Bland kaféer, bordeller, parker, skyltfönster och kök: Mångdimensionella vandringar i stadens rum

Karin Carlsson

& Rebecka Lennartsson

Bland kaféer, bordeller, parker, skyltfönster och kök

Mångdimensionella vandringar i stadens rum

Tillgängliggörandets möjligheter och utmaningar

I museer och arkiv finns spår av ett brokigt förflutet i form av föremål, foton, målningar och dokument som aldrig kommer vare sig allmänhet eller forskare till del. De arkivalier och artefakter som ryms i utställningar utgör endast en bråkdel av de omfattande sam- lingar och arkiv som bevaras för eftervärlden, men förblir inkapslade i kulturarvsinstitutionernas gömmor.

De senaste åren har tillgängliggörande betonats starkt inom kultur arvssfären. Inte minst digitalisering har framhållits som en viktig del i detta. Föremål avfotograferas, dokument scannas och foto grafier och konst läggs ut i databaser där de ska kunna nås av alla och envar. Mycket har åstadkommits, men ännu mer återstår.

I takt med att stora mängder material blivit digitalt tillgängligt, har emellertid också en diskussion om kontext och sökbarhet ak- tualiserats. När material presenteras i utställningar eller publika- tioner görs det begripligt genom att ges sammanhang med hjälp av tolkningar och berättelser. I databaser är däremot den typen av upplysningar ofta mer begränsad. Som genusvetaren Wera Grahn konstaterat saknas ofta förvärvsmotiveringar och bred kringin- formation. Anti kvariska variabler, som föremåls mått och materi- al, eller fotografiers upphovspersoner eller kvartersnamn, ligger i allmänhet till grund för beskrivningarna.

Det medför att sökord och ingångar som leder fram till materialet kan kräva specialkun- skaper som är okända för de flesta användare. Även arkeologen och antikvarien Lotta Fernstål lyfter upp detta som ett problem.

Hon pekar på hur ett flertal kulturarvsinstitutioner lagt ner stora

resurser på att digitalisera sina samlingar, men menar att så länge

föremålsinformationen är baserad på äldre analoga katalogkort, blir

föremålens sökbarhet begränsad samtidigt som möjligheten att be- forska samlingarna kringskärs.

Socialantropologen Fiona Camer- on har, tillsammans med filosofen och museivetaren Helena Rob- inson, argumenterat för en ökad problematisering av museiföremåls polysemantiska betydelser. De poängterar att ett enskilt föremål kan ingå i ett flera kontexter och betraktas och förstås utifrån flera perspektiv, föränderliga över tid.

Detta leder oss till kulturarvsinstitutionernas uppdrag att bidra till en pluralistisk historiesyn, en idag synnerligen aktuell fråga. I utredningen Ny museipolitik som presenterades 2015 lyfts också vik- ten av minnesinstitutionernas roll som kunskapsförmedlare fram, liksom vikten av att skapa utrymme för olika röster, perspektiv och lager av samhället.

Tanken är att ett medvetet synliggörande av den mångfald av identiteter, erfarenheter och kulturella traditioner som återfinns i samhället öppnar upp för inkluderande processer sam- tidigt som diskriminerande praktiker motverkas.

Även om den- na diskussion påbörjades redan under 1990-talet

så har ett antal forskningsrapporter och statliga utredningar, som publicerats under de senaste åren, pekat på bristande intersektionella perspektiv i kul- turarvsinstitutionernas arbete.

I takt med att mer material ur dess samlingar tillgängliggörs har frågan åter aktualiserats.

Inom pro- jektet Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia har vi tagit fasta på dessa insikter.

Liksom en rad andra forskare kan vi konstatera att digitaliser- ing inte per automatik innebär att ett material blir tillgängligt för fler. Vi menar att kulturarvsinstitutionerna i sitt arbete med att både förteckna och digitalisera sitt material bör sträva mot ett mer kval- itativt förhållningssätt till samlingarna, där berättelser och kontext ges utrymme jämte sedvanliga antikvariska variabler.

För att lösa detta dilemma krävs tid, ekonomiska resurser och nya arbetssätt.

Genom att, utöver den traditionella kategoriseringen, arbeta med

en bred kontextualisering av de digitaliserade objekten, kan kultur-

arvsinstitutionerna bidra till att öppna samlingarna för genusmed-

vetna och intersektionella tolkningar, fler berättelser och en inklud-

erande historiesyn.

Projektet Bekönade rum:

syfte, mål och deltagande institutioner

Med utgångspunkt i urbana rums mångfacetterade historia syftar projektet till ett metodutvecklande samarbete mellan museer, arkiv och forskare. Vi samlar forskare och kulturarvsinstitutioner kring temat ”bekönade rum” för att utarbeta en metod som överbryggar glappet mellan forskning, digitalisering och virtuellt tillgänglig- görande. Plattformar och teknik finns ofta. Vad som saknas är sam- manhang som lyfter och länkar samman de många berättelser som föremål, dokument, fotografi, konst och ritningar bär på. Projektet syftar således till att utveckla en metod som förenar antikvariers och forskares kunskap om samlingarna. Genom att beforska, kontextualisera och digitalt sammanföra olika typer av källmaterial med anknytning till staden, vill vi öka samlingarnas sökbarhet och tillgänglighet för både forskare och allmänhet.

Eftersom stadsmuseet i Stockholm förvaltar projektet är också Stockholm det fält från vilket vi hämtar exempel. Vi rör oss i oli- ka tidsskikt, vilka sträcker sig från det tidiga 1800-talet till vår egen samtid. Det innebär att vi kan fånga in 200 år av urbana rums konti- nuitet och föränderlighet, såväl materiellt som kulturellt. Av särskilt intresse är dialektiken mellan stadens fysiska omvandlingar respek- tive tröga strukturer och kulturella och sociala förändringar. Vidare medverkar forskare från skilda discipliner. Historia, ekonomisk his- toria, kulturgeografi och etnologi finns representerat, vilket ger mö- jlighet till interdisciplinärt utbyte. Det är också forskarnas empiriska exempel som utgör grunden för projektets metodutvecklande del.

Medverkande institutioner är Nordiska museet, Stockholms

stadsarkiv, Stadsmuseet i Stockholm, Centrum för näringslivs-

historia, Stockholmskällan samt Arbetarrörelsens arkiv och bib-

liotek. Ingen ny databas byggs upp. Förmedling sker istället gen-

om medverkande institutioners respektive plattformar samt genom

data basen Stockholmskällan. Stockholmskällan drivs av Stockholms

stad och innehåller idag över 30 000 foton, bilder av museiföremål,

kartor, dokument och litteraturtips med syfte att tillgängliggöra

Stockholms kulturarv för stadens skolor och för intresserad allmän-

het. Plattformen fungerar som en utmärkt ingång till olika typer

av samlingar, dokument och föremål, som i större omfattning kan

tillgängliggöras på respektive institutions egna plattformar. Genom att där länka samman stadens rum med poster som analyseras av forskare utifrån olika perspektiv, kan digital teknik bidra till att le- vandegöra stadens mångfaldiga historia.

Idén till projektet härrör ur ett samtal mellan Karin Carlsson och Rebecka Lennartsson om urbana rum och deras könskodade karak- tärer. Upprinnelsen var Riksbankens jubileumsfond och Vitterhets- akademins utlysning Samlingarna och forskningen, vilken syftade till att skapa kontaktytor mellan forskare och kulturarvsinstitution- er. Carlsson har intresserat sig för stadsköket som forskningsom- råde, ett till synes privat rum som på flera sätt speglar samhällets utveckling liksom (föränderliga och stabila) klasspositioner och genus relationer. Till skillnad från landsbygdens kök kom stadsköket, framför allt genom de större våningarnas köksingångar, att tydligare markera en gräns mellan den privata och offentliga sfären. Utöver att vara en plats för hantering av mat, fungerade det också som en barriär mellan stadens damm och smuts och bostadens mer privata delar. Som ett av bostadens mer tekniskt avancerade rum bär köket dessutom ofta på olika lager av historiska innovationer.

Lennartssons forskningsfokus, bordellen, är ett rum genom- korsat av förväntningar och föreställningar som leker med en up- plösning av det offentliga och det privata samtidigt som det up- prätthåller ett strikt regelverk och präglas av klass- och könskodade gränser. Dessa rum, med tillsynes olika laddningar och funktion, tycktes oss samtidigt innefatta en rad analogier. Båda rummen har länge varit starkt kvinnligt kodade. Köket med dess inofficiella köksingång öppnade också upp för möten av mer ljusskygg karaktär.

Det var rum som under moderniteten hört till stadens baksidor i den meningen att de skulle vara undanskymda, förknippade med en kvinnlighet som också hörde de lägre klasserna till. I kökshan- dduken förenades symboliken: detta köksregionens och hygienens ofta vita monogrambroderade och stärkta tygstycke som upphängd utanför den prostituerades fönster signalerade välkommen till för- bipasserade intressenter. Kökshandduken kunde också få bära skuld för att föra in ”giftflugan från gatan” (syfilis) genom lösaktiga pigor.

Att diskutera forskningsfrågor och gemensamma teoretis-

ka utgångs punkter är en sak, men vad sker om en börjar i andra

änden? Om utgångspunkten blir ett mer förutsättningslöst sökande i föremålssamlingar och arkiv efter material som varken finns digi- taliserat eller förtecknat? Och hur hittar vi i så fall dit?

Samtalet resulterade i en projektidé som inrymde alla dessa par- ametrar: samlingarna blir utgångspunkt för ny forskning samtidigt som forskningens empiriska bas – i form av föremål, foton och do- kument – förmedlas digitalt med en forskningsbaserad kontext.

Utöver detta ska samlingarna göras mer sökbara utifrån fler sökord.

Genom utvecklandet av en digital guide och geokodning är också tanken att föremål och samlingar virtuellt ska återföras till de rum de ursprungligen hämtats från, något vi återkommer till nedan. Fler rum än köket och bordellen behövdes dock och ett antal forskare med intresse för skilda urbana rum kontaktades.

Stadskök, kaféer, bordeller, skyltfönster och parker

De urbana rum som slutligen blev en del av projektet har både fysiska och mentala gränser och en distinkt genusprägel, men ut- märks också av gränsöverskridanden i spänningsfälten mellan mod- erna dikotomier som offentligt och privat, arbete och fritid, smut- sigt och rent, konsumtion och produktion. Projektet undersöker dessa spänningsfält i delstudier om skyltfönstret (Klara Arnberg och Orsi Husz); stadsköket (Karin Carlsson); bordellen, (Rebecka Lennartsson); kaféet, (Ulrika Torell) samt parken (Fia Sundevall och Thomas Wimark).

Delstudierna har beröringspunkter både tematiskt och teoretiskt.

Samtidigt representerar de urbana rum med olika funktion, laddning och karaktär. Det urbana köket, med sin historiskt sett tydliga ge- nuskodning, representerar den privata sfären. Kökslösa stadslägen- heter, borgarklassens separata köksregioner och miljonprogrammens lägenheter speglar olika berättelser av modernitet, klass och genus.

När köket betraktas som ett rum för konsumtion skapas även kop- plingar till de projekt som berör kafékultur och skylt fönster, där an- dra sidor av konsumtion analyseras i relation till urbanitet. Köksvägen var också porten till en maskulint laddad offent lighet, och innebar en passage till en klasskodad femininitet med koppling till gatan.

Om köket i detta sammanhang representerar det privata rum-

met, representerar kaféet ett semi-privat hägn som i sin tur skapar

en kontrast till gatans öppna rörlighet. Kaféet används här för att analysera hur tillträden och gränser för stadens invånare skapas.

Ungkarlskaféer, schweizerier, damkaféer, tonårsfik och dagens kaf- éer med snabbservice utgör exempel på rum med olika kodning.

Ett annat semi-privat rum är bordellen, som både befinner sig i marginalen och hjärtat av den urbana erfarenheten. Rummet utma- nar, implicerar och förstärker gränserna för det urbana. 1800-talets reglerade prostitution bedrevs på så kallade partihotell (hotell som tog betalt per sällskap och halvtimme) och flickställen (hyreshus där hyresvärdarna accepterade reglementerade kvinnor som hyresgäster, och anpassade hyran därefter), men också på regelrätta bordeller (även om dessa var olagliga).

Den vägg som skilde bordellrummet från gatan bar på en stark symbolik. I delstudien undersöks hur bor- dellen påverkat stadens rumslighet, gränsdragningar och mäns och kvinnors rätt till rörelse och rum. Kopplingarna till projektets övriga rum är många och påtagliga. Även om spåren efter bordellen i sam- lingar och arkiv ofta är mindre uttalade, saknas de inte.

Vänster: Olika tidsskikt representerade i ett och samma kök genom vedspis, el-

spis och kokplatta. 1973. Stockholms stads museum. Fotograf: Stefan Hasselberg

Höger: Polisprotokoll, 31/7 1891. Lundström greps för lösdriveri i Hum-

legården, iförd kvinnokläder. Han misstänktes ha sex med andra män, vilket var

olagligt. Bild: Stockholmskällan, Stockholms stads arkiv.

Den klassaspekt som synliggörs genom kök och bordeller får en annan betydelse när skyltfönster lyfts fram för att studera sta- dens konsumtionskultur. Genom att studera materiell och visuell utformning av skyltfönster analyseras hur seendet formats utifrån genus och klass. Här kom kvinnan att bli den föreställda konsu- menten, medan mannen stod i centrum för entreprenörs- och före- tagarbegreppet. Villkoret för den kvinnliga konsumenten utgjorde också en gräns mot andra ”offentliga kvinnor”.

Om skyltfönstret har tydliga fysiska gränser, kan parken ses som dess motsats. Till skillnad från många andra länder saknar den sven- ska parken ofta gränser i form av öppettider och regler. Först när osynliga praktiker uppmärksammas sätts parkens fria offentlighet ifråga och exkludering blir blottlagd. Denna delstudie kartlägger könsrelationer och icke-normativa sexuella praktiker i parker under 1900- och 2000-tal.

Reklambild för Blanchs café från 1870. Färglitografi av Alexander Nay. Blanchs

cafés historiska arkiv finns hos Centrum för Näringslivshistoria. Samlingen

digitaliseras nu inom projektet Bekönade rum.

På upptäcktsfärd i samlingarna

Ett första steg för projektet har varit att gemensamt inventera sam- lingar för att identifiera föremål, bilder och handlingar som kan knytas till respektive delstudie. De kulturarvsinstitutioner som är anslutna till projektet rymmer flera materialtyper som speglar sta- den, stadsutveckling och urbant liv. Arbetet förutsätter ett nära sa- marbete mellan forskare och antikvarier eller arkivarier med god kännedom om samlingar och arkiv. Personal från kulturarvsinstitu- tionerna agerar lotsar och experter för forskare på plats i arkiv och magasin. Forskarna bidrar i sin tur med perspektiv och sakkunskap kring föremålens och samlingarnas kontext. Här finns stora mö- jligheter att i mötet skapa ny kunskap och visa på okända samband och sammanhang. Redan i en första genomgång har flera intressan- ta ingångar och material upptäckts; etnologiskt uppteckningsmate- rial som berättar om alla de rum som projektet berör, rättegångs- protokoll, ritningar, konst, föremål och foton. Delar av dessa material är varken förtecknat eller digitaliserat och har hittills varit näst intill omöjliga att spåra för alla dem som inte har en gedigen kännedom om en specifik institutions samlingar.

I det påbörjade arbetet med att digitalisera har vi prioriterat material med relevans för flera av projektets forskningsområden, samtidigt som det kan anses ha ett större allmänintresse. Denna typ av tillgängliggörande ökar möjligheten för både forskare och all- mänhet att kunna använda materialet utifrån sina egna syften. Det har dock visat sig att den snabba digitaliseringen också fått vissa konsekvenser. Som påpekats i kulturarvspropositionen, som presen- terades 2017: ”Det som inte finns digitalt antas ofta inte existera”.

Inom projektet strävar vi efter att genom det digitaliserade materi- alet locka både forskare och allmänhet till de fysiska samlingarna.

Projektet har i skrivande stund ännu inte pågått ett år, men re-

dan nu kan vi se hur föremål, berättelser och bilder från de olika

stadsrummen knyts samman och visar på nya samband. En tidigare

okänd kontext kan placera ett specifikt material eller föremål i ett

större stadshistoriskt sammanhang, som vidgar dess betydelse.

Polysemantik som praktik

Från flera håll har det under senare år uttryckts oro över att aktörer, även inom den politiska sfären, aktivt arbetar för att begränsa for- skarnas oberoende och kulturens frihet.

Denna oro återspeglas också i den nya museilagen som antog av regeringen i maj 2017, och som bland annat syftar till att ge museerna större hand lingsutrymme genom att öka dess politiska oberoende.

Samma lag poängterar också museernas roll som kunskapsuppbyggare och främjare av fri åsiktsbildning.

Även i utredningen – liksom i propositionen som föregick lagen – diskuterades kulturarvsinstitutionernas uppgift att både spegla och kommentera samhället utifrån olika röster och per- spektiv.

Flera har påpekat att de intersektionella perspektiven ofta brister, i synnerhet i relation till samlingarna. Som nämnts ovan har en förklaring till detta varit att arbetssätten vid förtecknande och digitalisering i första hand beskriver objekt utifrån antikvariska vari- abler som mått, material, datering och korrekt benämning.

Arbetet med att anpassa sökord efter en föränderlig samtid och ett inklud- erande kulturarv har sällan prioriteras, vilket ofta är en konsekvens av brist på ekonomiska och personella resurser inom kulturarvsinsti- tutionerna. Men det har också handlat om att frågan i sig inte varit prioriterad, även om vi nu kan skönja en positiv förändring.

En rad forskare, såsom Cameron & Kenderdina (2007), Fernstål et al. (2015) och Grahn (2007) har diskuterat detta och i projektet har vi låtit oss inspireras både av deras problemformuleringar och av lösningar, liksom av begreppsanvändning. Polysemantik tar till exempel fasta på hur objekt ingår i olika kontexter och bär på flera berättelser.

Genom ett polysemantiskt förhållningssätt vill vi öka samlingarnas sökbarhet och öppna upp för analyser av föremål och handlingar med förbindelse till urbana rum som tar hänsyn till olika maktdimensioner. På så sätt kan en fördjupad föremålskunskap och forskning kring materiell kultur, där fokus riktas mot interaktioner mellan människa, ting och rum, växa fram.

Staden, tingen, tiden och rummen

Kulturarv är rumsliga fenomen. Urbana kulturarv hör hemma

någonstans i staden, de bidrar till att skapa platsers identitet och

bygga staden såväl materiellt som symboliskt. Historiskt sett har

kulturarvsarbetets fokus till stor del legat på monumentala bygg- nader, rum och objekt, som främst speglat historien hos en social, ekonomisk, etnisk och manlig elit. Projektet bidrar till arbetet med att synliggöra stadens tidsskikt och lyfta komplexiteten i de många berättelser och erfarenheter de rymmer.

Materialitet och rumslighet är för projektet centrala aspekter.

De föremål, dokument och bilder som förvaras för framtiden på institutioner har tagits ur sina ursprungliga rum och sammanhang.

När de tillgängliggörs i digital form kvarstår i flera avseenden den separationen. Det är ofta föremålet i sig och dess omedelbara kon- text (vem tog fotot? Vilken byggnad syns på bilden? Var har krukan tillverkats? Vem skänkte föremålet?) som framgår i beskrivningar.

Genom geokodning och Stockholmskällans kartfunktion, och på sikt också genom en digital guide, kan tingen virtuellt återbördas till de rum de härrör från. Bevarade portar från gamla Klara kan placeras ut i stadslandskapet med utgångspunkt i den Stockholm- skarta som gällde före rivningarna; fotografier och målningar ur det försvunna kan betraktas från samma utsiktspunkt idag; Humle- gårdens ”otuktsnästen” placeras ut i trädgården och NKs skyltnin- gar från 50-talet kan jämföras med dagens. Det skapar möjlighet att, om än fragmentariskt, återkalla det försvunna – men också det dolda, det icke uttalade eller förbisedda. En mångfald av historier konkretiseras och får förankring i nuet när tid och plats länkas sam- man. Men det är inte i första hand tingen i relation till den byggda, fysiska staden som vägleder den geografiska placeringen. Istället är det relationen mellan människa och ting som står i projektets fokus.

Det implicerar en syn på de olika rummen som både föränderliga resultat av och ramar för mänsklig handling och ett område för so- ciala konflikter, förhandlingar och möjligheter.

Den teoretiska åtskillnaden mellan rum och plats – eller mel-

lan space och place, för att låna det engelska begreppsparet – löses

upp. Ofta definieras place/plats som det fysiskt konkreta fyllt med

mening och socialt liv: väggar, tak, golv, murar, staket – det byggda

och påtagliga tillsammans med en social dimension; medan space

eller rum representerar det abstrakta: de tolkningar, representation-

er och symboler som beskriver och representerar platser.

Projek-

tets utgångspunkt är en integrerad förståelse av rum och plats, där

materialiteten inte tydligt kan skiljas från den kulturella och ab- strakta aspekten.

En utgångspunkt är att materialiteten i lika hög utsträckning som människors idéer och viljor påverkar sociala situ- ationer. Föremålen ses då inte enbart som komplement till skriftliga källor utan som aktiva objekt, vilka hjälper forskaren att ställa nya frågor och samtidigt komma närmare individers vardagsliv.

Bekönade rum

Stadens rum är också bekönade; laddade med normer och ideal kring maskuliniteter och feminiteter. Moderniteten förknippas ofta med en intensifiering av könsrelaterade dikotomier som inte sällan manifesteras i stadens gränser och rum.

Medan offentligheten un- der 1800-talet allt mer kom att förknippas med manligt kodad poli- tik, lönearbete, formaliteter och civilisation, laddades privatsfären med en förment kvinnlig intimitet, omsorg och avkoppling. Det ger en skiktad urban geografi, genomkorsad av föränderliga gränser som oupphörligen utmanas och ritas om, som innefattar både kon- tinuitet och förändring och som laddar platser med såväl lockelser som hot. Vissa gatustråk, hus, kaféer och parker har ansetts olämp- liga för (vissa) kvinnor. Andra har reserverats för en kvinnlig pub- lik, och gjort den manliga närvaron tvivelaktig. Den könskodade rumsligheten kan läsas i schweizerier och ölkaféer, i skyltfönstrens ordnande av ting, i de borgerliga våningarnas rumsliga organisation och sortering av hushållets medlemmar, i bordellernas fönsterluckor och myndigheternas bestyr med att göra sig kvitt mörka vrår och pissoarer i parkerna.

Skilda rum har olika betydelser för män och för kvinnor, de in-

verkar på olika sätt på olika kroppar – men inte per automatik på de

sätt som avsetts.

Kön samverkar också med andra maktordningar

som klass, sexualitet, etnicitet, funktionalitet och ålder och påverkar

stadens rum och människors erfarenheter av dessa.

Om rum for-

mas av sociala relationer, gäller också det omvända: sociala rela-

tioner påverkas av rummet. Rumsligheten, menar kulturgeografen

Doreen Massey, kan förstås som utsträckta sociala relationer. Rum-

met innefattar en maktgeometri som är ständigt föränderlig. Mas-

sey är kritisk mot hur historieskrivningen delat upp rum och tid

som en statisk form respektive en föränderlig process.

Tid, menar

Massey, förstås som maskulint kodat och relateras till politik, fram- steg och civilisation, medan rummet snarare betraktas som statiskt, ickepolitiskt – och feminint kodat. Hon föreslår en historieskrivning som ger utrymme för många lager av tid på en och samma plats:

Perhaps a really ‘radical’ history of a place would be one which did not try to present either simple temporal con- tinuity or only spatial simultaneity with no sense of his- torical depth. A way of understanding, which in the end, did not try to seal a place up in one neat and tidy envelope of space-time but which recognized that what has come together, in this place, now, is a conjunction of many histo- ries and many spaces.

En sådan mångdimensionell historieskrivning av staden hoppas vi kunna bidra till genom projektet Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia.

Noter

1. Karin Carlsson är verksam som forskare vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintressen är i första hand rikta- de mot genus- och välfärdsfrågor i relation till 1900-talets socialpolitiska förändringar.

2. Rebecka Lennartsson är docent i etnologi och verksam som forskningschef på Stockholmia – forskning och förlag. Hennes huvudsakliga forskning- sområde är prostitutionshistoria, med fokus på genus och urbanitet under 1700-tal och 1800-tal.

3. Grahn, Wera, Genuskonstruktioner och museer: handbok för genusintegrering, Uppsala 2007, s. 12

4. Fernstål, Lotta, ”Genus och perspektivfrågor i museernas samlingssystem”, i Hauptman, Katherine och Odebäck Näversköld, Kerstin (red.), Genusförbart:

inspiration, erfarenheter och metoder för mångfald i museiarbete, Lund 2014, s.

91-92.

5. Ny museipolitik, SOU 2015:89, s. 238.

6. Svanberg, Fredrik, ”Den svenska mångfaldsmodellen och museerna”, i

Hauptman, Katherine och Odebäck Näversköld, Kerstin (red.), Genusför-

bart: inspiration, erfarenheter och metoder för mångfald i museiarbete, Lund

2014, s. 27.

7. Den statligt tillsatta utredningen Genus på museum (2003-2004) fick till föl- jd att Agenda kulturarv (2003) samt Mångkulturåret (2006) startades, båda med syfte att öka genusmedvetenheten i museernas verksamhet. Se: Genus på Museum, Departementsserien, Ds 2003:61; Grahn 2007, s. 34.

8. Hauptman och Odebäck Näversköld 2017; Uppdrag jämställda museer.

Jämusprojektet. Rapport 2. Statens historiska museer FOU rapport 10. KU 2011/557/KA; Grahn 2007.

9. Fernstål 2014; Grahn 2007; Jämusprojektet 2011: Uppdrag jämställda mu- seer. Jämusprojektet. Rapport 2. Statens historiska museer FOU rapport 10.

KU 2011/557/K.

10. Se diskussion i Fernstål 2014.

11. Lennartsson, Rebecka, Malaria urbana: om byråflickan Anna Johannesdotter och prostitutionen i Stockholm kring 1900 (diss), Stockholm 2001, s.144-145.

12. Kulturarvspolitik, Prop. 2016/17:116, s. 168.

13. Se till exempel: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/05/

regeringens-proposition-om-kulturarvet-antagen-av-riksdagen/; https://

www.genus.se/nyhet/sd-fokuserar-pa-kulturarv-for-att-skydda-nationen/.

Detta var också en av programpunkterna under Almedalsveckan 2015 ar- rangerat av Riksarkivet, Kulturrådet, Kungliga biblioteket med flera. Se:

http://www.kb.se/Dokument/Aktuellt/evenemang/Almedalen%202015/

Savethedate_program_almedalen_2015.pdf.

14. Museilag. Svensk författningssamling 2017:563, §5. Jämför Kulturarvspoli- tik, Prop. 2016/17:116, s. 199.

15. Museilag. Svensk författningssamling 2017:563, §4.

16. Ny museipolitik. SOU 2015:89, s. 226-227; Kulturarvspolitik, Prop.

2016/17:116, s. 55, 59-69.

17. Fernstål 2014; Grahn 2007; Jämusprojektet 2011.

18. Cameron, Fiona och Robinson, Helena, ”Digital knowledgescapes: cultural, theroretical, practical, and usage issues facing museum collection databases in a digital epoch”, in Cameron och Kederdine (ed) Theorizing digital cul- tural heritage: a critical discourse, Cambridge, Mass. 2007; Fernstål, Lotta;

Kolker, Li och Svanberg, Fredrik, Polysemantiskt digitalt samlande, Slutrap- port, Statens historiska museer FOU Rapport, Stockholm 2015.

19. Cresswell, Tim, Place: a short introduction, Cornwall 2004.

20. Massey, Doreen, Space, place and gender, Oxford 1994, s. 251-252.

21. Forssberg, Anna Maria och Sennefelt, Karin, Fråga föremålen: handbok

till historiska studier av materiell kultur, Lund 2014; Harvey, Karen, (red.)

History and material culture: a student´s guide to approaching alternative sourc- es, Abingdon 2009.

22. Feldmann, Beate och Svensson, Birgitta, ”Människor i centrum” i Lars- son, Stefan (red.) Nya stadsarkeologiska horisonter, Stockholm 2006; Wilson, Elisabeth, The contradictions of culture: cities, culture, women, London 2001, Griselda Pollock, ‘’Modernity and the spaces of femininity,’’ i Vision and dif- ference: femininity, feminism and the histories of art, New York 1988.

23. Geschwind, Britta Zetterström 2017, Publika museirum, Stockholm 2017, s. 32 f.

24. Lykke, Nina, ”Intersectional analysis: black box or useful critical feminist thinking technology”, i Lutz, Helma; Herrera, Maria Teresa Vivar och Supik, Linda (red) Framing intersectionality: debates on a multi-faceted con- cept in gender studies, Surrey 2011. 2011; Molina, Irene, ”Intersektionella rumsligheter”, Tidskrift för genusvetenskap, nr 3 (2007).

25. Massey 1994.

26. Massey, Doreen, ”Places and their pasts”, i History Workshop Journal, nr 39 (1995), s 191.

Referenser

Cameron, Fiona och Robinson, Helena, ”Digital Knowledgescapes: Cultural, Theoretical, Practical, an Usage Issues Facing Museum Collection Databas- es in a Digital Epoch”, i

Cameron & Kederdine (red.) Theorizing Digital Cultural Heritage: a Critical Discourse Cambridge, Mass. 2007.

Cresswell, Tim, Place: a short introduction, Cornwall 2004.

Forssberg, Anna Maria och Sennefelt, Karin (red.), Fråga föremålen. Handbok till historiska studier av materiell kultur, Lund 2014.

Geschwind, Zetterström, Britta, Publika museirum. Materialiseringar av demokratiska ideal på Statens historiska museum 1943-2013, Stockholms uni- versitet, Stockholm 2017.

Harvey, Karen, (red.) History and material culture. A student´s guide to approaching alternative sources (Abingdon, 2009).

Lennartsson. Rebecka Malaria urbana. Om byråflickan Anna Johannesdotter och

prostitutionen i Stockholm kring 1900 (diss), Stockholm 2001.

Lykke, Nina, ”Intersectional analysis: black box or useful critical feminist thinking technology”, i Lutz, Helma; Herrera, Maria Teresa Vivar & Supik, Linda, (red.) Framing intersectionality: debates on a multi-faceted concept in gender studies, Surrey 2011.

Feldmann, Beate & Svensson, Birgitta, ”Människor i centrum” I Larsson, Stefan (red.) Nya stadsarkeologiska horisonter, Stockholm 2006.

Fersnstål, Lotta, ”Genus och perspektivfrågor i museernas samlingssystem”, i Hauptman, Katherine och Odebäck Näversköld, Kerstin (red.), Genusförbart:

inspiration, erfarenheter och metoder för mångfald i museiarbete, Lund 2014.

Fernstål, Lotta; Kolker, Li och Svanberg, Fredrik, Polysemantiskt digitalt sam- lande, Slutrapport, Statens historiska museer FOU Rapport 2015.

Grahn, Wera, Genuskonstruktioner och museer: handbok för genusintegrering, (Uppsala, 2007).

Harvey, Karen, (ed.) History and material culture: student´s guide to approaching alternative sources, Abingdon 2009.

Kulturarvspolitik. Prop. 2016/17:116, s. 168.

Larsson, Stefan, ”Den mänskliga staden?”, i Larsson, Stefan (red.), Nya stad- sarkeologiska horisonter, Stockholm 2006.

Massey, Doreen, Space, place and gender, Oxford 1994.

Massey, Doreen, ”Places and their pasts”, i History Workshop Journal, nr 39 (1995), s 191.

Molina, Inrene, ”Intersektionella rumsligheter”, i Tidskrift för genus vetenskap, nr 3 (2007).

Museilag. Svensk författningssamling 2017:563.

Ny museipolitik. Statens offentliga utredningar, 2015:89.

Pollock, Griselda, ‘’Modernity and the spaces of femininity,’’ i Vision and differ- ence: femininity, feminism and the histories of art, New York 1988.

Sennett, Richard, Flesh and stone: the body and the city in Western civilization, New York 1996.

Uppdrag jämställda museer. Jämusprojektet. Rapport 2. Statens historiska museer FOU rapport 10. KU 2011/557/K.

Wilson, Elisabeth, The contradictions of culture: cities, culture, women, London

2001.