plats. Vår förhoppning är att kunna säga något om vad som drar ungdomarna till gängen. Är gängen närvarande i ungdomarnas miljö?
Studien pågår under två år och fokuserar på unga i Backa och Biskopsgården, men också andra stadsdelar kan bli intressanta.
En första inventering och kartläggning har nu gjorts. Ungdomar i olika kamratgrupper och nätverk har intervjuats, särskilt sådana som gjort någon slags brytning och förändrat sina liv. Fritidsgårdar och olika platser där ungdomar finns har besökts. De flesta ung-domar vill bidra med sina synpunkter. Men den som är kriminell kan ha saker att dölja. Då kan det vara svårare att få kontakt, berättar Torbjörn.
- Det är för tidigt att dra några slutsatser av projektet ännu, men det som har formats under den här första tiden är vår syn på projektet; att vi ska fokusera på de krafter som styr ungdomar. Det är viktigt att nå ung-domarna tidigt. Flera bland dem som vi träffat vittnar
om att deras problem på allvar har startat i åldrarna 12-15 år.
Torbjörn menar att det är viktigt när man jobbar med ungdomar att utgå från det positiva och den ka-pacitet som de har. Det är också viktigt att ta vara på den kraft som föräldrarna har. Man har sett att föräld-rarnas kraft och påverkan spelar stor roll.
Satsningen Ung och Trygg i Göteborg syftar till att bryta nyrekryteringen till kriminella nätverk. Medlet
har varit att etablera ett partnerskap mellan ett flertal aktörer i den kommunala organisationen, hos polisen och i rättsväsendet. Torbjörn Forkby har följt Ung och Trygg sedan 2005, från starten i fyra stads-delar till att satsningen har utvidgats till hela Göteborg och Mölndal.
Den första utvärderingen avslutades 2008 och har publicerats i fyra delrapporter. Den hade framför allt två ingångar; att studera hur man byggde upp och sam-verkade kring projektet samt att titta på arbetsmetoder. Torbjörns viktigaste slutsatser från den utvärderingen kan sammanfattas i följande: Det bör finnas ett kon-tinuerligt bedrivet och högkvalitativt ungdomsarbete i kommunerna. I några fall har Ung och Trygg med-verkat till att skapa ett signalsystem för att uppmärk-samma utsatta ungdomar i olika bostadsområden. Då finns också en god grund att bygga vidare på för andra satsningar. Ung och Trygg har påvisat att det finns ett behov av en handlingskompetens för gängrelaterat ungdomsarbete samt att detta arbete samtidigt kräver resurser, erfarenheter och kunskap om omvärldsför-ändringar.
Text: Gunnel Rydberg
Torbjörn Forkby, FoU i Väst/GR.
Ungdomars röster i fortsatt
utvärdering av Ung och trygg
– Vi vill nu höra ungdomars röster och identifiera de krafter som styr
dem i viss riktning, säger Torbjörn Forkby, FoU i Väst/GR. Han
har tillsammans med Susanne Liljeholm Hansson fått ett fortsatt
uppdrag att utvärdera satsningen Ung och Trygg i Göteborg, som
syftar till att bryta nyrekryteringen till kriminella nätverk.
Fo
to: T
on
– samVerkaN är eN förutsättning för att kunna
arbeta med denna målgrupp. Vissa av dessa personer kan inte själva avgöra vart de ska vända sig. Personer som både har ett missbruk och psykiskt funktionshin-der drabbas mest om samverkan haltar, säger Lisbeth Lindahl som gör utvärderingen.
Projektet syftar till att finna nya modeller och me-toder för samverkan kring personer med psykiska funktionshinder i kombination med låg psykosocial funktionsnivå, missbruk, kriminalitet och omfattande behov av stöd och omvårdnad. Projektet genomförs av Psykiatrin SU/Mölndal, Beroendekliniken SU/ Östra, Härryda, Mölndal, Partille och Öckerö kom-muner, med stöd från den nationella psykiatrisamord-ningen (Milton).
Projektet har en styrgrupp med verksamhetschefer för psykiatri, individ- och familjeomsorg, handikapp-omsorg eller motsvarande.
– Detta är viktigt, eftersom det har gett ett mandat neråt i organisationerna. Ingen parallell organisation har byggts upp i projektet utan beslut har fattats i de ordinarie linjerna. Det är bra, för det skapar en lång-siktighet även efter projektets slut, säger Lisbeth Lin-dahl.
Slutsatser som kan dras är att man har nått olika långt i kommunerna beroende på olika lokala förut-sättningar. Av de fyra kommuner som deltar i projek-tet har Partille nog nått längst, mycket beroende på att där sedan tidigare fanns ett etablerat samarbete med öppenvården.
– Man kan se att kommunstorleken spelar roll för resultatet av samverkan. I större kommuner är det fler människor och organisationer inblandade, vilket för-svårar beslutsprocessen. Det varierar också hur mycket chefer prioriterar samverkan.
I de deltagande kommunerna har man via projektet skapat nya verktyg och redskap. En sådan metod är den s.k. resursgruppsmodellen som innebär att brukaren själv får ett större ansvar för sitt stöd och sin vård ge-nom att välja vilka som ska ingå i nätverket.
Positivt är att ett par av kommunerna nu har skri-vit samverkansavtal med psykiatrin, undertecknat av chefer på högsta nivå. Det kan fungera som en garant för fortsatt samverkan.
– Men det räcker inte för att lyckas. Samverkan
handlar också om relationer mellan människor. Allt kan inte förändras genom nya formella beslut.
Genom samarbetet har professionaliseringen ökat, dvs. att organisationerna har fått mer erfarenhet och kunskap.
Psykiatrireformen genomfördes 1995. Då tog kom-munerna över ansvaret för den psykiatriska öppen-vården. Huvudtanken var att vården av personer med psykisk sjukdom i allt större utsträckning skulle ske ute i samhället. Då var det oklart vilken verksamhet som skulle ha ansvar för personer med dubbeldiagnos. Hemtjänsten fick ofta ansvaret, trots att personerna även hade andra behov. Sedan dess har man utvecklat boendestödet i kommunerna. Arbetet med boende-stöd kräver samverkan med öppenvård och kommu-nernas hemsjukvård.
– Om varje organisation enbart inriktar sig på sitt enskilda uppdrag blir det inte bra för brukaren. Det finns uppgifter som måste lösas gemensamt, t.ex. vid utskrivning från slutenvården. Att inte samverka i de fall då det behövs leder till att man inte utnyttjar befintliga resurser på ett bra sätt. Därmed kan livsbe-tingelserna för den enskilda individen försämras, säger Lisbeth Lindahl.
Slutrapport från utvärderingen väntas i december 2008. För mer information, kontakta Lisbeth Lindahl, lisbeth.lindahl@grkom.se/fouivast
Text: Gunnel Rydberg
