”Ty Adam kom först och sedan Eva”
En feministisk litteraturanalys av Paulus brev
Författare: Viktor Fränberg Examinator: Pierre Wiktorin Handledare: Torsten Löfstedt
Title and subtitle
” For Adam was formed first, then Eve”
A feminist literature analysis of Paul´s letters
Abstract
Christianity is the largest religion worldwide and the Bible remains the most read book in the world. Thus, the Bible has had a great influence on the worldwide views of women, and continues to influence these views in modern society. With this in mind, one can through studying the views on women and the female characters in the Bible and obtain a grander understanding of society today and its views on women.
This study incorporates a quantitative analysis of gender proportions in the Pauline letters, as well as a qualitative analysis of Pauls’ statements on women and the problematics of
translation in regard to his letters. The readers are also presented with previous research focusing on similar matters, as to entice their interest, and enable them to form their own opinions.
The result, in its essence, presents that women are grossly underrepresented in the Pauline letters, in both numbers and space. The study also points to the probability that Paul’s androcentric opinions may have been strengthened by the continuous translations and countless copies of the texts. Lastly, the study presents a discussion on what can and is desirable to do to ensure that women are correctly represented in historical texts relating to early Christianity
Keywords
Paulus, Feminism, Litteraturanalys, Nya testamentet, Bibeln, Florence M. Gillman, Andrew Perriman, Elisabeth Schüssler Fiorenza,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Tidigare forskning ... 3
3. Syfte & frågeställningar ... 5
3.1 Frågeställningar ... 7
4. Teori ... 8
5. Material ... 10
6. Kvantitativ Metod... 13
6.1 Kodschema ... 14
6.2 Metodkritik ... 15
7. Resultat ... 17
8. Kvalitativ analys ... 21
8.1 Grammatiskt genus & Androcentrism ... 21
8.2 Kvinnans roll inom församlingen ... 23
8.3 Paulus kvinnliga medarbetare ... 26
8.4 Diakonen Foibe & Apostlen Junia ... 27
8.5 De kvinnliga församlingsledarna... 29
8.6 Könsnormativitet ... 30
8.7 Kvinnliga präster och manlig överhet. ... 31
9. Diskussion ... 33
10. Didaktiskt användningsområde ... 38
Litteraturförteckning ... 39
Källmaterial ... 39
Källor online ... 40
Bilaga 1... 1
1. Inledning
”Varför talar vi inte om Bibelns kvinnosyn?” så löd rubriken på en artikel av Elisabeth Höglund som publicerades på Aftonbladets hemsida år 2013.1 I artikeln kritiserar hon människor, som uttalar sig i den svenska offentliga debatten om islams kvinnosyn, för att ha bristande kunskaper om religionen. Hon menar att en behöver ha grundläggande kunskaper om Islam för att förstå muslimer, och har av den anledningen själv börjat läsa Koranen.
Höglund lyfter även frågan om varför det alltid är islams kvinnosyn som debatteras istället för kristendomens: ”Varför talar aldrig någon om det kvinnoförtryck och det kvinnohat som Bibeln och det kristna prästerskapet har predikat under århundraden? ”2 Jag förstår vad Höglunds åsikt grundas på, kvinnor inom islam har varit ett mer aktuellt ämne i svenska media under 2000-talet än kvinnor inom kristendomen. Att däremot hävda att ingen någonsin talar om kvinnor inom kristendomen är ett rent felaktigt påstående. Det finns en uppsjö av artiklar, böcker och studier som berör kvinnors roll inom kristendomen. Feministiska vetenskapliga analyser vann under 1900-talet mark på västerländska universitet och Bibeln blev då naturligt en av de främsta källorna att studera. Min uppfattning är således att ”bristen”
på feministiska bibelstudier inom dagens media inte beror på att ingen talar om ämnet, utan att många anser att det talats för mycket om det. Feministiska bibelstudier betraktas av många som ett uttömt område, och i takt med att framsteg har gjort för kvinnor inom den kristna rörelsen har ämnet upplevts som allt mindre aktuellt att debattera. Därför har fokus nu riktats mot nästa religion i turordningen, islam. Om ytterligare något årtionde kommer det säkerligen vara buddhismen eller hinduismen som har övertagit islams roll i debatten. Som forskare är det emellertid viktigt att inte blint följa de mediala trenderna utan att följa de intressanta trådar en finner, vart de än må leda. För mig ledde dessa trådar till kvinnorna ifrån Paulus brev. Det är visserligen ett väldigt väl utforskat ämne men än anser jag att det är långt ifrån färdig utforskat. Jag instämmer dock med Höglund om att folk som uttalar sig om religioner sällan har en adekvat kunskap om dem. Många argumenterar utifrån lösryckta citat utan att någon kontext ges och är snabba på att sätta likhetstecken mellan religiösa texter och nutida händelser utan att förklara det kausala sambandet. Samtidigt har de ofta en oklar
1 Höglund, Elisabeth. Varför talar vi inte om Bibelns kvinnosyn? Aftonbladet. 2013-04-22.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article16644200.ab (Hämtad 2017-03-17)
2 Höglund. 2013
begreppsmässiga definition av religion respektive kultur, och många gånger används begreppen används som att de vore synonyma.
2. Tidigare forskning
Det finns ett stort antal forskare som har skrivit böcker angående Paulus uttalanden om kvinnor samt kvinnorna som omnämns i hans brev. Det finns även mycket forskning som fokuserar på kvinnors roll i den tidiga kristna rörelsen och vilken inverkan den kristna rörelsen har på kvinnor idag. Till denna undersökning har tre studier valts som är särskilt lämpade för analysen i fråga. Dessa kommer nedan att presenteras i kronologisk ordning efter utgivningsår för första upplagan.
Den första boken är In Memory of Her: A feminist theological reconstruction of Christian origins av Elisabeth Schüssler Fiorenza. Den första upplagan publicerades redan 1983 och boken betraktas av många som en klassiker inom området. Målet med boken är att återta kvinnors plats i historieskrivningen om den tidiga kristendomen. För att detta ska gå att uppnå menar Schüssler Fiorenza att en behöver studera både androcentrismen i Bibeln men även inverkan ifrån patriarkala strukturerna då Bibeln har översatts och kopierats. Hon presenterar för läsaren ett flertal olika möjligheter till hur man kan återinföra kvinnorna i Nya
testamentet, varav några kommer att beröras senare i denna studie.3
Den andra boken är Women who knew Paul av Florence M. Gillman. Gillman menar att redan bokens titel Women who knew Paul är ett feministiskt ställningstagande då den placerar kvinnorna i centrum, detta i motsats till en bok med titeln Women known by Paul. Studien är ett försök att beskriva kvinnorna som kände Paulus och deras liv så fullständigt som möjligt.
Källorna som Gillman använder sig av är Paulus brev, Apostlagärningarna och de deuteropaulinska breven, och likt en detektiv extraherar hon så mycket information som möjligt ur de få raderna i breven som behandlar kvinnorna.4 Det läsaren möts av i boken är en systematisk genomgång av de kvinnor som vi vet kände Paulus, strukturerade efter tematik.
Den tredje boken är Speaking of Women: Interpreting Paul av Andrew Perriman.
Enligt Perriman finns det två läger inom den kristna kyrkan: Komplementarianer som anser att kyrkan skall vara sann emot den historiska traditionen av biblisk patriakalism och undervisa kvinnans underordning både inom kyrkan och äktenskapet. Sedan finns det egalitärerna som argumenterar för att kyrkan inte är bunden av Bibeln till att underordna
3Schüssler fi, Elisabeth, In memory of Her: a feminist theological reconstruction of Christian origins, 2nd ed, SCM, London, 1995
4 Gillman, Florence M., Women who knew Paul, Liturgical Press, Collegeville, Minn., 1992, S. 13–14
kvinnan och att begränsa hennes inflytande inom församlingen. Genom denna bok försöker Perriman överbygga klyftan mellan grupperna genom att tolka och kontextualisera några av Paulus mest problematiska uttalanden om kvinnor.5
5Perriman, Andrew, Speaking of women: interpreting Paul, Apollos, Leicester, 1998
3. Syfte & Frågeställningar
Kristendomen är idag världens största religion. År 2000 uppskattades att 33 % av världens befolkning, eller strax under 2 miljarder människor, bekände sig till kristendomen.6 År 2010 utgjorde gruppen kristna 31.7% av världens befolkning samtidigt som antalet hade ökat till nästan 2.2 miljarder.7 Denna utveckling stämmer väl överens med David Barretts
uppskattning om att antalet kristna ökar med ca 20 miljoner per år samtidigt som andelen kristna i världen sjunker med 1 % varje årtionde. Samtidigt har var tredje land en kristen majoritetsbefolkning och i hela 84 av världens 238 länder som berörs i World Christian Encyclopedia beräknas andelen kristna vara över 90 %. Med detta i åtanke är det föga förvånande att Bibeln är världens mest tryckta och spridda bok. Det finns inga exakta siffror för hur många exemplar som har tryckts, men uppskattningar brukar ge en siffra runt 5–6 miljarder exemplar.8 Bibeln i sin helhet finns även översatt till runt 500 språk medan det Nya testamentet finns tillgängligt på nästan tre gånger så många språk. Uppskattningsvis är det idag enbart 0.8 miljarder människor som inte har Nya testamentet översatt till sitt första språk.910 När man tar del av denna statistik bör man emellertid ha i åtanke att uppskattningar av denna omfattning är ytterst komplicerade att genomföra och att olika källor ger något olika uppgifter. Poängen ligger dock inte i de precisa procentsatserna utan i att oavsett vilka källor man använder sig av så visar de alla på den ofantliga mängd människor som har kommit i kontakt med Bibeln. Värt att poängtera är även att denna grupp måste anses vara mångt mycket större än enbart den kristna populationen. Detta faktum, att Bibeln har lästs av hundramiljontals människor och berört ännu fler, är i sig det främsta argumentet till varför könsmaktsordningen i de bibliska breven bör studeras. Eftersom Bibeln har en så stor läsarkrets och äger religiös auktoritet för så många människor har den även haft en inverkan på vilka värderingar, normer och människosyner som en stor andel av jordens befolkning har tillskansats sig. Särskilt aktuellt blir detta när man talar om anhängare till biblicismen, en rörelse som kännetecknas av bokstavstro och en förtröstan till Bibelns möjlighet att ge direkta
6 Barrett, David B., Kurian, George Thomas & Johnson, Todd M. (red.), World Christian encyclopedia: a comparative survey of churches and religions in the modern world. Vol. 1, The world by countries: religionists, churches, ministries, Oxford University Press, Oxford, 2001, S. 3
7 Pew research center, Global Christianity – A Report on the Size and Distribution of the World’s Christian Population, Pew research center, 19-12-2011, http://www.pewforum.org/2011/12/19/global-christianity-exec/.
(Hämtad 2017-05-15)
8 Statistic Brain, Bible Statistics, Statistic Brain, 28-08-2016, http://www.statisticbrain.com/bibles-printed/, (Hämtad 2017-05-02)
9 Statistic Brain, Bible Statistics, Statistic Brain, 28-08-2016, http://www.statisticbrain.com/bibles-printed/, (Hämtad 2017-05-02)
10Wycliffe Global Alliance, Scripture & Language Statistics 2016, Wycliffe Global Alliance, Okt 2016, http://www.wycliffe.net/statistics, (Hämtad 2017-05-02)
svar och lösningar på nutidens och vardagens problematik. Bibeln hålls för att vara en ofelbar källa för sanningar rörande tro och etik men ibland även historia, politik osv. ”Karakteristiskt för biblicism är att den programmatiskt går till ”Bibeln allena”, förbi kyrkolära och historiskt framvuxna bibeltolkningstraditioner, och att den är skeptisk mot historisk-kritisk
bibelforskning”.”11 Att göra kvalitativa intervjuer med människor om vilken inverkan Bibeln har haft på deras kvinnosyn är dock ett väldigt tidskrävande projekt som lätt hamnar i
hypotetiska resonemang, då man inte kan visa på vilken kvinnosyn de hade haft i fall de hade levt i en miljö fri ifrån biblisk inverkan. Genom att istället gå direkt till källan och studera Paulus kvinnosyn utifrån samtida värderingar kan vi få förståelse om de personer idag som är starkt influerade av Paulus tankar och ageranden.
Slutligen vill jag hänvisa till The Woman's Bible, vilket är en tvådelad bok, som utkom 1895 och 1898, med bibelkommentarer skriven av Elizabeth Cady Stanton tillsammans med en kommitté av 26 andra kvinnor. Boken var ett försök att belysa den lilla del av Bibeln som talar om kvinnor samt de bibeltolkningar som de ansåg vara partiska gentemot kvinnor.12 I boken formuleras tre grundläggande argument för feministiska bibelanalyser som Schüssler Fiorenzas använde sig av i In Memory of Her.
i. “Throughout history and especially today the Bible is used to keep women in subjection and to hinder their emancipation.
ii. Not only men but especially women are the most faithful believers in the Bible as the word of God.
Not only men but also for women the Bible has a numinous authority.
iii. No reform is possible in one area of society if it is not advanced also in all other areas. One cannot reform the law and other cultural institutions without also reforming biblical religion which claims the Bible as Holy Scripture. Since “all reforms are interdependent,” a critical feminist interpretation is a necessary political endeavor, although it might not be opportune. If feminists think they can neglect the revision of the Bible because there are more pressing political issues, then they do not recognize the political impact of Scripture upon churches and society, and upon the lives of women.”13
11 Nationalencyklopedin, biblicism. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/biblicism, (Hämtad 2017-05-02)
12 Johnson Lewis, Jone, The Woman's Bible - Excerpt, ThoughtCo, 2016-06-11, https://www.thoughtco.com/the- womans-bible-excerpt-3530448, (Hämtad 2015-05-01)
13 Schüssler Fiorenza, 1995, S. 11
Argumenten var lika valida när de skrevs i slutet av 1800-talet, som när Schüssler Fiorenza använde sig av dem 1983, som de är än idag. Detta visar på att trots att väldigt många feministiska framsteg har gjorts sedan 1800-talet så är kampen än långt ifrån färdig.
3.1 Frågeställningar
För att undersökningen skall få ett tydligt fokus och en klar avgränsning har jag formulerat följande frågeställningar:
1. Hur är könsfördelning mellan de namngivna personerna i Paulus brev?
2. Hur stort utrymme får dessa individer i Paulus brev?
3. Hur framställs kvinnor och kvinnlighet i Paulus brev?
Min förhoppning är således att denna studie genom att besvara de ovanstående frågorna ska kontextualisera Paulus uttalanden om kvinnor, ge en större förståelse för den bibliska översättningsproblematiken samt ge en djupare kännedom om kvinnorna i Paulus brev.
4. Teori
I sin inledning till Det andra könet skriver Beauvoir om hur nominalismens företrädare hävdar att vi inte ska beakta varandra som kvinna eller man, utan som människor. Tanken kan låta som ett steg i rätt riktning för att minska patriarkatets makt men Beauvoirs inställning är att [e]tt sådant förnekande skulle för vederbörande inte utgöra en frigörelse utan en falsk undanflykt.”14 Hon motiverar sedan sitt uttalande; ”[o]ch det räcker, uppriktigt sagt, att se sig omkring med öppna ögon för att konstatera att mänskligheten uppdelas i två kategorier som till kläder, ansikte, kropp, leenden, gång, intressen och sysselsättningar är uppenbart skilda:
kanske är dessa skillnader ytliga, kanske är de dömda att försvinna. Säkert är att de alltjämt uppenbart existerar.” Hon menar att det enbart är i listor och ID-papper som maskulinum och femininum framställs som två likvärdiga kategorier. I verkligheten står mannen både för det positiva och det neutrala medan kvinnan representeras av det negativa. Varje definition av att vara kvinna innebär en begräsning som aldrig kommer på tal för män.15 Detta kan illustreras med att ordet för man och människa är samma på många språk. I antiken fanns även en föreställning om att mannen var det enda könet och att kvinnor enbart var outvecklade män.
Aristoteles skriver om detta att ”[k]vinnan är kvinna i kraft av en viss brist på egenskaper.
[…] Vi måste betrakta kvinnors karaktär med utgångspunkten att de lider av en medfödd bristfällighet.”16 Även Thomas av Aquino menade att kvinnan är en ”misslyckad man”, en
”slumpvis tillkommen varelse”.17 Samtidigt kan en läsa i Gamla testamentet att kvinnan skapades av mannen, för mannens behov, ”[d]et är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.”18
Gud förde därför alla jordens djur och fåglar till mannen men fann ändå att djuren inte var mannen till hjälp utan skapade därför en kvinna utav mannens revben. När mannen såg kvinnan så sade han ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.19
Beauvoir menar därför att ”[h]on [kvinnan] definieras och differentieras i förhållande till mannen och inte han i förhållande till henne. Hon är den oväsentliga gentemot den väsentlige.
Han är Subjektet, det Absoluta – hon är det Andra.”20 Denna dualistiska tankegång kan anses
14 Beauvoir, Simone de, Det andra könet, 4. uppl., AWE/Geber, Stockholm, 1986, S. 10
15 Beauvoir, 1986, S. 11-12
16 Beauvoir, 1986, S. 12
17 Beauvoir, 1986, S. 12
18 1 Mos 2:18
19 1 Mos 2:23
20 Beauvoir, 1986, S. 13
vara en grundläggande konstant i detta mänskliga tänkandet. Människan har alltid definierat saker i motsatspar; höger/vänster, gott/ont, natt/dag, liv/död, rätt/fel, varmt/kallt etc.. Vi kan inte ens definiera oss själva utan att göra det i motsättning emot något, då själva handlingen av att göra sig själv till ett subjekt automatiskt innebär att sätta sig i opposition till sin omgivning.21 Denna uppdelningen kommer dessutom alltid, oundvikligen få en
maktdimension vilket kommer att leda till någon form av hierarki. Ett ”vi” kräver alltid ett
”de” och att definiera sig i polaritet emot något skapar en starkare sammanhållande funktion än att definiera sig utifrån den egna gruppen. Använder man en positiv bild av den
gemensamma gruppen som källa för sin identitet är risken stor att gruppen faller när den positiva föreställningen spricker. Använder man sig istället negativa bilder av andra
grupperingar som gruppens gemensamma nämnare är det svårt att få dessa motbevisade. Dels ligger inte ansvaret på den egna gruppen, dels har man skapat en distansering till gruppen som bevisbördan ligger på och dels är det svårt att bryta negativa fördomar då de sällan ens går att motbevisas. De negativa bilderna har således mer livskraft än de positiva.
Beauvoirs tankar har vunnit stort genomslag och används i en uppsjö av andra studier och forskningsprojekt. Teorin om de Andre används dessutom inte bara för feministiska analyser utan även väldigt vanlig inom postkolonialism och postmodernism. Bland annat används den av Åke Holmberg i Världen bortom västerlandet II, en bok i vilken han studerar den svenska omvärldsbilden under mellankrigstiden utifrån ett imagologiskt perspektiv. Nedan följer en exemplifiering av Holmberg på en praktisk applicering av teorin om den Andre.
Vid européers möte med Afrika under slavhandelsepoken uppkommer en rad stereotyper av [den mörkhyade mannen], hans primitivitet, andliga underlägsenhet och fysiska farlighet, vidskeplighet, lättja o.s.v. - alltsamman egenskaper som gjorde honom såsom skapt för slaveri. Stereotyperna tas om hand av populärvetenskap och populärlitteratur, stelnar efter hand till dogmer, blir ett filter genom vilket all nyare information om Afrika måste passera.22
Holmberg menar således att ens omvärldsbild säger mer om betraktaren än det som betraktas.
23 Hans exempel visar även på hur lätt det är att fördomar utvecklas till normer som sedan hålls för sanning av flera generationer.
21 Beauvoir, 1986, S. 13
22 Holmberg, Åke. Världen bortom västerlandet 2: Den svenska omvärldsbilden under mellankrigstiden. Kungl.
Vetenskaps- och vitterhets-samhället, Göteborg, 1994. S. 12–13
23 Holmberg, 1994, S. 11
5. Material
Materialet som jag kommer att undersöka är de brev i Nya testamentet där Paulus står som avsändare, antingen själv eller tillsammans med andra. De brev där Paulus står som ensam avsändare är följande: Romarbrevet, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Första Timotheosbrevet, Andra Timotheosbrevet samt Titusbrevet. I Andra Korinthierbrevet, Filipperbrevet,
Kolosserbrevet och Filemonbrevet är Paulus och Timotheos avsändarna. I Första och Andra Thessalonikerbrevet är avsändarna Paulus, Timotheos samt Silvanus och i Första
Korinthierbrevet anges Paulus och Sosthenes som avsändarna. Sammanlagt rör det sig om 13 brev ifrån Nya testamentet. Breven är inte sorterade tematiskt, alfabetiskt eller ens
kronologiskt, utan efter längd. Breven är författade på koine, ”det gemensamma
vardagsspråket”, vilket var en variant av grekiska, som blev det forngrekiska högspråket under Alexander den stores välde.
När och var breven författades är omtvistat. Även huruvida det verkligen är Paulus som är författare till alla breven. I denna studie har en upplaga av Bibel 2000, med tillägg av Fredrik Beverhjelm och Rickard Bonnevier använts. I upplagan inleds varje bibelbok med en sida av kortfattad information som vanligtvis innefattar författare, produktionsår och plats som brevet har författats på. Denna information kommer att presenteras nedan. Jag kommer även inom en parates att inkludera D. A. Carsons och Douglas J. Moos datering av breven ifrån
Introduction to the New Testament för att kontrastera alternativt styrka dateringarna ifrån Bibel 2000.
Romarbrevet – Dikterat av Paulus, troligen kring vintern 57–58 e.v.t. (År 57 e.v.t.)
Första Korinthierbrevet – Skrivet av Paulus i Efesos kring årsskiftet 56–57 e.v.t. (Troligen år 55 e.v.t.) Andra Korinthierbrevet – Skrivet av Paulus i Makedonien under senare delen av 57 e.v.t. (År 56 e.v.t.) Galaterbrevet – Skrivet av Paulus i Efesos i mitten av 50-talet e.v.t. (År 48 e.v.t.)
Efesierbrevet – Osäkert produktionsår. I början på 60-talet e.v.t i fall Paulus är författaren, 90-talet i fall det är en lärjunge till Paulus. (Tidigt 60-tal e.v.t.)
Filipperbrevet – Osäkert produktionsår, men anses ofta vara skrivet av Paulus i Rom, i början av 60-talet e.v.t.
Andra förslag är Casarea år 58–60 e.v.t. eller Efesos i mitten av 50-talet e.v.t. (Mitten av 50-talet till tidigt 60-tal e.v.t. i fall brevet författade i Efesos, 61–62 e.v.t. om det författades i Rom)
Kolosserbrevet – Osäkert produktionsår, men anses ofta vara skrivet av Paulus i Rom, i början av 60-talet e.v.t.
Andra förslag är Casarea 58–60 e.v.t. eller Efesos i mitten av 50-talet e.v.t. (Tidigt 60-tal e.v.t., antagligen 61 e.v.t.)
Första Thessalonikerbrevet – Skrivet av Paulus år 50 eller 51 e.v.t. (År 50 e.v.t.)
Andra Thessalonikerbrevet – Osäkert produktionsår, antagligen strax efter 1Thessalonikerbrevet. Ingen information ges om författaren. (År 50–51 e.v.t.)
Första Timotheosbrevet – Skrivet i Makedonien, osäkert av vem, men troligen en nära medarbetare till Paulus, två generationer efter Paulus död, ca 100 e.v.t. Andra anses att det är skrivet i mitten av 60-talet e.v.t. (Tidigt till mitten av 60-talet e.v.t.)
Andra Timotheosbrevet - Osäkert vem som är författaren men troligen en nära medarbetare till Paulus i slutet av första århundrandet e.v.t.. Eventuellt skrivet före första Timotheosbrevet. (Runt 64–65 e.v.t.)
Titusbrevet- Osäkert vem som är författaren, men troligen en nära medarbetare till Paulus. Skrivet före eller strax efter Första Timotheosbrevet. (Antagligen inte senare än mitten av 60-talet e.v.t.)
Filemonbrevet – Skrivet från Efesos i mitten av 50-talet e.v.t. eller från Rom i mitten av 60-talet e.v.t.. Ingen information ges om författaren. (Troligen tidigt 60-tal e.v.t.) 24
Rörande huruvida Paulus verkligen är avsändaren bakom breven skriver Edwin D. Freed, professor emeritus i religion vid Gettysburg College, att det i princip råder en universell övertygelse bland forskare om att Paulus författade Första Thessalonikerbrevet, Första och Andra Korinthierbrevet, Galaterbrevet, Romarbrevet, Filipperbrevet och Filemon. Huruvida Paulus är författare till Andra Thessalonikerbrevet, Kolosserbrevet och Efesierbrevet menar han är omstritt och något som många forskare tvivlar på. Freed menar även att en stor andel forskare är överens om att det inte är Paulus som är författaren till Timotheosbreven och Titusbrevet. 25 Detta stämmer tämligt bra överens med den fakta som presenteras ovan ifrån informationsbladen. I Romarbrevet kan vi däremot utläsa att Paulus har dikterat brevet som sedan nedtecknat av Tertius.26 Många forskare menar även att Paulus dikterat alla sina brev.
Indikationer på detta återfinns i 1 Korinthierbrevet; ”Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.27” men även i Gal 6:11 och Fil 1:19 ges indicier på detta.Huruvida det verkligen är Paulus som har författat breven är dock av sekundär betydelse för denna studie då målet med undersökning inte är att studera Paulus som historisk person. Studien är följaktligen inte avsändarcentrerad utan inriktar sig istället på den nutida mottagarens uppfattning av Paulus. Där är min uppfattning att enbart en liten grupp av mottagarna tar i beaktningen bedömningsproblematiken av författarskapet till Paulus brev i sin läsning, medan majoriteten av läsarna inte ifrågasätter författarskapet, eller ens är medvetna om att
kontroversen existerar.
24 Bibeln: Bibelkommissionens översättning, Verbum, Stockholm, 2011, S. 1259, 1275, 1291, 1301, 1309, 1315, 1321, 1327, 1333, 1337, 1343, 1349, 1353; Naselli, Andy, Carson and Moo’s Dates for the NT Books, Andy Naselli, 2008-11-28, http://andynaselli.com/carson-and-moos-dates-for-the-nt-books, (Hämtad 2017-04-13)
25 Freed, Edwin D., The Apostle Paul and his Letters [Elektronisk resurs], 2005, S. 5
26 Rom 16:22
27 1 Kor 16:21
Bibelöversättningen som används i denna undersökning är Bibel 2000. Anledningarna till att valet föll på just Bibel 2000 är flera. Om vi ser till urvalet så finns det fem officiella
översättningar på svenska (Kung Magnus Erikssons förlorade översättning exkluderat) och nio eller fler inofficiella översättningar.28 Av de officiella översättningarna är det dock enbart två som är publicerade på 1900-talet, 1917 års kyrkobibel och Bibel 2000. Naturligt så har 1917 årskyrkobibel ett föråldrat språk och används idag i princip bara inom bibelstudier. År 1917 hade dessutom varken kilskriftstexterna från Ugarit i Syrien eller Dödahavsrullarna ännu återfunnits, två textfynd som har haft väldigt stor relevans för tolkningen av Bibeln. De ugaritiska skrifterna är inte bibeltexter men ger ändå en inblick i hur forna israeler levde och praktiserade sin religion men även en djupare förståelse för det äldre hebreiska språket.29 I Dödahavsrullarna finns fragment av bibeltexter, daterade flera århundraden tidigare än de äldsta texterna man tidigare hade att tillgå, vilket har varit en enorm tillgång för
bibelöversättare. Textfynden har haft störst inverkan på tolkningen av det Gamla testamentet men är även av stor relevans för Nya testamentet. Detta lämnar oss med en officiell
bibelöversättning, Bibel 2000 och sedan de inofficiella översättningarna såsom Nya levande Bibeln, Svenska folkbibeln eller Reformationsbibeln. Det kändes då naturligt att låta valet falla på den officiella versionen. Även om jag inte har lyckats finna några siffror på hur stora upplagor de olika bibelöversättningarna har tryckts i så tror jag att det är säkert att antaga att Bibel 2000, som även är den ordinarie bibelöversättningen inom både Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Equmeniakyrkan, har nått störst läsarkrets.
28 Saltis Svenska Kyrkan, Bibel 2000, Saltis Svenska Kyrkan, http://saltisvenskakyrkan.se/bibel-2000/, (Hämtad 2017-04-15)
29 Heiser, Michael, What's Ugaritic Got to Do with Anything, Logos, https://www.logos.com/ugaritic, (Hämtad 2017-04-16)
6. Kvantitativ Metod
I Sverige under 1700-talet började det cirkulera en samling psalmer på 90 sånger under namnet Zions sånger. Samtliga av psalmerna godkändes av den statliga censuren men
bemöttes ändå av stort motstånd. De ansågs ha ett omstörtande innehåll och beskylldes för att underminera prästerskapet. För att avgöra huruvida det låg någon sanning i detta började man att jämföra antalet religiösa symboler i psalmerna, med antalet i etablerade psalmer, men fann ingen signifikant skillnad. Boréus och Bergström menar att detta troligen är den första
väldokumenterade innehållsanalysen. 30 I sin användning av innehållsanalys bygger denna studien följaktligen vidare på en lång tradition av innehållsanalyser inom
religionsvetenskapen. Grundidén bakom innehållsanalys är att i ett specifikt forskningssyfte kvantifiera en text, genom att räkna eller mäta förekomsten av ord eller företeelser. Metoden kallas därför ibland även för kvantitativ textanalys.31 Metoden är även vanlig när man arbetar med värderingar då kvantitativa undersökningar alltsomoftast betraktas som mer objektiva och sakliga än kvalitativa undersökningar.32
När man arbetar med innehållsanalys brukar man tala om att man kodar företeelser, vilka kallas för kodningsenheter. Man räknar sedan förekomsten av kodningsenheterna inom varje analysenhet, vilket är det avgränsade textstycke som ska undersökas. Till exempel kan varje analysenhet utgöras av en mening i vilken man räknar hur ofta ett specifikt ord, d.v.s.
kodningsenheten förekommer. Innan analysen påbörjas är det brukligt att man upprättar ett kodschema eller kodningsinstruktion som definierar vad det är som skall undersökas samt hur det skall undersökas. Det är inte ovanligt att datorprogram används inom innehållsanalyser eftersom de kan behandla större mängder material på kortare tid än en människa, samtidigt som de inte påverkas av dagsform. I denna studie kommer kodningen emellertid att utföras manuellt då källmaterial är av hanterlig mängd och bedömningarna som skall utföras är av så simpel karaktär. Vid manuell kodning bör man vanligtvis även utföra en dubbelkodning, vilket går ut på att en annan person kodar samma material utifrån samma kodschema och sedan kontrollerar en huruvida personens bedömning överensstämmer med ens egna. Detta
30 Krippendorff, Klaus, Content analysis: an introduction to its methodology, Sage, Beverly Hills, Calif., 1980, S. 13
31 Bergström, Göran & Boréus, Kristina, Innehållsanalys, I Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys, Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), S. 49-89, Lund, Studentlitteratur, 2000, S. 50
32 Bergström & Boréus, 2012, S. 55–56
gör man för att kontrollera studiens intersubjektivitet.33 Eftersom den kvantitativa delen av denna studien inte använder sig av subjektiva bedömningar utan enbart kategorisering efter objektiva kriterium är dock en dubbelkodning inte av relevans.
6.1 Kodschema
Kodningsenheten för denna studie kommer att utgöras av namngivna personer. Kodningen kommer att bestå i att kategorisera dessa personer utifrån deras könstillhörighet.
Analysenheten kommer att utgöras av varje enskilt brev som ska studeras. Det kommer även att noteras hur frekvent individerna omnämns i texten. Anledningen till att icke namngivna personer inte kommer att kategoriseras, är för att undvika bedömningsproblematik. Risken är annars stor att dessa personer blir felkategoriserade då namnet inte kan användas som en indikation på könstillhörigheten, samt att det inte går att undersöka hur ofta de omnämns i texten då det en namnlös person inte definitivt går att särskilja ifrån en annan. Denna
avgränsning exkluderar dock bara ett fåtal av personer i källmaterialet ifrån undersökningen.
När en och samma person hänvisas till med olika namn så ska detta noteras i statistiken men skall ändå redovisas som omnämnande av en individ. Inte heller Gud eller olika synonymer för hen kommer att inkluderas i undersökningen. Dels då Gud aldrig namnges i Paulus eller ens är en människa, men även eftersom det är svårt att veta huruvida omnämnandet av Gud med maskulint genus verkligen skall betraktas som en tillskrivning av könstillhörighet, eller om det enbart skall betraktas som grammatiskt genus.
Andra särskilda fall är när Paulus skriver om Kristus, Baal och Satan. Kristus som betyder den smorde och Baal som betyder herre är de facto snarare titlar än personnamn. Baal var ett namn som användes till många olika gudar såsom Baal Hazor, Baal Hermon, Baal Heon, Baal Peor, Baal Perazim, Baal Shalisha och Baal Tamar för att nämna några.34 Exakt vilken Baals profeter som Elias mötte och som Paulus omnämner vet vi inte med säkerhet men att det rörde sig om en gud av manligt kön vet vi genom titeln Baal, gudinnor gavs istället titeln Baalat.
Baal kommer dock inte att inkluderas i studien då han inte går att kategorisera som en person.
Satan exkluderas på samma grunder, men även för att det likt fallet med Gud är svårt att avgöra huruvida Paulus användning av maskulint pronomen i 2 Kor 11:15 då han skriver om
”hans [Satans] tjänare” bör betraktas som en tillskrivning av könstillhörighet eller
grammatiskt genus. Kristus emellertid syftar till en faktisk person som har en könstillhörighet
33 Bergström, Göran & Boréus, Kristina, 2012, S. 55–56
34 New World Encyclopedia, Baal, New World Encyclopedia, 2016-12-09, http://www.newworldencyclopedia.org/entry/Baal, (Hämtad 2017-08-20)
och trots att Kristus är en titel så fyller det funktionen av ett personnamn i Nya testamentet.
Därför kommer Kristus att inkluderas i undersökningen men som en post i statistiken särskild ifrån omnämningarna av namnet Jesus.
För att ha en samstämmig källa till alla individernas könstillhörighet så används hemsidan Biblegateway som under rubrikerna All the Women of the Bible och All the Men of the Bible listar alla namngivna personer i bibeln. Namnen har även kontrollerats emot
Biblisk Uppslagsbok: Namn i Bibeln av Evald Lindqvist. Boken som Lindqvist lagt 25 år på att sammanställa är ett komplett personregister över alla namngivna personer i både Gamla testamentet, Nya testamentet, Apokryferna samt kommentarerna i Bibel 2000. Boken baseras på en sammanställning av olika bibelöversättningar och bibliska uppslagsverk. Medan de flesta bibliska uppslagsverk listar runt 1500 namn så tar Lindqvists bok upp över 9000.35 Lindqvist bok anger dessvärre inte könstillhörigheten på samtliga personer men i de fall som det anges så överensstämmer den med Biblegateways kategorisering. Båda källorna använder sig av det maskulina namnet Nymfas och anger ingenstans att det skulle finnas en kontrovers om individens könstillhörighet. Lindqvist använder sig även av det maskulina namnet Junias men anger i kommentarerna: ”En del forskare gör gällande att Junias skulle ha stavats Junia i en del tidigare handskrifter och då vara en kvinna. Kyrkofadern Johannes Chrysostomos har i skrift kommenterat namnet Junia.”36 Även Biblegateway listar Junia under rubriken All the Men of the Bible och nämner aldrig i sina kommentarer att det skulle finnas en kontrovers om individens könstillhörighet. Trots detta så anger Biblegateway både namnen Junia och Junias, åtskilda av ett kommatecken, och märkligt nog är Junia det förstnämnda av namnen. När jag kategoriserar könstillhörigheten på Junia/Junias samt Nymfa/Nymfas kommer jag emellertid inte använda mig av verken BibleGateway eller Biblisk Uppslagsbok, utan istället utgå från de namn som används i Bibel 2000.
6.2 Metodkritik
En kritik som ofta har riktats emot studier av detta slag, till exempel emot studierna 89%
män: Vem skriver kurslitteraturen och 84% män: Kvinnor och män i kurslitteraturen där könsfördelningen bland författare till kurslitteratur har undersökts, är att man inte kan mäta
35 Sverker, Jonatan, Evald har samlat ihop alla namn i Bibeln, Dagen, 2008-03-07,
http://www.dagen.se/kultur/evald-har-samlat-ihop-alla-namn-i-bibeln-1.187514, (Hämtad 2017-04-22)
36 Lindqvist, Evald, Biblisk uppslagsbok: namn i Bibeln, [Evald Lindqvist], Göteborg, 2007, S. 307
jämställdhet med kvantitativt mått.37 Att det centrala inte är vilket kön författaren har eller hur mycket utrymme som texten ger åt kvinnor respektive män, utan den kvalitativa och
innehållsmässiga aspekten. Jag har stor förståelse för förespråkarna av denna kritiken men samtidigt håller jag inte med dem till fullo. Visserligen kan en inte alltid stirra sig blind på avsändares grupptillhörighet. Att en text ger mycket utrymme åt en viss grupp behöver inte heller innebära att texten utmålar en positiv bild av gruppen, det är bara att undersöka omnämningarna om romer och samer i gamla svenska lagböckerna för att finna tydliga exempel på det. Det finns således en risk att kvalitativa analyser kan bli felvisande utan en kvalitativ förankring. Därför kommer jag även att komplettera mitt kvantitativa resultat med en kvalitativ analys av språket och innehållet i Paulus brev. Jämställdhet eller avsaknaden därav går visserligen inte att bevisa genom kvantitativa analyser, däremot kan de ge väldigt starka indikationer. Låt mig citera Anna Williams inlägg i debatten ”[N]är man tittar på siffrorna för hur andelar och utrymme fördelar sig på män och kvinnor i litteraturhistorien blir mönstren tydliga och klart avläsbara. Siffrorna talar.”38 När statistiken enbart ger svaga indikationer kan det vara på sin plats att ifrågasätta undersökningen validitet men när statistiken är entydig, vilket ofta är i fallet med feministiska litteraturanalyser, så vore det befängt att avskriva den som intetsägande.
37 Cregård, Anna & Zapata, Patrik, 89 % män: vem skriver kurslitteraturen, Förvaltningshögskolan, Univ., Göteborg, 1997
Karlsson, David & Andersson, Carina, 84 % män: kvinnor och män i kurslitteraturen, 1. uppl., Förvaltningshögskolan, Göteborg, 2004
38Williams, Anna, Den kluvna litteraturhistorien, I Feministiska litteraturanalyser 1972–2002, Arping, Åsa &
Nordenstam, Anna (red.), S. 95–112, Lund, Studentlitteratur, 2005, S. 102
7. Resultat
Resultaten av den kvantitativa undersökningen är enhetliga. I samtliga av Paulus brev utgörs personregistret till en överväldigande majoritet av män. I breven så omnämns sammantaget 18 kvinnor vid namn. Dessa är Apfia, Chloe, Claudia, Eunike, Euodia, Eva, Foibe, Hagar, Julia, Lois, Maria, Persis, Prisca, Rebecka, Sara, Syntycle, Tryfaina och Tryfosa. Om studien hade baserats på en annan bibelöversättning så skulle antalet möjligtvis kunnat utökats till att innefatta ytterligare två kvinnor, Junia och Nymfa. I Bibel 2000 används emellertid den maskulina formen, Junias samt Nymfas, för båda individerna. I kontrast till de 18 kvinnorna så namnges 87 olika män vilket illustreras i procentenheter i nedanstående diagram. Jesus och Petrus räknas självfallet bara som en individ var i denna statistik även om deras olika
tilltalsnamn i senare diagrammen kommer att redovisas som två olika poster.
Tabell nr 1
Även om 17% är en väldigt liten minoritet så blev jag väldigt överraskad när jag insåg att nästan var femte person i Paulus brev var av kvinnligt kön. När jag tidigare har läst breven har min spontana upplevelse varit att andelen skulle vara betydligt lägre. Var denna känsla
grundade sig i blev dock allt klarare när jag inte bara såg till könsfördelningen utan även hur ofta de kvinnliga respektive de manliga namnen förekommer vilket illustreras i nedanstående tabell:
83%
17%
Könsfördelning i Paulus brev
Män Kvinnor
Tabell nr 2
Som vi kan utläsa förekommer manliga namn 713 gånger, både brödtexten och rubrikerna inkluderade, medan kvinnliga enbart förekommer 21 gånger. Detta innebär att enbart 3 namn av 100 i Paulus brev tillhör en kvinna.
713
21 0
100 200 300 400 500 600 700 800
Manliga Kvinnliga
Förekomst av namn i Paulus brev
232 222 53
22 21 13 10 9 8 7 5 5 4 4 4 3 3 3 3 3 3 3 3 3
0 50 100 150 200 250
Kristus (16 rubriker) Jesus (2 rubrik) Paulus (23 rubriker) Timotheos (6 rubriker) Abraham (2 rubriker) Titus Mose Apollos (1 rubrik) Kefas Adam (1 rubrik) Jesaja Barnabas David Jakob Tychikos Aquila Demas Lukas Markus
Prisca Stefanas Silvanus Epafroditos (1 rubrik) Petrus (1 rubrik)
De 24 mest omnämnda namen i Paulus brev
Om vi ser till de 24 mest omnämnda namnen i Paulus brev så tillhör dessa 22 individer då Jesus även omnämns som Kristus och Petrus även kallas för Kefas. Anledningen att jag har valt att redovisa just 24 personer är för dessa individerna är dem enda i Paulus brev som omnämns fler än två gånger. Detta innebär att av de 88 namngivna männen så omnämns 65 av dem färre än tre gånger. Av dessa 65 är det 13 stycken män som omnämns två gånger, de övriga 52 männen omnämns följaktligen bara en gång. Prisca förekommer med sina tre omnämningar som ensam kvinna på listan över de 24 mest omnämnda. Sara, vars man var Abraham, omnämns två gånger39 i Paulus brev men utöver Sara och Prisca, så omnämns de övriga 16 kvinnorna enbart en gång. Detta innebär att 59 % av männen i Paulus brev enbart omnämns en gång och att respektive siffra för kvinnorna i Paulus brev är 89 %. Som tabellen illustrerar så är Kristus, Jesus samt Paulus de överlägset vanligaste namnen men även
Abraham och Timotheos omnämns ett stort antal gånger. Att dessa namn figurerar så frekvent i Paulus brev, måste betraktas som föga förvånande om man ser till brevens kontext. Jesus &
Kristus, är namn på den individ som är brevens centrala ämne, Paulus är brevens författare och Timotheos står, som tidigare nämnt, med som avsändare i 2 Korinthierbrevet,
Filipperbrevet, Kolosserbrevet, 1 & 2 Thessalonikerbrevet samt Filemon. Samtidigt står Timotheos som mottagare för 1 & 2 Timotheosbreven. Att Abraham, som är judarnas stamfader, omnämns i religiösa brev skrivna av en laglärd jude, är även det en nästan given företeelse. Efter dessa fem namn så sjunker antalet omnämningar ganska snabbt ner till tre.
Vi kan även utläsa i tabellen att ett flertal av de manliga namnen förekommer i Bibel 2000s rubriker. Sammantaget rör det sig om 53 omnämningar av nio namn, samtliga tillhörande män och förekommer i listan över de 24 mest omnämnda. Genom rubriksättningen skulle Bibel 2000 således ha möjligheten att framlyfta kvinnorna i Paulus brev utan att behöva ändra i grundtexten, en möjlighet de däremot aldrig använder sig av. Det kanske även är för det bästa, för att omnämna en kvinna i rubriken när sedan enbart hennes namn förekommer i brödtexten, eller hon på sin höjd omtalas med ett fåtal ord, kanske snarare skulle bli en ironisk markör för kvinnornas underrepresentation.
I slutet av detta arbete kommer tabeller över samtliga personerna i Paulus brev och deras omnämnde att bifogas i en bilaga. Detta för dem som vill ha möjligheten att studera statistiken ifrån varje enskilt brev.
39 Rom 4:19, Rom 9:9
8. Kvalitativ analys
I detta stycke kommer Paulus språk, kvinnorna i hans brev och särskilt uppmärksammade citat av Paulus rörande kvinnor att analyseras utifrån en tematisk kategorisering. Till dessa citat hör Paulus uttalande i 1 Kor 11:2–16 där han förespråkar att kvinnor skall täcka sitt huvud när de ber eller profeterar, 1 Kor 14:33-35 där Paulus ger påbudet att kvinnor skall tiga vid sammankomster samt 1 Tim 2:9–15 där Paulus skriver att kvinnor inte skall undervisa.
8.1 Grammatiskt genus & androcentrism
Paulus omtalar både Gud och Satan i maskulin form. Detta kan emellertid inte ses som ett aktivt val av Paulus då maskulinum är det grammatiska genuset för dessa ord på koine.40 Även då Paulus åsyftar människor i allmänhet eller mänskligheten i sin helhet användas maskulinum, till exempel: ”Han [Gud] skall löna var och en efter hans gärningar”.41 Här talar Paulus således om ”var och en” och använder sedan det maskulina pronomen ”hans”. Även i det forna svenska språket delades pronomen och substantiv in i maskulinum, femininum eller neutrum. I dagens svenska används istället kategorierna neutrum samt utrum som innefattar både maskulinum, femininum och reale (realgenus). Detta innebär, enkelt uttryckt, att skiljelinjen går mellan ord som en använder suffixet ”et” (neutrum) eller ”en” (utrum) efter.
Detta innebär att pronomen som ”han” och ”hon” ersätts med det könsneutrala pronomen
”den” i de fall som orden inte syftar till individer. Som med alla regler så finns det visserligen undantag, ofta bestående av importord eller kvarlevande rester ifrån den forna
kategoriseringen. Denna diskrepans i grammatiskt genus mellan de bibliska handskrifterna och det moderna svenska språket utgör således en problematik för bibelöversättare. När bör Paulus användning av maskulinum enbart tolkas som en användning av grammatiskt genus och när bör det tolkas som en angivelse av könstillhörighet? Problematiken försvåras
ytterligare av de tidigare nämnda undantagen i det svenska språket. Till exempel tillhör ordet människa fortfarande kategorin femininum och omtalas som ”hon”. Detta innebär att även om bibelöversättningar hade försökt anpassa Paulus brev till nutidens användning av grammatiskt genus i det svenska språket hade substantivet ’människa’ fortfarande omskrivits i femininum.
Detta gäller bland annat Kol 3:8-9 och Rom 4.6:
”Men nu måste ni också lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som har kommit ur er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den
40 Rom 1:20, 1 Kor 1:9, 2 Kor 11:15
41 Rom 2:6
gamla människan och hennes vanor”42. ”Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar”.43
För den icke insatte läsare riskerar således dessa verser att missuppfattas som starkt negativt inställda till kvinnor.
En närbesläktad problematik som berörs i In Memory of Her är att manliga pronomen ofta får en inkluderande funktion i patriarkala kulturer genom att mannen betraktas som normen.
Enligt Schüssler Fiorenza innebär det att kvinnor i princip bara omnämns om de är
exceptionella eller utgör ett problem. Exempel på den inkluderande aspekten står att finna i Paulus brev då han talar om sina bröder när det är känt att församlingarna som breven var adresserade till bestod av såväl kvinnor som män. På samma sätt talar Paulus ofta om Guds söner när det framstår som att han talar till både kvinnor och män.44 Ibland kan han i samma stycke även omväxlingsvis använda termen Guds söner och Guds barn som om de vore synonyma. Schüssler Fiorenza argumenterar därför att i en sociokulturell kontext där manliga pronomen inte länge uppfattas som generiska utan som sexuellt exkluderande så måste
översättare fundera på om en ordagrann översättning alltid är den mest passande. Om man verkligen tog problemet med det androcentriska språket på allvar skulle det innebära att alla översättningar som säger sig vara historiskt adekvata behöva tolka det androcentriska språket i Nya testamentet som inkluderade av kvinnor tills motsatsen har bevisats. Detta innebär att de få rader i Nya testamentet som explicit uttalar sig om kvinnor inte skall antagas vara den enda källan till information om kvinnorna i Nya testamentet. Till exempel kan vi inte
förutsätta att verserna i 1 Korinthierbrevet 11:2–16 talar om kvinnliga profeter medan resten av kapitel 11–14 handlar om manliga profeter. Tvärtom talade Paulus till såväl kvinnor som män i kapitlen men nämnde kvinnorna i 11:2–16 enbart för att deras beteenden utgjorde ett problem.45 Att genomföra sådana förändringar i bibeltexten är i praktiken ett väldigt svårt projekt, ofta får man börja i mindre skala. Schüssler Fiorenza berättar om hur kommittén för the Revised Standard Version (RSV) övervägde att ändra orden ”man” och ”son of man” i Psalm 8 till ”human being” och ”mortal”. Kommitteen var däremot inte beredd att ändra de sex gånger i psalmen som maskulint genus används i orden ”him” och ”his”. Detta innebär att
42 Kol 3:8–9
43 Rom 4:6
44 Rom 8:14, 19, Gal 4:5–6
45 Schüssler Fiorenza, 1995, S. 44-45
förändringen som de kunde acceptera hade gjort psalmen än mer exkluderande genom att kvinnor nu hade exkluderats ifrån kategorierna ”human being” och ”mortal”.46
8.2 Kvinnans roll inom församlingen
Ett av Paulus mest uppmärksammade uttalanden om kvinnor återfinns i 1 Kor 11:2–16:
Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad. En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud. Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja. Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.47
I den tidigare forskningen berörs ett flertal alternativa förklaringsmodeller till dessa verser.
Schüssler Fiorenza menar att stycket om att mannen är kvinnans huvud är en markering emot kybelekulten, Dionysos tillbedjan, oraklet i Delfi och andra liknande kulter, där det var kutym att ha håret utsläppt. Utsläppt hår uppfattades även som förutsättning för att kunna frammana framgångsrika magiska besvärjelser. Arkeologiska utgrävningar visar även att långt frisläppt hår var ett kännetecken för kvinnor i Isiskulten, som hade starkt fäste i Korinth, medan männen hade rakade huvuden. Schüssler Fiorenza hävdar därför att detta är vad Paulus syftar till när han skriver att kvinnor lika gärna kan raka av sig håret i fall de skall ha det utsläppt.48 Anledningen till att Paulus nämner mannen som kvinnans huvud förklarar Schüssler Fiorenza:
46 Schüssler Fiorenza, 1995, S. 41–45
47 1 Kor 11:2–16
48 Schüssler Fiorenza, 1995, S. 226–229
His ”theological” arguments are: first there is a descending hierarchy, God-Christ-Man- Women, in which each preceding member, as ”head” or ”source” stands above the other ”In the sense that he establishes the other’s being”. Therefore, Paul can declare that man is created to be the image and manifestation of God, while women is the glory of man, and hair is the glory of woman. It is important to note, that woman is not said to be the image of man.49
Paulus använder sig även av det stoiska argumentet att skillnaden mellan mäns och kvinnors hår finns belagd redan i naturen.50 Schüssler Fiorenza menar således att Paulus använder en blandning av bibliska och filosofiska argument för att ge auktoritet åt ett påbud som han väntar sig kommer bemötas med stort motstånd i församlingen. När han sedan inser att hans argumentation kan bli missförstådd förtydligar han sig genom versen ”Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan och allt kommer ifrån Gud”.51
Ordet som översatts till huvud i Bibel 2000 är kephalē och i Speaking of Women redogör Perriman för två olika populära tolkningar av ordet. Den ena tolkningen är att kephalē indikerar en position av auktoritet och den andra att ordet skall tolkas som källa eller ursprung, en översättning som Schüssler Fiorenza använda sig av i ovanstående citat.
Perriman menar att det finns minst stöd för den sistnämnda tolkningen, att ordet skall tolkas som källa, men han håller inte heller riktig med om att kephalē behöver innebära ett ledarskap eller en auktoritet. Istället menar han att ”mest prominent”, ”representativ”, ”överst”,
”framstående” eller ”främst” är en mer passande tolkning. Perriman menar därför att ordet kephalē anspelar på att kvinnan är skapad av mannen och därför är hans ära (avglans i Bibel 2000). Paulus syfte är således inte att etablera mannens auktoritet över kvinnan utan att förmana kvinnorna att täcka sina huvuden när de predikar då de annars drar skam över både sig själva och sin man.52 Han poängterar även att Paulus påbud om att täcka håret enbart gäller under bön och predikan. Paulus skriver nämligen ”if a women does not cover herself”53 inte ”if a women uncovers herself” vilket visar att det var en gärning som skulle utföras enbart vid de omnämnda tillfällena.54 Perriman argumenterar även för att texten måste ses i sin kulturella kontext, där täckt huvud på en kvinna symboliserade ödmjukhet, lojalitet, kyskhet
49 Schüssler Fiorenza, 1995, S. 229. (I svenska översättningar brukar glory översättas med avglans)
50 1 Kor 11:13
51 1 Kor 11:11-12
52 Perriman, Andrew, Speaking of women: interpreting Paul, Apollos, Leicester, 1998, S. 34–40
53 1 Kor 11:6
54 Perriman, 1998, S. 86
och respektfullhet medan ett bart huvud på en kvinna kunde leda till uppfattningen att hon var en slav eller prostituerad.
Ett annat ofta uppmärksammande uttalande av Paulus är att kvinnor ska tiga vid sammankomster.
Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten. Är det kanske från er som Guds ord har utgått, och är det bara till er som det har kommit?55
Perriman berör en mängd olika förklaringsmodeller till hur en kan se på dessa verser.
Den mest framstående av dessa är att verserna inte är skrivna av Paulus själv, utan är ett senare tillägg. Förespråkare för denna teori pekar bland annat på att den latinska texten Codex Fuldensis ifrån 500-talet, i vilken biskop Victor av Capua upprepar vers 36–40 i nedre
marginalen. Detta i samband vissa symboler i marginalen till huvudtexten, har av vissa tolkats som att Victor menade att vers 34–40 borde ersättas av 36–40. I sådana fall måste han haft goda grunder för detta, såsom till exempel ett nu förlorat manuskript, där verserna 34–35 saknades. De framhäver även att vers 34–35 sticker ut från det övriga budskapet i kap 14 samt att vissa aspekter av språket, såsom att hänvisa till lagen utan att citera den, är okaraktäristiskt för Paulus sätt att argumentera. Ytterligare ett argument är att verserna står i direkt
motsättning till Paulus påbud i 1 Kor 11:5 där han enbart säger att kvinnor skall täcka sina huvuden när de ber och predikar, aldrig att de skall tiga. Då vers 34–35 finns inkluderade i de äldsta manuskripten och inga exemplar har hittats där dessa verser har exkluderats håller Perriman påståendet för föga troligt. Även andra försök till att omtolka vad Paulus menade med sitt påbud tillbakavisas av Perriman med sakliga argument. Han menar att om vi förutsätter att verserna är skrivna av Paulus så måste vi även tolka det som att det är Paulus vilja att kvinnor skall vara tysta vid sammankomster, med undantag för när de ber eller
profeterar med täckta huvuden. För att förstå varför Paulus kräver detta menar Perriman att en måste se till den sociokulturella kontexten. Både inom den grekiska och den romerska
kulturen fanns starka motsättningar mot att kvinnor skulle delta i det offentliga livet och få uttala sig vid samlingar.56 Perriman citerar bland annat Aristoteles (384-322 f.v.t.): ”Silence
55 1 Kor 14:33-35
56 Perriman, 1998, S. 103–113
gives grace to a women, though that is not the case with a man”.57 och senatorn Cato (234- 149 f.v.t.) ”[A]s is our liberty, destroyed at home by female violence, even here in the Forum is crushed and trodden underfoot, and because we have not kept them individually under control, we dread them collectively[…]”58 Perriman menar att det främst var inom kulter och sekter som kvinnor verkligen fick en arena att utrycka och hävda sig.59 I det omgivande samhället fanns det därför en ovilja emot utländska influenser och de religiösa kulter där kvinnor kunde bryta emot gängse normer. Perriman menar därför att Paulus påbud troligen är en reaktion på de miljöer som kristendomen spreds inom, snarare än ett uttryck för en
personlig eller gudomlig vilja. Om Perrimans antagande är korrekt bör Paulus agerande ses som en anpassning till de reella omständigheterna, driven av en vilja att göra det som är bäst för den kristna församlingen och dess mission. Det skulle även innebära att Paulus påbud var en situationsanpassad lösning, ett medel för att uppnå ett mål, inte en evig restriktion för kvinnor ifrån att tala eller predika vid sammankomster.60
8.3 Paulus kvinnliga medarbetare
I kapitlet Co-workers with the Apostle berör Gillman dispyten mellan Euodia och Syntyche som omnämns i Fil 4:3. Precis som var fallet med Prisca och Aquila i Rom 16:3 så omnämner Paulus de båda kvinnorna som hans synergoi, ”medarbetare”. Att deras dispyt var viktig nog att beröras av Paulus menar Gillman indikerar att dispyten måste ha berört hela församlingen vilket torde innebära att Euodia och Syntyche måste ha haft framstående roller inom
församlingen. Enligt Gillman stärks denna tanken av att Paulus förmanar dem snarare än bestraffar dem vilket tyder på att de måste ha varit värdefulla medarbetare.61 Gillman tar även upp att Prisca är den enda kvinnan i Paulus brev som nämns före sin man, Aquila. Faktum är att fyra av de sex gångerna som hon omnämns nämns hon före sin man.62 En del har försökt förklara detta med att Prisca skulle ha tillhört den rika romerska familjen gens Acilia, eftersom att Prisca, eller Pricilla som hon kallas i Apostlagärningarna, var ett vanligt namn inom släkten. Acilius Glabrio, en framstående man inom släkten gens Acilia avrättades efter anklagelser om att ha förespråkat judendom och ateism. Detta har lett till spekulationer om att dessa, för våra öron, motsägelsefulla anklagelserna i själva verket är en romersk beskrivning
57 Perriman, 1998, S. 114
58 Perriman, 1998, S. 114
59 Perriman, 1998, S. 117–119
60 Perriman, 1998, S. 134-135
61 Gillman, 1992, S. 43–47
62 Apg 18:2, 18, 26, 1 Kor 16:19, Rom 16:3, 2 Tim 4:19
av att praktisera kristendom. Detta skulle kunna antyda att gens Acilia var en familj som tidigt accepterade kristendomen vilket skulle styrka spekulationerna om att Prisca tillhörde släkten.
Enligt Gillman är det i sådana fall mer troligt att Prisca fått namnet som en frigiven slav till släkten, än att en kvinna ifrån en så pass framstående släkt skulle ha gift sig med en
kringresande judisk tältmakare. Gillman menar därför att den mer rimliga förklaringen som många män inte vill överväga är att Prisca inte alls nämndes före sin man, på grund av sin härkomst, utan för att hon var den mer framstående missionären och undervisaren av dem båda.63 Om Gillman har rätt i sitt antagande så innebär det att Paulus medvetet nämner Prisca före sin man för att ge hennes en högre status. Omvänt bör det innebära att alla andra gånger som Paulus nämnde mannen före kvinnan, så var han även medveten om att han då placerade den kvinnan under mannen i hierarkin.
Att Paulus omnämner män före kvinnor gäller inte bara när han pratar om enskilda individer utan även när han omtalar kvinnor och män som grupp, eller kvinnligt och manlighet i allmänhet. Till exempel när Paulus uppmanar mottagarna att respektera sin far och mor64, att inte använda hårda ord emot äldre65 eller fördömer dem som bär hand emot sina föräldrar66. Precis som i fallet med Prisca är emellertid det mest intressanta med Paulus språk inte när det följer det förväntade androcentriska mönstret, utan de fåtal gånger som det bryts. Såsom att omnämns kvinnor före män i Rom 1:26. Tematiken är då emellertid inte vördnad eller respekt utan otukt och onaturliga begär.
8.4 Diakonen Foibe & Apostlen Junia Om Foibe67 och Junia68 skriver Gillman:
“They are described by Paul, respectively, with the titles of deacon and apostle, terms which suggest they held significant ministerial and leadership roles the early Church. But these same terms cause modern Christians to wonder why women in Christianity today, particularly in Roman Catholicism, are in contrast excluded from most leadership and official ministerial positions. If then, why not now?”69
63 Gillman, 1992, S. 49–50
64 Efes 6:2
65 1 Tim 5:2
66 1 Tim 1:8
67 Rom 16:1–2
68 Rom 16:7
69 Gillman, 1992, S. 59
