Miljötillståndet i Örebro läns sjöar och vattendrag år 2000: surhet, näringsämnen och metaller

(1)

Miljötillståndet i Örebro läns sjöar och vattendrag år 2000

- Surhet, näringsämnen och metaller

Foto: Roger Lundberg

(2)

(3)

Förord

Denna rapport presenterar resultat från 2000 års riks- och länsinventering av sjöar och vattendrag i Örebro län. Inventeringen genomförs vart femte eller sjätte år och utvär- deras regionalt av Länsstyrelsen, som har ansvaret för länets regionala miljöövervak- ning. Den regionala förtätningen av riksinventeringen, länsinventeringen, har till syfte att ge en högre upplösning i länet än vad den nationella undersökningen kan ge.

Syftet med länsinventeringen är att beskriva geografiska och i möjligaste mån tids- mässiga variationer i sjöar och vattendrag när det gäller tillståndet av försurning, näringsämnen och metaller. Resultatet från inventering kan användas som underlag för regionalt mål-, åtgärds- och uppföljningsarbete.

I länets STRAM (Strategi för regional miljö) beskrivs bl.a. att försurningen är det största miljöhotet för länet och att övergödning och höga metallhalter är stora miljöhot i delar av länet (Länsstyrelsens publikationer 1997:3 och 1998:21).

I 2000 års länsinventering ingår totalt 484 provlokaler från delprogrammen Riksinven- tering 2000, Samordnad recipientkontroll (SRK), ”Jordbrukets recipientkontroll”, Tids- seriesjöar/vattendrag, Kalkningens effektkontroll, Länsstyrelsen undersökningar i ej kalkade sjöar och vattendrag samt s.k. profilsjöar.

I rapporten har dessutom eventuella trender i resultaten från 15 års mätningar beskrivits för pH och alkalinitet samt fosfor- och kvävehalter i sex tidsseriesjöar (”referenssjöar”).

Örebro i februari 2002

/Pelle Grahn/

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid

Förord ... 1

Sammanfattning... 3

Inledning ... 4

En spegel av miljön... 4

Länets vattenådror... 4

Arbogaåns avrinningsområde... 4

Eskilstunaåns avrinningsområde ... 5

Gullspångsälvens och Vismens avrinningsområden... 5

Kolbäcksån och Hedströmmens avrinningsområden ... 5

Motala Ströms avrinningsområde ... 5

Nyköpingsåns avrinningsområde... 5

Länets 2 000 sjöar ... 5

Miljötillståndet i länets sjöar och vattendrag för 10 år sedan ... 6

METODIK... 7

Provtagningspunkter ... 7

Provtagning och analys ... 7

Källdata ... 7

Bedömningsgrunder – Vattenkemiska parametrars innebörd... 10

pH-värde ... 10

Alkalinitet... 10

Totalfosfor... 11

Totalkväve ... 11

Tungmetaller ... 11

Metaller i Vattenmossa ... 12

RESULTAT ... 13

Surhet/försurning ... 13

pH... 14

Alkalinitet... 16

Näringsämnen ... 17

Totalfosfor... 18

Totalkväve ... 20

Metaller ... 22

Metaller i vatten... 22

Metaller i vattenmossa... 26

REFERENSSJÖAR ... 29

Surhet/försurning ... 31

pH... 31

Alkalinitet... 32

Näringsämnen ... 33

Totalfosfor... 33

Totalkväve ... 34

Referenser... 35

(5)

Sammanfattning

Tillståndet i sjöar och vattendrag är naturligtvis inte konstanta. Variationer i klimatet påverkar t.ex. vattenkemiska förhållandena och tillförsel av närsalter genom utlakning från mark. Även långsamma naturliga förändringar sker som t.ex. att grunda sjöar växer igen. Mänsklig påverkan både i form av storskalig långväga deposition av olika ämnen och genom förändringar i markanvändning och punktutsläpp ger upphov till ytterligare variationer i vattenmiljön.

Denna rapport presenterar resultat från 484 provlokaler som ingick i 2000 års riks- och länsinventering av sjöar och vattendrag i Örebro län. Syftet med rapporten är att beskriva geografiska och i möjligaste mån tidsmässiga variationer i sjöar och vatten- drag när det gäller försurningstillståndet och halterna av näringsämnen och metaller. I rapporten har dessutom eventuella trender i resultaten av 15 års mätningar beskrivits för pH, alkalinitet, fosfor- och kvävehalter i sex tidsseriesjöar (”referenssjöar”). Därmed behandlas tre av de nationella miljökvalitetsmålen: Bara naturlig försurning, ingen över- gödning och giftfri miljö.

Surhet/försurning: Sjöarna var inte lika sura och inte lika försurningskänsliga år 2000 jämfört med tillståndet för drygt 20 år sedan. År 2000 finns dock fortfarande en icke acceptabel vattenkemi i ca 20 % av sjöarna. Orsaken till att försurningssituationen har förbättrats i länets vatten är till stor del att ca 520 sjöar har kalkats ett flertal gånger sedan början av 1980-talet. Minskat nedfall av sura ämnen under minst tio år har troligen även bidragit till att vattnen inte försuras i samma takt som tidigare.

Förändringarna av pH-värdena och Alkaliniteten under 15 år har varit små i referens- sjöarna. Förändringarna har generellt varit mellan 0-0,2 pH-enheter respektive 0-0,015 mekv/l. Några tydliga trender finns inte.

Näringsämnen: Halterna av näringsämnen är höga och mycket höga i de nedre delarna i Arbogaåns avrinningsområde (fosfor) samt i Svartån, Täljeån samt Hjälmaren (både fosfor och kväve). Jämfört med tidigare undersökningar från år 1980 är totalfosfor- och totalkvävehalten något lägre i vattnen inom Arbogaåns och Gullspångsälvens avrin- ningsområden år 2000. Inom Eskilstunaåns avrinningsområde är totalfosforhalten lägre och totalkvävehalten generellt högre år 2000 än år 1980.

Förändringarna av fosfor (P)- och kvävehalterna (N) under 15 år har varit små i refe-

renssjöarna. Förändringarna har generellt varit ±5 µg P/l respektive ±0,15 mg N/l (150

(6)

Inledning (Källa: Länsstyrelsens publikationer 1997:3 och 1998:40.)

En spegel av miljön

Sjö. Ständig vattensamling i naturlig sänka på jordens yta. Ett skafferi och ett naturens under. En länk i livets kretslopp och en ständig källa till glädje, nytta och rekreation.

En spegling av miljön: försurad, övergödd, metalltyngd och utarmad eller frisk, fräsch och sprudlande av liv.

Örebro län är det enda länet vars vatten rinner till alla de fyra största sjöarna i landet. Vi har därför ett mycket speciellt ansvar för detta vatten och för både Östersjön och Väster- havet. I Örebro län sker möten mellan norrlandsterräng och slättlandskap, kraftfullt av- gränsat av Norrlandsgränsen. Många arter lever här på sin syd- eller nordgräns. Här finns skärgård och myrar, skogs- och mellanbygder med ett småskaligt jordbruk samt intensivt odlade slätter. Nästan 60% av länets yta täcks av skog, största delen brukas tra- ditionellt, men här finns även skogar med lågintensiv skötsel eller som är nästan orörda.

Trots den bördiga Närkesslätten, där sjösänkningar på 1800-talet torrlade stora våtmar- ker, är bara 12 % av marken åker i länet. Sjöar och vattendrag täcker nu ca 13% av länets yta.

Länets vattenådror

Vårt län delas in i åtta avrinningsområden (Figur 1). Den nederbörd som kommer ner över länets yta har sin givna väg ut i de två haven, Östersjön och Västerhavet.

Figur 1. Avrinningsområden inom Örebro län (Anm. Kolbäcken = Kolbäcksån).

(7)

Fåsjön, Usken, Norasjön och Lindesjön. Sjöarna norrut är näringsfattiga, söderut mer näringsrika. Via Arbogaån rinner vattnet ut, via Mälaren, i Östersjön.

Eskilstunaåns avrinningsområde

Avvattnar Kilsbergen österut och skogsbygderna runt Laxå, från Ö och V Laxsjön, Ölen, Toften och Teen via Svartån till Hjälmaren. Svartån och delområdet Täljeån rinner via genom den bördiga Närkesslätten och fångar upp avloppsvatten från bl.a.

Laxå, Fjugesta, Örebro respektive Kumla, Hallsberg och Odensbacken. I området finns även Tysslingen, Lången och Vibysjön som liksom Hjälmaren är näringsrika sjöar.

Vattnet rinner via Hjälmaren och Mälaren ut i Östersjön.

Gullspångsälvens och Vismens avrinningsområden

Källområden finns i gränstrakterna mellan Värmlands, Dalarnas och Örebro län.

Norrälgen, Sörälgen, Torrvarpen, Lundsfjärden, Möckeln och Skagern är de stora sjöarna. Flertalet av sjöarna är näringsfattiga, klara och djupa och rinner via Möckeln och Skagern till Vänern, Göta älv och ut i Västerhavet.

Kolbäcksån och Hedströmmens avrinningsområden

Länets till ytan minsta avrinningsområden i Malingsbo-Klotentrakten. Vattnen rinner via Mälaren ut i Östersjön.

Motala Ströms avrinningsområde

Här rinner vattnet åt syd ut i Åmmelången och Kärrfjärden eller Alsen till Vättern. Via Unden i Tiveden avrinner vattnet också till Vättern. I sydost avrinner vattnet från Gryt och Hjortkvarn via Finspångsån respektive Ysundaån och hamnar till slut i Östersjön.

Inom länet ingår delavrinningsområdena Forsviksån, ”Norra Vättern”, Skyllbergsån, Finspångsån och Ysundaån.

Nyköpingsåns avrinningsområde

Avvattnar ett område runt Tisaren och Sottern. Vattnen avrinner via Nyköpingsån till Östersjön.

Länets 2 000 sjöar

Det finns generellt två sorters sjöar i länet: Näringsrika och näringsfattiga sjaöar. De

näringsrika sjöarna är ganska grunda och finns på Närkesslätten och i älvdalarna i norr

och väster där jordbruket dominerar. De näringsfattiga är djupa och klara bergs- eller

åssjöar eller brunvattensjöar. De näringsfattiga sjöarna har mindre motståndskraft mot

(8)

Tabell 1. Antalet sjöar av olika storlek i Örebro län (Monitor, 1986, kolumn 2 & 3 > 1 ha).

Klass (hektar)

Antal % RI, % RIL, %

> 10 000 0 0 0 1

1 000 – 1 0000 15 1 10 4

100 – 1 000 107 5 26 23

10 – 100 471 24 40 48

1 – 10 823 41 24 23

0,1 – 1 ca 584 29 0 1

Summa: 2 000 100 100 100

Anm. RI = Andel sjöar i Riksinventeringen, RIL = Andel sjöar i Riks- och Länsinventeringen år 2000.

Miljötillståndet i länets sjöar och vattendrag för 10 år sedan

I Figur 2 (Länsstyrelsens publikation 1998:21) visas en översikt av miljötillståndet i länets sjöar och vattendrag för ca tio år sedan.

Områden med försurade/försurningskänsliga sjöar och vattendrag är främst i skogs- bygden och högt uppe i respektive avrinningsområde. Exempel på sådana områden är Tiveden, Kilsbergen och områden över högsta kustlinjen (HK) i Bergslagen.

Sjöar och vattendrag med övergödningsproblem är belägna i längre ner i främst

Eskilstunaåns och Arbogaåns avrinningsområden samt i anslutning till jordbruksmark.

Höga metallhalter konstaterades i centralfåran i Arbogaåns avrinningsområde från Hörken ner till inflödet i Väringen, i Eskilstunaåns avrinningsområde i Garphytteån, Svartån och Täljeån, i Gullspångsälvens avrinningsområde i Karlskoga-Degerfors- området och i Motala Ströms avrinningsområde i Ekershyttebäcken och Kärrafjärden.

Försurat område Område med över- gödningsproblem Höga metallhalter

(9)

METODIK

Provtagningspunkter

Provtagningspunkternas läge framgår av Figur 3 och 4 samt i Bilaga 1 (tabell).

Provtagning och analys

Vid vattenprovtagning i sjöar och från broar användes en s.k. Ruttnerhämtare. Den är konstruerad så att den kan stängas på önskat djup, med hjälp av en tyngd som löper på linan. Efter upptagning tappas vattnet på flaskor.

I grunda vattendrag användes en lång käpp med fastsättningsanordning för flaska.

Vattenprovet kan med detta hjälpmedel tas i åfårans mitt, eller en bit ut från stranden.

Vattenprovdjupet har varit ca 0,1 cm i vattendrag och i sjöns utlopp. När prov har tagits ute på sjön har vattenprovdjupet varierat mellan 0,2 -2 m.

Provtagning för analys av vattenmossa, dvs Näckmossa (Fontinalis antipyretica) har utförts enligt den standardiserade metoden BIN VR21.

Provtagning och analyser har utförts av de olika vattenvårdsförbundens anlitade konsulter (Alcontrol AB, AnalyCen Nordic AB, ELK AB, Medins Sjö- och Åbiologi AB) samt SLU och Länsstyrelsen i Örebro län.

Källdata

Källdata kommer från den Samordnande Recipientkontrollen (augusti), Länsstyrelsens

Profilsjöar (augusti), Tidsseriesjöar/vattendrag (augusti), ”Jordbrukets recipientkontroll

(augusti), Riksinventeringen2000 (oktober), Kalkningens effektkontroll (oktober),

Försurningsundersökningar (oktober) samt Nyköpingsåns Vattenvårdsförbunds stora

sjöundersökning (oktober 1999). De flesta sjöarna som ingått i undersökningen är större

än 10 ha. Provstationernas namn, läge och i vilken undersökning som provet kommer

från framgår av Bilaga 1.

(10)

Totalt finns en eller flera vattenanalysdata från 484 stationer (Figur 3). Analysresultat per station av parametrarna Alkalinitet, (Alk.), Fosfor (Ptot), Färgtal, Kväve (Ntot) och pH framgår av Bilaga 2. Analysresultat av metaller i vatten visas i Bilaga 3.

!

!!

!

! !

!

!!

!

!!

!

! !

!

! !

!

! !

!

! !

!

! !

!

! !

!

!!

!

!!

!

!! !

!

!!

!

!!

!

!!

!

! !

!

!!

!

!!

!

!!

!

! !

!

! !

!

!! !

!

! !

!

! !

!

! !

!

! !

!

!!

!

!!

!

! ! !

!

! !

!

! !

!

! !

!!

!

! !

!

!!

! !

!

! !

!

! !

!

!!

!

! !!

!

Arbogaån Eskilstunaån

Gullspångsälven

Norra Vättern

Ysundaån

Finspångsån Skyllbergsån

Nyköpingsån

Forsviksån

Hedströmmen Kolbäcksån

Visman

Figur 3. Avrinningsområden med provtagningsstationer för vattenanalys (n=484 st).

(11)

Totalt finns en eller flera analysdata med metaller i vattenmossa från 39 stationer (Figur 4). Analysresultat per station finns från följande parametrar: Aluminium (Al), Arsenik (As), Bly (Pb), Kadmium (Cd), Kobolt (Co), Koppar (Cu), Krom (Cr), Kvicksilver (Hg), Nickel (Ni), Zink (Zn). Analysresultat redovisas i Bilaga 4.

##

#

##

# #

#

# #

# ##

#

##

#

###

##

Figur 4. Avrinningsområden med provtagningsstationer för metaller i vattenmossa (n=39).

(12)

Bedömningsgrunder – Vattenkemiska parametrars innebörd

För bedömning av analysresultat har Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet – Sjöar och vattendrag (Rapport 4913) tillämpats. Följande parametrar har bedömts: Alkalinitet, Arsenik (As), Bly (Pb), Fosfor (Ptot), Kadmium (Cd), Kobolt (Co), Koppar (Cu), Krom (Cr), Kväve (Ntot), Nickel (Ni), pH, Zink (Zn).

pH-värde

Vattnets surhetsgrad anges som pH-värde. Skalan för pH är logaritmisk vilket innebär att pH 6 är tio gånger surare och pH 5 är 100 gånger surare än pH 7. Normala pH- värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-7. Nederbörden i länet har ett pH-värde på ca 4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmält- ning. Höga pH-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som konse- kvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen.

Vid pH-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar som nedsatt fortplantnings- förmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m m. Vid värden under ca 5,0 sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga pH-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet i vattnet.

Tillstånd, pH-värde

pH Benämning Klass

>6,8 Nära neutralt 1

6,5-6,8 Svagt surt 2

6,2-6,5 Måttligt surt 3

5,6-6,2 Surt 4

<5,6 Mycket surt 5

Alkalinitet

Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning.

pH-värdet kan uppvisa betydligt större skiftningar under året än alkaliniteten. Om

bedömningen bygger på en enstaka provtagning är därför alkaliniteten att föredra

framför pH-värdet som utgångspunkt för tillståndsklassificeringen.

(13)

Tillstånd, alkalinitet (mekv/l)

Alkalinitet Benämning Klass

>0,20 Mycket god buffertkapacitet 1 0,10-0,20 God buffertkapacitet 2 0,05-0,10 Svag buffertkapacitet 3 0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet 4

≤ 0,02 Ingen/obetydlig buffertkapacitet 5

Totalfosfor

Totalfosfor (µg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor är i all- mänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sjöar/vattendrag och alltför stor tillförsel kan medföra att sjöar/vattendrag växer igen, att det vattnet blir grumligt p.g.a. ökad planktonförekomst och att syrebrist uppstår i bottenvattnet (eutrofiering).

Tillstånd, totalfosforhalt (µg/l)

Totalfosfor Benämning Klass

≤ 12,5 Låga halter 1

12,5-25 Måttligt höga halter 2

25-50 Höga halter 3

50-100 Mycket höga halter 4

> 100 Extremt höga halter 5

Totalkväve

Totalkväve (mg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Ökad tillförsel av kväve medverkar till eutro- fieringen (övergödningen) av sjöarna, kustvatten och hav. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, genom läckage från jord- och skogsbruks- marker samt genom utsläpp av avloppsvatten.

Tillstånd, totalkvävehalt (mg/l)

Totalkväve Benämning Klass

≤ 0,300 Låga halter 1 0,300-0,625 Måttligt höga halter 2

0,625-1,25 Höga halter 3

(14)

vissa tungmetaller (främst bly, kadmium och kvicksilver) inte ha någon funktion i levande organismer. I stället orsakar dessa metaller redan i små mängder skador då de tillförs både djur och växter. En del tungmetaller (t.ex. zink, krom och koppar) är nöd- vändiga och ingår i enzymer, proteiner, vitaminer och andra livsviktiga byggstenar, men tillförseln till organismen får inte bli för stor.

Tungmetallerna är oförstörbara, de bryts inte ner och de utsöndras mycket långsamt samt kan ackumuleras i näringskedjan. De är således exempel på stabila ämnen, som blir miljögifter för att de dyker upp i allt för stora mängder i fel sammanhang. Metall- erna förekommer i olika kemiska former och är därigenom i olika grad tillgängliga för levande organismer. Metallerna kan förekomma lösta i vattnet i jonform eller som oorganiska och organiska komplex. De binds även till partiklar. Även tungmetallernas rörlighet i miljön skiftar beroende på deras fysikaliska och kemiska egenskaper.

Tillstånd, metaller i vatten (µg/l)

Klass Benämning As Pb Cd Cu

1 Mycket låga halter ≤ 0,4 ≤ 0,2 ≤0,01 ≤ 0,5 2 Låga halter 0,4-5 0,2-1 0,01-0,1 0,5-3 3 Måttligt höga halter 5-15 1-3 0,1-0,3 3-9

4 Höga halter 15-75 3-15 0,3-1,5 9-45

5 Mycket höga halter > 75 > 15 > 1,5 > 45 Anm. As = Arsenik, Pb = Bly, Cd = Kadmium, Cu = Koppar

Tillstånd, metaller i vatten (µg/l)

Klass Benämning Cr Ni Zn

1 Mycket låga halter ≤ 0,3 ≤ 0,7 ≤ 5

2 Låga halter 0,3-5 0,7-15 5-20

3 Måttligt höga halter 5-15 15-45 20-60

4 Höga halter 15-75 45-225 60-300

5 Mycket höga halter > 75 > 225 > 300 Anm. Cr = Krom, Ni = Nickel, Zn = Zink

Metaller i Vattenmossa

För bedömning av analysresultat har även här Naturvårdsverkets bedömningsgrunder

(Rapport 4913) tillämpats. Följande parametrar har bedömts: Arsenik (As), Bly (Pb),

Kadmium (Cd), Kobolt (Co), Koppar (Cu), Krom (Cr), Nickel (Ni), Zink (Zn). Kvick-

silver har inte bedömts i detalj, inte för att det är en ointressant metall, utan för att

analysvärdena generellt visar på ”Mycket låga” eller ”Låga halter”. För bedömning av

kvicksilver i miljön används oftast dess förekomst i gäddmuskel, som dock inte

behandlas i denna rapport (hänvisning: Länsstyrelsen, 1998).

(15)

påverka miljön redan i så låga halter som 0,1 µg/l. Detta ställer stora krav på prov- tagning och analys, och i många fall kan det därför vara lämpligare att studera metall- halterna i organismer där de anrikas, t.ex. i vattenmossa (Fontinalis).

Vattenmossa svarar påfallande snabbt i vattnet, och en ”jämviktshalt” som ligger 1 000 – 10 000 gånger högre än i vattnet nås redan inom några dagar. Samtidigt har den dock en viss förmåga att kvarhålla haltpåslag från t.ex. tidigare belastningstoppar. Vid pH- värden omkring 7 föreligger inom koncentrationsintervallet 0,05-100 µg/l i stort sett direkt proportionalitet mellan halter i mossa respektive vatten. Upptaget sjunker snabbt med minskade pH.

Tillstånd, metaller i vattenmossa (mg/kg ts)

Klass Benämning As Pb Cd Co

1 Mycket låga halter ≤ 0,5 ≤ 3 ≤0,3 ≤ 2 2 Låga halter 0,5-3 3-10 0,3-1,0 2-10 3 Måttligt höga halter 3-8 10-30 1,0-2,5 10-30

4 Höga halter 8-40 30-150 2,5-15 30-150

5 Mycket höga halter > 40 >150 > 15 > 150 Anm. As = Arsenik, Pb = Bly, Cd = Kadmium, Co = Kobolt

Tillstånd, metaller i vattenmossa (mg/kg ts)

Klass Benämning Cu Cr Ni Zn

1 Mycket låga halter ≤ 7 ≤ 1,5 ≤ 4 ≤ 60

2 Låga halter 7-15 1,5-3,5 4-10 60-160

3 Måttligt höga halter 15-50 3,5-10 10-30 160-500 4 Höga halter 50-250 10-50 30-150 500-2500 5 Mycket höga halter > 250 >50 > 150 >2500 Anm. Cu = Koppar, Cr = Krom, Ni = Nickel, Zn = Zink

RESULTAT

Surhet/försurning

Sjöarna var inte lika sura samt och inte lika försurningskänsliga år 2000 jämfört med

tillståndet för drygt 20 år sedan. Ca 70 % av sjöarna hade inte acceptabel vattenkemi ur

(16)

pH

pH-värdena visar att de måttligt sura, sura och mycket sura vattnen är belägna i de övre delarna av respektive avrinningsområde (Figur 5).

! (

!

!( (

! (

!

! ( (

! (

!

!( (

! (

! (!(

! (

! ( !(

! (

! ( !(

! (

!

!( (

! (

! (!(

! (

! (! ( !(

! (

!

!( (

! (

!

!( (

! (

!

!( (

! (

! (!(

! (

!

!( (

! (

!

! (

!( (

! (

!

( !(

! (

!

!(

( !(

! (

!

!( (

! (

!

! ( (

! (

!

! ( (

! (

! (!(

!

!( (

! (

!

!( (

! (

!

( !(

! (

! ( !(

! (

!

( !(

! (!(

! (

! ( !(

! (

! (!(

! ( !(

! (

! ( !(

! (

!

! ( (

! (

!

!( (

! (

! (!(

! (

pH i sjöar/vattendrag år 2000

!

( Mycket surt (3 %, n=14)

!

( Surt (9 %, n=42)

!

( Måttligt surt (29 %, n=138)

!

( Svagt surt (32 %, n=156)

!

( Nära neutralt (28 %, n=128)

Figur 5. Bedömning av pH-värden i sjöar/vattendrag år 2000 (n=478).

(17)

Undersökningarna visar att ca 12 % av vattnen är sura eller mycket sura. Jämfört med tidigare större undersökningar åren 1977 och 1987 (Länsstyrelsens publikation 1989:1) är pH-värdena högre i vattnen år 2000 (Figur 6). Observera att undersökningarna 1977 och 1987 utfördes i maj, vilket oftast medför lägre pH-värde än prov från augusti- oktober.

0 10 20 30 40 50 60

<5,6 5,6-6,2 6,2-6,5 6,5-6,8 >6,8 pH-värde

Procent 1977

1987 v2000 h2000

Figur 6. Procentuell fördelning inom olika pH-intervall i sjöar åren 1977, 1987 (båda våren, n=492) och 2000 (våren, hösten, n=280 respektive n=478).