Gården Vastenis och klostret i Watzstena Anderson, Iwar Fornvännen 258-269 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_258 Ingår i: samla.raa.se

Gården Vastenis och klostret i Watzstena

Anderson, Iwar

Fornvännen 258-269

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_258

Ingår i: samla.raa.se

GÄRDEN VÄSTENIS OCH KLOSTRET

I WATZSTENA

Preliminär redogörelse

Av I w a r A n d e r s o n

I birgitlinernas moderkloster i Vadstena pågår sedan omkring

två år tillbaka byggnadshistoriska undersökningar i samband

med en omfattande restaurering. Arbetena är begränsade till

systrakonventets kvarstående byggnader, en nord- och en

väst-länga, jämte vissa under marknivån belägna husrester, både

utanför och innanför de nu stående byggnaderna.

Den långa och skiftesrika byggnadshistoria som härvid rullas

upp kan för närvarande endast skisseras. Undersökningarna är

nämligen långt ifrån avslutade, och det rikhaltiga arkivmaterialet,

särskilt räkenskaperna, är ej genomgånget med aktgivande på de

nya rönen »i fältet». Emellertid kan man redan nu fästa

upp-märksamheten på vissa resultat, som torde komma att stå fast.

Sålunda har klostret visat sig äga en profan

byggnadsför-historia och möjligen även en klosterperiod, som bildar en tidig

inledning till birgitlinernas stora byggnadsförelag. Av den

pro-fana gården är en salbyggnad bevarad till väsentliga delar. Denna

byggnad kominer att i det följande n ä r m a r e presenteras.

Mur-vcrksundcrsökningarna visar vidare, att de av Birgitta lämnade

ombyggnads- eller rivningsförcskriflerna direkt avsåg åtminstone

ett par av profananläggningens hus och kan tolkas som realistiska

direktiv, vilka också blivit åtlydda. Enskildheter från

birgittin-kloslret är bevarade i långt större utsträckning än väntat.

Grun-der efter flera tidigare rivna och bortglömda hus har också

på-träffats — alltså sådana som ej är upptagna på äldre

uppmät-ningar.

Den äldsta, hittills konstaterade bebyggelsen på platsen är

258

G Å R D E N V A S T E N IS O C H K L O S T R E T I W A T Z S T E N A

Pig. 1. Till vänster salbyggnadens första s k e d e ; det s a n n o l i k a t i l l s t å n d e t efter en b r a n d k a t a s t r o f . Den Ursprungliga bottenuåningen, som representeras av byggnadens n u u n r u n d e k ä l l a r u å n i n g , ä r icke medtagen på d e n n a r e k o n -s t r u k l l o n -s b l l d . Byggnaden ä r -sedd från nordvä-st. Utformningen av öure salens östra ä n d a (borterst i bilden) ä r omöjlig a t t i d e t a l j fastställa, e n ä r dess g r ä n s m n r u e r k mot det lilla u t r y m m e t i öster ur riuef. I salens n o r d -östra hörn h a r del ursprungligen s t å t t en öppen spis (jfr skorstensläget på b i l d e n ) , något som torde uisa a t t en verklig vägg h a r skilt sulen och ö s t r a r u m m e t . Det senare bör då h a fungerat som förstuga till salen. I dess södra ä n d a finns också våningens ståtliga e n t r é p o r t a l och i m o t s a t t ä n d a ett litet fönster. Fin eller möjligen tuå s m å konsoler, som bevarat» in silu i a n d r a ovanvåningens m u r u e r k — n ä r a nuunrunde Väggkrön, a n t y d e r m å h ä n d a a t t salen i d e n n a våning h a r haft i r ä ( t u n n ? ) v a l v , b u r e t på k n e k t a r ; r e k o n -s t r u k t i o n e n redovi-sor en -sådan a n o r d n i n g . Y t t e r m u r a r n a t hu-set h a r - seder-m e r a enligt Birgittas föreskrifter r i v i t s , ungefär ned till seder-m l l t e n av öure våningens stora fönster, jfr fig. 5. R e k o n s t r u k t i o n e r n a ouun n ä m n d a niuå ä r a l l t s å helt fria. Till höger salbyggnaden i sitt a n d r a skede. Försök t i l l r e k o n s t r u k t i o n . Den uid branden förstörda västgaveln j ä m t e ett litet stycke au uardera n o r r a och södra l å n g m n r a r n a h u r n y u p p f ö r t s ; dessa p a r t i e r uisar en helt ny och f ö r ä n d r a d fönster- och p o r t a r k i l e k t n r . I d e t t a skick h a d e första ovanvåningen säkerligen b j ä l k t a k . Andra ovanvåningen hade möjligen äuen ett m i t t f ö n s t e r i västra väggen. Det kun ä n n u e j avgöras h u r u v i d a någon del av byggnadens västra gavelröste ( t i l l höger p å bilden) s t å r k v a r . Det ä r emellertid troligt a t t så är fallet. — F o r t r a n s l a t i o n see p . 270.

I W A R A N D E R S O N

otvivelaktigt profan och bör vara en återstod av gården Vastenis',

som kung Magnus oeh drottning Blanka år 1.146 säger sig vilja

förvandla lill kloster." Detta Bjälboättens stenhus vid Vättern gav

troligen upphov till namnet Vadstena.

3

Birgitlinkloslret fungerade från slutet av 1300-talet till år

1595.* Byggnaderna aplerades därefter år 1641 till krigsmanhus,

vilket upphörde 1783. F r å n 1800 till 1815 var här (partiellt?)

anordnat ett kurhus för veneriskt sjuka. Från omkring 1815 till

1827—28 inrymdes en »Correctionsanstalt» i husen. Är 1828

gjordes byggnaderna om till »Central Depositions Hospital»,

sedermera omdöpt lill Birgittas sjukhus. Samtliga byggnader på

det aktuella området, d. v. s. även sådana som i relativt sen

lid har uppförts fiir mentalsjukhusets räkning, skall nu efter

restaurering ocli ombyggnad dels brukas av Vadstena

folkhög-skola, dels inrymma elt av Birgittastiftclsen planerat gäst- och

studiehem.

En preliminär, byggnadsleknisk och i någon mån historisk

redogörelse för den nyssnämnda salbyggnaden skall här lämnas.

Denna byggnad är nämligen det bäst bevarade av

profananlägg-ningens hus och även i det närmaste färdigundersökl.

1 N a m n f o r m frän 1268 enligt Carl M. Kjellberg: Vadstena i forntid och

n u t i d , tryckt i Linköping 1017, sid. 200.

3 T. ex. Torvald H ö j e r : Studier i Vadstena klosters och b i r g i t t i n e r o r d e n s

h i s t o r i a , Upsala 1905, sid. 55.

3 Boken om Östergötland, f p s a l a 1938, Fllias Wessén, sid. 271. 4 Bröderna l ä m n a d e dock klosterbyggnaderna betydligt tidigare.

Fig. 2. Salbyggnaden, u p p m ä t n i n g uu första ovanvåningen» plan samt g r a n d -rester söder om huset. F ö r s t a etappens muriierk är g r ä l o n a t pä bilden. Den ä l d s t a v a l v k o n s t r u k t i o n e n s system h a r lagts in med streckprickade linjer, d ä r det säkert k u n n a t f a s t s t ä l l a s . Inne i den stora r u m s r e k t a n g e l n återger streckade linjer i förbindelse med de sex p e l a r n a en ä n n u stående,

kloster-lida, aldrig fullbordad kryssualustomine, jfr fig. (i. Väslru gaueln (nedtill på bilden) t i l l h ö r huvudsakligen profnnlidens a n d r a etapp dd r u m -met säkerligen uar läckt med t r ä b j ä l k l a g . Gallerigrunderna söder om hggg-n a d e hggg-n — fråhggg-n p r o f a hggg-n t i d e hggg-n s u hggg-n d r a e l a p p d ) — h a r sedermera b u r i t klostrets k o r s g å n g ; m å h ä n d a b a r äuen d e l a r au själva galleriet u t n y t t j a t » därför. P l a n e n s r o m b o i d i s k a form p å m i n n e r s t a r k t om t. ex. uissn u p p l ä n d s k a 1200-t a l s k y r k o r s , både lill p r o p o r 1200-t i o n e r n a och snedhe1200-ten, jfr 1200-t. ex. Roslagsbro. — F o r t r a n s l a t i o n see p . 270.

G Ä R D E N V Ä S T E N IS 0,0 11 K L O S T R E T I W A T Z S T E N A

0 1 Z 3 4 5 6 7 8 9 I 0

\V A R A N D E R S O N

Fig. .'i. D e t a l j u p p m ä t n i n g au fönster från sulbyggnadens förslå etapp, nedre salen, utförd Innan en p a r t i e l l , klostertida igennmrning a v l ä g s n a t s . Den höga t r e p a s s k r ö n t a k o n t u r e n ( v ä n s t r a b i l d e n ) r e p r e s e n t e r a r formen på s a l -byggnadens djupa, ntvändiga fönstersmyg. Klostertldens med flack båge av-täckta fönster gick nt i f a s a d y l a n s lin. Sannolikt hör d e n n a ä n d r i n g av fönstret till cn au de a l l r a förslå k l o t t e r e p o k e r n a . Öure delen au i g e n m u r -ningen dolde m å l n i n g a r från profantiden, jfr fig. i . F ö n s t r e t s innersmyg (högni bilden) hade d ä r e m o t bibehållits relativt o f ö r ä n d r a d även u n d e r klostertiden, e h u r u själva dngeröppningens omfattning f ö r ä n d r a t s . Tidigare uar d e n n a au kalksten, s a n n o l i k t tvådelad, oglasnd sumt med t r ä l u c k a och stängningsbom, men fick senare flack båge, galler och glas. — F o r t r a n s l a -tion see p . 271.

I Birgittas skrifter finns flera uppgifter om ett hus, som bland

annat säges vara »bygd, mz fatiga m a n n a svvet, For rika manna

högfärdh skuld» och vars höga väggars resning måste minskas

för att få det ödmjuka format som höves en klostcranläggning

( » ö d h m i u k a n s först husins winga, Oc the högha wäggianna

wppresningh nidhcrbrytis, The wardher gudhi hedher»).

5

Utan

tvivel tar dessa föreskrifter sikte på Vadstenagårdens salbyggnad.

Denna har all döma av murverket varit av hög klass, en »glaslös

lykta» med utåtvänd smyckning i tegel och färg och alltså

för-modligen även tekniskt omöjlig att i befintligt skick använda i

elt kloster. Salbyggnadens förvandling till klosterhus torde, att

0 Citaten av detta slag iir h ä m t a d e ur Svenska f o r n s k r i f t s ä l l s k a p d s

sam-lingar.

G Ä R D E N V A S T E N I S O C H K L O S T R E T I W A T Z S T E N A

Fig, '/. Målad dekor i yllersmggen lill nedre salens mellersta nordfönsler. (Målningen h a r nu flyttals lill betryggande förvaringsplats.) O r n a m e n t e t s c i r k l a r och r ä l a linjer är rilsade i p u t s e n . Målningens färger ä r vitt, tegel-rött, blågråtl oeh ockragul t. Fullels dekor r a m a s au uäxeluis g r å b l å och tegelröda ( o m å l a d e ) , h o r i s o n t a l a band i s m y g s i d o r n a . F"inessen och å t e r -h å l l s a m -h e t e n i dekorens effekt är påfallande. — F o r t r a n s l a t i o n see p. 271.

döma av vissa detaljer och enskildheter, ha inneburit svåra

pro-blem för birgittinbyggarna.

Salhusels byggnadshistoria har preliminärt skisserats på fig.

1 och 2. Anläggningen hade sannolikt tre våningar. Det är

omöj-ligt att säga, hur byggnaden varit avslutad uppåt, men någon

hel fjärde våning torde ej ha funnits. Nedre våningen hade

karak-tär av jord- eller markvåning. Den äger en mycket bred nedfart

I W A R A N D B II 9 O N

Fig. 5. Bilden anser alt visa, dels unr sulbyggniiden är belägen i kloster-komplexet och h u r mycket au dess böjd som å t e r s t å r , dels n u n n e k l o s t r e t s dispositioner så som de pä muntrande u n d e r s ö k n i n g s s t a d i u m kun p r e l i m i n ä r t

rekonstruera», — For translation see p. 271.

från söder. I dess längdaxel stod två baser för pelare i första

ovanvåningens valvsystem och dess till väsentliga delar ännu

bevarade golv är satt med kullersten. Längs ytterväggarna saknas

nu stensättningen på cn bredd av ca 70 cm och har säkerligen

ej heller funnits där. Möjligen stod här cn brits eller bänk.

Öppna rännstenar — sedermera i samband med golvhöjningar

delvis förvandlade till täckta avlopp — har hållit det lågt belägna

golvet någorlunda torrt. Intill nedfallen, d. v. s. i den ända av

våningen som ligger lägst i förhållande till marken, finns ett

fyrkantigt hål i stensättningen med elt därtill anslutet, stensatt

bräddavlopp, möjligen ett vattningsbål för hästar.

De två övre våningarna inrymde i väster vardera en stor sal

och i öster ett litet gavelrum (i övre våningen åtminstone någon

i

I

•

Fig. 6. Interiör av nedre »salrektangeln». Restaureringsarbetet på väggarna

är avslutat. Golvläggningen i r u m m e t , snickeriernas insättning saml

vil-slumningen av den ofullbordade krgssvalvstommens murverk återstår. —

For trantlafion see ji. 271.

sorls »avbalkning»). Bottenvåningens gavelrum var täckt med

kryssvalv, ägde egen ingång i söder men hade inga förbindelser

med andra rum. Man kan gissa, att del var gårdens kapell.

Ovan-våningens gavelrum eller »avbalkning» bör ha varit förstuga eller

»förplats» till salen i samma våning.

Nedre salen (lig. 2 och 6) har säkerligen haft en mera

»om-bonad) uppsyn och fick sitt ljus genom fönsterhål, som var

mindre än övre salens. Utåt har dock samma fönster givits en

I W A R A N D E R S O N

!

Fig. 7 u. Några au formteglen från p r o f a n t i d e n . S t e n a r n a tillhör u t a n tvivel »utbyggnaden» första etapp och h a r alla sina »godsidor» refflade. P r o f a n tidens formtegel b a r huvudsakligen varit a n v ä n d a till p r y d a n d e au s a l -byggnadens e x t e r i ö r . I m o t s a t s h ä r t i l l ä r klnstertidens alla formlegel avsedda för kryssvalv och h a r således smyckat i n t e r i ö r e r n a . Salbygg-naden var u t å t v ä n d och p r y d d med »owirflödogh oc högfärdogb thing» under det att b i r g i t t i n f a s u d e r n a uar av vslmth gerningh ok s t a r k » ; dock inslutande m ä n g a tidsenligt eleganta r u m s b i l d n i n g a r . — F o r t r a n s l a t i o n see p. 271.

skenbar vidgning, fig. 3 och 4. Salen ifråga täcktes ursprungligen

av sex valvtravéer, burna på två pelare och sex väggkonsolcr.

Övre salen synes ha varit förnämare än den nedre och bevarar

detaljer som kan vara rester efter baranordningar för ett trä

(tunn?)valv. Dess ljusöppningar har varit mycket stora och

saknar, liksom fiir övrigt även nedre salens fönster, anordningar

för glasning. Däremot finns anslag för träluckor och åtminstone

i nedre salen även t r u m m o r fiir stängningsbommar till sådana.

Utmed byggnadens sydfasad, som måste ha varit entrésida

och därför torde ha givits en mer »officiell» prägel, löpte ett

galleri som sannolikt äldst var av trä (etapp I, fig. 1) och som

först efter en våldsam brand" torde ha byggts av sten (etapp II,

fig. 1). Nordfasaden, som vette mot trädgården, utgjorde med

" Vid d e n n a b r a n d förstördes västra gaveln, varför alla spår av den an-tagna, västra konsolen m. m. från etapp I försvunnit inom detta p a r t i .

G A R D E N - V A S T E N I S O C H K L O S T R E T I W A T Z S T E N A

F i g . 7 b. Tegel som p r e l i m i n ä r t torde k u n n a hänföra» till a n d r a byggnads-etappen på snlhuset. — F o r t r a n s l a t i o n se p . 271.

sina målningar och dylikt av allt att döma en »intimare»

ögon-fägnad för lustvandrande.

7

Nedre salen hade förbindelse med

galleriet genom två portar. Galleriet torde ha haft endast cn

våning. Nedre salens sydmur har nämligen varit fönsterlös medan

däremot samma mur i övre salen är genombruten av flera stora

ljusöppningar. Även övre salen måste emellertid ha nåtts via

galleriet genom något slags trappanordning, enär porten till dess

förstuga ligger mitt ovanför galleriets östra ända i den egentliga

salbyggnadens sydmur.

Salhusets första etapp kännetecknas av en överlägset

mani-festerad skicklighet att bygga. Måttsätlningens exakthet,

exteriör-målningarnas och teglets finesser samt muröppningarnas

enskild-heter (bomrännor, smygmurverk och legelprofilering) tyder

all-deles bestämt på att cn elitman bland det dåtida Sveriges

bygg-7 Att o m r å d e t n o r r om salbyggnaden var t r ä d g å r d även u n d e r »profan-tiden» — liksom senare u n d e r klostcrtidcn — torde k u n n a u t l ä s a s av Bir-gittas byggnadsföreskrift: »frän stora sten h u s e n s w ä s t r a gaffwil cn m w r löpandis j nor h w i l k i n som gik kringom t r ä g a r d h i n , w t w m the gamble t r ä n » .

I W A R A N D E R S O N

kunnige, en kontinentalt skolad mästare, har övervakat

bygg-materialets tillverkning och svarat för salbyggnadens uppförande.

Några intressanta tekniska detaljer bör nämnas. Så har t. ex.

salbyggnadens portar från första etappen invändigt e n r ä t

-v i n k l i g o c h e n s n e d -v i n k l i g smygsida. I den sned-vink-

snedvink-liga smygen på dessa portar ligger kalkstenar med upplagsrännor

för gångjärn. Bomtrummans långa part löper i motstående m u r

-verk. En port av detta slag har alltså öppnats inåt rummet, mot

en sned smygsida, »på vid gavel». Upplag-stenarnas utåt synliga

ytor har varit rödkalkade för att ej skilja sig i färg från teglet.

Även de flak av murbruk, som trängt ned mellan tegelstenarna

vid valvslagningen, har målats i samma färg och fått »falska

fogar» i vit kalkfärg.

Fönstren från etapp I bevarar fragment eller äger betydande

rester av ursprungliga dageröppnings-omfattningar, alla i

kalk-sten. Dessa stenar har ställts in mellan tegelskålen och är

rät-vinkliga, utan fals för glasning. Bottenstyckena i nedre salens

fönster har dock falsar för träluckor. Delvis ännu träklädda

trummor för stängningsbommar lill luckorna finns också kvar i

murverket.'

Salbyggnadens äldsta m u r a r har skal av tegel i munkförband

med s. k. »springande» kopp och kärna av relativt stora, tunna

kalkstensflak. [nnerskalets stenar torde ha valts ut bland de

nor-malt brända teglen, enär de visar en påfallande j ä m n h e t i sin

varmt röda färg. Ytterskalets koppar har tagils ut av det

hård-brända tegelmaterialet. Murarna från etapp II har tegelskål i

munkförband där kopparna ligger i vertikala zigzaglinjer och är

alltigenom av tegel. Bränningsgraden varierar betydligt — färgen

skiftar överallt mellan svart och orangcrött.

Det finns vissa särdrag hos första etappens legclmaterial. Utom

av den jämna färgen, de exakta måtten, den typiska

randstryk-ningen" och dylikt kännetecknas alla profiltegel från etappen

8 Analys av träet som beklätt t r u m m o r n a h a r utförts av Laboratoriet för Radioaktiv Datering och givit följande märkliga r e s u l t a t : de å r s r i n g a r av vilka provet tagits har, med 68 % säkerhet, b i l d a t s mellan åren 9(i;i och 1093.

• D. v. s. cn grund hålkäl o m k r i n g ena liggsidan, vanligen n c d å t v ä n d i m u r v e r k e t .

G Ä R D E N V A S T E NIS O C H K L O S T R E T I V 1 T I S T E K A

ifråga av att godsidorna är refflade. Denna svårbegripliga åtgärd

har företagils före bränningen; sannolikt med ell kamliknande

verktyg. Profilleglens formspråk återfinns t. ex. i Alsnöhus',

Strängnäs domkyrkas och Sigtuna Mariakyrkas prydnadstegel,

men visar en större typvariation än t. ex. i Alsnö'", jfr fig. 7.

Andra etappens formtegel torde ej ha skilj t sig väsentligt från

den första etappens till formerna, bortsett från att en tegeltyp

med brett, fasat hörn har tillkommit, men de är ej utförda med

samma omsorg och saknar exempelvis refflingen.

Dessa glimtar är elt första försök att skildra ett magnifikt och

för svenska förhållanden unikt hus historia. Framställningens

ofullständighet betingas främst av att undersökningen på inånga

punkter ej är slutförd — t. ex. beträffande övre våningens fönster.

För övrigt må sägas att Bjälboätlens Vastenis otvivelaktigt har

bestått av åtskilligt flera hus än salbyggnaden - detla framgår

ju också av Birgittas skrifter. Grundresler och enstaka m u r a r av

sådana hus är ännu bevarade. Del torde så småningom kunna

visas, att också dessa byggnaders läge och dylikt har påverkat

klostrets utformning och därvid i kännbar grad hindrat en ur

klostrets synpunkt fri och ändamålsenlig anläggning. Så som

klostret gestaltades kom det i själva verket att på mycket

väsent-liga punkter bevara profananläggningens disposition.

Bengt T h o r d e m a n : Alsnö hus, Stockholm 1920, sid. 44.

S U M M A R Y A N D C A P T I O N S

Iwar Anderson: The Manor of Vastenis and the Convent at

Walzsteua.

Tbc a u t h o r gives a p r e l i m i n a r y account of the present investigations into t h e history of tbc buildings occupied by the n u n s in the Mother Convent of the Bridgittincs at Vadstena, which began to function at the end of the 14th c e n t u r y . Since 159.">, when the last n u n s left them, these buildings have been in c o n t i n u o u s use for various purposes.

I W A R A N D E R S O N

building, splcndid according to Swedish s t a n d a r d s and older t h a n t h e Convent. This Manor w a s very probably built by t h e Bjälbo family, t h e so-called Folkung d y n a s t y , and låter, t h r o u g h King Magnus Eriksson and h i s Queen, Blanche of N a m u r , and t h e i r son, King Håkan, w a s given to t h e Convent founded by the Order of the Bridgittines. The best preserved portion of tbc secular b u i l d i n g is the Hall Wing. Its finely executed details and careful planning might indicate t h a t a m a s t e r w i t h c o n t i n e n t a l t r a i n i n g bad superviscd the work. Although t h e investigations are not yet complete, it is already possible to distinguish the m a i n features of the original blocks of intcrlaced Manor, Convent and Hospital.

The discovery of the secular King's Manor h a s shown t h a t certain of St. Bridgcfs R e v e l a t i o n ! concerning t h e erection of the Convent reflect the conditions then existing, for both the w o r d i n g of t h e B e v d a t i o n s and t h e i r practical application are influenced by tbc ground-plan and s t r u c t u r e of t h e original Manor.

The present investigation and restoration have been u n d e r t a k e n in order to convert t h i s m o n a s t i c e s t a b l i s h m e n t into a guest house and s t u d e n t s ' h ö t t e ! and at the same time to preserve it as a place of historie a n d a n t i q u a r i a n interest.

Fig. 1. (Left.) First stage of the Hall W i n g ; its probable a p p e a r a n c e after a fire. The original ground floor (the present b a s e m e n t storey of t h e building) is not shown in this reconstruction. The b u i l d i n g is seen from the n o r t h - w e s t . The form of the east end of the u p p e r hall (far left in t h e picture) cannot be detcrmined in detail as the wall scparating it from t h e small c h a m b c r to the east has been demolished. In the n o r t h - e a s t corner of the hall there w a s originally an open fireplace (note the position of t h e chimney in tbc p i c t u r e ) , which will probably mean t h a t a true wall divided the hall from the east c h a m b c r . In t h a t case this w a s probably used as an anle-room to the hall. In its south end there is, moreover, tbc s t a t d y portal a d m i t t i n g to this storey and in t h e opposite end a small w i n d o w . One o r possibly two small corbcls, still in place in the m a s o n r y of the second upper storey and near the top of the present wall, m a y p e r h a p s indicate t h a t the hall on this floor had wooden ( b a r r e l ? ) vaulting supported by Corbeil; the reconstruction suggests an arrangement of t h a t kind. The o u t -side walls of the house were subsequently pulled down to about tbc m i d d l e of the large w i n d o w s on t h e u p p e r floor (cf. Fig. 5 ) , in aecordance w i t h t h e directives of St. Bridget. The reconstruetions above tbc second u p p e r storey are t h u s purely conjectural.— (Hight.) Second stage of t h e Hall W i n g . Attempt at reconstruction. The west gable destroyed in the fire and a small picee of both the north and south longwalls have been r e b u i l t ; the a r c h i -tecture of these p a r t s ls entirely new and quite different in t h e case of windows and doorway. In this state the first u p p e r storey c e r t a i n l y had a t i m b e r roof. The second upper storey m a y possibly also have had a centre w i n d o w in the west w a l l . It cannot j e t be said for certain w h e t h e r any part of the west gable-truss (to the right of the picture) still exists. This is very probable, however.

Fig. 2. The Hall Wing. P l a n of the first upper storey and r e m a i n s of f o u n d a t i o n s south of the building. The m a s o n r y of the first stage is shown in grcy. The oldest system of vaulting, where certain, is indicated by dashed and dottcd lines. Inside the large rectangle dotted lines in connection w i t h

270

G Ä R D E N V A S T E N I S O C H K L O S T R E T W A T Z S T E N A

the six piltars represent the framework of a still standing but never com-pleted system of cross-vaults d a t i n g from the Convent period (cf. Fig. 6 ) . Tbc west gable (at tbc bottom of t h e d r a w i n g ) m a i n l y bclongs to t h e second stage of tlie secular period, when the roof u n d o u b t e d l y had a wooden roof-Iruss. The f o u n d a t i o n s of t b c covered w-alk to t h e south of the b u i l d i n g —from the second stage of the secular perlod (T)—låter supported t h e cloister of t h e C o n v e n t ; p a r t s of the covered w a l k were p e r h a p s also used for this purpose. The r b o m b o i d ground-plan strongly rescmblcs in both size and obliquity certain 13th century churches in Uppland, for instance Iloslagsbro.

Fig. 3. Detail d r a w i n g s of lower hall w i n d o w s from t b c first stage of t h e Hall Wing. The n i e a s u r e m e n t s were made before a p a r t i a l bricking-up dating from tbc Convent period had been cleared a w a y . The high, trcfoilcd outlinc (left picture) represents the shape of the dcep, outsidc e m b r a s u r e s of the Hall Wing. The flat-arched w i n d o w s of the Convent period were flush w i t h the o u t e r wall of the building. This a l t e r a t i o n in t h e shape of the w i n d o w s probably datcs from one of the very earliest phases of t b c Convent. The top part of the bricking-up conccalcd p a i n t i n g s from t h e secular period (cf. Fig. 4 ) . The w i n d o w e m b r a s u r e s on the inside (right p i c t u r e ) , on the other h a n d , remaincd almost unchanged even d u r i n g t h e Convent period, a l t h o u g h tbc actual a p c r t u r e w a s altered. Earlier the frame was of limestone and probably divided into t w o ; it w a s w i t h o u t glass and had a wooden s h u t t e r and bar, but lafcr it w a s provided w i t h a flat arch, a grating and glass.

Fig. 4. Painted decoration in the outside e m b r a s u r e of the middle w i n d o w in the n o r t h side of the lower h a l l . (This p a i n t i n g has now been removed to a place of safety.) The circles and straight lines of this decoration are incised in t h e plaster. The colours are w h i t c , brick red, bluc-grcy and o c h r e - y d l o w . The decorated c o m p a r t m e n t is framed by h o r i s o n t a l b a n d s of grey-blue and brick red ( u n p a i n t c d ) a l t e r n a t d y disposed along the sides of the e m b r a s u r e . The refined and restrained effect of t h i s o r n a m e n t is striking.

Fig. 5. This d r a w i n g is an a t t e m p t to show the position of the Hall Wing in relation to the other conventual buildings and the r e m a i n i n g height of t h e original Manor. It also gives a p r e l i m i n a r y reconstruction of t h e lay-out of the n u n n e r y .

Fig. (i. Interiör of the "rectangle" of t h e lower h a l l . The r e s t o r a t i o n of t h e walls is complete. Tasks t h a t still r e m a i n to be done are t b c laying of t h e floor, fitting of the woodwork and w h i t c w a s h i n g of the unfinished f r a m e w o r k of cross-vaults.

Fig. 7 a . Some of tbc moulded blicks from the secular period. These stones u n d o u b t e d l y belong to t h e first stage of the Hall Wing and are all with fluted show-sides. The moulded bricka of t b c secular period were cbiefly used to adorn t h e e x t e r i ö r of the Hall Wing. In contrast to this all t h e moulded bricks of the Convent period were for the cross-vaults and conse-quently decorated the i n t e r i ö r s . The beauty of the Hall Wing lay in its exteriör, being adorned w i t h "vain and unnecessary t h i n g s " as St. Bridget expressed it, w h e r e a s t h e Bridgittine facades were of "plain fabric and s t r o n g " ; they n e v e r t h d e s s e n d o s e d m a n y rooms of c o n t e m p o r a r y elcgance. Fig. 7 b . Bricks that may p r e l i m i n a r i l y be assigned to the second building stage of the Hall Wing.