Kurs: BG 1115 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp
2017
Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp
Institutionen för jazz
Handledare: Sven Berggren
Filip Tunevi
Att skriva ny musik för
traditionell popblåssektion
Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete
Innehållsförteckning
Min bakgrund ...2
Projektbeskrivning ...3
Medverkande ...4
Victor Bodell – piano, synth, medkompositör ... 4
Oskar Mattsson – trummor ... 5
Tom Olovsson – elbas ... 5
Jonatan Lindh – slagverk ... 5
Petter Alin – elgitarr ... 5
Johannes Jareteg – synth ... 5
Oskar Borgenvik – trumpet ... 6
Isac Åberg – trumpet ... 6
Björn Arkö – tenorsaxofon, flöjt ... 6
Samuel Muntlin – barytonsaxofon, flöjt ... 6
Tankar om konserten ... 12
Slutreflektion ...13
Bilagor ...15
Bilaga 1 – Första sidan ur trombonstämman på FTK ... 15
Bilaga 2 – Första sidan ur trombonstämman på Hallå ... 16
Bilaga 3 – Första sidan ur trombonstämman på Big Tuna ... 17
Bilaga 4 – Första sidan ur trombonstämman på Adagio ... 18
Bilaga 5 – Första sidan ur trombonstämman på High Crime ... 19
Bilaga 6 – Första sidan ur trombonstämman på McGyver ... 20
Bilaga 7 – Första sidan ur repstämman på McGyver ... 21
Min bakgrund
Att jag började spela trombon var en ren slump. När jag var nio år gammal tog mamma och pappa med mig till Sala Musikskola där det var öppet hus. Det var en dag då allmänheten fick strosa runt inne i skolan och prova på en massa olika instrument. När man senare gick hem så fick man med sig en blankett där man skulle fylla i vilket instrument man ville börja ta lektioner i. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att det var fiol som jag fastnade för. Som tur var så var kön till det instrument jag valt alldeles för lång så musikskolan frågade om jag inte ville börja spela trombon istället? Trots att jag nog vid det tillfället redan hade glömt vad en trombon var för något så tackade jag ja och var därmed en trombonist. Tack slumpen.
Jag hade oerhört lätt för mig och lärde mig snabbt att spela ganska bra. Jag var med i flera mindre orkestrar varav jag slutade i de flesta därför att jag varje vecka kom hem med migrän p.g.a. att det lät så illa. Musiken var det inget större fel på, vi spelade enkel orkestermusik för mindre sättningar så anledningen till att det lät illa var helt enkelt för att den musikaliska nivån var låg. Ett band som jag däremot blev kvar i länge var Soulmass – ett soulband inspirerat av det amerikanska funkbandet Tower Of Power. Soulmass hade ganska mycket spelningar runtom i Sala kommun på alltifrån studentfester till kyrkor. Här blommade min kärlek till soul och blåssektionsspel ut ordentligt.
Samma musiklärare som drog igång Soulmass var även ledare för Sala Storband där jag som 14-åring fick börja som 3e trombonist. Att spela i ett storband var oerhört utmanande men också väldigt roligt. Vi spelade in en skiva ca ett år efter att jag blev medlem och jag minns att vi spelade Moment’s Notice och hade självaste Håkan Broström som inhyrd solist och jag blev alldeles tagen av hans sätt att spela. Där insåg jag att det var ganska häftigt ändå att spela i en större orkester.
Det var nog ungefär vid den här tidpunkten som jag började lyssna mycket på Nils Landgren 1och framför allt hans Funk Unit. Den skiva som jag lyssnat på mest är Paint It Blue där gästmusiker som Randy & Michael Brecker 2samt Till Brönner 3medverkar. Det jag gillar med den skivan är att alla låtar är väldigt simpla så att det är svänget och solisterna som hamnar i centrum. På senare år har jag lyssnat mycket på skivorna Layers of Light & Swedish Folk Modern där de enda medverkande musikerna är Nils Landgren och Esbjörn Svensson4. Som titeln på en av skivorna skvallrar om så är det svensk folkmusik som spelas där mycket utrymme ges till improvisation. Skillnaden på Paint It
Blue och Layers of Light är stor men jag blir ändå helt uppslukad av båda när jag lyssnar på dem,
mycket på grund av Nils fantastiska trombonspel.
När det var dags att välja gymnasium så valde jag ett tekniskt program på en skola i Sala. Anledningen till detta var till stor del att jag var osäker på vad jag ville göra efter gymnasiet. Jag hade ingen aning om att det fanns folkhögskolor och högskolor där man kunde studera musik så istället valde jag ett brett program för att hålla så många dörrar som möjligt öppna inför framtiden. Jag fortsatte att ta trombonlektioner efter skoltid men den musikaliska utvecklingen stagnerade. Övningsmotivation var en stor bristvara för mig under gymnasiet eftersom de musikaliska sammanhang jag var en del av inte längre var särskilt utmanande.
När gymnasiet var slut så var det självklart att man skulle göra lumpen, det gjorde ju alla kompisar. Jag var inte ett dugg sugen på det men som tur var skvallrade min trombonlärare om att man faktiskt kunde göra lumpen som musiker i Arméns musikkår. Jag tyckte att det inte lät så dumt så jag
bestämde mig för att söka dit. Brist på övning och okunskap om vad en provspelning faktiskt innebär
1 Svensk trombonist och sångare.
2 Amerikanska jazzmusiker. Randy är trumpetare och Michael var saxofonist. 3 Tysk trumpetare.
gjorde dock att jag inte blev antagen till musikkåren. Med en smärre panik och ovisshet om vad jag skulle sysselsätta mig med inom den närmaste framtiden tipsade en kompis mig om en folkhögskola som han studerade på – Kaggeholms Folkhögskola. Så jag började på Kaggeholm för att se om det här med musik kanske var något jag kunde tänka mig att syssla med.
Jag fick ett fantastiskt år med oerhört inspirerande klasskamrater och lärare (Magnus Wiklund som trombonlärare!) och jag insåg att det finns oändligt med musikaliska utmaningar att ta sig an så jag började öva för första gången på många år. Som ensam blåsmusiker på hela skolan fick jag ofta solistrollen vilket var väldigt utvecklande.
När året på Kaggeholm var över så tog livet en ganska oanad vändning. Jag fick en oväntad
anställning på ett bageri så jag tänkte att jag skulle testa och se om ett ”vanligt jobb” kunde vara något för mig. Jag blev kvar på bageriet i två år innan längtan efter att få spela musik blev så stor att jag var tvungen att sluta.
Jag bestämde mig för att satsa på musiken. Jag visste att Musikhögskolan i Stockholm var en god väg att gå så jag sökte dit. Jag misstänkte att jag inte skulle komma in eftersom jag mer eller mindre haft trombonen på hyllan i två år, så jag sökte även Betel Folkhögskola. Jag tänkte att Betel skulle vara som en förberedelse inför en eventuell andra ansökan till KMH, vilket det visade sig att det verkligen var.
Det blev som jag förutspådde, jag blev inte antagen till KMH så jag började på Betel. Där fick jag Staffan Findin och Bertil Strandberg som trombonlärare vilket ju såklart var oerhört lämpligt. Vem kunde vara bättre lämpad att förbereda mig för ansökan till KMH än själva trombonläraren på KMH? På de lektioner jag hade med Bertil fick jag lära mig otroligt mycket och fick precis det som behövdes för att göra en godkänd ansökan till KMH.
Under min tid på KMH har jag fått förmånen att träffa fantastiska vänner och medmusiker. Jag har för fösta gången fått dyka in i jazzen på ett sätt som jag inte gjort innan samtidigt som jag blivit mer trygg i min egen musikalitet och mitt egna uttryck. Trots min nyfunna förtjusning i jazzen så är det dock fortfarande pop och soul som ligger mig närmast hjärtat.
Projektbeskrivning
Redan när jag började mina studier på KMH så hade jag lite panik inför mina kommande projekt (inkl. examensprojekt) eftersom jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra. Jag visste att de flesta komponerade egen musik och framförde den tillsammans med ett ihopsatt band. Att jag skulle göra något liknande fanns inte i min värld vid den tidpunkten. Jag kunde ju inte komponera eller arrangera, hade aldrig varit bandledare med allt vad det innebär och jag hade dessutom spelat väldigt lite jazz. När det var dags att lämna in min första projektbeskrivning i årskurs 1 så hade jag bestämt mig för att komponera beat-musik 5för en kvartettsättning som sedan skulle spelas in i skolans studio.
Anledningen till att projektet fick den formen var mycket p.g.a. bekvämlighet. Jag var mycket mera van med att spela beatmusik än jazz och anledningen till att jag valde att spela in i studio istället för att spela live på t.ex. NSM6 var att jag vid den tidpunkten var alldeles för feg för att stå på scen och framföra egen musik inför en publik. Steget upp på scenen tog jag året efter då min kvartett spelade på NSM.
5Under kategorin beat-musik kan man hitta genres som t.ex. soul, R&B, hiphop.
6New Sound Made är en festival som jazzinstitutionen på KMH arrangerar varje år. Festivalen sträcker sig över
Anledningen till att jag skriver om mina tidigare projekt är att de på något vis ligger till grund för min examenskonsert. Det visar sig ganska tydligt eftersom låten som inleder hela konserten från början var skriven just för min kvartetts NSM-framträdande.
Samtidigt som jag studerat på KMH så har jag även arbetat som frilansmusiker och det har visat sig att en av mina största styrkor är att spela i/arrangera för en blåssektion i popsammanhang. Så det stod tidigt klart att jag skulle ha med en stor blåssektion där arrangemangen skulle få lyssnaren att känna igen sig samtidigt som det är nytt och genuint för mig. Vad jag menar med att en lyssnare känner igen sig är att mycket av mitt arrangerande är influerat av den legendariske trumpetaren och arrangören Jerry Hey7som har arrangerat väldigt mycket av det blås som man kan ha hört på radio eller CD/vinyl sen 80-talet. Jag tror att mina arrangemang alltså kan få en lyssnare att tänka att den har hört musiken förut, trots att den är helt nyskriven.
Så detta projekt har gått ut på att ta något som jag är ganska bra på (arrangering) och något som jag är mindre bra på (komponering) och få de 2 delarna att lyfta varandra. I komponeringsprocessen hjälper det ofta mig att se på kompositionen ur arrangeringsperspektiv vilket ofta kan ge inspiration och idéer. Samt i arrangeringsprocessen hjälper det väldigt mycket om det är en komposition som ger utrymme för arrangering. Nu i efterhand har det visat sig att komponering och arrangering går mera hand i hand än vad jag trott.
Medverkande
Jag har varit väldigt noggrann när jag valt ut mina medmusiker i detta projekt. Det har varit viktigt att ha musiker som jag vet delar min förtjusning för den sorts musik jag skriver, på så vis har det varit möjligt att ta musiken till nya höjder. Ungefär hälften av medlemmarna har jag musicerat med innan jag började på KMH medan den andra hälften är lite nyare bekantskaper. Allihop är fantastiska och proffsiga musiker som är oerhört lätta att arbeta med samt mycket goda vänner. Här nedanför kommer jag att gå in mer i detalj på varje medlem och varför jag valt just dem.
Victor Bodell – piano, synth, medkompositör
Victor har spelat en stor roll i detta projekt. Han är inte bara pianist utan även medkompositör till de flesta kompositionerna. När jag bestämt mig för vad jag ville göra som examensprojekt så hörde jag av mig till Victor och frågade om han var sugen att ses och försöka skriva lite låtar. Jag frågade honom för att jag visste att han är en oerhört kompetent kompositör samt att vi delar musiksmak. Jag hade tidigare i en kurs på KMH som fokuserade på studioinspelning tagit hjälp av Victor för att komponera en låt som var lämplig att arrangera blås till. Låten vi komponerade då heter Big Tuna och det är den som jag har haft som någon slags mall för hur jag vill att musiken till min examenskonsert ska låta. Det var första gången vi komponerade ihop och jag fick mersmak!
Victor har, sedan jag började på Betel Folkhögskola där vi träffades första gången, varit den som uppenbarat slickmusikens storhet för mig och vi har sedan dess fördjupat oss i den genren
tillsammans. Eftersom jag aldrig riktigt haft något flyt i mitt komponerande så var det fantastiskt att få uppleva hur det är att komponera med bra flow. Istället för att ”fastna” vid något parti i en
komposition som ofta händer mig när jag komponerar på egen hand så kom vi båda med idéer som förde kompositionerna framåt. Att skriva musik tillsammans med någon annan var i detta fall ett genidrag från min sida. Victor stod mera för harmoniken medan jag stod mera för melodierna
7 Amerikansk trumpetare, blås/stråk-arrangör som förutom att ha spelat trumpet på många stora hits som t.ex.
samtidigt som vi jobbade fram form tillsammans. När kompositionerna kändes klara så stod jag för arrangemangen samt sammanställningen av noter. Mer om detta i kapitlet Process.
Oskar Mattsson – trummor
¼ av Filip Tunevi Kvartett som jag startade under mitt första år på KMH där vi träffades första gången. Jag har sedan dess älskat att spela med honom för att han är så otroligt lyhörd och musikalisk. Han kan även spela alla möjliga slags genres, som både storbandsjazz och pop samt allt däremellan. Jag fick snabbt nys om att han är ett stort fan av Steely Dan och annan slickmusik så vi hittade snabbt en gemensam nämnare i våran musiksmak. Oskar har tillsammans med Tom Olovsson varit klippor i mina projekt och jag hoppas att jag får möjlighet att jobba med dem båda mycket i framtiden.
Tom Olovsson – elbas
Också ¼ av FTK8. Jag fick njuta av Toms basspel för första gången något år innan jag började på KMH. Då spelade han strax utanför min hemstad Sala med ett band som hette Isak Strand VS. TOE. Isak Strand spelade en slags reaggae/pop där kompet var ganska minimalistiskt men ändå fruktansvärt svängigt. När jag sedan insåg att jag och Tom skulle bli klasskamrater visste jag att jag ville spela med honom. Han har sedan dess haft en självklar roll i mina projekt. Han är förutom en otroligt svängig bassist även en makalös improvisatör.
Jonatan Lindh – slagverk
Jag träffade Jonatan första gången när jag sökte Betel då han satt i kompet. Vi har sedan dess spelat i flera coverbandsammanhang samt i flera kyrkliga sammanhang. Jonatan är en av de proffsigaste musiker jag någonsin jobbat med och han ger alltid 100 %. Eftersom trum-platsen redan var tilldelad Oskar Mattsson så valde jag att ta med Jonatan på slagverk då jag visste att han förutom att vara en skicklig trummis även hanterar slagverk med bravur!
Petter Alin – elgitarr
Jag lärde känna Petter under mitt första år på KMH då han var rumskompis med Victor Bodell. Liksom Jonatan spelade vi en del tillsammans i cover/kyrk sammanhang. Även Petter är en av de proffsigaste musiker jag jobbat med. Han kommer alltid väl förberedd och kommer ofta med bra idéer till arrangemang. Petter är också en mästare på bi-instrument som pedalsteel, dobro, mandolin m.m. så det ger möjlighet att skriva annorlunda arrangemang. I detta projekt slutade det med att han bara spelade elgitarr men det kändes ändå bra att veta att om jag ville skriva något för något bi-instrument så skulle det inte vara några problem.
Johannes Jareteg – synth
Jag träffade Johannes när jag gick på Betel då han bodde på internatet. Jag minns hur han fick alla på skolan att tappa hakan när han satte sig ner vid skolans Motif-synth och började jamma. Han kunde inte bara spela helt otroligt utan han kunde dessutom ratta fram rätt sound till olika låtar på nolltid. Har aldrig, varken före eller efter denna händelse, sett någon bemästra en synth på det sättet. På KMH fick jag lära känna Johannes mer då jag fick vara med i hans klassiska jazzorkester och uppleva hans pianospel mer. Då gick det upp för mig vilken otroligt mångsidig musiker Johannes är. Nu studerar han ju även till kyrkomusiker på Sköndals högskola vilket också skvallrar om hans många kvalitéer. I
mitt projekt har han varit självklar i rollen som 2a keyboardist vilket ofta innefattar att skapa sound med hjälp av synthar eftersom jag sedan tidigare visste att han var rätt man för den rollen.
Oskar Borgenvik – trumpet
Jag lärde känna Oskar för första gången för ett par år sedan då vi spelade på samma amatörmusikal. Han var nyinflyttad till Stockholm så musikalen var ett av hans första musikaliska sammanhang här. Han imponerade stort på mig med sitt trumpetspel, inte minst med sitt otroliga register som få andra innehar. Eftersom jag gillar att skriva blåsarrangemang som ofta har höga leadtrumpetstämmor så fanns det inte så många trumpetare att välja på. Jag visste att jag behövde Oskar annars var jag tvungen att tänka om helt. Tack vare honom så hade jag inga begränsningar i mitt arrangerande utan jag kunde vara fri att skriva så som jag ville.
Isac Åberg – trumpet
Ännu en gång får jag tacka Betel Folkhögskola för en musikalisk bekantskap. Isac studerade på Betel året efter mig och vi träffades via gemensamma vänner. Jag kommer ihåg att han gjorde en kort tributekonsert till det slicka bandet ”Yellowjackets” och då insåg jag inte bara att vi hade liknande musiksmak utan också att han kunde spela fantastiskt bra. Vi har sedan dess spelat ganska mycket ihop, mest i kyrkliga sammanhang där vi ofta varit en del i en blåssektion, men också några covergig. Isac har egenskapen att vara en mycket god improvisatör samtidigt som han har ett bra register vilket gör honom som klippt och skuren som rollen som 2a trumpetare.
Björn Arkö – tenorsaxofon, flöjt
Vilka som skulle spela saxofon i det här projektet var länge obestämt. Efter att ha fått ett återbud av en tenorsaxofonist som tidigare tackat ja till att vara med i projektet så kände jag att jag ville ha en stadig saxofonist som var skicklig och som kunde läsa noter bra. Jag hade inte spelat så mycket med Björn men jag hade hört honom vid ett flertal tillfällen och alltid blivit lika imponerad av hans otroliga spel. Man kan höra på hans sätt att spela att han är väldigt influerad av saxofonlegenden Michael Brecker vilket jag visste skulle passa utmärkt i mitt projekt. Efter en Motown9 tributekonsert på Fasching10 där både jag och Björn varit en del av blåssektionen så frågade jag honom om han hade lust att vara med och han var väldigt entusiastisk och tackade genast ja! Jag frågade också om han hade något tips på en bra barytonsaxofonist och han föreslog då Samuel Muntlin.
Samuel Muntlin – barytonsaxofon, flöjt
Samuel är den som jag spelat med minst inför det här projektet. Vi hade spelat tillsammans med KMHJO11 samt något enstaka covergig men det var inte mer än så. Jag hade hört Samuel spela många gånger innan och jag hade då alltid golvats av hans musikalitet och sound. Så att få med Samuel i mitt band skulle vara den sista pusselbiten som skulle göra allt komplett. Jag hade turen att få hoppa in som vikarie i popbandet Mark&Porko där Samuel är med och spelar Tenorsaxofon, sopransaxofon och flöjt så jag fick då ett utmärkt tillfälle att fråga honom om han skulle vara sugen att spela barytonsaxofon i mitt band. Han tackade genast ja och därmed var bandet komplett.
9 Legendariskt amerikanskt skivbolag med artister som Marvin Gaye, Stevie Wonder och Michael Jackson. 10 Fasching är en jazzklubb belägen i centrala Stockholm.
Liselotte Östblom – sång
Sist in i det här projektet var Liselotte. Jag funderade på att ha med en låt med sång och jag ville verkligen att hon skulle sjunga den. Liselotte har växt upp med slick musik och hon har lyssnat väldigt mycket på Al Jarreau så hon är den perfekta sångerskan i detta projekt! Jag träffade Liselotte under mitt Betel-år och jag har sedan dess aldrig slutat imponerats av henne. Hon har en unik och fantastisk röst samt ett driv och initiativtagande som är beundransvärt.
Material
Här kommer jag att gå igenom konsertprogrammet och berätta hur skapandeprocessen gick till.
FTK
FTK är helt enkelt en förkortning för Filip Tunevi Kvartett och denna låt komponerade jag på egen
hand inför min kvartetts konsert på festivalen NSM. Jag bestämde mig bara några dagar innan min examenskonsert att ha med den här låten i konsertprogrammet. Anledningen till det var att jag ville ha med en låt där jag som solist skulle få mycket utrymme vilket den här låten ger. Förutom att temat ligger i trombonstämman så är det också ett öppet soloparti vilket ger stort svängrum.
Eftersom jag tidigare endast hade arrangerat denna låt för trombon, trummor, bas och piano så var jag tvungen att skriva till några stämmor så att gitarr, keys2 och perc12 inte skulle vara sysslolösa. Men här frångick jag min gamla metod som innebär att jag arrangerar allt hemma och sedan kommer med färdiga noter till alla. Istället jammade vi fram de nya stämmorna. Detta tog inte så mycket tid av repetitionstillfället då kompositionen är väldigt simpel och inte har så många olika formdelar. Vi loopade en del i taget, först med bara trummor och bas för att sedan lägga till instrument undan för undan.
Det kändes bra att ha med den här låten för att den skiljer sig ganska mycket från resten av
konsertprogrammet. Den är väldigt enkel, rak och tydlig vilket jag tror kan vara bra för en öppningslåt i en konsert. Eftersom den bara består av intro/mellanspel, A-del och B-del så är den lätt att hänga med i. Kompositionen är tydligt influerad av min tidigaste trombonidol Nils Landgren och hans Funk Unit och den ger publiken en ganska klar bild av var jag står som musiker, vart jag har mina rötter. Det kändes också bra att ha denna låt först i konsertprogrammet eftersom den symboliserar starten på mitt komponerande med simpla former och melodier samtidigt som den fick fungera som en språngbräda vidare in i konserten med mer avancerade kompositioner. Man kan se det som att denna komposition är Filip Tunevi version 1.0 och resten av konserten är Filip Tunevi 2.0.
Hallå
Detta var den första kompositionen som jag och Victor jobbade med inför konserten. Titeln blev Hallå mycket på grund av bristande fantasi men också på grund av att ordet hallå kan användas som en hälsningsfras. Denna låt var tänkt att inleda hela konserten, som en slags hälsningsfras, och därför fick den denna titel. Jag hade som vision att konserten skulle börja med ett intro där enbart blåssektionen spelade för att direkt visa på kärnan i hela projektet, nämligen blåssektionsarrangering. Som
referenslyssning hade jag låten ”Jag måste gå nu” av det svenska jazzbandet Klabbes Bank. Klabbes Bank påminner inte så mycket om min musik och är kanske en otippad referens men i deras musik så kan man hitta jättemånga vackra blåsarrangemang som låter lite som koraler vilket jag tyckte skulle passa bra som intro på konserten.
8 En grundidé vi hade med den här låten var att den skulle gå i 7/4-delstakt och att A-delen skulle ha 3+4 indelning medans B-delen skulle ha 4+3 indelning. Svårigheten var att få övergången från A till B-del att kännas naturlig men jag tycker att vi lyckades bra.
Efter ett tenorsolo och en A-del så stannar låten upp och går återigen in i en slags koraldel som också är influerad av Klabbes Bank. Här är taktarten 4/4-delstakt och denna delen är ett långt crescendo som mynnar ut i låtens klimax som nås när det blir tonartsbyte och höga smäktande trumpettoner.
Kompositionen återgår sedan till 7/4-delstakt via ett synthsolo och avslutas med ett tema.
Big Tuna
Den här låten skrev jag och Victor ihop innan jag ens hade några tankar på vad jag skulle ha som examensprojekt. Jag hade som uppgift i en kurs på KMH att spela in något i skolans studio och jag ville då prova på att spela in en blåssektion. Istället för att spela något redan befintligt
blåsarrangemang på en redan befintlig låt så bestämde jag mig för att komponera eget. För att få en låt med lite mer avancerad harmonik än vad jag kunde åstadkomma så tog jag hjälp av Victor och
resultatet blev väldigt lyckat. När jag senare började fundera på vad jag skulle göra som examensprojekt så kom jag att tänka på den här låten och det var så det började.
Den här låten har ett starkt fokus på både elgitarr och blåssektionen. Elgitarren spelar temat samt ett öppet solo medan blåssektionen får blomma ut ordentligt i mitten av låten. Den enda skillnaden på låten nu mot hur vi gjorde den tidigare under inspelningskursen är att jag har klämt in 8 takter i blåschoruset där det endast är blåset som spelar. Idén till det partiet har jag fått från Michael Jacksons låt Workin’ Day And Night där Jerry Hey har gjort ett av hans mest igenkännbara blåsarrangemang. Jag tror att ett par faktorer till varför hans arrangemang känns igen är att hans blåsmelodier ofta är väldigt trallvänliga och lätt ”sätter sig på hjärnan” samt att han ofta briljerar med sitt otroliga trumpetregister vilket är väldigt karaktäristiskt. Big Tuna är annars också väldigt influerad av Jerry Hey och den sortens musik som hans blåsarrangemang kan höras på. Big Tuna är för övrigt en nonsens-titel och den betyder ingenting, alltså återigen bristande fantasi från min sida.
Här är ett litet utdrag ur min transkription på Jerry Heys arrangemang på ”Workin’ Day And Night”.
°
¢
VS Tr ump et in Bb Tr ump et in Bb Tenor Saxophone Tromb one B ar itone Saxophone f q = 134 f f f f c c c c c&
#
#
#
.
.
.
.
.
.
.
.
Workin' Day And Night Horn Part
Jer r y He y Plan k: Fi lip Tune vi
Här är ett litet utdrag av vad blåssektionen gör på ”Big Tuna”. Man kan se vissa likheter med ”Workin’ Day And Night”.
Adagio
Den andra kompositionen som vi började med inför det här projektet var Adagio. Titeln är liksom alla andra låttitlar i det här projektet ej välgenomtänkt utan den kom till av ett misstag. Vi skulle skriva in en tempoangivelse i början av låten i form att ett metronomtal men på grund av ett missat klick så stod det där istället Adagio. Adagio betyder långsamt vilket vi tyckte passade för låten så det fick stå kvar. Eftersom det stod Adagio längst upp till vänster i notbilden så blev det så att vi kallade låten för det och sedan fick den alltså sin titel.
Det vi hade i åtanke innan vi började komponera denna låt var att vi ville skriva en smäktande ballad som skulle ta åhörarna tillbaka till 80-talet. Själva komponeringsprocessen med den här låten gick väldigt fort, det kändes som att just slickballader är där vi som skrivarduo känner oss som mest hemma. Vi bestämde oss för att ha ett öppet pianosolo i början av låten dels för att låta publiken njuta av Victors vackra improvisationer men också för att få ner pulsen lite efter den intensiva Big Tuna. Ackordföljden i A-delen kom vi fram till väldigt fort utan några krokiga omvägar. För att komma på en melodi som kändes bekväm och naturlig att spela på trombon så jammade vi lite på A-delen, Victor spelade piano och jag trombon. Så hade vi inte gått tillväga tidigare men det fungerade bra och vi använde oss av den metoden senare när vi komponerade McGyver. Jag tror att om vi hade använt oss enbart av den metoden under hela komponeringsprocessen så hade risken för att melodierna skulle låta ungefär likadant blivit större. Tidigare hade vi bara komponerat melodier utifrån ett piano vilket också hade fungerat bra. Vad som skulle hända i C-delen var inte lika självklart som resten av låten.
Ackordföljden kom vi fram till ganska så snabbt men en idé till en melodi uteblev. Vi bestämde oss till slut för att använda oss av blåssektionen och då började idéerna komma igen. Adagio blev våran favoritkomposition och vi tyckte att det var det bästa vi gjort än så länge, så nöjda var vi!
High Crime
Jag hade redan ett blåsplank13 på den här låten som jag hittat på internet tidigare. Den transkriptionen var för 3 trumpeter och 3 tromboner så det jag behövde göra var att ta bort en stämma samt att instrumentera om så det skulle passa min sättning.
Kompet fick jag planka själv men det gick ganska smärtfritt då låten ofta går likadant och har få formdelar.
McGyver
McGyver var den sista låten vi komponerade tillika avslutningslåten på hela konserten. Titeln kom till
när Victor sade att temat i låten påminde honom om McGyver14. Jag själv har ingen relation till det tv-programmet men titeln fick stanna kvar i brist på bättre förslag.
När vi började jobba med den här kompositionen så tänkte vi att vi ville ha en låt som kändes mer glad än tidigare musik som vi skrivit. För att uppnå den känslan så bestämde vi oss för att ha ett
shufflekomp15 som grund. Som referenslyssning till den här låten hade vi ”And You Know It” av det amerikanska funkbandet Tower Of Power vilket är en låt som har gott om feelgood-känsla i sig, något som vi ville efterlikna.
Jag är väldigt nöjd med den här kompositionen för den blev verkligen som jag tänkt mig, om inte bättre. Den ger mig en starkt feelgood-känsla och har melodier som jag kan nynna på flera veckor efter konserten.
Process
Komponering/arrangering
Victor Bodell och jag träffades för att börja komponera i december 2016. Anledningen till att vi inte började tidigare är att jag då inte visste vad jag ville göra som examensprojekt. Inför våran första komponeringssession så hade jag förberett en Spotify16-lista med en massa musik som jag ville att våran musik skulle likna på ett eller annat sätt. Så innan vi började skriva på våran första komposition så lyssnade vi på mycket musik så att vi var någorlunda överens om hur det skulle låta.
Jag och Victor jobbade på det sättet att vi sågs ca. 4-5 gånger hemma hos mig för att komponera musik. Till våra sessioner så kom vi aldrig med färdiga förslag utan vi satte oss ner vid ett keyboard som var kopplat till en dator och testade oss fram. Det vi gillade matade vi direkt in i Sibelius17. Tiden emellan våra komponeringssessioner jobbade jag själv med att snygga till Sibelius-projektet, arrangera den musik vi än så länge komponerat samt att förbereda så gott det gick inför nästkommande
komponeringssession så att all fokus skulle kunna läggas på komponerandet och inte på arrangering eller ett rörigt Sibeliusprojekt. Att vi skulle jobba på här sättet var inget som vi hade diskuterat och kommit överens om på förhand utan det blev bara så. Det berodde nog på att detta var mitt projekt och därför blev naturligt att jag arrangerade allt så att det skulle bli som jag ville.
Vi har jobbat lite ihop tidigare men då har det bara rört sig om blåsarrangering i popsammanhang (förutom under min studioinspelningskurs då vi hade liknande arbetssätt som i detta projekt). Då har vi
13 En transkribering på vad blåset gör i låten. 14 Amerikansk tv-serie som sändes 1985-1992. 15 Triolunderdelat komp.
båda kommit med idéer och så har jag sedan skött stämföring och notering. Alla gånger jag har haft nöjet att jobba med Victor så har det varit en stor glädje för mig och jag vet att vi kommer att jobba ihop mycket mera i framtiden. Efter min examenskonsert så har jag och Victor fått en förfrågan om att skriva ingångsmusiken till två av mina konsertbesökares bröllop vilket måste ses som ett gott betyg!
Repetitioner
Tanken från början var att vi skulle kunna komma igång och repa i januari men både kompositions – och arrangeringsprocessen tog mycket längre tid än vad jag räknat med p.g.a. att jag inte insåg vilken mängd tid det skulle krävas för att skriva för ett så pass stort band så första repet dröjde ända till slutet av februari. Även fast första repet var bara ett par veckor innan konsertdatumet så kunde jag ändå känna ett lugn. Det var för att jag hade varit väldigt noggrann med arrangemangen och noterna samt att alla musiker är duktiga notläsare. Eftersom all musik var noterad så visste jag att om alla spelade som det stod i notbilden så skulle det låta som jag ville. Jag hade också lagt ner mycket tid på att få Sibelius att låta så nära mitt önskade resultat som möjligt så därför kunde jag skicka ut ljudfiler till alla i bandet så att de redan innan första repetitionen visste hur låtarna skulle låta på ett ungefär. Så tack vare god förberedelse inför repetitionerna så kunde jag hitta ett lugn.
En nackdel med att ha ett stort band är att det är svårt att få till repetitionsdatum där alla kan närvara. Jag bestämde mig för att först repetera blås och komp separat dels p.g.a. att lättare hitta datum och dels för att separata blåsrepetitioner är att föredra. Att repetera blås separat i sådan här musik är avgörande då jag ser blåssektionen som ett instrument eller en kropp och det är väldigt viktigt att få allt så exakt som möjligt annars så spricker hela idén. Efter första blåsrepetitionen så visade det sig att jag inte behövde ändra särskilt mycket i mina arrangemang men när det väl skulle göras ändringar så var det mest att oktavera ner barytonsaxofonstämman på några ställen samt att byta ut barytonsaxofonen mot flöjt under introt på Hallå. Inför första komprepetitionen så hade jag gjort reptsämmor på alla låtarna. Det är alltså stämmor som jag spelar som är en sammanställning på vad blåssektionen gör på låtarna. Så istället för att bara spela trombonstämman så spelade jag repstämman där kanske en viktig saxofonmelodi står utskriven eller liknande. Anledningen till att jag gjorde repstämmor var för att kompet skulle få en uppfattning om vad blåssektionen gjorde på låtarna utan att blåssektionen behövde vara med och repetera. Jag bifogar en sida ur en repstämma i kapitlet ”Bilagor”. Efter första
komprepetitionen så kände jag mig lättad då det inte behövdes göra många ändringar i arrangemangen. Det var mest småmissar i noteringen och dylikt som behövde åtgärdas. Här lönade det sig att jag hade varit så pass noggrann och lagt ned mycket tid på arrangering och att få snygga notbilder. På grund av min noggrannhet så fick jag få ”bakläxor” så jag istället kunde fokusera på annat.
Att vara repetitionsledare på ett blåsrep18 jämfört med ett komprep skiljer sig lite grann. Under ett blåsrep så är jag väldigt bekväm därför att jag har full koll på hur jag vill ha det och jag vet exakt hur jag ska uttrycka mig för att få mina musiker att förstå hur jag vill ha det. Under ett komprep känns det lite annorlunda. Jag känner mig verkligen inte obekväm men det är en lite annorlunda känsla att inte ha full koll på hur jag får fram vissa sound eller hur svårt ett parti kan vara rent speltekniskt. Jag vill tro att jag är en bra repetitionsledare eftersom jag alltid strävar efter att ha så effektiva repetitioner som möjligt samtidigt som vi alltid har väldigt trevligt. Anledningen till att jag är effektiv är väl en produkt av att jag vid ett flertal tillfällen varit med om skräckexempel på hur man inte ska repetera ett band. Jag trodde aldrig att jag skulle uttrycka detta, men jag kan inte annat än att känna mig lite tacksam för alla ineffektiva repetitioner jag varit med om.
När jag sedan repade med hela bandet så kom musiken till liv på riktigt och alla bitar föll på plats. Feedbacken från mina medmusiker var mycket positiv och entusiasmen inför konserten var stor. Då kände jag mig helt lugn och kunde inte annat än längta till konsertdatumet!
Konsert
Inför konserten
Jag var lite orolig för att vi hade för få låtar så att längden på konserten skulle bli för kort och tiden var för knapp för att hinna komponera och arrangera ännu ett stycke musik. Efter lite fundering så kom jag på idén att spela en cover där vi kunde visa upp vart mycket av min musik egentligen kommer ifrån. Lite mindre än en månad bakåt i tiden hade jag mötts av den tråkiga nyheten att jazzsångaren Al Jarreau gått bort och redan då tänkte jag att jag ville spela Als musik för att hylla/tacka honom för all inspiration och i och med att jag behövde mera musik till min konsert så fick jag nu det perfekta tillfället. High Crime av Al Jarreau är en låt som summerar mycket av all den musik som jag hämtar inspiration från – den har soundet, harmoniken och ett otroligt blåsarrangemang skrivet av ingen mindre än Jerry Hey. High Crime är ingen instrumental låt så det skulle också bli en skön kontrast mot resten av konserten att få upp en vokalist på scenen. Jag frågade Liselotte Östblom om hon skulle vara sugen att gästa min konsert och sjunga High Crime och hon nappade direkt med stor entusiasm. Jag visste att hon var uppväxt med Als musik och att hon älskar den lika mycket som jag så det kändes väldigt kul att få spela den låten med henne! Senare bestämde jag mig även för att ha med FTK i konsertprogrammet vilket ökade konsertlängden ytterligare så då behövde jag inte längre oroa mig för att konserten skulle bli för kort.
Inför soundcheck på konsertdagen så var det lite oroligt. Jag hade bara kvällen innan fått ett mail från ljudteknikern som skvallrade om att han inte hade någon som helst koll på mina tekniska önskemål och vad som skulle behövas i teknikväg vilket var alarmerande. Att inte ljudteknikern hade stenkoll gjorde att roddningsprocessen drog ut på tiden och därmed minskade den tid vi hade på oss att testa ljudet. Att sedan strömmen gick och var borta i ca.15 minuter gjorde inte situationen lättare. Vi hann soundchecka allt men vi hann inte justera medhörning och dylikt så mycket som vi hoppats på så det fanns ett litet orosmoment innan konserten skulle börja. Efter konserten har jag fått höra att ljudet var väldigt bra och att det inte fanns något med ljudet att klaga på, så det kändes väldigt skönt. Efter att ha lyssnat på inspelningen som gjordes med endast ett par rumsmikrofoner så tycker jag själv att det låter väldigt bra. Jag hade gett ljudteknikern en låtlista med info om varje låt, vilka som hade solo osv som jag tror hjälpte ganska mycket. Jag bifogar låtlistan i kapitlet ”Bilagor”.
Tankar om konserten
Jag är väldigt nöjd med hur konsertprogrammet blev. Beslutet att börja konserten med FTK var lyckat eftersom den fick presentera mig på ett bra sätt. Att sedan introducera blåssektionen med Hallå kändes också rätt därför att den låten från början var skriven för att inleda konserten. Därefter var det lämpligt att ha Big Tuna för att visa vad blåssektionen verkligen går för och vad man kan göra med 5st blåsare. Att temat ligger i elgitarren är också en uppfriskande kontrast mot tidigare låtar. Slutackordet i Big
Tuna mynnar ut i Victors fria improvisation som också är starten på nästa låt Adagio. Här får publiken
chans att hämta andan lite innan det är dags att braka loss igen på Jarreaus High Crime. Jag ville att publiken skulle gå från konserten med ett leende på läpparna och därför fick McGyver avsluta konserten. Jag hade som förhoppning att den låten skulle frambringa samma feelgood-känsla hos publiken som den gör i mig. Så jag tycker att den dynamiska kurvan i konserten blev lyckad! Att konserten var fullsatt kom som en stor positiv överraskning för mig. Jag är inte så bra på att marknadsföra mig själv och förutom ett facebook19-event så hade jag inte gjort några stora
ansträngningar till att locka dit besökare. Jag tror att antalet konsertbesökare skvallrar om ett intresse för den typen av musik som jag gör vilket är lovande inför framtida projekt. En annan faktor till varför det kom så många besökare tror jag är att de flesta examenskonserterna för jazzstudenterna var lagda inom en 2-vekorsperiod och där det ofta vara 2 konserter/kväll vilket gjorde det lätt för folk att gå på
en konsert som de kanske annars inte hade gått på. Eftersom alla examenskonserter varit väldigt välbesökta så tror jag att det nog varit den största faktorn.
Slutreflektion
Den centrala idén i detta projekt var att skriva musik där det gavs mycket utrymme till en stor
blåssektion och då föll det sig naturligt att komponera musik som flörtade med 80-talet, ett årtionde då blåssektioner ofta förekom på inspelningar. Nu i efterhand känner jag att projektet har hållit sig kvar vid den idén. Mycket fokus hamnade på blåssektionen, kanske mycket på grund av att de stod längst fram på scenen under konserten men också för att de gavs mycket utrymme i kompositionerna. Gällande hela processen så känner jag att det så klart hade varit skönt att få min idé till
examensprojekt tidigare så att jag hade kunnat bestämma bandmedlemmar och sätta repdatum tidigare, vilket i sin tur hade gett mig mera tid till att fokusera på kompositionerna och arrangemangen. Som det blev nu så var det ganska stressigt med att sätta repetitionsdatum eftersom vilka som skulle vara med och spela länge var obestämt. Men eftersom mina medmusiker är så pass skickliga så gick det bra ändå trots få repetitionstillfällen. Nu i efterhand så kan jag inte förstå varför jag och Victor inte planerade våra komponeringssessioner tätare. Det kunde dröja ganska länge mellan gångerna vi sågs, ibland flera veckor, och när jag hade arrangerat och snyggat till i Sibelius så stod liksom hela projektet stilla tills vi sågs nästa gång. Här förlorade jag mycket tid vilket jag ångrar mycket. Jag har under det här projektets gång lärt mig väldigt mycket om hur man bör/inte bör gå till väga som bandledare genom att bara gå på känsla och chansa, inte haft någon tydlig plan. Valet att inte ha någon handledare var ett beslut som det inte låg så mycket tankeverksamhet bakom. Jag visste inte vem som skulle lämpa sig som
handledare och deadlinen för när handledaren skulle vara bestämd närmade sig för fort för att jag skulle hinna tänka igenom det noggrant, så därför blev jag utan. Jag tror att en handledare nog hade tillfört mycket behövlig struktur i form av delmål i projektet vilket kanske i sin tur hade lett till att vi hade haft mera tid på oss i repetitionsprocessen. Rent musikaliskt så tror jag inte att en handledare skulle tillföra särskilt mycket då jag redan hade en klar bild av hur jag ville ha det men ur ett helhetsperspektiv så hade det nog hjälpt projektet framåt snabbare. Så man kan säga att jag behövde handledas i hur man är en bandledare snarare än en kompositör/arrangör.
Det här projektet har jag sett som ett slags test gentemot mig själv. Ett test för att se om jag faktiskt kan ro iland ett projekt av den här storleken, något som jag var väldigt tveksam till för bara något år sedan. Eftersom att jag som trombonist ofta är en liten del i en större ensemble, en del som gör sitt jobb bara jag spelar som det står i notbilden, så var det väldigt ovant att inneha rollen som bandledare där arbetsuppgifterna är fler och mer omfattande. Att boka repdatum, replokal, se till att alla musiker hade korrekta och snygga noter och att dessutom kunna spela sin egen musik visade sig vara mycket krävande. Det känns fantastiskt att jag faktiskt klarade ”testet” och genomförde en konsert som jag är väldigt nöjd med. Vetskapen om att jag har kapaciteten att vara en bandledare och att göra det jobbet bra är väldigt tillfredsställande.
har fått en nyfunnen förtjusning i jazzen så har mina kompositioner och arrangemang fått mera bredd och djup vilket jag är mycket tacksam för.
Att musiken som vi framförde på min konsert var av mer slick karaktär är egentligen inte så konstigt. Ända sedan min tidiga karriär som trombonist i soulbandet Soulmass på Sala Musikskola har jag varit väldigt förtjust i soulmusik och blåssektionsspel och har sedan dess alltid lyssnat på sådan musik. Därför har den musiken blivit en stor del av vem jag är och vad jag tycker om rent musikaliskt. Trots att jag ibland gör små utflykter in i annan typ av musik och får mycket glädje utav det så känns det alltid som att jag kommer hem när jag hamnar i något blåssektionssammanhang.
Det känns som att jag under resans gång har hittat ”min” musik och det är en väldigt häftig känsla. I min musik kan man hitta element från äldre grejer som Tower Of Power, Al Jarreau samtidigt som det påminner om lite modernare musik som Funk Unit blandat med musik som jag lyssnar på idag som t.ex. Snarky Puppy20. Och när man blandar gammalt och nytt på det viset så kommer något alldeles nytt och unikt till liv vilket är häftigt, speciellt när man själv är upphovsman. Bara det att få stå på en scen och spela musik som man kan stå för till 100 % är något som jag tror att man som musiker bör göra betydligt oftare än 1 gång/livstid. Kicken man får när man framför egenkomponerad musik där varje ton är en produkt av vem man är och vad man har varit med om är enorm. Musiken blir som en lång konversation där publiken lär känna mig mer och mer för varje ton som spelas. Det kanske låter lite väl naket och utlämnande men i kontrast till många intetsägande speljobb så är det väldigt
uppfriskande och motiverande. Nu känner jag mig mer motiverad än någonsin till att fortsätta framåt i min musikalitet och se vart jag tar vägen. Om jag komponerar en låt om 10 år så kanske den låter ungefär likadant som nu eller helt annorlunda, det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att jag får uppleva samma känsla av glädje som jag kände under min examenskonsert, när jag spelade min musik.
Annars gällande framtiden med det här projektet så har vi inga fler konserter inbokade men jag funderar på att försöka få till en studioinspelning, men den processen har inte kommit längre än funderingsstadiet.
Bilagor
Bilaga 1 – Första sidan ur trombonstämman på FTK
°
¢
™
™
mp Ab^7/Eb £ F7(#11)/Eb £ q=90ü
†
™
™
cresc. poco a poco
Aº/Eb £ D7(#11)/Eb £ mf 1. 2. 5
°
¢
™
™
A A 10ü
†
™
™
1. 2. 14°
¢
™
™
Gb^9 Eb‹9 B B 18 Bb‹9 Ab‹7 Db7 Gb^9 Eb‹9 22ü
†
™
™
F7(“4) F7 F7(“4) F7 E7 1. 2. 26 mp Ab^7/Eb £ F7(#11)/Eb £ C C 30cresc. poco a poco
Bilaga 2 – Första sidan ur trombonstämman på Hallå
Tromb one mf p q = 120 straight e's mp p 5 mp 9 fp mf q = 160 13 f mfA
18°
¢
™
™
mfB
25ü
†
™
™
1. 2. 30C
35 38 VS 41c
7
4
? #
U
U
Filip Tune vi, Victor B o dell
Hallå
? #
U
U
(tenor cue)? #
? #
>
>
U
2
? #
>
2
.
long doit>
3
~~
~
~~
? #
Unis med orgel
Bilaga 3 – Första sidan ur trombonstämman på Big Tuna
C opyr ig ht © Fi lip Tune vi
Tromb one mf fp f q = 202 qaa z=[qp ]e A B 5 mf C 29 D 43 mf E 51 59 mf F 67 mp 71 75 mf fp 79 ff p f mf f G 83 fp 87
C
?
b
>
>
>
>
Big Tuna 2.0
Fi lip Tune vi, Vic tor B o del l
Bilaga 4 – Första sidan ur trombonstämman på Adagio
°
¢
™
™
Tromb oneü
†
™
™
Sli ck Bal ladq = 60
Eb^9 C‹9 F9/A Ab^7 Eb/G Db/F Eb11
5
°
¢
™
™
mfA
9 13ü
†
™
™
1. 2. 15B
19 24 fC
27 374
4
2
4
4
4
2
4
4
4
?
b
b
b
b
Öpp et pianos olo
3
(piano cue)Adagio
Filip Tune vi, Victor B o dell
Bilaga 5 – Första sidan ur trombonstämman på High Crime
Tromb one q = 118 f 33 fp 39 p 44 f 47 fp mf fp 53 f f 67 fp 73 fp 78c
? #
#
#
Intro
8
B and in8
Vers8
Br ygga8
High Crime
Al Jarreau Horn arr : Jerr y He y
Bilaga 6 – Första sidan ur trombonstämman på McGyver
Tromb one°
¢
™
™
mf q = 138A
11 15 1. 19ü
†
™
™
f 2. 24 p mf f fpB
33 f fpC
41 mf fp f 45 mf 49c
?
b
b
8
3 3 3 3 3 3McGyver
Filip Tune vi, Victor B o dell
Bilaga 7 – Första sidan ur repstämman på McGyver
°
¢
™
™
Tromb one mf q = 138 qaa z=[qp ]eA
11 15 1. 19ü
†
™
™
f 2. 23 mfB
29 f fp 33 f fpC
37 mf fp f 41c
?
b
b
8
3 3 3 3 3 3McGyver
Filip Tune vi, Victor B o dell
