Den politiska diskursen om integration och mångfald: En kritisk diskursanalys av integration i riksdagsdebatter gällande de tre största partierna.

Den politiska diskursen om integration och mångfald

En kritisk diskursanalys av integration i riksdagsdebatter gällande de tre största partierna.

Salma Waheliye & Selin Göker Sociologi C, VT 20

Sociologiska institutionen C-uppsats, 15 hp

Handledare: Lise Eriksson Examinator: Jacob Strandell

Sammanfattning

Med hjälp av en kritisk diskursanalys ämnar vi åt att analysera de tre största partiernas diskurs om integration efter flyktingkrisen 2015 och även problempresentationer som förekommer i diskursen. Vårt tillvägagångssätt har varit att analysera 4 debattprotokoll som behandlar fenomenet integration. Debattprotokollen avhandlar civilsamhällets betydelse för integration, frågor gällande etablering och mottagning av de nyanlända invandrare samt samhällsorientering och samhällsinformation. Vid analys av utvalda debattprotokoll, har vi valt att implementera Carol Lee Bacchis analysmetod, What’s the problem represented to be?

och Faircloughs tredimensionella modell. Vårt fokus har varit partiernas diskurs och framställning av problem samt antagande bakom diskursen. Vidare använder vi studiens teoretiska ramverk som ett komplement för analysens resultat och forskningsfrågor.

I studiens huvudsakliga slutsats kom vi fram till att både Socialdemokraterna och

Moderaterna främjar mångfald i samhället jämfört med Sverigedemokraterna som var emot idén om mångfald och istället främjar assimilering. Vi kom även fram till att det finns fler skillnader än likheter mellan de tre partiernas problemrepresentation. Slutligen visar studiens slutsats att diskursen om integration tyder på att nyanländas förmåga och kunskap inte anses vara i samma nivå som svenskarna i samhället. Detta resulterar i förekommer en

diskriminering gentemot den gruppen.

Nyckelord

Integration, kritisk diskursanalys, nyanländ,

Innehållsförteckning

1.Sammanfattning... 2

Inledning... 4

1.1. Syfte ...,,...5

1.2 frågeställningar …...,,...6

2. Tidigare forskning ... 7

2.1. Svensk integrationspolitik...7

2,2 Diskurs om integration och mångfald...9

3. Teori... 12

3.1. Faircloughs tredimensionella modell. ...,... 12

3.2. Mångkulturalism ...,,...14

.3.3 Assimilation ...15

3.2.Konstruktionen av “den andre”... 16

3.2.1 Stereotypifiering...16

4. Metod... 17

4.1. Diskursanalys... 17

4.2. Faircloughs kritiska diskursanalys... 18

4.3. Bacchis policyanalys och problemrepresentationer ... 19

4.3.1” What´s the problem represented to be” ... 19

4.3.2 Implementering av WPR i studiens analys ... 20

4.4 Material och urval……….…………...………21

4.5 Reliabilitet och validitet………..…………...………22

5. Resultat och analys...23

5.1 Arbetsmarknad och ekonomi………...………...……….…...…..23

5.2 Utbildning och språk………..………28

5.3 Civilsamhälle och kultur………...……….………….33

6. Diskussion...42

6.1 Förslag till vidare forskning...45

7. Slutsats... 46

8. Källförteckning... 49

1 Inledning

Under flyktingkrisen som inträffade år 2015, strömmade det cirka 163 000 människor som sökte Asyl i Sverige. Händelsen resulterade till att integrationspolitiken hamnade i centrum, där integrationsfrågor uppmärksammades (Regeringskansliet, 2016).

Syftet med integrationspolitiken är att sätta upp mål om lika skyldigheter, rättigheter och möjligheter för alla människor, oavsett kulturell och etnisk bakgrund, samtidigt som man har en uppfattning om att människor är olika. Målet är även att skapa en samhällsgemenskap, med mångfald som grund, samtidigt som man har en ömsesidig tolerans för alla individer oavsett bakgrund (SOU 2006:73, s.79). Enligt den politiska riktlinjen betyder integration ”en ömsesidig anpassning mellan mottagarsamhället och de invandrade grupper” (Urban, 2018, s.9).

Dock har integrationspolitiken sedan flera år tillbaka kritiserats för sitt misslyckande i praktiken. Forskning gjort av Masoud kamali (2005) visar att integrationspolitiken har motverkat sitt syfte och har förstärkt segregation. Det misslyckande genomförandet av politiken har förorsakat flera negativa effekter. En negativ och även den mest problematiska effekten framställdes av en mängd debattörer och politiker, som ser misslyckande av

integrationspolitiken som ”invandrarnas” eget fel. Detta resulterade till att politiker ville ställa krav på dem och även kräva fram ett integrerat samhälle. Dessa politiker menar Masoud Kamali (2005) var fasta i ett problematiskt integrationstänkande där samhället fördelas i grupper, det vill säga ”svenskar”, som anses vara integrerade och ”invandrare”, som ska integreras.

En ytterligare negativ effekt som förorsakats av integrationspolitikens misslyckande, var ökandet av etniska klyftor, utanförskap och segregation i samhället (SOU 2005:41, s.3).

Segregation kan uppfattas som ett mångskiftande fenomen och kan karaktäriseras som följande arbetsmarknadssegregation, socialsegregation, kulturellsegregation och

boendesegregation. Alla dessa kategorier av segregation gav en fördel åt den priviligierade gruppen och en nackdel åt den missgynnade gruppen i samhället. Vad alla dessa kategorier av segregation hade gemensamt, var att de gav ett tecken för ett resultat av etniska klyftor, orsakat av rasism och diskriminering (SOU 2006:73, s.359).

Integrationspolitikens misslyckande bidrog även med ett kulturellt särartstänkande i samhället, individer med en invandrarbakgrund var en symbol för vissa kulturella

egenskaper. Detta ledde till att denna grupp andrafierades och föreställes komma från andra kulturer, som skiljer sig från ”vår” kultur, det vill säga den svenska kulturen. Termen kultur var därmed, enligt politiker, något oföränderlig som betonade skiljelinjen mellan ”vi”, de normala och bekanta, och ”dem”, de annorlunda och avvikande (SOU 2006:73, s.12).

Dessa negativa effekter menar Kamali (2005) tillförde en kategorisering av invandrare, som har en utgångspunkt från ett ”vi” och ”dom” tänkande. Denna tänkandet bidrog även med en polariserad verklighetsuppfattning. Denna polarisering kan diskursivt utformas olika, både som negativt och positivt, beroende på politikernas val av ämnen, ord, metaforer,

argumentation och tillstånd (SOU 2005:41, s.123). Riksdagsdebatter om ”de andra” tenderar att begränsas till stereotypa ämnen såsom avvikande beteenden, som betonar beskrivandet av

”de andras” olikhet, avvikelse och hotfullhet.

Med tanke på denna företeelse har vi valt att begränsa oss till de tre största partierna i riksdagen och deras diskurs om integration i debatter. Ett av de tre partier vi har valt att begränsat oss till är Socialdemokraterna. Socialdemokraternas integrationspolitik går ut på att de vill ställa högre krav på utbildning och språk, i syfte att alla i samhället ska ha möjligheten att försörja sig själva (Socialdemokraterna). Det andra partiet vi har valt är Moderaterna, där partiets integrationspolitik handlar om språk, jobb och även ställa

utbildningskrav(moderaterna). Den tredje och sista partiet vi har valt är Sverigedemokraterna.

Denna partis integrationspolitik, till skillnad från resterande partier, handlar om att främja assimilation, där invandrare anpassar sig efter och blir en del av den svenska gemenskapen (Sverigedemokraterna).

Med en utgångspunkt från partiernas skiftande värderingar och ideologier, är syftet med denna studie att analysera de tre största partiernas diskurs om integration i riksdagsdebatter.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att analysera Socialdemokraternas, Moderaternas och

Sverigedemokraternas integrationspolitik efter flyktingkrisen 2015. Vi kommer även att jämföra partiernas problemrepresentation och diskurs om integration. Genom att använda Faircloughs kritiska diskursanalys och Bacchis “what’s the problem represented to be” som

metod, ska vi analysera riksdagsdebatter som behandlar integration och därmed analysera hur diskursen om integration ser ut bland hos de tre största partierna.

1.2 Frågeställningar

De frågeställningar studien kommer att utgå från är:

• Hur ser partiernas diskurs ut kring mångkulturalism utifrån debatt om integration?

• Vilka likheter och skillnader finns det mellan partiernas problemrepresentationer kring integrationspolitik?

• Hur skapar partiernas diskurs om integration strukturell diskriminering mellan “vi”

och “dom”?

1.3 Disposition

Denna uppsats inleder med en kort redovisning av vårt ämnesval, syfte och frågeställningar som uppsatsen utgår ifrån och riktar till att söka svar på. I kapitel två redogörs studiens tidigare forskning som består av svensk integrationspolitik och diskurs om integration och mångfald. Därefter, i kapitel tre, presenteras studiens teoretiska ramverk. Den teoretiska ramen vi har arbetat efter bygger huvudsakligen på Faircloughs tredimensionella modell, Modoods Mångkulturalism, Halls konstruktion av “den andre” samt stereotypifiering och till sist Milton Gordons assimileringsteori. I kapitel fyra avhandlas studiens metodologiska tillvägagångssätt som utgår från Carol Bacchis “What´s the problem represented to be” och Faircloughs kritiska diskursanalys. De femte kapitlet består utav en analys av de bearbetade materialet genom en tillämpning av Faircloughs tredimensionella modell och Bacchis analysfrågor. Vidare i kapitel sex redogör vi för en sammanfattning och diskussion kring de resultat vi kommit fram till. Det sjunde och sista kapitlet innehåller en slutsats som ämnas åt att svara på studiens forskningsfrågor utifrån studiens analys och resultat.

2. Tidigare forskning

I detta kapitel redovisas studiens tidigare forskning som behandlar ämnet integration och mångfald. Forskningen som presenteras i detta kapitel är tänkt att användas som ett

komplement för studiens resultat och diskussion. Kapitlet är uppdelat i två avsnitt 2. 1 svensk integrationspolitik och 2.2 Diskursen om integration och Mångfald. I avsnitt 2.1 redogörs den svenska integrationspolitiken, dess misslyckande och effekter på medborgarna i samhället. I Avsnitt 2.2 redogörs den politiska diskursen om integration och mångfald och dess effekter.

2.1 Svensk integrationspolitik

Bland tidigare forskning har Lena Grip (2019) forskat kring konceptet svensk

integrationspolitik i samband med flyktingkrisen 2015. I sin artikel, tillför Grip abstrakta diskussioner om integrationspolitiken. Hon diskuterar även integrationspolitikens

problematik, med syftet att förstå hur dessa dimensioner formar integrationspolitiken och det lokala samhället, där invandrare lever och agerar (Grip,2019, s.2). Integrationen utifrån detta perspektiv är ett sätt att förstå föreställda sociala gemenskaper, hur de skapas och vem som är eller inte är en del av den (Grip, 2019, s.1).

Integrationspolitiken har fått en ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten, med en politisk diskurs som tyder på att integrationen som en grundutmaning har misslyckats i Europa. I samband med flyktingkrisen 2015, har integrationspolitiken fått en ökad uppmärksamhet, där Sverige var bland de länder som tog emot flest asylsökande.

Studier om integration visar att policydokument ofta fokuserar sig på viktiga problem som sysselsättning, bostad och utbildning, där det lokala samhället fungerar som en leverantör av resurserna, samtidigt som det är upp till invandrarna att utnyttja resurserna för att bli

integrerade (Grip,2019, s.2).

En ytterligare forskare som har studerat kring Sveriges integrationspolitik och dess effekter är Ager och Strang (2008). I deras studie tydliggörs det att invandrare identifierade tillhörighet inklusive sociala band, hemkänsla, och kulturell kunskap som den ultimata symbolen för integration. Därmed spelar platsen, grannskapet och lokal praxis lika viktig roll som de lokala

Ager och Strang förklarar dessutom i deras studie att, oavsett hur integration definieras, byggs det på en uppdelning mellan ”insiders” och ”outsiders” det vill säga mellan dem som behöver integreras och de som inte behöver integreras.

Utifrån detta resonemang om nationell identitet tillsammans med ”insiders” och ”outsiders”

påstår dem att det inte är svårt att begripa att studier om integration, visar att integration i praktiken, ofta blir en ensidig process som syftar till att invandraren blir lik den nationella invånaren (Grip, 2019, s.3). Uppfattningarna om medborglig integration stärker även

skiljelinjen mellan ”vi” och ”dem”, där det som saknar integration kan uppfattas som ”dem”

utanför samhället, och de som redan tillhör det nationella samhället och därmed inte behöver integreras kan uppfattas som ”vi” eller ”insiders”. Att urskilja mellan ”Svenskar” och

”invandrare”, de som är integrerade och de som bör integreras, är oundvikligen en grund för analysen av integrationspolitiken samt för framställningen av den nationella (svenska) platsen. Vidare nämns inte det lokala samhället eller platsen där praktiken av

integrationspolitiken inträffar, när man anger vad invandrare ska integreras i. Istället är

Sverige och svenskhet i fokus, konstruerat av tankar om Sverige som en föreställd gemenskap (Grip, 2019, s.5).

Parallellt med Ager och Strang har även forskarna Masoud Kamali och Paulina De Los Reyes forskat kring Sveriges integrationspolitik och dess framställning av “vi” och “dom”. i

utredningen om ”makt, integration och strukturell diskriminering” förklarar dem att politiker fortfarande har ett problematiskt tänkande om integrationen, där samhället delas upp i två grupper, ”svenskar” som redan är integrerade och ”invandrarna” som bör integreras, det vill säga en uppdelning mellan ”vi” och ”dom”. Uppdelningen mellan ett ”vi” och ”dom” har följaktligen varit en utgångspunkt för integrationspolitikens förekomst och därmed en klargörande för dess misslyckande (SOU 2005:41, s.3).

Kamali och De Los Reyes påstår att det grundas en hierarkisk ordning utifrån särskiljande mellan svenskar och invandrare. Med detta menar dem att integrationens utformning av ett gap mellan grupper påverkar inte bara de med en invandrarbakgrund och etniska minoriteter, utan det påverkar även framställningen av ett majoritetssamhälle. En av de mest

betydelsefulla motsägelserna mot integrationstänkandet är därmed att det förutsätter två hierarkiska grupper, ett ”vi” och ”dom” (SOU 2005:41, s.7).

I likhet med Ager och Strang samt Kamali och De Los Reyes identifierar även forskaren Karin Borevi (2016) problematiken med integrationspolitiken i ett samhälle med etnisk

mångfald och dess konstruktion av “den andre. Borevi problematiserar den svenska

integrationspolitiken och menar att det uppstår en fördelning mellan en politik som berör alla medborgare i ett samhälle, samtidigt som den bara riktar sig mot vissa grupper av

medborgare som mottagare (Borevi, 2016, s.7).

Jämfört med forskarna ovan förklarar Charles Westin (2015) integrationens misslyckande utifrån ett annat perspektiv. I boken “integration och mångfald” hävdar han att det är en realitet att arbetslösheten bland utrikesfödda är i storhet högre, även om dem har ett svenskt medborgarskap och utbildning, än personer med etnisk svensk bakgrund. Detta menar han, är ett tydligt tecken på att det förekommer systematiskt etnisk diskriminering i samhället.

Etniska diskrimineringen resulterar i att människornas effektiva prestationsförmåga och potential slösas bort, vilket utgör en stor kostnad för samhället (Darvishpour & Westin, 2015, s.66).

2.2 Diskursen om integration och mångfald

I en studie om “mångfald, integration, rasism och andra ord” definierar forskaren Westin (1999) om begreppet integration. Westin anser att integration handlar om att individer kan mötas över kulturella, etniska och språkliga gränserna i en gemensam, informell och icke- påtvingad samvaro. Vidare förutsätter en väl fungerande integration att individer inte utesluts från informella sociala nätverk på grund av fördomar (Westin,1999, s 53).

I likhet med Westin (1999) påpekar statsvetaren Ludvig Beckman (2011) att integrering handlar om en process som resulterar i att skilda enheter förenas. Utgångspunkten i idén om integration är att alla individer ska anpassa sig till varandra, med hänsyn till att alla är lika värda. Utifrån Beckman, beskrivs därmed integrering som en införing av en uppfattning om allas lika värde i ett samhälle som präglas av mångfald (Beckman, 2011, s. 62,147).

Begreppen mångfald har både beskrivande och styrande betydelser. I boken “Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige” hänvisar Darvishpour (2015) till Milton Gordons definition av mångfald. Milton Gordon är en forskare som förklarar mångfald utifrån den politiska diskursen. Gordon påpekar att mångfald i den politiska debatten, rör sig om människors reella fördelning mellan klass, religion, etnicitet, sexuella orientering, språk och ursprung, i samhället. I den politiska diskursen om mångfald uppfattas styrande mångfald

Gordon kritiserar detta, och påstår att etnisk och kulturell mångfald kan både vara gynnande och missgynnande för samhället. Gordon menar att mångfald kan utgöra bra resurs för samhället, samtidigt som den också kan skapa sociala konflikter som baseras på varierande identitet och kultur som medborgare bär på (Darvishpour & Westin, 2015, s.67).

Castles m.fl. (2002) är en forskare som påstår att, istället för att tala om integration borde man fokusera sig på idén om social inkludering. Han menar att utifrån begreppet social inkludering kan man presentera processen där invandrare blir delaktiga i olika delar av samhället såsom, arbetsmarknaden, välfärdssystemet och utbildning (Castles m.fl., 2002, s.116).

I kontrast till social inkludering talar Susanne Urban (2018) om social exkludering, som även kan definieras som utanförskap. Urban hävdar i sin bok “Integration och grannskap, hur kan staden hålla samman? “att social exkludering används som en motsatts term till integration av både politiker, i median och som ett vetenskapligt begrepp. Hon påpekar att termen handlar om brister i anpassning hos grupper som exempelvis inte kan språket, inte har ett arbete eller helt enkelt inte kan anpassa sig i samhället (Urban,2018, s.25).

Utifrån detta förklarar Davidsson och Pettersson (2016) att social exkludering fokuseras på förändring hos den exkluderade personen, där det förväntas att en specifik grupp ska förändra sig för att vidare kunna anpassa sig i samhället. (Davidsson & Pettersson, 2016, s.19).

I förhållande till Social exkludering påpekar Zenie Hellgren (2015) att det kan förekomma en diskriminering som resulterar i att den exkluderade gruppen nekas tillträde i exempelvis arbetsmarknaden, vilket förorsakar en försvårad integrering. Hon menar vidare att den etniska diskrimineringen är anledning till att arbetslösheten bland utrikesfödda är mycket högre än bland inrikes födda (Hellgren, 2015, s.115). Detta tyder på att tillträde på arbetsmarknaden är mycket svårare för utrikes födda än för svenskfödda (Darvishpour & Westin, 2015, s.32).

Masoud Kamali och Paul Lappalainen ytterligare två forskare som diskuterar ämnet strukturell diskriminering där dem förklarar majoritetsbefolkningens roll i integrationen, inom den politiska debatten, är frånvarande. Forskarna hävdar att fokus borde flyttas mot

”svenskarnas integration i ett mångkulturellt samhälle, istället för invandrarnas integration i ett svenskt samhälle (Hellgren, 2015 s.115–116).

Påståendet om invandrarnas integration till samhället i den politiska diskursen, kan förklaras utifrån begreppet assimilering som även är en kontrast till integration. Idén om att

minoritetsgruppen ska anpassa sig till majoritetssamhället kan enligt popoola (2012) förklaras utifrån en assimileringsprocess, där hon menar att individer med andra kulturella preferenser samt olika bakgrund ska assimileras (smältas samman) med majoriteten. Detta enligt Faist, Fauser och Reisenauer (2014) innebär att minoritetsgruppen ska överge sina kulturella preferenser, så att de kan anpassa sig till den samhället de lever i (Faist, Fauser och Reisenauer, 2014, s.5).

Tidigare forskning som redovisats ovan lyfter fram den svenska integrationspolitikens misslyckande i praktiken. I avsnittet redogör vi för hur den svenska integrationspolitiken andrafierar medborgare med en utländsk bakgrund, med uppfattningen om att den svenska samhället fördelas i ett “vi” och “dom”. Bland tidigare forskning redogör vi även för

integration- och mångfaldsbegreppet och dess effekter. Vår tidigare forskning kommer bidra till en förståelse för vilka effekter som kan förekomma vid partiernas diskurs om integration och även varför dom väljer at uttrycka sig på ett visst sätt. Detta kapitel tillsammans med studiens teoretiska ramverk ska därmed användas som ett verktyg för att öka förståelsen för studiens analys och resultat. Med hjälp av studiens tidigare forskningen förväntas vi även kunna svara på studiens syfte och forskningsfrågor.

3. Teori

I detta kapitel redovisas studiens teoretiska ramverk som ämnar åt att svara på följande forskningsfrågor: Hur ser partiernas diskurs ut kring mångkulturalism utifrån debatt om integration? Vilka skillnader och likheter finns det kring integration som

problemrepresentationen mellan respektive parti? Och Hur skapar diskurs om integration strukturell diskriminering mellan “vi” och “dom”?

Kapitlet inleder med Faircloughs tredimensionella modell, som kommer användas som ett verktyg för att analysera materialets textnivå och diskursiv praktik. Vidare presenteras resterande teoretiska perspektiven som kommer att tillämpas i studien. Dessa teorier består utav mångkulturalism, assimilation, konstruktionen av “den andre” och stereotypifiering.

3.1 Faircloughs tredimensionella modell

I denna tredimensionella modell separerar Fairclough textnivå, diskursiv- och social praktik i tre nivåer, som kan urskiljas analytiskt och analyseras separat

Figur 1: Faircloughs tredimensionella modell, Källa: (Fairclough,1993, s.73)

Text

Den första nivån Fairclough presenterar är text. Textanalys kan organiseras utifrån fyra huvudbeteckningar, som består av ordförråd, som handlar om enskilda ord, grammatik som innefattar bestämmelser och meningar, en sammanhållning som handlar om hur

bestämmelser och meningar kopplas samman och till sist textstruktur som innefattar egenskaper av texter (Fairclough,1993, s.75). Genom att genomföra en utförlig analys av texternas egenskaper med bestämda hjälpmedel menar Fairclough att man då har möjligheten att beskriva hur diskurserna implementerats textuellt, och med detta komma fram till och motivera sin tolkning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 87).

Inom textnivån introducerar Fairclough även två viktiga grunddrag vid analys av text, transitivitet och modalitet. Vid analys av transitivitet fokuserar man på hur situationer och processer (icke)förenas med individer och föremål. Man är huvudsakligen intresserad av att beskriva de ideologiska följder som varierande typer av framställning kan ha. Den andra grunddragen Fairclough presenterar är modalitet. Vid analys av modalitet inriktar man sig på talarens nivå av instämning i ett påstående (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, S. 87). Med detta menar Fairclough att det kan förekomma olika sätt att uttrycka sig om saker, där talaren, på olika sätt, förenas på med sitt påstående. Beroende på vilken modalitet eller påstående som talaren väljer att utrycka sig i får varierande effekter för diskursens struktur av sociala relationer (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, S.88). Vi har valt att tillämpa modalitet vid analys av riksdagsdebatter. Genom att titta på effekterna av partiernas framställning och sättet de uttrycker sig om integration kan vi besvara på studiens syfte och forskningsfrågor.

Diskursiv praktik

Den andra nivån som Fairclough presenterar är diskursiv praktik. Vid analys av diskursiv praktik är man intresserad av hur texten är framställd och hur den används (Winther

Jørgensen & Phillips, 2000, s.85). Analysen fokuserar även på hur textskapare konstruerar på redan existerande resonemang och genrer för att forma en text. Fokus ligger även på hur mottagare av texten på samma sätt använder sig utav redan existerande resonemang och genre i förbrukningen och tolkning av texten (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.75) Framhävandet av olika diskurser är en benämning för interdiskursivitet. Genom föreliggande typer av framhävning av olika diskurser förändras skiljelinjen både inom och mellan olika diskursordningar.

Interdiskursivitet kan beskrivas som en form av intertextualitet. Intertextualitet symboliserar förhållandet där kommunikativa händelser bygger på tidigare händelser. Ett exempel på en form av intertextualitet kan vara att en text bygger på en annan text, genom att hänvisa till den (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.77). Intertextualitet kan även uppfattas som en benämning för språkets (in)stabilitet, föränderlighet och kontinuitet. Fairclough menar att, genom att utnyttja redan existerande diskurser i nya aspekter, skapar man förändring, där förändringen sedan begränsas av maktrelationer som sätter ramarna för olika aktörers tillträde till olika diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.78).

Social praktik

Den tredje och sista nivån i Fairclough tredimensionella modell är social praktik. I denna nivå av analysprocessen ska nu de två ovan nämnda nivåerna ställas i förbindelse med det yttersta, det vill säga i relation till den bredare sociala praktiken som de är en del av. Inom denna nivå av analys ska man även beskriva förhållanden mellan den diskursiva praktiken och

diskursordningen. Till sist ska man även beskriva de icke-diskursiva kulturella och sociala relationer och strukturer som bildar ramen för den diskursiva praktiken. När man förklarar den icke-diskursiva relationerna är det nödvändigt att komplettera detta med relevanta teorier, som i vårt fall är sociologiska teorier, eftersom det inte går att förklara med bara Faircloughs modell (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, S. 90).

3.2 Mångkulturalism

Tariq Modood (2016) är en forskare som menar att mångkulturalism kan ha varierande betydelser, där han identifierar begreppet på olika nivåer. Multikulturalism kan vara en mängd politiska idéer eller teori, termen kan även vistas i politisk nivå där det kan ses som statliga åtgärder, antingen på nationell eller lokal nivå (Modood, 2016, s.480).

Kärnbegreppet i mångkulturalism menar Modood är medborgarskap. Medborgarskap i detta sammanhang är en form av medlemskap, en relation med varandra som måste uttryckas inom en etisk, principiell ram. Denna etiska ram är inriktade i viktiga idéer som jämställdhet, frihet, enhet och demokrati. Medborgarskap är även, med tanke på den etiska ramen som Modood talar om, medborgarnas etik. Det vill säga etiken i hur vi människor förhåller oss till varandra som medborgare och inte bara rättigheter mot staten (Modood, 2016, s.480).

Han påstår även att mångkulturalism är väldigt betydelsefull med anledningen att den ger ett uttryck åt vår förståelse för icke-diskriminering (Modood, 2016, s.481).

Medborgarskaps begreppet menar Modood, skapar två grupper av medborgarskap, även om det är medvetet eller omedvetet. Begreppet skapar en grupp med oproblematiska normala medborgare och en grupp med “de andra”, som kan uppfattas som problematiska.

Detta medför till att det konstrueras ett ”vi” och ett ”dom” i samhället. Mångkulturalism identifierar denna särbehandling i begreppet, där han hävdar att vi behöver en kompletterande idé för att på rätt sätt ha lika medborgarskap i mångfalden. Med anledningen att ingen

minoritet till exempel ska bli tillsagd att “vi kommer att tolerera din olikhet, men ta inte med de i det offentliga, gör det i ditt eget utrymme någonstans” argumenterar han mot detta, och menar att detta inte är jämlikhet. Jämlikhet innebär att minoriteter ska få dela det offentliga som majoriteten gör oavsett olikhet (Modood,2016, s.481).

3.3 Assimilation

I ”Integration, en samtidsspegling – en översikt” hänvisar forskare Margareta Popoola (2012) till Milton Gordons (1964) studie “Assimilation in American Life”. Med hänvisning till detta skriver Papoola om Gordons definition om assimilation. Gordon (1964) urskiljer sju processer av assimilering, som enligt honom, är förkommande i assimilationsprocessen för invandrargrupperna. Den första processen är kulturellt assimilation, där han menar att det handlar om att minoritetsgrupper ändrar sitt kulturella mönster för att efterlikna dem i

majoritetssamhället. Den andra processen är äktenskaplig assimilation. Detta steg innebär, att det förekommer äktenskap mellan individer av minoritetsgruppen och majoritetsgruppen.

Den tredje processen är strukturell assimilation. Gordon hävdar att denna process ligger i grund för de andra processerna av assimilationen. Denna process innebär att invandrarna, med tiden, blir medlem i organisationer och inträder välfärdssamhällets institutioner i majoritetssamhället. Den fjärde processen är identitets assimilation, som innebär att invandrarna utvecklar en känsla av tillhörighet, där dem även identifierar sig med

majoritetsbefolkningen. Den femte processen är attitydassimilation. Denna dimension av assimilation handlar om majoritetsgruppens attityder mot minoritetsgruppen. Den sjätte processen är beteende assimilation. Denna process handlar om diskriminering som

minoritetsgruppen upplever. Den sjunde och sista processen är politisk assimilation, vilket innebär, enligt Gordon, en brist av makt samt värderingskonflikter av etniska aspekter mellan majoritetsgruppen och minoritetsgruppen. Med detta menar han därmed att invandrare ser sig som en del av majoriteten, vilket resulterar ett icke-existerande gap eller förhinder (Popoola, 2012, s. 18–20).

3.4 Konstruktionen av den andre och “vi” och “dom

Sociologen Stuart Hall (1997) använder sig termen representation, som han påstår är ett komplicerat fenomen, särskilt när det handlar om skillnader mellan individer. Hall menar att representationen av minoriteten har en tendens att representeras annorlunda från normen (majoriteten), det vill säga man fokuserar på det som är annorlunda hos dessa individer. Detta menar Hall att det framkallar attityder, känslor samt mobiliserade rädslor. Individer ges meningar utifrån hur man väljer representera dem, språket man använder, föreställningarna som produceras och historian som berättas om dem (Hall, 1997, s. 226).

Hall vidare menar att individer som tillhör en viss kultur har en benägenhet att klassificera andra människor, händelser och saker på ett visst sätt utifrån sin begreppsvärld, vilken till stor del ser likadan ut hos dem inom samma kultur. Dock behöver ” annorlundaskap” inte

innebära något negativt, utan de kan finnas de nödvändiga och positiva aspekter som

separeras. Det förekommer även en risk att det som tillskrivs som något ”annorlunda” skapar en rädsla och ett avståndstagande, vilket resulterar att dem utanför ens egen kultur blir ”de andra” (Hall, 1997. s. 238). Hall menar att skapande av ”de andra” kan innehålla båda för och nackdelar. Frågan om ”de andra” har kommit att spela en allt viktigare roll inom många olika discipliner. Därmed är det är tveksam i det att den både är nödvändig för vårt

meningsskapande, språk, kultur och sociala identiteter, men samtidigt är den också hotande, ett sätt att tyda fara, negativa känslor, främlingskap och aggression mot ”de andra” (Hall, 1997. s. 239).

3.4.1 Stereotypifiering

I Representation (1997) hänvisar Hall till Richard Dyers definition om Stereotypifiering, vars process är en bidragande faktor till hur rasism legitimeras i media. Dyers menar att

stereotyper är förenklade kategoriseringar av de individerna som anses vara annorlunda. En stereotyp är alltså något som inte tillhör normen och en stor grupp människor tillskrivs samma attribut eller karaktärsdrag. Processen Stereotypifiering, bidrar till bygget av en “vi och dem”-känsla. Om man tar upp teorierna om diskurser och makt, är stereotyper ett tillägg till maktskillnaderna i samhället. De som tillhör den givna normen i ett samhälle, och de med stor kunskap och makt i synnerhet, blir ett vi, och alla som inte följer denna norm blir ”de andra” (Hall, 1997, 254–255).

4. Metod och material

I detta avsnitt har vi valt att tillämpa kritisk diskursanalys för att analysera studiens material och frågeställningar. Den metodologiska tillvägagångssätten som används för att analysera studiens material är en kombination av Carol Bacchis “What’s the problem represented to be? och Fairclough kritiska diskursanalys. Vidare redovisar vi även för hur vi har

implementerat Bacchis analytiska frågor i studiens analys. I avsnitt 4.4 redogör vi för studiens utvalda material där vi även förklarar urvalsprocessen. Kapitlet avslutas med en övervägande av studiens validitet och reliabilitet.

4.1 Diskursanalys

Som metodologisk ansats för denna studie har vi valt att tillämpa kritisk diskursanalys för att analysera studiens material och frågeställningar.

Diskursanalys går ut på att undersöka hur ett visst fenomen konstrueras och representeras på ett språkligt plan, och även hur uttalande blir “det rätta” sättet att tala om fenomenet.

Begreppet diskurs handlar i allmänna termer om hur, och på vilket sätt, man uttrycker sig i skrift och tal. En mer specificerad definition av vad diskurs egentligen betyder utelämnas ofta i den vetenskapliga världen, och den allmänna förståelsen av begreppets innehåll och

betydelse är relativt oklar.

I Diskursanalys som teori och metod beskriver Winther Jørgensen (2000) diskurs som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, S. 7).

Som metod används diskursanalys som ett sätt att analysera texter där metoden fokuserar sig på diskursiva relationer och även sätter språkliga uttryck i centrum. Sättet att analysera språk bryter ner distinktionen mellan verklighet och idé, och knyter samman handling och språk (Bergström & Boréus, 2012, s.354). Jørgensen och Phillips (2000) menar att diskursanalys grundas på en poststrukturalistisk och strukturalistisk språkfilosofi som konstaterar att vår tillgång till verkligheten går genom språket. Det är genom språket som vi skapar våra representationer av verkligheten. Individen använder inte bara språk som en kanal för att förmedla information utan det är genom språket som individen utformar sin identitet, de sociala relationer och världen. Diskurs är den utformning som språket är byggd på och som

även är något som individen följer när hen agerar inom de olika sociala förhållande som exempelvis politiska diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, S. 15).

4.2 Fairclough kritiska diskursanalys

För denna studie har vi valt att tillämpa kritisk diskursanalys för att undersöka partiernas diskurs om integration i form av transkriberade riksdagsdebatter. Fairclough förklarar kritisk diskursanalys som en inriktning som riktar sig på att metodiskt undersöka relation mellan diskursiva praktiker såsom händelser, utbredda sociala- och kulturella strukturer och även hur sådana händelser och texter framställs ideologiskt av maktrelationer.

Vad som kännetecknar “kritisk” i den kritiska diskursanalysen enligt Fairclough är att, den har i huvuduppgift att beskriva den diskursiva praktikens roll i bevarandet av den sociala världen där sociala relationer och ojämlika maktförhållden inkluderas. Det huvudsakliga syftet med kritisk diskursanalys menar Fairclough är att beskriva sambandet mellan språkbruk och socialpraktik (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, 69,76).

När man analyserar diskurs finns det enligt Fairclough två dimensioner som man bör uppmärksamma. Den första är den kommunikativa händelsen som innefattar ett fall av språkbruk såsom ett tal från en politiker, en tidningsartikel eller en intervju. Den andra dimensionen är diskursordningen, som innefattar helheten av de olika diskurser som man kan hitta i olika sociala strukturer, som exempel politiska diskursordningen. I varje tillfälle som ett särskilt språkbruk används betecknar det en kommunikativ händelse, som består av tre dimensioner och kan förklaras utifrån Faircloughs tre dimensionella modeller (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.76). Denna tredimensionella modell presenteras i avsnitt 3.1.

4.3 Bacchis policyanalys av problemrepresentationer

I undersökningen kommer vi att använda oss utav de analytiska frågor som Carol Lee Bacchi anser är viktiga analysverktyg för att kunna närma sig policydokument. Diskursanalytisk policyanalys undersöker hur, ett argument är strukturerat och hur subjekt samt objekt bildas i språket. ” What’s the problem represented to be” vänder sig till hur problem representeras av de politiska institutionerna och även uppmärksammar sociala förändringar, för att studera och tolka de språk och antagande som ligger till grund för diskursen. I forskning understryker

Bacchi tre kategorier, som hon menar identifieras genom WPR (What’s the problem

represented to be). Den första handlar om hur subjekten är bildad i diskursen och den andra avhandlar konsekvenser som skapas genom begränsningar på vad som kan sägas. Dessa två kategorier fokuserar därmed på hur olika grupper blir placerade i positioner och värderingar genom diskursen. Den sista kategorien omfattas av de upplevda effekterna, det vill säga hur individer påverkas av konsekvenserna av diskursen. Bacchi menar att de är nödvändigt att uppmärksamma de följder som uppstår och på vilket sätt den kommer påverka subjekten.

Bacchis angreppssätt WPR fokuserar på den diskursiva konstruktionen av policy och konsekvenserna som skapas av den (Bacchi, 1999, s. 40–49).

Vi anser att WPR är ett lämpligt verktyg för vår studie, eftersom den utgår från att varje policy ska innehålla implicita och explicita problem (Bacchi, 1999, s. 1). Bacchi menar att metoden lägger fokus på ifrågasättande av problemet istället för lösningar av problem. Med hjälp av detta kommer vi, utifrån de valda materialen analysera hur diskursen om integration är strukturerat och hur de berörda individer och objekt framställs i språket.

4.3.1 Bacchis “Whats the problem represented to be”?

Med hjälp av Bacchi’s analysmetod kan vi, genom att analysera debattprotokoll som

behandlar integration, undersöka fenomenet genom en diskussion om dess betydelse och vad som egentligen framställs i sammanhanget genom politikernas diskurs (Bacchi, 1999, s. 1).

” What’s the problem represented to be” (WPR) består utav sex analytiska frågor. Utifrån dessa sex analytiska frågor har vi valt att tillämpa de frågor som vi anser är mest relevant för studiens syfte och forskningsfrågor. Vi har därmed valt att implementera tre analytiska frågor som vi kommer tolka och även diskutera vårt analysskede samt material med. De utvalda analytiska frågorna kommer att ställas till vårt material för att besvara på studiens

forskningsfrågor. Med hjälp av dessa tre analytiska frågor kommer vi att identifiera och analysera hur problemrepresentationen kring integration samt diskursen om den ser ut. Vi kommer även att analysera vilka bakomliggande antaganden som finns bakom problem representationen. Vidare ämnar vi även åt att analysera vem eller vad som lämnas

oproblematisk i problemrepresentationen. De valda analytiska frågorna presenteras i följande avsnitt 4.3.2.

4.3.2. Implementering av WPR i studiens analys 1. Hur representeras problemet?

Utifrån denna analytiska fråga, ska att man synliggör, på ett grundläggande sätt hur problemet förklaras. Med hjälp av denna fråga kommer vi analysera vilka

problemrepresentationer som framkommer i integration debatten. Vi kommer även undersöka kritiskt den framlagda motionen via att analysera hur problemen framställs samt vad som är utgångspunkten för de lösningar som presenteras. Det som förblir oproblematisk kommer ge oss en inblick i vad för underliggande faktorer som gynnat till att vissa ”problem” har uppstått (Bacchi, 2009, s.3).

2. Vilka antaganden ligger bakom denna representation av problemet?

Efter att har identifierat problemframställningarna är nästa steg att hitta vilka antaganden det är som ligger bakom representationen av problemen. Denna analytiska fråga går ut på att man ska undersöka problemrepresentations underliggande logik, genom att fokusera på den

bakgrundskunskap som uppges. I denna fråga vilar fokuset på vad som möjliggör en specifik förändring, genom en kritisk granskning av materialet (Boreus & Bergström, 2018, s.273).

För att kunna undersöka problemrepresenationsens underliggande logik kommer vi att tillämpa studiens teoretiska ramverk som presenteras i kapitel 3. Dessa teorier består utav mångkulturalism, assimilation, konstruktionen av “den andre” och stereotypifiering.

4. Vad lämnas oproblematisk i denna problemrepresentation?

Denna analytiska fråga fokuserar på det som hamnar utanför problemrepresentationen.

Frågan är inriktad mot vad som utifrån problemrepresentationen inte anses vara i behov av förändring eller förbättring. Syftet med denna fråga är därmed att lyfta upp perspektiv som inte lyfts fram i problemrepresentationen. För att besvara på denna fråga kommer vi, som i fråga 2 tillämpa utvalda teorier och begrepp som presenteras i kapitel 3.

4.4 Material och urval

Material som denna studie byggs på, kommer att utgå från debattinlägg som behandlar ämnet integration från riksdagsdebatter. Genom att analysera relevanta debattprotkoll förväntar vi oss att kunna analysera diskursen om integration och dess bakomliggande antaganden.

Utifrån studiens syfte har vi valt att fokusera på Riksdagsdebatter skapade efter flyktingkrisen 2015.

Vi har även valt att bara fokusera oss på de tre största partiernas debattinlägg och därmed diskurs om integration. De tre största partierna i Riksdagen består utav Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna (Riksdagen), då respektive parti har olika åsikter och värderingar. Riksdagsdebatter anser vi är relevanta material för att undersöka partiernas diskurs om mångkulturalism samt kulturkrock, partiernas diskurs om integration som en problemrepresentation och till sist om diskurs om integration skapar ett vi och dom. Utifrån detta förväntar vi oss att kunna svara på studiens forskningsfrågor.

För att hitta relevanta material för studien, började vi med att besöka Riksdagens hemsida och söka på ord via alternativet ”Sök på Riksdagen.se”. Termen ”integration” har varit det

centrala vid sökning av relevant material i Riksdagens hemsida. Vi valde även att begränsa sökningen i alternativet ”riksmöte/Årtal” genom att välja årtal efter 2015, för att exkludera dokument som inte var relevanta för denna studie. När vi kände en mättnad vid insamling av material avslutade vi sökningen.

De relevanta material som har valts ut består av fyra debattprotokoll som behandlar ämnet integration efter flyktingkrisen år 2015. Debattprotokollen omfattar sammanlagt 185 sidor, varav 96 sidor har analyserats. Debatterna finns i både videoformat och transkriberade, för att kunna analysera partiernas diskurs om integration har vi valt att analysera transkriberingen av debatterna.

Nedan presenteras valda debattprotokoll:

• protokoll 2015/16:6: Den första debatten, ägde rum den 16 mars 2016. Debatten avhandlar arbetsmarknadsutskottets förslag och betänkande om etablering av nyanlända.

• Protokoll 2016/17:6: Den andra debatten ägde rum den 1 mars 2017. Debatten avhandlar Arbetsmarknadsutskottets förslag och betänkande om mottagning och

insatser under asyltiden, nyanlända invandrares behörighet och samhällsinformation och insatser inom etableringsuppdraget.

• protokoll 2017/18:7: Den tredje debatten ägde rum den 7 Mars 2018. Debatten avhandlar arbetsmarknadsutskottets förslag och betänkande om behov av ökade aktivitetskrav för nyanländas etableringssättning.

• protokoll 2018/19:7: Den fjärde och sista debatten ägde rum 27 mars 2019. Debatten avhandlar bland annat insatser under asyltiden, civilsamhällets betydelse för

integration, frågor gällande etablering och mottagning av nyanlända invandrare samt samhällsorientering och samhällsinformation.

4.5 Reliabilitet och validitet

Reliabilitet och validitet är två begrepp som avgör tillförlitligheten i en studie. Reliabilitet innebär att studiens undersökning kan genomföras igen. och att slutsatsen kommer att(ämnar åt att bli) bli samma även om en annan forskare utför den. Validitet innebär att en

undersökning mäter det som ämnas att mäta. I den kvalitativ forskningen är validiteten beroende av om studien undersöker de som forskaren avser att undersöka, och vidare förstärks om studiens teori hänger samman med forskningsfrågorna (Kvale & Brinkmann, 2009, S.1-2). Eftersom studien syftar till att undersöka hur de tre största partierna samtalar kring integrations begreppet, belyser vår undersökning fenomen kring integration och inte något annat. Vi som skribenter har inga objektiva iakttagare av verkligheten, med andra ord är det vi som väljer och tolkar vårt material och även med och konstruerar vårt resultat.

Däremot betyder det inte att all typ av tolkningar är lika bra (Winther Jörgensen & Phillips, 2015). Inom diskursanalysen innefattar validitet hur relevant materialet är för att kunna besvara uppsatsens forskningsfrågor, vilket inte uppfattas som ett problem från vår sida, eftersom vårt material och frågeställning är sammankopplade. För att uppnå en hög validitet, har vi använt relevanta teoretiska ramverk och metodologiska som stöttar vår analys av studiens material. För att vara säkra att vi använder rätt mätinstrument, utgår analysen från de utvalda frågorna från Bacchis WPR. Vid användning av analysfrågorna har vi varit reflexiv, med anledningen att vi blev påverkade av problemrepresentationerna som analyserades och även av tiden (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, & Wängnerud, 2012, s. 63) & (Bacchi, 2009, s.

19).

5. Resultat och analys

I detta kapitel redogörs studiens resultat och analys utifrån uppsatsens metodologiska tillvägagångsätt, som består av Faircloughs tredimensionella modell och Carol Bacchis

“Whats the problem represented to be?”. Med hjälp av Carol Bacchi som metod kommer analysen delas upp i olika teman, som är baserade på problemrepresentationer i analysen.

Analysen fördelas efter problem som arbetsmarknad och ekonomi, utbildning och språk samt civilsamhälle och kultur. Vi kommer presentera antaganden bakom dessa

problemrepresentationer samtidigt som vi ämnar åt att redogöra för vad som lämnas oproblematiskt i dessa problemrepresentationer. Vi kommer även inkludera studiens teoretiska ramverk, som redogörs i kapitel 3. De teoretiska ramverken, som består utav mångkulturalism, konstruktionen av “den andre”, stereotypifiering och assimilation, kommer fungera som ett komplement för studiens resultat. Med hjälp av detta ämnar vi åt att svara på studiens syfte och forskningsfrågor.

5.1 Arbetsmarknad och ekonomi

Integration är en nyckelpremiss där Bacchi menar att begreppet kan ha olika betydelser.

Fenomenet har olika definitioner beroende på vilket sätt den används. Nyckelpremiss som används i vårt analyserade material är svenska värderingar, de nyanländas etablering samt anpassning i den svenska samhället (Bacchi,2009, s.8). Respektive parti använder integration på olika sätt för att passa in i deras ideologier. Även om det framkommer olikheter i hur integrationen ska ske, är både Moderaterna och Socialdemokraterna i samma linje.

Efter en noggrann granskning av vårt analyserade material, kan vi göra uttolkningen av att den dominerande problemrepresentationen som finns i partiernas diskurs gäller de nyanländas svårigheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, som baseras på nyanländas

etablering i samhället. Grundtanken inom denna diskurs är att självförsörjning leder till en lyckad integration. Socialdemokraterna och Moderaterna menar att, för att lösa

arbetsmarknadsproblemet, ska man stötta nyanlända i samhället, så att de blir mer

anställningsbara. Därmed är det nyanländas beteende som står i centrum för diskursen om integration.

Det som framkom i diskursen om integration är, att ha ett arbete anses vara en norm i det

presenteras framställs utifrån att de nyanlända inte vill arbeta. Diskursen om integration innebär här att de nyanlända ska anpassa sig till den svenska modellen.

Inom diskursen om arbetsmarknadsproblemet lägger Moderaterna och Socialdemokraterna fokus på att ekonomin och utbildningen ska effektiviseras samt förbättras. Partierna menar således att, om man satsar på utbildning, är det självklart att arbetslösheten kommer att minska.

“Att få ett jobb, en egen försörjning, är avgörande för en lyckad integration” (Karlsson, Socialdemokraterna, Protokoll 2017/18:7)

Med citatet ovan menar Socialdemokraterna att, om de nyanlända har ett arbete kan de

försörja sig själva, vilket resulterar i att staten inte längre har ansvaret över dem. Moderaterna håller med Socialdemokraterna och anser att man bör införa ”enkla jobb”, med syftet att nyanlända i samhället med lägre utbildningsnivå kan bli anställd. Moderaterna menar därmed att nyanlända inte kan få jobb på grund av brist på utbildning. Lösningen till detta menar partiet är att anpassa arbetsmarknaden efter de nyanländas kompetensnivå. De påstår att med enkla jobb kan man försörja sig själv, och detta är ett bättre alternativ än att leva på bidrag.

Inom diskursen om arbetsmarknadsproblemet, kritiserar sverigedemokraterna moderaternas och socialdemokraternas lösning på nyanländas svårigheter i den svenska arbetsmarknaden.

Sverigedemokraterna menar att dessa två partiernas förslag för en ”lyckad integration” går emot deras idé. Sverigedemokraterna anser att nyanländas integrering i samhället inte kan uppnås genom insatser som arbetsinsatser, som de resterande partierna syftar till.

Sverigedemokraterna hävdar att det snarare handlar om ”hemkänsla” och anser att de nyanlända ska kunna identifiera sig med Sverige och känna att dem tillhör i den svenska samhället.

Nedan presenteras antaganden bakom problemrepresentationerna:

Socialdemokraterna påstår att lösningen till arbetsmarknadsproblemet är att nyanlända får en utbildning och även lär sig språket. Lösningen till bostads- och etableringsproblemets menar dem, är att åtgärda för att de nyanlända kommer in i arbetsmarknaden. Socialdemokraterna lägger därmed fokus på utbildningen och lönen.

“En lön att leva på skapar förutsättningar för att starta sitt eget liv. Det skapar förutsättningar för att ha ett liv, Människor ska gå in på arbetsmarknaden med en lön att leva på, så att de kan

börja sitt eget liv och försörja sig. Det är en rimlig ingång på svensk arbetsmarknad”

(Karlsson, Socialdemokraterna, Protokoll 2015/16:6)

I förhållande till förslaget som Socialdemokraterna ger, påstår Moderaterna att det krävs fler jobb till de som har en låg utbildningsnivå. Moderaterna menar vidare att:

“för varje dag som går så hamnar de dessutom allt längre från arbetsmarknaden”

( Barenfeld, Moderaterna, Protokoll 2016/17:6).

Utifrån detta vill Moderaterna sätta dessa individer in i arbetsmarknaden. Partiet påpekar även att ju längre tid det tar desto mer hamnar de utanför arbetsmarknaden, vilket försvårar människans integrering i samhället och ökar utanförskapet.

“Det behövs utbildningssatsningar och kompetenshöjningar, för dem som har låg utbildning, som kanske misslyckats i skolan, och för dem som kommit hit och har mycket låg utbildning

eller till och med helt saknar utbildning och därtill saknar vårt språk är trösklarna till arbetsmarknaden mycket höga” (Barenfeld, Moderaterna, Protokoll 2016/17:6).

I citatet ovan anser Moderaterna att man behöver höja kompetensen samt satsa på utbildning, för att de som behöver stöd ska kunna få det. Partiet menar således att genom enkla jobb, kan man stötta och sätta fokuset på de individer som inte har en utbildning. Här kan det uppfattas som att det inte bara är nyanlända som behöver utbildningssatsningar och kompetenshöjning, utan detta ska gälla alla medborgare i samhället som saknar utbildning och behöver stöd.

“Dock är det också många, och dessvärre allt fler, som det inte går bra för. Det är de som inte finns på̊ arbetsmarknaden, de som aldrig har varit där, de som har en väldigt lång väg att gå̊

för att komma dit.” (Barenfeld, Moderaterna, Protokoll 2016/17:6).

I citatet ovan påpekar Moderaterna att det finns individer som inte kan komma in på

del av samhället. Socialdemokraterna protesterar mot detta förslag och menar att ”enkla jobb”

inte kan lösa integrationen, utan lösningen är utbildning. Socialdemokraterna anser därmed att, om man utbildar nyanlända, och lär dem språket kan de komma in på arbetsmarknaden och därmed etablera sig i det svenska samhället. Utbildning menar partiet är nyckeln till ett arbete och därmed en lyckad integration.

“Vi satsar på̊ utbildning, utbildning, utbildning. Kunskap kommer alltid att vara den bästa förutsättningen för att få ett jobb. Det är tydligt i statistiken. Oavsett var man är född är det den som har kunskap som har den bästa förutsättningen att ta steget ut på arbetsmarknaden

och få ett jobb”. (Karlsson. Socialdemokraterna, Protokoll 2016/17:6)

Socialdemokraterna hävdar att de nyanlända behöver och kräver olika utbildningar. De menar alltså att beroende på ålder och tidigare erfarenheter, är det viktigt att man ”kartlägger vad människor bär med sig”.

Moderaterna ifrågasätter detta och menar:

”är det utbildning genom ett helt skolsystem som är den bästa lösningen?” ( Barenfeld, Moderaterna, Protokoll 2016/17:6).

Moderaterna anser att nyanlända ska få en möjlighet, där de kan utbilda sig och även arbeta.

Idén om ”enkla jobb” är att nyanlända ska kunna komma in i arbetsmarknaden snabbare och att skicka dessa individer till utbildning, som Socialdemokraterna förslår, inte är lösning för en lyckad integration. Förslagen från Moderaterna siktar inte bara på de nyanlända, utan till helheten, medan förslagen från Socialdemokraterna siktar på de nyanlända. Integrationen handlar om anpassning för hela samhället, alltså anpassning av båda minoritets- och majoritetsgruppen. Att Socialdemokraterna nämner att “det är tydligt i statistiken”, för att bygga upp sitt argument, medför en intertextualitet. Dock är statistiken otydlig eftersom partiet inte redovisar specifika tal eller hänvisar till något, detta kan minska trovärdigheten för påståendet, vilket medför en låg modalitet.

Utifrån detta synsätt menar Modood (2016) att man inte ska tvinga individer in i ”kategorier”

utan de ska själv bestämma deras livvärderingar och självständigheter. Kategorierna kan vara problematiskt och resultera till att varje kategorier har olika värde. Modood påpekar att inom

mångfalden ska det finnas lika medborgskap och jämlikhet oavsett hur olika individerna är i samhället (Modood,2016, s.482).

Diskursen om språk och utbildning kopplas samman och uppfattas vara lösningen för vägen till arbetsmarknaden men också lösningen till att vara en del av den större gemenskapen.

Både Socialdemokraterna och Moderaterna nämner utbildningen i samband med diskursen om de nyanländas integrering och anpassning i den samhällsekonomiska diskursen.

Sverigedemokraterna kritiserar Moderaterna och Socialdemokraternas fokus på de ekonomiska aspekterna i diskurs om integration.

“Anledningen till att jag lyfter detta är att hela betänkandet och mycket av debatten om integration och vårt splittrade samhälle enbart fokuserar på de ekonomiska frågorna: hur personer som har kommit från ett annat land och befinner sig i vårt land ska få ett arbete, eller

åtminstone hamna på arbetsmarknaden i någon form av sysselsättning”. (Bieler, Sverigedemokraterna, protokoll 2017/18:7)

I citatet ovan förklarar Sverigedemokraterna att integration inte kan uppnås genom insatser såsom arbetsinsatser eller språkinsatser, utan bara kan uppnås om de nyanlända känner sig hemma i den svenska samhället. Partiet syftar på att debatt om integration inte bör röra sig om de ekonomiska aspekterna och genom frågor om hur nyanlända ska etablera sig i den svenska arbetsmarknaden, utan borde handla mer om hemkänsla.

“Jag ser inte riktigt hur man kan prata om ett val i den bemärkelsen att människor söker sig till ett visst land. Det är snarare så att människor kanske känner sig tvingade eller att det är deras enda utväg. På vilket sätt har de då förutsättningar att komma in i ett samhälle de inte

ens vill vara i?” (Bieler, Sverigedemokraterna, Protokoll 2015/16:6)

Här kritiserar Sverigedemokraterna nyanländas immigration till landet. I citaten ovan påstår de, att nyanlända antigen kommer till Sverige med tvång eller så är detta deras enda väg ut, vilket då innebär att dem inte har kvalifikationer för att etablera sig i den svenska samhället, och därmed försvårar integrationen. Detta kan även uppfattas som att integrationen blir en ensidig process, där de nyanlända inte samarbetar eller inte anses ha den rätta inställningen för att bidra i samhället. Genom att Sverigedemokraterna använder sig utav termen “kanske” i

sin mening, kan det uppfattas som att dem är osäkra med sitt påstående, vilket tyder på en låg grad av instämmande i påståendet och därmed en låg grad av modalitet.

Detta kan förklaras utifrån Stuart Halls (1997) teori om ”vi” och ”dom” och dess nackdelar.

Nackdelarna hall talar om kan beskrivas som något som medför negativa känslor, aggression och främlingskap mot ”de andra”. Utifrån detta finns det en tydlig framställning av ”vi” och

”dom” i citatet, med en negativ attityd gentemot ”de andra”. Den negativa attityden gentemot nyanlända, i ett ”vi” och ”dom” sammanhang kan enligt modood (2016) även bidra med en uppfattning om att nyanlända ses som den problematiska gruppen som inte vill samarbeta för en lyckad integrering.

I alla citaten som redovisats i detta avsnitt förekommer det en tydlig fördelning av grupper med kategorisering av de nyanlända och den svenska folket. Bacchi (2009) menar att kategori är ett sätt dela individer i olika etniciteter och ursprung. Kategorisering kan leda till att

individerna börjar ser sig annorlunda eller börjar behandla de andra kategorien annorlunda (Bacchi, 2009, s. 9–10).

5.2 Utbildning- och språk

En ytterligare diskurs som framkommer i debatten är diskursen om hur de nyanlända ska komma in på arbetsmarknaden. Problemrepresentationen som framställs är utbildning och språk, där partierna menar att anledningen till att nyanlända inte kan komma in på

arbetsmarknaden är bristen på utbildning. Lösningen till arbetsmarknadsproblemet är därmed att se till så att de nyanlända får en utbildning och lär sig det svenska språket.

Både Moderaterna och Socialdemokraterna påpekar att, om de nyanlända saknar kunskap, blir det svårt för dem att integrera sig på arbetsmarknaden. Utbildningen menar dem är nyckeln till en lyckad integration och bygger Sverige starkt.

Socialdemokraterna lägger fokus på språket och menar att om de nyanlända lär sig språket, kan etableringen bli mer effektiv. Moderaterna är inne på samma linje och menar, för att effektivisera och förbättra utbildning ska det införas en integrationsplikt. Med

integrationsplikt menar dem krav på̊ utbildning och språkkunskap. Moderaterna menar att, om de nyanlända vill stanna kvar och bosätta sig i Sverige, ska de lära sig språket och

etablera sig effektivare. Däremot sätter inte Socialdemokraterna krav på utbildning och språkkunskap som Moderaterna gör. Socialdemokraterna vidare påstår att utbildning är nyckeln till arbetsmarknaden och även att nyanlända ska få den utrustning de behöver för att komma in i arbetsmarknaden och bli en del av medborgskapet.

Diskursen om språkkunskap och utbildning berör främst de äldre individer som invandrar till Sverige, och både Moderaterna och Socialdemokraterna påpekar hur detta är ett problem som finns i integrationen. I och med att dessa individer är äldre, har de svårt med att lära sig språket.

Sverigedemokraterna motsätter sig av diskursen om utbildning- och

språkutbildningsproblemet och menar att anledningen integrationen inte fungerar, är på grund av att man fokusera sig på faktorer som utbildning och arbete. Dessa faktorer är de

Moderaterna och Socialdemokraterna anser medföra en lyckad integration.

Sverigedemokraterna menar att samhället ska hålla samman och minoritetsgruppen ska anpassa sig efter majoritetssamhället för att kunna integrera sig. Partiet anser även att mänskliga relationer och känslan av att tillhöra i Sverige är nyckeln till en fungerande integration.

Nedan presenteras antaganden bakom problemformuleringen:

Socialdemokraterna presenterar problemrepresentationer i relation till att de som har kommit till Sverige skall få den bästa möjligheten att komma in och bli en del av samhället.

“Socialdemokraterna vill ge människor som har kommit till vårt land bästa möjliga förutsättningar att etablera sig och bli en del av vårt samhälle. Vi som redan bor i Sverige har

förmånen att leva i ett land som människor vill eller tvingas fly till. Vi vet att det inte är enkelt, och vi vet att det kommer att finnas en utmaning inte minst vad gäller bostäder. Vi vet

att en del kommer att lära sig språket snabbare och att andra kommer att få slita betydligt mer”. (Karlsson. Socialdemokraterna, Protokoll 2015/16:6)

Partiet menar att de nyanlända som kommer till Sverige inte kommer vara lik eller ha samma erfarenheter som varandra, detta kommer därmed innebära att vissa kommer att etablera sig lättare och lära sig språket snabbare, medan andra kommer att ha det mycket svårare. Genom

en svår och stor utmaning, där dem även visar en medkänsla, kan öka förtroende för partiet.

Detta visar även en hög grad av instämmande i socialdemokraternas påstående och därmed medför en hög grad av modalitet.

Socialdemokraterna lägger stor vikt på den ”korta” vägen till en förbättrad integration samt för att nyanlända snabbt ska få ett arbete och komma in i arbetsmarknaden.

“ (…) vi tror att vi kan göra det mycket effektivare genom att se till att människor får kunskaper och får pröva på arbetsmarknaden” (Karlsson. Socialdemokraterna, Protokoll

2015/16:6).

Socialdemokraterna i citatet ovan påstår således att om den nyanlända lär sig svenska kan de, utan något problem, få ett jobb och därefter kan individen lösa allt annat problem som

tillkommer.

Moderaterna däremot, tycker att utbildning inte är det bästa alternativet för dessa individer och deras självförsörjning, utan alternativet är bidrag. De kritiserar därmed

socialdemokraternas förslag om alternativa bistånd, där de menar, istället för bidrag ska individer som saknar språkförmåga och erfarenheter ska få hjälp utifrån statligt bistånd

“Socialdemokrater tänker inte skapa en egen fil för utlandsfödda, utan vi vill att de omfattas av svenska kollektivavtal på precis samma villkor som alla andra på svensk arbetsmarknad”

(Karlsson, Socialdemokraterna, Protokoll 2015/16:6).

I citatet ovan förklarar Socialdemokraterna att nyanlända ska behandlas på samma villkor som alla andra medborgare i det svenska samhället

“(…) påminner mycket om min egen barndom. Jag hade aldrig råd att äta på Subway, och vi hade inte råd att gå till badhuset. Varför? Jo, därför att vi levde på socialbidrag. Det är så verkligheten ser ut. Alternativet för dessa människor är oftast inte om de ska in på den fina

höglönemarknaden eller inte. Alternativet är bidrag.” (Bali, Moderaterna, Protokoll 2015/16:6)

I detta citat förklarar moderaten Hanif Bali att han kan känna igen sig i nyanländas tillstånd i samhället. Han förklarar att han och hans familj, under hans barndom, bara kunde försörja sig själva genom socialbidrag, och därmed påpekar att detta är en verklighet för dessa människor idag. Här uppfattas det även som att Bali har en stark åsikt om att socialbidrag är det bästa alternativet för nyanländas självförsörjning, där han även ger tydliga argument. Genom att Bali väljer att lyfta fram att han själv kan relatera till nyanländas tillstånd i samhället och väljer att ge ett exempel från hans barndom, kan öka förtroendet för honom och även öka trovärdigheten i hans uttalande. Därmed visar citatet en tydlig hög grad av modalitet.

Citaten från Moderaterna kan förklaras utifrån Modoods (2016) medborgarskapsbegrepp i mångkulturalism, där han menar att individens medborgarskap är väldigt betydelsefull, eftersom det utgör en bekännelse av att man faktiskt är en del av samhället fullt ut och inte behandlas sämre. Det skapas även en etik av hur människor i samhället förhåller sig till varandra som medborgare och även medborgarnas rättigheter mot staten (Modood,2016, s.480).

Moderaterna lägger fokus på värderingar hos minoritetsgruppen, och menar att dessa individer ska få ett särskilt stöd. Att skapa ”en egen fil” kommer alltså inte skapa några hinder till integrationen, utan det kommer hjälpa dem att komma igång och etablera sig.

Utifrån citaten som redovisats i detta avsnitt använder partierna påståenden som ” vårt land”,

”vårt samhälle”, ”dessa människor”, ”utlandsfödda” och ”de nyanlända”. I diskursen om utbildningsproblemet är partierna tydliga med vilka som behöver utbildning, och vilka som inte behöver. Genom att använda termen ”utbildningskrav”, ger det ett uttryck åt att

utbildning och att lära sig det svenska språket är ett krav för nyanlända för att kunna etablera sig i samhället. Vilket skapar maktskillnader i samhället där majoriteten, det vill säga

svenskar i samhället, har en högre maktposition än de nyanlända som kan uppfattas som en minoritet i samhället. Utifrån Halls (1997) teori om “vi” och “dom” skapar diskursen en fördelning mellan minoritetsgruppen och majoritetsgruppen, där minoritetsgruppen, i detta fall, får en missgynnande position.

Sverigedemokraterna konstruerar en annorlunda uppfattning om integration och menar att om man fokuserar på utbildning kommer integration inte fungera. De menar att den mänskliga relationen är nyckeln till en lyckad integration.

”Socialdemokraterna sa explicit Jobben, lite utbildning, lite jämställdhet kopplat till jobben är vad integrationen handlar om. Moderaterna sa också lite explicit att den största utmaningen är den tid som det tar att komma i arbete. För mig handlar integration om att vi har ett samhälle som håller samman, en gemenskap där varje person som är medborgare i vårt land känner att

man är just det: Man är en del av en större gemenskap.” (Bieler, Sverigedemokraterna, protokoll 2016/17:6)

I citatet ovan kritiserar Sverigedemokraterna både Socialdemokraterna och Moderaterna och menar att dessa två partier fokuserar på Jobb, utbildning och jämställdhet som en del av en lyckad integration, vilket går emot sverigedemokraternas idé. I citaten påpekar partiet att integration för Sverigedemokraterna handlar om ett samhälle som håller samman, att man är en del av en större gemenskap. Den större gemenskapen som dem talar om kan uppfattas som majoritetssamhället, där nyanlända i detta fall är minoriteten. Detta kan förtydligas utifrån Sverigedemokraternas främjande av assimilation. Att Sverigedemokraterna hänvisar till och använder Socialdemokraternas och moderaternas diskurs om integration i debattinlägget för att bygga sitt eget påstående, medför en intertextuell koppling mellan partiernas debattinlägg.

”Men det handlar inte bara om arbete. Så länge som man har fokus där kommer vi att misslyckas. Det finns ett otal exempel på personer som förvisso har sysselsättning eller arbete

men som inte på något sätt identifierar sig med vårt land eller känner att de är välkomna hit och har hittat sin plats” (Bieler, Sverigedemokraterna, protokoll 2016/17:6)

I detta citat tydliggör Sverigedemokraterna att dem inte anser sysselsättning som en faktor för en lyckad integration. Här ger partiet ett exempel på hur det finns nyanlända eller invandrare som har ett arbete och är självförsörjande men som fortfarande inte identifierar sig med det svenska samhället, vilket dem problematiserar. Genom att Sverigedemokraterna ger ett exempel för att stärka sitt argument om att arbete och utbildning inte är viktiga faktorer för en lyckad integration, kan öka förtroendet för Sverigedemokraternas påstående vilket medför en hög modalitet.

Citaten ovan från Sverigedemokraterna kan förklaras utifrån Milton Gordons (1964) teori om assimilation. Genom att Sverigedemokraterna påstår att integration handlar om att man är en del av majoritetssamhället och även vill att individen ska känna en känsla av tillhörighet visar