Medeltida kvinnobilder

92  Download (0)

Full text

(1)

NUMMER 2 1986

Medeltida kvinnobilder

Både den hedniska

sköldmön och den kristna

madonnan var kämpande kvinnor som

genom kyskhet gjorde sig oberoende av män -

kanske var de närmare besläktade än vad man brukar tro?

Det medeltida spanska samhället hade tydliga matriarkala drag - hur påverkade det tolkningen av den

kristna läran? Vem var den Heliga Birgitta och vilka bilder av kvinnor och män

finns i hennes uppenbarelser?

Om detta och mycket mer

finns att läsa i

(2)

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift

Ansv utg Anita Göransson

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration for 4 nr kostar 125 skr. Stödprenumerationer å 175 skr eller mer är mycket välkomna.

Postgiro 8841 78-5

Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar

Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jonasdottir, Lena Boéthius Margareta Lindholm

Margareta Wedborg R E F E R E N S G R U P P Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Åström

ADRESS Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 41309 Göteborg Tel 031-146604

Förteckning över tidigare utkom- na temanummer och samtliga ar- tiklar kan erhållas från redak- tionen

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Teckningar: Marie Falksten Printed in Sweden by

Graphic Systems AB, Göteborg

© Författarna och kvinnoveten- skaplig tidskrift

ISSN 0348-8365

För insända ej beställda manu- skript ansvaras ej.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet

Nr 2 • 1986 • Årg 7

Från redaktionen 1 B I R G I T SAWYER Sköldmön och madonnan —

kyskhet som ett hot mot samhällsordningen 3 MARISA R E Y - H E N N I N G S E N

Det feminina medvetandet i ett kristet samhälle — en mentalitetshistorisk essä om spansk medeltid 16

Dikt och bild 32 BEATA LOSMAN

Heliga Birgitta — kvinna och predikant 34 EVA K A R I N J O S E F S O N

Kvinnosynen i sekelskifteskonsten — exemplet Fernand Khnopff 45

EVA L U N D G R E N

Två böcker om Simone de Beauvoir 53 Krönika 61 Recensioner 73 Simone de Beauvoir 11/11 1972. Foto: Jean Guyaux.

R E D A K T I O N

(3)

1

Från redaktionen

Den franska författaren och filosofen Si- mone de Beauvoir är död. U n d e r hela sitt liv var hon en stridbar, engagerad och i bästa mening s a m t i d a intellektuell och hon var en av kvinnorörelsens viktigaste teoreti- ker och inspiratörer. N ä r hennes kanske mest k ä n d a verk Det andra könet publice- rades 1949 väckte den en oerhörd u p p m ä r k - s a m h e t . H e n n e s skarpa och d j u p g å e n d e analys av förhållandet mellan könen och av kvinnan och det kvinnliga i en patriarkal kultur, satte hela det m a n s d o m i n e r a d e in- tellektuella Frankrike i gungning. Diskus- sionerna omkring den boken är fortfarande mycket livliga och k o m m e r nog att fortsätta att vara det. Simone de Beauvoirs verk kommer att leva länge än.

Att Simone de Beauvoirs författarskap fortfarande är i hög grad aktuellt bekräftas inte minst av den m ä n g d studier och av- handlingar som skrivs om hennes liv och verk. U n d e r rubriken " K v i n n o p e r s p e k t i v "

granskar Eva L u n d g r e n två n y u t k o m n a böcker om Simone de Beauvoir, dels C l a u d e Francis och F e r n a n d e Gontiers biografi Si- mone de Beauvoir, och dels M a r y Evans studie Simone de Beauvoir, A Feminst Mandarin. U t - ifrån dessa b å d a böcker vill Eva L u n d g r e n

diskutera n å g r a principiella problem inom (kvinno)forskningen. I ett senare n u m m e r av Kvinnovetenskaplig tidskrift k o m m e r Eva Lundgren tillbaka med en längre artikel om Simone de Beauvoir, som bl a bygger på en intervju som gjordes h ä r o m året.

*

Föreställningen o m den " m ö r k a medelti- d e n " - bilden av medeltiden som en gigan- tisk historisk parentes mellan antiken och renässansen - h a r avsevärt förändrats un- der senare år. Det finns för n ä r v a r a n d e ett stort intresse för medeltida liv och tän- kande, vilket bl a kan förstås som en reak- tion mot det " m o d e r n a " i renässans- och upplysningsidealen.

Carolyn M e r c h a n t h ä v d a r tex i The Death of Nature (1980) att den "vetenskapliga re- volutionen" på 1600-talet snarast var en tillbakagång ur ekologisk synvinkel och ur kvinnoperspektiv. Både ideologiskt och ekonomiskt försämrades kvinnans ställning vid övergången f r å n feodalism till kapita- lism enligt henne. D e n organiska världsbil- den med dess v ö r d n a d för n a t u r e n - Mo- dern gick u n d e r och kvinnans yrkes-

(4)

2

möjligheter kringskars i den kapitalistiska produktionen.

Mot M e r c h a n t s bild av det feodala sam- hället kan m a n ställa den som lanseras av den franske annales-forskaren George Duby, vars bok Makten och kärleken. Om äk- tenskapet i feodaltidens Frankrike (1985) an- mäls i krönikan. Enligt h o n o m försämras kvinnans ställning drastiskt i s a m b a n d med den "feodala revolutionen" på 900-talet.

Systematiseringen av den feodala struktu- rens hierarki k o m m e r i kombination med kyrkans institutionalisering av äktenskapet att leda till att kvinnans frihet allvarligt beskärs. B å d e ätten och kyrkan betonar kvinnans reproduktiva roll och hennes un- derordning u n d e r m a n n e n ; kvinnan under- ställs m a n n e n liksom vasallen herren, och kyrkan Kristus. Enligt D u b y kvarstår se- d a n d e n n a kvinnliga u n d e r o r d n i n g f r a m till

1800-talet, då kvinnan far en ny position som lönearbetare.

K y r k a n s roll som ideolog för medeltidens kvinnor är av central betydelse för detta n u m m e r av KVT. Det utgår från en konfe- rens som 11—13 november hölls i K u n g ä l v utanför Göteborg u n d e r titeln " F r å n sköldmö till m a d o n n a — ett symposium om medeltida könsroller i dikt och verklighet".

Som titeln a n t y d e r utgick symposiet från frågan om det i det forntida N o r d e n fann§

ett speciellt och kraftfullt kvinnoideal, som genom den kristna kyrkans inflytande kom att ersättas med ett underdånigt, passivt

" m a d o n n a i d e a l " . D e n n a tanke diskutera- des i ett tiotal papers varav vi h ä r publice- rar två, b å d a i något förändrat skick. Initia- tivtagare till konferensen var H S F R och den leddes av Lars Lönnroth. En n ä r m a r e rap- port ges i krönikan, d ä r också det tvärnordi- ska kvinnoforskningssamarbete beskrivs, som sedan flera år bedrivits bland m å n g a av konferensens deltagare.

I artikeln " S k ö l d m ö n och m a d o n n a n - kvinnlig kyskhet som ett hot mot samhälls- o r d n i n g e n " ifrågasätter Birgit Sawyer pola- riseringen mellan ett hedniskt, stridbart och ett kristet, passivt kvinnoideal. Dels är det enligt h e n n e föga troligt att " s k ö l d m ö n "

skulle ha varit ett ideal i det hedniska Norden, dels kan m a d o n n a n , i betydelsen

j u n g f r u n , sägas ha mycket g e m e n s a m t med sköldmön. B å d a var k ä m p a n d e kvinnor som genom kyskheten gjorde sig oberoende av m ä n och d ä r m e d blev de ett hot mot samhället. Det ideal som i själva verket hyl- lades av såväl den världsliga som den kyrk- liga makten var den u p p o f f r a n d e och under- dåniga m a k a n och m o d e r n , m e n a r Birgit Sawyer.

En a n n o r l u n d a bild av det kristna infly- tandet f r a m t r ä d e r i M a r i s a Rey-Henning- sens " D e t feminina m e d v e t a n d e t - en men- talitetshistorisk essä om spansk medeltid".

H u r den kristna ideologin k o m m e r att verka könspolitiskt beror på samhällets g r u n d l ä g g a n d e v ä r d e r i n g a r om könen, häv- dar M a r i s a Rey-Henningsen. I det medel- tida Spanien finns tydliga matriarkala d r a g och detta leder till att J u n g f r u M a r i a d ä r kommer att spela en tidig och f r a m t r ä d a n d e roll. Den patriarkaliska treenighetsläran får tex en kvinnovänlig tolkning, d ä r M a r i a som moder till G u d - Sonen betraktas som gudomlig himladrottning.

"Heliga Birgitta - kvinna och p r e d i k a n t "

av Beata L o s m a n nyanserar ytterligare bil- den av kyrkans påverkan. I d e n n a essä, som inte presenterades i K u n g ä l v u t a n går till- baka på Beata L o s m a n s tidigare Birgitta- studier, visar hon att Birgitta visserligen var kyrkans lydiga dotter, men att d e n n a hållning gav relativt stor u t r y m m e för eget tänkande. Även h ä r spelar tex J u n g f r u M a - ria en stor och s t ä r k a n d e roll, Eva är ingen syndig fresterska och det äktenskapliga samlivet värderas - ur kristen synvinkel - högt.

*

Sekelskifteskonsten väcker j u s t nu förnyat intresse, men dess gestaltning av kvinnan har b a r a berörts ytligt än så länge, m e n a r Eva-Karin Josefson i " K v i n n o s y n e n i sekel- skifteskonsten — exemplet Fernand K h n o p f F ' . M e d den belgiske konstnären Fernand KhnopfT som typexempel visar hon att kropps- och kvinnoskräck (med röt- ter i kristet och nyplatoniskt tänkande!) lå- ter sig förenas med konstnärlig och politisk radikalism.

(5)

B I R G I T S A W Y E R

Sköldmön och madonnan — kyskhet som ett hot mot samhällsordningen

Det hedniska "sköldmöidealet" och

det kristna "madonneidealet" har ofta betraktats som motsatser. Enligt Birgit Sawyer är de

snarare besläktade, då båda framhäver kyskheten och

kvinnans oberoende av mannen. Ingetdera framställs heller som ett ideal i källorna. Idealet är modern, makan, medan den

ogifta kvinnan blir ett hot - bla i kampen om jorden mellan kyrkan och den världsliga makten.

Enligt en u t b r e d d u p p f a t t n i n g kom efter k r i s t e n d o m e n s i n f ö r a n d e ett aktivt och s t r i d b a r t " s k ö l d m ö i d e a l " , som skall h a ut- m ä r k t det h e d n i s k a N o r d e n , att ersättas m e d k y r k a n s passiva och u p p h ö j d a " m a - d o n n e i d e a l " .1 D e n n a u p p f a t t n i n g , som länge d o m i n e r a t i n o m kvinnohistorisk forskning, bygger emellertid p å förutsätt- ningar, som s a k n a r tillräcklig g r u n d i v å r a källor. D e s s u t o m s k a p a r själva b e g r e p p e n

" s k ö l d m ö " och " m a d o n n a " p r o b l e m , d å d e ej är entydiga u t a n av olika forskare an- v ä n d s för att b e t e c k n a olika ting. K y r k a n o m h u l d a d e tex inte b a r a ett u t a n två, sins- emellan m y c k e t olika, kvinnoideal, dels J u n g f r u n , en kristen m o t s v a r i g h e t till d e n

r o m e r s k a litteraturens starka, s t å n d a k t i g a och m a n - l i k a k v i n n a ( " v i r a g o " ) , dels M a - k a n / M o d e r n , d e n foliga och självutplå- n a n d e k v i n n a n , s o m u n d e r o r d n a d e sig m a n n e n och vigde sitt liv åt b a r n och familj.

Av dessa två v ä r d e r a d e s j u n g f r u - i d e a l e t högst; i kyrklig litteratur är det den kyska k v i n n a n — förutom j u n g f r u n även ä n k a n — som hyllas, m e n i profan litteratur kan det förhålla sig a n n o r l u n d a .2

Vilka förkristna kvinnoideal k y r k a n kom att e r s ä t t a i skriftlösa k u l t u r e r vet vi ingen- ting o m , m e n att " s k ö l d m ö n " skulle h a va- rit ett kvinnoideal som v a r typiskt för det hedniska N o r d e n , ä r föga troligt.3 Föreställ- n i n g a r o m kvinnliga krigare, sk a m a z o n e r ,

var kulturellt a l l m ä n g o d s , och alltsedan a n - tiken möter fantasiskildringar av d e m lik- som av tex cykloper och h u n d h ö v d a d e människor.4 G e n o m g å e n d e p å s t å s d e kvinnliga k r i g a r n a h ä m t a sin styrka u r ett kyskt leverne; de förödde alltså inte sina kroppskrafter p å sexuella h a n d l i n g a r . I n g e n s t a n s skildras dessa krigiska k v i n n o r som kvinnoideal u t a n t v ä r t o m : d e ä r vilda och farliga och u t o m all kontroll.

N å g o t oegentligt a n v ä n d s också sköld- m ö - b e g r e p p e t idag o m forntidens aktiva och viljestarka k v i n n o r över h u v u d taget.

De exempel p å kvinnlig d å d k r a f t , som ges i den isländska s a g a l i t t e r a t u r e n och av d e n d a n s k e historieskrivaren Saxo G r a m m a t i - cus i h a n s verk Gesta Danoruin (ca 1200) tolkas av m å n g a s o m ett v i t t n e s b ö r d o m forntida kvinnors friare ställning och större aktionsradie. V a d m a n h ä r v i d g l ö m m e r bort är att f r å g a sig vilka speciella syften författarna haft m e d sina olika kvinnoskild- ringar.

D e n m e d e l t i d a historieskrivningen var didaktisk, dvs av det förflutna skulle m a n d r a nyttiga l ä r d o m a r . N ä r d ä r f ö r en historieskrivare som Saxo förlägger så gott som alla exempel p å kvinnlig självständig- het och aktivitet till forntiden och som kon- trast låter ytterst fa k v i n n o r u p p t r ä d a i sin samtidshistoria, t j ä n a r d e t t a ett alldeles be- s t ä m t syfte, n ä m l i g e n att i n p r ä n t a att kvin-

(6)

nors s j ä l v s t ä n d i g a a g e r a n d e ä r något som tillhör en f ö r g å n g e n , förkristen och ofullbor- d a d tid. Av d e n n a sorts historieskrivning kan givetvis inga som helst slutsatser d r a s o m vare sig verkliga förhållanden eller för- kristna kvinnoideal.

Även i de isländska s a g o r n a u n d e r o r d n a s k v i n n o s k i l d r i n g a r n a författarnas litterära motiv och speciella syften. O f t a möter h ä r k v i n n a n som hetserska (till b l o d s h ä m n d ) far- lig motståndare eller s o m trollkunnig, och långt ifrån att u t g ö r a n å g o t kvinnoideal leder dy- lika kvinnor i stället t a n k a r n a till k y r k a n s bild av k v i n n a n s o m ett hot och en fara för m a n n e n . B å d e Saxo och h a n s isländska kol- leger var s t a r k t i n f l u e r a d e av r o m e r s k his- torieskrivning, och för skildringen av alla starka, m o d i g a och m a n - l i k a kvinnor kan de lika g ä r n a h a h ä m t a t sina förebilder hos s e n a n t i k a författare som i d e n forntida verk- ligheten.3

Sköldmöma

Vi vet alltså inget o m vilket eller vilka kvin- noideal som en g å n g hyllats i N o r d e n u n d e r förkristen tid; vi h a r e n d a s t kristna författa- res t o l k n i n g a r och v ä r d e r i n g a r av det för- flutna att gå efter. V a d vi vet är dock att kyrkans j u n g f r u - i d e a l h a d e svårigheter att slå igenom i 1100- och 1200-talens p r o f a n a litteratur (sagor och historieverk), och pa- radoxalt nog ger Saxos beskrivning av de h e d n i s k a s k ö l d m ö r n a en nyckel till förkla- ringen:

För att nu ingen skall förundras över att kvinnor strävade efter kamp och strid, skall jag i all kort- het komma med ett litet inskott om sådana kvin- nors liv och villkor. Förr i tiden fanns bland danerna (lickor, som klädde sina vackra lemmar i manskläder och nästan dagligen övade sig i att slåss. De var så djärva, att de aldrig lät sig smittas av förvekligande vällust. De avskydde allt yppigt levnadssätt och härdade sig helst till kropp och själ genom allehanda mödor och stra- patser, lade av all kvinnlig svaghet och ombyt- lighet och tvingade sin kvinnliga själ till manlig vildhet. Ja, de strävade så ivrigt efter att öva sig i härfärd, att man knappt kunde tro, att de var riktiga kvinnor. Det var nämligen sådana flickor, som utmärkte sig antingen genom sin viljestyrka el- ler sin slanka och sköna växt, som strävade efter

ett sådant liv. De glömde den lott de fötts till, de föredrog ett strapatsrikt leverne framför lät- tingslivets lockelser, de valde krig i stället för kärlek, åtrådde ej smekningar utan strid, tör- stade efter blod i stället för kyssar och valde vapendust i stället för älskogslust, pressade sköl- dar med de vackra fingrar, som hellre bort syssla med väven, tänkte mer på att fälla än famna och hotade med skarpa spjut de ynglingar, som de kunde ha förtrollat med sin skönhet (min övers och kursiv).6

H ä r skall l ä m n a s d ä r h ä n vilken eventuell roll kvinnor k a n h a spelat som krigare i vår forntid, och i stället skall vi titta n ä r m a r e p å vilken roll d e spelar i Saxos f r a m s t ä l l n i n g . Samtliga spelar betydelsefulla roller: de or- sakar krig, b i d r a r aktivit i strid och u p p t r ä - der kort sagt som m ä n . De m ä n , som anges v a r a b e r o e n d e eller allvarligt h o t a d e av dessa kvinnliga krigare, ä r g e n o m g å e n d e svenskar och n o r r m ä n , m e d a n k v i n n o r n a s besegrerare ä r d a n s k a — stridsdugliga — hjältar. M e d två u n d a n t a g ä r dessa kvinn- liga krigare helt a n o n y m a . Saxo ger d e m inga personliga s ä r d r a g u t a n f r a m h å l l e r en- dast d e r a s m o d och styrka. G e m e n s a m t för alla är att d e h a r " m a n n a m o d i kvinno- b r ö s t " , d e är s t r i d s k u n n i g a , d j ä r v a och skickliga, m e n Saxo m a r k e r a r s a m t i d i g t h u r okvinnliga dessa k v i n n o r är. V a d var det d å enligt Saxo själv, som drev d e m att u p p s ö k a krigarlivet?

Äv h a n s p r e s e n t a t i o n att d ö m a var det en a l l m ä n k a m p l u s t , som drev d e m att sky all

" f ö r v e k l i g a n d e v ä l l u s t " . M e n f r å g a n är o m verkligen k a m p l u s t e n var p r i m ä r — Saxo a n t y d e r i a n d r a s a m m a n h a n g en a n n a n för- klaring, n ä m l i g e n att det v a r en stark öns- kan o m b e v a r a d kyskhet, som drivit f r a m k a m p l u s t e n s n a r a r e ä n t v ä r t o m . V a d var det då, som drev dessa k v i n n o r att så h å r d - n a c k a t försvara sin j u n g f r u d o m ? Saxo anty- der svaret: de var ö v e r m o d i g a n o g att s ä t t a sig u p p m o t d e n n a t u r l i g a o r d n i n g e n ; de föredrog att leva s j ä l v s t ä n d i g t och inte u n d e r o r d n a sig n å g o n m a n . Två av sköld- m ö r n a , Alvild och G r o , skiljer sig h ä r från övriga g e n o m att ge u p p sina kyska föresat- ser; d e r a s krigarliv t a r ett b r å t t slut, n ä r v i k i n g a r n a Alf och B o r k a r d y k e r u p p och tvingar d e m tillbaka till o r d n i n g e n igen.

(7)

Saxos tillfredsställelse ä r inte att ta miste på, n ä r Alvild m e d k v i n n o k l ä d e r n a ikläder sig sin n a t u r l i g a roll — som m a k a och mor.

H u r går det d å för d e övriga s k ö l d m ö r n a , de verkliga y r k e s k r i g a r n a ?

M e d ett e n d a u n d a n t a g besegras d e alli- h o p till sist, d e t a p p r a s t e t o m m e d lätthet!

Direkt f r a m h å l l e r Saxo alltså s k ö l d m ö r n a s mod och styrka, indirekt visar h a n h u r de till slut p å olika sätt besegras. E n rimlig förklaring ä r att ett b e t o n a n d e av d e r a s be- tydelse t j ä n a d e syftet att förhöja d e n a n n a r s tvivelaktiga ä r a n av att ha besegrat d e m , m e n s a m t i d i g t r e d u c e r a s alltså d e r a s insat- ser. V i d a r e b e r ö m m e r Saxo k v i n n o r n a för deras kyskhet och r e n l e v n a d s a m t i d i g t som h a n kritiserar d e m för d e r a s okvinnlighet, vilken strider m o t n a t u r e n . F ö r k l a r i n g e n torde v a r a , att kyskhet och r e n l e v n a d i sig är lovvärda ting; g å n g p å g å n g p r e d i k a r Saxo, att sinnlighet och vällust ä r t a p p e r h e - tens v ä r s t a fiende. M e n det s t ö r a n d e m e d dessa s k ö l d m ö r ä r att det inte ä r vällusten u t a n kyskheten, som h o t a r d e n m a n l i g a tap- perheten, dvs d e n kvinnliga kyskhetssträ- van som gjort " f a g r a u n g m o r " till vilda krigare. O c h vad v ä r r e är: g e n o m d e t t a ky- ska leverne h a r k v i n n o r n a b r u t i t sin beroen- deställning och u n d a n d r a g i t sig sin n a t u r - liga roll — som d e a n h ö r i g a s lydiga redskap, som m a k a och mor.7

F r å n s k ö l d m ö till m a d o n n a kan steget tyckas långt, m e n f a k t u m ä r att de h a r nå- got g r u n d l ä g g a n d e g e m e n s a m t , n ä m l i g e n sin föresats att överge d e n traditionella kvinnorollen och leva kyskt. I legender o m kvinnliga m a r t y r e r f r a m h å l l s ofta den själs- styrka och s t å n d a k t i g h e t dessa kvinnor var i besittning av. För sina föresatser att leva som j u n g f r u r m å s t e d e stå e m o t det h å r d a tryck, som familj och s a m h ä l l e utövade.8

H o s Saxo finns inga heliga j u n g f r u r , inga n u n n o r och — m e d u n d a n t a g av de h e d n i s k a s k ö l d m ö r n a — ö v e r h u v u d t a g e t inga kvin- nor, som lever kyska hela livet. M a n v ä n t a r sig att en k y r k a n s m a n som Saxo skulle p r o p a g e r a för j u n g f r u - i d e a l e t , m e n t v ä r t o m är h a n m o t s t å n d a r e till livslång kyskhet:

s e n s m o r a l e n i m å n g a av h a n s episoder är att k v i n n a n s n a t u r l i g a k a r r i ä r ä r att bli m a k a och mor. I Saxos historieverk är det

kvinnor som u n d e r o r d n a r sig sina m ä n och är s j ä l v u p p o f f r a n d e intill s j ä l v u t p l å n i n g som hyllas, och s å d a n a k v i n n o r f a n n s enligt Saxo även u n d e r hednisk tid. Dessa kvinnor är till e n b a r t för sina m ä n , h j ä l p e r och stöt- tar d e m , och för d e t t a t j ä n a r d e också rikligt m e d b e r ö m . E n d a s t d e n h e d n i s k a histori- ens ö v e r n a t u r l i g a k v i n n o r och kvinnliga krigare är ogifta i Saxos verk. B u d s k a p e t ä r entydigt: n o r m a l a k v i n n o r är gifta.

Sagalitteraturens kvinnor Även d e isländska s l ä k t s a g o r n a ä r a n m ä r k - ningsvärt fria f r å n ogifta kvinnor. D e t t a h a r förklarats m e d d e n vikt, som isländska 1200-talsförfattare l a d e vid ä k t e n s k a p , fa- miljeförbindelser och b a r n a l s t r i n g .9 J u n g - f r u r n a lyser m e d sin f r å n v a r o ; vi k ä n n e r faktiskt b a r a till n a m n e t p å inalles sex is- ländska n u n n o r mellan 1000 och 1300; den första, G u d r u n i Laxdaela saga, h a d e haft fyra m ä n plus ett a n t a l älskare och b a r n och lär inte h a blivit n u n n a förrän vid g a n s k a hög ålder. T v å a n d r a n u n n o r lär också h a haft m a k e och b a r n ; b å d a blev n u n n o r efter att h a blivit änkor, möjligen för att u p p e - hålla familjetraditioner— en var biskopsdot- ter, och d e n a n d r a v a r m o r till en p r ä s t . Enligt Biskopssagorna levde två av d e tre å t e r s t å e n d e n u n n o r n a i celibat. F ö r f a t t a r e n följer u p p d e n n a u p p l y s n i n g m e d a n e k d o - ter, som illustrerar d e ö d e s d i g r a effekterna av s å d a n livslång kyskhet: d e n e n a fick be- svär m e d sin syn, och den a n d r a blev — o m inte svagsynt - n ä s t intill svagsint!

Det är u p p e n b a r t att m a n p å I s l a n d inte v ä r d e s a t t e kyskheten som s å d a n :

In the family sagas. . . one way to find out who is the villain is to locate the nearest bachelor, if you can find one. He is usually an outlaw, a thug, a poet, or worse - - - When there are two unmarried protagonists in a saga, on the one hand the man who openly declares that he wants nothing to do with women will bc the greater scoundrel. On the other hand, the bac- helor who demonstrates his heterosexual inte- rests — however crudely — is judged redeemable.

To make a bachelor like Grettir more respecta- ble, the saga-author places him in a variety of amorous encounters — represented in most En-

(8)

glish translations of the saga by a series of blank spaces and dots. . .I0

Ur Saxo Grammaticus, Danmarks Krenike 1898.

Ill Louis Moe.

D e n svårighet som i s l ä n n i n g a r n a h a d e att b e t r a k t a ett kyskt leverne s o m en d y g d , återspeglas i d e r a s språk: det isländska or- det för u n g k a r l b e t y d e r u n g e f ä r v a g a b o n d eller usling, och t e r m e n som a n v ä n d s för att beteckna en ogift k v i n n a b e t y d e r också " e n som h a r o t u r " .1'

Kyskhetsidealet

Saxo och h a n s isländska kolleger är alltså överens i sin motvilja m o t livslång kyskhet, och b u d s k a p e t i såväl Gesta Danorum som i de isländska s l ä k t s a g o r n a ä r entydigt: det n o r m a l a för kvinnor är att gifta sig, och lovvärt är n ä r de viger sitt liv åt sin m a n . H u r såg den verklighet ut, som gjort en s å d a n massiv ä k t e n s k a p s p r o p a g a n d a n ö d - vändig? K o n t r a s t e n är slående, n ä r m a n j ä m f ö r m e d ä l d r e kyrklig historieskrivning,

d ä r idealbilden ofta ä r j u n g f r u n , som levde t i l l b a k a d r a g e t u n d e r u t ö v a n d e av allsköns kristliga d y g d e r eller k v i n n a n , ofta ä n k a n , som g y n n a r e av kyrkor och kloster. M e d h ö g a k t n i n g talas o m j u n g f r u r och änkor,

som vigt sina liv åt Gud.1 2 D e n n a kontrast illustrerar konflikten m e l l a n å e n a sidan det kristna kyskhetsidealet och å a n d r a sidan den e x p a n d e r a n d e k y r k a n s g r a d v i s a an- p a s s n i n g till verkligheten:

I de första kristna församlingarna h a d e m a n levt i tron att d e n yttersta d a g e n var så n ä r a förestående, att ingen a n l e d n i n g f a n n s att sörja för släktets f o r t b e s t å n d . För d e n enskilda m ä n n i s k a n gällde det att förbe- reda mötet m e d G u d , och för sitt förne- k a n d e av den p r o f a n a v ä r l d e n k u n d e de kristna h ä m t a stöd i J e s u ord o m h u r indivi- dens förhållande till G u d b o r d e sättas över alla f a m i l j e h ä n s y n :

I skolen icke mena att jag har kommit for att sända frid påjorden. J a g har icke kommit för att sända frid, utan svärd. J a , jag har kommit för att uppväcka söndring, så att "sonen sätter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder, och envar får sitt eget husfolk till fiender". Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig;13

Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, for mitt namns skull, han skall fa mångfaldigt igen, och skall fa evigt liv till arvedel.14

I m å n g a avseenden u t g j o r d e det kristna b u d s k a p e t en s a m h ä l l s o m s t ö r t a n d e ideo- logi: i m o t s a t s till G a m l a T e s t a m e n t e t u p p - häver j u evangelierna köns- och statusskill- n a d e r , p r o p a g e r a r för e g e n d o m s l ö s h e t och åsidosätter alla f a m i l j e b a n d . N ä r kristendo- m e n spreds till m ä n n i s k o r u r de högre so- ciala skikten, t o n a d e s emellertid d e revolu- t i o n ä r a d r a g e n ned, och de kristna tvingades e f t e r h a n d att förklara och för- svara sina lärosatser p å tidens filosofiska språk. Flera av de r å d a n d e filosofiska rikt- n i n g a r n a var m e r eller m i n d r e asketiskt p r ä g l a d e , och d e r a s i n f l y t a n d e blev a l l t m e r m ä r k b a r t .

Asketiska s t r ö m n i g a r var inget nytt i d e n hellenistiska v ä r l d e n : orfikerna h ä v d a d e att m ä n n i s k a n s e l ä n d e p å j o r d e n b e r o d d e p å ett syndafall i en tidigare tillvaro, och att k r o p p e n var själens fängelse, ur vilken den sökte befria sig för att förenas m e d g u d o -

(9)

m e n , själens u r s p r u n g l i g a hemvist. Via ny- p l a t o n i s m e n v a n n hela d e n n a föreställ- ningsvärld m e d sin dualistiska syn på m a t e r i a och a n d e insteg i k r i s t e n d o m e n och kom att p r ä g l a d e t kristna t ä n k a n d e t . I d e n n a u p p d e l n i n g av v ä r l d e n i m a t e r i a och a n d e - en värld att försaka respektive en högre värld att s t r ä v a e m o t — kom k v i n n a n att symbolisera m a t e r i e n , dvs det som fre- star m a n n e n bort f r å n d y g d e n s väg.

I kristna kretsar kom m a n att b e t r a k t a allt kroppsligt s o m något m i n d e r v ä r d i g t och sexualitet som n å g o t skamligt, en efter- gift för köttsliga drifter. N ä r så det sexuella begäret k a r a k t ä r i s e r a d e s som själva ursyn- den, r e p r e s e n t e r a r — f r å n m a n n e n s syn- p u n k t — k v i n n a n d e n stora f a r a n , hon som förför m a n n e n och d ä r m e d o r s a k a r h a n s fall. Ett starkt teologiskt stöd för inställ- ningen att k v i n n a n var principiellt skyldig till s y n d e n i v ä r l d e n f a n n m a n i j u d i s k a spekulationer o m syndafallen. G e n o m att besegra sin kvinnliga, o n d a , n a t u r k u n d e dock även k v i n n a n frälsas, och d e t t a k u n d e hon göra g e n o m att leva som j u n g f r u . Kvinnlighetens e n d a b e r ä t t i g a n d e a n s å g s bestå i b a r n a f ö d a n d e , m e n s e d a n K r i s t u s fötts fanns inte längre n å g o t behov av fysisk alstring; enligt A u g u s t i n u s f a n n s det r e d a n tillräckligt m e d själar att fylla h i m m e l e n . O m alla vore kyska, skulle d e n yttersta da- gen p å s k y n d a s . Virginitet v a r alltså den kortaste v ä g e n till h i m m e l r i k e t inte b a r a för k v i n n o r n a själva u t a n för hela v ä r l d e n . '5

K y r k o f ä d e r n a m å s t e dock acceptera att den stora m a s s a n av t r o e n d e inte gick att v i n n a för kyskhetsidealet. Sexualiteten h ä n - visades till det gifta s t å n d e t u t e s l u t a n d e , och idéer o m det kristna äktenskapet som en oupplöslig förening m e l l a n två m a k a r , byggd p å ömsesidig och livslång trohet, ut- vecklades. I d e t t a kristna ä k t e n s k a p skulle h u s t r u n v a r a u n d e r o r d n a d m a n n e n . P å g r u n d av assimileringen m a n l i g t - a n d l i g t respektive kvinnligt-kroppsligt ansågs k v i n n a n s u n d e r o r d n i n g naturlig: eftersom k r o p p e n skall u n d e r o r d n a sig själen, skall också k v i n n a n u n d e r o r d n a sig m a n n e n ; lik- som K r i s t u s ä r m a n n e n s h u v u d , är m a n n e n k v i n n a n s h u v u d , " t y d ä r köttet h ä r s k a r och a n d e n t j ä n a r är h u s e t i o o r d n i n g " .

Kyrkansfamiljepolitik

I utvecklingen från förföljd sekt till etable- rad statskyrka förändrades det evangeliska b u d s k a p e t och de kristna l ä r o s a t s e r n a un- der intryck av o m g i v a n d e s a m h ä l l e n och deras kultur. D å d e n yttersta d a g e n syntes avlägsen gällde det d e s s u t o m för k y r k a n att i n r ä t t a sig för livet h ä r p å j o r d e n . K y s k h e t och e g e n d o m s l ö s h e t var f o r t f a r a n d e ideal m e n inget som k r ä v d e s av d e n stora mas- san. För att k u n n a ta h a n d o m d e t r o g n a som valt att leva efter idealen, präster, m u n - kar, n u n n o r och a n d r a k y r k o t j ä n a r e , för att bekosta d e n o m f a t t a n d e a d m i n i s t r a t i o n e n och d r a försorg o m alla svaga i s a m h ä l l e t behövde k y r k a n en ekonmisk bas. I d e t t a syfte infördes tiondet, och i s a m m a syfte u p p m a n a d e s föräldrar att s ä t t a in K r i s t u s som arvinge, j ä m s i d e s m e d b a r n e n . M e d löfte o m evig salighet och hot o m evig fördö- melse sökte k y r k a n förmå m ä n n i s k o r att

" g e för sin s j ä l " , och b r u k e t att d o n e r a och testamentera f a m i l j e e g e n d o m till kyrkor och kloster m i n s k a d e naturligtvis avsevärt arvet för de efterlevande.

Att h i n d r a ö v e r f ö r a n d e t av familjeegen- d o m f r å n en g e n e r a t i o n till en a n n a n var ett av de viktigaste m å l e n i k y r k a n s ekono- miska politik, och i d e t t a syfte g j o r d e kyr- kan a n s p r å k p å att v a r a högsta instans i familjefrågor. M e d v ä x l a n d e f r a m g å n g för- sökte k y r k a n också att u t ö v a i n f l y t a n d e över den värdsliga arvs- och äktenskapslagstift- ningen. M å n g a av k y r k a n s i n g r i p a n d e n p å äktenskapets o m r å d e syftade till att be- g r ä n s a a n t a l e t sexuella förbindelser. O r s a - kerna var naturligtvis delvis ideologiska — det gifta s t å n d e t a n s å g s j u klart u n d e r l ä g s e t det ogifta — m e n f r a m f ö r allt ekonomiska:

det gällde för k y r k a n att i eget intresse hålla antalet a r v i n g a r nere, och sätten att a n - gripa p r o b l e m e n var m å n g a :

I det förkristna s a m h ä l l e t h a d e m a n haft olika möjligheter att k o m m a till r ä t t a m e d barnlöshet; för att tillförsäkra sig o m m a n - lig a v k o m m a h a d e m a n k u n n a tillgripa föl- j a n d e u t v ä g a r , vilka s a m t l i g a m o t a r b e t a d e s

av kyrkan:1 7

Sexualiteten som s å d a n blev föremål för kyrkans kontroll; inte n o g m e d att sexuell

(10)

Ur Saxo Grammaticus, Danmarks Krunike 1898.

Ill Louis Moe.

s a m v a r o m e l l a n ä k t a m a k a r förbjöds åtskil- liga d a g a r u n d e r året, k y r k a n lade sig också i d e i n t i m a r e d e t a l j e r n a och u t d ö m d e all sexuell lust som syndfull. Ä n k o r a v r å d d e s f r å n att gifta sig, och askes-idealet hölls u p p som d e n säkraste v ä g e n till frälsning.

Frilloväsendet h a d e varit u t b r e t t , och kyr- kan k ä m p a d e för i n f ö r a n d e t av m o n o g a m i s a m t distinktionen m e l l a n legitima och ille- gitima b a r n , varvid de s i s t n ä m n d a enligt k y r k a n skulle göras arvlösa.

G e n o m skilsmässa h a d e b a r n l ö s a m a k a r k u n n a t b r y t a u p p och g e n o m ett nytt äkten- skap försöka alstra arvingar. K y r k a n för- bjöd kategoriskt d e n n a lösning.

Adoption, ett u n d e r a n t i k e n vanligt sätt att skaffa a r v i n g a r , m o t a r b e t a d e s av kyrkan.

För en j o r d ä g a r e u t a n m a n l i g a a r v i n g a r var det förmånligt att gifta bort en dotter m e d n å g o n n ä r a släkting så att familjens e g e n d o m kom att s t a n n a i släkten. Ä v e n h ä r ingrep k y r k a n m e d sina "förbjudna led"; inte b a r a b l o d s b a n d (intill s j u n d e led) konstitu- e r a d e ä k t e n s k a p s h i n d e r u t a n även andlig släktskap, tex f a d d e r s k a p .

M o t f a m i l j e ö v e r h u v u d e n s r ä t t att be- s t ä m m a över b a r n e n s giftermål ställde kyr- kan kravet p å båda makarnas eget samtycke.

D e t t a var ett viktigt led i k y r k a n s k a m p mot släktens m a k t över individen; o m e n d a s t m a k a r n a s ömsesidiga s a m t y c k e var n ö d - v ä n d i g t för ett giltigt ä k t e n s k a p , skulle där- m e d f a m i l j e ö v e r h u v u d e n a s p l a n e r p å l ä m p - liga allianser försvåras och d e r a s kontroll över f a m i l j e e g e n d o m e n s f r a m t i d a ö d e n bry- tas.

Att m o t s t å n d e t m o t k y r k a n s äktenskaps- politik blev h å r d n a c k a t är inte svårt att för- stå. I v a r j e given p o p u l a t i o n , d ä r frillovä- sende, skilsmässa, omgifte, s l ä k t ä k t e n s k a p , a d o p t i o n och p o l y g a m i ä r förbjunda, räk- n a r m a n m e d att ca 4 0 % av f a m i l j e r n a k o m m e r att s a k n a m a n l i g a arvingar.1 8 V å r a s k a n d i n a v i s k a l a n d s k a p s l a g a r illustrerar väl, h u r m a n m o t s a t t e sig dylika konsekven- ser: h ä r ges möjlighet för m a n n e n att lysa o ä k t a b a r n legitima p å tinget, i de norska l a g a r n a och i d e n isländska l a g s a m l i n g e n , G r å g å s , är skilsmässa f o r t f a r a n d e tillåten, omgifte b e t r a k t a s som n o r m a l t . F ö r b j u d n a led förekommer inte i d a n s k a lagar, inte heller kravet p å k v i n n a n s s a m t y c k e — h ä r liksom i övriga s k a n d i n a v i s k a lagar hänvi- sas d ä r e m o t till släktens samtycke. . . K l a r t f r a m g å r alltså att ä k t e n s k a p s f r å g o r enligt l a g a r n a är en släktangelägenhet.

Kampen om jorden

U t m ä r k a n d e för v å r a äldsta m e d e l t i d s l a g a r är d r a g k a m p e n m e l l a n j o r d ä g a r e och kyrka, och tydligast m ä r k s d e n n a d r a g - k a m p p å tal o m själagåvor. H ä r o m säger den äldre v ä s t g ö t a l a g e n (troligen f r å n slutet av 1200-talet): " P å d ö d s d a g e n m å m a n icke enligt lag giva b o r t f r å n a r v i n g e n , om ej arvingen själv säger j a därtill. Så säga l ä r d e m a n , att m a n m å ej säga nej därtill enligt G u d s r ä t t . " (!)1 91 övriga lagar är individens rätt att d o n e r a till f r o m m a ä n d a m å l helt e r k ä n d m e n alltid b e g r ä n s a d till en viss kvot. Sannolikt ä r det j u s t k y r k a n s krav p å en a r v s a n d e l som p å s k y n d a t ö v e r g å n g e n till fasta, lagligen fixerade, arvskvoter för v a r j e f a m i l j e m e d l e m . Utvecklingen torde h a g å t t h a n d i h a n d m e d de krav på indivi-

(11)

duella böter till k u n g och biskop, som det nya straffväsendet s t i p u l e r a d e ; det blev helt enkelt n ö d v ä n d i g t att fastställa vad var och en k u n d e t ä n k a s betala, så att inte oskyldiga f a m i l j e m e d l e m m a r d r a b b a d e s orättvist.

D e n n a ö v e r g å n g från ett friare till ett strängt reglerat arvssystem äger r u m r u n t om i S k a n d i n a v i e n u n d e r 1100- och 1200- talen, tidigare i D a n m a r k än i övriga delar.

I de n o r s k a l a n d s k a p s l a g a r n a , i G r å g å s och i tre svenska l a n d s k a p s l a g a r ( G u t a l a g e n , Äldre V ä s t g ö t a l a g e n och D a l a l a g e n ) , läm- nas inga a n v i s n i n g a r o m h u r arvet skall fördelas m e l l a n j ä m n a r v a , m e n i de d a n s k a liksom övriga svenska lagar ä r det u t r ä k n a t h u r mycket v a r och en, k v i n n a som m a n , skall ärva av familjens e g e n d o m . D e t t a ä r den stora n y h e t e n , och d e n p r i n c i p som segrar i såväl d e n n o r s k a som den svenska landslagen (1274 resp ca 1350).

Hittills h a r dock forskningen b e h a n d l a t d e n n a ö v e r g å n g som något som berört hu- vudsakligen k v i n n o r n a , vilket lett till m å n g a m i s s f ö r s t å n d . D e n traditionella bil- den är j u att k v i n n o r f r å n att u r s p r u n g l i g e n inte h a ärvt något alls via d e n halva a r v s r ä t - ten slutligen n å t t full a r v s r ä t t . I Sverige fick k v i n n o r n a lika a r v s r ä t t 1845, och traditio- nellt h a r m a n tillskrivit F r e d r i k a B r e m e r ä r a n av d e n n a a r v s r e f o r m . S o m emellertid G u n n a r Q v i s t visat, var k v i n n o r n a s lika a r v s r ä t t inte så mycket en e m a n c i p a t i o n s - akt som ett led i k a m p e n mellan adel och borgare, d ä r d e s i s t n ä m n d a ville göra fräl- sejorden lättare åtkomlig för a f l a r s ä n d a - mål.2 0 Allt t a l a r för att a r v s r e f o r m e n i det m e d e l t i d a S k a n d i n a v i e n precis som den svenska a r v s r e f o r m e n 1845 h a r en ekono- misk b a k g r u n d — h ä r är det k y r k a n som vill k o m m a åt aristokratiens j o r d - och det ä r d ä r f ö r hög tid att avliva myten o m Birger J a r l som k v i n n o r n a s v ä l g ö r a r e och n ä s t a n en föregångare till F r e d r i k a B r e m e r i e m a n - cipationsvilja. D e s s u t o m s a k n a r d e n vackra utvecklingslinjen från ingen via halv till lika a r v s r ä t t för k v i n n o r stöd i v å r a källor:

Enligt de allra äldsta skriftliga källorna, r u n s t e n a r n a , h a d e m å n g a kvinnor egen för- m ö g e n h e t . D e t t a f r a m g å r av det stora a n t a l stenar, som rests av kvinnor: i U p p l a n d inte m i n d r e ä n 2 2 , 5 % . Av ca 1200 u n d e r s ö k t a

stenar i U p p l a n d , V ä s t e r g ö t l a n d s a m t hela D a n m a r k är siffran 1 8 % , v a r a v hälften rests av kvinnor e n s a m m a . Ytterst fa, en- dast 2 % av s t e n a r n a , talar uttryckligen o m arv och ä g a n d e , m e n ett rimligt a n t a g a n d e är att även a n d r a s t e n a r kan ha t j ä n a t s a m m a syfte. G e n o m sina n o g g r a n n a u p p - r ä k n i n g a r av efterlevande och övriga u p p - lysningar o m såväl efterlevandes som avlid- nas s l ä k t f ö r h å l l a n d e n t o r d e åtskilliga stenar h a t j ä n a t som officiella deklaratio- ner, g e n o m vilka d e efterlevandes a n s p r å k gjordes g ä l l a n d e . Bland stenar, som explicit talar o m arv är Hillersjöstenen och de där- m e d förbundna S n o t t s t a - s t e n a r n a verkliga p a r a d e x e m p e l : h ä r b e r ä t t a s o m ä n k a n Ger- lög, som g e n o m sina b a r n tagit arv efter tre ätter.2 1

Att kvinnor k u n d e ärva u n d e r 1000-talet är således ställt u t o m allt tvivel, och f r å g a n om de k u n d e ä r v a även o m de h a d e b r ö d e r i livet, beror p å vad vi m e n a r m e d arv. Helt visst h a r kvinnor alltid fatt n å g o n form av hemgift, n ä r de gifte sig, och d e n n a hemgift är j u att b e t r a k t a som ett förskottsarv. I vilken u t s t r ä c k n i n g h e m g i f t e n k u n d e bestå av j o r d , vet vi inte; det kan naturligtvis h a varit olika f r å n fall till fall, m e n vi v å g a r nog förutsätta att j o r d ä g a r n a så långt möjligt sökte u n d v i k a en u p p s p l i t t r i n g av familje- j o r d e n , å t m i n s t o n e så länge d e själva var i

livet och h a d e fler b a r n att försörja.

Enligt vilka principer arvet fördelades ef- ter en avliden förälder vet vi helt enkelt inte.

I det förkristna s a m h ä l l e t försågs förmodli- gen k v i n n o r n a m e d en a n d e l av familje- e g e n d o m e n endast när de gifte sig, dvs vid det enda tillfälle de hade anlednig att lämna hemmet.

M e d k r i s t e n d o m e n s i n f ö r a n d e och k y r k a n s och klostrens e t a b l e r a n d e ä n d r a s d e n n a si- tuation radikalt: en helt ny k a r r i ä r ö p p n a s för k v i n n o r n a , vilka i stället för att ikläda sig sin traditionella roll som m a k o r och m ö d r a r nu kan v ä l j a att bli n u n n o r , och kvinnor, vilka såsom ä n k o r u p p n å t t ett visst m å t t av ekonomiskt o b e r o e n d e , kan n u till kyrkan t e s t a m e n t e r a bort den e g e n d o m , som a n n a r s skulle ha tillfallit h e n n e s ar- vingar. K y r k a n är alltså en allvarlig kon- k u r r e n t till släkten.

I S k a n d i n a v i e n b e m ö t s k y r k a n s krav p å

(12)

själagåvor och k l o s t e r d o n a t i o n e r p å olika sätt. Ö v e r a l l t resulterar den d r a g k a m p som u p p s t å r o m f a m i l j e j o r d e n i e t a b l e r a n d e t av kodifierade arvsregler. Initiativet härtill torde h a u t g å t t ifrån j o r d ä g a r n a , s o m befa- r a d e att mista sin ekonomiska bas och där- m e d sitt politiska inflytande. Inte b a r a kyr- kan f r a m s t o d h ä r som ett hot u t a n även k u n g a m a k t e n , som gjorde a n s p r å k p å arv efter arvingelös person. Att d e t t a kungliga a n s p r å k varit en av d r i v k r a f t e r n a till kodifi- eringen av a r v s r e g l e r n a f r a m g å r mycket klart av d e n o r s k a l a g a r n a , som efter sina långa och invecklade arvsföljdsbeskriv- n i n g a r slår fast, att h ä n s y n m å s t e tas till alla u p p r ä k n a d e , i n n a n arvet k u n d e gå till k u n g e n . I dessa n o r s k a lagar, liksom i G r å - gås och tre svenska (Äldre V ä s t g ö t a l a g e n , D a l a l a g e n och G u t a l a g e n ) b e g r ä n s a s kvin- n a n s a r v s r ä t t till att gälla e n d a s t o m inga b r ö d e r fanns.

Att d e n n a b e g r ä n s n i n g skulle h a gällt alla kvinnor ä r ett vanligt m i s s f ö r s t å n d , m e n d å s a m m a lagar ger kvinnor som gifte sig r ä t t till hemgift, är d e n e n d a rimliga tolkningen att b e g r ä n s n i n g e n gällde ogifta kvinnor och alltså riktade sig direkt mot k y r k a n s krav. I d a n s k a och övriga svenska lagar h a r proble- met fatt en a n n a n lösning: h ä r ges alla kvin- nor - gifta som ogifta - en l a g s t a d g a d arvs- rätt, m e n m e d d e n viktiga i n s k r ä n k n i n g e n att syster e n d a s t ärver hälften m o t broder, en princip som f ö också återfinns i K o r a - nen. Principen kan ses som en k o m p r o m i s s mellan k y r k a n s krav och j o r d ä g a r n a s in- tressen, m e n att de senare k ä m p a d e e m o t f r a m g å r av d e n m i n s k a d e dispositionsrätt för kvinnor, som blev följden av d e r a s ut- ö k a d e rätt till arv. Det blev allstå d e n n a s i s t n ä m n d a princip, som kom att segra r u n t o m i S k a n d i n a v i e n (med u n d a n t a g av Got- land, d ä r den b e g r ä n s a d e kvinnliga arvs- rätten höll sig till 1645, d å svensk r ä t t inför- des).

Kvinnor som donatorer

I vilken u t s t r ä c k n i n g dessa olika a r v s p r i n - ciper egentligen t i l l ä m p a d e s vet vi inte; en- d a s t en systematisk g e n o m g å n g av v å r a äld- sta d i p l o m (tex t e s t a m e n t e n , köpebrev) kan

kasta ljus över praxis p å olika håll. För Sveriges del h a r vi belägg för att kvinnor r e d a n före mitten av 1200-talet ä r v d e j o r d t i l l s a m m a n s m e d sina b r ö d e r ; h ä r o m t a l a r diplom f r å n 1208, 1237, 1251 och 1254.22

Det s i s t n ä m n d a är i n t r e s s a n t också för att det visar, h u r även ogifta kvinnor ä r v d e j o r d . A n m ä r k n i n g s v ä r t ä r v i d a r e att så m å n g a b e v a r a d e d o n a t i o n s u r k u n d e r a n g e r kvinnor som givare. D e t rör sig o m d o n a t i o - ner från ogifta kvinnor, f r å n h u s t r u r och änkor, d o n a t i o n e r n a utgörs av g å r d a r , och samtliga d å t i d a kloster figurerar liksom åt- skilliga kyrkor r u n t o m i l a n d e t .

Det i n t r e s s a n t a m e d dessa u r k u n d e r ä r inte b a r a att de ger oss m å n g a exempel på kvinnors a r v och ä g a n d e i 1200-talets Sve- rige, d e tycks också b e s a n n a det rykte, som k v i n n o r n a h a d e att v a r a m e r generösa m o t kyrkan än m ä n . A t t d e t t a rykte h a d e fog för sig f r a m g å r av belägg från hela V ä s t e u r o p a ; speciellt i S p a n i e n och s ö d r a F r a n k r i k e f r a m t r ä d e r k v i n n o r som de h u v u d s a k l i g a d o n a t o r e r n a , vilket David H e r l i h y h a r för- klarat j u s t m e d d e r a s " h i g h e r sense of piety a n d greater generosity".2 3 Det h a r också f r a m h å l l i t s att k r i s t e n d o m e n r e d a n f r å n b ö r j a n a t t r a h e r a d e speciellt kvinnor, och att d e n äldsta k y r k a n r ä k n a d e fler k v i n n o r än m ä n b l a n d sina trogna.2 4

E n a n n a n faktor, som f ö r k l a r a r kvinnor- nas stora roll som d o n a t o r e r ä r d e r a s livs- längd; r e d a n u n d e r m e d e l t i d e n tycks kvin- nor h a levt längre ä n m ä n , och k o m b i n e r a t m e d m o r g o n g å v e - och hemgiftssystemet in- n e b a r d e t t a att mycket j o r d k u n d e a c k u m u - leras i k v i n n o h ä n d e r , trots att företräde ge- n o m g å e n d e gavs m ä n i f r å g a o m arv. I sin u n d e r s ö k n i n g o m saxiska k v i n n o r u n d e r medeltiden slår också K a r l Leyser fast att änkor och ogifta k v i n n o r p å g r u n d av sitt a c k u m u l e r a d e j o r d i n n e h a v h a d e m e r att ge till kyrkan.2 5 E n s a m s t å e n d e k v i n n o r valde ofta att leva t i l l s a m m a n s m e d n å g o n m a n l i g släkting som tillhörde k y r k a n och berikade d å h a n s stift eller församling m e d sin förmö- genhet. I a n d r a fall d o n e r a d e dessa kvinnor till existerande kloster eller bidrog till ny- g r u n d a n d e n av kyrkliga institutioner.

Rika änkors ställning var alltid vansklig och störst säkerhet k u n d e d e å t n j u t a i ett

(13)

11

Jacques Daliwe, "Kvinna ridande på grip." Teckning från skissblock, Staatliche Bibliothek Berlin.

kloster, som k u n d e skydda dem från släk- tingars attacker. Ett ansenligt antal n u n - nekloster g r u n d a d e s av b å d e franker och anglosaxer efter deras kristnande på 600- talet, och i Saxen, som undergick s a m m a utveckling 300 år senare, var de sociala for- hållandena likartade. Karl Leyser skriver:

" M a r r i a g e s were costly a n d the presence of m a n y unbetrothed girls in the houses of Anglo-Saxon, Frankish and O l d Saxon no- bles threatened their peace. Infanticide was not unknown even a m o n g the aristocracy.

U n m a r r i e d girls were exposed to the ince- stuous advances of their own kin."2 6 Även i Skandinavien torde ogifta flickor och änkor ha varit extra utsatta, både med hänsyn till sin person och sin egendom. Att d r a sig tillbaka till ett kloster gav dem möjlighet att behålla sin sociala ställning samtidigt som det g a r a n t e r a d e dem såväl beskydd som utlopp för social aktivitet.

I Saxen ledde de frikostiga d o n a t i o n e r n a till nunneklostren till att adeln förlorade

kontrollen över sina egendomar. På 1000- talet blev därför saxiska furstar mindre tole- ranta mot rika änkor, som disponerade stora arv, och tvingade d e m att gifta om sig.

Den stora faran med d o n a t i o n e r n a var att familjejord för alltid överfördes till kyrklig ägo, och r u n t om i E u r o p a bevittnar vi kon- flikten mellan j o r d ä g a r n a s vilja att å ena sidan sörja för sina kvinnor (som genom sitt arbete och sina böner i sin tur sörjde för släktens väl) och å a n d r a sidan deras försök att förhindra att familjejorden uppsplittras.

S a m m a konflikt bevittnar vi, om än något senare, i Skandinavien, d ä r kompromisslös- ningarna satt sina tydliga spår i v å r a me- deltida landskapslagar. J ä m f ö r t med tex England lyckades kyrkan i Skandinavien att h ä v d a sina a n s p r å k väl; här maximera- des visserligen de arvsandelar, som kunde doneras till f r o m m a ä n d a m å l , men i Eng- land antogs år 1279 " T h e Statute of mort- m a i n " , vilken generellt förbjöd alla gåvor till kyrkor och kloster.27

(14)

Saxo och arvsrätten

Den starka opposition mot kvinnors alltför frikostiga kyrko- och klosterdonationer, som fanns i S k a n d i n a v i e n , reflekteras myc- ket klart i s a m t i d a litteratur, såsom de is- ländska s l ä k t s a g o r n a och i Gesta Danorum.

D e n ä k t e n s k a p s p r o p a g a n d a , som b å d e Saxo och h a n s isländska kolleger för ut är motiverad av de m å n g a och stora j o r d ö v e r - låtelser till kyrkan, som ä g d e r u m för och g e n o m ogifta kvinnor.

I D a n m a r k g r u n d a d e s ca 17 n u n n e k l o - ster u n d e r 1100-talets senare hälft, vilket var fler än a n t a l e t munkkloster. Även o m v a r j e n u n n e k l o s t e r inte hyste så m å n g a n u n - nor, far vi r ä k n a m e d att det var ur s a m h ä l - lets allra högsta skikt, som d e rekryterade sina m e d l e m m a r . D ä r i g e n o m kom de att spela en stor n a t i o n a l e k o n o m i s k roll.

Vi vet inte, n ä r p r i n c i p e n o m en lagstad- gad a r v s r ä t t för alla kvinnor infördes i D a n - m a r k , m e n att d e n väckte opposition är tydligt. I sin historia gör sig Saxo ofta till s p r å k r ö r för den j o r d ä g a n d e aristokratien, och så ä r i s y n n e r h e t fallet, n ä r h a n k o m m e r in på den kvinnliga a r v s r ä t t e n . Det sätt, v a r p å h a n förankrar den i landets historia är mycket avslöjande: i Gesta Danorum sägs k v i n n o r n a s a r v s r ä t t gå tillbaka på Sven Tveskägg, som av t a c k s a m h e t för kvinnor- nas u p p o f f r a n d e insatser vid h a n s frikö- p a n d e ur f å n g e n s k a p , givit d e m rätt att i f r a m t i d e n ta arv, vilket lagen dittills förbju- dit.

Noteras bör, att Sven Tveskägg p å d e t t a s t a d i u m i Saxos historia ä r allt a n n a t ä n en hjälte; m e d förakt t a l a r Saxo om k u n g e n s t r ä l n a t u r och h u r h a n g å n g på g å n g lät sig friköpas s a m t h u r h a n för att betala sina skulder förödde k r o n a n s gods. H a n s uppre- p a d e t i l l f å n g a t a g a n d e n var enligt Saxo G u d s straff för h a n s u p p r o r m o t fadern, H a r a l d B l å t a n d , och för h a n s h e d n i s k a sinne. M e d förundran beskriver Saxo där- för de d a n s k a k v i n n o r n a s iver att offra sina smycken för att k u n n a friköpa den m a n

" s o m förbrutit sig m o t sin fader och mot H i m m e l e n " . Det står helt klart att Saxo var en m o t s t å n d a r e till d e n kvinnliga a r v s r ä t - ten; enligt h a n s historieskrivning skall den

Sköldmor.

ha varit förbjuden p å d e n g a m l a g o d a tiden, och d e n skall till r å g a p å allt h a givits d e m av en hednisk k u n g som e r s ä t t n i n g för en h a n d l i n g , som j u ytterst stred mot G u d s vilja!28

M e d g ä l l a n d e a r v s l a g s t i f t n i n g förstår m a n också varför Saxo och m å n g a m e d ho- n o m motsatte sig k y r k a n s krav p å k v i n n a n s s a m t y c k e till äktenskap; n ä r kvinnor bör- j a d e ärva mer, blev det ä n n u viktigare för

h e n n e s släkt att kontrollera h e n n e s f r a m - tidsplaner. D e d a n s k a l a n d s k a p s l a g a r n a gör också ä k t e n s k a p e t s i n g å e n d e till en ren s l ä k t a n g e l ä g e n h e t , och Saxo visar i sin his- toria h u r liten a n l e d n i n g m a n h a d e att lita på kvinnors o m d ö m e . Sannolikt h a d e h a n i u p p d r a g att förankra k y r k a n s krav p å s a m - tycke (consensus) i l a n d e t s egen historia, och i d e t t a syfte försäkrar h a n oss att " d e g a m l a h a d e för sed att överlåta valet av m a k e p å k v i n n a n , som skulle gifta sig".2 9 M e n det är b e t e c k n a n d e att h a n s egen historia motsä- ger d e t t a p å s t å e n d e : i d e n kristna delen av Gesta Danorum u p p g e s e n d a s t en k v i n n a v a r a tillfrågad (den svenska - och hedniska - ä n k e d r o t t n i n g e n Sigrid S t o r r å d a ) , och i den hedniska delen u p p g e s allt som allt 13 kvin- nor vara tillfrågade, m e n inte ens hälften av

(15)

d e m lyckas göra sin vilja gällande. I övriga fall tar k v i n n o r n a s egna val en ä n d a m e d förskräckelse.

H o s Saxo möter vi alltså k y r k a n s u p p f a t t - ning o m k v i n n a n som i alla avseenden un- derlägsen m a n n e n liksom det h ä r s k a n d e skiktets u p p f a t t n i n g o m n ö d v ä n d i g h e t e n att kontrollera k v i n n a n och u n d e r o r d n a h e n n e u n d e r m a n n e n och släkten. I Saxos historia går det d ä r f ö r alltid illa för kvinnor, som vill h ä v d a sitt o b e r o e n d e . I h a n s förkristna his- toria representeras dylika k v i n n o r av sköld- mör, som tack vare sin föresats att leva kyskt kan leva sitt liv p å e g n a villkor. Verklighetens kvinnor k u n d e också h ä v d a sitt o b e r o e n d e - till s a m m a pris som s a g a n s sköldmör; m e d kyskheten som v a p e n k u n d e n u n n a n och ä n k a n försvara sin rätt till s j ä l v s t ä n d i g h e t , och det ä r inte ä g n a t att förvåna o m s å d a n a kvinnor u p p f a t t a d e s som ett allvarligt hot mot den r å d a n d e s a m h ä l l s o r d n i n g e n . I n t e nog m e d att d e u n d a n d r o g sig sin b e s t ä m - melse att var m a k o r och m ö d r a r , m e d gäl- l a n d e a r v s b e s t ä m m e l s e r k u n d e d e j u dess- u t o m u n d a n d r a sina familjer e g e n d o m , som i stället för alltid överfördes till kyrkan.

För kristna författare v a r det naturligtvis omöjligt att ö p p e t kritisera eller ens ifråga- sätta k y r k a n s kyskhetsideal. N o r d i s k a för- fattare fick hitta a n d r a u t v ä g a r att föra f r a m sitt b u d s k a p . I s l ä n d s k a författare låtsas helt enkelt inte o m a n d r a än gifta kvinnor, och Saxo befolkar den h e d n i s k a forntiden m e d i n l å n a d e fantasikvinnor, mot vilka h a n u t a n risk kan rikta d e n kritik, som egentligen är avsedd för d e r a s kristna — och högst verk- liga — m e d s y s t r a r : ä n k o r n a och n u n n o r n a .

Avslutning

M e d d e n n a artikel h o p p a s j a g h a k u n n a t visa vad som ligger b a k o m den kvinnosyn vi kan utläsa ur v å r äldsta p r o f a n a litteratur.

D e n kyrkliga litteraturens h ö g a v ä r d e s ä t t - ning av livslång kyskhet h a r stött p å kraft- fullt m o t s t å n d i N o r d e n , och det kvinno- ideal som i stället hyllas - m a k a n och m o d e r n , som u n d e r o r d n a r sig m a n n e n — h a r säkert inte införts m e d k r i s t e n d o m e n , även om kyrkofädernas u t l ä g g n i n g a r om k v i n n a n s u n d e r l ä g s e n h e t k u n d e t j ä n a som

stöd och inspiration, särskilt för en förfat- tare som Saxo. E n ny ekonomisk verklighet h a d e n ö d v ä n d i g g j o r t en s t r ä n g a r e kontroll av släktens kvinnor; m e d k r i s t e n d o m e n s in- f ö r a n d e avtog e f t e r h a n d b r u k e t att " s ä t t a u t " b a r n , och vi m å s t e d ä r f ö r r ä k n a m e d att ett större antal kvinnor n å d d e v u x e n ålder än u n d e r hednisk tid. Av dessa kvinnor kom fler ä n tidigare att förbli ogifta, och av d e m som gifte sig kom — p å g r u n d av k v i n n o r n a s högre medellivslängd - m å n g a att överleva sina m ä n och såsom ä n k o r d i s p o n e r a över stora förmögenheter. G e n o m lagstiftning och " p r o p a g a n d a " försökte så j o r d ä g a r n a att m ö t a det hot som speciellt e n s a m s t å - ende kvinnors b e n ä g e n h e t att d o n e r a till kyrkan u t g j o r d e .

— O m b e g r e p p e n " s k ö l d m ö " och " m a - d o n n a " alls skall a n v ä n d a s kan vi avslut- ningsvis konstatera, att det kvinnoideal, som verkligen hyllats i såväl det h e d n i s k a som det kristna N o r d e n inte varit alltför olikt det som hyllas a l l t j ä m t , n ä m l i g e n m a - kan och m o d e r n m e d d r a g av m a d o n n a n i u n d e r o r d n i n g och s j ä l v u p p o f f r i n g och m e d d r a g av s k ö l d m ö n i styrka och uthållighet!

N O T E R

1 Se tex Lise Praestgaard Andersen, Skjoldmeer - en kvindemyte, Köpenhamn 1982. Jfr också

Beata Losman, "Kvinnorna och makten el- ler Vart tog sköldmörna vägen?" i Den dolda historien, utg R Ambjörnsson och D Gaunt, Malmö 1984, s 13-32, spec s 18-19.

2 Birgit Strand, Kvinnor och män i Gesta Dano- urm, Göteborg 1980, s 29-57.

3 Med sköldmö i strikt mening avses kvinnliga

"yrkes"-krigare, och sådana möter vi nästan bara hos den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus i hans verk Gesta Danorum (från ca 1200); i den isländska litteraturen finns endast några få exempel, vilka inte kan uppfattas som ideal — tvärtom. För isländska ex se The Poetic Edda , vol I, ed Ursula Dronke, Oxford 1969, s 58 (16/9): skiald- meyiar.

4 Se tex John Block Friedman, The Monstrous Races in medieval Art and Thought, Cambridge, Mass. and London 1981, spec s 170f.

5 Birgit Strand, Kvinnor och män. . . s 58—61;

63-66; 265 f.

6 Saxonis Gesta Danorum, tomus I, ed J Olrik &

H Raeder, Köpenhamn 1931, s 192f.

(16)

7 Birgit Strand, Kvinnor och män. . . s i 10-117.

8 Birgit Carlé, "Structural patterns in the le- gends of the Holy Women of Christianity", i Aspects of female existence, ed B Carlé et al,

Köpenhamn 1980, s 79-86.

9 Roberta Frank, "Marriage in twelfth- and thirteenth-century Iceland", Viator vol 4 (1973), s 473-484.

10 ibidem s 481.

11 ibidem s 482 (einhleypingr resp ugiptr).

12 Birgit Strand, Kvinnor och män. . . s 58-61.

13 Matteus 10:34-37.

14 Matteus 19:29.

15 Birgit Strand, Kvinnor och män. . . s 29—41.

16 Augustinus kommentar till Johannes 1:14, se även B Strand, Kvinnor och män. . . s 30-32.

17 Jack Goody, The development of the family and marriage in Europé, Cambridge 1983, s 34—82.

18 ibidem s 44.

19 Svenska landskapslagar, utg Ä Holmbäck &

E Wessén; Äldre Västgötalagen, Stockholm 1979, (Ärvdabalken 10) s 77.

20 G u n n a r Qvist, Kvinnofrågan i Sverige 1809- 1846, Göteborg 1960 samt Fredrika Bremer och kvinnans emancipation, Göteborg 1969, s

14-19.

21 egen pågående undersökning.

22 Diplomatarium Suecanum, n 134 (1208); 295 (1237); 387 (1251) och 415 (1254).

23 David Herlihy, " L a n d , family and women in Continental Europé, 701-1250", Traditio 18,

1962, s 89-120; citatet från s 108.

24 A v Harnack, The Mission and Expansion of Christianity in the first three centuries, vol II, New York 1908, s 73.

25 Karl Leyser, Rute and Conflict in an Earty Me- dieval Society, London 1979, s 58.

26 ibidem s 64.

27 F Pollock & F W Maitland, The History of English Law, vol I, Cambridge 1952, s 333—

334.

28 B Strand, Kvinnor och män. . . s 253f.

29 ibidem s 105; 250. Citatet från Gesta Dano- rum, ed Olrik-Raeder, s 106 (28-30).

SUMMARY

Shield-maiden and virgin: female chastity as a threat against the social order It is widely held that the ideal women in Scan- dinavian pre-Christian society was the "shield- maiden" - active, strong and war-like - in con- trast to the ecclesiastical ideal of the Virgin.

There are serious objections to this view. In the first place shield-maidens and virgins have much in common; both are strong-willed

women, who, thanks to their vows of chastity, can live independently of men. Secondly, it may be doubted whether the shield-maiden was in fact a pre-Christian ideal. Apart from a few, very rare, references in Icelandic literature we only meet them in the Gesta Danorum of Saxo Gram- maticus, where they are not idealized. On the contrary, they are presented as unnatural women, who are defeated and, if not killed in battle, forced to yield, that is, to marry and lead a " n o r m a l " life. These episodes in fact illustrate contemporary ideas about the subordinate role of women in society; the ideal woman is passive, obedient and self-sacrificing, fulfilling her duty as wife and mother.

The church had another ideal for women than marriage: virginity. And in encouraging some women to live independently of men, as nuns or pious widows, the church clashed with secular interests. Women who chose chastity not only withdrew from their " n a t u r a l " role, but by making gifts to the church they deprived their families of property. This was a growing problem and after the conversion to Christianity the exposure of children gradually ceased in Scandinavia, and consequently more girls sur- vived. Despite the preference given to men in the devolution of property, the greater longevity of women, combined with the custom of endowing them with both dowry and dower, meant that much land accumulated in female hands. This was a serious threat to lay-landowners, who feared the loss of family land to the church. This fear helps explain why life-long chastity was never held up as an ideal in the historical writ- ings of twelfth- and thirteenth-century Scan- dinavia: Christian virgins are conspiscuously absent in these texts.

As Christian writers, neither Saxo nor his Icelandic contemporaries could criticize the Christian ideal of virginity openly. They had to express their disapproval in other ways. Icelan- dic authors chose to ignore unmarried women.

Saxo, inspired by classical traditions about Amazons, introduced shield-maidens into early Scandinavian history. By criticizing their willful strength and independence he was able to ex- press opposition to their Christian counter- parts, but in doing so he creates the myth of the shield-maiden.

Birgit Sawyer

Kommittén för medeltidsstudier Göteborgs universitet

Historiska Institutionen 412 98 Göteborg Sweden

(17)

Medverkande i detta nummer

Eva-Karin Josefson, fil d r i r o m a n s k a s p r å k i L u n d 1982. P u b l i c e r a d e nyligen Människan och tekniken i litteraturen - en idéhistorisk studie om arbetets värde med exempel från två perioder ( A r b e t s l i v s c e n t r u m , f o r s k n i n g s r a p p o r t nr 49, 1985). Är f n

sysselsatt m e d att p å u p p d r a g av A r b e t s l i v s c e n t r u m göra en översiktlig f r a m - ställning av olika aspekter i n o m j ä m s t ä l l d h e t s f o r s k n i n g e n .

Beata Losman, fil d r i historia, 1970. A r b e t a r som 1 :e arkivarie vid L a n d s a r k i v e t i G ö t e b o r g och ä r v e r k s a m som l ä r a r e vid F o r u m för tvärvetenskapliga kvinno- studier vid G ö t e b o r g s universitet. H a r nyligen avslutat ett lokalhistoriskt forskningsarbete o m kvinnor, m ä n och b a r n i en svensk landsbygdssocken.

Eva Lundgren är f o r s k a r s t u d e r a n d e i idé- och l ä r d o m s h i s t o r i a vid G ö t e b o r g s universitet, h e n n e s a v h a n d l i n g s a r b e t e ä r en ideologianalys av S i m o n e de Beau- voirs Det andra könet. H a r t i l l s a m m a n s m e d E v a - L e n a D a h l publicerat " K v i n - n a n och arbetet; J e a n J a c q u e s Rousseaus k v i n n o s y n " i Arbetets döttrar I , A k a d e m i l i t t e r a t u r 1986.

Marisa Rey-Henningsen ä r född i M a d r i d 1936, m e n bosatt i D a n m a r k s e d a n 1957. H o n h a r s e d a n länge sysslat m e d tvärvetenskapliga studier av kvinnors villkor u n d e r m e d e l t i d e n , bl a h a r hon bedrivit etnologiskt fältarbete i Galicien.

H o n h a r bl a p u b l i c e r a t Denfrugtsommelige abbedisse. Kvinder og magt i Middelalde- ren (1983) och " S p a n s k klosterliv" i Kvinnenes kulturhistorie, red K a r i Vogt m fl.

H o n h a r v i d a r e utgivit r o m a n e n Djavelens skygge (1981) och a n d r a skönlitterära verk.

Birgit Sawyer, fil d r i historia (avhandling: Kvinnor och män i Gesta Danorum, G ö t e b o r g 1980), l ä r a r e vid A l s t r ö m e r s k o l a n i Alingsås, verksam inom K o m m i t - tén för m e d e l t i d s s t u d i e r vid G ö t e b o r g s universitet. F n a r b e t a r hon m e d projek- tet "Arvs- och e g e n d o m s f ö r h å l l a n d e n i S k a n d i n a v i e n ca 1000—ca 1350".

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :