Den judiska emancipationen och industrialismens metropoler. Judiskt byggande i 1800-talets Wien, Göteborg och Stockholm

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Fredric Bedoire

Title

Den judiska emancipationen och industrialismens

metropoler.

Issue

20

Year of Publication

1990

Pages

71–118

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Den

_judiska

_{emancipationen}

_och

industrialismens

_metropoler

Judiskt

_byggande

_i

_{1800-talets Wien,}

_{Göteborg och}

_Stockholm

av

Fredric Bedoire

Storstadskultureni det västerländskaindustrisam¬ hället innehålleren_mångfaldsom skiljer den från

den _{förindustriella,} ur medeltiden sprungna sta¬ den.Det ärinte bara1800-talets förändringav ma¬ teriellavillkor, social struktur och teknik,som har givit stadendess prägel,utanocksåenkulturellrör¬ lighetochöppenhetmotfrämmande tänkesättoch

levnadsmönster. _{Samtidigt utvecklade stadslivet}

stora likheter över _{nationsgränserna, färgat} av

kosmopolitiska värderingar.Till detsombefruktat

den _{gammaleuropeiska kulturen i} 1800-talssam-hället såväl i _Europa somi USA hör judenheten,

denna förbindelseled mellan österland ochväster¬

land,som genomsitt utanförskappåettfriaresätt

har kunnat anamma och _{påverka den} nyatidens

mentalitet. Judenhetenär således inte utanförstå¬ ende i 1800-talets samhälle utan en _{betydelsefull}

och_{oskiljbar del}av den västerländska kulturen.1 Heinrich Heine uttryckte en gång att judar är

somde människor de leverbland, baramer så.2 I

synnerhet gäller för årtiondena kring 1800-talets

mitt att det _{judiska företagarskiktet i Europas} storstäder påett särskilt tydligt sätt representerar industrialismensväsen,dess liberalism, kapitalism

och modernismliksom dessbildningsidealochkul¬

turintresse.3 Det_{judiska har givit färg åt den dia¬} lektiska och eklektiska kultur- och _{samhällsupp¬}

fattningsomär1800-talets särmärke. Tvåavtidens

främsta uttolkare kom från_{judiska familjer och} dessutom samma_{stad, Köln: Karl Marx och Jac¬}

quesOffenbach.Det ärmin hypotesattdet judiska

skiktet _{också genom ett betydande byggande har} varit ledandenärdet_{gälltattförlossa}nyaestetiska värderingaroch stiluttryck.

De_{västeuropeiska judarnashistoria under} 1800-taletär _{anmärkningsvärd och på flerasätt storar¬}

tad. Frånattha variten _{förtryckt och diskrimine¬}

rad folkgrupp, hänvisad till getton i vissa städer

och_{urskiljbar från denkristna befolkningen också} genom klädsel, seder och språk, reste sig judarna

till att bli företrädare för det modernasamhället,

ekonomiskt och kulturellt ledande i industrialis¬

mens _{metropoler. Ocksåstäder i utkanten av det}

europeiska kulturområdet, som Göteborg och

Stockholm, fick sitt industriella uppsving under

medverkanav invandrade_{judiska företagare.}

1 den europeiska judenhetens historia finns ett par tidigare paralleller både till judarnas fram¬

gångar och bakslag under 1800-talet. Det gäller

främst den_{särställningjudarnaintog i medeltidens}

Spanien ochPortugal, där de på 1400-talet utgjor¬

deenkulturellt ochekonomiskt ledande aristokrati

ochtilloch medvar besläktade med _kungahusen.

På 1490-taletblevde brutaltutestängdafrån

Iberi-skahalvön,mensnartkomendelavdessa

sefardi-ska_judarattfåenfristad i det reformerta Holland.

I Amsterdamutvecklades under1600-och 1700-ta-len ett _{judiskt högborgerligt skikt med bankirer} och grosshandlare, vars livsföring nära överens¬

stämde med dekristna_{patriciernas. Deägde ståtli¬} ga palats vid kanalerna och gjorde sig kända för överdådiga fester, konstintresse och musikaliska salonger. Därifrån var steget inte långt till att i

1800-talsindustrialismens Amsterdam bli den _giv¬

nakärnani såväl diamanthandelsomtextilindust¬

ri.4 Detvaralltså inteen_{tillfällighetattnyrika judi¬}

skabankirer i1800-taletsWienkändesigbesläkta¬

de med 1600-talets Amsterdam och samlade _på holländska mästare som Rembrandt och Frans Hals.

Efteratt Berlin i slutetav 1600-talet_öppnatsina

stadsportar för judarna kom också denpreussiska

huvudstadenattbliett centrumför_judiska

indust-Bankirbaronen Manuel de Belmontes hus vid Heerengracht i Amsterdam_{omkring 1700. Belmonte hörde liksom Pereira och} Texeiratill deförnämsta sefardiska familjerna i Amsterdam och

hade kommit till Hollandsomdenspanske kungens ambassadör.

Stickav_{Romeyn de HoogheurSimon Schama 1989.}

InteriörentillsynagoganiDresden, ritad 1838avGottfried Sem¬

per,eklektisk liksom den judiska kulturen med blandningav mo¬

tivfrån österländsk, bysantinsk och tysk romansk byggnads¬ konst. Ur_{Krinsky 1985.}

riföretagare visade liksom sina trosbröder iAms¬

terdam sin _{ställning med praktfulla palats och}

konstsamlingar. Isolerade från både aristokrati

och _{borgerskap kunde de verka under furstarnas}

beskyddsoms k Schutzjuden.5

Vid mitten av 1700-talet framträdde ur denna krets en affärsman och _{filosof, Moses Mendels¬}

sohn_{(1729—86),som genomsina religionsfilosofi¬} ska skriftermen framför allt_{genomsin bibelöver¬}

sättning till tyska, verkade för att allt fler judar

närmade _{sig det västerländska kulturmönstret i}

upplysningstidens anda. Man ladeavsina orienta¬ liska kaftaneroch_{gammalmodiga pälsmössor,ra¬} kade av sina _{långa skägg och upphörde med sitt} eget språk. Snart kom signaler också från revolu¬

tionens Frankrikeomatt_{kampen för de mänskliga}

rättigheterna gällde också judarna. En vägtill att bli_{emanciperadvarsedan Moses Mendelssohns tid}

attskaffasig bildning. Redani 1700-talet hade åt¬

skilliga judar utbildats till läkareochettideal for¬

muleradessom ”Gelehrter und_{Mechanicus”, dvs}

att kombinera akademisk _{bildning med} teknisk-industriell verksamhet.6

Till den Mendelssohnskakulturkretsen i Berlin hörde också_{mångaavtidens ledande kulturperso¬}

ner som _{Lessing, Wilhelm von Humboldt och}

Friedrich _{Schlegel. Moses Mendelssohns döttrar} blev ocksåkända för sinalitterära_salonger—dot¬

ternDorothea blev fö_{Schlegelsmaka}—och hans

sonAbraham_{gjorde sittstorapalatsvid Leipziger} Strasse känt inte barasom säte för en internatio¬ nellt _{betydelsefull bankirrörelse utan också som}

samlingsplats för konstnärer; det var där Abra¬

hams son Felix _{Mendelssohn-Bartholdy växte}

upp.7 Romantikens känsla för främlingsskap och längtan efter det exotiskaochavlägsna blev intimt förknippat med den judiska mentaliteten. Av ett 60-tal medlemmar i en _judisk

”tröstlöshetsför-ening” på 1820-talet emigrerade fem(varav entill

Sverige), döptes sex (däribland Heinrich Heine) och_begickensjälvmord.8

Ett välbeställt och välutbildat _{judiskt borger¬}

skap blev alltmerframträdande ienlång rad tyska

städer,somFrankfurtamMain,Hamburg, Mann¬

heim, Köln ochKassei. Gemensamt för dejudiska företagarna varatt de ville assimileras i det tyska

samhället ochatt deliturgiskt närmade sig protes¬ tantismen genomatt införanyainslagi gudstjäns¬

tensom_{orgelspel, psalmsång och predikan på}

ska. De kom ocksåatt _{utgöraenjudisköverklass i}

förhållande till de _{fattigare, ortodoxa judar som} fortfarande bodde i städernas_{gamlagetton.9}

Även om de _{emanciperade judarna betraktade} fursten ochstatensomsina_{välgörare hade de ingen}

anledningattvisa solidaritet med det gamla feodal¬

samhällesom hållit dem i _{förtryck i århundraden.} Dekunde därför förbehållslöstgå in för liberalism

ochmodernism.Handel medvaroroch pengar_lik¬ som industriell verksamhet hade varit de_näringar

somsamhälletlåtitdem_{syssla med,vilket de själva}

uppfattadevaren ”stor fördel”, somdet uttryck¬ tesi_{Allgemeine Zeitung des Judentums 1856.10Att}

judarna hade rörelsefrihet på det industriella fältet

gavspelrum för deras ”mest intelligenta och genia¬ la _{kapaciteter”. I takt med framgångarna följde}

emancipationen.Menhur patriotiska deänvari si¬

na _{respektive länder kom de aldrig ifrån att bli}

ringaktade som uppkomlingar och dessutom ju¬ dar; ofta betraktades desom andra klassens med¬

borgare. ”Judehass” levde överallt och i allasam¬ hällsklasser.11

Också de _{framgångsrika judarna levde kanske}

av_{justdet skäletnäravarandraistaden, somiett}

”osynligt ghetto”.12 Man arbetade tillsammans,

gjorde affärer med varandra, umgicks ochvar ge¬

nom_{ständiga ingiften släktmed varandra. Denna}

samhörighet skapadeettrikt förgrenat kontaktnät

över _{nationsgränserna. Den hölls levande genom}

en allt starkare _{självkänsla och självkännedom,}

som väckts till liv av ökad kunskap omden egna

historien och den egnaläran. Samtidigt kunde de praktiskaochsocialabandentaöverhandöverdet

religiösa, såatt intresset förjudendomen och det specifikt judiskaavtog.Många judar konverterade

till kristendomen.

I staden kundejudarna manifestera sigsom de mestmedvetna_{byggherrarna,} som i Dresden, hu¬

vudstaden idet_{judefientliga Sachsen. Där}uppför¬

de Berlinbankiren Martin Wilhelm _Oppenheim

omkring 1840ettavde förstaborgerligapalatseni

italiensk renässans,och därtillenpalladiansksom¬ marvilla utanför staden som också blev en före¬

gångare i sitt slag. Arkitektenvar en avtidensmest

progressiva, Gottfried Semper. Denne hadestrax innan ritat _{judarnassynagoga, lik en katedral till} exteriören ochorientaliserande till interiören.13Ju¬ darnas _{egenart i religiöst och historiskt-kulturellt} avseende skullenu_{synliggöras i stadsbilden.}

Syna-ReformjudarnassynagogaiHamburg,uppförd 1841—44 viden

inregård bakom Poolslrasse. Som arkitektonisktmotiv har arki¬

tekten J H Klees- Wiillbernanvänt_sigavMose tavlor och David-stjärnan. Ur Krinsky 1985.

Bankiren_{Oppenheims palats i Dresden, ritat 1845}avGottfried Semper—enförebild för 1800-talets högborgerliga

bostadspa-lats,medrötteri italiensk 1500-talsrenässans. Senare under

1800-taletsäte_{för den judiske bankiren Michael Kaskel, svensk-norsk}

Bankiren_{Oppenheims Villa Rosa i Dresden, ritad 1839}avGott¬ friedSemper ochliksom familjens stadspalatsoftaefterbildatav europeiska industrialister.Ävenhärärförebildernafrån de ita¬

lienska_{1500-talsköpmännen.}

Denstorasynagoganvid Oranienburgerstrasse iBerlin,1857—66 arkitekt EduardKnoblauch(slutfördavF A Stuler), i arkitekto¬ niskt överdåd_{överlägsen Berlins samtida kristna kyrkor. Ur} Krin-sky 1985.

gogan behövde inte längregömmas undan vid en

bakgård eller bakgata utankunde framstå i all sin

prakt, jämbördig de kristna templen.14

Vid tiden _{kring 1870 hade} liberalismens politik givit frukt och den judiska emancipationen full¬

bordats. 1867 tillerkändes denära40 000judarna i

Wienochtvå årsenarede 20 000_{judarna i Berlin}

äntligen fullständiga medborgerliga rättigheter.

Judiska _{företagare hade då blivit en ekonomisk} och kulturell överklass i de flesta_{europeiskastor¬} städer med_{Europas rikaste och, vad många trod¬}

de,mestinflytelserikemanbaron Rothschild i Pa¬ rissom främste företrädare. När den blivande ty¬ ske_{kejsarenWilhelmImarscherade in i Paris1870}

vardet iRothschilds_{nyuppförda slott}

Ferriéres-en-Brie, tre mil utanför Paris, han tog kvarter och möttesdå av en _{lyx som fick honom att utbrista:}

”Könige können sich so etwasnicht leisten. Dazu

muss maneinRothschild sein.”15

Men 1870 markerar ocksåslutet_påenförhållan¬

devisharmonisk_{utveckling i judarnashistoria. Ju¬}

deförföljelse i öst, i Ryssland, Polen och Rumä¬ nien, fick väldiga skaror ortodoxa och fattiga östjudaratt drasig mot Västeuropaeller fortsätta

till USA. _{Samtidigt grodde en ny antisemitism i}

kejsarstäderna Berlinoch Wien.Många avundades judarna deras framgångar. Med ovilja noterades

att_{Berlinjudarna bodde ”ide bästa husen istadens}

bästa kvarter” ochattderasnyasynagogavidOra¬

nienburgerstrasse, invigdavsjälveBismarck 1866,

var ”den mest _{överlägsna moderna byggnad för} gudstjänstbruk som huvudstaden kunde uppvi¬

sa”.16 Enavföreståndarnaförsynagogan varock¬ så_{Tysklands rikaste}manvid sidanavKrupp, ban¬

kiren Gerson Bleichröder, Bismarcks rådgivare

och _{Rothschilds agent i Berlin. Hanvarsamtidigt}

enstor_{patriot och hans liven bekräftelsepåtesen} attde_{tyska judarna}var mertyskaäntyskarna själ¬

va. Förutom ett luxuöst inrett palats nära Unter

denLindenochsommarvilla i _{Charlottenburg ha¬} de han _{köpt sigett feodalslott, Giitergotz utanför}

Berlin, där hanengångtog emotkejsaren och före¬

visadetvåtusenstenblocksomhanlåtit frakta från

de_{slagfält i Frankrike och Tyskland där denpreus¬} siska armén stått som_segrare.17

Universitet

Radhus

1. Kömgswartcr(I860Romano&vonSchwendenwein)

2. Hcinrichshof(1860Hansen forHeinrich Draschc)

3. Todesco(1861 Forsicr och Hanscn)

4. Drasche(1861L Förster)

5. Springer (1862 LFörster)

6. vonSchey (1862 Romano &vonSchwendenwein)

7. Königswarter(1862 Romano&vonSchwendenwein)

8. vonBicdermann(1862 Romano &vonSchwendenwein)

9. Todesco(1863Baumgartner)

10. Ofenheim(1865 Romano &von Schwendenwein)

11. WienervonWclten(1867 Romano &vonSchwendenwein)

12. KleinvonWeissenbcrg (1867 Tictz)

13. _{Epstein (1868 Hansen)}

14 Ephrussi (1869 Hanscn) och Lieben (1869 Tiet/.)

15. Ephrussi(1869 Hanscn) 16. Leon(1870 Ferstel) 17. _{Epstein (1870 Hanscn)} Just palats _Hofburq Opera

Kartaöver_{Ringstrasseområdet med bostadshus uppförda I860—70avdemeravälkända judiskaföretagarnamarkerade. Koncentrationen} ärsärskilt_{tydlig i det först exploaterade området kring Operanmenockså i området mellan Börsen och Franz-Josefs-Kai,somblevcentrum} för textilhandlarna. Bearbetning efter listaöverfastighetsköp hos Baltzarekmf!1975s.359—389och uppgifterurSigmund Mayer, Die

Wie-nerJuden_{(1917). Karlan, liksom övriga kartor, ritad}avMikael Mattsson.

Ringstrasse i Wien

”Zionstrasse i Neu-Jerusalem”

Mankanbetrakta arkitekturenvid Wiens_paradga¬

ta_{Ringstrassesomden för1800-talets industrisam¬}

hällemest_{representativa bebyggelsegruppen över¬} huvudtaget. De enskilda byggnadsverken, de mo¬

numentala _{institutionsbyggnaderna,}

privatpaläer-naochhyreshusen,äri sig inte så märkligasomden

förtätade stadsbilden som helhet och _samspelet mellanbyggnaderna.Attgatustråketärenprodukt

avsamverkanmellan de olika krafternaisamhället

—

kejsaren och hans byråkrati, aristokratin,

stadsstyrelsen ochbourgeoisien — kan utläsasur

byggnadernaoch deras funktioner. Men att Ring¬

strasse från _{början kallades das} neue Jerusalem och bleven_{symbol förjudisk emancipationärinte}

ut-Bankettsalen,ellerTanz-Saal,iPalais Ephrussi med takmålningar med motivurEstersbok,utförda i börjanav1870-taletavK Criepenkerl. Ur Die Wiener Ringstrasse, I.

formning. Det ärinteheller det mestvälkända.18

Detsenast_{byggdaavtrepalatssomTeophilvon}

Hansen ritade åt _{judiska beställareärPalais Eph¬} russi_{(1869—74), ihörnet}avRingstrasse och

Schot-tengasse, straxnedanför Votivkyrkan. I denrysk¬ judiska bankiren Ignaz Ephrussis egen paradvå¬

ningentrappauppkan vi finna allegoriersomopti¬

mistiskt skildrar hur _{judarna i främmande land} räddas från förgörelse och tillåts hämnas på sina

fiender. Motiven hämtades från en berättelse ur

Esters bok som_{judarnafortfarande firar som sin}

Purimfest. I taket tilldetcentralt_{belägna festrum¬} met, Bankettsalen, har konstnären i rektangulära

fält med kraftfull kolorit framställt hur_judinnan Ester krönsav _{perserkonungen och hur judarnas}

fiende Haman döms till döden. I _{fyra omgivande} ovaler finnerman_{symbolerför kyskhet, offervil¬}

ja, religion och klokhet. Arkitekten hade tänkt sig

konventionella motiv ur den_{grekiska mytologin,}

blamedVenusoch Adonis_{bröllop,menbyggher¬}

renändrade_{programmet.19}

Det finnsett_uttrycksom pekar på förhållandet

att den wienska andan ihög gradäreklektisk med

orientaliska _{drag: ”An der Donauwird der Mohr}

zumWiener”. 1870 fanns 40 000judar i Wien, av vilka hälftenvarinvandrade från_{Ungern och}

Gali-zien. Endast 7 800 hade ”Heimatsrecht” i Wien. Tilldem hörde det hundratal_{högborgerliga famil¬}

jersom kunde ha råd att söka sig till Ringstrasse.

Hälftenav_{judarnabodde i Leopoldstadt, på andra}

sidanDonaukanalen, ochmånga levde fortfarande

i de _{gamla judiska kvarteren strax nordväst om}

Stephansdomen, där den klassicistiska centralsy¬

nagogan från 1820-talet ännu ligger. Församling¬

ensordförandevar_{på 1860-taleten avde tongivan¬}

de _{Ringstrasse-bankirerna, Jonas Königswarter.} RabbinvarIsaak Noa_{Mannheimer, född i Köpen¬}

hamnliksom sin_{släkting Theodor NoakMannhei¬}

meri_Göteborg.20

DetaljavGriepenkerls takmålning ’ 'Esters kröning'' i Bankettsa¬

leniPalais_{Ephrussi. Ur Die Wiener Ringstrasse, I.}

Judar hade redan 1802 stött _{kejsarfamiljens}

projektatt byggaut Wienpå platsen fördegamla

befästningarna, och bankirfirman Arnstein &

Es-keles hadevaritbereddatt ståsomfinansiär. Det¬

samma_{gällde 1839,närfortifikatörerna tänkte sig} en _{ny stadsdel vid Donaukanal, Franzenstadt.}

Dennagångvarockså husen Rothschild ochPerei¬

ra _{engagerade, och baron Louis Pereira anlitade}

arkitekten_{Ludwig Försteratt upprättaförslag till}

stadsplan och bebyggelse. Upprepade gånger tog de _{judiska bankirerna också själva initiativ till}

stadsutvidgning,menförst med kejsarens bekanta

egenhändiga brev 1857 kundeRingstrasseprojektet påbörjas, efter planer avFörster.21 Dennehöll då

på att fullborda den stora synagogan i Leopold-stadt.

Judarnavar_{stöttepelareistatensekonomiska li¬}

beralism efter1848 ochförutsattesfinansiera såväl

monumentalbyggnader som bostadskomplex. De

hade dock ännu inte _{fullständiga medborgerliga}

rättigheter, och från 1853gälldeettförbud för dem

att förvärva fastigheter. 1859 infördesnäringsfri¬

het, ochi februari 1860—sammaårsomtomterna

vid dennyaparadgatan bjödsuttill försäljning— upphävdes förbudet mot fastighetsförvärv.22

Detfanns alltsåett_{uppdämt behovavattbygga} och_{placerapengari fastigheter. Dethandlade ock¬} så om att synliggöra den nyvunna ställningen i

samhället. Så_{gottsomalla judiska företagaresom} hade rådskaffade_{sigtomtervid Ringstrasse—alla} utomSalomon_{MeyerRothschild, vilken betrakta¬} de _{negligerandet} av hans tidigare initiativ som en

personlig kränkning och bojkottade projektet.23 Visserligen förekom kristna spekulanter, men un¬ der den hektiska _{byggnadsperiod}som rådde fram

tillbörskraschen 1873varde_{judiska byggherrarna} i nästantotal dominans. Vid _{världsutställningen i} Wiensammaår väckte_Ringstrassestortinternatio¬

nellt intresse, och ienkåserandestadsguide kalla¬

desstråket ”ZionstrassevonNeu-Jerusalem”. Där konstateradesattdetvar _{”kejsarstadens praktful¬}

lastegata.Palatsensomsmyckar den tillhörnästan

genomgående miljonärer av det ’utvalda folket’;

endast _{några få ägs}av kristna intränglingar...”24

Judar saknade inte heller_{inflytandeöverinstitu¬}

tionsbyggena. Förutom att deras banker

finansie-Bankiren_{IgnazEphrussis palais vid Ringstrasse—Schottengasse i Wien, uppfört 1869— 74 efter ritningar}

HörnetRingstrasse—Kärntnerstrasse i WienmotStephansdomen. TillvänsterHeinrichhofoch Operan, tillhöger bostadspalats uppfördaavjudiska företagare: Samuel Mayer, Jonas Königswarter (Kärntner-ring 2), Eduard WienervonWalten (fullbordatavSpringer), AlbertvonKlein och Eduard och Moritz Todesco; samtligafastigheterinköpta I860.

rade destora_{byggnadsföretagen, hade många kul¬}

turinstitutioner — teatrar, konsertsalonger, _mu¬

seer och skolor —judar _som främsta _mecenater.

JudarnasHandelsakademie varden första

institu-tionsbyggnad som uppfördes vid Ringstrasse. Le¬

dande _{byggnadsansvarig för Börsen,}

”Zions-burg”, var bankiren och börsrådet Epstein med

eget palats litet längreuppvid Ringstrasse. Under

1870-talet förekom också_{planer på att byggaom}

en av teatrarna_{till synagoga.}

Dejudiska företagarnavar grannar till ett fåtal hertigar och adelsmän ur den gamla aristokratin

och _{några nyrika kristna. Hertigpalatsen, t} exär¬

kehertig Wilhelms vid Parkring, ritat av Hansen 1864, eller ärkehertig Ludwig Victors vid

Schwar-zenbergplats, ritatavFerstel 1863,skildeutsigsom vertikalt markerade_{enfamiljspalats med stora ar¬} kitekturmotiv. De_{judisk-högborgerligahusen}var

oftast_{betydligtstörreoch klarthorisontelltmarke¬} rade. De var inte heller_{enfamiljspalats i traditio¬}

nell bemärkelseutanett_{slags monumentala hyres¬}

hus medägarensparadvåningentrappaupp, med egettrapphus i de merapretentiösa fallen.

Denmonumentalaskalan, oftasexvåningar hö¬

ga byggnader med väldiga etagehöjder, skilde

Ringstrasse från allt tidigarestadsbyggande.

Även

omde flesta _{fastigheterna utformades individuellt}

fanns ocksåenhelt ny_typavrenodlade

hyreskvar-termed fasader i _{sammanhängandekomposition,} introducerad 1860 medHeinrichhof, uppfört efter ritningar av Teophil von Hansen. Byggherre var

den framgångsrike tegelbruksägaren Heinrich

Drasche, en man avjudisk härkomst,som snabbt

hade_{köptsamtliga}sextomteri detmestattraktiva

kvarteretmitt emot denplanerade Operan.25Den

monumentala _{artikuleringen med paviljonglika}

hörntorn, förhöjt mittparti och rik skulptural de-taljering isenrenässansvarnågotalldelesnyttmen kritiserades också i den samtida konstdebatten. Den i andravärldskriget bombskadade ochsenare rivna _{anläggningen fick sina främsta efterföljare} inte med deprivata byggherrarnautanmed de fas¬ tighetsbolag,sombildades i slutetav 1860-talet och

somkomatt_{spelaenstorroll i} Ringstrasse-utbygg-nadens andra _fas, när de judiska byggherrarna i

stort sett _{byggt färdigt.} 78

PalaisTodescovid_{Kärtnerstrasse,}mittemotOperan, 1861—63arkitektLudwig Förster, fullbordat in¬ vändigtavTeophilvonHansen.Det_{framträdande motivet med parställda rundbågefönster kan möjli¬}

genävensessom enallusion på Mose lagtavlor.

Dejudiska företagarna och deras arkitekter vi¬

sar i _{Ringstrasse-paläerna medveten anknytning} till detrenässansideal som utvecklatsav de nyrika köpmans- och bankirfurstarna i 14—1500-talens

Venedig, Florens ochRom. Det första avdemest

magnifikapalatsen, ritat avLudwig Förster i bör¬ janav1861 för baronen EduardTodesco och hans bror Moritz vid Kärntnerstrasse alldeles intillOpe¬

ran,anslår ocksåenvenetiansktonmeden avstora fönsterarkader_{genombruten fasad i fem våningar.} Det finns iPalaisTodesco_dragavSansovinos bib¬

liotekvid _{Markusplatsen såsomden krönande ba¬} lustraden och _uppbådet av skulpturer. Det vene-tianska_{fullföljs iinteriörerna, där dentungtdeko¬} rerade matsalen harsin direkta förebildi Dogepa-latset. Centrum i _{palatset är den med matsalen} sammanbundna_{bankettsalen, den} s k Tanz-Saal,

sommarkeras i_{gatufasadenav enbalkong.26Hu¬}

setsherrevar sontillenfrån_{Pressburg (Bratislava)}

invandrad _{textilköpman och uppväxt vid} Juden-gasseiWiens gamla judiskakvarter. Vid sidanav

S M Rothschild och Jonas _{Königswarter} var han

den förnämsta bankiren i_{Wien, engageradi textil¬}

fabrikation,järnvägs-ochfartygsbyggande. Huset

varkänt försina litteräraoch musikaliska_salong¬

er, och där brukade Johann Strauss framträda— ett_{fullföljandeavden salongtraditionsomberlina¬}

ren DanielIsak _{Itzigs döttrar Fanny Arnsteinoch} CecilieEskeles hadeintroducerati Wienvid seklets

början. Sällskapet som träffades i Todescos sa¬

longervariallt väsentligtjudiskt.27

Sviten av _{praktfulla festrum skildesig inte sär¬}

skilt från de katolska_{ärkehertigarnas palats, med}

undantagetattdetintefannsnågra kapelli de judi¬

ska företagarnas hem och inte heller figurfram¬ ställningar med kristet innehåll.

Dekorationsmåle-rier _{på väggar och tak följde annars likartade}

mönstermedmotivurdengrekiska mytologin.Af¬

färsmännenoch_{industriföretagarnalät dockmåla}

allegorieröversinverksamhet, i synnerheti sinaar¬ betsrum, och hos Todesco finner man framställ¬

ningar av handel, industri, järnvägar och sjöfart

vid sidan om _{symboler för} sans, arbete och väl¬ stånd. Bilder från Todescos gods iItalien och Un¬

gern gestaltar defyraårstiderna. Konstnären Mo¬

Bankiren Gustav_{Epsteins palais vid Ringstrasse mellan Hofburg och Parlamentet, 1868, arkitekt} Teo-phi!vonHansen. Ur Die WienerRingstrasse, 1.

Interiörfrånetthögborgerligt judiskt hem omkring 1875. Hos industrialisten RudolfAuspitz i huvudvå¬ ningentill det för honom och hans släktingaruppfördahuset Löwelstrasse 22 frän 1873,belägeti hörnet

Bankirbaronen Moritz Todesco, byggherre till Palais Todesco tillsammans med sinbrorEduard. Foto_{omkring I860}ur

Hub-mann1974.

urMozartsTrollflöjten,somdock efterattTeophil

vonHansenövertagitansvaret för interiörernare¬ fuserades och i stället hamnade idennyaoperan.28

En uttalat_{judisk motivkrets}varsällsynt.Närman

möter deni_börjanav 1870-talet i Palais Ephrussi

kan det alltså ses som en _{summering efter ett år¬}

tionde av _{byggande och övrig framgång, ekono¬}

miskt, politisktochsocialt.

Ringstrassementaliteten utgår från kraftspel

mellanen_{gammalkejsarkultur ochen nytids libe¬}

ralism, och mellan det aristokratiska och det ju-diskt-högborgerliga. Det äruppenbartattde judi¬

ska _{företagarna önskadetatill sig aristokraternas}

miljöuttryck, samtidigt somdevissteattde aldrig

skulle_{accepterassomsocialt jämbördiga—detvar} till_exempelenenastående händelsenärfurstinnan

Metternich lade bort titlarna med baron Roth¬ schild.29 Men med pengar kunde man köpa myc¬

ket, och deväggdekorationer somplanerades för storhertigenavOldenburg,mensomdenne inteha¬

de råd_{med,genomfördes istället hos hans general¬}

konsul, bankirenEpstein i dennes palats vid

Ring-strasse._{Bildprogrammet handlade} omde estetiska

Rabbinmed sin hustru. Wien 1865. FotourHubmann 1974.

värdena i_{livet, och detpassadeden konst- och} kul-turintresseradejudiskebankiren utmärkt.30

Medan dearistokratiska_{palatsen i detyttrevar}

merförbehållslöst_praktfullavarde judiska

paläer-na förhållandevis_{återhållsamma, även}om devar

värdigaochminstlikadyrbara.Detgäller isynner¬ het Palais _Epstein, som pretentiöst ligger mellan

museernaoch_{parlamentet.Detritadesav Hansen} 1868 somettitalienskt_{stadspalatsihögrenässans,} med markant _{våningsindelning, förhållandevis} tunn rustik och pilastrar mellan glest placerade

fönster. Demer_{plastiskaformerna har koncentre¬}

ratstilltaklistenochportalenmedkaryatider.Gus¬ tav _{Epstein var den mest insatte i konstfrågor}

bland_{Ringstrasses byggherrar, med}enstor konst¬

samling framför alltavholländska 1600-talsmåla-re, vilkenpå sittsätt fungeradesom enmotsvarig¬ het till aristokraternas _{”Ahnengalerie”. Han lär}

själv ha påverkat Hansen i fråga om den enkelt

blocklika_{volymen.Också hosEpstein samladesre¬}

gelbundet olika slag av kulturpersoner,men hans

salongvar,enligt vadSigmundMayerskriver isin

ju-Synagogan i Leopoldstadt i Wien, 1853—58, denförsta i raden helt orientaliserandesynagogori Europa.

ArkitektenLudwig Förster och hans judiska beställarefastslogattförettisraelitiskt tempel skulleman

väljade ”arkitektoniska formersomde med det israelitiskafolket besläktade orientaliskafolkslagenan¬

vänt_sigav,isynnerhet araberna” (Allgemeine Zeitung des Judenlums 1858 och Allgemeine Bauzeitung 1859).

disk trots att hanvar en av föreståndarna för den

judiska församlingen.31

Samme betraktare kallar _{Epsteins palats ”för¬}

nämt enkelt”. Hansen _{själv omtalade stilen} som

”grekisk renässans”, en etikett som underströk

anknytning till de klassiska grundelementen, på

motsvarande sätt som han _{föredrog den grekiska}

mytologinsomkälla för bildframställningar.1 Pa¬

laisEphrussi slutligen lämnade Hansen sitt första

meraåterhållsamma utkast föratt_{gesin uppdrags¬}

givareen färgrikoch uttrycksfull anläggning med tornuppbyggnaderoch kolossalpilastrar avslutade

med_{skulpturer. Palatsetingår i}enstörrekomposi¬

tion med huvudfront mot _{Schottengasse, tillsam¬}

mans med ett annat monumentalt _bostadshus,

HausLieben, också detuppfört förenjudisk ban¬

kirfamilj.32

Ytterligare en variant av klassicistiskt

stadspa-lats visar_{bankiren, baronen Friedrich} von Scheys

stora hus från 1862 i hörnet av _{Ringstrasse och}

Goethegasse(arkitekter Romanooch Schwenden-wein) meden värdig barockfront i romersk anda, skulpturalt format entréparti och takbalustrad.

Medan_huvudtrappanupptill ägarvåningen ipiano

nobileäraristokratisk i_{ljus ochluftig}

1700-talsro-koko, ger en glastäckt gård med vackert formad

lanterninkonstruktion ijärn uttryck för den mo¬ dernismsomi väl så_{hög gradvar kännetecken för}

denna _{företagargrupp.33}

De_{judiska beställarna engagerade för sina pa¬} lats några utvalda arkitekter. 1 främsta rummet

komtysken Ludwig Förster(död 1863) och dennes

danske_mågTeophilvon Hansen.Försterhadere¬ dan förerevolutionsåret 1848haft_{uppdrag för det}

judiska företagarskiktet och bl a ritat bankirerna

Pereira-Arnsteins_{palats vidRenngasse. Detta blev} känt som det första _{privathuset med fribärande}

monumentaltrappa, inspirerat i sin renässansarki¬

tekturav_{Sempers palats för bankiren Oppenheim}

i Dresdenochi sintur _{föregångare tillenradmera}

pretentiösa privatpaläer i den kejserliga huvudsta¬

den.34

Förster hade förutom för Todesco ritat

Ring-strasse-palats för judiska företagare som Königs-warter, KleinvonWiesenberg,Drasche ochSprin¬

ger. Till de arbeten som engagerat honom mest 82

Bankiren_{friherre FriedrichScheyvonKoromlas palais i hörnetav} Opernring och Goethegasse, 1862 arkitekterRomano och von

Schwendenwein. Portalparti med th lokalerför Oesterreich-Ungarische Escompte Creditbank.Ur Die WienerRingstrasse,1.

Detaristokratiskt_{magnifika rokokotrapphusetivonScheyspa¬}

lais. UrEggert1976.

hörde synagogorna i Leopoldstadt, invigd 1858,

ochi_{Budapest1859.1bådafallen hade han tilläm¬} pat ettorientaliserande formspråksom både arki¬ tekt ochbeställare menadestodi_{samklang med} Sa-lomos _{tempel. Ett orientmode låg också i tiden,} och såväl Förster som Hansen använde sig av orientaliserande former iArsenalen i Wien. Redan 1849 _{utnyttjade Förster bysantinska och arabiska}

ornamentienvilla för_{familjen Pereirai}

Greifen-steinutanförWien.35

Att Hansen stod_{judarnanäraframgåravett ytt¬} randeavdenförWiens nya operahårt kritiserade

arkitektenvander Null _{1867, somförmodade att}

det bildats en _{komplott mot honom, ”an dessen}

Spitze naturlichHansen als Motor steht und dessen

VasallenLutzow und alle WienerJuden...”36 Ett

avHansens första arbetensomarkitekt i Wien vid slutet av 1840-talet hade varitettlitet_{avantgardis¬} tiskt bostadshus fören_{judiskbeställare i Mährens}

huvudstad Brunn. Det noterades att Hansenofta visade sigiPalais Todesco, där hangjorde sig till

talesman för _{byggherrenssmak och behov ochtill} och medfått förtroendetatt_{välja möblerochtexti¬}

lier. Därmed hade Hansen_{skapatett mönster för} vad som i _{högborgerliga kretsar skulle uppfattas}

som_{god smak.37}

Denandraarkitektkonstellationsom_gärnaanli¬

tadesavde_{judiska kretsarna utgjordesavJohann}

Romano von _{Ringe och August Schwendenwein} von _{Lonauberg, ett kompetent arkitektpar med}

stor_{produktion. Tillderasuppdrag hör}

Ringstras-Detglastäckta gårdsrummet ivonScheys palais,enför tidenmo¬

se-palats för bankirernavonSchey, Königswarter,

von _{Biedermann, Wiener von Walten och}

Offen-heim.För_{judiska församlingen i Briinn hadeRo¬}

manooch Schwendenwein vidmittenav 1850-talet ritaten_{fästningsliksynagogamedenfront formad} som en av Mose_lagtavlor.38

Man kan konstateraatt _ingasomhelst

orientali-serandeformelementförekommer i de_judiskapa¬ latsen. Deär, oavsettvem somärarkitekt, konse¬

kvent_{hållna i italiensk renässans,}enstilsomfavo¬

riserades _{på 1860-talet av Wiens (delvis judiska)} konstkritikersomdenmest_{passande för profanbe¬}

byggelse. Dejudiska beställarna använde sig inte

heller avden siluettrika franska Frans I-renässan¬

sen, som annars förekommer vid Ringstrasse, om

än _{sparsamt. Den avfärdade den tongivande skri¬}

benten Karl Weiss 1867 som en _{”korrumperad”}

byggnadsstil.39

Avvikare_härvidlagvar Rothschilds. Dengamle

baronen hade inte bara _{tagit avstånd från Ring¬}

strasse utan också från dess arkitektur, och han

bodde kvar isitt_{gamla hus vid Renngasse, där han} också hade sitt kontor.När hanssonNathan Roth¬ schild vid slutetav1870-talet _byggdeettpalatsvid Prinz-Eugen-Strasse i diplomatstadsdelen Wieden

formades dettasomett_{parisiskt residensmed höga}

paviljonglika takoch rikt skulptural volym.Detta

hus har _uppfattats som en av nybarockens intro¬

duktöreri_{kejsarstaden.40}

Jacques Offenbach lade Ringstrassepubliken för

sina fötter _{på 1860-talet och}gav med sin ironiett

komplement till den Ringstrasse-anda som man

förknippar med valsernasmästareJohannStrauss. Ringstrasse-mentaliteten harenroti

Wienerbaroc-kensanda; 1860-talet ärju också nyrokokons och

de _{återuppväckta sidenkrinolinernas årtionde.} Men den mentalitet som en _{gång skapade}

Ring-strasses för _{evigheten byggda monument ärmera}

komplex, och den inbegriperalltså det mångkultu¬

rella fenomensom_{judenheten står för.41}

Detvarmed den fria_{företagsamhetens ochkapi¬} taletsrättsomdet_{judiska etablissemanget}rumsligt

kunde placera sig i en högst pretentiös position: bredvid dubbelmonarkiens _{offentliga institutio¬}

ner, symbolerna för kejsardömet, det politiska li¬

vet,kulturen ochbildningen,somsamladesvid den nya paradgatan. Denna högborgerlighet, nyrik,

nyadlad och ofta nyinflyttad tillWien från impe¬

rietsmera_{perifera delar, hade tagitett stortkliv till}

Ringstrasse. Mångaavdenyabaronerna komfrån

den_{trånga Judengasse eller från huvudgatani det}

mera _{perifera Leopoldstadt. Men det var inte en}

oberättigad platsisolensomdeintog,utanmotive¬

radavderas_{betydelseför samhällsutvecklingen. I}

den _{österrikisk-ungerska dubbelmonarkin är in¬} dustrialismen_{oskiljaktlig frånjudarnas insats.}

Året 1873markerar en_{gränsi Wiens och}

Ring-strasses historia. Som år för _{världsutställningen} står detfören_{höjdpunkt, då hela världen}riktar sin

uppmärksamhet mot

Österrike-Ungern

dustriland, med Ringstrasse som kanske mest framträdande_{symbol. Inte minst judiska} industri-alisterreste_{dit, däribland från Sverige Henrik Da¬}

vidsonoch_{Jacques Lammliksom arkitekten Ernst} Jacobsson.42 Menutställningen sammanfaller med

envåldsam krasch _{påWienbörsen, och den drab¬}

bade _{övriga Europa med år} av lågkonjunkturer.

FörWienblev kraschenbörjantill slutetför den

li-beralistiska _{politiken och den liberala kulturen.} Konservativa krafter som_{utgick från kejsare och}

aristokrati tog över.

De knappt färdigmålade plafonderna i Palais

Ephrussis bankettsalvisade sig uttrycka alltförstor

optimismnärdetgällde judarnasställning i Wien.

Mångaav dem förlorade sina förmögenheter vid

kraschen. Som _{exempel kan nämnas Gustav Ep¬}

stein, som dessutom drabbadesavsvår sjukdom. Bankirfirman_{gick omkull ochtillgångarna realise¬} rades. Palatset vid _{Ringstrasse såldes till ett eng¬} elskt_{gasaktiebolag ochettlitet palatssomEpstein}

ägde i Baden köptesav en ärkehertig. Själv över¬

levde han intesitt fall.43 Judarfortsatteattbyggai Ringstrasseområdet, mende blev allt färre.

Judarna fick också bära skulden för börsraset och de bistraretidersom_{följde. Ireaktionens spår}

utveckladesen_{germanism och}nationalism_somin¬

begrepen nyantisemitism, i taktmedattantaletju¬

darösterifrån hastigt steg—vid sekelskiftet upp¬ gick antaletjudar i Wientill 150 000. Bland Euro¬

pashuvudstäderhade endast Warszawaoch

Buda¬

nationellatendensersomden_{germanska konserva¬} tismen _kämpade mot utan också mot modernise¬

ringenavsamhället. Judarna kom dåattsymboli¬

seramodernitet liksom liberalism och kapitalism.

Man fruktade att det _{tyska kulturområdet skulle} bli”verjudet” ochdärmedförlora

Ettavdestörre_{judiska varuhusenavdenförstagenerationenpå Manhattan. HughO'Neill& Co, 655—}

671 SixthA venue, uppfört medfasad i gjutjärn 1875 efter ritningaravMortimer C. Merritt. UrGayle 1974.

la värden. Den nyaantisemitismeninbegrep natio¬

nell fruktan förfrämlingar ochrädsla förenjudisk konspirationriktadmoticke-judar.44

Att avund mot framgång och rikedom skulle

kunnaleda tillenkatastrofvarintejudarna själva

omedvetna om. Tidskriften Allgemeine Zeitung

des Judentumshade tillexempel redan 1859publi¬

cerat en _lång artikel, Eine Warnung _aus der

Ge-schichte,somhandladeomhurlyx och högmod ha¬

de lett till derika_{spanska judarnas fall ochdepor¬} tation under medeltiden.Ävenomdetnubaravar i _{några fåstörrestäder somjudar hade förvärvat}

riktigtiögonenfallande rikedomar, så hadedet bli¬

vit allmäntförekommandeattdevarmerinriktade

pålyxänvad ”dereligiösa sederna, derasegennyt¬ ta och klokheten” tillät, menade författaren och

uppmanade sina trosbröder till återhållsamhet.

Vad andramänniskor kundetillåtasigvarofta far¬ ligtför judarna: ”Was schonbei jedemMenschen

weder_{notwendig nochniitzlich,dasist fiir denJu¬} denumso_{gefährlicher, alsesihm noch dazuNeid}

und Hasszuzieht... Wir, die wir vorzugsweise das

Volk der Geschichtesind, weil unsere Geschichte

dieälteste undkonsequentesteist, wir sollten doch

etwas aus dieser Geschichte lernen und ihre

War-nungennicht in den Wind schlagen.”

*

Ommanville_{väljaettalternativt stadsparti föratt}

komplettera bilden av 1800-talsindustrialismens dynamiska stad kundemanpeka ut endelavLo¬

werManhattan iNew _{York, mellanBroadwayoch}

West _{Broadway med Canal Street och Greene} Street som centrum. Där tillkom vid tiden _kring 1870en_{egenartad bebyggelse med hundratals fasa¬}

der helt i_{gjutjärn, fem till} sex våningarhöga och

formade i _{nyrenässans. Det} var en praktisk arki¬

tektur, snabbattbygga, brandsäkeroch lättattun¬

derhålla, som var uppfunnen för ”the selfmade

man” med behovav_{försäljnings- och}

magasinsut-rymmen huvudsakligen för textilvaror och annat

s k dry goods.45

Särskilt intressant äratt detta område_samtidigt

varettavdefrämstajudiska distrikten iNewYork,

som under årtiondena _{kring mitten} av 1800-talet rymdeett flertalsynagogor. Tillenbörjanvarju¬ darna där av _{västeuropeiskt} ursprung — engels¬

Renodlatgjutjärnsbyggeför den judiskasymaskinsfirman JM Singer & Co vid Moll Street österontBroadway, uppfört omkring I860avDanielDBadgers gjuteri i New York. Ur dennesIllustra¬

ted_{Catalogue 1865.}

allt tier invandrare från _{Ungern och Polen ned i}

området, som snart fick en renodlad citykarak¬

tär.46_Mångaavde omkringtrehundra byggnader

somstår kvarär fortfarande kända under sina_ju¬ diskanamn._{Någraav New Yorksmestfashionab¬}

la _{judiska varuhus från denna tid utgör särskilt}

ståtliga exempel på denna gjutjärnsarkitektur: H

O’Neill& Co_{(655—671 SixthAv.,1875) och Stern} Brothers_{(32—46 West 23 St, 1878,tillbyggt 1892).}

De flesta warehouses avdetta_{slag utgjordes}av konventionella murverkskonstruktioner med trä¬

bjälkar och hadegjutjärnsfasaden monterad som

enskärmmot_{gatan.Ettavde sannolikträttfåren¬}

odlade _{gjutjärnshus, där också bjälklag och inre}

pelarevar avjärn, uppfördes för den judiskasyma¬ skinsfirman J M _{Singer & Co:s fabrik vid Moll}

Street,ett par kvarterösterom Broadway (tillver¬

kad _{omkring 1860 av Daniel D Badgers gjuteri i} New York).

Judarna hadeännu inte den framträdande ställ¬

ning iNew Yorks ekonomiska livsom de skulle få

vid _{sekelskiftet, då de också kom}att utöva infly¬

tande_{på WallStreet. Detärhär den}nyamedelklas¬

sens _{män, företagarna, inte bankirerna, represen¬}

teras av den eklektiska arkitektur i modern konst¬

ruktion som blevett kännetecken för industrialis¬

mens Amerika. Den amerikanska _attityden sam¬ manföll här med de_{judiska företagarnas sinne för} modernitet. NewYork blev också den storstadsom

hade den största _{judiska befolkningen i världen,}

åttahundratusen år 1900.

Göteborg

ett

Wien i

miniatyr

som det _{judiska företagarskiktet öppnar för oss.}

Båda städerna fick ett _{nytt monumentalstråk} ge¬

nomattmanraseradevallarna, och i bådastäderna

hörde de _{judiska bankirerna och handelsmännen} till de främsta_{byggherrarna. IGöteborg med dess} lilla skala var de tidigajudiska initiativen kanske

ännumer _{påtagliga i och med att synagogan blev}

den arkitektoniskt _{styrandetyngdpunkten för be¬}

byggelsenvidStora Nygatan. Detärocksåvärtatt notera attdenna_{bebyggelses tillkomstliggerettde¬} cennium före_{Ringstrassemed de förstabyggnads¬}

företagen redan på 1840-talet.

Ringstrasserarki-tekturen blevdock den_{givna förebilden närGöte¬}

borgefter 1863 växte ututanför vallgravarnaoch

började etablerasigsom enstorstad. Mendåstod

judarnaingalundaensamma somspekulanter,och

det_{övergripande initiativet låghosandra.} Stora skillnader finnsgivetvis i de bådametro¬

polernas karaktär. Det var som fri handelsstad, obunden avaristokrati och _{byråkrati, somdet till}

invånarantalet entiondel såstora_Göteborgattra¬ heradeinvandrandeköpmän, främst frånStorbri¬

tannien och_{Tyskland, däribland judar. De}senare kom först vid 1700-talets slut. Efter Gustav IV Adolfs_{avsättning, då}avhonominfördarestriktio¬

ner _lättade, kunde de judiska handelsmännen bli en_{verkligtbetydandegruppi staden. Detsamman¬}

föll medkontinentalblockaden, somocksåinnebar

Göteborgs första stora uppsving som europeisk handelsstad. Enbesökaresomefter åravfrånvaro

återvände tillGöteborgs börsi börjanav 1810-talet fann idel _{nya ansikten, ”...först och sist judar i}

parti, liksom vore här det nyaste

Jerusalem.”47

Femavstadensartonrikastemänvardåjudar, och fleraavdem hadeetableratsig i denefter branden

1802_{uppfördaempirebebyggelsen vidstadens hu¬}

vudgata, Södra Hamngatan.

Liksom i Wien intog judarna en ledande posi¬ tion i stadens ekonomiska och kulturella liv. De

dominerade handeln med manufakturvaror och

fabrikationenavtextilier, och de deltogi grundan¬

detavde tvåstora_{affärsbankerna,}

Göteborgsban-kenoch Skandinaviskakreditaktiebolaget. Ledare

för densenareblev den 1855 från_Köpenhamn in¬

vandrade TheodorMannheimer. Trotsatt_judarna 86

Göteborgsförnämsta promenadstråk vid mittenav1800-talet, Stora Nygatan, utmed Vallgraven medsynagoganoch nybyggda bostadshus (nr 7—19),uppfördaavbyggmästarna August Kreuger och P J Rapp. Tillvänsterom synagogangrosshandlaren August Abrahamsonspa¬ lais ochstorthörnhus_{tillhörigtMölndalskungen D O Francke.Xylografi1859.}

inte var fler än _{drygtenprocentav en befolkning}

på 40 000, blevsex avdeminvalda i stadsfullmäkti¬

ge redan från början 1863. På 1870-talet hade de

tolvavde 60_{platserna i stadsfullmäktige. De sätter} också sin_{prägelpå den göteborgskamecenatsan¬} dangenomomfattandevälgörenhet och understöd

till konstnärer och musiker. När den _tjeckiske

kompositören Smetana verkade i Göteborg på

1850-talet var det i de _{judiska hemmen som han} helst vistades. Bland storartadedonationer märks

grundplåten till den fria akademi, som skulle bli

Göteborgs högskola, Valands konstskola och till

konserthuset.48

Avdethundratal _{yrkesutövande judarna vid ti¬} den_{kring 1860 ägnade sig omkring åttioåt handel;}

sju var fabriksidkare och lika många hantverka¬

re.49 Till skillnad från städerna i _{övriga Europa} fanns_{inget judiskt proletariatvarken iGöteborg,} Stockholm eller _Norrköping —de svenska städer

där det bodde_judar—och detvarfåfamiljersom inte hade det_{gottställt. Fullständigamedborgerli¬}

ga rättigheter fick de svenska judarna dock inte

förrän _{1870, då de}gavs tillträde till de offentliga

tjänster som inte krävde tillhörighet till svenska

kyrkan.

Ävenom_{judarna iGöteborghadestortanseen¬}

de, ”kanske större än i någon annan svensk

stad”,50 så förekom också däratt judarna särbe¬

handlades och _{skymfades. En Dickson drack inte} duskål meden_{jude, inteensmed Theodor}

Mann-heimer. I tullstriderna _{på 1880-talen fick staden} öknamnet_{Judeborg.51 I dethögborgerliga skiktet} fanns dock de främsta_{politiska förkämparna för}

judarnas sak, såsom liberalenCarl Fredrik Waern,

vilkenvar_{personligvänmed åtskilligaavdejudi¬}

ska affärsmännen.Ävenomden_{offentliga assimi¬}

leringen hade pågått länge levde judarna privat ien

övervägande sluten värld medegnasedvänjor,och

man odlade en _{egen humor som var knuten till}

kvarlevande _fragment av jiddisch. Nästan alla

stammade från_{Tyskland, och många talade tyska}

SockerbruketvidSödraHamngatansnorrasida på 1860-talet,straxefterattkanalpartiet fylltsigenoch dennyaBrunnsparkengettlägetenhögrestatus. Ifamiljen Magnus’ ägo sedan 1837. Flyglarna rymde huvudsakligen bostadslägenheter, medan mittbyggnadenupptogsavförsäljningslokaleroch

magasins-ochförevisningslokaler. Foto i Göteborgs historiskamuseum.

Stadens i särklass mest _{framgångsrike jude}var

Mecklenburgaren Lazarus Elias Magnus, som i

femtio_{år, till sin död 1851,}varjudiska församlin¬

gens ledare. Hangjorde sinstoraförmögenhet på

sockerraffinaderier, cigarrtillverkning, bankirrö¬

relse och varierad _{handel, verksamheter som han} under sina sista årtionden drev tillsammans med

sonenEduard ochsin_{måg, den skicklige diskontö¬}

renochbankiren MorrisJacobson. Han hadesvär¬ söner både i Berlin och Manchester och överhu¬

vudtaget goda förbindelser med övriga Europa.

Släktkontakter kom inte minst till nyttanär Mag¬

nus _{j:r och Morris Jacobson på 1850-talet anlade}

Holmens stora _{bomullsspinneri i Norrköping.}

Också MorrisJacobsonvar en_judesomsjälv hade

ettrikt utvecklatkontaktnät, och i sinungdom ha¬

de han arbetat hosbankirfirmor i S:t _Petersburg,

Köpenhamn och London.53

L E _{Magnus hade både kontor och bostad i ett} traditionellt köpmanshus, Södra Hamngatan 45,

vilket behöll sitt ålderdomliga utseende med gult

fasadtegel och brutna tak ända tills det revs 1891.

Från 1837 markerade han _{sig i stadsbilden också}

Planer till det_{Magnuska sockerbruket med butiker i bottenvånin¬}

genoch magasin och utställning tvåtrupp. Ändringsritningar

sominnehavareav en avstadensstörsta_byggnader

ochen avde äldsta inom_{Vallgraven, dets k gamla}

Sockerbruket,senarekäntsomFurstenbergskapa¬

latset. Det var _{byggt 1749 påen sandrevel i Stora}

Flamnkanalen, och med sina fyra våningar höga mittvolym och en våning lägre flyglar låg detsom

en _{fästningomflutet} avvatten. Mittvolymen, det gamla sockerbruket, ombyggdes med försäljnings¬

lokaler i_{bottenvåningen, kontor och bostäder} en trappa upp, utställningslokal och magasini tredje

våningen ochenstorbostadslägenhet i denöversta

våningen.54Sonen Eduard Magnus residerade där,

och i_{flyglarna bodde släktingar till familjen, bl} a MorrisJacobsons_{måg konstnären Geskil Saloman} och hans döttrar samt _{grosshandlarfamiljen}

Ru-benson.Eduard_{Magnusövertogfaderns ställning}

som _{uppskattad ledare för församlingen och blev} som bankir och_{grosshandlare den rikaste juden i}

landet, också känd för sittstorakonstintresse och

omfattandevälgörenhet.

Påandra sidan Södra_{Hamngatanvarden judi¬} ska dominansenstor, och därvarettdussintal hus

ijudiskägo,de flesta vidgatansöstradel inärheten

av Sockerbruket. Mittemot detta bodde fram till 1870 Morris Jacobson i sin svärfars _{tidigare hus,}

som _{alltjämtrymde firman L E Magnus’ kontor.}

Jacobson hade _{många trosfränder som grannar,} däribland _{köpmännen Benecke, Lichtenberg och} Herz. Litet _{längre österut bodde grosshandlaren} Abraham_{Josephson i}eget hus,ävenhan kompan¬

jon med herrarna Magnus. Därlåg också Mindre

Teatern,ettetablissemangsomägdesavettjudiskt

konsortium. Västerut, närmare Västra Hamnga¬

tan, ägde grosshandlaren i kaffe ochläder Jacob

Elliot huset Södra _{Hamngatan 15, ett av de mest}

pretentiösa paläerna vid Hamnkanalen.55

Karlaöver_{Göteborg 1869 med de judiskaföretagarnasfastighetsinnehav markerat. Judiska hushållredovisas med}

ring och verksamheter (butik, lager, kontor) med triangel. Koncentrationenär_{tydlig vid Södra Hamngatans}östradel och vid Stora Nygatan,menockså i hörnet

avSödra och Västra_{Hamngatan,somvid sekelskiftet blev Göteborgs bankcentrum. I olika delaravhamnen fanns}

storamagasin ijudisk ägo,bla_{tillhöriga Francke och Rosendals fabriker. Huset till}vänsteromsynagogantillhörde fram till 1868 August Abrahamson. Källa: Adress- ochIndustrikalender_{för Göteborg 1870. Karta från 1869 bearbetadavMikaelMattsson.}

Judarna i_{Göteborg stodnäradenreformjuden¬} domsomutvecklades i_{Tyskland under årtiondena} fram till _{1850, och de} var ledande framför sina

trosbröderi Stockholm både närdet _{gällde refor¬}

mer,assimilering ochatthävda judenheteni det of¬ fentliga livet.- Få judar i Göteborg följde Heines

exempelatt konverteratill kristendomen föratt få

tillträde till den västerländska kulturen. Förförsta

gången i Sverige kom judar häratt manifestera sin

religion och sin samhällsställning i stadsbilden.

Den _{gamlasynagogan, som låg iett anonymt bo¬} stadshus vid _{Kyrkogatan, inte så långt från Dom¬}

kyrkan, uppfattades vara ”under församlingens

värdighet”. Redan 1843 framlades ett första för¬ slag till ny synagoga, och 1855 stod det nyastora

templet färdigt med fasad mot Stora Nygatan,

speglandesig i Vallgraven. Parallellt med förbere¬

delserna fördes ivriga diskussioner om hur långt

man skulle gå i religiösa reformer. Byggnadspro¬ jektet komattknytastill arbetet meden nybönord¬ ning och införandeavorgelmusik vid gudstjänster¬

na. Också när det _{gällde den arkitektoniska ut¬}

formningen hademan närakontakt med detyska

judarna, och den tyskfödde icke-judiske arkitek¬

ten _{August Kreuger sändes på studieresa till bl a} Berlin för att _{studera nya synagogor. Resultatet} blev ocksåi sin delvis orientaliserandestilettegen¬ artat _{inslag i den}strängtklassicistiska stadsbebyg¬ gelsen, men likväl formstramt, med användande

avdet_{traditionella,gulagöteborgsteglet. I byggna¬}

den förenadesdragavmoriskt, bysantinskt,renäs¬

sansoch to m _{fornnordiskt, vilket varettsätt att}

ge uttryck åt judarnas mångkulturella bakgrund.

Ett tidigare, mera orientaliserande projekt hade

avfärdats av det _{statliga överintendentsämbetet} som intetillräckligt stilrent.56

Synagogan kom alltså att byggas på nyutlagd

marki stadensöstradel, i den traktdärdeflesta ju¬

diska företagarna bodde. Stora förändringar var

på väg i denna del av staden, och det skulle inte

dröja många år förränman förläde den nyajärn¬

vägsstationen ochbangården till områdetnorr om

Drottningporten på andra sidan Hamnkanalen.

Vid tiden_{kring 1850 fannsockså planer påattbyg¬} ga om Magnuskasockerbrukettill

landshövdings-residens.571såfall skulle EduardMagnusoch hans familj flytta, och behovetavettnyttpalats kan ha bidragit till att han och Morris Jacobsoni så hög

grad engagerade sig i fastighetsaffärer i området

Judiska_{köpmanshus vidSödraHamngatani Göteborgmed L E}

Magnus’ och senarehans måg Morris Jacobsons hus, Södra Hamngatan 45, imitten. Tillvänstermanufakturhandlaren Lich-tenbergs hus och till höger, i hörnetav.Fredsgatan,

kolonialvaru-handlaren Beneckeshus, därockså den tyskfödde ickejudiske manufakturgrosshandlaren L FJanssendrev sin verksamhet. A

k-varellav_{LudwigMessmanisamband med husens rivning 1890.}

FotoGöteborgs historiskamuseum.

vid _{Vallgraven. Möjligen är det sådana privatpa¬} latssom_{August Kreuger förlagtsomflanker tillsy¬}

nagoganpå sin färglagdaförslagsritning 1852,när

beslutetatt _{börja bygga den äntligen fattades. Det} ärenmonumental stadsarkitektur i_{ungrenässans,} infattad av _{symmetriskt placerade tornkroppar,} som om_{projektet hade genomförts skulle bliviten}

storartad manifestationav det_{judiska Göteborg.}

Nu blev det inteså. I stället_{påbörjade Eduard}

Magnus och hanssvåger under våren 1853 densto¬

ra _{anläggning med fem sammanbyggda bostads¬}

husihörnetavSödra_{Hamngatanoch StoraNyga¬}

tan, somänidagärettlandmärke i staden, beläget

mitt emot Centralstationen. _{August Kreuger har} här från sitt _{tidigare nämnda projekt flyttat över} hörntornensom_{borglikaaccenterien annarsklas¬}

sicistisk _anläggning—kanskesom ettsvarpå det monumentala bostadshus med hörntorn som

grosshandlaren Olof Wijk uppförde samtidigt vid

andra änden av Södra _Hamngatan, vid Lilla tor¬ get. Den delenav staden varcentrum för ledande icke-judiska familjer som Dickson, Ekman och Willerding.

Det_{Magnuska huset underströk alltså den judi¬} ska dominansenidenöstradelenavcentrum. Hu¬

set _{rymde ett stort antal bostadsvåningar, och till}

allrastörstadelen beboddesdessaav _{ägarnassläk¬}

tingar och trosbröder, bland andra Pineus,

August_{Kreugers akvarelleradeförslag 1852 till}synagogavid Stora Nygatan iGöteborg, omgivenavmonumentala bostadshusmedförliden mycket modernaformuttryck,somliksomsynagoganinspireratsfrån Berlin. Original iJudiska församlingens arkiv, dep.iGöteborgsstads¬

arkiv.

Norra delenavdet_{lornförsedda bostadskomplex}somEduard Magnus och Morris Jacobson uppförde i hörnetavSödra Hamngatanoch Stora_{Nygatan 1853—54 efter August Kreugers ritningar}—ettcentrumför del judiska etablissemanget i Göteborg. Foto James Bournca

Invånareoch ägaretill Magnuska huset i hörnetavStora NygatanochSödra Hamngatan under

1800-talets andra_{hälft: Grosshandlaren EmanuelMagnus (1803—76),bror till byggherrenEduard Magnus,}

och hans hustru JeannaWarburg (1805—79)samtderassonSimon Albert Magnus (1833—1908) med hustru Louise_{Furstenberg(1842—1921). FotoGöteborgshistoriskamuseum.}

tenberg, Heyman, Henriques,Josephson,

Ruben-sonoch Benecke. Att_{byggnaden också i sin arki¬} tektur _{säger något} om sin judiska tillhörighet är inteomedelbartslående, ochavsågsnogheller inte

att vara det. Huvudvåningens parvis kopplade

fönster i _{hörnpartierna kan emellertid tolkas som}

en allusion _{på Mose lagtavlor. Så kom detta i och} för _{sig konventionella motiv} att utnyttjas i

1800-talets_{synagogarkitektur.AugustKreuger}togförst

uppdet i det outförda projektet till palats påvarsi¬ da om _{synagogan. Möjligen kan man ge motivet}

denna dubbla _{betydelse också i Palais Todesco i} Wien.

Stora _{Nygatan blev Göteborgs förnämsta pro¬}

menadstråk, och gatan uppfattades som den mo¬ dernaste i _{staden, till dess Kungsportsavenyn och}

Vasagatan övertog den rollen.58 Efter Magnuska

huset_{följde vid StoraNygatan}en radnästaniden¬

tiskt likaprivathus itrevåningar,enradsombröts

av synagogan och dess fristående grannar, också

de ritadeav_{Kreuger.Efter överenskommelser med}

ägarnaavgranntomternakundesynagogan fram¬

hävasi stadsbildengenomattdeomgivande husens höjdinskränktes till två våningar, vilketgavdessa

en villaliknandekaraktär. Det östra _uppfördesav

den brittiske_{grosshandlaren Hichens,och detväst¬}

ra av_{grosshandlaren August Abrahamson, fram¬}

gångsrik innehavareavett stortföretag i kortava¬ ror, innan han lämnade staden och flyttade uttill

NääsiVästergötland. Hanspalatsvarkänt för in¬ redningar i prunkande nyrokoko, tillkomna isam¬

band med hans _{bröllop med operasångerskan}

Euphrosyne Leman.59 I det stora hörnhuset i an¬

gränsandekvarter, Stora Nygatan 19, residerade i

egethus den kristne juden D O Francke, denmest

spektakuläre grosshandlarkungen i 1800-taletsGö¬

teborg, innehavareavbl aRosendals fabrikermed stort _{magasin i hamnen.60}

*

Judarna i _{Göteborg hade dittills inte varit utma¬} nande i sitt _{byggande, och de flesta} av dem hade

nöjt sig med debefintliga klassicistiska husen. Inte

ensmed synagogan_{hadejudarna tillattbörja med}

önskat”framkalla_någotsomskulleväcka uppse¬

endeeller bliva _{ståtligt” (1845). Den bostadsarki¬} tektursom_{AugustKreuger använde sig}av—med Magnuska huseti viss månsomettundantag—var

också enkelt klassicistisk enligt den göteborgska

traditionen. Innan_{Kreugerfick uppdragetatt}upp¬ föra synagogan hade han till byggherrarnas belå¬

tenhet ritat_{eleganta bostads- ochbutikshus}avdet¬

ta_{slag för tvåavförsamlingens föreståndare.61}

Vid sidanav_{Kreugeranlitade de judiska bestäl¬}

larna _{byggmästaren P J Rapp, som ritade ettpar}

av husen vid Stora _{Nygatan liksom kapellet vid} mosaiska begravningsplatsen nordost om staden

(1864).Avförsamlingsprotokollenattdöma tänk¬

te_{sigRappgravkapellet ”medtornoch kolonner”}

och snarare klassicistiskt än _{orientaliserande, vil¬} ket _{på de} unga församlingsmedlemmarna Geskil

Salomans ochSimon Elias _{Warburgsintiativ änd¬}

rades till ”orientalisk stil” med klart moriskkarak¬ tär.62

Kring 1870 byter byggnaderna karaktär; det

stillsamtklassicistiskaersättsav_{rikare, merastor¬}

slagna former. Den hyreshusarkitektur som hör

sammanmed de_{följande årtiondenas} stadsutbygg-nadvid_{Kungsportsavenyn, Vasagatanoch}

Vikto-riagatanblev således monumental under inflytan¬

de från_{Ringstrasse i Wien.För detjudiska}

företa-garskiktettordeemancipationen 1870 hagivit till¬

försikt inför framtiden och en_{självsäkerhet, som}

kunde bidra till att manifestera_{sig i staden på ett}

sätt som man inte_{gjort tidigare. Ett} av de första

bostadshusen i stadsdelen utanför _vallgraven, ett slottslikt_{palä, uppfördes också för}en avde ledan¬

de_{judarna, GabrielHeyman, vid hörnetavde två}

huvudgatorna Vasagatan ochViktoriagatan.

Året

var 1874 och upphovsman Adrian Peterson, den

arkitektsom framför andra skulle kommaatt _ge¬ stalta den_{judiska högborgerlighetens}nyaideal.63