Under ytan
-En intervjustudie om barnmorskors erfarenheter av att handlägga vattenförlossning
Författare: Vivian Shekh och Carolina Simonsson
Handledare: Lena Lendahls
Magisteruppsats
Sammanfattning
Bakgrund: Idag är det endast ett fåtal kliniker som erbjuder
vattenförlossning i Sverige. Vattenförlossning innebär att kvinnan är omgiven av vatten och föder fram barnet helt under vattenytan. Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att handlägga vattenförlossning.
Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med legitimerade barnmorskor som hade erfarenhet av att handlägga vattenförlossning. Materialet analyserades genom en kvalitativ
innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier bildades: förändringar av lokala och nationella riktlinjer, utbildning och kunskap om vattenförlossning, arbetsmiljön vid förlossning i vatten, kvinnors rätt till ett informerat val, vattnets effekt på förlossningsförloppet och barnmorskors arbete i samband med vattenförlossning. Vattnet hade en avslappnande och smärtlindrande effekt på förlossningsarbetet. Arbetsmiljön uppfattades som lugn och harmonisk även om ergonomin ibland var en utmaning. Barnmorskorna efterfrågade mer kunskap kring vattenförlossning samt att de gravida kvinnorna skulle få mer information om valmöjligheter kring hur de vill föda. Det fanns tydliga riktlinjer på klinikerna där barnmorskorna arbetade om vilka kriterier som behövs uppfyllas för att få föda i vatten. Slutsats: Alla barnmorskor som deltog i studien var positiva till vattenförlossning. Det finns inga hinder till att erbjuda förlossningar i vatten om den födande kvinnan är frisk med en normal graviditet.
Nyckelord: barnmorska, vattenförlossning och erfarenhet
Abstract
Background: Today it is only a few clinics in Sweden that offer women to give birth in water. Water birth means that the women giving birth is surrounded by water and delivers the baby under the surface. Aim: To describe midwifes experiences of handling water birth, Method: Qualitative semi structured interviews with legitimized midwifes with experience of handling water birth. The material was analysed through a qualitative content analysis. Result: Six categories was made changes in local and national guidelines,education and knowledge about water birth, the working environment during water birth, women’s informed choice, effects of the water during birth and midwife’s work during water birth. The water had a relaxing and pain-relieving effect. The work environment was calm and harmonious even if the ergonomic sometimes could be a struggle.
Knowledge about water birth and more information to the women giving birth was two desires that the midwifes expressed during the study. There were clear guidelines in the clinics where the midwifes worked about what criteria’s that had to be fulfilled for the women to be able to give birth in the water. Conclusion: All the midwifes that participated had a positive attitude about water birth. There are no obstacles to offer a healthy woman with a normal pregnancy to give birth in the water.
Keywords: midwife, water birth and experience
Tack
Författarna vill framföra ett stort tack till samtliga barnmorskor som ställt upp och medverkat med sina erfarenheter.
Författarna vill även rikta ett stort tack till Lena Lendahls för god handledning.
Vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete som fortlöpt genom hela studien.
Carolina Simonsson Vivian Shekh
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 1
2.1 Historik 1
2.2 Vattenförlossning 2
2.2.1 Kriterier 2
2.2.2 Maternella och neonatala perspektiv 3
2.3 Barnmorskors förhållningssätt 4
2.4 Handläggning av vattenförlossning 5
3 Teoretisk referensram 5
4 Problemformulering 6
5 Syfte 6
6 Metod 7
6.1 Metodval 7
6.2 Urval 7
6.3 Datainsamling 8
6.4 Dataanalys 9
7 Etiska aspekter 10
8 Resultat 10
8.1 Förändringar av lokala och nationella riktlinjer 12 8.2 Utbildning och kunskap om vattenförlossning 13
8.3 Arbetsmiljön vid förlossning i vatten 15
8.4 Kvinnors rätt till ett informerat val 16
8.5 Vattnets effekt på förlossningsförloppet 17
8.6 Barnmorskors arbete i samband med vattenförlossning 19
9 Diskussion 22
9.1 Metoddiskussion 22
9.2 Resultatdiskussion 25
9.2.1 Trygghet för de födande kvinnorna vid vattenförlossning 25
9.2.2 Barnmorskans stöd och vägledning 25
9.2.3 Vattnet ger smärtlindring 26
9.2.4 Utmaningar i badet 27
9.2.5 Information om vattenförlossning till den födande kvinnan 27
9.2.6 Okunskap bidrar till rädsla 28
9.2.7 Vikten av andra professioners kunskap 28
10 Slutsats 29
11 Förslag till fortsatt forskning 30
1 Inledning
Enligt dagens forskning finns det inga skäl att avråda från vattenförlossning (Ulfsdottir & Carlsson, 2020). Många barnmorskor och obstetriker känner sig dock osäkra på om vattenförlossning innebär en större risk för barnet än vid normalförlossning (Ulfsdottir, 2016). Det kan finnas stora skillnader mellan regionerna i Sverige gällande vattenförlossning där troligtvis resurser och vårdtraditioner spelar in (Socialstyrelsen, 2015).
2 Bakgrund
2.1 Historik
Vattenbad har använts i århundraden för att uppnå avslappning och smärtlindring och användes redan i det antika Grekland och Egypten. Den första dokumenterade förlossningen i vatten skedde i Frankrike 1803
(Garland, 2017). I vår nutida historia började intresset för vattenförlossningar i Sovjetunionen på 1960-talet. Barnmorskan och visionären Igor Tjarkovskij intresserade sig för hur vatten kan påverka både den födande kvinnan och det nyfödda barnet. Han menade att vatten ökar den fysiska potentialen och att det är skonsamt för barn att få födas från vatten till vatten (Sidenbladh, 1982). I Sverige förekom det vattenförlossningar på sjukhus fram till en incident som inträffade år 1993. Under en hemförlossning aspirerade barnet badvattnet och avled efter förlossningen. Enligt det vetenskapliga rådet i neonatologi var dödsorsaken postasfyktisk encefalopati, i kombination med aspirationen av badvattnet. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd menade dock att det inte gick att fastställa att aspirationen av badvattnet var orsaken till att barnet dog (Vårdfokus, 1997).
Idag är det endast ett fåtal kliniker som erbjuder vattenförlossning i Sverige (Lindgren, Rehn & Wiklund, 2019; Ulfsdottir & Carlsson, 2020).
2.2 Vattenförlossning
Vattenförlossning innebär att en kvinna är omgiven av vatten och att hon föder fram barnet helt under vattenytan (Lindgren, et al., 2019; Ulfsdottir &
Carlsson, 2020).
2.2.1 Kriterier
Det är endast friska kvinnor med förväntad normal förlossning som tillåts att föda i vatten (Ulfsdottir & Carlsson, 2020). Normal förlossning innebär att det är enkelbörd, graviditetslängd över 37+0 – 41+6 veckor, inga medicinska riskfaktorer, att värkarbetet startar spontant, förloppet fortskrider utan
komplikationer och att barnet väntas födas spontant i huvudbjudning (Socialstyrelsen, 2001). Ytterligare ett krav är att progressen är normal och att fosterljuden inte avviker. Några kontraindikationer är mekoniumfärgat fostervatten, maternell feber och behov av epiduralanestesi (EDA) eller andra farmakologiska smärtlindringsmetoder. Opioider har förmågan att hindra barnets dykreflex vilket kan orsaka ökad risk att barnet aspirerar vattnet (Nutter, Shaw-Battista, & Marowitz, 2014). Tidigare fanns det vissa begränsningar i att låta kvinnor bada efter vattenavgång på grund av infektionsrisken. Det har dock inte påvisats att det skulle finnas en ökad infektionsrisk med bad efter vattenavgång med klart fostervatten (Eckert, Turnbull & Maclennan 2001).
2.2.2 Maternella och neonatala perspektiv
Vattnet kan ge en lugnande effekt och hjälper kroppen att koppla av mellan värkarna under förlossningsarbetet vilket i sin tur lindrar både smärta och oro. En förklaring till detta kan vara att kroppens adrenalinutsöndring minskas vilket stimulerar frisläppningen av oxytocin och endorfiner (Maude
& Foureur, 2007). En annan förklaring till vattnets smärtlindrande effekt kan vara att det varma vattnet hämmar smärtimpulser i ryggmärgen med
hänvisning till grindteorin (Melzack & Wall 1996). När stressnivåerna minskar vid vattenbad kan det ge en positiv effekt på värkarbetet. De kvinnor som badar under värkarbetet har ofta ett kortare öppningsskede än de som inte badar. Det har även visat sig att behovet av EDA minskar (Cluett,
Burnes, & Cuthbert, 2018). Vattnet bildar också en egen sfär där den födande kvinnan kan få känna att hon har kontrollen över sitt eget förlossningsförlopp (Maude & Foureur, 2007).
Det finns idag tusentals vattenförlossningar som har kartlagts i retrospektiva studier där det inte framkommit några skillnader i förekomst av infektioner, behov av neonatalvård eller lägre Appgar-poäng mellan de barn som är födda i vatten och de som inte är det. Efterbördsskedet kan också ske i vatten och vid framfödandet av placenta har det inte påvisats några ökade risker för stora blödningar eller placentaretention (Nutter et al., 2014; Ulfsdottir, Salvstedt & Georgsson, 2020). Forskningen kring vaginalbristningar vid vattenförlossning redovisar olika resultat. Det finns studier som inte kan påvisa några direkta skillnader på förekomsten av vaginalbristningar vid vattenförlossning i jämförelse med normal förlossning på land (Henderson et al., 2014; Eckert, Turnbull, & Maclennan, 2001). Studien av Menakaya, Albayati, Vella, Fenwick & Angstetra (2013) beskriver dock en ökning av vaginalbristningar vid förlossning i vatten.
Vissa studier menar att riskerna för andningsstörning är något större vid vattenförlossningar än hos de som föds i ”luft”. Andningsstörningar beror troligtvis till stor del på aspirationen som kan ske under framfödandet. Det finns även en ökad risk för att navelsträngen kan gå av vid vattenförlossning och detta sker troligtvis då barnet förs upp till vattenytan då det kan bli en dragning i navelsträngen om den är kort och vattnet är djupt (Nutter et al., 2014; Henderson et al., 2014).
2.3 Barnmorskors förhållningssätt
Det engelska ordet för barnmorska ”midwife” betyder ”med kvinna” vilket belyser hur relationen mellan en barnmorska och kvinna bör vara. Det är av största vikt att vara öppen för en kvinnas situation och att som barnmorska vilja ta del av denna. Detta förhållningssätt ger möjlighet att identifiera och förstå vilka behov samt önskningar som finns (Lundgren & Berg, 2016).
Maude och Foureur (2007) förklarar i sin studie att barnmorskors närvaro och stöd bidrar till avslappning trots rädsla hos kvinnor. Det är viktigt att en relation byggs upp för att stärka en kvinna så att hon kan bevara kontrollen (a.a). Det står även skrivet i barnmorskeprofessionens etiska kod
International Confederation of Midwes (ICM) att ett personcentrerat förhållningssätt ska utövas där respekt och delaktighet innefattas (ICM, 2008). I en studie av Lewis et. al (2018) beskriver barnmorskor att vattenförlossning bidrog till att kvinnor stod i fokus och att de upplevdes vara avslappnade. De barnmorskor som deltog i studien uppskattade att bistå födande kvinnor vid vattenförlossning (a.a).
2.4 Handläggning av vattenförlossning
Barnmorskor som ska handlägga vattenförlossning bör få introduktion av de barnmorskor som har erfarenhet av detta (Lindgren et al., 2019).
Kvinnor som önskar att föda i vatten ska få god information om vad detta innebär, både fördelar och nackdelar. De uppmanas att avvakta med badet tills de är i aktiv fas (Ulfsdottir, 2016). Badet kan kombineras med
akupunktur, lustgas och sterila kvaddlar men inte med EDA eller opiater (Socialstyrelsen, 2015). Temperaturen i vattnet bör inte överstiga 37,5 grader på grund av att barnets hjärtfrekvens kan öka om varmare vatten används. Fosterljuden ska avlyssnas enligt riktlinjer och detta kan utföras med en vattentålig doptone eller en lång trätratt som även kallas för Pinards stetoskop. Det finns även möjlighet att koppla kardiotokografi (CTG) yttre eller inre registrering (Lindgren, et al., 2019; Ulfsdottir, 2016; Nutter et al., 2014).
Det är viktigt att barnet föds från vatten till vatten, med detta menas att när barnets huvud föds fram får det först inte komma i kontakt med luft för att sedan födas i vattnet. Risken är att barnet aspirerar badvattnet (Lindgren, et al., 2019). Risken är dock minimal om barnets huvud föds fram under vatten (Lindgren, et al., 2019). Om barnet skulle komma i kontakt med luft under utdrivningsfasen ska resten av framfödandet utföras i luft. Under en
vattenförlossning hålls inte perinealskydd i samma utsträckning utan istället används muntlig kommunikation för att guida kvinnan (Nutter et al., 2014).
3 Teoretisk referensram
Midwifery Model of Care (MiMo) är en barnmorskemodell för vård med kvinnan i fokus under förlossning och består av tre delar; en ömsesidig relation, förlossningsfrämjande miljö och grundad kunskap.
I den ömsesidiga relationen bör barnmorskan vara närvarande, bekräftande, tillgänglig och delaktig. Genom att barnmorskan främjar en lugn, rofylld och säker miljö så kan det underlätta kvinnans födande.
Den födande kvinnan upplever då tillit samt säkerhet vilket gör att hon kan slappna av under förlossningsprocessen. För att barnmorskan ska kunna möta den födande kvinnan krävs grundad kunskap och färdigheter. Olika former av kunskap finns så som erfarenhetsbaserad och teoretisk samt kvinnans egen kunskap (Berg, Olofsdottir, & Lundgren, 2012).
4 Problemformulering
Det finns många barnmorskor och obstetriker som känner sig osäkra på riskerna och handläggningen vid vattenförlossningar. Ämnet
vattenförlossning behöver belysas ytterligare och specifikt att det inte föreligger någon större risk för vare sig kvinnan eller barnet så länge det är en förväntad normal förlossning (Ulfsdottir, 2016). Författarna vill genom denna studie uppmärksamma att det inte längre finns något slags förbud eller avrådan från att föda i vatten idag även om det är få förlossningskliniker som erbjuder vattenförlossningar (Socialstyrelsen, 2015). För att kunna uppfylla kvinnans önskemål om att föda i vatten behöver barnmorskan ha rätt kunskap och arbeta evidensbaserat (Berg et al., 2012).
5 Syfte
Syftet med studien var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att handlägga vattenförlossning.
6 Metod
6.1 Metodval
För att besvara syftet genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer vilket innebär att intervjupersonerna kunde berätta så mycket som möjligt utan att ledas av författarna (DiCicco-Bloom & Crabtree, 2006; Lundman &
Hällgren- Graneheim, 2012). Den kvalitativa metoden är en lämplig metod för att kunna förstå en människas verkliga erfarenhet (Hsieh & Shannon, 2005).
6.2 Urval
Ett bekvämlighetsurval användes, detta urval bygger på vilka
intervjupersoner som ligger närmast till hands att väljas och vad som är passande för författarna (Lundman & Hällgren- Greneheim, 2012).
Inklusionskriterierna var att intervjupersonerna skulle vara legitimerade barnmorskor och ha handlagt minst en förlossning i vatten samt förstå och tala det svenska språket. Författarna har varit i kontakt med
verksamhetschefen på en förlossningsklinik i södra Sverige där
vattenförlossningar varit förekommande under många år. Verksamhetschefen vid berörd klinik informerades över mejl samt brev och gav sedan sitt
skriftliga samtycke till studien. Författarna skickade informationsbrev till enhetschefen som sedan mejlade ut det till barnmorskorna på kliniken.
Informationsbrevet beskrev syftet med studien samt hur den skulle genomföras. Information om studien publicerades även på Facebook i en grupp för endast legitimerade barnmorskor och barnmorskestudenter med 6 016 medlemmar. De deltagare som var intresserade kontaktade författarna via messenger och/eller mejl.
Barnmorskorna som uppfyllde inklusionskriterierna och önskade att delta i studien både från kliniken samt de som fått information via sociala medier lämnade sitt telefonnummer eller mailadress. Därefter kontaktade författarna intervjupersonerna för att bestämma tid och plats för intervjun. Samtliga intervjupersoner fick fylla i ett skriftligt samtycke som de sedan skickade tillbaka till författarna. Författarna fick även ett muntligt samtycke av intervjupersonerna i samband med att intervjun genomfördes.
6.3 Datainsamling
Materialet inhämtades genom intervjuer med åtta legitimerade barnmorskor.
När en händelse ska beskrivas med egna ord är det fördelaktigt att en
intervjuguide används för att hålla deras berättelser inom ämnet (Lundman &
Hällgren- Graneheim, 2012). Samtliga intervjuer genomfördes under intervjupersonernas lediga tid över telefon. Den frågan som öppnade upp intervjun var ”Berätta om dina erfarenheter av att förlösa kvinnor i vatten?”. Stödfrågor användes sedan för att få så mycket information som möjligt om barnmorskans erfarenheter. Båda författarna genomförde
intervjuerna tillsammans, den ena var huvudansvarig för intervjun medan den andra antecknade. Intervjuerna spelades in med mobiltelefoner och tog ungefär 20–60 minuter. Inspelningarna sparades ner på ett USB-minne och därefter transkriberades de ordagrant. Kodlista och skriftliga samtycken förvarades digitalt. Det var enbart författarna som hade tillgång till materialet under pågående studie.
6.4 Dataanalys
Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Den kvalitativa innehållsanalysen används för att beskriva variationer i textens innehåll, där fokus läggs på att identifiera skillnader och likheter. Båda författarna läste igenom intervjuerna noggrant som sedan delades in i meningsbärande enheter. De meningsbärande enheterna kondenserades till kortare text utan att förlora det centrala i innehållet. Efter kondenseringen abstraherades texten till koder vilket beskriver innehållet och var till hjälp för författarna att tänka igenom likheter och skillnader som sedan kunde delas in i kategorier och eventuella underkategorier. Kategorierna är det som sedan blev studiens resultat och diskuteras i en resultatdiskussion (Lundman & Hällgren-
Graneheim, 2012). I tabell 1 nedanför finns exempel på hur analysprocessen gått till.
Tabell 1. Exempel av analysprocessen.
Meningsenhet Kondenserad meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
”Det upplevdes som att man gick emot riktlinjerna ibland vilket såklart kändes tufft” (1)
Upplevdes som att man gick emot
riktlinjerna vilket såklart kändes tufft
Förbud, riktlinjer
Socialstyrelsens avrådan
Tydliga PM
Förändrin gar av lokala och nationella riktlinjer
7 Etiska aspekter
Ansökan om etisk prövning har genomförts i form av en skriftlig ansökan till Etikkommitté Sydost. Deras utlåtande EPK 659–2020 visade att de inte hade några invändningar mot att studien genomfördes som en planerad
magisteruppsats med registrering och/eller publicering i Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVA). Det finns en lag om etikprövning av forskning som inriktar sig på att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet (Sveriges riksdag, 2019).Intervjupersonerna blev informerade om att deras deltagande i undersökningen var frivillig och om deras rätt att lämna sitt deltagande när som helst utan ytterligare
förklaring. Författarna delgav ett underlag så kallat informerat samtycke som innebär att deltagandet till studien grundar sig på tydlig och utförlig
information. Informationen som gavs var enkel, kort, hade ett begripligt språk samt innehöll inte något som kunde uppfattas som påtryckning (Etikprövningsmyndigheten, 2020). Intervjuerna spelades in och varje intervjuperson fick en egen kod istället för namn i materialet. Information lämnades till deltagarna om hur de kan ta del av studien när den är slutförd.
Efter slutförd och godkänd studie kasserades allt material som skulle kunna identifiera någon av intervjupersonerna.
8 Resultat
Resultatet presenteras utifrån sex kategorier: Förändringar av lokala och nationella riktlinjer, utbildning och kunskap om vattenförlossning, arbetsmiljön vid förlossning i vatten, kvinnors rätt till ett informerat val, vattnets effekter på förlossningsförloppet och barnmorskors arbete i samband med vattenförlossning, (se tabell 2).
Flera underkategorier bildades som i sin tur skapade kategorierna. Den siffra som presenteras efter citaten i resultatet beskriver vilken intervju citatet är taget ifrån.
Tabell 2. Underkategorier och kategorier.
Underkategori Kategori
Socialstyrelsens avrådan Förändringar av lokala och nationella riktlinjer
Tydliga PM
Mer utbildning efterfrågas Utbildning och kunskap om vattenförlossning
Barnmorskor med erfarenhet lär upp de mindre erfarna
Okunskap leder till rädsla och osäkerhet
Tillgång till utrustning Arbetsmiljön vid förlossning i vattnet
Alternativa arbetsställningar hindrar inte vattenförlossning
Lugn och harmonisk stämning i förlossningsrummet
Svårt att hålla perinealskydd Otillräcklig information om möjligheten till att föda i vatten
Kvinnors rätt till ett informerat val Information om vattenförlossning
under graviditet
Varmt vatten kan vara avslappnande och smärtlindrande
Vattnets effekt på förlossningsförloppet Tyngdlösheten i vatten underlättar
rörelse
Födande kvinnors autonomi och integritet
Färre stora bristningar vid vattenförlossning
Närvaro och stöd Barnmorskors arbete i samband med vattenförlossning
Undersökningar i vattnet Färre interventioner
Efterbördsskedet kan ske i vatten
8.1 Förändringar av lokala och nationella riktlinjer
Flera barnmorskor berättade att före incidenten som inträffade 1993 då ett barn dog vid en vattenförlossning födde kvinnor i vatten mycket oftare, på många kliniker fanns det badkar som var ämnat för detta. Det fanns
Promemoria (PM) med lokala riktlinjer som följdes med vilka kriterier som skulle uppfyllas vid vattenförlossning. ”Vi åkte till England för att lära oss mer om vattenförlossningar, detta var år 1993. Incidenten där barnet dog under en vattenförlossning inträffade några månader senare och förändrade allt” Barnmorska 3.
Socialstyrelsen avrådde från vattenförlossningar nationellt och klinikerna plockade bort sina badkar. Enligt flera barnmorskor var klinikernas PM inte längre aktuella och istället skrevs det dit att vattenförlossningar var
förbjudna. Många barnmorskor uttryckte att även om de förstod att förlossningen skulle gå bra vågade de oftast inte låta kvinnan vara kvar i badkaret då det var dags för utdrivningsskedet. Några barnmorskor berättade dock att de kvinnor som väldigt gärna ville föda i vatten ändå fick göra det trots avrådan från Socialstyrelsen.
Flera barnmorskor förklarade då att de kvinnor som fött oplanerat i vatten inte hade velat gå upp ur badet under förlossningsprocessen. ”Det upplevdes som att man gick emot riktlinjerna ibland vilket såklart kändes tufft”
Barnmorska 1.
Flera barnmorskor menade att när Socialstyrelsen sedan släppte på avrådan om vattenförlossningar stod det fortfarande i flera klinikers riktlinjer att de inte kunde erbjuda förlossning i vatten. De uttryckte också vilken skillnad ny forskning kunde göra och att detta har påverkat så att det idag finns tydliga PM gällande vattenförlossningar. Det finns dokumenterat vilka kriterier som måste uppfyllas för att en kvinna ska få föda i vatten, så som inga tidigare sjukdomar, normal graviditet och spontan värkstart. En barnmorska uttryckte vikten av att respektera de riktlinjer som finns. ”Om något skulle hända under en vattenförlossning är det så lätt att man pekar på att det är vattnets fel och att det blir ett nytt förbud” Barnmorska 8.
En annan barnmorska menade dock att klinikens PM ibland kunde bli ett hinder för de kvinnor som väldigt gärna ville föda i vatten. Det kunde handla om en helt frisk kvinna med normal graviditet men som på grund av
induktion inte fick avsluta sin förlossning i vatten. Samma barnmorska poängterade dock att det alltid gick att diskutera dessa gränsfall med ansvariga läkare om en kvinna hade en stark önskan att föda i vatten.
8.2 Utbildning och kunskap om vattenförlossning
Innan de nya riktlinjerna började användas och utbildningarna kom igång så var det en del barnmorskor som kände sig osäkra och rädda för att handlägga en förlossning i vatten.
”Det är som med den trojanska hästen, att du långsamt närmar dig målet, då blir det en normalitet och slutligen även en acceptans” Barnmorska 8.
Några barnmorskor berättade att de fått ny kunskap om vattenförlossning genom att de deltagit i olika utbildningsdagar. Utbildningsdagarna kunde handla om att de skulle träna på att lyfta upp varandra ur badkaret på ett snabbt och effektivt sätt om en nödsituation skulle vara framme. De fick även lära sig bedöma blodmängd genom att hälla i färgad vätska i vattnet.
Majoriteten av alla barnmorskor uttryckte att utbildning och kunskap om vattenförlossning har gjort en stor skillnad på ett positivt sätt. ”Nu tror jag att de flesta känner att de klarar av att handlägga en vattenförlossning. Det finns alltid någon som kan hjälpa kvinnan som vill föda i vatten”
Barnmorska 1.
Enligt flera barnmorskor inhämtades mest kunskap genom att de med erfarenhet av vattenförlossningar delade med sig till de oerfarna. Flera barnmorskor pratade om att alla professioner inom förlossningsvården borde få tillgång till mer kunskap och utbildning om vattenförlossningar. När inte alla hade tillräcklig kunskap om vattenförlossning påverkade detta enligt en av barnmorskorna också att personalen hade för stor makt gällande vilka kvinnor som fick erbjudande om att föda i vatten eller inte.
”Alla har inte handlagt en vattenförlossning ännu och jag tror att vi behöver mer utbildning i det. Vissa känner sig trygga med det och andra inte. Man ska ha ett ganska stort egenintresse och verkligen försöka hänga med någon annan som förlöser i vatten för att få lära sig” Barnmorska 2.
8.3 Arbetsmiljön vid förlossning i vatten
Flera barnmorskor beskrev arbetsmiljön vid vattenförlossningar som lugn och harmonisk. En barnmorskas erfarenhet var att det kunde bli varmt och svettigt vid vattenförlossning men såg inte det som ett problem.
”Allt går att lösa så länge kvinnan får det som hon önskar, man får väl öppna ett fönster” Barnmorska 8.
Flera barnmorskor beskrev att det fanns ett stort badkar specialkonstruerat för vattenförlossningar. Det stora badkaret var höj och sänkbart, det hade även en djupare sida samt en grundare så kvinnan kunde komma närmare ytan vid exempelvis avlyssning av fosterljud. Alla barnmorskor har beskrivit att badkaren hade ett speciellt avlopp som gjorde att blodkoagler inte skulle kunna orsaka ett stopp samt att det inte kunde komma upp bakterier. Detta avlopp gjorde också att det gick fort om man skulle behöva tömma ut vattnet i en nödsituation. De berättade även att det fanns lyfthjälpmedel om det skulle uppstå en situation där kvinnan var tvungen att komma upp från badkaret men inte kunde hjälpa till själv. Badkarets höga kanter gjorde att flera barnmorskor hade svårt att hitta rätt position för att kunna ta emot barnet på bästa sätt.
”Det kan vara svårt att nå ner i badkaret ibland. Ofta har man väldigt ont i ryggen dagen efter en vattenförlossning så det hade varit svårt att göra det dagligen. Jag tycker dock att det är värt det för det brukar bli så fint”
Barnmorska 2.
Flera barnmorskor uttryckte även att det ibland kunde vara svårt att hålla perinealskydd vid vattenförlossning dels på grund av att det ibland var svårt att nå fram, dels för att vattnet kunde skymma sikten.
Kvinnan fick ofta då själv hålla tillsammans med barnmorskan och det blev mer av ett samarbete mellan de två. En barnmorska som handlagt
vattenförlossningar sedan många år tillbaka berättade att ergonomin påverkades mycket av vilken förlossningsställning kvinnan hade i vattnet.
Det var enligt denna barnmorska enklast om kvinnan stod på knä vid framfödandet för att kunna ta emot barnet på bästa sätt. En del barnmorskor uttryckte dock att ergonomin inte var ett hinder vid vattenförlossning utan att de även annars uppmuntrade till alternativa förlossningsställningar så som stående eller sittande på pall. ”Jag tycker det är bra att jag också rör mig och att arbetet inte blir så statiskt utan mer flexibelt.” Barnmorska 1.
8.4 Kvinnors rätt till ett informerat val
Enligt flera barnmorskor erbjuds kvinnorna ingen information under graviditeten om möjligheten till vattenförlossning. De påtalade kvinnans rättighet till ett informerat val om hur hon ville föda sitt barn. Trots bristen på information var det kvinnorna som sökte sig till kliniker där de kunde få föda i vatten. Flera barnmorskor menade att kvinnorna troligtvis får mycket information från internet men även av varandra. ”Om du haft en fantastisk förlossning i vatten så berättar du kanske vidare om den och fler blir intresserade ” Barnmorska 3.
Alla barnmorskor var överens om att gravida kvinnor borde få mer information på mödrahälsovården (MHV) om just vattenförlossning. De menade att det är på MHV som födelseplanen utformas. Visionen hos en av de barnmorskor som deltagit i studien var att det skulle finnas mer
förlossningsförberedande kurser där information om även vattenförlossning kunde ingå.
”Det är så viktigt att redan under graviditetenträna på andning och avslappning. Jag tror att det med fördel kunde ha gjorts i vatten”
Barnmorska 1.
Ett av de största problemen enligt flera barnmorskor var att vattenförlossning varit uteslutet för många förlossningskliniker under så många år att det inte fanns tillräckligt med information och kunskap idag.
Enligt flera barnmorskor i studien borde alla kvinnor som enligt riktlinjerna får föda i vatten erbjudas detta men aldrig övertalas till något. ”Det krävs information för att den födande kvinnan ska kunna ta ett beslut som hon är nöjd med” Barnmorska 4.
8.5 Vattnets effekt på förlossningsförloppet
Flera barnmorskors erfarenhet var att förlossningssmärtan hos en del kvinnor lindrades i vatten troligtvis på grund av att de blev mer avslappnade. De uppfattade att kvinnorna blev lugna och trygga i vattnet vilket också enligt barnmorskorna främjar produktionen av oxytocin. De menade även att behovet av smärtlindring minskades vid vattenförlossning. ”Det varma vattnet som omsluter henne i badkaret, blir som att ha en värmekudde runt hela kroppen” Barnmorska 2.
En del kvinnor kunde röra sig lättare i vatten då de var avslappnade enligt flera barnmorskor. Detta kunde vara en stor fördel under förlossningen då det behövdes bytas position oftare för att främja barnets nedträngning i bäckenet.
Barnmorskornas uppfattning var att vattnet kunde bära den födande kvinnan så hon inte kände sig så stor och tung.
Ytterligare en av vattnets effekter var att de kvinnor med förlossningsrädsla uppfattades som mindre rädda då de födde i vatten enligt en annan
barnmorska. ”Min erfarenhet är att kvinnor som är rädda ofta slappnar av bättre i vatten än på torra land vilket gör att de får ett lugnare
förlossningsförlopp” Barnmorska 3.
Flera barnmorskor var eniga om att födande kvinnor inte borde lägga sig i badet för tidigt under förlossningen, erfarenheten var då att värkarbetet kunde ta en tillfällig paus. De fick då gå upp ur badet en stund och sedan lägga sig i vattnet igen när värkarbetet blivit mer regelbundet enligt en barnmorska. Barnmorskorna beskrev det som en slags total avslappning av kroppen som gjorde att förloppet kunde bromsas upp. Några barnmorskor beskrev att vid vattenförlossning fick de flesta kvinnor mer makt och kontroll över sitt födande. När kvinnan födde utan att barnmorskan la sig i förloppet kallades detta för ”hands off”. En av barnmorskorna ansåg sitt arbete som lyckat om kvinnan fått föda av egen kraft i vattnet. Flera barnmorskor menade att kvinnan fick mer fysisk distans till barnmorskorna under förlossningen tack vare vattnet och blev stärkt av känslan att få föda själv.
”Kvinnan är fredad på något sätt vilket också gör henne mer avslappnad.
Hon har sitt eget utrymme, där inte vi personal håller på i onödan utan hon får vara i ifred. Sidorna runt badkaret gör att man nästan har sitt eget rum att föda i” Barnmorska 1.
De var även eniga kring att de kvinnor som valde att föda i vatten ofta fick mindre allvarliga bristningar. Några barnmorskor menade att det kanske var för att vattnet bidrog till att perineum var konstant varm och fuktig under förlossningen.
Andra barnmorskor pratade om att kvinnor som kunde föda i vatten hade en minskad risk att få större bristningar generellt eftersom det var en förväntad normal förlossning. En barnmorska pratade om att det minskade antalet bristningar även kunde bero på att kvinnor kände sig mer trygga i vattnet.
”Kvinnan föder med sin kropp på ett annat sätt i vatten.
Barnmorskan behöver ej forcera så ofta utan jag har bara stått vid sidan om och lagt på en stöttande hand” Barnmorska 7.
En annan barnmorska höll med ovanstående om att kvinnors närvaro vid vattenförlossning kunde påverka bristningarna positivt. ”Kvinnan är mer med i sin förlossning och inte är lika rädd, nervös eller panikslagen. Går lugnt och fint och detta minskar bristningar generellt” Barnmorska 5.
8.6 Barnmorskors arbete i samband med vattenförlossning
Enligt alla barnmorskor inleds arbetet vid en vattenförlossning med att vattnet i badkaret förbereds enligt riktlinjerna. När en kvinna låg i badet fick hon inte under några omständigheter lämnas ensam utan en barnmorska eller partner/anhörig skulle vara kvar hos henne. Enligt flera barnmorskor hände det ibland även att kvinnors partner badade, stöttade och gav massage. En del barnmorskor uttryckte att behovet av en barnmorskas konstanta närvaro på salen vid vattenförlossning var mindre än vid förlossningar i luft. ”…kvinnan och hennes partner gör ett fantastiskt jobb nästan helt själva” Barnmorska 4.
Några barnmorskor påtalade dock vikten av att fortsätta vägleda samt arbeta stöttande under förlossningsprocessen och inte lämna en kvinna i för stor utsträckning trots att hennes partner var närvarande.
”Jag använder mig av precis samma stödtekniker som barnmorska då kvinnan är i vatten som om hon skulle vara utanför badet och då är närvaro en viktig del” Barnmorska 6.
Den smärtlindring som enligt flera barnmorskor kunde erbjudas under en vattenförlossning var exempelvis lustgas, akupunktur och sterila kvaddlar.
Fosterljuden avlyssnades med en vattentålig doptone, men det fanns även på vissa kliniker möjlighet till trådlös CTG. Alla barnmorskor berättade att om det skulle behövas kontinuerlig CTG var det kanske inte längre motiverat med en förlossning i vatten. De påtalade även att samma sak gällde om någon slags intervention behövde genomföras. Deras erfarenhet var att förlossningar i vatten gjorde att de blev mer avvaktande med interventioner.
”…känns onaturligt att ta upp en kvinna från badet när hon trivs där, man tänker efter en extra gång innan man gör någon kanske onödig intervention”
Barnmorska 2.
En barnmorska påpekade vikten av att vattnet inte fick bli för varmt på grund av ökad risk för takykardi. Även vaginalundersökningar kunde enligt alla barnmorskor utföras i badet. Flertalet barnmorskor uttryckte vikten av att de kvinnor som valde att föda i vatten inte fick röra sig eller ställa sig upp vid utdrivningen. Detta för att barnet inte fick vara i luft först och sedan ner under ytan igen då risken för aspiration av badvattnet ökade. De berättade vidare att en kvinna kunde ligga i vattnet länge därför var det även viktigt att vattnets temperatur kontrollerades regelbundet så att det inte blev för kallt.
”Enligt vad vi fått lära oss så börjar barnet först att andas då det blir kallt i ansiktet. Det är därför oerhört viktigt att badvattnet håller rätt temperatur så att barnet inte märker av på samma sätt att den fötts och börjar ta ett
andetag under vattnet” Barnmorska 3.
Flera barnmorskor berättade att det fanns större möjlighet för blivande föräldrar att ta emot sitt barn själva vid vattenförlossningar. Enligt en barnmorska var mycket på grund av att de kunde avvakta ett par sekunder innan barnet lyftes upp ovanför vattenytan så att föräldrarna själva fick en möjlighet att göra detta. Detta blev ofta ett väldigt fint och rörande ögonblick för både barnmorskor och föräldrar.
På 90-talet sa riktlinjerna enligt en barnmorska att efterbördsskedet var tvunget att ske ovanför vatten på grund av risken för vattenembolier. Kvinnor fick då gå upp ur vattnet när det var dags att förlösa placentan. Idag ser det annorlunda ut och riktlinjerna säger att hela efterbördsskedet kan ske i vatten.
Alla barnmorskor uttryckte att det kunde vara svårt att bedöma blödningen i vattnet men att en patologisk blödning var enklare att se. De betonade med vikten av att känna efter koagler på botten av badkaret för att kunna få en mer exakt bedömning. Om det skulle finnas någon slags osäkerhet kring hur mycket kvinnan blödde togs hon upp ur vattnet.
Flera barnmorskor uttryckte att även om det ibland kunde vara mer opraktiskt att handlägga en vattenförlossning var det alltid värt det då de kunde uppfylla en kvinnas önskan. ”Jag älskar att ha vattenförlossningar.
Det är så harmoniskt och fridfullt att se när ett nytt liv föds fram under ytan.” Barnmorska 1.
9 Diskussion
9.1 Metoddiskussion
Författarna valde en kvalitativ metod baserat på intervjuer då syftet var att studera barnmorskors erfarenheter av att handlägga vattenförlossning. För att författarna skulle få en djupare förståelse över det som barnmorskorna berättade så insamlades kunskap om ämnet genom litteratur innan
intervjuerna inleddes. Studien kunde ha utförts genom en kvantitativ metod med hjälp av bland annat enkäter vilket i sin tur kunde lett till att fler deltagit med mer insamlingsmaterial. Eftersom författarna ville fördjupa sig i
barnmorskornas erfarenheter, tankar samt deras uppfattningar så passade kvalitativ metod bäst till att besvara studiens syfte. Författarna valde semistrukturerade intervjuer eftersom det var en passande metod för att samla in data. Öppna frågor och stöd till intervjun kunde då planeras i förväg vilket underlättade eftersom författarna saknade erfarenhet av
intervjutekniken. Intervjufrågorna ställdes i den ordningen som författarna ansåg vara passande. Den bristande erfarenheten av intervjutekniken kan ha påverkat studien genom att viktig information gått förlorad (Lundman &
Hällgren- Graneheim, 2012).
Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) bygger resultatets trovärdighet på dess tillförlitlighet, giltighet samt överförbarhet. Eftersom författarna från början begränsade sitt urval till en förlossningsklinik hade resultatet blivit begränsat till endast deras erfarenheter av
vattenförlossningar. Då det inte fanns tillräckligt många barnmorskor som önskade delta i studien på denna förlossningsklinik samt studiens tidsplan var författarna även tvungna att söka intervjupersoner från andra kliniker runt om i landet.
Författarna publicerade då information om studien på Facebook i en grupp där det endast fanns legitimerade barnmorskor och barnmorskestudenter.
Detta ökar enligt författarna tillförlitligheten med studien då den innehåller fler perspektiv på vattenförlossning från flera olika kliniker i landet. En svaghet med studien är att författarna från början kunde ha inkluderat två förlossningskliniker för att få ihop tillräckligt antal intervjupersoner.
Anledningen till att detta inte gjordes var att författarna sökte 6–8 intervjupersoner och för att inte behöva utesluta någon som ville delta i studien gjordes bedömningen att en förlossningsklinik var det som skulle vara mest lämpligt. Det kan också vara en svaghet att det endast är de barnmorskorna som har ett särskilt intresse för vattenförlossningar som valt att delta i studien vilket kan ha påverkat resultatet. En styrka som författarna dock upplevde var att intervjupersonerna som deltog i studien hade lång erfarenhet och intresse av att förlösa kvinnor i vatten.
Författarna har även diskuterat studiens tillvägagångssätt och hur det kan ha påverkats av rådande pandemi, Covid-19. Det beslutades att intervjuer över telefon var det som var mest lämpligt för att undvika smitta men också i vissa situationer det geografiska avståndet. En författare ställde frågorna med hjälp av intervjuguiden men båda författarna satt med och presenterade sig i början av samtalet. Den författare som inte höll i intervjun tog anteckningar och ställde ibland även följdfrågor. Författarna anser att det kan vara en styrka med telefonintervjuer då intervjupersonen kan ha känt sig mer bekväm och kunnat prata fritt. Känslan hos intervjupersonen av att vara underlägsen kan lätt uppstå vid en fysisk träff då det blir ”två mot en” om båda författarna närvarar. DiCicco-Blom och Crabtree (2006) bekräftar vikten av att
intervjupersonen har förtroende för författarna så att hon kan berätta om sina innersta upplevelser därför bör maktövertaget minimeras.
En annan fördel som författarna upplevde var att intervjuerna genomfördes utanför arbetstiden dels för att de inte skulle bli störda, dels för att de inte skulle känna sig stressade. Detta styrker även DiCicco-Blom och Crabtree (2006) att en intervjuperson delar med sig mer av sina djupa upplevelser samt tankar vid en lugn och trygg plats. Det kan även vara en nackdel då författarna ansåg att det fanns en risk för att intervjupersonerna inte ville delta i studien på sin lediga tid.
Båda författarna var pålästa om kvalitativ innehållsanalys innan
analysprocessen startades eftersom båda hade lite erfarenhet av att analysera texter. Om datainsamlingen ska kunna analyseras rätt krävs en god kunskap inom analysmetoden. Datainsamlingen analyserades av båda författarna individuellt därefter tillsammans vilket ökade trovärdigheten då risken för egen tolkning av materialet minskade. Studiens överförbarhet stärktes då en noggrann redogörelse av analysmetod finns beskriven (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Detta kompenserar också den bristande erfarenheten av analysmetoden hos författarna och när författarna var oeniga diskuterade de sig fram till koncensus. Innehållet som författarna fick fram under
intervjuerna var rätt lika då författarna kunde känna igen informationen som berättats tidigare vid de olika intervjuerna. DiCicco-Blom och Crabtree (2006) beskriver att om datainsamlingen börjar bli liknande leder det till en mättnads punkt som innebär att datainsamlingen är klar då inga nya
kategorier eller underkategorier uppstår. Under analysprocessen blev de meningsbärande enheterna till flera underkategorier som sedan bildade sex huvudkategorier vilka presenteras i resultatet.Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) stärks även resultatets tillförlitlighet vid ett väl genomfört analysarbete.
Båda författarna gick igenom citaten flera gånger som sedan diskuterades för att se så att det passade till kategorierna. För att ytterligare öka studiens giltighet visas citat från alla deltagare.
9.2 Resultatdiskussion
9.2.1 Trygghet för de födande kvinnorna vid vattenförlossning
Samtliga barnmorskor som deltog i studien förklarade de positiva aspekterna kring vattenförlossning för den födande kvinnan. Vattnet som omsluter kvinnans kropp bidrar till ökat lugn och avslappning under
förlossningsarbetet. Lewis et al (2018) bekräftar att kvinnorna som väljer att föda i vatten vill ha en avslappnad miljö vilket bidrar till att det ger en känsla av en naturlig födsel. Detta berättade även barnmorskorna i denna studie att deras erfarenhet var att kvinnans känsla av trygghet vid sin förlossning ledde till att hon upplevde mindre stress och rädsla. Även Berg et al (2012) styrker att den lugna atmosfären kring kvinnan ger en upplevelse av trygghet och närvaro vilket också kan minska förlossningsrädsla. Flera barnmorskor i studien betonade att de inte behövde konstant närvara hos kvinnan men att kunna ge stöd var en viktig aspekt. Kvinnan fick förtroende för barnmorskan och upplevde därmed en känsla av trygghet.
9.2.2 Barnmorskans stöd och vägledning
Det underlättar även för barnmorskan när den födande kvinnan håller sig lugn och avslappnad. Det blir då lättare för barnmorskan att stödja henne under förlossningen (Berg et al., 2012). Socialstyrelsen (2001) styrker att barnmorskans stöd till den födande kvinnan påverkar
förlossningsupplevelsen mer positivt.
Barnmorskemodellen MiMo förklarar även vikten av att kvinnan bör vara involverad under sin förlossning. Närbarnmorskan är tillgänglig hos den födande kvinnan, lyssnar till samt informerar om framstegen i arbetet leder det till att kvinnan blir delaktig och tar egna val (Berg et al., 2012).
Barnmorskorna poängterade att de kvinnor som valt att föda i vatten fick mer kontroll över sin kropp och sin förlossning. Detta till stor del på grund av dialogen mellan kvinnan och barnmorskan, ett slags samarbete. Även ICM (2008) nämner att barnmorskan bör ta hänsyn till kvinnans
självbestämmande och rätten till sin vård. Den födande kvinnan samt hennes partner blir helt enkelt respekterade som individer (a.a). Alla barnmorskorna i studien poängterade att detta gav en känsla av trygghet och tilltro till sin egen förmåga som födande kvinna. Det är kanske därför barnmorskorna menade att kvinnorna blev mer självständiga vid vattenförlossning och att de i större utsträckning vågade ta emot sitt eget barn. En av barnmorskorna förklarade att detta också kan kallas för ”hands off”, då kvinnan föder av sin egen kraft.
9.2.3 Vattnet ger smärtlindring
Majoriteten av barnmorskorna som medverkade i studien var tydliga med att det varma badet bidrog till en ökad smärtlindring och även att rörligheten hos den födande kvinnan ökade. Ulfsdottir och Carlsson (2020) styrker att vattnet minskar smärtan under och mellan sammandragningarna, men även
förstärker flytkraftseffekten. Rörligheten medför att kvinnan får större möjlighet till att byta position (a.a). Barnmorskorna framhävde att
kroppstyngden inte är något hinder för att kvinnan skulle kunna röra sig fritt i badet.
9.2.4 Utmaningar i badet
Badkaret med dess höga kanter kan enligt barnmorskorna i studien bidra till en egen atmosfär för kvinnan jämfört med om kvinnan skulle varit på land.
De höga kanterna på badkaret kan dock enligt många barnmorskor försvåra det ergonomiskt och leda till obekväma till arbetsställningar. Flera av
barnmorskorna som deltog poängterade också att det ibland fanns svårigheter vid handläggandet av vattenförlossningar. Det handlade då om att det var svårare att tydligt kunna se perineum och hålla perinealskydd i badet. En tolkning av detta skulle kunna vara att risken för större bristningar då ökar.
Cluette et al. (2018) påpekar dock att en ökad risk för större bristningar inte har påvisats efter det att kvinnan fött i vatten. Detta var även alla
barnmorskorna i studien eniga om, deras erfarenhet var att de större bristningarna var färre vid vattenförlossning än på torra land. Värmen och fukten i vattnet ger enligt barnmorskorna samma effekt som om det skulle vara ett tryck från varma handdukar.
9.2.5 Information om vattenförlossning till den födande kvinnan
Ulfsdottir och Carlsson (2020) beskriver i sin studie hur viktigt det är att kvinnan erhåller information om olika förlossningsalternativ såsom exempelvis vattenfödsel. Därför har informationen från barnmorskor och obstetriker på MHV en stor betydelse för den födande kvinnan så hon kan ta ett välgrundat beslut (a.a). Vikten av att MHV informerar kvinnorna om vattenfödsel var också något som flera barnmorskor i studien poängterade.
Detta eftersom många inte har någon vetskap om att det idag är tillåtet att föda i vatten. Utifrån de förutsättningar som finns på kliniken ska det framgå att det är ett fritt val hur kvinnan önskar att föda sitt barn. Barnmorskornas erfarenhet var att trots bristen på information till kvinnorna har efterfrågan på att få föda i vatten ändå ökat.
De berättade vidare att mycket ändrades efter de studier som genomförts om vattenförlossning de senaste åren. En av dessa studier resulterade i en artikel av Ulfsdottir et al (2018) och handlar om 20 kvinnors erfarenhet av
vattenförlossning. Troligtvis kan studierna som genomförts vara en
förklaring till att vattenförlossning fått mer uppmärksamhet. Det kan vara så att det underlättade för barnmorskorna att sprida information om
vattenförlossning till kvinnorna genom att kunna referera till svensk forskning.
9.2.6 Okunskap bidrar till rädsla
Barnmorskor som inte bistod vid vattenförlossningar var de som saknade kunskap och erfarenhet enligt de intervjuade. Flera barnmorskor i studien uttryckte att brist på kunskap bidrog till rädsla och osäkerhet. En del kliniker kunde erbjuda utbildningar men behovet av mer kunskap gällande
vattenförlossningar fanns hos barnmorskorna. De var tydliga med att de fick mest kunskap genom att gå med och se hur de med erfarenhet bistod vid en vattenförlossning. Utifrån barnmorskemodellen MiMo bygger barnmorskans kunskap på den teoretiska samt den erfarenhetsbaserade kunskapen (Berg et al., 2012). Det är betydelsefullt att barnmorskorna känner att de har
kompetens som bidrar till trygghet när de bistår en vattenförlossning.
9.2.7 Vikten av andra professioners kunskap
Ulfsdottir, Salvstedt och Georgsson (2020) förklarar i sin studie att de som ofta var emot vattenförlossning var läkarna som menade på att människan inte är en fisk med gälar som ska behöva födas under vatten. Barnmorskorna i denna studie uttryckte vikten av att alla professioner inom
förlossningsvården bör får utbildning om vattenförlossning.
De anser inte att det ska ha betydelse vilken läkare det är som arbetar utan att alla kvinnor som enligt de lokala riktlinjerna får föda i vatten ska kunna erbjudas detta. Utbildning ökar kunskapen och gör att all
förlossningspersonal blir tryggare med handläggningen vid
vattenförlossningar. Vidare berättar Ulfsdottir, Salvstedt och Georgsson (2020) att det inte är läkarna som bestämmer över barnmorskan när hon handlägger en normal vattenförlossning. Kvinnans mänskliga rättigheter kränks om hon ska behöva tvingas upp ur badet mot sin vilja (a.a).
Barnmorskorna i denna studie klargjorde att det inte fanns några hinder för den födande kvinnan att födda i vatten så länge allt var normalt, fokus var på det friska. I vissa fall kunde barnmorskan diskutera med läkare om det skulle vara ett gränsfall exempelvis vid överburenhet.
10 Slutsats
De kliniker som erbjuder vattenförlossningar har tydliga riktlinjer att följa enligt barnmorskorna i studien. Enligt riktlinjerna finns det inte något hinder för vattenförlossning om allt är normalt hos den födande kvinnan och barnet.
För att kunna handlägga en vattenförlossning på bästa möjliga sätt krävs det att barnmorskorna har erfarenhet och kunskap. Arbetsmiljön vid
vattenförlossning uppfattas som lugn och harmonisk. Ergonomin och arbetsställningen för barnmorskorna kunde ibland bli en utmaning. Det är betydelsefullt att barnmorskorna tillgodoser kvinnans rätt till
självbestämmande och att det är hennes eget informerade val att föda i vatten. Vattnet har en främjande effekt som bidrar till att den födande kvinnan är avslappnad, lugn och trygg. Alla barnmorskor som medverkade i studien var positiva till vattenförlossning.
11 Förslag till fortsatt forskning
Författarna upplever efter genomförande av studien att det finns ett behov av fortsatt forskning kring barnets mående efter vattenförlossning. Många barnmorskor, obstetriker och neonataloger känner sig osäkra på om
vattenförlossning innebär en större risk för barnet än vid normalförlossning (Ulfsdottir, 2016). Detta skulle förslagsvis kunna genomföras med en kvantitativ metod där man jämför barnens Apgar och allmänna mående.
Tidigare studier har visat att det inte finns några skillnader i förekomst av infektioner, behov av neonatalvård eller lägre Apgar-poäng mellan de barn som är födda i vatten och de som inte är det (Nutter et al., 2014; Ulfsdottir, Salvstedt & Georgsson, 2020). Denna studies resultat visade att det beror mycket på barnmorskans och läkarnas kunskap om kvinnan ska bli erbjuden att få föda i vatten eller inte och det skulle därför vara intressant att se vad en studie, i Sverige, om hur barnet mår kan göra för skillnad.
Referenser
Berg, M., Olofsdottir, O., & Lundgren, I. (2012). A midwifery model of woman-centred childbirth care. In Swedish and Icelandic settings. Sexual and reproductive healthcare, (3), 79-87. doi: 10.1016/j.srhc.2012.03.001 Hämtad 2020-05-16:
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1877575612000183?
via%3Dihub
Cluett, E.R., Burns, E ., & Curthbert, A. (2018). Immersion in water during labour and birth. Cohrane Database Syst Rev, (5). doi:
10.1002/14651858.CD000111.pub4 Hämtad 2020-04-03:
https://www.cochranelibrary.com/cdsr/doi/10.1002/14651858.CD000111.pu b4/pdf/CDSR/CD000111/CD000111_abstract.pdf
DiCicco-Bloom, B. & Crabtree, B.F. (2006). The qualitative research interview. Medical Education, 40, 314–321.
Hämtad 2020-09-09:
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/j.1365-2929.2006.02418.x
Eckert , K., Turnbull, D., & Maclennan, A. (2001). Immersion in water in the first stage of labor: a randomized controlled trial. Birth 28 (2), 84 – 93.
doi:10.1046/j.1523-536X.2001.00084.x Hämtad 2020-04-02:
https://onlinelibrary-wiley-com.proxy.lnu.se/doi/full/10.1046/j.1523- 536X.2001.00084.x?sid=nlm%3Apubmed
Etikprövningsmyndigheten. (2020). Forskningsperson.
Hämtad 2020-04-10:
https://etikprovningsmyndigheten.se/for-forskningsperson/
Garland, D. (2017). Revisiting waterbirth – An attitude to care. Red Globe press.
Heli, S., & Svensson, L. (2017). Trygg förlossning: en omvårdnadsmodell för minskad stress och rädsla. Stockholm: Gothia Fortbildning
Henderson, J., Burns, E. E., Regalia, A. L., Casarico, G., Boulton, M. G., &
Smith, L. A. (2014). Labouring women who used a birthing pool in obsteric units in Italy: prospective observational study. BMC Pregnancy Childbirth, 14,17. doi: 10.1186/1471-2393-14-17
Hämtad 2020-04-01:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24423216
Hsieh, H-F., & Shannon, S.E. (2005). Three approaches to qualitative content analysis. Qualitative health research, 15(9), 1277-1288.
Hämtad 2020-09-09:
https://www.researchgate.net/publication/7561647_Three_Approaches_to_Q ualitative_Content_Analysis
International Code of Ethics for Midwes. (2008).
Hämtad 2020-05-01:
https://www.internationalmidwives.org/assets/files/definitions- files/2018/06/eng-international-code-of-ethics-for-midwives.pdf
Lewis, L., Hauck, Y. L., Butt, J., Western, C., Overing, H., Poletti, H., Priest, J., Hudd, D., & Thomson, B. (2018). Midwives´ experience of their
education, knowledge and practice around immersion in water for labor and birth. BMC Pregnancy and Childbirth, 18(249), 1-9. doi: 10.1186/s12884- 018-1823-0
Hämtad 2020-05-19:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6008918/
Lindgren, H., Rehn, M., & Wiklund, I. (2019). Barnmorskans handläggning vid normal förlossning – Forskning och erfarenhet (s. 75-76) Lund:
Studentlitteratur
Lundgren, I., & Berg, M. (2016). Professionellt förhållningssätt. I H.
Lindgren, K. Christensson & A-K. Dykes (Red.), Reproduktiv hälsa – barnmorskans kompetensområde. (s.476-480). Lund: Studentlitteratur
Lundman, B., & Hällgren- Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys.
M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (s. 187-201). Lund: Studentlitteratur
Maud, M., & Foureur, M., J. (2007). It’s beyond water: Stories of women’s experience of using water for labour and birth. Women and Birth: Journal of the Australian college of Midwives, 20 (1), 17-24. doi:
https://doi.org/10.1016/j.wombi.2006.10.005 Hämtad 2020-10-26:
https://www-sciencedirect-
com.proxy.lnu.se/science/article/pii/S1871519206001107
Melzack, R., & Wall, P. D. (1996). Pain mechanisms: A new theory. A gate control system modulates sensory input from the skin before it evokes pain perception and response. Science Direct, 5 (1), 3-11. doi: 10.1016/S1082- 3174(96)80062-6
Hämtad 2020-09-14:
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1082317496800626
Menakaya, U., Albayati, S., Vella, E., Fenwick, J., & Angstetra, D. (2013). A retrospective comparison of water birth and conventional vaginal birth
among women deemed to be low risk in a secondary level hospital in
Australia. Women birth, 26(2), 114-118. doi: 10. 1016/j.wombi.2012.10.002 Hämtad 2020-04-02:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=water+birth+and+conventional +vaginal+borth+among+women+deemed+to+be+low+risk
Nutter, E., Shaw-Battista, J., & Marowitz, A. (2014). Waterbirth Fundamentals for Clinicians. Journal of Midwifery & Women's Health, Volume 59, Issue 3. doi:10.1111/jmwh.12193
Hämtad 2020-04-02:
https://onlinelibrary-wiley-com.proxy.lnu.se/doi/full/10.1111/jmwh.12193
Sidenbladh, E (1982) Vattenbarn – Om Igor Tjarkovskij och hans metod att föda och leva i vårt urelement (s. 53-54) Akademilitteratur AB
Socialstyrelsen. (2015). Graviditeter, förlossningar och nyfödda barn – medicinska födelseregistret. 1973-2014. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialstyrelsen. (2001). Handläggning vid normal förlossning – State of the art
Hämtad 2020-04-01:
https://www.sfog.se/media/66770/state_of_the_art_pn.pdf
Sveriges Riksdag. (2019). Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.
Hämtad 2020-04-10:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs- 2003-460
Ulfsdottir, H. (2016). Bad under förlossning. I H. Lindgren, K. Christensson
& A-K. Dykes (Red.), Reproduktiv hälsa – barnmorskans kompetensområde.
(s.476-480). Lund: Studentlitteratur
Ulfsdottir, H., & Carlsson, T. (2020). Waterbirth in low‐risk pregnancy: An exploration of women’s experiences. Journal of Advanced Nursing. doi: 10.
1111/jan.14336 Hämtad 2020-04-02:
https://onlinelibrary-wiley-com.proxy.lnu.se/doi/full/10.1111/jan.14336
Ulfsdottir, H., Salvstedt, S., & Georgsson, S. (2020). Testing the waters - A cross-sectional survey of views about waterbirth among Swedish health professionals. ScienceDirect 33(2). doi: 10.1016/j.wombi.2019.04.003 Hämtad 2020-04-02:
https://www-sciencedirect-
com.proxy.lnu.se/science/article/pii/S1871519218316457?via%3Dihub
Ulfsdottir, H., Salvstedt, S., Ekborn, M., & Georgsson, S. (2018). Like an empowering microhome: A qualitative study of women's experience of
giving birth in water. Midwifery, 67, 26-31. doi: 10.1016/j.midw.2018.09.004 Hämtad 2020-10-22:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1249190/FULLTEXT01.pdf
Vårdfokus. (1997). Flickebarn avled efter hemförlossning; Barnmorska erinras för passivitet och för att hon inte hindrade mamman från att föda i vattnet.
Hämtad 2020-04-01:
https://www.vardfokus.se/tidningen/1997/nr-2-1997-2/flickebarn-avled-efter- hemforlossning/
