• No results found

Vägen tillbaka

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Vägen tillbaka"

Copied!
47
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier

Martina Olsson & Beatrice Sjöholm

Vägen tillbaka

- En kvalitativ studie av vägen tillbaka till arbete för socialarbetare som drabbats av utmattningssyndrom

The way back

- A qualitative study of the way back to work for social workers who has been suffering from fatigue syndrome

Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet

Termin: VT 2017 Handledare: Arja Tyrkkö

Examinerande lärare: Mona Sundh

(2)

Sammanfattning

Titel: Vägen tillbaka - En kvalitativ studie av vägen tillbaka till arbete för socialarbetare som drabbats av utmattningssyndrom

Författare: Martina Olsson och Beatrice Sjöholm

Att socialarbetare drabbas av utmattningssyndrom är något som har blivit allt vanligare och omtalat. Återhämtningen och vägen tillbaka till arbetet är komplicerad och påverkas av både inre och yttre aspekter i en individs liv. Syftet med studien var att genom en kvalitativ metod, beskriva och analysera vägen tillbaka till arbetet för socialarbetare som har varit sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Effekten av gynnande och hämmande faktorer studerade vi utifrån tre områden, individens egen förmåga, dess omgivning och faktorer kopplat till dess arbete. Vidare undersöktes om olika faktorer har någon mer gynnande eller hämmande effekt under återhämtningsprocessens olika delar. Fem socialarbetare som hade varit tillbaka i det sociala arbetet i minst sex månader intervjuades. Vi inspirerades av hermeneutiken och materialet analyserades genom en kvalitativ analys. Resultatet analyserades sedan med hjälp av begreppen återhämtning och stigma samt en teori om återhämtningsprocessens tre faser. I resultatet kunde vi urskilja att det i den första fasen av återhämtningsprocessen var gynnande med medicinska hjälpmedel och förståelse från omgivningen. Samtidigt var oförståelse från omgivningen och prestationskrav samt stress kopplat till arbetet hämmande. Utvecklandet av mentala verktyg, att prioritera sig själv, fysisk aktivitet och goda professionella kontakter var gynnande under den andra fasen, samtidigt som bristande självkänsla och mindre bra professionella kontakter hämmade. I fas tre var stöd från arbetsgivare och kollegor gynnande, och brister hos arbetsgivare hämmande. Stigmatisering och upplevd ensamhet var hämmande under hela processens gång medan vald ensamhet var gynnande.

Nyckelord: utmattningssyndrom, socialarbetare, återhämtning, gynnande, hämmande.

(3)

Abstract

Title: The way back - A qualitative study of the way back to work for social workers who has been suffering from fatigue syndrome

Authors: Martina Olsson and Beatrice Sjöholm

That social workers suffer from fatigue syndrome is something that has become more and more common. The recovery and the way back to work is complicated and influenced by both inner and outer aspects of an individual's life. The purpose of the study is to, through a qualitative method, describe and analyze the way back to work for social workers who have been sicklisted due to fatigue syndrome. We studied the effect of beneficial and inhibitory factors based on three areas, the individual's own ability, their environment, and factors related to their work.

Furthermore, we investigated whether different factors have a more favorable or inhibitory effect during the different parts of the recovery process. Five social workers who had been back in social work for at least six months were interviewed. We were inspired by hermeneutics and the material was analyzed by a qualitative analysis. The result was analyzed using the terms recovery and stigma and a theory of the three stages of the recovery process. In the result, we could recognize that in the first phase of the recovery process, it benefited from medical aids and understanding from the environment. At the same time, the lack of understanding from the environment and performance requirements as well as stress associated with work was inhibitory. The development of mental tools, prioritizing oneself, physical activity and good professional contacts were favorable during the second phase, while lack of self-esteem and less good professional contacts hampered. In phase three, support from employers and colleagues were beneficial, as well as shortcomings with employers hampered. Stigmatization and perceived loneliness were inhibiting throughout the process and the loneliness chosen was favorable.

Keywords: fatigue syndrome, social worker, recovery, favoring, inhibitory

(4)

Förord

TACK!

Vi vill rikta ett stort tack till alla respondenter som deltog och som gjort vår studie möjlig. Tack för din tid, engagemang och förtroende.

Vi vill även framföra ett stort tack till vår handledare Arja Tyrkkö, som med ett stort engagemang och professionalitet hjälpt och stöttat oss genom alla delar av denna process. Tack vare dig har vi fått kunskap och inspiration, om hur vi kunde genomföra denna studie.

Båda författarna tar gemensamt ansvar för studiens samtliga delar.

Karlstad, 2017-06-12

Martina Olsson och Beatrice Sjöholm

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning

……….. 1

1.1 Syfte och frågeställningar………..2

1.2 Definitioner av centrala begrepp………2

2. Tidigare forskning

………..3

2.1 En överblick av utmattningssyndrom och behandlingsalternativ………..3

2.2 Återhämtningsprocess………...5

2.3 Återgång till arbetet………...6

3. Teoretisk referensram

………... 9

3.1 Återhämtningsbegreppet………... 9

3.2 Återhämtningsprocessens faser………...10

3.3 Stigma………...11

4. Metod

………..13

4.1 Val av metod………13

4.2 Litteratursökning……… 13

4.3 Urval………13

4.4 Presentation av respondenter………...14

4.5 Genomförande……….14

4.6 Analysmetod………15

4.7 Reliabilitet och validitet………...16

4.8 Etiska överväganden………17

5. Resultat

………...18

5.1 Hemgång och stresskollaps………..18

5.2 Gynnande personliga faktorer………..18

5.2.1 Fysisk aktivitet………...18

5.2.2 Mentala verktyg……….19

5.2.3 Prioritera sig själv……….20

5.2.4 Läkemedel………..20

5.3 Hämmande personliga faktorer………20

5.3.1 Bristande självkänsla……….20

5.3.2 Ensamhet – upplevd och vald………21

5.3.3 Syn och förhållningssätt på utmattningssyndrom………..21

5.3.4 Prestationskrav………..22

5.4 Gynnande faktorer utifrån respondenternas omgivning………..22

5.4.1 Positiva professionella kontakter………..22

5.4.2 Nära och kära………23

5.5 Hämmande faktorer utifrån respondenternas omgivning……….23

(6)

5.5.2 Oförståelse från omgivningen………...24

5.6 Gynnande faktorer kopplat till arbetet……….24

5.6.1 Stöd från chef och kollegor………25

5.7 Hämmande faktorer kopplat till arbetet………...25

5.7.1 Brister hos arbetsgivaren………..25

5.7.2 Stress kopplat till arbetet………...26

5.8 Önskan om att göra annorlunda……….. 26

6. Analys

……….27

6.1 Tabell 1 – Sammanfattning av resultat………27

6.2 Fas 1 – Omhändertagande………27

6.3 Fas 2 – Behandling………..29

6.4 Fas 3 – Rehabilitering………..31

6.5 Stigmatisering av utmattningssyndrom………...31

6.6 Ensamhet – vald och upplevd………...32

7. Diskussion

………. 33

7.1 Resultatdiskussion………...33

7.2 Metoddiskussion………. 35

7.3 Framtida forskning……….. 37

Källförteckning

……… 38

Bilaga 1 – Intervjuguide

………40

(7)

1. Inledning

Vi har under vår praktikperiod och i kontakt med arbetsmarknaden för socialt arbete, uppmärksammat det stora antalet sjukskrivningar bland socialarbetare på grund av utmattningssyndrom. Fackförbundet Vision (2016) beskriver bland annat i en rapport att sjukskrivningar bland socialsekreterare till följd av bland annat stress, har ökat med 70 procent sedan år 2010. Vidare kan man läsa i rapporten att det finns en koppling till obalansen mellan krav och resurser hos sjukskrivna inom välfärden. Socialstyrelsen (2017) beskriver utmattningssyndrom som en psykisk och fysisk utmattning, till följd av långvarig stressrelaterad psykisk ohälsa.

Eriksson (2016) menar att det inte går att relatera utmattningssyndrom till enbart en bidragande faktor, exempelvis individens arbetssituation, utan det är till följd av långvarig stress kopplat till flera aspekter i en persons liv. När en person drabbas av utmattningssyndrom, ger det sig bland annat till känna genom att arbetsförmågan avtar, sömnen blir lidande vilket i sin tur ger fysiska och psykiska symptom, minskad glädje och försämrad koncentrationsförmåga och minne. Vem som helst kan drabbas av utmattningssyndrom, det kan ta tid att läka och för vissa kan problematiken bli livslång (Eriksson 2016).

Rehabiliteringsrådet konstaterar i sin SOU-rapport (2011:15) att det inte finns någon allmän behandlingsmetod med påvisad effekt som är anpassad för alla individer med utmattningssyndrom. Utmattningssyndrom kan leda till att personer delvis eller helt tappar förmågan att återgå till arbete och till en vardag där de upplever hanterbarhet (Eriksson 2016).

Hur tar man sig då tillbaka till det sociala arbetet, efter att ha varit sjukskriven på grund av utmattningssyndrom?

Topor (2004) beskriver att en persons återhämtningsprocess sker inom individen själv och i relation med sin omgivning. Återhämtningen är inte en rak och given process, utan även den påverkas av olika aspekter i en persons liv, bland annat olika relationer, emotionella förmågor och prestationskrav (Topor 2004). Med anledning av den ökning av sjukskrivningar som skett under de senaste sju åren (Vision 2016), i kombination med att det inte finns någon erkänd allmän behandlingsmetod för utmattningssyndrom och komplexiteten i en återhämtande process, väcktes vårt intresse. Med fokus på problematiken kring socialarbetares väg tillbaka till det sociala arbetet, vill vi undersöka vad som främjar och hämmar deras återhämtning. Då det är olika omständigheter i en persons liv som har inverkan på återhämtningsprocessen, vill vi undersöka gynnande och hämmande faktorer kopplat till individens egen förmåga, dess omgivning samt dess arbete.

Perski (2006) urskiljer tre faser i återhämtandet från stressrelaterade sjukdomar;

omhändertagande, behandling och rehabilitering. Faserna belyser det återhämtande förloppets gång och individers olika behov mot tillfrisknande. Med hjälp av faserna önskar vi en djupare förståelse för gynnande och hämmande faktorer i återhämtningsprocessen.

Utmattningssyndrom har idag stor inverkan för personer inom det sociala arbetet. Med studien

(8)

av utmattningssyndrom. Vi vill också medverka med redskap för personer som möter de drabbade, exempelvis arbetsgivare, kollegor, anhöriga och socialarbetare i klientarbetet. Vi önskar att studien på sikt kan bidra med förebyggande åtgärder och kunskaper.

1.1 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att beskriva och analysera vägen tillbaka till arbetet för socialarbetare som har varit sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Syftet kommer att uppfyllas genom att studera effekten av gynnande och hämmande faktorer utifrån tre områden; individens egen förmåga, individens omgivning och faktorer kopplat till individens arbete. Vidare analyseras de gynnande och hämmande faktorerna utifrån en återhämtande process olika faser.

Vilka gynnande och hämmande faktorer beskriver socialarbetare i sin återhämtningsprocess tillbaka till arbetet, utifrån de tre ovan nämnda områdena?

Vad har faktorerna för effekt under återhämtningsprocessens förlopp, kopplat till processens olika faser?

1.2 Definitioner av centrala begrepp

I detta avsnitt beskriver vi de centrala begreppen för studien. Vi redogör för hur Socialstyrelsen (2017) beskriver utmattningssyndrom och hur Stressforskningsinstitutet (2012) definierar stress.

Utmattningssyndrom

Socialstyrelsen (2017) skriver att man efter långvarig stress kan drabbas av utmattningssyndrom, som innebär fysisk och psykisk utmattning. Efter insjuknandet kan den drabbade uppleva problem som känslomässig labilitet eller irritabilitet, kroppslig svaghet, sömnsvårigheter, yrsel eller minnesproblem. Socialstyrelsen (2017) nämner olika former av rehabiliteringsmetoder så som stresshantering, psykologiskt stöd, medicinsk behandling och att försöka skapa balans delvis med hjälp av sömn och vila.

Stress

Stressforskningsinstitutet (2012) beskriver stress som ett tillstånd av obalans mellan krav och resurser, samt brist på hanterbarhet. Hur vi förhåller oss till olika utmaningar och svårigheter har betydelse för hur stressen kommer att påverka en individ. Stress kan i längden innebära en risk för fara och bör tas på allvar. Det finns olika nivåer av stress och olika symtom, som exempelvis att man upplever en känsla av ångest, lättirriterad, muskelspänningar, mag- och tarmproblem, minnesproblem, rastlöshet, mardrömmar och orolig sömn. Långvarig stress kan göra oss sjuka.

(9)

2. Tidigare forskning

En förekommande orsak till långtidssjukskrivning är psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan kan vara långvarig och svårbehandlad. Utmattningssyndrom bör behandlas på olika sätt. I och med att sjukdomsförloppet kan vara långvarigt, bidrar det ofta till en nedsatt arbetsförmåga (SOU 2011:15). I detta kapitel presenterar vi aktuell forskning inom ämnet. Vi redogör för forskningsläget utifrån rubrikerna en överblick av utmattningssyndrom och behandlingsalternativ, återhämtningsprocess och återgång till arbetet.

2.1 En överblick av utmattningssyndrom och behandlingsalternativ

Glise (2014) har i sin doktorsavhandling undersökt diagnosen utmattningssyndrom utifrån identifikation, karaktäristiska och sjukdomsförlopp. Avhandlingen genomfördes vid en specialistklinik för stressproblematik i Sverige, där det ansågs att en så kallad individuell multimodal behandling var bäst lämpad för utmattningssyndrom. Författaren beskriver att behandlingen var omfattande, där patienterna hade regelbundna besök hos läkare, medicinska hjälpmedel och fysisk aktivitet erbjöds vid behov samt terapeutiska samtal. Symtomen för utmattningssyndrom är bland annat sömnproblem, emotionell instabilitet, brist på energi, stress, psykiska och somatiska smärtor samt minskad tolerans för stress. Glise (2014) baserar sin avhandling på fyra svenska studier. Datan för de två första studierna intogs från ett longitudinellt register med patienter som uppfyllde kriterierna för utmattningssyndrom och som remitterats till en specialistklinik. Syftet med den första studien var att utforska psykiska symtom hos patienter som blivit refererade till en stressklinik i Sverige och som uppfyllde diagnosen för utmattningssyndrom, kopplat till ålder och kön, samt att undersöka framtidssynen på återhämtning. Glise (2014) skriver att den viktigaste upptäckten i studien var utmattningssyndromets utdragna sjukdomsförlopp, med hänsyn till psykiska symtom. Vidare visade studien på en genomgripande samsjuklighet med depression och ångest.

Syftet för den andra studien i Glises (2014) avhandling var att undersöka förloppet och befintligheten av somatiska symtom hos patienter med utmattningssyndrom, relaterade till kön och ålder, samt framtidssynen på återhämtning. Patienterna var remitterade till en specialistklinik gällande stress. Viktiga fynd var multipla somatiska symtom, utan köns- eller åldersskillnader. Mängden symtom förknippades med allvarlighetsgraden av de psykiska symtomen.

Den tredje studien i Glises (2014) avhandling var en tvärsnittsstudie inom primärvården.

Patienterna besvarade frågeformulär om psykisk ohälsa, där utmattningssyndrom var inkluderat. Studiens avsikt var att bedöma utmattningssyndrom hos patienter inom primärvården som självrapporterat utmattning och/eller utbrändhet. Detta för att jämföra patienter som uppfyller kriterierna för utmattningssyndrom med de som inte gör det, kopplat till psykiska och somatiska symtom. Även i denna studie framkom det att samsjukligheten med depression och ångest var vanligt förekommande bland patienter med utmattningssyndrom, samt att de upplevde en hög sjukdomsbelastning av fysiska symtom.

I den fjärde studien var syftet att studera hur de personer som själva angett att de lidit av

(10)

mentala hälsa. Respondenterna som deltog i studien arbetade inom hälso- och sjukvården, och med sociala försäkringar. Studien var longitudinell, och dess mål var också att undersöka om dessa personer uppfyllde kraven för en giltlig sjukskrivning. Resultatet visade att vid en ökande allvarlighetsgrad av utmattningssyndrom, fanns det ett sammanhang mellan ökade symtom för ångest och depression samt en egen bedömning av låg förmåga att arbeta. Studien visade också en ökad risk för sjukskrivning i framtiden (Glise 2014).

Boštjančič och Koračin (2014) har gjort en kvalitativ studie, där syftet var att beskriva och undersöka tiden före och efter att man har upplevt utmattningssyndrom. Studien fokuserar på hur man som drabbad återgår till arbetet och relationen mellan de drabbade och deras arbetsgivare, kollegor, HR-avdelning, den fysiska arbetsmiljön samt arten av deras arbete.

Författarna intervjuade 27 respondenter i Slovenien som var drabbade av utmattningssyndrom, med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Vidare beskrivs att urvalet av respondenter i studien skedde med hjälp av snöbollsmetoden. Majoriteten av respondenterna delgav att deras effektivitet minskade efter att de hade upplevt utmattningssymtom, samtidigt som den näst största andelen respondenter beskrev att de bibehöll en god effektivitet innan symtomen startade samt under tiden strax innan de diagnostiserades med utmattningssyndrom.

Respondenterna beskriver att de spenderade sin sjukskrivningsperiod hemma eller på sjukhus (Boštjančič & Koračin 2014).

Norlund et al. (2011) har gjort en kvantitativ studie där syftet var att studera inverkan av psykosociala arbetsförhållanden och hanteringsstrategier vid arbete för förändring i nivån av sjukskrivning för individer som var långtidssjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Vid studiens början fick 117 personer svara på en enkät, samtidigt som information om personernas sjukskrivning inhämtades från Försäkringskassan. Därefter gjordes en uppföljning två år senare, då respondenterna i olika omfattningar var tillbaka i arbetet. Efter studien delades respondenterna in i två grupper utefter om sjukfrånvaron minskat eller om sjukfrånvaron var oförändrad. Resultatet vid uppföljningen visar på att 56 procent av respondenternas sjukfrånvaro minskat och att 44 procent av respondenternas sjukfrånvaro var oförändrad.

Författarna skriver att utmattningssyndrom har blivit allt vanligare i Sverige som ett resultat av långvarig stress och tidsbrist för återhämtning. Arbetsmiljön påverkar vårt mående. Höga arbetskrav och upplevd låg kontroll på arbetet, tillsammans med en obalans mellan ansträngning och belöning på arbetet, har en negativ inverkan på vår mentala hälsa.

Glise (2014) skriver att tidig upptäckt av problematiken för utmattningssyndrom och förebyggande insatser är viktigt för både individen, arbetsplatsen och samhället. Detta styrker även patienter i avhandlingen, som sökt vård på grund av psykisk ohälsa i samband med stress och utmattning. Glise (2014) nämner studier som granskat olika behandlingsalternativ för personer med utmattningssyndrom, bland annat kognitiv beteendeterapi och qi gong, som visar på marginell effekt för återgång till arbetet eller psykologiska variabler. Det framgår att åtgärder på arbetsplatsen, som författaren inte specificerar, har en gynnande effekt för individens väg tillbaka till arbetet.

(11)

2.2 Återhämtningsprocess

Schön (2009) har skrivit en doktorsavhandling med syftet att studera kvinnors och mäns erfarenheter av psykisk ohälsa och vad de upplever vara bidragande i deras återhämtningsprocess. Avhandlingen baseras på fyra kvalitativa studier, där individerna själva beskriver vad som var avgörande i processen. Författaren beskriver att empirin för de fyra studierna har samlats in från ett projekt som genomfördes i ett samarbete mellan Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och Psykiatrin Södra i Stockholm. Det var 58 personer som intervjuades i den första artikeln, med syftet att studera vad de ansåg hjälpa och främja återhämtningen från psykisk ohälsa. Framträdande faktorer var bland annat närstående och vänner, professionella inom socialtjänst och psykiatri, egna hanteringsstrategier för att hantera sin psykiska ohälsa, terapi samt medicinska hjälpmedel. Tydligt urskiljande var att återhämtningen sågs som en social process där sociala relationer var av mycket gynnande karaktär för den återhämtande processen. Processen sker inom individen och i relation till samhället i övrigt (Schön 2009).

Schön (2009) beskriver vidare att syftet med den andra studien var att undersöka genusskillnader, gällande vad som var främjande faktorer i återhämtningsprocessen. Det var 30 personer som intervjuades, där man fokuserade på personernas strategier. Resultatet visar att det fanns både likheter och skillnader mellan kvinnors och mäns olika strategier. Författaren förklarar att de manliga respondenterna försökte förhindra återfall och skapa en form av kontroll över deras sjukdom, samtidigt som kvinnorna lade mer fokus på att försöka återskapa sin identitet, genom ett förstående och accepterande förhållningssätt till sig själv.

Den tredje studien i Schöns (2009) avhandling syftade till att undersöka kvinnors och mäns meningsskapande och dess betydelse för återhämtningsprocessen. Författaren utgick ifrån att detta meningsskapande skedde i relation till samhället i övrigt och att denna kontext var influerat av genus på olika nivåer. Den kvalitativa analysen av de 30 djupintervjuer som gjordes med personer som befann sig i återhämtning från psykisk ohälsa, påvisade både skillnader mellan kvinnor och män samt skillnader inbördes bland kvinnorna och männen. Det framträdde fyra grupper med olika typer av förklaringar till varför man drabbats av psykisk ohälsa.

Grupperna hade både likheter och skillnader som påverkade återhämtningsprocessen. Dessa fyra grupper beskriver Schön (2009) genom tre dimensioner: personligt ansvar, återhämtningsmål och kategorisering av ohälsan.

Den fjärde studien i Schöns (2009) avhandling hade syftet att undersöka vikten av att träffa andra med erfarenheter av psykiska funktionsvariationer, kopplat till brukarorganiserade stödformer. De 24 respondenterna i studien delger att detta brukarstöd innebar minskad isolering, där man kunde känna igen sig själv i andra, upplevde normalisering och sammanhang samt ingav en känsla av att vara betydelsefull för andra. Majoriteten av respondenterna beskrev detta som gynnande i deras återhämtningsprocess. Vissa respondenter beskrev dock en ökad känsla av att vara institutionaliserad, i samband med stödet från andra brukare. Detta var på grund av personliga svårigheter med att bli delaktig i olika nätverk (Schön 2009).

(12)

Schön (2009) beskriver att de fyra studierna visar hur personliga strategier och individernas sociala relationer påverkar varandra i en persons återhämtande process. Respondenterna använder sig av olika strategier under processens olika delar. Dessa strategier är både interna och externa, och det är i relation till andra som man formar dessa strategier. Författaren betonar betydelsen av professionella och omgivningens visade intresse för respondentens önskemål i återhämtningsprocessen, samt vikten av respondentens egen möjlighet att påverka sin behandling och återhämtning.

Norlund et al. (2013) undersöker i en kvalitativ studie hur personer med utmattningssyndrom beskriver sina upplevelser och tankar i processen att ta sig tillbaka till arbetet. Författarna har intervjuat 12 respondenter i Sverige som var remitterade till en stressrehabiliterande klinik, där majoriteten var del- eller heltidssjukskrivna från sitt arbete. I studien framkommer en huvudkategori som författarna benämner att återfå förmåga att arbeta. Respondenternas tankar kring sin framtida kapacitet att arbeta varierade och förändrades beroende på deras situation.

Vidare skriver författarna om faktorer som är viktiga för den återhämtande processen, vilka delas in i interna resurser och externa stödsystem. Dessa interna och externa resurser var inte konstanta under processens gång, men påverkade varandra. Norlund et al. (2013) beskriver att de interna resurserna, som var viktiga för att uppnå huvudkategorin, innefattade tre betydelsefulla grundpelare: upplevd bekräftelse, insikter och anpassningsbara hanterbara förmågor. Under den återhämtande processen fick respondenterna insikt om varför de hade blivit sjuka och de kunde urskilja både sin egen samt andras hanteringsförmåga gällande deras livssituation. Detta var både positivt och negativt kopplat till deras sjukdomstillstånd. Den tredje grundpelaren handlade om att anpassa nödvändiga hanteringsstrategier, beroende av den situation respondenterna befann sig i. Respondenterna uppmärksammade gamla beteenden som var för dem av negativ karaktär, och försökte därmed förändra dessa.

Samtliga respondenter i Boštjančičs och Koračins (2014) studie beskrev att deras återhämtning påverkades mycket av deras egen motivation och disciplin i att förändra sina tankemönster, beteendemönster samt att värdera sig själva. De beskriver vidare att deras egen optimism var en gynnande faktor och 15 av de 27 respondenterna beskrev att deras egen insats var det viktigaste i deras återhämtningsprocess. Samtliga respondenter i studien nämnde dock minst en faktor som hade bidragit till processen, utifrån familj, vänner, kollegor, chefer eller medicinsk personal. Majoriteten av respondenterna beskrev att de innan sin utmattning lade vikt vid kvaliteten i deras arbete, de hade höga krav på sig själva, arbetet de utförde skulle vara perfekt och att de var rädda för att misslyckas. Efter att de drabbats av utmattningssyndrom, var det många av respondenterna som ändrade sina värderingar och höga krav kopplat till sitt arbete;

de betonade numer balans mellan arbete och privatliv, vila, hobbys och fritidsaktiviteter (Boštjančič & Koračin 2014).

2.3 Återgång till arbetet

Norlund et al. (2013) förklarar de externa resurserna som att olika former av stöd och bekräftelse var gynnande för respondenternas återgång till arbetet, men att det var det upplevda stödet och bekräftelsen från arbetskollegor och chef som var av störst betydelse.

(13)

Respondenterna angav också att känslan av att bli betrodd var viktigt, då framförallt av de på sin arbetsplats. Norlund et al. (2013) skriver vidare att de externa stödsystemen varierade mellan praktisk/strukturell och känslomässigt stöd. Fyra externa aktörer för stöd identifierades under studien, vilka innefattade facket, Försäkringskassan, sjukvården och arbetsplatsen. Den viktigaste externa aktören för den enskilde var arbetsledaren. Med praktiskt/strukturellt stöd menar författarna att respondenterna upplevde en lättnad när de kunde förlita sig på någon annan, som kunde planera olika aspekter av deras återgång till arbetet. Exempelvis att arbetsgivaren satte in annan personal under deras sjukskrivning. Det känslomässiga stödet beskriver respondenterna som “en axel att luta sig mot” eller uppmuntrande ord från kollegor och chefer. De beskriver vidare att uteblivet känslomässigt stöd från chefer försvårade deras återgång till arbete. I studien kan man läsa att familj och vänner hade en liten inverkan på förmågan att återgå till arbetet, de var däremot ett övergripande känslomässigt stöd i deras process (Norlund et al. 2013).

Norlund et al. (2013) beskriver att respondenternas syn på sin egen kapacitet och förmåga att ta sig tillbaka och utföra sitt yrke varierade. Personerna såg olika på sin framtid, men de interna och externa resurserna var bidragande till ett positivt synsätt och medverkade till att respondenterna kände att de i framtiden kan hantera sin arbetssituation. Det interna och externa stödet har en indirekt påverkan på varandra och för individens återhämtande process tillbaka till sitt arbete (Norlund et al. 2013).

Boštjančič och Koračin (2014) förklarar att de kunde urskilja tre kategorier av hinder i samband med återgången till arbetet. Den första kategorin är en sämre självkänsla och självbild, egna känslor och förändringar i personligheten. Den andra kategorin beskriver författarna som arbetsmiljö och den tredje som familj, vänner och bredare omgivning. Många respondenter beskrev att de kopplade samman mycket av sin personlighet med sitt jobb, att det kändes bra när de presterade i sitt arbete. Därför var återgången till arbetet svår, då en del av respondenterna inte kände att de kunde leverera det som behövdes i sitt arbete efter att de drabbats av utmattningssyndrom. Majoriteten av respondenterna berättade att de återgick till samma arbetsplats och position efter sin sjukskrivning. De beskriver vidare att en del kollegor som befann sig i samma livssituation kunde visa en viss förståelse, samtidigt som andra beskrev att man vid återgången till arbetet upplevde sig själv som den svagaste länken på arbetsplatsen, där chefer inte brydde sig om de drabbade.

Efter att studien genomförts beskriver Norlund et al. (2011) att personer som upplevt så kallad låg kontroll på sin arbetsplats och samtidigt använde sig av dolda hanteringsstrategier gentemot sin arbetsledare och kollegor, löpte en högre risk att inte minska sin sjukskrivningstid. Även förmågan att hantera resurser visar sig påverka längden av sjukskrivningen, därmed är det viktigt att personen medvetandegörs om dessa faktorer för att gynna återgången till arbetet. Ett stort engagemang för sitt arbete hade en liten inverkan på att minska längden på sjukskrivningen, men författarna diskuterar att de personerna med ett stort engagemang också strävar efter att snabbare komma tillbaka till sitt arbete efter sjukskrivningen (Norlund et al.

2011).

(14)

Andra faktorer som kan bidra till att minska längden på sjukskrivningar enligt Norlund et al.

(2011) är en flexibel arbetsmiljö och en god kommunikation mellan chefen och de anställda.

Efter att ha varit sjukskriven kan återgången till arbetet vara svår och det är viktigt med ett välfungerande samarbete mellan alla delar. Det är av vikt att personen efter sjukskrivningen får möjligheten att göra sin röst hörd och upplever ett gott socialt stöd från personer på arbetsplatsen. Att chefer på en arbetsplats möjliggör anpassning av arbetssituation efter personens förmåga, är en viktig del för att personen ska uppleva kontroll av situationen och känna sig tillfreds (Norlund et al. 2011).

(15)

3. Teoretisk referensram

I föreliggande kapitel presenterar vi de två begreppen återhämtning och stigma, samt en teori om återhämtningsprocessens tre faser som vi anser är relevanta för att analysera vårt material.

3.1 Återhämtningsbegreppet

Topor (2004) beskriver återhämtningsbegreppet som en förändringsprocess av ens personliga inre åsikter, värden, känslor och/eller roller. Återhämtningsprocessen sker inom individen själv och i relation med sin omgivning. Den återhämtande processen kräver att personen fullständigt involverar sig och att processen tar tid. Att återhämta sig är en process med upp- och nedgångar och handlar om att ta ett steg i taget samt att ha tillit till att det med tidens gång kommer att ordna sig. Personen behöver bygga upp sig själv igen och åter ta makten över sig själv och sitt liv. Många ser den återhämtande processen som en utvecklingsprocess, att finna sig själv.

Lidandet kan förkortas om symptomen tidigare uppmärksammas och om individen får hjälp i ett tidigt stadium.

Personer som drabbas av utmattning behöver prioritera för att hantera sin livssituation genom att exempelvis vila upp sig, dra sig undan, att helt enkelt prioritera sig själv och sina behov.

Detta innebär att man anpassar livet efter sina individuella behov, att sänka sin aktivitetsnivå.

Det är av stor betydelse för personens återhämtande process att omgivningen visar förståelse för personens individuella behov och prioriteringar (Topor 2004).

Topor (2004) skriver att man i återhämtningsprocessen ser till individen i sitt sammanhang och därmed är medmänniskors hjälp och stöd viktigt för processen. Det är viktigt att någon finns där för personen och hjälper samt stöttar i de svåra perioderna. Faktorer som kan vara av gynnande karaktär under återhämtningsprocessen är familj, professionella samt att i samtal vara närvarande i nuet vilket distanserar individen från problematiken (Topor 2004).

Vidare beskriver Topor (2004) att återhämtningen inte är någon rak och uppenbar process, utan beror på olika aspekter i en persons liv som vanligtvis påverkar varandra, bland annat självkänsla, bostad, ekonomi, symtom, vänskap, kärlek, kognitiva och emotionella styrkor.

Människor mår dåligt vid olika tidpunkter, av olika skäl och på olika vis i sina liv. Likaså utvecklas återhämtningsprocessen, som beroende av individ inleds vid olika tidpunkt av olika skäl och är i behov av olika sorters stöd (Topor 2004).

Många personer som drabbas av utmattningssymtom beskriver själva insjuknandet som ett resultat av brist på verktyg att själva hantera svårigheter som uppstår i livet. Vidare var de allt för ensamma och oförberedda för att handskas och klara av livets utmaningar de ställts inför.

Många personer ser sin återhämtningsprocess som en resa att skaffa sig individuella verktyg för att hantera sitt liv. Att återhämta sig innebär att man lär sig hantera och acceptera sina symtom i livet, inte nödvändigtvis att man blir fri från dem (Topor 2004).

(16)

3.2 Återhämtningsprocessens faser

Perski har skrivit en artikel som publicerades år 2004, där han beskriver tre olika faser i den återhämtande processen, för personer som drabbats av stressrelaterade sjukdomar. Perski skriver sedan om samma faser i en bok som gavs ut år 2006, som vi fortsatt refererar till. Perski (2006) beskriver att rehabilitering av stressjukdomar sker i olika faser och att rehabiliteringen ofta blir livslång. Författaren utformade artikeln och boken under sitt arbete på Stressmottagningen som studerade stressrelaterade sjukdomars biologi, diagnostisk samt rehabilitering- och behandlingsfrågor. I sitt omfattande arbete med patienter som lider av stressrelaterade sjukdomar beskriver Perski (2006) att han och Stressmottagningen i sitt arbete med dessa individer, tydligt kunde urskilja tre faser i det återhämtande förloppet. Om man under en längre tid lever sin vardag med obalans mellan sina egna resurser och livets belastningar, försöker man ofta anstränga sig ännu hårdare för att klara av de olika krav vi upplever i livet.

Även om man lever på gränsen, där man tär på sina skyddsresurser under en längre tid, fungerar livet tills dess att det uppstår något nytt som blir svårt att klara av och hantera. Perski (2006) förklarar vidare att detta levnadssätt sakta men säkert kan leda till en stresskollaps, exempelvis utmattningssyndrom. Blir stresskollapsen ett faktum, kan det ta många år för att genomgå en återhämtande process och som kan vara extremt påfrestande för den drabbade och dess omgivning.

Den första fasen kallar Perski (2006) för omhändertagande, vilket är den fas som träder i kraft precis efter en persons stresskollaps och som kan bestå från några dagar till ett antal veckor. I den första fasen är personen oerhört stresskänslig och i behov av personligt omhändertagande.

Mycket förståelse och stöd för personens livssituation är otroligt viktigt under denna period. I den första fasen kan Perski (2006) tydligt urskilja att personen behöver dra sig undan från arbete, hem och andra krav som livet innehåller. Under denna fas kan det vara gynnsamt med stödjande terapeutisk hjälp. Det kan även vara aktuellt med antidepressiva preparat. Vid sömnproblematik är det av stor vikt med rätt sömnmedel för att komma till rätta med problemet.

Målet är att stärka personen genom att åstadkomma goda sömn- och levnadsvanor för att åter bygga personens inre resurser.

Den andra fasen benämner Perski (2006) för behandling, att återskapa resurser. Här ligger fokus på att få kropp och själ i balans genom olika metoder såsom avslappningsövningar, meditation, psykoterapeutisk hjälp eller varsam fysisk aktivitet. Alla är vi olika och behöver i och med det olika behandlingsmetoder för att komma till rätta med stressrelaterad problematik. De två första faserna är inledningen på en persons återhämtande process. Perski (2006) förklarar vidare att processen för att återgå till en fungerande vardag, kan fortgå i flera år för vissa personer, beroende på omfattningen av deras sjukdomsbild. Stressamanbrottet kan ha gett fysiska skador på olika delar av nervsystemet, vilket tar lång tid att läka. I samband med rehabiliteringen, behöver en person med utmattningssyndrom ofta förändra sitt sätt att fungera i livet, hela sin livssituation och en omvärdering av sina målsättningar.

Den tredje fasen namnger Perski (2006) för rehabilitering, livet ska bli bättre. I denna fas läggs fokus på att återgå till ett vardagsliv med ett flitigt familje- och arbetsliv. Stresshantering är av

(17)

stor vikt samtidigt som personen utvecklar verktyg för att handskas med nya katastrofer som uppstår i livet. Perski (2006) menar på att det behövs praktisk hjälp av kuratorer eller personalchefer, för att skapa förutsättningar för att på bästa möjliga vis skapa en bra livs- och arbetssituation. Författaren hävdar att det inte enbart är personen själv som ska förändra sitt förhållningssätt till livets motgångar. Det krävs även förändringar i den livs- och arbetssituationen personen ska återgå till, för att personen ska genomgå bästa möjliga rehabilitering. Det krävs helt enkelt ett samarbete för att skapa en väl fungerande arbetssituation och för att förebygga eventuella stresspåföljder. Sammanfattningsvis för vad som är väsentligast att lösa under behandlingens gång är absolut en väl fungerande sömn, kapacitet till avslappning, förmågan att separera på självkänsla och prestation samt

en förnuftig och rimlig arbets- och livssituation.

3.3 Stigma

Goffmans (2014) definition av begreppet stigma är att det är socialt konstruerat och varierar beroende av kultur och tidsperiod. Varje grupp och samhälle har inlärda beteenden och sociala koder som innefattar de normer och regler om hur en person ska handla och vara. Stigma grundar sig i ett särskilt samband mellan ett kännetecken och ett mönster, där ett karaktärsdrag får sin betydelse i ett socialt sammanhang. Vid ett möte med en individ som innehar egenskaper som utifrån den gruppens eller samhällets normer inte anses vara normala, blir betraktad som ovanlig, utstött och annorlunda. Individen blir enligt Goffman stigmatiserad.

Vidare skriver Lundberg (2010) att de flesta forskares gemensamma syn på begreppet stigma är att det innefattar fördomar, diskriminering och stereotypier samt att stigma är ett omfattande begrepp. Fördomar betyder att vi har negativa föreställningar och definitioner mot en individ till följd av den kategori vi tror personen tillhör. Förutfattade meningar blir fördomar då personen trots motargument är fast besluten att inte överge sin uppfattning. Diskriminering avser att en person blir sämre behandlad, att personen missgynnas eller kränks. Stereotypier innebär att vi har förväntningar på hur en viss bestämd grupp individer är och kommer ofta till uttryck i de sammanhang där personerna inte känner varandra.

Självstigma innebär enligt Lundberg (2010) en medveten eller omedveten process angående individens egna eller omgivningens fördomar kring psykisk ohälsa. Självstigma innebär att personen tar till sig omgivningens fördomar och betraktar de som sanningar, vilka delvis kan ha negativ inverkan på symtom samt den återhämtande processen. Dessa sanningar inrymmer bland annat känslor av hopplöshet, skuld, skam, förlust av självkänsla och en rädsla för att bli diskriminerad. Personer som upplever självstigma kan också dra sig för att söka hjälp angående sin problematik beroende på den skuld och skam hen upplever.

Även Topor (2004) nämner att personer som återhämtat sig från utmattningssyndrom beskriver att de blir ifrågasatta om de verkligen mådde så pass dåligt som de faktiskt gjorde. Antingen ifrågasätts allvaret i deras mående eller också deras återhämtande process. Åsikter från deras omgivning kan vara att de ser för glada ut för att kunnat må så pass dåligt, men psykisk ohälsa

(18)

Lundberg (2010) skriver i sin avhandling om attityder kring psykisk ohälsa och sjukdom.

Författaren sammanfattar att det finns negativa förväntningar på personer som lider av psykisk ohälsa, att de är i behov av mer hjälp och stöd, att de är opålitliga samt att de inte har samma förmågor att arbeta som övriga människor. Allmänheten påvisar en ovilja att vara öppen om närståendes psykiska ohälsa. Lundberg (2010) skriver vidare om stigmats paradox, vilket innebär att människor med psykisk ohälsa behöver handskas med sina egna personliga föreställningar om deras sjukdom, samt personens egna föreställningar om omgivningens reaktioner och uppfattningar. En av de mest utsatta grupperna i samhället är de personer som lider av psykisk ohälsa. Det förekommer negativa attityder gentemot denna grupp och det kan leda till negativa konsekvenser för rehabilitering, behandling och för återgången till ett fungerande liv (Lundberg 2010).

(19)

4. Metod

I detta kapitel presenteras hur studien har genomförts, med hjälp av underrubrikerna val av metod, litteratursökning, urval, presentation av respondenter, genomförande, analysmetod, reliabilitet och validitet samt etiska överväganden.

4.1 Val av metod

Tanken med studien var att försöka skapa en förståelse för återhämtningens olika perioder och dess helhet, därmed har vi inspirerats av hermeneutiken. Thomassen (2007) beskriver hermeneutik som en tolkande process som ständigt är i rörelse. Genom att tolka och försöka förstå olika delar av exempelvis insamlade data, bidrar det till ökad förståelse av sambandet kring det man undersöker samt dess helhet (Thomassen 2007). Då vårt syfte var att ta del av individers egna upplevelser, tankar och reflektioner i processen att åter ta sig tillbaka till det sociala arbetet efter att ha varit sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom, anser vi att Kvale och Brinkmanns (2014) beskrivning av kvalitativ forskningsansats lämpar sig väl i vår studie.

Författarna beskriver kvalitativ forskning som att respondenten bidrar med sina egna erfarenheter och djupgående kan berätta sin historia. Genom att ta del av och försöka förstå respondentens synvinkel, önskar man att skapa en uppfattning och infallsvinklar genom individens perspektiv och berättelser (Kvale & Brinkmann 2014). För att på bästa sätt försöka förstå fenomenet i sin helhet har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Det är av värde att kunna ställa eventuella följdfrågor under intervjuerna för att få en tydligare och djupare förståelse. Alternativet hade varit att använda oss av en kvantitativ metod, vilket exempelvis innefattar enkäter som forskningsverktyg (Kvale & Brinkmann 2014). Dock anser vi inte att en kvantitativ metod lämpade sig bra i vår studie, då vi ville få tillgång till respondenters individuella berättelser och beskrivningar av fenomenet. Det är inte heller möjligt att bygga upp en förtroendefull kommunikation respondenten och intervjuaren emellan, då en kvantitativ studie är enkelriktad (Kvale & Brinkmann 2014).

4.2 Litteratursökning

För att få en bättre kunskapsöversikt och en insyn i det aktuella forskningsläget kring det valda ämnet, gjorde vi en rad litteratursökningar. Vi utgick då från sökmotorerna OneSearch, LIBRIS samt Google Scholar och använde oss främst av sökord som “utmattningssyndrom”,

“utmattning”, “utbrändhet”, “rehabilitering”, “återhämtning” samt deras engelska motsvarigheter. Vi har också utgått från vetenskapliga artiklars referenslistor, för att få inspiration och idéer till vidare sökningar. I försök att skapa oss en helhetsbild kring området, använde vi oss av den allmänna sökmotorn Google. Vi kom då i kontakt med Stressforskningsinstitutet och Stressmottagningen samt deras forskning.

4.3 Urval

Svensson och Ahrne (2015) beskriver att val av sociala miljöer handlar om att försöka urskilja var det man syftar till att undersöka kan förekomma. Att koncentrera sig på ett specifikt område,

(20)

skriver Svensson och Ahrne (2015), kan möjliggöra att man får en bättre inblick i fallen. Vår studie grundar sig på intervjuer med fem respondenter. En av dessa intervjuer utfördes som en pilotstudie i samband med en förberedande uppgift inför denna studie. Under intervjun och analyserandet av pilotstudien, upptäckte vi att det vore bäst lämpat med några former av kriterier inför kommande urval. Vi valde att utgå från att respondenterna skulle vara utbildade socionomer eller inneha likvärdig utbildning, idag arbeta med socialt arbete och varit tillbaka i arbetet i minst ett halvår. Respondenterna skulle även arbeta minst 50 procent efter sin sjukskrivning. Detta för att säkerställa att alla respondenterna befann sig i liknande livssituation, kopplat till deras utmattningssyndrom. Detta kan jämföras med Jacobssons och Meeuwisses (2008) beskrivning av strategiskt urval, där respondenter besitter intressant och betydelsefull information kopplat till studiens syfte. Författarna beskriver vidare att en första insamling av empiri kan bidra till att forskaren skapar sig en bild av de fall man vill undersöka.

I urvalet av respondenter lades ingen vikt vid hur länge de arbetat med socialt arbete innan de blev sjukskrivna. Detta på grund av att studiens syfte var att undersöka vägen tillbaka till arbetet efter att ha drabbats av utmattningssyndrom, därför lades inte fokus på tiden innan insjuknandet.

Två av respondenterna var bekanta med oss sedan innan, och vi hade därför kännedom om deras situation. De resterande tre respondenterna kom vi i kontakt med genom att vi skickade ut mail till olika verksamhets- och områdeschefer i kommuner runt om i Sverige. Vi fick tillgång till mailadresserna genom hemsidor och telefonväxlar, då vi också kunde säkerställa att personerna vi kontaktade arbetade med socialt arbete. Dessa personer spred i sin tur vår förfrågan på olika sätt inom deras verksamhet. De tre respondenterna kontaktade oss, då de var intresserade av att vara en del i studien och uppfyllde våra önskade kriterier.

4.4. Presentation av respondenter

Med hänsyn till individsskyddskravet, som innebär att de individer som medverkar i studier ska skyddas från kränkning och skada (Vetenskapsrådet 2011), har vi valt att inte presentera respondenterna med detaljer. Därmed redovisas en övergripande presentation och respondenterna har tilldelats de fiktiva namnen Pia, Sofia, Malin, Britta och Anna.

Åldersspannet för respondenterna är mellan 30–60 år. Vid genomförandet av intervjuerna arbetade Pia som kurator, Sofia, Malin och Britta inom socialtjänsten och Anna som enhetschef inom socialtjänsten.

4.5 Genomförande

Efter formulerandet av studiens syfte och frågeställningar började vi leta efter respondenter, samtidigt som vi parallellt utformade vår intervjuguide (se bilaga 1). Vi använde oss av halvstrukturerade intervjuer som Nilsson (2014) beskriver som ett tillvägagångssätt, där respondenterna ges möjlighet att ge bredare svar och där det inte finns några svarsalternativ.

Samtliga respondenter gavs samma frågor, vilket underlättade vidare analysarbete av materialet. Intervjuguiden skapades medvetet med öppna, breda frågor, just för att låta respondenten tala fritt och brett. Intervjuguiden används som en checklista för att säkerställa att all viktig information behandlas under intervjun (Kvale & Brinkmann 2014).

(21)

Sammanlagt utfördes fem intervjuer varav en pilotstudie som vi tidigare nämnt, vilken genomfördes via telefon. Vi valde att använda oss av pilotstudien i denna studie, då den insamlade datan var av bra kvalitet och relevant i förhållande till studiens syfte. Vid telefonintervjun deltog vi båda två, samtalet fördes med hjälp av högtalare på en telefon och samtalet spelades in med hjälp av ljudupptagare. Resterande fyra intervjuer valde vi att utföra genom att fysiskt träffa respondenterna, för att möjliggöra en tillitsfull och respektfull kommunikation, då vi är väl medvetna om att ämnet kan vara känsligt att prata om. Detta val reflekterade vi över efter vår genomförda pilotstudie, då vi bland annat uppmärksammade att vi vill ta del av respondenternas kroppsspråk, samt att det möjliggör för ett mer personligt intryck. Under dessa fyra intervjuer deltog vi båda två och tog ett genomgripande delat aktivt ansvar. Varje intervju pågick under 50-90 minuter. Vi var noggranna med att ge respondenterna tid att utförligt svara på våra frågor och vi tillät det vara tyst emellanåt för att inte stressa dem.

Vid de fyra intervjuerna där vi fysiskt träffade respondenterna, fick de själva bestämma vart intervjun skulle äga rum. Två intervjuer genomfördes hemma hos respondenterna, en annan på ett café och en intervju på respondentens arbetsplats.

Intervjuerna inleddes med att respondenterna delgavs information kring studiens syfte och frågeställningar, vilket Larsen (2009) beskriver som ett bra sätt att starta en intervju på.

Samtliga intervjuer spelade vi in med ljudupptagare på våra telefoner, därefter delade vi upp vår insamlade data och transkriberade hälften var snarast möjligt. Öberg (2015) skriver att transkriberingen bör göras snarast, för att inte glömma bort intrycken från intervjun. Vi valde att transkribera all insamlad data för att inte gå miste om någon relevant information.

4.6 Analysmetod

I analyserandet av det insamlade materialet har vi utgått från en grundläggande kvalitativ analys, som Lindgren (2014) beskriver utifrån tre nivåer. Den första nivån handlar om reduktion av data, att koda. I nivå två presenterar man data genom tematisering och under den tredje nivån gör man slutsatser och verifiering, en form av summering (Lindgren 2014). Tillsammans diskuterade vi fram 12 olika rubriker som var kopplat till vårt syfte. Vi kodade sedan det transkriberade materialet, genom att färgmarkera ord, citat och stycken som kunde placeras under de olika rubrikerna. Denna första nivå gjorde att vi kunde sortera och reducera vår råa data (Lindgren 2014). Under den andra nivån renskrev vi tillsammans vårt kodade material, för att skapa en bättre överblick. Utifrån denna överblick diskuterade vi sedan fram relevanta teman för vår studie. Några av de tidigare satta rubrikerna förändrades, slogs ihop eller togs bort.

Lindgren (2014) beskriver att denna nivå av analysen till stor del handlar om att urskilja och strukturera upp huvudmönstren i sitt material. Utifrån dessa huvudteman, kunde vi nu urskilja underkategorier bland de ord, citat och stycken som vi i det första steget kodat. I den tredje nivån för man samman sina resultat, summerar och drar slutsatser från dem (Lindgren 2014).

Vi färgkodade och namngav de underkategorier vi kunnat urskilja under våra huvudteman, utifrån varje respondent. Exempel på dessa underkategorier är fysisk aktivitet, mentala verktyg och goda professionella kontakter. Här kunde vi se att samma underkategorier fanns representerade hos varje respondent, vilket resulterade i de faktorer som vi presenterar i vårt

(22)

Svensson (2015) skriver att användandet av teorier i akademiska sammanhang, syftar till att på ett relativt abstrakt och tämligen sammanhängande sätt förklara, förstå samt beskriva företeelser. För att just förklara och begreppsliggöra det material som vi arbetat fram från våra intervjuer, analyserade vi det med hjälp av två begrepp och en form av teori. Tidigt i uppsatsprocessen kom vi i kontakt med återhämtningsbegreppet beskrivet av Topor (2004).

Under analyserandet av material och i litteratursökningar, kom vi i kontakt med Perskis (2006) beskrivning av faser i en individs återhämtningsprocess efter stressrelaterade sjukdomar. Efter att vi sammanställt resultatet lade vi till begreppet stigma kopplat till psykisk ohälsa, beskrivet av Goffman (2014) och Lundberg (2010). För att ytterligare fördjupa analysen, har vi tolkat resultatet utifrån avsnittet tidigare forskning.

4.7 Reliabilitet och validitet

Kvale och Brinkmann (2014) beskriver reliabilitet och validitet, där reliabilitet betyder att tillförlitligheten i en undersökning är trovärdig, oberoende vem som utför studien. Vi valde att utgå ifrån samma intervjuguide i samtliga intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) skriver vidare om forskareffekten, vilken kan vara svår att undvika. Med forskareffekten menar författarna att intervjupersonen bör vara medveten om att hens personlighet eller val av intervjufrågor kan komma att påverka respondenten. Vi försökte att i största möjliga mån undvika att påverka respondenterna, genom att utforma intervjuguiden med relativt stora och öppna frågor. Om det uppstod oklarheter gentemot oss eller respondenterna var vi noggranna med att förtydliga frågan eller att ställa följdfrågor för att klargöra och för att öka reliabiliteten.

Vi arbetade för att samtliga respondenter skulle ges samma möjligheter att tala fritt och öppet, därmed strävade vi efter en öppen roll och ett tillåtande förhållningssätt. Vi har använt oss av inspelningar för att kunna gå tillbaka och lyssna på resultatet, vilket vi anser varit till stor hjälp.

För att samtliga respondenter skulle ges samma förutsättningar och inte ha tid att inöva svar i förväg, valde vi att delge respondenterna intervjufrågorna först vid intervjutillfället. Vi har uppfattningen av att detta inte begränsade respondenterna i deras berättelser, utan att det bidrog till ett innehållsrikt material.

Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att validitet innebär giltighet, att man undersökt det som var avsikten att undersöka. Vidare ska argument vara hållbara, motiverade och åter kunna påvisa i vilka situationer empirin är giltiga. Under intervjuerna har vi genomgripande diskuterat och haft en kritisk blick gentemot våra egna texter för att behålla en hög grad av validitet. Vi anser att studiens syfte är undersökt och att metoden för vår studie är av relevans för sammanhanget. Vi valde att intervjua socialarbetare och deras väg tillbaka till arbetet efter att ha varit sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom, vilket är vårt syfte samt kopplat till det sociala arbetet. Intervjuguiden gemensamt med kompletterande följdfrågor och vårt praktiska genomförande styrker att vi undersökt vad som var avsett att undersöka. För att få en så tydlig och överensstämmande bild som möjligt var vi uppmärksamma för och noggranna med att bekräfta samt fråga om vi förstått respondenternas svar korrekt, för att hålla en hög validitet.

För att styrka argumenten ytterligare hade vi kunnat intervjua fler antal respondenter.

(23)

4.8 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2011) beskriver att det inom forskning finns vissa etiska krav gentemot forskaren, samt gentemot dess genomförande och inriktning. En stor och viktig del i forskningen är hur respondenter behandlas, vilket benämns som extern forskningsetik.

Samtidigt har forskaren ett etiskt ansvar gentemot forskningen och hela dess samhälle, vilket betecknas som intern forskningsetik.

Vetenskapsrådet (2011) beskriver att de individer som deltar i forskning, ska skyddas från att utsättas för fysisk eller psykisk åverkan, eller att utstå nedvärderande och kränkande handlingar.

Dessa externa etiska överväganden var något som vi reflekterade över och förhöll oss till. Både under urvalet av respondenter, samt under intervjuerna, framförde vi tydligt att vi är väl medvetna om att vårt valda ämne kan upplevas känslosamt och besvärligt att diskutera kring.

För att värna om att respondenterna skulle känna en trygghet i att delge sina berättelser, i positionen som intervjuperson och i relationen med oss som intervjuare, försökte vi ständigt bemöta respondenterna med respekt och förståelse. Innan insamlandet av sitt material, beskriver Vetenskapsrådet (2011) att man som forskare ska informera respondenterna om studiens syfte, deras rättigheter att de bland annat när som helst under processens gång kan avbryta sin medverkan. Forskaren ska inta samtycke från respondenterna, angående deras medverkan. Vi informerade tydligt samtliga respondenter kring detta. Av etiska aspekter har vi under samtliga delar av vår studie lagt stor vikt vid att garantera respondenterna anonymitet genom att utesluta personlig information i vårt resultat. Vi har namngett respondenterna andra namn och valt att inte delge arbetsplats eller var i Sverige de finns. Respondenterna har också informerats både skriftligt genom den första kontakten och muntligt vid intervjutillfällena, om att vår insamlade empiri endast kommer att användas i denna studie.

Vetenskapsrådet (2011) beskriver vidare att forskningen är mån om samhället och dess medborgare, genom de förbättringar som forskningen kan bidra till. Forskningen som utförs kan inriktas på huvudsakliga forskningsfrågor såsom livskvalitet, miljö och hälsa samt uppnå en god kvalitet. Vidare beskriver Vetenskapsrådet (2011) att en sämre intern forskningsetik kan uttrycka sig i användandet av felaktiga metoder eller att systematiskt utelämna avgörande observationer vilket kan leda till vetenskapliga brister. Vi har under hela studien försökt att använda oss av relevanta källor, för att öka vår kunskap kring forskningsprocessen och dess etiska frågor. Vi har diskuterat och reflekterat kring dessa etiska ställningstaganden. I valet av studiens ämne ser vi en tydlig relevans, där undersökningen kan bidra med information till samhället, inom socialt arbete och till enskilda individer.

Vetenskapsrådet (2011) beskriver att forskningsetisk problematik kan förklaras som en balansgång, där de externa och interna forskningsetiska frågorna jämförs. Arbetet med att fingera vissa uppgifter som respondenterna gav, för att inte röja deras identitet, diskuterade vi under hela processen med beaktande att inte utesluta information som är väsentligt för studiens resultat kopplat till syftet.

(24)

5. Resultat

I detta kapitel presenteras det resultat vi analyserat fram av det insamlade materialet. Resultatet redogörs med hjälp av rubrikerna hemgång och stresskollaps, gynnande personliga faktorer, hämmande personliga faktorer, gynnande faktorer utifrån respondenternas omgivning, hämmande faktorer utifrån respondenternas omgivning, gynnande faktorer kopplat till arbetet och hämmande faktorer kopplat till arbetet.

5.1 Hemgång och stresskollaps

Samtliga respondenter berättar att de i samband med sin sjukskrivning, och tiden därefter, har svårt att komma ihåg hur deras vardag såg ut och att beskriva deras mående. Alla respondenter återkommer till detta fenomen under intervjuernas gång och beskriver perioden som “suddig”.

Anna berättar:

Sen är det faktiskt svårt att svara på det här med, hur det känns under tiden. [...] Jag kommer inte ihåg så mycket och det är svårt att svara på signaler och tecken för det är det sista man tänker på.

[...] Men det kommer jag ihåg väldigt klart, sen är det, runt allt detta så är det väldigt, väldigt suddigt.

Ärligt så vet jag inte så mycket, jag kommer inte ihåg så mycket. Dagarna såg ungefär likadana ut.

Jag gjorde ingenting, jag sov inte, jag var inte vaken heller egentligen utan bara det var jobbigt.

(Anna)

Under samma period redogör samtliga respondenter att de var mycket ensamma. De beskriver att de inte hade ork eller energi att umgås med folk. Pia berättar:

Jag var nästan asocial, för man stängde ju in sig själv. Jag gjorde det i alla fall. [...] Jag orkade inte med människor, jag blev nästan lite folkskygg helt enkelt. Fast det var ju därför man gick ut i skogen också, för att man ville inte möta någon kanske. (Pia)

5.2 Gynnande personliga faktorer

I vårt framtagna material kan vi tydligt urskilja tre gemensamma faktorer som utifrån respondenterna själva har varit gynnande i den återhämtande processen. Samtliga respondenter nämner faktorerna fysisk aktivitet, mentala verktyg och att prioritera sig själva. Fyra av de fem respondenterna delger också att de vid någon tidpunkt under återhämtningsprocessen brukat olika former av läkemedel utskrivna av läkare.

5.2.1 Fysisk aktivitet

Pia redogör för att långa promenader och löpning i naturen underlättade hennes återhämtning.

Pia var den som hade flest fysiska symtom i samband med sin utmattning. Hon beskriver att rehabiliterande träning var viktigt för henne, då hon hade omfattande problematik med ryggen som också förvärrades i samband med stress. Resterande respondenter beskriver att deras fysiska aktivitet var promenader, de alla ansåg att frisk luft och att komma ut och röra på sig gynnade deras återhämtning. Britta beskriver:

(25)

Men jag vet ju också att det här, att ut och röra sig så sätter det igång huvudet liksom, det vet jag ju var mycket fokus i, själva behandlingen liksom. (Britta)

Gemensamt för Sofia, Malin och Anna var att de behövde rasta hunden, vilket de själva beskriver bidrog till att de regelbundet tog promenader.

5.2.2 Mentala verktyg

Alla respondenter redogör att de utvecklade och använde sig av olika former av mentala verktyg under sin återhämtande process. Pia beskriver att metoden mindfulness1 och avslappningsövningar låg till grund för hennes tankesätt. Hon berättar vidare att detta bidrog till ett förhållningssätt där hon kunde fokusera på att medvetet vara i nuet.

Det är ju då att man stannar upp, ofta är det ju tankarna som stressar en och oro och sånt där, ångest eller vad som helst. När det kommer något sådant där mörkt då, så stannar man upp, sen observerar man det som kommer, man tittar på det och sen accepterar man att nu kom den här tanken. Och sen släpper man den. Och i och med att man stannar upp, observerar och accepterar tanken och låter den passera, så liksom låter man den inte stanna kvar och börja bli ett nystan, att man börjar snöbolla upp det till en stor boll. Så blir det ingen stor affär av det, utan man bara låter det få vara. Och det får man ju liksom göra hela tiden. (Pia)

Malin berättar att hon använder sig av tankesätt som istället är inspirerat av meditation2.

Jo, men jag har ju med mig det här. Det har ju inte tagit över helt (skratt), men det här med att saker ordnar sig, att man kan förlita sig på Gud, eller universum eller vad det är då, som ser till att vi får det vi behöver bara vi ber om rätt saker. Det har jag ju fått med mig så mycket. Det kanske låter lite flummigt. (Malin)

Resterande respondenter, beskriver att de använde sig av mentala verktyg som de själva säger grundar sig i kognitiv beteendeterapi, förkortat KBT. Britta och Anna förklarar att de lärde sig hur de skulle använda verktygen, genom samtal med kurator. Britta berättar:

Jag tänker på KBT:n här nu liksom, när tankar kommer till en, hur man istället låter dom komma, istället för att slå bort det, att då trycks dom bara på ännu mer. Mycket såna ramsor, blir det i mitt huvud. (Britta)

Sofia beskriver att hon har en utbildning inom kognitiv beteendeterapi, vilket hon i sin återhämtande process kunde använda sig utav. Hon förklarar vidare att hon framförallt brukade gradera sin känsla av ångest, som ett verktyg för att kunna hantera den och på ett sätt mäta dess omfattning.

1Mindfulness innebär ”sinnesnärvaro”. Begreppet handlar om medveten närvaro, att vara närvarande i nuet, här och nu.

Mindfullness är en meditationsteknik och härstammar från buddhismen. Genom att vi medvetet är närvarande med våra tankar och känslor lär vi oss förstå hur vårt sinne påverkar oss(Nationalencyklopedin u.å.).

2Meditation är en form av mental avslappning, avspänningsteknik och kan beskrivas som en koncentration av uppmärksamheten. Meditation är ett samlingsnamn för olika tekniker i syfte att förändra sinnet (Geels u.å.).

References

Related documents

Göransson i denna tidskrifts sjunde häfte offentliggjort en uppsats angående infinite- simalkalkylens införande i skolan, u t i vilken uppsats han gjort mig den något

”Nu var det ju så att jag ville ju så mycket, men jag tror att jag fått mer hjälp för att komma tillbaka som jag gjort för att jag själv velat och varit påstridig annars hade

Mitt i allt detta finns badjao som i regel valt att fly istället för att strida.. De har också drabbats av ett nytt och tidigare okänt problem, nämligen

Detta antagande stöds av tidigare studier som visat på betydelsen av dels individens egna förväntningar och upplevelser om sina framtida möjligheter att komma tillbaka i arbete

Syftet med vår studie är att förstå idrottarens återhämtningsprocess från en långvarig idrottsskada tillbaka till idrotten. Utifrån vår studie har vi kommit fram till

(2015) visar att kvinnor har behov av information och stöd, under och efter behandling av bröstcancer samt hjälp med att komma tillbaka till livet.. Som exempelvis stöd till att

(2014) beskriver att patienter ibland upplever att vårdpersonalen har för låga förväntningar på deras rehabilitering, vilket leder till att patientens möjligheter till

»advocatus Diaboli», en mörkrets och det eviga stillaståendets re- presentant; och härvid har han bekämpat mig, icke så mycket för de åsikter j a g i tal och skrift