• No results found

ATT VÄXA UPP MED EN FÖRÄLDER SOM LIDER AV PSYKISK SJUKDOM

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "ATT VÄXA UPP MED EN FÖRÄLDER SOM LIDER AV PSYKISK SJUKDOM"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

ATT VÄXA UPP MED EN FÖRÄLDER SOM LIDER AV PSYKISK SJUKDOM

En kvalitativ litteraturstudie baserat på självbiografier

Författare: Jessica Karlsson &

Stephanie Sidenmark

Handledare: Catharina Lindberg Examinator: Jenny Lovebo Termin: VT20

Ämne: Vårdvetenskap Nivå: Kandidatexamen Kurskod: 2VÅ61E Examensarbete 15hp

(2)

2(26)

Titel Att växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom En kvalitativ litteraturstudie baserat på självbiografier

Författare Jessica Karlsson & Stephanie Sidenmark Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogrammet

Handledare Catharina Lindberg Examinator Jenny Lovebo

Adress Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap

Nyckelord Barn till psykiskt sjuka, kvalitativ studie, psykisk sjukdom, upplevelser, självbiografi

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Barn till en psykisk sjukförälder kan påverkas negativt av den psykiska sjukdomen.

Vid bristande omsorg riskerar barnen att själva utveckla psykisk sjukdom i senare ålder. Studier visar att sjuksköterskor har svårigheter att möta dessa barn och ungdomar vars förälder har psykisk sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva barns upplevelser av att växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom. Metod: Designr studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på sju självbiografier. Vid analys av data användes en manifest

innehållsanalys. Resultat: Resultatet utmynnade i fyra kategorier; Att upprätthålla en fasad, att tvingas ta ansvar, att ha behov av stöd och att ha positiva minnen med tolv underkategorier.

Trots en svår uppväxt med skam, ensamhet och avsaknad av stöd fanns det positiva minnen när barnen fick chans till en normal vardag. Samtliga barn beskrev att de önskade sig fått mer stöd från vården. Slutsats: Barn som lever med en psykiskt sjuk förälder upplevde de var tvungna att upprätthålla en fasad, tvingades ta ansvar och hade ett behov av att stöd. Med dessa upplevelser i åtanke behöver vården möta familjer där det finns psykiskt sjukdom närvarande med öppenhet.

(3)

3(26)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING 5

2 BAKGRUND 5

2.1 Psykisk sjukdom 5

2.1.1 Schizofreni 5

2.1.2 Depression 6

2.2 Den psykiska sjukdomens påverkan på barnets uppväxt 6 2.3 Att vara barn och växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom 6

2.4 Hälso- och sjukvården 7

2.5 Barnkonventionen 7

3 TEORETISKT REFERENSRAM 8

3.1 Mening och sammanhang 8

3.2 Ensamhet 8

3.3 Livsvärld 8

3.4 Familjefokuserad omvårdnad 9

4 PROBLEMFORMULERING 9

5 SYFTE 10

6 METOD 10

6.1 Design 10

6.2 Datainsamling 10

6.3 Urval 11

6.4 Analys 11

7 FORSKNINGSETISKA ASPEKTER 12

8 RESULTAT 12

8.1 Att upprätthålla en fasad 13

8.1.1 Skydda den psykiskt sjuka föräldern 13

8.1.2 Känna skam 13

8.1.3 Dölja hemsituationen 14

8.2 Att tvingas ta ansvar 14

8.2.1 Frånvarande föräldrar 15

8.2.2 Ta ansvar för den psykiskt sjuka föräldern 15

8.2.3 Ta ansvar för sig själv och hemmet 15

8.3 Att ha behovet av stöd 16

8.3.1 Känna otrygghet i familjen och hemmet 16

8.3.2 Att vara ensam i sin situation 16

8.3.3 Vara vilsen i vården 17

8.3.4 Önskan att bli sedd 17

8.4 Att ha positiva minnen 18

(4)

4(26)

8.4.1 När föräldern mår bra 19

8.4.2 Att få vara normal 19

9 DISKUSSION 19

9.1 Metoddiskussion 19

9.1.1 Design 19

9.1.2 Datainsamling 20

9.1.3 Urval 20

9.1.4 Analys 20

9.2 Resultatdiskussion 21

10 SLUTSATS 22

11 REFERENSER 24

BILAGOR

Bilaga 1. Sökschema

Bilaga 2. Mall för kvalitetsgranskning av litteratur Bilaga 3. Litteraturöversikt

Bilaga 4. Likheter och skillnader i litteraturen

(5)

5(26)

1 INLEDNING

Efter verksamhetsförlagd utbildning inom den psykiatriska vården väcktes ett intresse att studera barns upplevelser av att växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom.

När fokus för vårdandet ligger på patienten, dvs. föräldern, riskerar barnet att inte

uppmärksammas. Att studera barns upplevelser av hur det är att växa upp med en psykisk sjuk förälder kan ge inblick i deras liv. Genom att skapa en medvetenhet om hur barn påverkas av förälderns psykiska sjukdom så kan barnet få hjälp att hantera upplevelser som ensamhet, rädsla och ett ansvar för sin förälders hälsa, sig själv och hemmet. När ett barn har en förälder med psykisk sjukdom är det viktigt att ha barnens trygghet i åtanke som sjuksköterska. På grund av sin hemsituation kan de bli utsatta för våld, bristande omvårdnad och bli tvungen att axla ett ansvar som det inte är meningen att ett barn ska bära.

2 BAKGRUND

2.1 Psykisk sjukdom

Psykisk sjukdom är ett begrepp som står för flera typer av tillstånd som varierar både i allvarlighetsgrad och om de är långvariga tillstånd eller övergående. Psykisk sjukdom kan innebära olika psykiska tillstånd exempelvis de som varit mest förekommande i litteraturen depression och schizofreni. Det finns kriterier måste uppfyllas under en viss tidsperiod för det ska klassas som psykiatrisk sjukdom. Exempelvis upplevelse av vissa symtom under en viss

tidsperiod, om tillståndet orsakar lidande för personens förmåga gällande relationer, arbete, studier och funktionsförmåga (Folkhälsomyndigheten, 2020). Studier som bekräftas av WHO visar på global nivå att var fjärde person någon gång drabbas av en psykisk sjukdom. Majoriteten av dessa patienter med psykisk sjukdom har dessutom barn under 18 år som kommer att påverkas av den psykiska sjukdomen (Foster, O´brien & Korhonen, 2012).

2.1.1 Schizofreni

Schizofreni är en långvarig psykos som har pågått i minst 6 månader med specifika symtom där individens funktion påverkas. Psykos är ett tillstånd med en störning på personens

verklighetsvärderingar. Oftast genomgår personen en så kallat prodomalfas där de upplever oro, sömnstörningar, minskad aptit och sjunker in i sig själva. Det gör att många får diagnosen depression i början av insjuknandet. Specifika symtom på schizofreni är vanföreställningar, hallucinationer, osammanhängande tal eller avvikande rörelser. Vanföreställningar innebär feltolkade/förvrängda sinnesintryck och erfarenheter exempelvis paranoida tankar som att känna sig förföljd. Vanföreställningar kan visa sig genom att individen tror att de blivit bortförd av utomjordingar, har förhöjd självkänsla exempelvis en avgörande roll för mänskligheten som ej överensstämmer med verkligheten. Schizofreni är en ärftlig sjukdom det har dessutom visat sig att kvinnor insjuknar senare än män. Debuten för schizofreni sker oftast mellan 15 - 35 års ålder där insjuknandet sker långsamt eller akut. Orsaken till schizofreni är fortfarande okänd

(Allgulander, 2019). En förälder med schizofreni kan ge otydliga eller olämpliga reaktioner mot sitt barn när hen är i behov av hjälp eller stöd från sin förälder. Föräldern har en tendens att involvera sina barn i sina osorterade paniktankar vilket leder till att barnet upplever otrygghet.

Många barn tar på sig rollen som ansvarig och stödjande förälder till sig och sina syskon (Mahoney, 2010).

(6)

6(26) 2.1.2 Depression

Det finns flera olika typer av depressiva syndrom och de kan förekomma i alla åldrar. Depression varierar i längd och allvarlighetsgrad. Egentlig depression är ett exempel på ett depressivt

tillstånd där symtom som nedstämdhet, sömnstörning, agitation, känsla av svaghet, tankar på döden, känsla av värdelöshet och minskad koncentrationsförmåga kan förekomma. Symtomen ska pågått under minst ett par veckor för att en diagnos ska kunna sättas. Symtomen påverkar personen starkt och medför nedsatt funktion och stark ångest. Det finns olika behandlingsmetoder för depressiva syndrom, exempelvis ECT, KBT och läkemedelsbehandling. ECT ges vid svåra symtom av depression och står för elektrokonvulsiv behandling. Vilket innebär att patienten under narkos får flera korta strömimpulser till hjärnan. KBT innebär kognitiv beteendeterapi med samtal kring känsla, tanke och handling. Slutenvård eller tvångsvård kan krävas vid suicidrisk eller depressiva vanföreställningar (Allgulander, 2019). Barn till föräldrar med diagnosen

depression har stor risk att utveckla ett problematiskt beteende, utsättas för olyckor i hemmet och ignoreras av sin förälder (Mahoney, 2010).

2.2 Den psykiska sjukdomens påverkan på barnets uppväxt

Det är åtskilliga barn som växer upp i familjeförhållande med missbruk, psykisk sjukdom eller våldsproblematik. Hur stor andelen av barn det rör sig om är osäkert men statistik säger att cirka 17% av barn under 18 år i Sverige lever med en förälder som har missbruk eller psykisk sjukdom som lett till att föräldern har fått uppsöka sjukvård. Det finns ett stort mörkertal eftersom personer med psykisk sjukdom eller missbruk inte alltid haft kontakt med sjukvården. Barn är en särskilt utsatt grupp vid denna typ av problematik. De är sårbara och dessutom beroende av sin förälder men kan också ha svårt att förstå vad som händer och varför. Missbruk och psykisk sjukdom gör att vuxna brister i sin förmåga att skapa en trygg uppväxtmiljö för sitt barn

(Folkhälsomyndigheten, 2016).

Ett anknytningsmönster är grundläggande för barnets utveckling från spädbarnstid till vuxen ålder och påverkas av föräldrarnas sätt att behandla barnet under dess uppväxt. John Bowlby forskade tidigt fram en anknytningsteori som innebär att redan när barnet föds bildas ett band mellan föräldrarna och deras barn. Om barnet skriker efter föräldrarnas uppmärksamhet kommer föräldern och ger skydd, tröst och stöd (Bowlby, 2010). Barns normala och sociala utveckling är starkt beroende av omsorgen de får från sina föräldrar. När en förälder lider av psykisk sjukdom kan detta påverka anknytningen. Om Anknytningsmönstret brister riskerar därför också barnen att själva utveckla psykisk sjukdom, personlighetsstörning, missbruksproblematik eller

relationsproblem i senare ålder (Blair, Stewart-Brown, Hjern & Bremberg, 2013).

2.3 Att vara barn och växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom I tidigare forskning beskriver majoriteten av barnen sin barndom ofta som kaotiskt med ansträngda familjerelationer som vänts upp och ner. Barnen får ofta en vårdande roll till sin förälder (Foster, 2010). De fick bland annat axla ett större ansvar där hemma och behöva bli förälder åt sin förälder. Det ledde ofta till att barnen hamnade efter i skolan och riskerade att bli mobbade under sin skolgång (Dam, Joensen & Hall, 2018). När föräldern blir inlagd för akut psykiatrisk vård upplevdes det som en stressfull period i barnets liv.

(7)

7(26) 2.4 Hälso- och sjukvården

Inom hälso- och sjukvården är det viktigt att se barnen till den psykiskt sjuka föräldern och ha deras upplevelser i åtanke. Enligt hälso- och sjukvårdslagen 2g § ska information, råd och stöd gällande förälderns tillstånd anpassas till barnets kunskapsnivå om denna vistas varaktigt hos en förälder eller annan vuxen med psykisk störning eller psykisk funktionsnedsättning (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 1982:763). I Sverige är personal inom hälso- och sjukvården skyldiga att anmäla till socialnämnden vid misstanke eller kännedom om att ett barn far illa. Svårbedömda fall eller med osäkra uppgifter ingår i anmälningsskyldigheten där socialtjänsten får ta vidare ställning om mer behövs göras enligt socialtjänstlagen (SFS, 2001:453, 14 kap, 1c §). Trots detta framkommer det en underrapportering. När anmälan inte görs till socialtjänsten riskerar barn att inte få rätt skydd och stöd som de behöver (Socialstyrelsen, 2014). Studier bekräftar att det brister i samarbetet mellan vården och socialtjänsten. Vården upplever att resurserna och tiden inte räcker till för dem att främja barnens välmående. Vårdpersonal menar även att föräldrarna själva inte är medvetna om hur deras sjukdom påverkar deras barn (Pfeiffenberger, D’Souza, Huthwaite

& Romans, 2016).

I en studie visade det sig att sjuksköterskor har svårigheter att möta barn och ungdomar som är närstående till patienter med psykisk sjukdom. De upplever att de under sin utbildning inte fått tillräcklig information och kunskap om hur vård ur ett familjefokuserat omvårdnadsperspektiv fungerar. Sjuksköterskor brister i kunskap hur de ska prata med barn angående när en förälder drabbats av psykisk sjukdom. Patienter hade önskemål att sjuksköterskan skulle stötta och informera om hur det är att drabbas av psykisk sjukdom till deras barn. Även barnen hade önskemål om att vilja prata med någon med kunskap och möjlighet att förklara förälderns psykiska sjukdom. Om sjuksköterskan får mer kunskap om barnens upplevelser underlättas därför ett arbete ur ett familjefokuserat omvårdnadsperspektiv (Foster, O´Briens & Korhonens, 2012). Att ta del av barnets livsvärld kan förbättra möjligheterna för familjen att arbeta fram individuella förebyggande åtgärder och stöd för att hantera psykisk sjukdom inom familjen (2012).

I vården behöver barn som närstående uppmärksammas, hur de upplever att ha en förälder som är sjuk och hur det är att besöka föräldern på vårdavdelningar. När barn ser sin förälder sjuk kan de få känslan att deras nära är främmande. Samspelet mellan personer är viktigt och särskilt med de närmaste. Att låta de närstående vara delaktiga kan hjälpa den sjuka att få tillbaka kraft, sin hälsa och påverka hens möjligheter (Dahlberg & Segesten, 2010).

2.5 Barnkonventionen

Barnkonventionen är en konvention FN satt upp gällande barns mänskliga rättigheter som är ett rättsligt bindande avtal för länder som ingår i FN. Det är regeringen i länderna som har yttersta ansvaret att se till att konventionen följs. De fyra grundläggande artiklarna i konventionen är artikel två som innebär alla barn har samma rättigheter och lika värde, artikel tre där barnets bästa skall beaktas vid alla beslut, artikel sex som främjar alla barns rätt till liv och utveckling, och artikel 12 som innebär att barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad (UNICEF, 2018). Det är samhällets uppgift att sätta barnens intresse i första hand. De vuxna ska alltid beakta barnperspektivet och handlingar bör utgå från att det som är bäst för det individuella barnet. Vuxna ska lyssna på barnets egna berättelser, behov och ta dessa på allvar. Artikel nio belyser att barnet inte får separeras från sin förälder mot sin vilja utom när myndigheter anser att det måste göras och domstol beslutat om detta. Separationen kan behövas när barnet riskerar övergrepp eller försummelse hos en eller båda föräldrarna. Det är bland annat denna typ av konflikter som måste beaktas när en förälder är psykiskt sjuk. Familjen måste få det stöd som behövs för att undvika att barnet måste skiljas från sin familj (2018). Studier har visat att en

(8)

8(26)

förälder med psykisk sjukdom löper stor risk att förlora vårdnaden om sina barn (Nilsson, S, Gustafsson & Nolbris, 2015).

3 TEORETISKT REFERENSRAM

Uppsatsen utgår från genom vårdvetenskapen se begreppen mening och sammanhang, ensamhet och livsvärld. När en förälder drabbas av psykisk sjukdom blir hela familjen inklusive barnen påverkade av sjukdomen. Det är därför viktigt att se dessa patienter ur ett familjefokuserad omvårdnadsperspektiv och vårda därefter (Nilsson, S, Gustafsson & Nolbris, 2015).

3.1 Mening och sammanhang

Mening och sammanhang är individuellt och förändras genom livet. Individen har ett behov av att känna gemenskap och sammanhang. Gemenskap upplevs med personer som har betydelse och står en nära. Mening och sammanhang ger individen möjlighet att samla kraft. Mening innebär individens, till exempel barnets, syn på livet och sin existens. Upplevelsen av att känna mening gör att individen kan klara av påfrestningar som de utsätts för genom livet. Utan denna känsla av att ha en mening så kommer istället känslan av hopplöshet. Att kunna finna mening under exempelvis lidande på grund av sjukdom kan ge en insikt på vad som ses som meningsfullt. Vid sjukdom sker det en förändring i mening och sammanhang vilket kan innebära en förlust av sammanhanget för barnet. Då begreppen mening och sammanhang har ett samband påverkas även barnets känslan av mening som tappar kraft och upplevelsen av ensamhet kan visa sig (Ekebergh, 2015).

3.2 Ensamhet

Begreppet ensamhet upplevs när individen saknar sammanhang och gemenskap. Ensamhet kan upplevas som stark och svår om personen som betyder något och står en nära sviker. Det går att känna sig ensam fast man är omgiven av människor eftersom gemenskapen och sammanhanget saknas. I skolan är personen alltid omgiven av andra men kan uppleva känslan att vara

annorlunda och inte passa in vilket leder till känsla av ensamhet. För barn i speciella situationer, till exempel när en förälder lider av psykisk sjukdom kan denna känsla av ensamhet uppstå. Det är också viktigt att beakta att ensamhet kan innebära något positivt och som ger personen vila och ro. Detta är en form av ensamhet som väljs frivilligt och innebär att man tar en paus från sin gemenskap och sammanhang (Dahlberg & Segesten, 2010).

3.3 Livsvärld

Livsvärlden är den värld personen erfars, den delas med andra men är också individuell och personlig för varje individ. I livsvärlden utspelar sig hälsa, välbefinnande, sjukdom och lidande.

Med patientfokus vårdas patienter med livsvärlden som grund. Som sjuksköterska behövs förståelse vad hälsa, sjukdom, lidande och vårdande upplevs av den individuella patienten. I livsvärlden börjar vårdandet för patienten och där kraften till hälsa startar. Med livsvärlds fokuserad vårdande är det viktigt att beakta de personer som ingår i patientens sammanhang, där ingår både de närstående- och vårdarnas perspektiv. Hos en förälder med psykisk sjukdom finns

(9)

9(26)

där ett eller flera barn som påverkas när en förälders hälsa sviktar. När en förälder insjuknar i en psykisk sjukdom förändras deras livsvärld vilket påverkar även barnets livsvärld. Genom barnets upplevelser av förälderns psykiska sjukdom påverkas livsvärlden och deras syn på världen även deras syn om sig själv (Dahlberg & Segesten, 2010).

3.4 Familjefokuserad omvårdnad

Inom familjefokuserat omvårdnad definieras begreppet familj som känslomässiga band mellan personer. En familj kan ha olika konstellationer, det behöver inte vara sammanbundna med blodsband eller lagen utan en familj själv bestämmer vilka som ingår. Familjen som en helhet utgår från relationer, interaktioner och mönster som påverkar samtliga familjemedlemmar. När det sker en förändring angående en medlem så innebär det att de övriga påverkas. En diagnos kan utgå från en person men förskjutas vidare genom familjen som påverkas olika mycket (Benzein, Hagberg & Saveman, 2017). Med familjefokuserad omvårdnad som grund kan familjen mötas med ett systematiskt förhållningssätt som innebär att familjen är ett system där varje

familjemedlem spelar sin roll eller där patienten eller närstående är i centrum och övriga familjemedlemmar utgör en kontext. Oavsett förhållningssätt förväntas ofta familjen vara en vårdresurs för sjuksköterskan. Familjen används som informationskälla och anhörigvårdare efter utskrivning, vilket kan vara utmattande för familjen särskilt för barn. Möter sjuksköterskan familjen ur ett familjefokuserat omvårdnadsperspektiv ser sjuksköterskan familjens

kompentenser och resurser. Dessa tas tillvara på genom att familjemedlemmarna deltar för att identifiera problem, problemlösning och andra beslut som berör den sjuka familjemedlemmen tillsammans med sjuksköterskan (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2015).

4 PROBLEMFORMULERING

Barn som växer upp med psykiskt sjuk förälder riskerar att fara illa på grund av att föräldern kan ha en minskad förmåga att tillgodose en trygg omsorg, vilket kan till exempel resultera till att barnet upplever ensamhet. Barnet är dessutom i beroendeställning till sin psykiskt sjuka förälder.

Detta kan resultera i ett lidande i barnets livsvärld under uppväxten och påverka hen senare i livet. Enligt barnkonventionen ska vuxna alltid beakta barnperspektivet och handlingar bör utgå från att det som är bäst för det individuella barnet. Tidigare forskning om hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk förälder är begränsad och det är därför av betydelse att belysa barns upplevelser av att växa upp med en förälder med psykisk sjukdom. Genom att uppmärksamma barns upplevelser kan personer inom vården och övriga i barnets omgivning få ökad kunskap och förståelse för barnets utsatta situation. Detta skulle kunna leda till en ökad möjlighet att vara uppmärksam på brister i förälderns agerande, eller på bristande omsorg orsakat av psykisk sjukdom, så att barnet kan få den hjälp och det stöd som hen behöver.

(10)

10(26)

5 SYFTE

Syftet var att beskriva barns upplevelser av att växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom.

6 METOD

6.1 Design

Studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats och har skrivits utifrån

självbiografier. Vid en kvalitativ studie samlas information in från till exempel text och därefter i resultatet bearbetas en beskrivning av den insamlade informationen (Kristensson, 2014). Med en induktiv ansats formuleras en teori fram genom att studera delar av informationen som därefter bildar en helhet av fenomenet. (2014). Självbiografierna valdes ut där författarna berättar sina egna erfarenheter och upplevelser utifrån sitt perspektiv om hur det var att växa upp med en förälder med psykisk sjukdom. Texterna som användes i studien analyserades enlighet Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys, vilket är en lämplig metod vid granskning av texter inom vårdvetenskap (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017).

6.2 Datainsamling

Självbiografierna som valdes ut till studien hämtades från Libris och Växjö Universitetsbibliotek.

Libris är en svensk nationell bibliotekskatalog med stort utbud av bland annat skönlitterära böcker (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016). De sökord som användes vid första sökningen i Libris var psykisk sjukdom vilket resulterade i 415 träffar (bilaga 1). Vidare

avgränsades sökningen med sökordet biografi* som resulterade i 29 träffar. Trunkering användes då orden kan ha olika böjningar (Willman et al., 2016). Begränsningar som användes vid andra sökningen var böcker som materialtyp, svenska och engelska som språk. Men det gav inget relevant material till studien eftersom dessa främst handlade om personer som själva har en psykisk sjukdom. Därför ändrades sökorden till barn till psykiskt sjuka och biografi*. Sökningen gav tio resultat varav tre valdes ut. I sökningen kom det upp dubbla versioner av böckerna för både svenska och engelska samt olika bokformat. Här valdes den svenska boken eftersom den fanns tillgänglig på universitetsbiblioteket.

I Linnéuniversitetets biblioteksdatabas användes sökorden barn till psykiskt sjuka som gav 15 träffar. Sökningen gav liknande resultat gällande urvalet av böcker. För att bredda sökningen ändrades sökorden till engelska. Sökorden som användes istället var Children of impaired parents och biografi med begränsning med böcker som materialtyp med svenska och engelska som språk.

Sökningen gav två träffar och en biografi valdes ut. Boken som exkluderades handlade om alkoholmissbruk och var därför inte relevant för studien. Vid en ny sökning på Libris databas så användes sökorden mentally ill parents och biografi med begränsning med svenska och engelska som språk med böcker som materialtyp. Det gav två träffar varav två biografier valdes ut. De sju utvalda självbiografierna kvalitetsgranskas med hjälp av Segestens (2017)

kvalitetsgranskningsmall, för att ge studien tillförlitlighet (Se bilaga 2 och 3). Enligt kvalitetsgranskningen som gjordes är självbiografierna tillförlitliga att använda till studien.

(11)

11(26) 6.3 Urval

Vid en kvalitativ litteraturstudie ska urvalet sträva efter att få variation (Kristensson, 2014). För att få variation på urvalet av information och passa inom kursens tidsram så valdes sju

självbiografier ut som gav en relevant spridning på erfarenheter och upplevelser gällande

fenomenet för att besvara studiens syfte. Inklusionskriterier var att självbiografierna baserades på subjektiva upplevelser hos vuxna män och kvinnor skrivna när de var över 18 år, som vuxit upp med en förälder som har diagnostiserad psykisk sjukdom exempelvis depression och schizofreni.

Språket i självbiografierna har varit svenska eller engelska för att minska risken för feltolkning av texten. Exklusionskriterier var självbiografier som enbart baserats på missbruksproblematik inom familjen eller skrivna ur ett föräldraperspektiv. Böcker som ej fanns tillgängliga på svenska eller engelska exkluderades liksom böcker skrivna av en annan författare än den som upplevelsen tillhör.

6.4 Analys

Studien använde sig av Lundman och Hällgren Graneheims (2017) kvalitativa innehållsanalys som analysmetod vars syfte var att granska och tolka textens innehåll. Vid en kvalitativ innehållsanalys belyses skillnader och likheter som går att hitta i texten, se bilaga 4 (2017).

Analysprocessen har skedde i olika faser. Första steget var att bilda ett helhetsperspektiv av de utvalda självbiografierna genom att författarna var för sig läste självbiografierna i sin helhet och markerade information förutsättningslös. Analysprocessen fortsatte genom att meningsbärande enheter valdes ut som ansågs besvara syftet av författarna. De meningsbärande enheterna kondenserades till en mer lätthanterlig text där det centrala innehållet bevarades, för att sedan skapa en kod. En kod beskriver kort meningsenhetens innehåll och abstraherar meningsenheten med hänsyn till kontext och studiens syfte. Koden hjälpte författarna att reflektera över insamlad data. De koder som författarna bestämde tillsammans hade ett samband som bildade

underkategorier och sedan kategorier till resultatdelen (Lundman & Graneheim, 2017). Exempel på analysens process ses nedan i tabell 1.

Tabell 1. Exempel från innehållsanalysen

Meningsbärande enheter Kondensering Kod Underkategori Kategori

“När jag väl slog upp ögonen stirrade jag på pappa som vände sig bort för att undvika att se min smärta, I det ögonblicket hatade jag henne över alla gränser, men jag hatade pappa än mer.” (Pelzer s. 55)

Jag stirrade på pappa som vände bort för att undvika se min smärta.

Hatade henne men hatade pappa mer.

Sviken av pappa.

Frånvarande föräldrar

Att tvingas ta ansvar

”Men svängningarna i henne humör är ju inte hela bilden av min mamma.

Hon kunde vara varm och omtänksam lika ofta som hon var ledsen eller arg. Det som gjorde mig så otrygg var att jag inte kunde veta från en stund till en annan vilket humör hon skulle vara på”

(Forsman s. 52)

Svängningarna i hennes humör är inte hela bilden. Hon kunde vara varm och omtänksam lika ofta som ledsen eller arg. Otryggt att inte veta vilket humör hon var på.

Otryggt att inte veta mammas humör.

Otrygghet i familjen och hemmet

Att ha behov av stöd

(12)

12(26)

Förförståelse kan påverka tolkningen av självbiografierna och snedvrida innehållet (Lundman &

Graneheim, 2017). Fenomenet ska beskrivas fritt från författarnas tolkningar och genom att sätta sin förförståelse inom parates. Hade inte författarna varit medvetna om deras förförståelse skulle det kunnat påverka studiens resultat (Kristensson, 2014). Det finns olika åsikter på hur

förförståelsen ska hanteras under forskningsprocessen. Vissa anser att den bör sättas inom parantes och andra anser den kan användas i forskningsprocessen (Lundman & Graneheim, 2017). Författarna till denna studie valde att göra sig medvetna om sin förförståelse genom att diskutera med varandra samt belysa vilka dessa var, att dessa är svåra att sätta åt sidan och kan komma att påverka studiens resultatet. Föreställningarna som framkom var att barnens

upplevelser kring sin uppväxt skulle främst vara negativa.

7 FORSKNINGSETISKA ASPEKTER

Helsingforsdeklarationen (2013) ligger som grund till att forskning på människor bedrivs med etiska principer. Vid forskning ska de ansvara för och värna om deltagarnas hälsa, rättigheter, värdigheter, integritet och sekretess. Deklarationen betonar att patientens intressen och välbefinnande går före samhället och forskningens behov (Sandman & Kjellström, 2018). I självbiografier har författarna av egen fri vilja beskrivit sina upplevelser och senare publicerat dessa i vuxen ålder. Enligt Socialstyrelsen (SFS 1960:729) har allmänheten tillgång till materialet efter att det har publicerats. Därför behövde inte denna studie ha etiskt tillstånd enligt

etikprövningsmyndigheten. För att visa respekt för den skrivna texten har studien använt citat som synliggör att resultatet inte vinklats och redovisat hur analysprocessen gått till. Med vägledning av de fyra etiska principerna som är göra gott principen, autonomiprincipen, icke skada principen och rättviseprincipen som används till att diskutera vårdetik och etiska aspekter.

De är grundläggande etiska principer för att skydda individens liv och lika värde (Sandman &

Kjellström, 2018). Genom göra gott principen ville författarna till studien öka kunskapen och belysa problematiken av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder, genom rättviseprincipen beskrivs författarnas till böckernas upplevelser genom citat. Studien genomförs med viljan att belysa barnets upplevelser att växa upp med en psykiskt sjuk förälder och genom att icke skada principen belyser vi detta för att kunna ge kunskapen att kunna förbättra möjligheten för barnet.

Författarna har själva valt att dela med sig av sina upplevelser i självbiografier som publicerats, det en medveten handling av deras egen fria vilja.

8 RESULTAT

Resultatet utmynnade i fyra kategorier samt tolv underkategorier (se tabell 2).

Tabell 2. Resultatöversikt

Kategori Underkategori

(13)

13(26)

Att upprätthålla en fasad ● Skydda den psykiskt sjuka föräldern

● Känna skam

● Dölja hemsituationen

Att tvingas ta ansvar ● Frånvarande föräldrar

● Ta ansvar för den psykiskt sjuka

● Ta ansvar för sig själv och hemmet

Att ha behov av stöd ● Känna otrygghet i familjen och

hemmet

● Att vara ensam i sin situation

● Vara vilsen i vården

● Önskan att bli sedd

Att ha positiva minnen ● När föräldern mår bra

● Att få vara normal

8.1 Att upprätthålla en fasad

I studien framkom att barnen kände sig skyldiga att hålla uppe en fasad för omgivningen gällande deras hemsituation och skydda sin förälder. En drivande faktor var även den skam de upplevde över sin förälder. Det fanns ett behov av att skydda familjen och sig själv genom att inte släppa in utomstående.

8.1.1 Skydda den psykiskt sjuka föräldern

Barn som vuxit upp med en förälder med psykisk sjukdom kunde känna ett ansvar att skydda sin förälder från samhällets fördomar. På så sätt byggde de upp en mur kring sin förälder för att skydda hens handlingar. Det fanns en stark oro om hur föräldern skulle klara sig om sanningen skulle avslöjas och barnet inte fanns där för att ta hand om henne. “Även om vännerna i

Spannliden hade vid det här läget lite koll på att min mamma inte alltid mådde så bra, men mer än så visste de inte” (Forsman, 2011, s. 75).

Ett av barnen beskrev att föräldern kunde ta till fysiskt våld. Här blev det istället ett sätt att skydda sig själv och indirekt hens handlingar eftersom det ofta kunde bli mycket värre hemma om han skulle berätta sanningen om sin förälder för utomstående. ”Om någon undrade vad jag råkar ut för hade jag färdigformulerade förklaringar som hon hjärntvättat mig att upprepa”

(Pelzer, 2001, s. 39).

8.1.2 Känna skam

I analysen framkom det att barnen upplevde skam över sin sjuka förälder. De ville dölja den psykiska sjukdomen eller att deras förälder var inlagd på psykiatriavdelning. Genom att hitta på lögner och låtsas att föräldern fortfarande var frisk eller att det var en fysisk skada för

omgivningen. Barnen var rädda att folk i sin omgivning skulle döma dem och deras förälder.

“Ingen ville vara kompis med någon som är barn till en psykpatient det var jag övertygad om.

Därför skulle alla få tro att jag fortfarande bodde hemma, med den friska, fina, ensamstående mamman” (Lorentzen, 2014, s. 128). Barnen talade om skammen att föräldern var inlagd på

(14)

14(26)

psykiatriavdelningen. Det fanns även en skam att umgås med sin förälder offentligt och att omgivningen skulle döma deras psykiskt sjuka förälder.

Jag ville inte att de skulle se, jag ville inte att de skulle titta konstigt på mig när de mötte mig på gatan. Jag ville inte att de skulle skvallra om oss, säga att mamma var en dålig mamma. (Eriksson, 2009, s. 31)

Vidare beskriver ett av barnen när hon och hennes mamma skulle åka hem till en vän på julafton och behövde ta tunnelbanan. Hon bad till gud att inte mamma skulle prata högt med sig själv på grund av hörselhallucinationer. Hennes strategi var till en början att prata med mamma för att hon skulle glömma bort att svara rösterna men när det blev värre gick hon istället en bit bakom

mamma.

När jag nu stod i hallen bad jag sakta inom mig. Snälla, käre, gode gud, gör så mamma inte skriker i tunnelbanan! Snälla! Snälla! Jag tänkte om jag pratade med henne hela tiden så kanske hon glömde bort att prata med sig själv. (Gustafsson, 2006, s. 93)

8.1.3 Dölja hemsituationen

Hemsituationen var ofta jobbig för barnen. Det kunde handla om att hemmet var ostädat och ofta kaotiskt vilket barnen ville dölja för omgivningen. Det kunde innebära att de inte tog hem vänner eller började själva städa hemmet. Det fanns en önskan att utomstående skulle bli lurad av den fina fasaden som ofta fanns bland familjerna. Även det psykologiska kaoset i hemsituationen var framträdande. Familjen försökte le och låtsas att allt var som vanligt när den psykisk sjuka föräldern ignorerade sitt behov av psykiatrisk hjälp. Barnen levde ofta ett dubbelliv. De kämpade med vardagliga tankar som skolan, att vara en tonåring eller barn, umgås med vännerna och samtidigt brottas med tanken att komma hem till sin psykisk sjuka förälder och inte veta vad som väntar. ”Vi försöker le och ta i så mycket vi orkar för att visa varandra och omvärlden hur normalt allting är” (Hollman, 2005, s. 210).

Barnen berättade att de upplevde att problemen var begränsade till hemmet och det blev svårt att samtala med utomstående. Hela familjen upplevdes som isolerade, föräldern av sin sjukdom och det känslomässiga avståndet inom familjen och brist på stöd utifrån.

Så länge som jag bodde hemma så uppvisade hon i stort sett bara goda egenskaper utanför hemmet och då vi hade utomstående besök. Det gjorde i sin tur att jag inte kunde prata med någon om de gånger det inte var bra hemma. (Forsman, 2011, s. 51)

8.2 Att tvingas ta ansvar

En framträdande upplevelse hos barnen var att de fick bli vuxna tidigt och hur utmattande det var att behöva vara det vuxna barnet. Samtliga barn beskrev att de fick axla ett större ansvar både för sin psykiska sjuka förälder, hemmet och sig själva när föräldrarna blir frånvarande. ”Jag hade då ansvar för hur min mamma mådde, för mig själv och för hur jag skötte skolan” (Forsman, 2011, s.59).

(15)

15(26) 8.2.1 Frånvarande föräldrar

I barnens uppväxt var ofta den psykiskt sjuka föräldern frånvarande. Det ledde till att barnen upplevde sig försummade. När barnen var väldigt små förstod de ofta inte heller vart deras förälder försvann eller varför hen plötsligt försvann. “Mamma försvinner ibland. Ingen talar om varför eller var hon försvinner. Hon är bara borta. Mamma gör en resa. Resan går till

mentalsjukhuset” (Roxenstierna, 2017, s. 17). Det fanns en längtan efter en närvarande och frisk förälder hos barnen. De barnen som mindes när deras förälder blev psykiskt sjuk kunde ofta längta tillbaka till tiden när hen var frisk. ”Ändå finns längtan efter mamma – min friska mamma, min fantasimamma – överallt” (Hollman, 2005, s. 239). Även den andra föräldern kunde bli frånvarande i barnets liv. Detta upplevde barnen som ett svek från den andra förälderns sida.

“När jag väl slog upp ögonen stirrade jag på pappa som vände sig bort för att undvika att se min smärta, I det ögonblicket hatade jag henne över alla gränser, men jag hatade pappa än mer”

(Pelzer, 2001, s. 55).

8.2.2 Ta ansvar för den psykiskt sjuka föräldern

Psykisk sjukdom tvingade ofta barnen att ta ansvar för sin förälder och axla en föräldraroll.

Lojaliteten de upplevde för sin förälder var stark och de hade tagit sig an en skyddande roll för sin förälder mot omgivningen. De upplevde en tung börda att behöva ta hand om sin psykiskt sjuka förälder. Det fanns en önskan att komma bort från sin psykiskt sjuka förälder men samtidigt slitas med tanken på vad skulle hända om de inte finns där för hen. “Pappa skulle inte förstå. Jag kände ansvar för mamma. Jag tog hand om henne. Jag klappade på henne när hon grät, jag städade upp efter henne, jag var där-för henne” (Gustafsson, 2006, s. 107).

Barnen kände sig maktlösa inför den psykiska sjukdomen och visste inte hur de skulle trösta eller få deras förälder att må bättre. Det hade ju alltid varit föräldern som tröstat dem.

Hon kunde själv inte sätta ord på det, de hon var så förtvivlad över, så hur skulle jag kunna hitta några ord som kunde trösta? Det hade ALLTID varit mamma som tröstat mig.” (Lorentzen, 2014, s. 92)

Barnen upplevde sig uppgivna och rädda för att förlora sin psykiskt sjuka förälder. Det fanns en övervägande rädsla över att deras förälder skulle skada sig själv eller försöka ta sitt liv om de inte vakade över sin förälder konstant. Barnen stannade kvar hos sin psykiskt sjuka förälder för att visa att de inte gett upp hen även om det gick ut över deras egen hälsa och trygghet. Ansvaret som tillkommer med en psykiskt sjuk förälder som har suicidtankar är tungt för ett barn. Att barnet anklagar sig själv att vara otillräcklig för att stötta sin psykiskt sjuka förälder.

“Varje natt var jag tvungen att gå upp fem, tio gånger för att se att hon fortfarande andades. Jag var så otroligt rädd för att hon skulle göra allvar av sina hot och försöka ta livet av sig. Och då skulle det vara mitt fel om jag inte fanns där för att stoppa henne.”

(Lorentzen, 2014, s. 52)

8.2.3 Ta ansvar för sig själv och hemmet

Vissa av barnen beskriver att de förväntades ta ansvar för hemmet fast de inte ville och ibland fanns det inget val. Det var inte ovanligt att de också fick agera förälder till sig själv och till sina småsyskon om de hade sådana.

(16)

16(26)

“Mamma visar sig en kort stund i dag. Hon säger att Sockerflickan ska diska efter maten varje dag. Hon hatar att diska! Sedan säger mamma att hon ska barnvakta lillebror.

Sockerflickan älskar sin lillebror. Hon är bara så trött på att vara vuxen. Hon har varit det hela sitt liv.” (Roxenstierna, 2017, s. 27)

Många av barnen fick i tidig ålder ta hand om sig själva. Ett barn beskrev hur hon redan som nioåring fick ta ansvar för sig själv och sitt eget välmående. För de barnen där skolan inte gick dåligt var det ofta barnet själv som tog ansvar för att den sköttes. “Jag levde mer och mer vid sidan av mamma och tog själv ansvar för mitt välmående, trots att jag bara var nio år”

(Gustafsson, 2006, s. 101).

8.3 Att ha behovet av stöd

8.3.1 Känna otrygghet i familjen och hemmet

Samtliga barn uttryckte en brist på trygghet i familjen och hemmet. Barnen talade om hur den psykiskt sjuka förälderns humör och agerande kunde påverka deras egna handlingar. Det var svårt att veta vilket humör deras förälder var på och ofta skiftade det snabbt.

”Men svängningarna i henne humör är ju inte hela bilden av min mamma. Hon kunde vara varm och omtänksam lika ofta som hon var ledsen eller arg. Det som gjorde mig så otrygg var att jag inte kunde veta från en stund till en annan vilket humör hon skulle vara på.” (Forsman, 2011, s. 52)

Barnen började undvika situationer där konflikter kunde uppstå för att slippa ett utbrott från sin psykiskt sjuka förälder. ”Det ledde till sin tur att jag började tassa runt de flesta konflikter för att slippa ett utbrott av ohämmad gråt eller ilska” (Forsman, 2011 s. 48). I familjer där föräldrarna fortfarande levde tillsammans uppstod ofta bråk. Bråken upplevdes som skrämmande på grund av den psykiskt sjuka förälderns oberäknelighet. Barnen fick ofta bevittna den psykiskt sjuka

föräldern skada sin andra förälder, skada sig själv eller barnet. ”Jag har gått hemifrån tidigt för han och mamma grälade och jag måste bara bort. Ingenting utomhus är lika hemskt som det är inne i stugan” (Hollman, 2005, s. 173).

Upplevelsen att sakna en fast punkt att kalla hem beskrevs av barn och upplevdes som otryggt för dem. Barnen fick bo tillfälligt hos den andra föräldern som de kanske inte trivdes hos eller som också hade en psykisk sjukdom, släkt, vänner och familjehem. ”Hon fladdrar mellan sina föräldrar, släkten och olika familjehem. Under hela sin barndom flyttas hon runt som en trasdocka mellan olika hem” (Roxenstierna, 2017, s. 38). Även hemmet som de bodde i kunde upplevas som otryggt. Den psykiskt sjuka föräldern kunde skada barnet både psykiskt och fysiskt.

”Där jag stod i kylan i garaget darrade jag i hela kroppen både av den djupa ilska och den intensiva skräck som uppfyllde mig” (Pelzer, 2001, s. 38). Ofta kunde skolan eller en annan plats bli en tillflyktsort för att slippa den otrygga hemmiljön som barnen upplevde. ”När söndagarna lider mot sitt slut längtar jag till skolan, eller var som helst där mamma inte är” (Hollman, 2005, s. 94).

8.3.2 Att vara ensam i sin situation

Barnen beskriver upplevelsen att vara ensam i mängden, att inte ha någon att lita på även om det finns andra i ens närhet. ”Givetvis fanns det folk som brydde sig om mig och sådant som var bra men jag kunde bara se skuggan från allt som var tungt” (Forsman, 2011, s. 64). Upplevelsen av

(17)

17(26)

att vara ensam ledde till att barnen förlorade tilltron till sin omgivning och slöts sig inom sig själv som skydd. Barnen skapade sig en mur för att inte låta någon komma nära som kunde riskera att såra hen.

“Hela tiden, jag i andra hand. Jag byggde upp min mur, sakta men säkert, för att inte låta det göra mig illa, gräva sig in i min själ. Jag var där men jag var på min vakt. Inte öppna sig och bli sårad, inte förvänta sig något.” (Hollman, 2005, s. 128)

Det fanns en önskan om att ha en större familj där trygghet. Där stöd hade kunnat hittas i familjen och längtan av att inte behöva bära tyngden ensam. “Jag önskade att jag haft syskon, att vi varit fler som inte behövde ljuga för varandra. Som kunde stötta varandra i all hemlighet, inom husets fyra väggar och hitta en lösning på mammas problem” (Lorentzen, 2014, s. 123).

8.3.3 Vara vilsen i vården

Upplevelsen av brist på information till barnet/familjen skapade en oro av att inte veta vad som skulle hända eller vem skulle ta hand om deras psykiskt sjuka förälder. Familjen kunde inte förstå vad de aktuella behandlingarna innebar och avgöra vad som var bäst för den psykiskt sjuka föräldern utan stöd av vården. Att inte få svar på sina frågor eller möjlighet att ställa dem skapade även det en ökad oro och gjorde att barnen upplevde det som att de inte kunde hjälpa sin

förälder. “Nästan varje dag satt vi i väntrummet i Hagsätra och ville ha svar. Vad skulle hända?

Vem skulle ta hand om mamma? Jag hade hundratals frågor, men fick inga svar” (Eriksson, 2009, s. 182).

“Mamma skulle få elchocksbehandling när vi var på Österlen. Jag var glad att jag inte var hemma. Läkarna hade sagt att det kunde gå fel, att det fanns risker, men att det nog var sista lösningen de kunde komma på. (...) Men elchocker, det lät så skrämmande. Vad betydde risker? Hur fel kunde det gå?” (Eriksson, 2009, s. 83)

Barnet kan känna osäkerhet och vilsenhet bland sina frågor om behandlingar deras psykiskt sjuka förälder ska få, risker och vem som ska ta hand om föräldern när de inte gör det. Att ställas inför val angående något där kunskap och information brister är svårt. Barnen beskriver en oro över hur deras psykiska förälder ska klara sig om barnet inte är där och hjälper hen. De upplever även att stora beslut angående deras psykiskt sjuka förälders vård är oklart. De anser sig inte ha

kunskapen att veta vad som är bäst för deras förälder. “Sjuksköterskan pratade på och jag såg att en miljon tankar flög runt i pappas huvud. Vi hade ju ingen aning. Skulle ingen hjälpa oss? Hur skulle vi kunna veta vilket behandlingshem som var bäst för mamma?” (Eriksson, 2009, s. 160).

Några barn hade en önskan om att få vara delaktiga i vården av den psykiskt sjuka föräldern genom att tydliggöra om hur förälderns situation var då barnet upplevdes känna sin förälder bäst.

“Jag skulle så gärna ha velat vara där och förklara för läkarna: Ni missförstår. pengar. status.

mamma var ointresserad av sådant” (Lorentzen, 2014, s. 103).

8.3.4 Önskan att bli sedd

Barnen upplevde ofta att vården var frånvarande. De hade en önskan att vården skulle sett hela familjen och hjälpt dem att få stöd till en tryggare situation och inte bara se den psykiskt sjuka föräldern. “Till sist kom en läkare och tittade på mammas arm, samma läkare som vi hade träffat vid tidigare besök. Jag ville bara skrika att det var jag som mådde dåligt, men orden fastnade innan de tog sig ut” (Eriksson, 2009, s. 131).

(18)

18(26)

“Att någon, att åtminstone någon av alla sjuksköterskor, skulle komma in och säga stopp.

Stopp, så här kan ni inte ha det! Något måste göras. Vi måste hjälpa Thereses mamma.

Men samma dag som mamma kom hem förstod jag att ingen orkade, eller hade lust, att säga stopp. Alla på sjukhuset tyckte det var okej att jag skulle bo med mamma och pappa, som inte ville se att jag inte orkade längre.” (Eriksson, 2009 s. 75)

Det finns en önskan, ett tyst rop från barnen att bli sedda. Deras upplevelse var att vården inte såg att barnet inte orkade bära ansvaret för sin förälders hälsa längre. Vårdfokus låg på den psykiskt sjuka föräldern och stöd till barnen kom i andra hand.

“Mamma mår ju jättedåligt, alla ställer upp på henne. Men ingen frågar hur jag mår! (...) Jag är så orolig för skolan. Har hemskrivning tills imorgon, när ska jag göra den? Jag vill att de funkar i skolan men det gör det inte” (Eriksson, 2009, s. 45)

När problemet med förälderns psykiska sjukdom är tydlig så upplevde barnet att de ignorerades och att omgivningen vände bort blicken. Barnen ville ha tryggheten och att någon som såg dem.

De vill ha frågan, de vill ha hjälpen även om de upplevde sig skyldiga att skydda sin förälder och ville hålla problemet inom sig. “Alla är döva och blinda i de vuxnas värld. Alla dörrar är

stängda och allt är sopat under mattorna. För vem vill erkänna två pedofiler, psykisk ohälsa, våld, vanvård och alkoholism i familjen? (Roxenstierna, 2017, s. 35).

Det framkom också att barnen på grund av sin situation hade suicidala tankar eller försökt skada sig själva för att få ett slut på allting eller ett hopp om att deras situation skulle förändras. Ett av barnen beskrev att hon som sexåring genomförde ett misslyckat försök att ta sitt liv som ett rop på hjälp. “Jag tyckte att livet var mer besvärligt än det var värt. Jag bestämde mig en sommar för att det var dags att kasta in handduken och ta livet av mig.” (Forsman, 2011, s. 65)

“En dag väljer sockerflickan att försöka dö. Hon är sex år och går på simskola. Märkligt nog så kommer dödens tankar när hon har det bra. Det är då hon kan känna sig trygg och kan ropa på hjälp. Hon slutar bara simma. Simskolan är en sjö och hon sjunker mot botten.” (Roxenstierna, 2017, s. 21–22)

När barnen fick stöd upplevdes känslan av trygghet och lättnad som hjälpte dem i deras situation.

Det kunde vara en vän de anförtrodde sig till eller en släkting. Att få berätta för någon

underlättade för barnen. ”Han var bra på att lyssna och han förde aldrig vidare något jag sa det var tryggt och värdefullt.” (Forsman, 2011, s. 65). Även i skolan fann många av barnen personer att anförtro sig till, det kunde vara en lärare, kurator eller skolsjuksköterska som såg dem för första gången.

“Egendomligt nog känner jag för första gången en djup lättnad över att berätta för någon om mamma och höra denna lärare säga att hon sett något var på tok. (...) De få personer jag väljer till mina vänner är sådana som vägrar att titta bort, precis som min lärare.”

(Hollman, 2005, s. 221)

8.4 Att ha positiva minnen

Fast barnen beskriver deras uppväxt som svår framkom det positiva upplevelser hos samtliga barn. Dessa minnen värnade barnen extra om i vuxen ålder och de ansåg det var av vikt att de positiva upplevelserna kom med i deras berättelse. “Det var givetvis inte bara tråkigt att vara

(19)

19(26)

med mamma och Olov. Ett av de positiva minnena från en helg med mamma och Olov var då de tog med mig och Emma på Lycksele Djurpark” (Forsman, 2011, s. 20).

8.4.1 När föräldern mår bra

Det fanns minnen från perioder när deras psykiskt sjuka förälder mådde bra och umgicks med sitt barn precis som de gjort när föräldern var frisk.

“Vi var på söder. Köpte onödiga småsaker och njöt av stunden, av att bara få vara tillsammans. Jag var så stolt, jag kunde gå och hålla min mamma i handen. På stan!

Mamma som inte hade vågat sig utanför dörren på ett helt år.” (Eriksson, 2009, s. 87) Att få känna kärleken från sin förälder var ovärderligt för barnen och de önskade att dessa stunder skulle vara för evigt. “Jag vill att det här ögonblicket ska vara för evigt. Bara detta, mitt huvud på kudden mamma lugn och kärleksfull, hennes hand mot mitt hår. Ingenting i världen känns så bra som detta” (Hollman, 2005, s. 110). När den psykiskt sjuka föräldern fick rätt vård och familjen kände att deras liv inte behövde kretsa kring den psykiskt sjuka föräldern har några barn som ett positivt minne från sin uppväxt. ”Sakta börjar vi slappna av en aning och skymtar en framtid där omsorgen om mamma finns med, men där inte varje minut av vårt liv styrs av hennes sjukdom” (Hollman, 2005, s.227).

8.4.2 Att få vara normal

De stunder barnen fick uppleva vad de ansåg vara en normal vardag och kärlek från en vuxen var dyrbart för dem. “Att vara på Österlen på somrarna med farmor var mitt andningshål. Där fick jag fasta tider, lugn och ro och inte minst - kärlek” (Gustafsson, 2006, s. 74). Barnen mindes även stunder där de fick chansen att åka iväg på skolresor eller på semester som positivt. Att få en paus från sin psykiskt sjuka förälder och allt ansvar som annars hängde över dem. “Jag slapp tänka, slappa känna, slapp oroa mig och jag behövde inte spela förälder. Jag var en helt vanlig femtonårig tjej på ett helt vanligt kollo” (Eriksson, 2009, s. 81).

9 DISKUSSION

9.1 Metoddiskussion

9.1.1 Design

Studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. En kvalitativ metod valdes med fördel eftersom författarna ville beskriva de individuella upplevelserna hos barnen (Kristensson, 2014). Kvantitativ valdes bort eftersom de individuella upplevelserna inte är mätbara (2014).

Eftersom syftet var att beskriva barns upplevelser av att växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom valdes en induktiv ansats, vilket lämpar sig bra vid studier som vill studera levda erfarenheter. Ett deduktivt förhållningssätt valdes bort eftersom det utgår från en teori forskaren har från början (Henricson & Billhult, 2017).

(20)

20(26) 9.1.2 Datainsamling

Användningen av självbiografier är en styrka för att besvara syftet om upplevelsen att växa upp med en förälder med psykisk sjukdom. Självbiografier ger ett tydligt och utförligt

livsvärldsperspektiv. Författarna till självbiografierna som använts i studien har skrivits som en tillbakablick från deras barndom. Som vuxen kan de uttrycka sina tidigare erfarenheter mer utförligt. Svagheter med användningen av självbiografier är att författarna bestämmer vad som ska skrivas och kan ha valt bort väsentlig information. Det leder till relevant information kanske inte når fram till forskaren (Dahlborg-Lyckhage, 2017).

En annan forskningsmetod som skulle kunde varit relevant för studien är en intervjustudie. Då skulle författarna till studien kunnat ställa följdfrågor för att få en djupare insikt, vilket hade ökat studiens trovärdighet (Danielson, 2017). En intervjustudie är tidskrävande och behöver bygga upp tillit mellan informanten och intervjuaren. På grund av tidsramen valde författarna till studien bort denna metod och eftersom det kan röra upp mycket känslor och vara ett svårt ämne att prata om för en informant om det saknas tillit till intervjuaren (Danielson, 2017). Vetenskapliga artiklar hade också varit en relevant metod men valdes bort eftersom författarna till studien ville beskriva barnens upplevelser. I vetenskapliga artiklar hade dessa upplevelser varit tolkade av en annan forskare och i sin tur författarna till studien.

9.1.3 Urval

För att välja ut självbiografier använde författarna till studien inklusions- och exklusionskriterier (Billhult, 2017). Självbiografierna var skrivna av fem kvinnor samt två män som beskrev deras upplevelse av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Att studien fått med upplevelser från båda könen skapar en variation och en spridning i urvalet vilket blir en styrka för studiens resultat som ökar tillförligheten (Kristensson, 2014). I samtliga självbiografier var den psykiskt sjuka föräldern en mamma till barnet, vilket kan ses som en svaghet för studien. Att få med upplevelser hur det varit att växa upp med en psykiskt sjuka pappa hade kunnat ge studien en större variation.

Men samtliga fynd av självbiografier gällande pappor handlade om alkoholmissbruk. Böckernas språk skulle kunna vara en svaghet eftersom två av böckerna är skrivna på engelska och sedan översatta av förlag till svenska. Vid översättning finns en risk att information förändras för att passa språket bättre.

9.1.4 Analys

Författarna till studien använde sig av induktiv ansats och tog ut meningsbärande enheter från självbiografierna utan att i förväg ha diskuterat kategorier i enlighet med en kvalitativ

innehållsanalys. Informationssökningen skulle kunna underlättats med deduktiv ansats där studien då skulle utgått från att i förväg haft ett kodningsschema eller mall. Men samtidigt skulle det funnits en risk att upplevelser skulle missas om detta tagits ut i förväg. Användningen av meningsbärande enheter har hjälpt att få fram relevant information till studien (Lundman &

Hällgren Graneheim, 2017).

För att stärka studiens trovärdighet behöver författarna redovisa tillvägagångssättet för att läsaren skall kunna bedöma om studien lever upp till fyra trovärdighetsbegreppen: tillförlitlighet,

överförbarhet, giltighet och verifierbarhet (Kristensson, 2014). Resultat, material och analys har behandlats objektivt för att respektera de etiska riktlinjer som satts upp av

Helsingforsdeklarationen (2013). Författarna till studien var medvetna om att förförståelsen kunde påverka resultatet och att det också skulle kunna bli en svaghet (Kristensson, 2014). För att undvika detta har författarna diskuterat förförståelsen i förväg och påmint varandra under arbetes gång för att vara medvetna om denna och kunna sätta denna inom parantes. Genom att diskutera

(21)

21(26)

och påminna om sin förförståelse har författarna ökat studiens pålitlighet (Mårtensson &

Fridlund, 2017). Giltighet handlar om resultatets varaktighet över tid (Kristensson, 2014).

Författarna till studien har redovisat när självbiografierna skrevs och anser upplevelserna är unika och kan komma att ändras med tiden på grund av utvecklingen i samhället. För att styrka studiens tillförlitlighet har författarna till studien gett exempel på hur analysprocessen gick till som

redovisas i tabell 1. Överförbarhet innebär om resultatet kan appliceras på större grupper än vad som finns representerat i studien (2014). Denna studie utgår från sju personers upplevelser gällande hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Resultatet kan överföras till andra personer som vuxit upp med en psykisk sjuk förälder men är inte helt överförbart eftersom studien endast utgått från ett fåtal personer. Därför kan andra personer som vuxit upp med en psykiskt sjuk förälder ha andra upplevelser som ej framkommit i studiens resultat. Det skulle krävas fler deltagare i studien för att öka dess överförbarhet. Det är inte heller direkt överförbart till barn eftersom upplevelserna är skrivna ur ett vuxenperspektiv. För att studien skulle ha en verifierbarhet återkopplades upplevelserna i resultatet genom att använda citat för att beskriva exakt hur barnen i vuxen ålder har beskrivit sina upplevelser (2014)

9.2 Resultatdiskussion

Studiens syfte var att belysa barns upplevelser av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Det gjordes fyra fynd som uppmärksammades i resultatet: att upprätthålla en fasad, att tvingas ta ansvar, att ha behov av stöd och att ha positiva minnen.

Studiens resultat visade att barns livsvärld påverkades av den psykiskt sjuka föräldern. Barnet kände ett övergripande ansvar för sig själva, sin förälder och hemsituation. Det påverkade deras skolgång, rutiner och hälsa. Forskning bekräftar studiens resultat till exempel riskerar barn att hamna i ombytta roller med sin psykiskt sjuka förälder. Barnen oroar sig för sin förälders tillstånd och tar större ansvar än vad som är lämpligt för deras ålder (Tabak, Zabłocka, Ryan, Poma, Joronen, Viganò, & Dawson, 2016).

Vidare visade resultatet att barnets livsvärld påverkades negativt eftersom de kände skam över sin situation och sin förälders beteende på grund av dennes psykiska sjukdom därför undvek barnen att till exempel ta med sig vänner hem. Dessutom framkom det att barnen upplevde otrygghet inom familjen och hemmet. De upplevde sin psykiskt sjuka förälder som oberäknelig där en händelse snabbt kunde bli ohanterlig (Afzelius, Plantin & Östman, 2018). Även Trondsen (2012) visar att barn som lever med en psykiskt sjuk förälder skapar strategier för att kunna skydda sig själv, sin familj och hemsituationen. Barnen i studiens resultat bekräftar användningen av dessa former av strategier.

Resultatet visade att barn hade en längtan efter stöd både från sin omgivning och från vården. I resultatet framgick det inte om barnen fick en större förståelse gällande sin psykiskt sjuka förälder om de fick stöd, men att det kändes tryggt att ha någon att kunna vara öppen med.

Studien saknade upplevelser från när barnen fått stöd av sjukvården där familjefokuserad omvårdnad hade varit relevant. Men barnen fann stöd från andra professioner vilket kunde vara skolans kurator och lärare som inte var involverad i den psykiskt sjuka förälderns vård. Zeighami, Oskouie & Joolaee, (2018) tar upp vikten av familjefokuserad omvårdnad där barnen är i behov av utbildningar om den psykiska sjukdomen och behandlingar. Tidigare forskning bekräftar denna studie. När sjukvården använder en familjefokuserad omvårdnad där barn får stöd och kunskap angående sin psykiskt sjuka förälders diagnos ökade barnens förståelse och trygghet.

Kunskapen de fick gav dem en upplevelse av lättnad och befrielse från oro vilket gjorde skillnad för barnets livsvärld (Pihkala, Sandlund & Cederström, 2012).

(22)

22(26)

Resultatet visade att barn kunde uppleva ensamhet och avsaknad av mening och sammanhang.

Forskning bekräftar dessa känslor och förklarar vidare att det kan leda till att barnen tar avstånd från att skapa andra relationer till exempel vänner. Effekten av ensamhet kan leda till

beteendemässiga eller emotionella problem för barnen i senare ålder (Zeighami et al. 2018). Att barnen själva fått beteendemässiga eller emotionella problem i senare ålder tas inte upp i

resultatet eftersom det skulle fokusera på barn under 18 år.

För barnen i studien har det varit viktigt att dela med sig av deras positiva minnen från deras barndom som påverkade deras livsvärld positivt. Barnen tog upp att få åka bort på kollo, till en släkting eller umgås med den psykiskt sjuka föräldern när hen mådde bra som en paus från den annars ansträngande vardagen. Tidigare forskning belyser inte dessa positiva upplevelser tydligt men att få känna mening och sammanhang och få återhämtning från den psykiskt sjuka föräldern hjälper barn att orka hantera sin vardag generellt (Trondsen, 2012).

Som tidigare diskuterats hade barnen i studien en stark önskan om att bli sedd och få prata med någon inom vården. Barnen upplevde sig istället vilsna och ej sedda. I resultatet saknades

beskrivningar om upplevelsen att faktiskt få bli sedd av vården. Zeighami et al. (2018) belyser att otillräckligt stöd kan innebära att barnet upplever känslor som ensamhet, osäkerhet och känna sig sårbar. Vidare tar forskningen upp att i det kliniska arbetet har sjuksköterskan en viktig del i att se dessa barn. Eftersom sjuksköterskan ständigt är närvarande vid vårdinrättningar och därmed lätt åtkomliga för barnen. Om sjuksköterskan är öppen och har god kommunikationsförmåga upplevde barnen tillit till dem och kunde be om hjälp att få stöd. Tidigare forskning visar att när familjen bli involverad i patienter med psykisk sjukdoms behandling minskade återfall av psykisk sjukdom, minskad familjebördan och förbättrade familjerelationer (Afzelius et al. 2018). Som allmänsjuksköterska skulle det kliniska arbetet kunna innebära att ha en familjefokuserad

omvårdande i åtanke därmed informera barnet om den psykiskt sjuka förälderns sjukdom, varför föräldern gör som hen gör och hur detta kan påverka barnet. Att som tidigare nämnts behöver allmänsjuksköterskan vara öppen för dialog med barnet, våga ställa frågor, skapa tillit mellan barnet och sjukvården. Om sjuksköterskan inte har svar på frågorna barnet stället så är det av stor vikt att lyssna och se om det är något hen kan ta reda på senare och återkoppla. Att erbjuda samtalsstöd i form av grupp eller enskild, vilket barnet föredrar för att minska barnets känsla av ensamhet. Allmänsjuksköterskan skulle också kunna föra en dialog med andra instanser, som till exempel barnets skola, så att dessa är medvetna om barnets livsvärld och skulle kunna hjälpa barnet om de hade fått tillåtelse från patienten dvs. föräldern med den psykiska sjukdomen. För att minska känslan av att ta ansvar för sin psykiskt sjuka förälder kan allmänsjuksköterskan vara tydlig med att berätta att sjukvården har detta ansvar och inte barnet. Det kan också vara viktigt att uppmuntra familjen och barnet till att ha fritidsaktiviteter och på så sätt ge barnet chansen att känna mening och sammanhang. Allmänsjuksköterskan bör också ha i åtanke sin

anmälningsskyldighet och göra orosanmälan om hen misstänker att barnet far illa, för att skydda barnets bästa.

10 SLUTSATS

Studien visade att barn som lever med en psykiskt sjuk förälder upplevde ensamhet och skam över sin förälders psykiska sjukdom. Deras förälder var frånvarande samtidigt som barnet kände ett ansvar att skydda sin psykiskt sjuka förälder. Barnen upplevde en känsla av otrygghet för sin

(23)

23(26)

psykiskt sjuka förälders oförutsägbarhet. Där fanns en vilja att upprätthålla en fasad för att dölja hur den psykiska sjukdomen påverkade deras hem och situation samt en önskan att bli sedda och få stöd. Att få rätt och anpassad information om den psykiska sjukdomen skapade en trygghet och underlättade för barnen. Sjuksköterskan har en viktig roll i att se barnens livsvärld eftersom hen ständigt är närvarande vid vårdinrättningar finns det därför också en möjlighet att skapa kontakt med barnet och se deras behov. Med dessa upplevelser i åtanke behöver vården möta familjer där det finns psykisk sjukdom närvarande med öppenhet och även se barnen. Detta visar på vikten av en familjefokuserad omvårdnad där barnen får möjlighet att dela med sig av sin livsvärld och få information från vården gällande psykisk sjukdom. De positiva upplevelserna syntes i

berättelserna och var viktiga för barnen. När förälderns psykiska sjukdom dominerade deras liv gav dessa positiva minnen barnen en mening och sammanhang där de kunde samla kraft.

References

Related documents

Många studier lyfter fram vikten av att ge barnen ärlig information om att föräldern fått cancerdiagnos, vad sjukdomen innebär samt betydelsen av öppen kommunikation mellan barn

I stycke 5 av talet till Olof Palmes minne använder sig Persson av ordet vi vid ett antal tillfällen, han talar om engagemang och inkluderar alla medborgare när han säger, ”Att vi tar

De allmänna råden är avsedda att tillämpas vid fysisk planering enligt PBL, för nytillkommande bostäder i områden som exponeras för buller från flygtrafik.. En grundläggande

För att öka antalet personer som utbildar sig till undersköterska kan staten genom en mängd åtgärder stimulera fler att vidareutbilda sig till undersköterska.. Vidare kan även

We can also observe that the hardness and density variation of the coatings correlates with the wear rate and friction coefficient: at higher hardness and higher densities, the

Dessutom tillhandahåller vissa kommuner servicetjänster åt äldre enligt lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter som kan likna sådant arbete som kan köpas som rut-

Regeringen gör i beslutet den 6 april 2020 bedömningen att för att säkerställa en grundläggande tillgänglighet för Norrland och Gotland bör regeringen besluta att

Biological and histological factors as predictors in rectal cancer patients – A study in a clinical trial of..