Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
CM--- - 9 I 8! JMMju,..
LOSNUMMER: 15 ORE.
UPPLAGA A.
ILLCISTREPADf^TI DN ING
FOR* KVIN NAN i OCH * HEM M ET ! 1 FRITHIOF-HELLBERG
SÖNDAGEN DEN 16 SEPTEMBER 1917.
HUFVUDREDAKTOR:
ERNST HÖGMAN.
RED.-SEKRETERÀRE:
ELISABETH KREY-LANGE.
(1601) A. 30:DE ÅRG.
N:R 38
HHSMÜff
FRU PAULINE BRUNIUS
som fru Ilona i Svenska teaterns senaste nyhet ”Riddaren af i går”. Goodwin foto.
C2.ört5rOtATlM
Tlmerifias favorit sångers fia för närvarande.
Vår tandsmaninna fru Jutia Cfaussen. • Tlf Jmpresario Çjustave Vßatßerg.
K
ILjf:
»i
istsfasE&si
■pga
; ' .0' . Fru Julia Claussen som Amneris i Aida.
på scenen och konseriesiraden. Ja, de gå till och med rent af — så likt amerikanerna!
— in på personligheten, och säga att hon på sina konserter föraktar att visa sig i de af modet föreskrifna alltför korta klädningarna,
”abbreviated beyond the dictates of pro
priety,” men i stället förstår att kläda sig med utsöktaste smak samt i elegantaste stil.
Fru Claussen har de senaste åren varit engagerad vid Chicago-operan. ”Metropoli
tan” i New York och Chicagos opera räk
nas till de operainstitutioner där man får höra världens berömdaste och mest fram
stående lyriskt-dramaiiska förmågor. Vår landsmaninna har funnit sig mycket väl i Chicago och varit nästan afgudad af publi
ken därstädes, men hon kommer ändock att till hösten lämna Chicago och har i stället aniagii engagement vid Metropolitan operan i New York, där hon bland andra världsbe
römda artister får till kamrat äfven ”den gudomlige” Caruso.
Fru Claussen har i sitt kontrakt med Chi- cgaooperan förbehållit sig vissa månaders ledighet, för att under dessa mellantider kunna ägna sig åt konsertverksamhet. Un
der dessa perioder har hon då företagit turnéer öfver hela Förenta Staterna såväl som Canada, och har vid ett tillfälle till och med gjort en liten visit in i Mexico, aar hon i den mycket omtalade revolutionsgeneralen Villa gjorde en intressant bekantskap.
Förra våren var hon ute på en vidsträck
tare konsertturné än vanligt. Hennes im- Fru Claussens båda döttrar.
DEN si HASTIGT BORT- ryckte kände impresarion Gustave T halb e r g läm
nade kort före sin död följan
de intressanta artikel till Idun, där hans namn ofta synts,
EGENDOMLIGT NOG - och glädjande att omtala — aro för närvarande många af de mest populära, firade och eftersökta sångerskorna Amerika svenskor.
Ända sedan Jenny Lind i början på 1850-talet gjorde sina makalöst framgångsrika turnéer hinsidan Atlanten, har uttrycket ”Swedish Nightin
gale” haft god klang bland de musikaliska ”Yankees”, men med undantag af Christina Nilsson kan man knappast sä
ga, att någon svensk sångerska
— efter Jenny Lind — gjort verklig furore och satt det stora dollarlandets invånare i eld och lågor.
Så är dock, såsom jag ofvan antydde, för närvarande fallet med den från vår Stockholms
opera välbekanta och i godt minne bevarade utmärkta alt
sångerskan fru Julia Claussen.
— Den amerikanska publiken . har under de sist förflutna säsongerna iilljublat henne sitt entusiastiska bifall och blom
sterstrött henne hvarhelst hon uppträdi, från New York till
San Francisco och från Chi
cago ända ned till det subtropiska Florida.
Tidningarnas recensenter kunna knappt finna ord starka nog för att uttrycka sin öfversvallande förtjusning öfver vår lands- maninnas härliga stämma, hennes makalösa sångkonst, hennes värdiga och på samma gång behagfulla och graciösa framträdande
och del är med ett visst ve
mod man läser dessa rader, som vittna om författarens lifliga kärlek till allt svenskt och hans glädje öfver en
landsmaninnas triumfer.
presario bestod henne vid detta tillfälle, jämte hennes familj och biträdande artister, en privat och öfver måttan ele
gant järnvägsvagn, ”The May
flower”, i hvilken de färdades från plats till plats, och där de bodde hela tiden, i stället för att taga in på olika och mer eller mindre komfortabla ho
tell.
Denna ”Mayflower” är för resten bekant därför, att den brukar användas af amerikan
ske presidenten såsom hans privata vagn, när han ger sig ut på järnvägsfärder. Den är högst elegant; har fem en
skilda rum, förutom badrum och bibliotek, samt ett större gemensamt gemak med piano och smyckadt med blommor.
Under turnén intogos där mål
tiderna och höllos repetitioner 3—4 timmar dagligen. Det var för resten sällskapets ”obser
vation room”, där man genom de stora fönstren kunde beun
dra de förbiilande scenerierna.
— En förträfflig kock och upp
märksamma tjänare hörde också, förstås, till ”Mayflo
wers” utrustning.
Färden gick bland annat till Florida. — Det var första gången fru Claussen skådade söderns sköna länder, ”wo die Orangen glüh’n”, och hon njöt därför i fulla drag af det härliga klimat som Florida den årstiden
— det var i början af april — har att er
bjuda. Huru tjusades jag icke själf, när jag
Fru Claussen privat.
Prenumerationspris: ; IdlMS byrå odl expedition, MästfSmueiTg. 45
Vanliga upplagan; I Piaktupplagan HeH år ... Kr. 7.50Hielt år ... .. Kr. 9.50 Halft år ... » 3.90 Halft år ... » 5.—
Kvartal ... » 2.50
Redaktionen: Riks 16 4G. Allm. 98 03.
Kl. 10—1.
Red. Högman: Riks 86 60. Allm. 1 02.
Kl. 11—1.
Expeditionen: Riks 16 46. Allm 61 47.
Kl. 9—5
Annonskont. : Riks Î6 46 Allm. 61 47.
Kl. 9—5
Annonspris:
Pr millimeter enkel spalt:
30 öre efter text.
35 öre å textsida.
20<Vo förhöjning för sär-
Li vartal ,... » x.— ivvartai ... » n—i. Ai. y—b » —rûl u “ 1 i r
Månad ... » 0.801 Månad ... » 0.90 . Verkst. direktören kl. 11—1. P.iks 86 59. Allm. 43 01. * skll(it b€-ard piats*
Utländska annonser:
35 öre efter text 40 öre å textsida, 20% förh.
för särsk. begärd plats.
0^0
En vacker och ståtlig födelsedagsfest af gammaldags prägel firades den 30 augusii å Löfstads slott i Östergötland, då dess ägarinna fröken Emelie Piper fyllde 60 år. Bilden visar fröken Piper i kretsen af alla sina underlydande, som mangrannf infunnit sig och som rest äreportar
och uppvaktat med en stor blomsterhyllning. Hilda Winge, foto.
tändes är det femte elementet, det him
melska aquaiviiae, som allenast kan inmundigas af or
mens klufna tunga på godt och ondi.”
Orden nådde Else med främmande tankars makt och eggelse, medan hennes blickar hvi- lade på dc blanka skogstjärnarna, de vemodsfulla åsar
na, och det sjöng och brusade för hennes öron, som under lördagskväl
larnas läsning prostgården.
När fadern sedan sträckte upp sin hand och visade på en hamrad koppar
orm, som han bar på ringfingret, slog hennes hjärta af vild förväntan på ett väldigt, ett skrämmande under.
Och då deras väg åter bar ned i skogsdju
pen och hon hörde pinglet af betande bo
skap och trampade i hjulspåren på den gropiga landsvägen, greps hon af bekläm- ning vid att se, hur allt var sig lika som i går, hur tung och grå myllan klibbade vid hennes fötter. —
Men när hon satt på sin bädd i härbärget, gjorde hon bot för dagens synder med de grufligaste ord hon kunde finna i profeter
nas klagovisor. Och hon läste dem om och om igen, tills de outplånligen fastnat i hen
nes mottagliga sinne.
livart de kommo kände folket väl till de två karlarna. Den lille tjocke kallade de för Vattuskräcken, ty han hade i ungdomen blifvit biten af en galen hund och räddad genom påläggande af ett glödgadt järn.
”Du är väl född under Hundstjärnan du?”
sade de till honom i byarna. Men Elses far, som eljes hette Änders och var starkt byggd och förslagen kallade de för Sliparn, och till honom sade de: ”Slipa gör du, och sli
pad är du.”
”Min rätt får jag,” sade Sliparn, och såg folk in i ögonen, så att de blefvo rädda och gåfvo honom utan prut, hvad han begärde.
Ibland tilläde han: ”Jag har hjälp.” —
Det visste alla, och de förstodo, att det var Else, ty det var mest kvinnfolk, som kun
de trolla, utom lappar och finnar. Nu ville dock ej Else hjälpa till i den handteringen längre. Ett ord visste hon, som genast stäf- jade alla förslag i den vägen från Sliparns sida.
”Det timliga straffet kommer,” sade hon.
"Ofverallt dragas häxorna till tinget. Gud ske pris, om jag ej blir straffad för allt ledt jag gjort i barndomen.”
Då satte Sliparn upp ett hemlighetsfullt, Cistigt smilande ansikte: ”Pass man på,” sade han. ”Den ene får hjälp med ondo, och den andre med godo. Du har stjärnandarna på din sida, och du har aldrig förväxlat örter
nas och metallernas betydelse på deras da
gar. Skulle Jaldabaot låta jämställa sig med ormen, och lifssafiemas behärskare ankla
gas för smutsigt häxeri?”
Men han gjorde ej mera något försök att öfvertala henne. —
Det talades mycket om dylika ting i de li.usskygga gårdarna, där dagern sällan och
grumlig silade in genom gluggarnas glimmer- skifvor, och människorna började ögna hvarandra med sneda, lurande blickar. Else märkte, att dessa oftast riktades mot henne.
Hon sökte möta dem öppet, men ett kväl
jande tvifvel på sin egen oskrjjd gjorde hen
ne osäker och famlande. Och hon drogs likväl oemotståndlig! att grubbla öfver det mångskiftande outgrundliga, som var i luft och jord, ofvan och nedan. Det blef henne en vana att undvika folks sällskap, att smyga kring hagar och stigar, när dagsverket var öfver, och låta de underliga bilderna forma sig i hennes själ. Allt hvad som glunkades i gårdarna blef då till flammande verklighet, som brände hennes sinne och kom hennes kropp att skälfva af onda varsel, men ock af en dunkel lyckokänsla. Det var grannt att se Guds härsmakt strida på jorden och i skyn mot mörksens änglar, och hon rös vid tanken, att just hon var ett lockbete, slitet emellan hemliga makter.
De onda blickarna blefvo allt flera, och de onda tungorna begynte tala bak hennes rygg. De kommo till henne i löndom många och begärde hennes hjälp.
”Du kan ju läsa så godt, läs något öfver Barbro, som har frossan.” —
”Ge mig något för Fabian i kriget, så att han blir hård mot kulorna! Men säg ej för någon.” —
De bjödo band och hemväfd lärft, t. o. m.
spännen och söljor, men de sågo ej på hen
ne, och kom hon dem nära, togo de ett steg åt sidan.
Hon skickade dem tillbaka med oförrättadt ärende, men i sitt sinne vardt hon underlig till mods och tänkte: ”De veta, att jag har makten, blott jag ville.”
Hela våren hade de tillbragt i Västerda- larne, men mot midsommar drogo de vidare öster- och norrut. Det var blomningstid i Dalom, och luften var full af doft och ljus.
De vandrade mot de stora kyrkbyarna, mest nattetid, och om dagarna sofvo de i skogen, tappade björksaf, förfärdigade lurar och näf- verkoniar, och Sliparen täljde skrin af ma
sur. Göken gol i gyllene solnedgångar, och de lyssnade tysta, tröga att tala till hvaran
dra. Det enda folk de sågo voro kolarna i sina kojor och skyttarna, som de ibland mötte på sin väg.
Men en kväll hör
de de helgmålsring- ning i fjärran och visste att de nalka
des bygd och by..
Deras stig skar en bredare väg i skogsbrynet, och just vid korsvägen låg en stuga. En kvinna kom ut i dörren och stirrade på dem med blåa, beslöjade ögon.
Hennes rörelser vo
ro underliga, och hon log jämt för sig själf. På hen
nes inbjudan stego de in i kojan, som redan var mörk, så att de knappast kunde urskilja nå
got.
”Bor du här en
sam?” frågade Sli
parn
”Ja, för det me
sta,” sade kvinnan och skrattade igen.
”Karlen min är väl död i Ryssland, efter han inte kommer igen.”
”Har du något att bjuda på?”
”Ja, brännvin,” sade hon och slog upp i träskålar. De satte sig alla på långbänken under fönstret, men då de hade druckit, tog kvinnan Else vid armen, förde henne bort till härden och visade på ugnsrakan och etl bockhorn, som låg bredvid och utsände en frän stank.
”Du har ridit förr,” sade hon, och synade henne från topp till tå. ”Jag ser det på dina ögon. I kväll är det gästabud på Berget.”
”Jag har aldrig varit där,” sade Else.
”Dit kommer du lätt nog,” sade den an
dra och skrattade, så att det isade i Elses bröst. ”Fordonen skall jag bestå och sätla igång dem med. Hvilka af sångerna kan du?
Det är nog med de små, om jag hjälper till med den stora.”
I detsamma stacks ett lurfvigi hufvud in genom dörren men drogs snabbt tillbaka.
”Stig bara på,” ropade kvinnan, och ett par bleka barnungar i trasiga koltar smögo in i stugan. ”Här kommer väl fler,” sade kvinnan och vände sig till Else. ”Vi blir stört följe i kväll. Det är barnen, som har lättast att ge sig iväg. De tynger inte storl, och de lär sig vägen medsamma. Och lus- teligt har de i Blåkulla!”
Else såg förskräckt bort mot fadern och Vattuskräcken, men de hade somnat på bän
ken, och nyfikenheten hö'11 henne kvar trots skrämseln.
Flera barn kommo. En efter en smögo de sig in, flickor och gossar, små och halfvux- na. Några af dem hade kvistar af flygrönn i händerna, och deras ögon stirrade framför sig stela och med vidgade pupiller som kvin
nans. De samlade sig kring härden, kysste ugnsrakan, togo talg ur bockhornet och be- ströko sina nakna fotsulor. Ingen af dem tycktes märka Else. Kvinnan tog från en hylla en näfve torkade växter och frön, som hon kastade på de kolnande bränderna. En tjock, hvit rök bolmade knastrande upp från härden. Plötsligt började en af flickorna att sjunga, och de öfriga stämde in. Det lä i som en psalm, men då Else hörde orden, som voro hädiska, vaknade hon ur sin för
trollning, trefvade sig fram till de bägge karlarna och väckte dem.
604
år 1888 första gången besökie Florida! I artistiskt hänseende var fru Claussens tur
néer i lika måtto tillfredsställande, att döma af några korta utdrag ur ett par recensio
ner:
”Denna artist har under de senaste åren blifvit mycket uppmärksammad och omtalad.
Nu är hon en högst framstående personlig
het i musikvärlden. Hennes karriär har visat ett ständigt crescendo. Fru Claussens artis
tiska ärlighet och hennes persons värdighet ha utgjort en viktig insats i att placera hen
ne i allra främsta ledet bland de sångerskor som nu uppträda inför den amerikanska pu
bliken. I hvarenda roll hon under senaste säsongen utfört, har hon visat sig vara en stödjepelare för operan och nästa säsong kommer denna intelligenta artist att glänsa med sin sköna stämma i åtskilliga nya rol
ler. En stor ande bor inom henne, som fin
ner sitt uttryck i betvingande melodi; en uppenbarelse på samma gång af sann kvinn
lighet, som får sitt förkroppsligande i sång.”
En annan kritiker säger: ”Mme. Claussen sjöng gudomligt, likt en inspirerad varelse.
Om hennes diktion, frasering och skönheten hos hennes toner kan man endast tala i superlativer. - Det är en viss storhet i allt hvad hon presterar. Hon har inga manér, ingen affektation. Hon är endast sig själf — oupphinnelig i sannt artisiskap. Att ingå på en detaljerad öfversikt af hennes sång, är som att plocka i bitar en älsklig blomma.”
Och åter en annan frågar i sin extas:
Hvem kan förglömma denna konsert? Hvem kan förglömma denna sångerska, med all hennes ärlighet, enkelhet, sublimitet? Hvem kan förglömma hennes underbara sång?!”
Dessa äro endast några på måfå utploc
kade utdrag ur recensioner från platser i Florida, Louisiana och Texas, där fru Claus
sen uppträdde under den ifrågavarande tur
nén. Massor liknande — och om möjligt än mera entusiastiska •— skulle jag här kunna återge, men det blefve alltför enformigf, ty de äro allesamman lika fulla af pris och lof, och skribenterna erkänna själfva, att de ha svårt att finna ord för sin egen så väl som för publikens förtjusning.
Vår landsmaninna är, som vi sålunda se, en numera stor och berömd ”stjärna”. Och vi här hemma böra alla glädja oss åt hen
nes stora framgångar. Hon är dem fullt vär
dig. Vi erinra oss ju väl det allvar och den sträfvan efter att nå konstens höga tinnar, som hon lade i dagen när hon tillhörde vår Stockholmsoperas personal, och vi unna henne af fullaste hjärta hennes nuvarande berömmelse och konstnärsanseende.
För mig personligen utgöra fru Claussens framgångar ute i stora världen en källa till stor belåtenhet. Jag förutsade nämligen för flera år sedan, att hon skulle kunna bli en världssångerska. Och det gläder mig helt naturligt att nu finna mitt impresario-om- döme i så eklatant grad bekräftad!.
Jag yttrade nämligen, då jag en afton i sällskap med min vän Ivar Hedenblad hörde fru Claussen sjunga på vår opera:
"Här har du en sångerska, som kommer att låta tala om sig, ifall hon har mod att flyga ut i världen och pröfva sina krafter och sin lycka.”
”Tror du verkligen det?” - svarade He
denblad och skakade tviflande på hufvudet.
Men den erfarne impresarion fick ju ändå rätt.
*
Jag sade i början af denna artikel, att många af de för närvarande mest populära,
Fru Claussen tillsammans med två amerikanska sångerskor.
firade och eftersökta sångerskorna i Ame
rika äro — svenskor.
Så är verkligen äfven förhållandet. Det tycks rent af råda en gyllene ålder för
”Swedish Nightingales”. - Utom fru Claus
sen är nämligen sedan ett år tillbaka äfven fru Marie Sundelius engagerad vid Metro
politan operan i New York och gör där stor
succès. :
En annan svenska, fröken Lydia Lindgren, är engagerad vid Chicagooperan och räknas som en af favoriterna därstädes på grund af sin röst, sin dramatiska begåfning, sitt ståtliga och intagande utseende samt sina personliga egenskaper för öfrigt.
Fröken Alma Peterson är namnet på ännu en svensk sångerska som är fäst vid operan i Chicago. — En hennes namne, fröken May Peterson, har vunnit de mest entusiastiska lcford i de ledande New Yorktidningarna för sin underbara röst och sin behagliga appa
rition.
Ofriga högt uppburna svenska sångerskor äro: fru Chilson-Orman, fröken Alice Sjö- selius, Esther Osborne — som för några år sedan var engagerad vid vår Stockholms- opera — fruarne Jennie Norelli och Sfaberg- Hall samt Mm. Olive Fremstad. Den sist nämndas härstamning är dock rätt kosmo
politisk. Hon är nämligen född i Stockholm af en svensk fader och en norsk moder samt uppfostrad i Amerika. Hon var under flera år engagerad vid Metropolitanoperan, men ger numera endast gästroller och har med stor framgång uppfrädt i Berlin, Bayreuth, London etc. - Äfven fröken Greta Torpadie tycks ha slagit igenom i New York.
Amerika är sålunda fullt af ”svenska näk
tergalar”, hvilka för närvarande med sina vackra röster, sin sångkonst och sina per
sonligheters behagfullhet lägga dollarlandets publik för sina fotter. Man kan ju endast glädja sig däråt, ty de bidraga ju sålunda hvar och en i sin mån till att sprida glans öfver ”old Sweden”.
Från mörka år.
Novell af MILDRED THORBURN-BUSCK.
(Forts.1
HON HADE STRÄCKT SITT ORA EFTER ljudet och velat springa nedåt sluttningen mot vattnet, men fadern hade ännu en gång tagit henne i armen, vändt henne om och hållit henne fast, tills pinglet af skällan upp
slukats af vildmarken. Detta hade förr varit henne ett kärt minne, men nu bäfvade hon för sina syndiga ögons och örons vittnes
börd. Hon hade ofta hört sin far säga, ati hon i högsta mått ägde den hemliga kraften.
Hvart skulle den väl leda henne?
*
Bygden låg ljus och ängslande klar i snösmältningens bleksiktiga dager, då Else lämnade prostgården med männen, som en
ligt löfte afhämiat henne, då deras väg bar norrut igen. Efter att ha färjats öfver älf- ven fortsatte de stora landsvägen, som längs ås-kammen i mäktiga bukter gick öfver sko
garna til! närmaste by. De gingo å hvar sin vägkant, skygga och främmande för hvar
andra. Männen sneglade halft ogillande, halft beundrande på Else. Hennes smala, brunhåriga hufvud och ansiktet med de ge
nomskinliga ögonen hade fåtf något af hem
lig klokskap, och i den grå vadmalsklädnin- gen var hon helt olika den trasiga, barbenta ungen, som förr följt deras stråt. Else ta
lade ej till dem. Hennes tankar voro kvar i prostgården, och deras mål-lösa vandring var henne redan vorden för lång. Vid af- skedet hade prosten gifvit henne en bibel som minnesgåfva. ”Det är den bästa huf- vudgärden” hade han sagt, och hon släppte den aldrig ifrån sig, bar den inlindad i en hufvudduk och läste i den på kvällarna och under rasterna på vägen.
Så småningom, då en ny bygd öppnat sig för dem, åierföllo de tre i sin gamla förtro
lighet, och Else fann, att äfven af dem var def mycket att lära. Ting dem hon ej för
stått som barn.
Om aftnarna, då de hvilade sig på berg
hällarna, förde fadern ordet och berättade hvad han lärt i sin ungdom i Prag, dit han kommit med svenska hären till plundring, men sfannat som gesäll hos en viss Kzi- weck,° gelbgjutarmäsfare, som på långväga siröffåg söderut fått insikt om stjärnkunskap och naturens under, så att han kunde förut
se händelser mannaåldrar i förväg. Denne Kziweck hade en gång funnit Hviformen, or
marnas konung, med kröningens tecken på sin panna, sofvande midt i vintern under en full-löfvad ek, och efter att ha kokat ormen och druckit ur spadet hade han fått helbräg- dagörande kraft. Han kände ock till ett medel, ”guaza” eller extraefum cannabis, oöfverträffligt ati stilla smärta och skänka hänryckande drömmar. Dess beredande hade han lärt af turkiska köpmän och ofta låtit gesällerna njuta af dess verkningar. Men att eftergöra den hade de ej förmått, fast de visste, att smör, hampa och ambra utgjorde dess hufvudsakliga ingredienser.
Det var Kziweck, som undervisat honom i österns hemlighetsfulla vishet, den sanna kunskapen. Han kände eonernas namn och deras motsvarigheter bland elementerna, och i den hermetiska konsten, ypperst bland ve
tenskaper, var han ingalunda obevandrad.
Else lyssnade, lockad och skrämd, till den brustna återklangen af sägner dem gamle Kziweck förtali under stjärnenäiter i Prag.
— Ormen,” sade han, ”det är han som har makten! Ur Kaos’ slem uppstod han för ati kämpa mot Jaldabaot. Ormen var den för
ste att smaka på frukten af det träd, som stod midt i lustgården, och som är söt för människans gom. Mästarn själf, Hermes Trismegistos bar en staf omslingrad af or
mar, ty klokskapen i ondt som godt var ho
nom underdånig. Och i staden Roma, för- falde Kziweck, kan man se den hedniska läkeguden Sculapus, som ger en orm att dricka ur en skål. Detta förklarade han mig sålunda, att skålen må betraktas som de vi
ses sten, och det mystiska fluidum däri fly-
Tuppens Zephyr j » tîmicDcnii
och Ni köper ingen annan. ; Ila AllUkll^UR
Praktkatalog gratis - - ock franco. - - Stockholm och Göteborg.
■■■■■■■■■■■■■■Bl
“De gamlas dags“
I NÄRHETEN AF HUDDINGE STATION I TVÅ rödmålade villor har föreningep ”De gamlas dag” under sommaren beredi några välbehöf- liga semesterveckor åi sina skyddslingar. Det märkliga med denna sommars Iandtvisielse är, ait den är den försia då föreningen kan ia emot under eget iak. Vid Brevik och Tyresö harman föiegående år ordnad sejouren i hyrda > villor, men genom fabrikör Carl Malmbergs välkomna donation äger man nu två inbjudande villor i den mesi landtligt inbjudande trakt man kan önska sig. Fru Mathilda Hedman är fortfarande hus
mor och en outtröttligt omtänksam värdinna för de förnöjda och tacksamma gästerna.
Tjugo gäster är det man på en gång kan mot
taga i hemmet, och tre veckor är° den för vis
telsen fastslagna tiden. För att så många som möjligt skulle kunna tas emot ha semestervec
korna i år utsträckts till ända in i september, och den sista gruppen vistas just nu därute. Det är skönt för den gamla från ett trångt litet hem i staden att sakta spatsera under björkarna i den härliga luften, och om den också är litet svalare och om solen går tidigare ner, är det godt ändå att hvila på verandan och att alla måltider på dagen gå till dukadt bord — fri från omtanke och matbe
kymmer i dessa tider. Inte minsta glädjeämnet har varit det trolleri, genom hvilket fru Hedman
1
lyckats genomföra att alla dagar kunna bjuda sina gäster på godt oförfalskadi kaffe. Infe
I fff
_____
-q
sommarhem. ->
mindre än hundra koppar sådant ha dagligen serverats.
För att kunna ta emot tjugo gäster måste en del finna sig i att logeras på den större villans rymliga vind. Men så har man den trösten att villan en gång ägts af ingen mindre än själfva Arvid Odmann, och att det var just på den in
redda vinden han förvarade sin rika skatt af blomsterhyllningar.
Föreningen med det behjärtansvarda syftet all lindra bekymren för åldringar och ensamma har en särskild kommitté för sitt sommarhem. Denna kommittés medlemmar äro amiral Carl Olsen, bankdirektör Fritz Ottergren, direktör Ernfrid Thulin, fröken Gerda Rydgren och fru Mathilda Hedman. Den sista kan inte frigöra sig från tanken på hur hennes sommarpensionärer skola få det äfven under vinterns dagar, och hon har räknat ut, att det vore så utmärkt, om kvinnor, som sitta i de egna, goda hemmen, skulle vilja ta en af dessa gamla under sitt speciella skydd.
Att t. ex. ta emot denna skyddsling till middags
gäst, om också endast ett par dagar i veckan vore en stor och god hjälp. Det är inte lätt att köpa mat i år, och huru skall man göra nu, när man inte haft annat att laga den på än på fotogénkök?
’.’Vi måste gå nu, det är snart mörkt.”
Karlarna reste sig sömniga och oviga och gingo utan frågor genom barnflocken ut till den väntande dragkärran, men då Else följde efter dem, sprang kvinnan ut på vä
gen med grofva skällsord. En gubbe och en kulla närmade sig på väg från byn och vid deras åsyn blef kvinnan än mera hög
röstad. Hon knöt näfven och skakade den mot Else.
”Tvi dig häxa, häxa!” skrek hon. ”Vill du förleda mig med ditt djäfvulslyg? Vill du locka mig från präst och kyrka! — Häxa!”
skrek hon en sista gång i dörren, som hon omsorgsfullt slöt, då bondfolket gick förbi.
Dessa sågo stint och tigande på Else och spoifade betänksamt tre gånger framför sig.
Sedan drog gubben upp sin knif och höll bladet mellan sig och Else, då de gingo förbi.
De fre stodo tysta en stund, så bröt Else ut i krampgråf och gömde hufvudef i hän
derna. Sliparen sade kärft: ”Tig med det där! Vi ska till byn nu, tös!”
Vatfuskräcken satte i gång med kärran och innan nattens inbrott voro de i kyrkbyn och lade sig att sofva i en björklid
1nere vid älfven.
På söndagsmorgonen gingo karlarna ut för att afiala slålterarbete för veckan, men Else närmade sig, dragen af en inre hem
längtan, till kyrkan som höjde sig på strand
nipan. Hon sköt sakta upp porten och steg in i vapenhuset. Därinifrån ljöd psalmsång, en bön till Gud om en snar förlösning ur jämmerdalen, en segerviss försmak af det himmelska gästabudet. Sången steg väl
behagligt sorgsen under de hvitmenade hvalfven:
”Mäktigt skall då den cithara, Så och den sköna Musica Högt klinga öfver alla,
När jag mig till min Frälserman Min tröst, min fröjd, min brudgum sann Skall innerliga hålla —”
Else hade ofta hört den sjungas hos pros
tens, tårarna runno utför hennes kinder.
Strax efteråt begynte prästen sin predikan, och hon steg in i kyrkan för att höra bättre.
Det var en mager och kolerisk herre, och han tycktes fatta sitt kall som ett utdrifvan- de af djäflar. De långa armarna susade ge
nom luffen, och rösten skrek af hetsighet.
Han talade om Israel, som öfvergifvit Her
rens vägar, om styggelser, som bedrefvos rundf omkring dem. Han ville draga alla med sig i kamp mot det onda.
— ”Nu talar Gud visserligen icke mera till Israel genom profeterna, utan hans ord gäl
ler Sveriges affälliga land och folk. Hören Herran Zebaots röst: ”Se dagen, se det kommer! Till dig är ordningen kommen.
Dagen för Herrans hämnd är inne, ett ve
dergällningens år för Sions sak. Och dess strömmar skola förbytas till beck och dess mull till svafvel, och dess land skall blifva till brinnande beck. Hvarken natt eller dag skall elden slockna, dess rök skall evigi uppstiga.” Else lyssnade med brännande kinder. En kulla på en af de nedre bänk
raderna vände sig om och såg på henne. Det var bondhustrun från i går. Hon knuffade på sin granne, tills denna vände sig om, så en och åter en. Snart hade halfva kyrkfol
ket vändt sig på bänkarna och stirrade på henne med hätska, granskande blickar.
Prästen, som märkte, att något ovanligt var på färde, höll ett ögonblick upp med sin predikan. Då klack det till i Else, hon kän
de det, som om alla dessa människor blot i
Fru Mathilda Hedman, De Gamlas Dags varma vän och husmor vid sommarhemmet.
afvaktade ett tecken att få stiga fram och rifva henne i stycken. Hon vek eft steg till
baka, satte handen för ansiktet för att dölja sig för prästen och flydde ut genom vapen
huset, nedför den tomma kyrkbacken till björkliden vid älfven, där Sliparn låg sot- vande under en hösåte.
”Vi måste bort från byn på stunden!” sade hon och ryckte den sofvande mannen i är
men. ”Är du från vettet?” frågade denne och såg förargad upp på henne. ”Än är det galet hit, än dit med dig på sistone. Nu har vi tagit lejd för två veckor hos nämnde
mans.”
”Så får jag bli tagen till tings då för troll
dom. De ville fa mig i kyrkan. Prästen hade allt stoppat sin predikan.”
Sliparn reste sig med ett misslynt stån
kande. Utan att spilla ett ord gick han till Vatluskräcken, som låg med kärran bakom en rishög, väckte honom och gjorde upp
brott från trakten. Sålunda gingo de oför
trutet dag och natt till bygder längre österut, där de ej voro kända.
Else led under denna tid af stark själa-ån- gesf, och under de ljusa nätterna, då dim
man dref lätt öfver skogstjärnarna, plåga
des hon ej längre af ondskans gyckelspel, men väl af en trånsjuk längtan efter renhet och sinnesfrid, sådan som hon känt hos prosten Amenius, En natt, då de hvilat ut några timmar i en öfvergifven timmerkoja, bröto de upp strax före dagningen och gingo vidare på en halft igengrodd boskapsstig.
Det hade regnat på förnatten, och den ky
liga luften var mättad af doften från natt
violer och blommande buskar. Öfver björk
topparna. hvilade ännu fuktigheten som ett flor, och dropparna föllo sakta till marken, en efter en. Ibland skymfade ljusa gestal
ter bak furustammarna, och Else ertappade sig med att vända sig om efter dem, men det var blott häggar, tyngda af mycken blom, eller nyckfulla töcken, som böljade öfver myrmarken. Skogen sof icke, den vakade icke heller. Den var fylld af ett stilla darrande lif, sänkt i blomningens hänryck
ning. Else kände sig, äfven hon, snärjd af nattens hemlighetsfulla makt, men hennes hetsade sinne förnam det som suckar från oförlösfa väsenden, hvilka andades rundt deras stig och på årets ljusaste natt sträckte ut feberheta händer efter rättfärdighetens sol med salighet under sina vingar.
(Forts.)
-605
,
BPP
i su
De släckta små lamporna.
Några rön från Svenska Dagbladets svamp
utställning.
DE HVARJE HOST ÅTERKOMMANDE svamputställningar, som Svenska Dagbladet sedan tre år anordnat, ha tillvunnit sig allt större intresse, i år har utställningen antagit storartade dimensioner, och allmänhetens uppmärksamhet vuxit därefter. Naturligt nog har den allt svårare dyrtiden bidragit till detta resultat, liksom den lockat fram en uppsjö på surrogat och på försök att an
vända nya födoämnen. Den stora uppvis
ningen har därför också i år blifvit till en svamp- och gagnväxtutställning, helst som den också i Gillets stora sal, där den är ord
nad, upptar en mängd läkeväxter och en högst intressant samling färgväxter. Men då vi anta, att det i denna tid främst är det matnyttiga, som intresserar Iduns läsarinnor, vända vi oss till några af experterna på detta område.
Fru Ulla Esseen är känd för en rik erfarenhet i fråga om svamp och svamprät
ter, har vunnit pris på utställningar och ut- gifvit en broschyr med beskrifningar på en
kel tillredning just för att göra svampen an
vänd bland befolkningens större lager. I år, berättar fru Esseen, har hon på konserve
ringens område slagit sig på en del nyheter, en finare soja, svampsenap och svamp
kaviar, samt vanliga svampar som tryffel.
Men hon känner sig dock mest dragen till det nyttiga och för alla lättillgängliga och fäster därför stor vikt vid sin enkla metod att förvara svamp på buteljer. Det händer ju att man en dag gör en så stor skörd, att man ej har användning för den, då kan det vara godt att få mala den på köttkvarn och stoppa den på flaskor — närmare för
klaring finns i fru Esseens broschyr ”Svam
par och svamprätter”. I denna beskrifves också denna flitiga svampsamlerskas försök med svampbrödet, och hur hon fick sin idé i Rosersbergsskogen en dag och genast vid hemkomsten experimenterade. Som prisdo
mare fungerade officerarna vid skjutskolan, där fru Esseen är restaurafris vid officers- mässen, och bästa beviset för deras gillande var, att bullarna och kakorna aldrig syntes till, sedan de en gång kommit på bordet, berättar fru E.
Försöken att an
vända hittills för
summade växter till föda samt surrogat- växterna ha en if- rig förespråkerska i fru Ida Hö g- s t e d t, som är den enda husmodern bland de många, som i denna tid meddela råd och rön i pressen. Det var tru Högstedt som spred känne
dom om mollans användbarhet som spenat, och senare har hon med fram
gång försökt röd- betsblad på samma sätt.
”jag var nere i Östergötland,” be
rättar fru Högstedt, och träffade en gumma, som läst i ett af Folkhus-
hållningskommis- sionens flygblad
Fru Ulla Esseen. Fru Ida Högstedt.
Fru M. Heilborn.
om mollan, och fann, att Stockholms- fruarna voro ändå inte så dumma. Då hon hörde, att det var jag som skrifvit det, frå
gade hon, om det inte var rysligt svårt att skrifva i tidningarna.”
Fru Högstedt har vid sitt bord att bjuda på kaffe af maskrosrötter och käks af vassrot- mjöl och visar prof på Epilobium Angusti- folium, rnjölke, en växt som finns öfver hela Sverige och som i Ryssland användes att blanda upp fe med.
Vid ett litet elegant bord visar general- konsulinnan H e i 1 b o r n mera raffinerade saker: en utmärkt soja af torkad svamp, en pickles, som smakar förträffligt, lagad på rysk metod af twit luden riska, Karl Johans- och fingersvamp. Men där ses äfven saltad svamp till enkelt hushållsbruk. 1 en annan afdelning visar fru Heilborn en hel del svamprätter med mycket aptitretande utse
ende.
Den lyckade utställningen har säkert gif- vil en uppryckning åt många.
Vigseln förrättades i
Af
ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER.
EN STOR SLÄKT. MÅNGA BROLLOP, än flera barndop och kanske mest begrafnin- gar, ty släkten är ock så gammal, att den dö måste. Med åren blir det allt flera ofrukt
bara grenar på stamträdet. Det är baron Claes, död ogift. Kammarherre Rutger, död barnlös. Själve fideikommissarien med gref- vevärdighefen, död af vådaskott. Ogift.
Skulder: en halt miljon.
Så är det fröken Gunilla, 90 år. Fröken Hebbla 87. Fröken Cecilia, den skönsta vid salig kungens hot, 91 år. Ja, fröknar har släkten i alla åldrar, men endast en, som rik och oberoende, går egna vägar.
Det är Madeleine. Hennes födelseår är 1873. Således kan hon icke räknas till de unga längre. En och annan företagsam fat
tiglapp försöker väl ännu sin lycka; om dessa frierier har krönikan sig följande be
kant.
Fröken Madeleine tar emot vederbörande i sin gustavianska salong. Hans lefnadsför- hallanden har hon sonderat både med sitt praktiska förstånd och sitt goda hjäria, och det är därför vanligast, att hon förekommer honom i hans ärende.
”Det var vänligt, att ni tittade upp till mig,” kan hon säga. ”När man börjar åldras, glesna vännerna. Tomrummen efter varma hjärtan fyllas aldrig. Åtminstone är det min erfarenhet. Jag är icke barn af min tid, me
nar ni kanske! Trofasthet är visst mest tra
dition. — Låt så vara, men sedan jag vid tjugu år miste min fästman — han drunknade
— har jag aldrig kunnat hålla af en man för ett långt och lyckligt samlif, blott, som i er till exempel, se ett angenämt umgänge i min manliga bekantskapskrets.”
Detta tal skulle varit nedslående för den hoppfulle aspiranten, hvilken trott på, att kvinna måste varda man gifven, allenast han räckte ut handen, men fröken Madeleine lade med blidi förstående balsam på den ”kränkta äran”. Grannlaga erbjöd hon sin hjälp, o m den behöfdes. De voro ju vänner, icke sant?
Hon stod som sagdi ensam, och hon hade alltid tyckt, ati sin glädje skulle man ej hålla i knuten hand, än mindre detta världens go
da. Det blefve för tungt att bära, om hon icke finge dela det.
Nå, i det fallet fattades det natur
ligtvis icke hjälpa
re, men det tycktes ligga en hemlig trollmakt i fröken Madeleines guld, ty rann det bort åt väster, bärgade hon nytt i öster. Antin
gen fick hon ett art eller gjorde hon med klok, fastän hederlig beräkning en affärsvinst. Ri
kedomen trifdes hos henne, ehuru den aldrig tilläts bli hennes husbon
de, endast hennes trotjänare.
Alltmera förtvi
nade släktträdet, och de många brefven, som på silfverbricka hvar Långedrag den
25aug. morgon inburos till Kaptenen vid flottan Ragnar Werner och fru, f. Elisabeth Aust.
Anna Backlund foto.
Kvinnor och svamp.
-
606
fröken Madeleine hade offa breda sorgkan- 1er, men-det var dock icke döden, som sköt- lade mest, tyckte fröken. Lifvet var obarm
härtigare, ty det förkrympte hennes kära;
smulade sönder deras ideal till vägdamm, bar bort deras rikaste och bästa intressen som vissna blomster. „De hade alla hunnit medelåldern, hennes bekanta, och slagit sig egoistiska och mätta till ro. De, som kunnat, de andra knotade och jämrade och betrak
tade sin egen tillvaro från alla sidor med den vissa öfvertygelsen, att ingen i hela världen hade det så svårt.
”Smått! — ohjälpligt smått,” säger Made
leine sig. Hon vänder sig åt annat håll med sin klart brinnande själ. Det faller sig all
deles nafurligf, att hon med innerligt och förstående deltagande skall omfatta de stri
dande ländernas olyckliga krigsfångar.
Själf bor hon i en god svensk stad, där krigskonjunkturerna hopat vinster, och där rofferiet mot nästan aldrig får ett så plumpt och groft namn utan kallas: kampen för
lifvet.
Lyckligtvis behöfver icke Madeleine tigga ihop pengar till sina skyddslingar. Det gör de förtjusande basarfruarna, hvilkas män njutit af den underliga, blodsådda skörden frän kämpande länder.
Hvad Madeleine gör för de lidande fån
garna, förmår endast den kvinna, som har in
telligensens modersömhet i tankarna, egen tid och egna krafter, den kvinna, som ej flyter med strömmen.
Hon skrifver bref. De längtande fly till henne i fullt förtroende. Än är det en stac
kars tysk fånge, som i Sibirien förtärts af oro för hustru och barn, än kommer det från tyska fånglägret ett hjärtslitande bref: ”Ma- tusjuska! Du hjälper mig få bud till min gamla, blinda mor!”
Dessa korta, skygga bref från England, Frankfike, Ryssland och Tyskland komrno på de sällsammaste vägar, voro ofta tum
made, slitna, halft oläsliga, när hon tog dem i sina smala, ringgnistrande händer, och alla buro de spår af ett skälfvande hjärtas lifsångest. De voro böner i tvifvel, böner i barnatro. Afbrutna, rädda... De voro så
rade och dödströtta vägfarande, som dig
nade ned hos henne. Febersjuka ögon, kval
fullt stirrande efter lisa och hjälp.
Det hade blifvit Madeleines mission att underlätta dessa tusendes och åter tusendes törniga vandring. Hon hade rest till fron
ter och fångläger, användt hela sin välta
lighet hos myndigheterna, och så gått upp i detta arbete, att hon glömde det lilla lan
det Sverige, till dess det gjorde sig påmint
— enkelt, men djupt allvarligt.
En septemberdag sitter fröken Madeleine vid sitt stora skrifbord och arbetar, då ett visitkort lämnas in till henne.
Det är ett gammalmodigt styft och tjockt kort, hvilket länge fått tid på sig att ligga och gulna i en låda och suga upp doften af torkad lavendel. Det med anglosachiska ty
per tryckta namnet — Maria Götell — är Madeleine fulkomligf obekant. Hon ser frågande upp på sin trotjänarinna, hvilken representerar typen: svart klänning, hvit mössa, herrskapet = vi.
”Ja, fröken. Hon står i tamburen.”
"Du har inte bedt henne stiga in?”
”Hon ser bra — bra sliten ut — som om hon varit fin, förstås.”
”Bed henne stiga in i salongen. Jag kom
mer strax.”
Septembersol öfver gustavianska möbler.
Hvad kan vara stilrenare? Hvitt och guld och blekblommigf siden mot speglarnas matta ljusreflexer. En förnämt leende kyla öfver själfvä minnet af en Sofia Magdalenas
hofetikett. Men septembersolen lyser också öfver palmer och azaleor, trädvuxna aralior och sammetsmjuka dahlior, och detta ger lif åt salongen, gör den till en lust för det öga, hvilket, som gamla fru Götells nyss stirrat mot grå husrader.
Hon tvekar, när hon kommer in, om hon skall sätta sig vid dörren eller på stolen vid det lilla japanska skåpet. En klenod från 1700-talet. Den platsen är också undan
skymd, men ändå inte tiggarens. Hon sätter sig vid skåpet, hvars granna fjärilar tyckas fladdra i solskenet. Madeleine ber henne emellertid_ ta plats i soffan.
”Jag har bestämt sett fru Götell förr. Är vi inte — inte jämnåriga? Jag vill minnas, att vi varit på baler tillsammans.”
”Många gånger, fröken. Men jag är äldre.
Jag har nyss fyllt de femtio. Och jag vet, att jag ser ut för sextio. Bekymmer föryng
rar ingen. Min man har kaptens afsked och vi lefver på hans pension. Före kriget räckte det godi, och vi kunde se våra vänner ibland.
— Nej, fröken, det är inte så, ajt jag ber om pengar. Jag har ett annat ärende.”
”Jag hör så gärna på.”
”Tack, det vet jag. Därför har jag kommit.
Fröken ömmar för sin nästa, det har vi märkt. Som ni tagit er an krigsfångarna!
Men kära lilla fröken, nu ville jag fråga er, om ni tänkt öfver, att många här i vår fred
liga stad i vinter måste kallas fångar — inte krigets, men mörkrets. Älla små vänliga lampor, som lyst värmande och glädjande i anspråkslösa hem, stå tomma på olja. Och festljusen, de där hvita och vackra, vi till helgen satte i fars och mors blankade malmsfakar, kan bara de rika kö
pa. Mörkret skall fa den fattiges glädje, frö
ken. Det blir som en segelled med släckta fyrar. Har ni tänkt på det?”
”Nej,” utbrister Madeleine upprörd. Hon ser för sig de små hem, hvilka krupit ihop under låga tak i åldriga byggningar, där den moderna komforten aldrig skall tränga in, men där det varit tryggt och minnesgodt bland ärfda ting, hvilka ej tålt kritisk gransk
ning, endast kärleksfullt öfverseende. Hon känner också de stora praktvåningarna, hvilka i likhet med hennes egen, så snart hon önskar, strålar af elektriskt ljus, blir bländande in i minsta vrå, och jämförelsen gör henne blek.
Fru Götell stryker undan sitt grånade hår under hattbrättet.
”Ser fröken, det kommer kanske en tid, då nöden tar oss alla i sitt järngrepp. Det sägs ju det. Men än så länge lefver ändå hoppet, och det är därför det är så bitteri att afsäga sig allt, bara sitta i mörkret och rufva — — — Det är fångenskap det också, så glädjelös som någon. Sorg och bekym
mer växer i mörkret, och det obetydligaste får vikt.”
”ja, ja,” nickar Madeleine.
”1 år tändes inte mera den gaslyktan i hör
net utanför vårt, som min man lyste sig vid, när han lade patience. Nu sitter han sysslo
lös och stirrar. Pipa har han inte råd att röka.”
”Men )ag vill så gärna...”
”Ack, lilla fröken, det är ändå inte d i t jag vill komma,” afbryter fru Götell med en viss stolthet. ”Min gubbe och jag ha det kanske bättre än många andra. Tänk, på de alldeles ensamma! Och hvad jag menar, är det, att efter det ändå finns både ljus och glädje kvar i världen, borde de gudagåfvor- na spridas.”
”Ja, visst. Ge mig ett råd?”
”Min idé är kanske för liten och tarflig för att någon skall bry sig om den,” säger fru Götell tvekande. ”Allting skall ju nu
mera vara kommittéarbete och offentlighet, men alltsom det blifvit skummare om kväl
larna, och jag har sett, hur höstmörkret sve
per sig omkring oss som ett sorgedok, har jag gått och tänkt på, hur godi det skulle göia i många betryckta sinnen, om det bara någon gång lyste upp riktigt ljust och gladt.
Här finns många s. k. solida hem med stort och rikt umgänge, hem, som vi känna till — vi, som inget ljus ha — och de känner oss.
Staden har sett oss leka tillsammans. Kun
de inte de hemmen taga emot någon gång med gammaldags gästfrihet och ge oss vär
me, en kvälls förströelse, ja, jag säger det om igen — litet glädje.”
Madeleine har lutat sig framåt. Hon har icke så alldeles lätt att fatta den ifriga, stapplande rösten, som ingalunda pockar på välgörenhet utan endast talar från en glömd vrå till den värld af löjen och burgen fred hon skulle tillhört, om ej kriget rasat. I det stora, förfärliga lidandets skola har fru Gö
tell icke gått, men för hvar dag har hennes lilla, lifsstig blifvit halare och brantare. De värkande, trötta fotterna slinta oupphörligt.
Ofrivilligt skjuter Madeleine en pall under dem.
”Kära fru Götell,” säger hon hjärtligt,
”tror ni, det skulle göra det något ljusare och lättare, om vi — vi, som kan det — ena
des om att ha små samkväm en gång i vec
kan så där på gammaldags sätt, då gäster
na kunde titta upp i all anspråkslöshet och prata bort en stund.”
”Ja, det är jag öfvertygad om,” svarade fru Götell varmt, ”den solidariteten skulle värma många frusna hjärtan. Fröken skall veta, vi har ingen brasa hgller i vinter att njuta af. Det är det rysligaste jag vet att nödgas elda med halfskjutet spjäll och stängda luckor. Det är som att stänga in eldens själ med alla dess drömmar.” Hon 1er vemodigt. ”'Fröken tycker nog, jag är barnslig, och det är jag kanske. Men hade vi inte litet af barn i oss, hade vi aldrig stått ut i dessa vargatider, och får vi aldrig mera lof aff glömma, hur svår hvar stund är att komma igenom, dör vi invärtes.”
*
När fru Götell gått, står Madeleine och ser sig omkring. Hon är bragt ur jämnvikt; det är så underligt tungt inom henne. Hon hade aldrig förr reflekterat öfver, att hon- icke som varmt tänkande och kännande kvinna hade rättighet att behålla sitt dyrbara hem som oinskränkt besittning.
Nu märker hon med ens, att alla dessa tomma möbler, hela den vackra filen af rum måste ha ett ändamål. De skola fylla en uppgift — icke den • att vara sjukbarack åt de i lifvets strid sårade, så fult och dystert namn vill hon icke ge det. Nej, må de bli en öppen famn för dem, som längta efter en stunds frist. Må de, som världen går förbi, samlas här och minnas sin fredliga ungdomstid på den gamla herrgården eller i det stora huset vid torget eller på det tref- liga kaptensbostället.
Det förefaller henne icke längre smått att se in i sitt eget lilla land, in i sin egen stad, in i de hjärtan, som skrumpna och svälta, medan kriget härjar.
Sina stackars krigsfångar vill Madeleine icke öfverge, men icke heller skall hon, den ensamma, försumma att räcka handen åt dem, hvilka rädas ensamheten.
Hon trycker på den elektriska knappen, och ljuset spelar fram öfver rummet som en sprudlande, festinblandad melodi. Hvarje låga är en klingande ton. Madeleine har aldrig förstått det förr, men nu är det som om hon lyssnade in i ljuset och hela hennes väsen vaggar in i en stämning af god vilja till människorna.
-
607
SH * Ä iSs
-«sjp
ÄÉH fl
MATSALEM
r-
VILLAM FRAM
KOMSTMARIMNAN AESLUTaB
A.
INNANFÖR ATELvJEH GÄSTRUM
£ff konst närs~ ocß 6fom
I SCHOTTEGÄRDEN
pä lidingon hari dessa dagar firats fest, ty fröken Siri Schoiie, som tillsammans med sin mor äger den ena af de två villorna, som bära detta gemensamma och karaktäristiska namn, har fyllt 50 år. Och innan ännu blomsterhyllnin- gen vissnat har Idun skyndat sig att pre
sentera den 50-åriga för läsekretsen. För dem som bo på Lidingön är denna presentation öfverflödig, ty fröken Schotte har under de nio år hon tillhört samhället gjort sig känd på många olika områden och värderad vida omkring. Det är icke ofta en utpräglad konsfnärsbegåfning som fröken Schottes förenas med praktisk blick och hur mycket man än beskyller våra dagars konstnärer för affärsmässighet — ty denna egenskap anses oförenlig med konstnärsskapet — så vore det nog icke många af dem, som ville åta sig att som fröken Schotte sköta fem olika
kassor för allmänna ändamål, kommunala och politiska. Om fröken Schotte skulle uppriktigt yttra sig om — fast det gör hon inte — hvilken af dessa föreningar ligger henne närmast om hjärtat, blefve det nog trädgårdsodlarnas. Så fort man kommer in- nom grinden till Schottegården märker man att här har en blomstervän sin hemvist och inne i villan får man detta intryck förstärkt många gånger om. Växter i krukor stå öfver allt, både i det utbyggda blomsterrummet med värmeledning och vatienrör för besprut- ning inledda, och i hvarje fönster, och alla dessa växtbarn ha det välskötta och belåtna utseende som de endast få hos den som älskar dem och förstår att pyssla med dem som de lefvande och kännande varelser de äro. I ateljén en trappa upp med ljus från tre väderstreck hålla främst kakiéerna till.
De rada upp sig som soldater och se stela och otillgängliga ut i denna tid, då deras blomning ännu icke bör
jat. Men på väggarna blomma och brinna tul
paner, som fröken Schot
tes pensel fäst på duken sistförflutna vår. De äro hennes senaste studier.
Det är klart att då man besöker en konst-
%■
närinna går man först till ateljén, det är som att stiga rakt in i hen
nes själ, men hos fröken Schotte är hela huset fullt af konstskatter, dels hvad hon själf åstadkommit på olika områden, dels minnen
en stund i ateljén.
Fröken Schottes land
skap pryda väggarna och man ser, att den
na konstnärinna, som började sin bana med att studera på Arts Décoratifs i Paris så småningom kommit att förälska sig i de molnstämningar och skiftande dagrar, som hennes eget land bju
der i rikt mått. Frö
ken Schottes artisti- från konstnärsvänner i form af deras taflor . och slutligen arfve- gods från en gammal släkt som med vallon- blodef ärfde en säker smak och fallenhet för det sköna.
Men låt oss stanna
Tröfzen Siri Scßotfe
ocß
^•"TTr'R
lmitBUK 7
RUM!
;|$T
''W'v;
BTT KÖ R fi AF 5ALONQE1 Tvir;
K«£ -AS
g>"-
';
I
jpf&ffrïI
IR ETT 5T0RT ARBETt
sferßem på ßidingön. <0m>
ska bagage är syn
nerligen välförsedt.
Hon har studerat de
korativ könst och målning i Paris — det sista bl. a. hos Julian, som är en af de mest kända af de stora elev
ateljéerna därute, gra
fik för Fusch och go~
belinteknik vid Manu-
s.
facture des^ Gobelins.
Som mänga andra svenskor skapade hon sig en ställning som konstnärinna i Paris, där hon var medlem af Union des Femmes Peintres och hemför
de flera utmärkelser.
Från paristiden har fröken Schotte många minnen af svenska konstnärer. Hon talar
med beundran om Nils Forsbergs studier till hans stora Gustaf Adolfsduk, och visar fotografier af Carl Milles och Gottfrid Lars
sons första arbeten. Paris var det rastlösa arbetets tid, men för en på samma gång praktisk och konstnärlig natur som fröken Schottes bjuder ett hem i Sverige nog på flera möjligheter och större tillfredsställelse.
Det finns så mycket att se på i fröken Schottes hem och så många historier att lyssna till om hur de olika föremålen van
drat i släkten och genom tiderna fått en patina af minnen. Men i salongen fångas vår uppmärksamhet af ett prakfhörn inra- madt af en gobelinimitation utförd af fröken Schotte efter franska 1700-talsmönster och en möbel med måladt öfverdrag kopierad efter ett original, som tillhört Marie Antoi
nette. En annan målad gobelin, äfven den utomordentligt väl utförd af fröken Schotte är kopierad efter en svensk
väfnad, som utförts på Gustaf Vasas tid och hvars original existerar på Stockholms slott.
Vi måste också beun
dra det vackra gamla skåpet i matsalen. Del är ett renässansverk med målningar på glas efter antika motiv infat
tade i ebenholz och med vridna pilastrar i sköld- inläggningar Fröken farfar köpte ter en envoyé som fört det från Konstanti- padd och
af samma ämne.
Schottes skåpet et Celsing, med sig
nopel. För öfrigt är dess
ursprung hittills okändt och inhöljdt i ett så
dant mystiskt dunkel, som släkttraditionen brukar omhulda.
Bredvid detta märkvärdiga skåp hänger en liten tafla sydd i pärlor efter tidens barba
riska mod och utförd af fröken Schottes farmor. Det är en framställning af den be
kanta Madonna della Sedia, och det märk
liga har inträffat, att taflan är så utomor
dentligt väl utförd att den närmar sig konst
närlighet. Här är tydligen en utpräglad konstnärsbegåfning, som fröken Schotte kan peka på som förklaring till sin egen.
Mycket mera skulle vara att säga om del vackra och pietetsfullt ordnade hem som fröken Schotte skapat åt sig på Lidingön och af hvilket vi nu visat en glimt, men må det vara nog med att tillägga, att vännerna all
tid hitta dit och att de råd- och hjälpsökan
de aldrig funnit dess dörr tillsluten.
Qennes vifta Scßof fe
går den.
O. Ellqvist foto.
I full skogsrustning.
KLOCKAN 6 RINGER VÄCKARKLOCKAN hos blåbärsflickorna i Väsierkälen, men det är inte så godt att vakna minsann. Oeh ändå ligga vi ganska primitivt på Rödakors-madrasser stop
pade med1 hö, med fre vedträn under htifvudei cch minst lika många under fotterna, för det ha
de någon hört ”vara så nyttigt”. Men omsider gnuggar dagens köksa sömnen ur ögonen och snart puttrar det under grötgryta och kaffepanna.
Om en stund går en underlig procession af söm
niga och särdeles lätt klädda varelser upp till brunnen, där husets enda tvättfat — begagnadt af värdfolk och hyresgäster i broderlig sämja — är placeradt och nu är det att sfälla sig i kö för att i sinom tid få sin mor.gontvagning. Under ti
den har frukosten blifvit färdig, och alla ha lika brådtom att få tag i tallrik och mugg och slå sig ned kring ledarinnan, som har den ansvarsfulla uppgiften att dela ut maten till tio hungriga mun
nar, så att ingen blir utan och ingen får mindre än den andra. Maten ätes vanligen under inten
siv tystnad, det är alldeles för godt med nykokt hafregröt och mjölk, som är så fet ”som grädde i Stockholm” — för att man skulle vilja distrahera sig med onödigt pladder. Och sedan vankas spisbrödssmörgås och kaffe — att uteslutande äta spisbröd en hel månad var nog litet pröfvan- de för några, men det uppvägdes af det ovanligt goda smör, vi fingo. Och så kaffet, alla blåbärs- flickors största fröjd, åtminstone så länge sockret räckte, men det var det si och så med på slutet.
Och ändå räknades bitarna ibland flera gånger om dagen, ja, det hände t. o. m. en gång, att det var åtia flickor, som sutto i sina bäddar kl. 4 en morgon och räknade socker för att se, om det ändå inte fanns kvar till ”en hel bit i hvar kopp”.
Omkring kl. 8 äro vi färdiga att ge oss af i sko
gen iklädda byxor och grofva kängor, kontar på ryggen och .korgar och plockningsmaskiner van
ligtvis bundna med snören kring lifvet för att vara minst till besvär under marschen. Och så bär det iväg till ”brännan vid Räkalen” eller öfver ”Hem- ningsfloen” eller till ”kojan bortom kolbotten”
eller till något annat ställe, där folket försäkrat oss, att det finnes ”husket med bär”. Värdfolket är mycket tillmötesgående, och husbonden har många gånger gått från sitt arbete för att visa oss till ratta i skogen med dess myller af små- vägar. Och bär finna vi nästan hvarje dag, så mycket vi orka bära hem. Nu har endast hvaran- nan flicka en kont, och när de blifvit fulla, är förmiddagens arbete slut. Utom hembärningen förstås — men det är det arbetsammaste af allt.
Det är inget lekverk för en sömmerska eller en fabriksarbeterska att gå med konien, som full väger ungefär 25 kilogram, kanske sina 3 à 4 kilometer, och detta inte på landsväg utan delvis i fullkomligt obanad skogsmark, eller öfver my
rar, där man sjunker ned för hvarje steg. Men det går — första dagen får man hvila nästan hvar minut och kommer aldrig hem, tycker man, men man öfvar upp sig och på slutet är det ingen, som ser särskildt trött ut, när hon kommer hem.
Hemma ryker det ur skorstenen — det är en tyst öfverenskommelse, att den som kommer först hem på middagen gör upp eld och sätter på kaf
fepannan. Och så dricks dagens andra kaffe, men till detta bjuds intet smör utom de gånger — men de äro inte sällsynta — då vår värdinna kommer in med en tallrik nykärnad! smör eller en klick nästan varmt messmör i present. Hon tycker det är så synd1 om flickorna, som ej äro vana att få nog med smör och mjölk — ”mjölk skall jag då åtminstone försöka ställa, så att ni får så mycket ni vill ha, den här tiden.” Och mjölk går det ock
så åt i kolonien på Västerkälen. Söt mjölk till frukost, filbunke eller långmjölk till middagen och söt mjölk eller ännu bättre, kärnmjölk till kvällen, In ad kan man mer begära!
Efter middagen bär det af i skogen igen, om det inte åskar, som det ibland gör, och då är in
gen ledsen för det just, för att någon gång må
ste man stoppa strumpor eller sy i knappar eller
Hos blåbärsflickorna i
OÅngermanland.
BLÅBÄRSFLICKORNA ÄRO NU HEMMA igen efter växlande erfarenheter. Följande lilla skildring torde vara typisk för hvad de upplefvat i obygderna,
—för det mesta lmr väl det friska lefnadsmod som talar ur dessa rader följt de hurtiga ungdomarna på deras färder efter skogarnas gömda
skatter.
— det allra värsta — lappa kängorna. Men i det som i så mycket annat är vår husbonde oss en hjälp.
Så går dag efter dag och snart äro fyra vec
kor gångna och mer än 3,200 kilo blåbär afsända till torkeriet ,i Hoting. Och det är ju inte så då
ligt, isynnerhet som det största delen af tiden ej var mer än nio blåbärsflickor i Västerkälen.. Men så var det inte heller en enda af flickorna, som infe hade råd att dricka kaffe på hvarje tänkbart
ställe på hemresan. E. E.
Vägen tillbaka till civilisationen.
Del förgyllda päronet.
Af SVEA KJELLMAN.
I DET OANSENLIGA OCH GAMLA LILLA huset fanns en ateljé. Där inne låg en man och stirrade i taket. Han var bitter och led, och allt som han låg och • stirrade in i sig själf och sitt fattiga, usla lif blef han allt bittrare och ledare.
Borta i hörnet tryckte sig den stora, tom
ma duken upp mot staffliet. Det var i taket han stirrade, men han såg likafullt den tom
ma duken. Sedan en månad förföljde den honom. Den skulle bli hans stora verk.
Något utkast hade han ännu icke gjort.
Men namnet var färdigt: Spegeln.
Målaren skrattade hemlighetsfullt bakom läpparna. Hvad han skulle lura dem! Dem som åter väntade sig något vackert och godt af honom. Om igen skrattade han till.
Under hela sitt lif hade han bara gjort vackra och snälla saker, allt medan den beske och lede daïmon bodde i hans bröst.
Men nu var tiden kommen för daïmon att stiga fram. Hans var den tomma duken. Där skulle han få rita den goda mänsklighetens alla lögner. Och daïmon log sitt beska le
ende bakom målarens läppar.
Den tomma duken skulle bli mänsklighe
tens spegel. Daïmon hade tuggat på motivet en månad, men ännu var det icke färdigt.
Det var fult och styggt och ledt, men ledare skulle det bli. Målaren gjorde en skadeglad och hätsk grimas. Icke ett enda försonande penseldrag skulle han offra mera på mänsk
ligheten. Lömsk och falsk, full af lögn och smuts, det var hvad den var, och den skulle nu få stå ansikte mot ansikte med sin egen styggelse och fulhet. Daïmon skulle göra sitt verk godt och han skulle icke förfuska motivet. Ändtligen hade han fått sin i de
cennier utlofvade duk.
Frukost på iunet i Västerkälen.
i—
På andra sidan väggen satt Malena och trallade. Hon hade en strumpa uppträdd på handen och försökte laga ett hål, där fem fingrar ledigt gingo igenom. Det var ett ar
bete som nästan var roligare än alla andra, ty det hindrade icke tankarna att dansa och fara som de ville.
”Trallala!” sjöng Malena, ty i morgon var hon sjutton år. Trallala! sjöngo ärterna borta på spiseln så att locket skramlade.
Ack, tänkte Malena och rörde om i ärter
na, måtte bara far bli glad till. i morgon!
Men det såg just inte så ut. Far låg dag efter dag och stirrade i taket. Den där sju
kan kom öfver honom i bland. Då var han tvär och led och sur utanpå, och att döma af hans suckar och dåliga aptit måste han ha det lika surt och ledt inuti. Då kunde Malena bjuda till bäst hon förmådde utan att det lyckades henne få ett smil på fars läp
par. ”Låt mig vara, Malena, jag är det stygga trollet, låt mig vara.” Nej, det såg just icke ut till att bli annorlunda i morgon. Såvida icke ett under skedde.
”Â, snälle Gud, gör ett under!” Men i dessa tider skedde icke under.
”Å, Gud, gör undret i alla fall!”
*
