Juridiska institutionen
Höstterminen 2016
Examensarbete i civilrätt, särskilt immaterialrätt
30 högskolepoäng
Ideella rättigheter i digitala miljöer
Författare: Kadri Timmusk
ii
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Introduktion ... 1
1.2 Syfte ... 2
1.3 Metod och material ... 3
1.4 Avgränsning... 4
1.5 Disposition ... 5
2 Bakgrund ... 6
2.1 Internationell rätt ... 6
2.2 Svensk upphovsrätt ... 7
2.3 Upphovsrätten i förhållande till yttrandefriheten ... 9
2.4 Sammanfattning ... 11
3 Ideella rättigheter ... 13
3.1 Syftet med ideella rättigheter ... 13
3.2 Namngivningsrätten ... 13 3.3 Respekträtten ... 16 3.3.1 Behovet av respekträtten ... 16 3.3.2 Skyddsföremålet ... 16 3.3.3 Tillgängliggörande för allmänheten ... 17 3.3.4 Kränkningsbedömningen ... 18
3.3.5 Kränkande ändringar i verk som tillgängliggörs för allmänheten ... 19
3.3.5.1 Återgivning av verk som original ... 19
3.3.5.2 Verk som bearbetas eller överförs till annan konstart ... 20
3.3.5.3 Parodiundantaget ... 22
iii
3.3.7 Återgivande av verk i främmande sammanhang ... 24
3.4 Eftergift av ideella rättigheter ... 26
3.5 Sammanfattning ... 27
4 Begreppet tillgängligt för allmänheten
... 294.1 Inledning ... 29
4.2 Överföring till allmänheten ... 29
4.2.1 Överföring till allmänheten enligt EU-rätten ... 29
4.2.2 Länkning ... 30
4.2.2.1 Svensson ... 30
4.2.2.2 Olika typer av länkar ... 31
4.2.2.3 EU-domstolens avvägning ... 33
4.2.2.4 Konsumtion ... 35
4.2.3 Länkning och ideell rätt ... 35
4.2.4 Streaming ... 37
4.2.5 Ned- och uppladdning ... 38
4.3 Effektanalys av olika tolkningsalternativ ... 39
4.4 Behovet av harmonisering ... 40
4.5 Sammanfattning ... 41
5 Ideell rätt vid överlåtelser ... 43
5.1 Inledning ... 43
5.2 Överlåtelser ... 43
5.3 Vidareöverlåtelser och ändringsrätt ... 45
5.3.1 Bakgrund ... 45
5.3.2 Ändringsförbud ... 45
5.3.3 Vidareöverlåtelser ... 46
5.3.4 Tolkning av eftergifter ... 48
iv
6 Avslutande diskussion ... 50
6.1 Ideell rätt i digitala miljöer enligt URL ... 50
6.2 Den internationella aspekten ... 51
6.3 Avslutande diskussion ... 53
v
Förkortningar
ALAI Association Littéraire et Artistique Internationale
AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
EU Europeiska Unionen
HD Högsta domstolen
Infosocdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj
2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället
RF Regeringsformen
SOU Statens offentliga utredningar
TF Tryckfrihetsförordningen
URL lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729)
WIPO World Intellectual Property Organization
1
1 Inledning
1.1 Introduktion
2
manipulera text, ljud och bild. Sannolikt kommer antalet mål om intrång i de ideella
rättigheterna öka i domstolarna i framtiden.1
Den ideella rätten är delvis, med undantag för kränkande ändringar i exemplar av verk, beroende av att verket tillgängliggörs för allmänheten. Hur verk kan tillgängliggöras för allmänheten regleras i 2 § URL. Enligt en lagsystematisk tolkning borde alltså den ideella rätten följa den ekonomiska, vilket även har varit den allmänna uppfattningen i doktrin. EU-domstolens praxis på senare år angående länkning på internet har dock komplicerat detta förhållande. Bland annat har domstolen fastslagit att internet utgör en och samma teknik, varigenom ingen skillnad görs på olika typer av länkningar. Vidare införde Svensson-domen ett krav på ny publik för att en länkning ska utgöra ett nytt
tillgängliggörande.2 För att verket ska anses ha tillgängliggjorts för en ny publik måste
begränsande åtgärder, exempelvis en betalvägg, förelegat vid den ursprungliga överföringen till allmänheten. Av denna anledning är det av intresse att utreda de ideella rättigheternas ställning i digitala miljöer. En fråga man kan ställa sig är om inte ideell rätt
tillhör det förgångna – livet i en analog värld.3 Finns det fortfarande ett behov av att
upprätthålla ideella rättigheter – eller har vi vuxit ur tanken om att originella verk ska skyddas mot obehöriga ändringar?
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka under vilka omständigheter en upphovsman kan åberopa sin ideella rätt för att hindra oönskad användning i digitala miljöer. Fokus ligger på tillgängliggörande genom länkning (överföring till allmänheten), men även streaming samt ned- och uppladdning behandlas. Eftersom upphovsrätter inte sällan överlåts undersöks även hur upphovsmannen kan skydda sina ideella intressen gentemot nya rättighets-innehavare. Slutligen diskuteras vilken potentiell inverkan ideella rättigheter kan få på EU:s
1 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 105. 2 C-466/12.
3
inre marknad och huruvida dagens reglering av ideell rätt är tillfredsställande. Detta leder således till följande frågeställningar:
- Under vilka omständigheter kan ideell rätt åberopas i digitala miljöer?
- Hur kan upphovsmän skydda sina ideella intressen gentemot nya rättighetsinne-havare?
- Vilken inverkan kan ideella rättigheter komma att få på den inre marknaden och är dagens reglering av ideell rätt tillfredsställande?
1.3 Metod och material
I uppsatsen används huvudsakligen en rättsdogmatisk metod där lagtext, förarbeten och praxis tillmäts störst betydelse vid sidan av doktrin och sedvana för att beskriva gällande rätt. SOU:n till lagen används i betydande utsträckning då den innehåller en grundlig utredning som propositionen i stora delar hänvisar till. Förarbetena till 3 § URL är dock från 60-talet och därmed föråldrade vilket innebär att de har ett något mindre rättskällevärde. Eftersom det nästan uteslutande finns material om ideell rätt i en analog miljö beskrivs denna först ingående för att redogöra för hur den ideella rätten fungerar, varefter samma resonemang tillämpas i den mån det är möjligt och rimligt i en digital miljö i nästa avsnitt.
Vidare har Bernkonventionen grundläggande betydelse vid undersökningen av ideella rättigheter och även i förhållande till den tillämpas en rättsdogmatisk metod. Konventionstexten är emellertid gammal och innebörden omstridd, varför den måste tydas med stöd av förarbeten och doktrin.
4
nationell lagstiftning tillskillnad från förordningar som äger allmän giltighet.4
Infosocdirektivet har visserligen implementerats i upphovsrättslagen men svenska bestämmelser som grundar sig på direktiv måste tolkas mot bakgrund av direktivet och
EU-rättens allmänna principer.5 Vid sidan av de bindande rättsakterna nämns även vissa
yttranden som kommissionen gjort. Trots att dessa yttranden inte är bindande har de en
viktig styrande funktion och benämns ibland som ”soft law”.6
För att visa på problematiken gällande ideella rättigheter i en internationell miljö, där reglerna skiljer sig åt från land till land, förekommer i uppsatsen viss jämförelse med utländsk rätt, utan att göra anspråk på att vara en fullständig komparativ analys.
Uppsatsen bygger huvudsakligen på lagtext, förarbeten till upphovsrättslagen, svensk praxis gällande ideell rätt och praxis från EU-domstolen gällande förfoganderätten samt doktrin.
1.4 Avgränsning
Eftersom syftet med föreliggande uppsats är att undersöka ideell rätt i digitala miljöer kommer de ekonomiska rättigheterna endast att beröras i begränsad utsträckning, när detta bedöms vara relevant för de ideella rättigheterna. Förfoganderätten måste delvis beskrivas i detta arbete eftersom ett av rekvisiten i 3 § URL är att verket ska ha gjorts tillgängligt för allmänheten, vilket är ett begrepp som definieras i 2 § URL. Det finns fyra olika former av tillgängliggörande för allmänheten, men i detta sammanhang är det främst överföring till allmänheten som är av intresse. Den tekniska beskrivningen av olika former av tillgängliggörande genom överföring till allmänheten kommer inte att vara uttömmande då förfoganderätten inte ligger i fokus i detta arbete. Visserligen kan även exemplarframställning aktualiseras, vid exempelvis nedladdning, men detta har ingen större vikt i detta sammanhang.
5
I doktrin talas det om ideell rätt i snäv bemärkelse, avseende 3 § URL, och i bred bemärkelse, där även andra regler som berör ideella intressen ingår. Jag fokuserar på ideell rätt i snäv bemärkelse, därtill berörs utövande konstnärers och fotografers närstående rättigheter då även de åtnjuter ideella rättigheter, 45 § st. 3 och 49 a § st. 4 URL. Vidare undersöks skyddet för upphovsmäns ideella intressen vid överlåtelser av upphovsrätter. Verk kan enkelt spridas över hela världen i en digital miljö. I denna uppsats begränsar jag mig dock till spridningen inom EU i de komparativa utblickarna då syftet, bland annat, är att undersöka den ideella rättens inverkan på EU:s inre marknad.
1.5 Disposition
6
2 Bakgrund
2.1 Internationell rätt
Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk är en av de viktigaste internationella upphovsrättsliga överenskommelserna och det enda internationella
instrument som reglerar upphovsmäns ideella rätt.7 De flesta av världens länder är idag
bundna av konventionen, som i sin första version kom till år 1886. Därefter har konventionen reviderats flera gånger vid olika internationella konferenser, senast i Paris 1979. Sverige har varit anslutet till Bernkonventionen sedan 1904. Konventionens materiella regler bygger på viktiga grundprinciper om nationell behandling och minimiskydd i förhållande till den upphovsrättsliga lagstiftningens territoriella
begränsning.8 Enligt artikel 1 bildar konventionsstaterna en union (Bernunionen) för skydd
av upphovsmännens rättigheter till deras litterära och konstnärliga verk.9 I artikel 5
Bernkonventionen ges ramen för det upphovsrättsliga skyddets omfattning och tre grundläggande principer som konventionen vilar på: a) nationell behandling, b) att skyddet inte får göras beroende av några slags formaliteter utan uppkommer automatiskt när verket skapas och c) att det nationella upphovsrättsliga skyddet är oberoende av om skydd finns i verkets ursprungsland.
Viktigast för detta arbete är artikel 6 bis som reglerar upphovsmannens ideella rätt:
”Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsmannen rätten att anges som upphovsman till verket samt rätten att motsätta sig varje förvanskning, stympning eller annan ändring i verket eller varje annat förfarande med avseende på detta, som är till men för hans ära eller anseende.”
7 Wolk, Den svenska upphovsrättens folkrättsliga gränser (2012), s. 198. Artikel 6 bis undantas uttryckligen
från TRIPS-avtalet i artikel 9 och i Infosocdirektivet skäl 20 stadgas att ideella rättigheter inte omfattas av direktivet.
8 Wolk, Den svenska upphovsrättens folkrättsliga gränser (2012), s. 189.
9 De utövande konstnärernas närstående rättigheter regleras internationellt genom Romkonventionen om
7
De ideella rättigheterna gäller enligt konventionen åtminstone tills skyddstiden för de ekonomiska rättigheterna går ut.
Eftersom Sverige är en dualistisk stat är bestämmelserna i konventionen inte direkt tillämpliga utan måste införlivas i nationell lagstiftning. Därmed kan enskilda rättssubjekt inte göra gällande rättigheterna och skyldigheterna i konventionen direkt. Däremot finns en allmän princip om fördragskonform tolkning i Sverige, vilken innebär att svensk rätt ska
tolkas lojalt med de konventioner som Sverige ratificerat.10 Således bör svenska domstolar
ta hänsyn till Bernkonventionen när upphovsrättslagen tolkas och ge företräde till det tolkningsalternativ som stämmer bäst överens med konventionen. Det har i doktrin påpekats att den fördragskonforma tolkningsmetoden inte (ännu) understrukits av HD på
upphovsrättens område.11 HD har dock tagit upp Bernkonventionen för att beskriva svensk
gällande rätt i NJA 1984 s. 304 och NJA 1998 s. 838. Däremot har HD inte tagit ställning till om svensk lag är förenlig med Bernkonventionens materiella regler.
När Sverige inträdde i Bernunionen 1904 innebar det ett åtagande att införliva konventionens materiella bestämmelser i den nationella upphovsrättsliga lagstiftningen. Den nu gällande 1960 års upphovsrättslag bygger på 1948 års lydelse av Bernkonventionen (Brysseltexten) och ändrades 1973 efter att Sverige tillträdde 1971 års reviderade
Bernkonvention (Paristexten).12 Då den svenska lagen bygger på Bernkonventionen, har
lagstiftaren medvetet anpassat lagtexten för att den ska stämma överens med konventionsåtagandet. Detta bör rimligen innebära att svenska domstolar ska tillämpa en
fördragskonform tolkningsmetod även på upphovsrättens område.13
2.2 Svensk upphovsrätt
Med hänsyn till den snabba teknikutvecklingen och internets utbredning är det viktigt att inte glömma bort de överväganden som legat till grund för dagens system i Sverige.
10 Wolk, Den svenska upphovsrättens folkrättsliga gränser (2012), s. 189. 11 Wolk, Den svenska upphovsrättens folkrättsliga gränser (2012), s. 202. 12 SOU 1956:25 s. 53, Prop. 1960:17 s. 29.
8
Historiskt sett har upphovsmannen till en intellektuellt skapad insats haft rätt till skydd, vilket är ett uttryck för den intellektuella äganderätten. Detta stadgas även i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 27:2 ”Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman”. I svensk rätt har upphovsrätten sin grund i 2 kap. 16 § RF där det stadgas att upphovsmän har rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Detta innebär att det ska finnas en
upphovsrättslagstiftning.14
Upphovsrätten utgår från upphovsmannens ekonomiska och ideella intressen och försöker balansera dessa med allmänna samhällsintressen. Det som eftersträvas är en balans mellan ensamrätt och fri konkurrens samt en balans mellan privata och allmänna intressen. För att få en uppfattning om upphovsrättsbranschens betydelse kan nämnas att 2012 uppskattades
branschen stå för 4,2 procent av EU:s BNP.15
Upphovsrätt behövs för att skapa incitament till investeringar i kreativitet och
framåtskridande.16 I betänkandet från 1956 konstaterades att rättsordningen bör sträva efter
att så långt som möjligt skänka upphovsmannen gynnsamma arbetsförhållanden, göra det möjligt för honom eller henne att fortsätta sin verksamhet, att nå ut till allmänheten och att
göra den insats i den kulturella utvecklingen som hans eller hennes begåvning motiverar.17
Samhällets intresse av att ta del av verk är av ideell art och kan därför svårligen mätas i pengar. Önskar man att nya verk ska se dagens ljus så står man därmed inför ett problem:
upphovsmannen måste ha ett levebröd och produktionen av verk måste kunna löna sig.18
Antingen kan en stark och effektiv upphovsrätt skapas, där upphovsmannen får klara sig
14 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 29.
15 Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic performance and employment in
the European Union (2013), s. 78.
16 Levin, Lärobok i immaterialrätt (2011), s. 21. 17 SOU 1956:25, s. 85.
9
själv, eller så kan upphovsmän försörjas via offentliga medel. I Europa har man valt att låta
marknadsmekanismer styra istället för att tillämpa statslöneprincipen.19
Upphovsrätten kräver en skälighets- och lämplighetsavvägning i olika fall mellan de stridiga intressena. Enligt Auktorrättskommittén är det dock endast i vissa hänseenden som de samhällsmässiga skälen kan sägas vara så tvingande att de måste föranleda inskränkningar i upphovsmannens rätt. Intresseavvägningen har blott i stora drag kommit till uttryck i de grundläggande bestämmelserna i 2 och 3 §§ URL, medan de särskilda fallen av konflikt mellan upphovsmannens individuella intresse och andra intressen beaktas i 2
kap. URL.20
Genom upphovsrätten får upphovsmannen ekonomiska och ideella rättigheter. De ekonomiska rättigheterna, 2 § URL, ger upphovsmannen en ensamrätt till exemplarframställning och spridning till allmänheten. Medan de ideella rättigheterna, 3 § URL, ger upphovsmannen en rätt att bli namngiven och hindra kränkande ändringar eller visning i främmande sammanhang.
Indelningen i ekonomisk rätt och ideell rätt är i praktiken svår att avskilja. Om en författare exempelvis vägrar utge en ny upplaga av sin bok eftersom han anser den vara dålig regleras det i 2 §, men det är upphovsmannens ideella intressen det gäller. Vidare kan rätten i 3 § att bli namngiven och hindra att verket förekommer i vanhedrande sammanhang ha en stor
betydelse för upphovsmannens inkomst.21 Därmed finns det ekonomiska och ideella
intressen i båda bestämmelserna. Den ideella rättens ekonomiska betydelse för upphovsmannen bör därför inte försummas.
2.3 Upphovsrätten i förhållande till yttrandefriheten
Det föreligger en konflikt mellan upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet. För verk i digitala miljöer kan detta bli särskilt relevant ifall de förekommer på en webbplats
19 Levin, Lärobok i immaterialrätt (2011), s. 31. 20 SOU 1956:25 s. 86.
10
med utgivningsbevis då det leder till ett förstärkt grundlagsskydd genom YGL, det så kallade frivilliga grundlagsskyddet i 1 kap. 9 § YGL. Det förstärkta skyddet för yttrandefrihet följer bland annat av exklusivitetsprincipen, 1 kap. 3 § TF. Som huvudregel innebär det att innehavare av en webbplats med utgivningsbevis endast kan fällas för brott i
TF:s brottskatalog.22 Ett undantag från detta stadgas i 1 kap. 8 § TF och 1 kap. 12 § YGL
genom en delegationsbestämmelse som innebär att det upphovsrättsliga skyddet inte bortfaller i grundlagsskyddade medier, i varje fall när det gäller den upphovsrättsliga
lagstiftningen som infördes när undantaget kom till.23 Upphovsrättsligt grundade
ingripanden mot redan publicerat material är oproblematiska ur TF och YGL:s synpunkt då
det var just detta som åsyftades när undantaget infördes.24 Förhandsingripanden är däremot
mer problematiska med hänsyn till censurförbudet i 1 kap. 2 § TF och 1 kap. 3 § YGL. Därmed bör inte det förstärkta skyddet för yttrandefrihet på grundlagsskyddade medier innebära att bedömningen om intrång skett i den ideella rätten skiljer sig från vad som gäller i övriga medier. Emellertid talar censurförbudet emot att förhandsingripanden, exempelvis vitesförelägganden, kan vidtas på sådana medier. Alltså torde det endast vara lovligt att ingripa efter att verket tillgängliggjorts på en webbplats om den har ett utgivningsbevis. På webbplatser utan utgivningsbevis kan dock förhandsingripanden vidtas för att förhindra intrång i de ideella rättigheterna.
Praxis visar på att det upphovsrättsliga skyddet är starkare vid ett renodlat utnyttjande av ett
verk än när det är fråga om att ställa ett verk under debatt.25 Vidare förklarade HD i NJA
1985 s. 893 (Manifestet) att det torde kunna uppstå situationer där yttrandefrihetsintresset gör sig gällande med sådan styrka att domstolen rimligen måste ta ansvar för en friande dom vid åtal för intrång i upphovsrätten. Det domstolen avsåg var fall som skulle kunna sägas ha beröringspunkter med nödsituationer som enligt 24 kap. 4 § BrB leder till straffrihet. I annat fall bör uppgiften att begränsa straffansvaret för upphovsrättsintrång till
22 YGL hänvisar till TF:s brottskatalog i 5 kap 1 § YGL. 23 Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna (2014), s. 64. 24 Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna (2014), s. 64.
25 Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna (2014), s. 64. NJA 1975 s. 679 (Sveriges flagga) skyddet för
11
förmån för ett motstående yttrandefrihetsintresse vara förbehållet lagstiftaren. Sedan dess har EKMR inkorporerats i svensk rätt. I artikel 10 EKMR tillerkänns var och en rätt till yttrandefrihet, denna rätt kan dock inskränkas med lag om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till bland annat annans rättighet. Därmed är det möjligt att i vissa fall ge yttrandefrihet företräde framför skyddet för upphovsrätten. I NJA 1998 s. 838 (Mein kampf) erkändes att yttrandefrihetsintresset medförde ett något ökat utrymme för ansvarsfrihet vid upphovsrättsintrång. Målet rörde en olovlig svensk utgivning av Mein kampf, men yttrandefrihetsintresset var inte tillräckligt starkt för att ansvar enligt upphovsrättslagen skulle kunna undgå i detta fall. Därmed kan det konstateras att upphovsrätten onekligen är stark och att det krävs extraordinära omständigheter för att inskränka den utan uttryckligt lagstöd.
Vid bedömningen om intrång skett i den ideella rätten har det troligen betydelse om upphovsmannen är inblandad i debatten. Av NJA 1975 s. 679 (Sveriges flagga) framgår att skyddet för upphovsmän som står utanför de politiska meningsskiljaktigheter som
diskuteras inte kan inskränkas med hänvisning till yttrandefriheten.26
2.4 Sammanfattning
Bernkonventionen är det enda internationella instrument som reglerar upphovsmäns ideella rätt. De viktigaste bestämmelserna i konventionen rör principen om nationell behandling, att skydd inte får göras beroende av formaliteter utan uppkommer automatiskt samt att nationellt upphovsrättsligt skydd är oberoende av om skydd finns i verkets ursprungsland. Vidare stadgas det i artikel 6 bis att upphovsmannens ideella rätt ska gälla oberoende av de ekonomiska rättigheterna. Sverige är visserligen en dualistisk stat men domstolarna bör ändå tillämpa en fördragskonform tolkningsmetod då den svenska upphovsrättslagen bygger på Bernkonventionens bestämmelser, vilket var ett medvetet val av lagstiftaren.
12
Gällande den svenska upphovsrättslagen konstaterades redan 1956 att rättsordningen bör
sträva efter att ge upphovsmän gynnsamma arbetsförhållanden.27 Valet att låta
marknadsmekanismer styra istället för en statslöneprincip förutsätter att upphovsrätter ges
ett starkt och effektivt skydd.28 Upphovsrättsbranschen utgör idag en inte oväsentlig del av
ekonomin.29 Indelningen i ekonomisk och ideell rätt är däremot inte utan problem då det
finns ekonomiska och ideella intressen i både 2 § och 3 § URL. Vidare bör inte den ideella rättens ekonomiska betydelse försummas.
Konflikten mellan upphovsrätt och yttrandefrihet gör sig särskilt gällande i medier med utgivningsbevis men på grund av delegationsbestämmelserna påverkas inte den ideella rätten i någon större omfattning. Det är endast förhandingripanden, exempelvis vitesförelägganden, som vore tveksamma på grund av censurförbudet. Praxis visar dock på att upphovsrätten troligen är starkare vid ett renodlat utnyttjande av ett verk än när det är
fråga om att ställa ett verk under debatt.30
27 SOU 1956:25, s. 85.
28 Levin, Lärobok i immaterialrätt (2011), s. 31.
29 Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic performance and employment in
the European Union (2013), s. 78.
30 Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna (2014), s. 64. NJA 1975 s. 679 (Sveriges flagga) skyddet för
13
3 Ideella rättigheter
3.1 Syftet med ideella rättigheter
Till skillnad från förfoganderätten varierar den ideella rätten mellan medlemsstaterna då den inte harmoniserats på EU-nivå. Ett internationellt minimiskydd för ideella rättigheter infördes vid 1928 års revision av Bernkonventionen genom artikel 6 bis. I och med denna artikel tillskrevs upphovsmän ideella rättigheter som är oberoende av de ekonomiska rättigheterna. Även om de ekonomiska rättigheterna överlåtits kan upphovsmannen alltså motsätta sig att verket förvanskas, stympas eller används på ett sätt som är till men för hans eller hennes ära eller anseende.
Det som enligt Auktorrättskommittén motiverade att upphovsmannen tilldelades ett skydd för sina ideella intressen var att upphovsrätt gäller ”en form för mänsklig aktivitet, där den agerande mer än eljest lägger in i arbetsresultatet sin personlighet, sina andliga upplevelser och erfarenheter, och där som en följd härav ofta uppkommer ett känslomässigt samband mellan upphovsmannen och resultatet av hans arbete, vilket sällan i lika hög grad uppkommer på något annat område av arbetslivet. Dessa upphovsmän äro därför på ett helt annat sätt än andra producenter känsliga för vad som händer med deras andes barn”.31
Därmed anses upphovsmän ha en speciell bindning till sina verk vilket lett till ett särskilt skydd som inte kan överlåtas. Ideella rätten består av en namngivningsrätt i 3 § URL första stycket samt en respekträtt i andra stycket. Vidare regleras i vilken mån eftergift kan ske i tredje stycket. Detta förklaras närmare nedan.
3.2 Namngivningsrätten
Upphovsmannen har rätt att bli namngiven i den omfattning och på det sätt god sed kräver när dennes verk framställs eller görs tillgängligt för allmänheten.
14
Eftersom upphovsmannen har ett principiellt intresse av att det blir känt att det är dennes verk, ska som huvudregel upphovsmannen anges då exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Det kan dock finnas situationer eller
omständigheter där det knappast är av betydelse att regeln iakttas.32 Av denna anledning
behöver namnet endast anges i enlighet med god sed. Det ansågs inte vara möjligt att i lagtext ange vilka undantag som bör gälla från huvudregeln då sedvanorna är vitt skilda på de olika områdena som berörs av upphovsrätten. När det är osäkert om det finns en etablerad sedvänja på ett visst område och om den kan anses som ”god sed” bör man vid
tveksamma fall namnge upphovsmannen.33 Att det finns en hänvisning till god sed innebär
dock inte att domstolen är förhindrad att rubba en sedvänja som är skadlig för upphovsmän
eller annars inte önskvärd.34 Vad som utgör god sed kan därtill variera över tid.
Exempel i förarbetena som tas upp där upphovsmannen inte behöver anges är när musik spelas på kaféer eller restauranger. Även när musik utförs vid gudstjänst kan det verka störande om upphovsmannen anges. Som ett ytterligare exempel anses det i allmänhet inte nödvändigt att upphovsmannen namnges när det gäller texter eller bilder i prospekt och reklamalster. Därtill kan det av tekniska skäl vara svårt att tillgodose upphovsmannens intresse av att bli namngiven, exempelvis vid framställning av konstindustriella
glasprodukter.35 Av praktiska skäl är det tillräckligt att namnge de som stått för en mer
betydande insats om ett verk har ett större antal upphovsmän, vilket aktualiseras i
filmbranschen.36 Av exemplen i förarbetet kan man dra slutsatsen att namnet i huvudregel
ska anges, såvida inte praktiska, etiska eller estetiska skäl talar emot det.37 Detta får anses
vara rimligt med hänsyn till namngivningsrättens betydelse för uppbyggandet och vidmakthållandet av upphovsmannens renommé.
15
högst ekonomiska verkningarna namngivningsrätten kan medföra. Om ett populärt verk offentliggörs utan att upphovsmannen namnges kan det innebära att han eller hon går miste om förmånliga avtal. Därmed kan det vara viktigt att ange upphovsmannen i exempelvis en
fil som informerar om programmet.38
Namngivningsrätten gäller oberoende av vilken form verket framställs eller tillgängliggörs och kan åberopas även då verket utges i bearbetat skick. Vid publicering av bearbetningar
ska både upphovsmannen till originalverket och upphovsmannen till bearbetningen anges.39
Stadgandet riktar sig däremot inte mot upphovsmannen själv, denne får publicera sitt verk anonymt. När verket återges ska upphovsmannens önskan om att vara anonym respekteras.40
Rätten kan åberopas då exemplar av verket framställs eller när verket görs tillgängligt för allmänheten. Detta utgör till synes en hänvisning till förfoganderätten i 2 § URL, vilket skulle innebära att rätten att bli namngiven följer de ekonomiska rättigheterna, se vidare avsnitt 4.
Det finns begränsad praxis gällande namngivningsrätten och den praxis som finns berör endast analoga miljöer. För att ge en uppfattning om vad som kan innebära ett intrång presenteras denna praxis kortfattat. I NJA 1993 s. 263 (Uppsala stadshus) avlägsnades den ursprunglige arkitektens stämpel med namnteckning från de ändrade originalritningarna och ersattes med en annan stämpel. HD konstaterade att det stod i strid med 3 § URL. Vidare i NJA 1996 s. 354 (Stadens löjtnant) underlät SVT att ange upphovsmannen som tonsatt en dikt av Fröding i programmet ”Kulturjournalen”. HD fann att det stred mot god sed i 3 § 1 st URL då det för en tonsättare måste anses vara angeläget att få sitt namn angivet när dennes verk framförs i kulturprogram i TV. Däremot ansågs inte underlåtenheten att namnge upphovsmannen till en tidningsartikel i NJA 1993 s. 390 strida mot namngivningsrätten. HD menade att det inte var visat att det var sedvänja att uppge upphovsmannen vid publicering av en artikel som överlåtits.
38 Lindberg och Westman, Praktisk IT-rätt (2002), s. 274. 39 SOU 1956:25 s. 118.
16
God sed innebär alltså som huvudregel att namnet ska anges, såvida inte praktiska, etiska eller estetiska skäl talar emot det. Vad god sed innebär i en digital miljö diskuteras vidare i avsnitt 4.2.3. Även om upphovsmannens namn anges i enlighet med god sed kan intrång i de ideella rättigheterna föreligga om respekträtten kränks.
3.3 Respekträtten
3.3.1 Behovet av respekträtten
En viktig del av den ideella rätten består i att upphovsmannen kan motsätta sig att verket återges i vanställt eller stympat skick eller annars utsätts för förfaranden som är kränkande
för upphovsmannen.41 Respekträtten motiveras av att upphovsmannen lagt ner sin skapande
förmåga och därmed något av sin personlighet i verket, vilket innebär att det ofta är ett verkligt lidande att bevittna ingrepp i verkets form, som företas utan förståelse för upphovsmannens intentioner. Den ideella skadan anses ha vissa beröringspunkter med
ärekränkningsbrott.42 Vid industriellt präglade upphovsrätter, såsom skyddet för
datorprogram och databaser, har respekträtten däremot inte lika stor praktisk betydelse. Vid sådana fall är det naturligt att upphovsmannen i stor utsträckning måste acceptera ändringar
av sitt verk.43 Gällande datorprogram stadgas det uttryckligen i 26 g § URL att
rättsinnehavaren har rätt att göra sådana ändringar i program som är nödvändiga för det avsedda ändamålet.
3.3.2 Skyddsföremålet
Respekträtten syftar till att skydda upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart, inte den uppfattning omgivningen har om upphovsmannen som
41 SOU 1956:25 s. 121. 42 SOU 1956:25 s. 121.
17
medlem.44 Kränkningar mot det medborgerliga anseendet skyddas istället som bekant av
bestämmelserna gällande ärekränkning i BrB.
I Bernkonventionen avser respekträtten att skydda upphovsmannens ära eller anseende, medan det i svensk lagtext står anseende eller egenart. Anseende har allmänt tolkats som
det anseende upphovsmannen kan ha i andras ögon.45 Vad ära avser i Bernkonventionen är
däremot mer osäkert, men det står klart att det avser något annat än anseende. Enligt protokollen från Romkonferensen var avsikten att fylla igen en lucka i det internationella skyddet beträffande upphovsmannens möjlighet att upprätthålla kontroll över den personliga bindningen till sina verk i en tid av ökad industrialisering och kommersialisering
av upphovsrättsligt skyddade verk.46 Avsikten var därmed sannolikt att skydda
upphovsmannens personliga känsla för verket. Oklarheten kring vad ära innebar ledde till att begreppet egenart istället infördes i svensk lagtext. Skyddet för upphovsmannens egenart omfattar angrepp mot verkets integritet och den känsla upphovsmannen som
konstnär kan hysa för sitt verk.47 Ändringar i ett verk kan höja upphovsmannens anseende
men samtidigt vara till men för dennes personliga känsla för verket, vilket visar på
skillnaden mellan anseende och egenart.48 Ett exempel på det är om en allvarligt syftande
pjäs genom små ändringar får en komedibetonad prägel som är främmande för upphovsmannen. En sådan ändring kan vara kränkande för upphovsmannen, även om
bearbetningen vinner allmänhetens och kritikers uppskattning.49
3.3.3 Tillgängliggörande för allmänheten
Enligt den svenska lagtexten är en förutsättning för att den ideella rätten ska kunna tillämpas att verket görs tillgängligt för allmänheten. Skyddet mot kränkande ändringar i
44 SOU 1956:25 s. 122.
45 Axhamn, Respekträttsligt skydd för upphovsmannens anseende och egenart. Några reflektioner med
anledning av NJA 2008 s. 309 (Reklamavbrott) (2008), s. 466.
46 Återgivet i Axhamn, Respekträttsligt skydd för upphovsmannens anseende och egenart. Några reflektioner
med anledning av NJA 2008 s. 309 (Reklamavbrott) (2008), s. 467.
47 SOU 1956:25 s. 121.
48 Axhamn, Respekträttsligt skydd för upphovsmannens anseende och egenart. Några reflektioner med
anledning av NJA 2008 s. 309 (Reklamavbrott) (2008), s. 467.
18
exemplar utgör dock ett undantag. Vid en första anblick framstår det därmed som att den ideella rätten bör följa den ekonomiska rätten, inom vilken de olika formerna av tillgängliggörande räknas upp i 2 § URL. Förarbetena till 3 § URL, som rör de ideella rättigheterna, är dock tysta på denna punkt. Detta förklaras av att dessa författades på 60-talet och således låg inte de problem gällande användning i digitala miljöer där förfoganderätten blivit harmoniserad i författarnas föreställningsvärld. Uppfattningen i doktrin har varit att de ideella rättigheterna följer de ekonomiska rättigheterna. Enligt Olsson ska namn anges när någon av de ekonomiska rättigheterna tas i anspråk. Vidare anför han att delar av respekträtten kan kränkas i samband med att verket görs tillgängligt
för allmänheten på något av de sätt som följer av 2 § st. 3 URL.50 Även Levin anser att den
ideella rätten som regel följer den ekonomiska.51
Det finns skäl att ifrågasätta denna synpunkt eftersom den ideella rätten till skillnad från den ekonomiska rätten inte har harmoniserats på EU-nivå. Frågan har särskilt aktualiserats med hänsyn till EU-domstolens avgöranden i Svensson 466/12) och BestWater (C-348/13). Om ideell rätt alltid ska anses följa den ekonomiska rätten har EU-domstolens praxis en ansenligt begränsande inverkan på ideell rätt. Denna fråga analyseras vidare i avsnitt 4.
3.3.4 Kränkningsbedömningen
Vid bedömningen av vad som utgör en kränkning ska saken ses från upphovsmannens perspektiv, men i övrigt ska en objektiv måttstock tillämpas. Bedömningen ska ske med utgångspunkt från förhållandena inom konstarten i fråga och med beaktande av omständig-heterna i det särskilda fallet. Störst hänsyn bör tas till verkets art och betydelse i litterärt eller konstnärligt avseende. Därtill har det betydelse ifall återgivningen gör anspråk på att presentera verket i ursprunglig form eller om det klart framgår att det är fråga om en
bearbetning.52 Obetydliga tryckfel och översättningsfel kan inte anses som kränkande enligt
50 Olsson, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2009), s. 80, 82. 51 Levin, Lärobok i immaterialrätt (2011), s. 160.
19
3 § URL. Hur avvägningen mellan upphovsmannens subjektiva uppfattning och den objektiva måttstocken ska ske är inte helt klar. Enligt Rosén bör lagmotiven förstås som att man visserligen bör ta hänsyn till upphovsmannens känsla för sitt verk och dennes konstnärliga ambitioner, men samtidigt värja sig mot en överdriven känslighet och
uppskattning av den egna konstnärliga förmågan.53 Senare prejudikat antyder dessutom en
förskjutning mot att större vikt läggs vid den objektiva måttstocken.54 Dessutom måste
innehållet i de objektiva kriterierna anses variera över tid, vilket även praxis visar på.55
Respekträtten kan delas in i tre delar:
1. Kränkande ändringar av verk som tillgängliggörs för allmänheten, 2. Kränkande ändringar i exemplar av verk och
3. Tillgängliggörande av verk för allmänheten i främmande sammanhang. Nedan kommer jag redogöra för vad som gäller för dessa tre delar.
3.3.5 Kränkande ändringar i verk som tillgängliggörs för allmänheten
3.3.5.1 Återgivning av verk såsom original
Om verket återges som original är det viktigt att det sker i så trogen anslutning till
originalet som möjligt, särskilt när det gäller betydande verk.56 Förändringar kan lätt leda
till att verket framstår som förvanskat eller vanställt, vilket vore kränkande för
upphovsmannen. Även små, till det yttre obetydliga ändringar, kan förvanska ett verk.57 Så
är fallet när det exempelvis gäller lyrik där ändringar av enstaka ord kan ha en kränkande effekt genom att det drar ner det konstnärliga värdet. Vid återgivning av litterära eller musikaliska verk av lägre valör är kraven inte lika stränga, men det finns fortfarande ett
skydd mot allvarligare ingrepp.58
53 Rosén, Förlagsrätt (1989), s. 113.
54 Axhamn, Respekträttsligt skydd för upphovsmannens anseende och egenart. Några reflektioner med
anledning av NJA 2008 s. 309 (Reklamavbrott) (2008), s. 478.
55 Jfr. NJA 1975 s. 679 (Sveriges flagga) och NJA 1979 s. 352 (Max Valter Svanberg). 56 SOU 1956:25 s. 123.
20
Enligt min mening är det rimligt att kränkningsbedömningen är strängare när ett verk återges som original då betraktaren inte informerats om att ändringar kan förekomma och leds till att tro att det är en kopia på originalet. I denna bedömning bör det inte spela någon roll ifall återgivningen sker i en analog eller digital miljö, betraktaren kan i båda dessa miljöer ledas till att tro att det är en originalversion. Däremot är det betydligt enklare att vidta ändringar och sprida dessa i en digital miljö.
I NJA 1979 s. 352 (Max Valter Svanberg) hade en konstnär köpt ett flertal osignerade reproduktioner av Svanbergs färglitografi ”Den röda dagens blommande knoppar”. Konstnären bearbetade reproduktionerna med olika tillägg och kommentarer samt signerade dem och ställde ut dem till försäljning. Syftet var att skapa konstpolitisk debatt kring svårigheten av att avgöra vad som i dessa fall är original och vad som är signerade reproduktioner. Utredningen i fallet visade att ändringarna hade tillkommit inom ramen för den etablerade stilen metakonst och att de bearbetade reproduktionerna klart gick att särskilja från originalet. Domstolen fann inte att verkets integritet hade förringats då ingen ändring hade skett i de konstnärligt bärande elementen. Inte heller kunde upphovsmannens konstnärliga anseende anses ha blivit utsatt för en sådan kränkning som avses i 3 §.
En intressant fråga som detta fall väcker är om syftet med ändringen har en betydelse. Enligt min mening bör det finnas utrymme för att ta hänsyn till syftet med ändringen vid bedömningen enligt den objektiva måttstocken, medan det inte behöver ha en betydelse för upphovsmannens synpunkt.
3.3.5.2 Verk som bearbetas eller överförs till annan konstart
21
Ytterligare exempel på vad som kan utgöra en kränkning är om ett seriöst musikaliskt verk görs om till en revyvisa, schlager eller framförs i jazztakt eller att ett drama förses med ett lyckligt slut.59
Vid en överföring till en annan konstart, exempelvis vid filmatiseringen av en roman, blir ofta vittgående ändringar nödvändiga på grund av det rör sig om olika konstarter. Vid sådana fall är upphovsmannen skyddad mot ändringar som förringar originalets
konstnärliga nivå och stil eller innebär ingrepp i verkets bärande innehåll och tendens.60
I NJA 2008 s. 309 (Reklamavbrott) uttalar domstolen att oavsett en spelfilms konstnärliga nivå, ambition och tendens, innebär reklamavbrott vanligen att kontinuiteten och dramaturgin i filmen bryts och att främmande filmbilder infogas i verket på ett sätt som är ägnat att kränka upphovsmannens egenart. HD konstaterade att de intressen som ligger bakom reklamavbrott inte är sådana att de vid fastställandet av vad som är objektivt sett godtagbart väger över upphovsmannens intresse av att dennes verk inte återges på ett sätt som kränker dennes ideella rätt. Reklamavbrott ansågs utgöra en kränkning av upphovsmännens egenart men däremot inte en kränkning av deras litterära eller konstnärliga anseende. Eftersom ingen eftergift av den ideella rätten förelåg fann domstolen att intrång skett.
I NJA 1971 s. 226 (Rydbeck) prövades om klippning av vissa inslag i ett TV-program som en anställd producerat var lovlig. Programmet med namnet ”Den svenska fattigdomens betydelse” hade som syfte att belysa de ekonomiska klyftorna i samhället och sekvenser föreställande en Vietnamdemonstration i Malmö klipptes bort. HD fann att det inte hade skett ett intrång i den anställdes ideella rättigheter eftersom klippningen inte minskade filmens samhällskritiska eller konstnärliga värde.
Däremot kan en formellt skicklig bearbetning som har ett visst värde fortfarande vara kränkande om den uttrycker en bristande uppfattning och känsla för originalets egenart och
22
därmed förringar den. Så kan vara fallet om exempelvis en pacifistisk roman filmatiseras
med en nationalistisk innebörd.61
Ändringar som upphovsmannen granskat och godkänt är tillåtna, även godkännande genom
förvaltarskap leder till att ändringen är tillåtlig.62
I NJA 1975 s. 679 (Sveriges flagga) hade en grammofonskiva utgivits där första raden i diktverket ”Sveriges flagga” av Gustaf Ossiannilsson använts med en helt annan fortsättning som var pacifistiskt färgat. Originaldikten hade tidigare tonsatts med Hugo Alfvéns musik och fått karaktären av en nationalsång. Den nya versionen kritiserade USA:s deltagande i Vietnamkriget och tonsattes med samma musik som originalversionen. Domstolen fann att det inte var en travesti eller parodi och att bearbetningen utgjorde politisk propaganda som kränkte både Ossiannilssons och Alfvéns originalverk. Genom rättsfallet klarlagdes även att kränkningsbedömningen utgår från upphovsmannens personlighet, såsom den kommit till uttryck i verket när upphovsmannen är avliden.
3.3.5.3 Parodiundantaget
Av gammal hävd anses travesti eller parodi63 baserat på ett verk vara tillåtet.64
Förutsättningarna för att kunna åberopa detta undantag är dock att det parodierande verket utgör ett nytt och självständigt verk, 4 § st. 2 URL, samt att det fanns en avsikt om att skapa
en komisk effekt som var helt främmande för originalverket.65 I NJA 2005 s. 905 (Alfons)
öppnar HD dock för att det kan innebära ett intrång i den ideella rätten av originalverket även om det rör sig om en travesti.
I Infosocdirektivet är artikel 5(3), som bland annat reglerar användningen av parodi, en fakultativ bestämmelse som inte införts i Sverige. I URL finns ingen uttrycklig regel om parodiundantaget, utan det följer som sagt endast av ”gammal hävd”. Det är oklart hur det
61 SOU 1956:25 s. 123.
62 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 98.
63 I fortsättningen använder jag ordet parodi som ett samlingsbegrepp för karikatyr, parodi, travesti och
pastisch.
23
svenska undantaget förhåller sig till EU-rätten som börjat harmonisera parodiundantaget i de länder som infört ett sådant. I Deckmyn-målet (C-201/13) uppställdes ett antal kriterier för vad som utgör en parodi, däribland fanns inget krav på att parodin skulle uppvisa egen originalitet. Det svenska kravet på att det ska utgöra ett självständigt verk innebär därmed att Sverige har ett mer begränsat undantag för parodier.
Vidare konstaterade EU-domstolen i Deckmyn att det måste ske en skälig avvägning mellan å ena sidan rättighetsinnehavarens intressen och rättigheter och å andra sidan yttrandefriheten för en användare av ett skyddat verk som stöder sig på parodiundantaget. Något sådant uttryckligt krav förekommer inte gällande det svenska undantaget, men det förekommer att HD tar hänsyn till yttrandefrihetsintresset i mål gällande upphovsrätt, se avsnitt 2.3. Frågan är om det svenska undantaget kan kvarstå vid sidan av EU-harmoniseringen, då inget uttryckligt undantag införts i lagtexten, eller om det svenska parodiundantaget bör tolkas i enlighet med EU-rätten. Rättsläget får anses oklart.
3.3.6 Kränkande ändringar i exemplar av verk
Skyddet mot ändringar i exemplar av verk avser främst kända konstverk som obehörigen ändras för att tillgodose anständighetssynpunkter, ägarens personliga smak eller av andra
liknande skäl.66 Huruvida ändringen är att betrakta som tillåtlig måste bedömas med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet där stor vikt får läggas vid konstverkets värde,
konstnärens avsikt med verket eller syftet med åtgärden.67 Restaurering av konstverk är
alltid tillåtet även om det skulle visa sig att det genom åtgärden inte skulle lyckas bevara
verkets särprägel.68 Av praktiska skäl omfattas inte ändringar i byggnader eller
bruksföremål i allmänhet av bestämmelsen.69 Därmed är det inte förbjudet att förstöra ett
66 SOU 1956:25 s. 124.
67 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 96. 68 SOU 1956:25 s. 125.
24
exemplar av ett verk exempelvis vid ombyggnad av ett hus där en väggmålning måste offras.70
För övrigt finns inget förbud i svensk rätt mot att förstöra upphovsrättsligt skyddade verk. Detta beror huvudsakligen på svårigheten att bevisa uppsåt i sådana situationer,
Auktorrättskommittén ansåg därmed inte att det vore meningsfullt att införa ett förbud.71
I digitala miljöer aktualiseras ändringar i exemplar av verk vid nedladdning där användaren sedan kan vidta kränkande ändringar i verket på sin dator. Sådana åtgärder är svåra att upptäcka och får anses vara av begränsad betydelse för upphovsmannens ideella rätt då dessa verk inte får en spridning som kan skada upphovsmannens anseende. Däremot skulle verkets egenart kunna kränkas, men vilken skada det skulle leda till för upphovsmannen skulle kunna ifrågasättas.
3.3.7 Återgivande av verk i främmande sammanhang
Vid Brysselkonferensen infördes ett tillägg till artikel 6 bis i Bernkonventionen varigenom upphovsmannen fick en rätt att motsätta sig även andra förfaranden med verket som är till men för hans eller hennes ideella intressen. I förarbetena till Brysselkonferensen framhölls att ett verk, utan att det ändras eller stympas, kan sättas i en miljö som upphovsmannen inte
finner önskvärd.72 I Sverige ansågs det uppenbart att upphovsmannen bör skyddas mot att
verket, även om det inte ändras, görs tillgängligt för allmänheten i ett sammanhang som
framkallar löje, anstöt eller annars är kränkande för upphovsmannens ideella intressen.73 I
de svenska förarbetena tas det upp ett antal exempel på vad som skulle kunna utgöra ett främmande sammanhang som är kränkande. Potentiellt kränkande sammanhang vore enligt Auktorrättskommittén om ett allvarligt litterärt verk illustreras med anstötliga teckningar, om ett konstverk visas i en förnedrande miljö eller återges på förpackningar till tvivelaktiga
70 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 97. 71 SOU 1956:25 s. 125.
25
varor eller används i reklam på ett sätt som är ovärdigt verket.74 Ytterligare ett exempel är
om ett seriöst verk återges i komedi eller i ett pornografiskt sammanhang.75
Som nämnts ovan varierar innehållet i de objektiva kriterierna för vad som utgör en kränkning över tid. Dagens upphovsmän får räkna med att tåla betydligt mer än 1950-talets. Idag har det blivit mer accepterat med moraliskt provokativa, kommersiella och genreöverskridande former och sammanhang. Starkast framträder den ideella rätten idag
när det gäller placering i kommersiella, rasistiska eller pornografiska sammanhang.76 En
bedömning måste dock ske i varje enskilt fall. Ideell rätt följer ingen schablon.77
I NJA 1974 s. 94 (Rudlings affischer) utnyttjades serigrafiskt framställda bilder av nakna kvinnokroppar i ett montage som reklam utanför en biograf som visade pornografisk film. I fallet hade kraftiga beskäringar ägt rum där två bilder delats och placerats åtskilda i montaget. En viss beskäring är visserligen tillåten beroende på bildernas avsedda användning, ändringarna får dock inte vara vanställande. HD fann att det var olovligt på tre olika grunder: (a) namnet hade tagits bort genom beskäringen, (b) den kraftiga beskäringen utgjorde en kränkande ändring, och (c) montaget, som fått bilda ram kring en plansch med stiliserade samlagsställningar, visades utanför en porrbio. Detta innebar att bilderna tillgängliggjorts för allmänheten i ett kränkande sammanhang för upphovsmannen.
I NJA 1985 s. 807 (Madrassartikel) begärde en journalist ersättning för att en person använt hennes artikel om brister i madrassutrustning på sjukhus för att marknadsföra sina egna madrasser som inte tillhörde dem som kritiserats i artikeln. HD fann dock inte att journalisten hade rätt till ideellt skadestånd bland annat på grund av att användningen inte kunde anses vara nedsättande, därmed förelåg ingen kränkning av hennes litterära anseende eller egenart. Däremot fick hon ersättning för intrång i förfoganderätten.
74 SOU 1956:25 s. 126.
75 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 97. 76 Renman Claesson och Wainikka, Konstjuridik (2014), s. 117.
26
3.4 Eftergift av ideella rättigheter
Eftersom de ideella rättigheterna är så nära knutna till upphovsmannens personlighet kan de inte överlåtas med undantag för datorprogram som tillkommit i ett anställningsförhållande,
40 a § URL.78 Som huvudregel kan inte upphovsmannen med bindande verkan heller
efterge sin ideella rätt. En generell eftergift kan få verkan långt fram i tiden och kan komma att gälla många olika former för verkets utnyttjande. Det vore omöjligt för upphovsmannen att vid avtalsslutandet få en överblick om vad det skulle innebära för hans eller hennes
personliga intressen.79 Däremot kan upphovsmannen med bindande verkan efterge sin
ideella rätt om det avser en till art och omfattning begränsad användning av verket. Upphovsmannen kan exempelvis medge att hans eller hennes konstverk används för ett
visst reklamändamål.80 Eftergiften kan ske genom en uttrycklig eller konkludent
viljeförklaring.81 Omständigheterna vid en överlåtelse av förfoganderätten över ett verk kan
nämligen vara sådana att upphovsmannen måste anses ha eftergivit den ideella rätten.82 Så
kan vara fallet i vissa typer av anställningsförhållanden, särskilt inom offentlig
förvaltning.83 En eftergift är dock inte samma sak som ett godkännande av en ändring, om
upphovsmannen godkänner en viss ändring anses han eller hon snarare stå för den nya
versionen av verket.84
Frågan om eftergift kom upp i NJA 2008 s. 309 (Reklamavbrott) där upphovsmännen gett ett generellt medgivande för visning i bland annat kommersiell TV, men frågan om reklamavbrott inte reglerades uttryckligen. HD fann inte att en giltig eftergift förelåg. Rosén kritiserar detta då han anser att parterna måste ha känt till att reklam var vanligt förekommande på TV4 och att det därmed följde av omständigheterna att en konkludent
eftergift förelåg.85 Förvisso borde en konkludent eftergift kunna tolkas in. Det kan dock
enligt min mening ses som att HD genom ovannämnda fall ville verka för att sådana frågor
78 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 97. 79 SOU 1956:25 s. 127.
80 SOU 1956:25 s. 128.
81 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 99. 82 SOU 1956:25 s. 128.
83 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 99. 84 SOU 1956:25 s. 128.
27
regleras mer uttryckligt, då det är en känslig fråga som kan få en potentiellt betydande inverkan på hur verket uppfattas. Alltså vore en möjlig tolkning att HD inte fann det
önskvärt att reklam regleras konkludent och försökte påverka sedvanan.
3.5 Sammanfattning
Motivet till att upphovsmannen tilldelades ett skydd för sina ideella intressen är att upphovsrätt gäller en form av mänsklig aktivitet där den agerande lägger ner sin
personlighet i resultatet.86 Detta innebär att upphovsmannen får en personlig bindning till
sitt verk. Därav har upphovsmannen en rätt att bli namngiven i den omfattning och på det sätt god sed kräver när dennes verk framställs eller görs tillgängligt för allmänheten. Denna rätt gäller även när verket framställs eller tillgängliggörs i bearbetat skick. God sed innebär som huvudregel att namnet ska anges, såvida inte praktiska, etiska eller estetiska skäl talar
emot det.87
Respekträtten syftar till att skydda upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende
eller egenart.88 Vid bedömningen av vad som utgör en kränkning ska saken ses från
upphovsmannens synpunkt, men i övrigt ska en objektiv måttstock anläggas.89 Innehållet i
de objektiva kriterierna varierar över tid och dagens upphovsmän får räkna med att tåla betydligt mer än 1950-talets. Starkast framträder den ideella rätten idag när det gäller
placering i kommersiella, rasistiska eller pornografiska sammanhang.90
När verk återges såsom original är kränkningsbedömningen strängare,91 vilket är rimligt
enligt min mening, då betraktaren inte informerats om att ändringar kan förekomma och leds till att tro att det är en kopia på originalet. I denna bedömning bör det inte spela någon roll ifall återgivningen sker i en analog eller digital miljö. Vid bearbetningar är det tillåtet att anpassa verket till det tilltänkta ändamålet så länge ändringarna inte är vanställande.
86 SOU 1956:25 s. 85.
87 Rosén, Förlagsrätt (1989), s. 111. 88 SOU 1956:25 s. 122.
89 Prop. 1960:17 s. 65.
28
Trots avsaknad av en lagbestämmelse anses travesti eller parodi baserat på ett verk vara
tillåtet av gammal hävd.92 HD har dock öppnat för att intrång i de ideella rättigheterna kan
anses föreligga även om det rör sig om en travesti.93 Det är oklart hur det svenska
parodiundantaget förhåller sig till EU-rätten som börjat harmonisera denna fråga i de länder
som valt att införa en sådan bestämmelse.94
Även om verket inte ändras så föreligger en rätt till ett skydd mot att verket görs tillgängligt
för allmänheten i ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannen.95 Potentiellt
kränkande sammanhang vore bland annat om ett konstverk visas i en förnedrande miljö
eller om ett seriöst verk återges i komedi eller i ett pornografiskt sammanhang.96
Upphovsmannen kan med bindande verkan efterge sin ideella rätt om det avser en till art och omfattning begränsad användning av verket, vilket kan ske genom en uttrycklig eller
konkludent viljeförklaring.97 92 SOU 1956:25 s. 123. 93 NJA 2005 s. 905 (Alfons). 94 C-201/13 (Deckmyn). 95 SOU 1956:25 s. 125.
29
4 Begreppet tillgängligt för allmänheten
4.1 Inledning
Som tidigare nämnts är ett av rekvisiten i 3 § URL att verket gjorts tillgängligt för allmänheten. I detta kapitel utreds hur det påverkar de ideella rättigheterna. I 2 § st. 3 anges fyra olika former av tillgängliggörande för allmänheten. Eftersom fokus i denna uppsats ligger på upphovsmannens ideella rättigheter i en digital miljö är det främst överföring till allmänheten som är av intresse. Vidare diskuteras det komplicerade förhållandet mellan de ideella rättigheterna i 3 § och de ekonomiska rättigheterna i 2 § URL.
4.2 Överföring till allmänheten
4.2.1 Överföring till allmänheten enligt EU-rätten
Överföring till allmänheten regleras i 2 § st. 3 p. 1 URL. Eftersom denna form av
tillgängliggörande harmoniserats i EU genom Infosocdirektivet98 ska bestämmelsen tolkas
mot bakgrund av artikel 3.1 i direktivet. För att artikel 3.1 Infosocdirektivet ska vara tillämpligt, måste två rekvisit vara uppfyllda. För det första ska en överföring av ett verk ägt rum. Begreppet överföring måste ges en vid innebörd för att säkerställa en hög skyddsnivå enligt skäl 4 och 9 i direktivet. För det andra ska överföringen av verket ha skett till allmänheten, vilket avser ett obestämt antal potentiella mottagare och dessutom
förutsätter ett tämligen stort antal personer.99
Överföring till allmänheten innebär att verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgänglig för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket och innefattar överföring där enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, ”on demand”. Denna form av tillgängliggörande för allmänheten innefattar nedladdning och uppladdning, streaming samt länkning.
98 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa
aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället.
30
Uppladdning och streaming utgör vanligen en överföring till allmänheten enligt 2 § URL, men användningen kan vara lovlig genom undantagen i kap. 2 URL.
Inskränkningarna i kap. 2 URL gäller i förhållande till förfoganderätten i 2 § men medför ingen inskränkning i de ideella rättigheterna enligt 11 §. Tvärtom, när verk återges offentligt med stöd av kap. 2 blir skyddet mot ändringar starkare eftersom verket inte får ändras i större utsträckning än den tillåtna användningen kräver, även om ytterligare
ändringar inte vore kränkande enligt 3 §.100 Dessutom måste källan anges i den omfattning
och på det sätt god sed kräver, 11 § st. 2. Enligt min mening visar denna regel ytterligare på de ideella rättigheternas särskilda ställning i upphovsrätten. Även om verket överlåts eller
används enligt de lagstadgade inskränkningarna i kap. 2 förblir den ideella rätten intakt.101
Vad beträffar länkning blir det dock svårare att säga vad som gäller i förhållande till de ideella rättigheterna till följd av EU-domstolens praxis på området. EU-domstolens avgöranden är formellt sett endast bindande i det konkreta fallet, men i praktiken får de
vanligen en påtaglig prejudikatverkan.102 Över åren har EU-domstolen haft en helt central
roll för att utveckla EU-rätten genom sina avgöranden. De banbrytande avgörandena gällande tolkningen av Infosocdirektivet, presenterade nedan, är exempel på detta.
4.2.2 Länkning
4.2.2.1 Svensson
Eftersom det är oklart hur begreppet ”tillgängligt för allmänheten” ska tolkas är det svårt att fastställa rättsläget i förhållande till de ideella rättigheterna. Jag ska därför först förtydliga vad som gäller i förhållande till förfoganderätten. I Svensson (C-466/12) kom EU-domstolen fram till att tillhandahållandet av klickbara länkar (hypertextlänkar) till skyddade verk utgjorde ett tillgängliggörande och därmed en överföring enligt artikel 3.1 i Infosocdirektivet. En överföring genom en länk som genomförts med samma teknik
100 Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen - En kommentar (2016), s. 134.
101 De ideella rättigheterna kan endast inskränkas vid ändringar i byggnader eller bruksföremål enligt 26 c §
URL.
31
(internet) som den ursprungliga överföringen, måste vara riktad mot en ny publik för att omfattas av begreppet “överföring till allmänheten”. Med en ny publik avses en publik som rättighetsinnehavaren inte beaktade när denne lämnade sitt samtycke till den ursprungliga
överföringen till allmänheten.103 Det avgörande blir då om det finns en begränsade åtgärd,
exempelvis en betalvägg. Om det inte finns någon begränsning har alla som har internet tillgång till verket, eftersom det viktiga inte är vilka som faktiskt tagit del av materialet utan vilka som hade tillgång till det. Alltså utgör länkning till material på internet en ny överföring till allmänheten endast om det tillgängliggörs till en ny publik, som beror på om det fanns en begränsande åtgärd vid den ursprungliga överföringen.
Däremot är det oklart hur denna utveckling påverkar de ideella rättigheterna som tydligt uteslutits ur direktivet i skäl 19 och därmed endast regleras av nationell rätt. I nationell rätt tycks dock den ideella rätten följa den ekonomiska rätten, som delvis harmoniserats, vilket ställer den ideella rätten i en märklig position. För att analysera Svensson-målets betydelse för den ideella rätten presenteras skillnaden på hypertextlänkar och integrerande länkar nedan samt EU-domstolens avvägning i målet. Diskussionen fokuserar på vilken inverkan olika länkar bör ha på bedömningen av om en kränkning av de ideella rättigheterna ägt rum.
4.2.2.2 Olika typer av länkar
Hypertextlänkar är troligen den vanligaste formen av länkning. En sådan länk är klickbar och det sker en tydlig förflyttning till den webbplats som länken hänvisar till. Svensson-domen gällde hypertextlänkar och klargjorde att sådana länkar till webbplatser där verk tillgängliggjorts utan begränsande åtgärder inte utgör en överföring till allmänheten eftersom de inte når en ny publik. Det ses alltså som en ren hänvisning till annans material vid sådana fall.
Det finns även anledning att ha en restriktiv syn gällande de ideella rättigheterna vid hypertextlänkning eftersom denna typ av länk inte påverkar hur verket presenteras för användaren. Även om hypertextlänken finns på en kränkande webbplats i förhållande till
