O m
T o r s k l e f v e r t r a n .
A k a d e m i s k a f l i a n dl in g, med vidterfarna Medicinska Facnltetens
i Vpsala tillstånd,
under inseende af
d i g t . O L O F O L A S ,
e. o. Professor i Practiska Medicinen,
för Medicinska Gradens erhållande författad och utgifren
a f
A N D E R S MAGNUS THUNBERG,
a f Vestgöta L andskap, S tip en diat i Kongl. Maj-.ts F lotta,
och till offentlig granskning framställd på Medicinska Auditorium d. 23 Nov. 1850.
p. v. t. e. m.
I.
U P S A L A , L E F F L E R OCH S R B E L L .
1850.
O
O m T o r s k l e f v e r t r a n .
O e n st ora uppmärksamhet och det välförljenta berom,
L e fv e rtr a n j
ellerS to ckß sklefvertran,
j emv ä l kalladT o rsk lefv ertra n s
såsom l ä ke me d e l , äfven hos oss på senare tider tillvunnit sig, torde rättfärdiga vårt företag, atthaf- va valt densamma till föremål för en särskilt afhandling, helst v å r litteratur ännu icke eger en sådan. Sannt är väl , att lefvertranens medicinska användbarhet hos oss varit o m k r in g J/^dels sekel be ka nt , men en närmare kän
nedom om det sätt, hvarpå detta läkemedel erhålles, om de särskilta slagen deraf, och dessas företräden sinsemel
l a n , äfvensom desammas kemiska analys, kan ännu anses i mer eller mindre grad saknas.
F ö r att efter förmåga s öka fylla denna brist, hafva vi ämnat i denna vår afhandling upptaga icke allenast de facta, som vitsorda lefvertranens utmärkta an v ä n d b a r h e t i f l e r f a l d i g a s j u k d o m s f o r in e r , utan äfven, och innan vi öfvergå till dessa, anföra detta berömda läkemedels u r s p r u n g och b e r e d n i n g samt k e m i s k a a n a l y s .
Ti ll följe a f denna vår plan sönderfaller afhandlin- gen i
l : o e n n a t u r h i s t o r i s k o c h k e m i s k och
2: o e n m e d i c i n s k a f d e l n i n g (med inledande h i s t o r i k öfver lefvertranens såväl ä ldr e, som nyare therapeu- tiska användning).
I:o N a tu rh isto risk a och kemiska a f delningen :
A ) Lefverlranens ursprung och beredning:
L efvertra u j Oleum jecoris l. jecinoris Aselli H uile de Morue j Cod-oil, Oies de Bacalhâo Olio di Baecula , Leberthran (B erger L eb erth ra n )}
utgör, såsom bek a n t , ett flytande animaliskt fett, som erhålles af åtskilliga species blandGadus-slägtet
tillhörande familjen
M alacopterygii
j afdeln.Thoracici.
Det t a fiskslägte, som i betydlig mängd uppehåller sig i Nord- och Ös t er s j ön samt Medelhafvet, r ä k na r ga n s k a många species. Bland dessa anföre vi b a r endast n å g r a få och isynnerhet d e m, u r hvilka lefvertranen hit
intills blifvit e rh å l l e n, såsom:
a) Gadus M orrhua s. A sellus m a j o r
Kabel j o, (Stockfisk), No r r s k. 1) T o r s k , som i största mängd uppeh å l l e r sig vid kust erna af N o r r ig e , Skottland och Irland.
b) Gadus Callarias s. Asellus stria tu s j
Tysk.D or s ch , hos o s s 1) T o r s k . 2)
c) Gadus Carbonarius s. Asellus niger j
Seij.d) Gadus M olva s. Asellus Longa j
Norrsk. L ä n g a , Eng. Ling.c) Gadus Pollachius j s. Asellus H aitingo-Polla- c h iu s
j i Norrige kallad Haakjering eller H a j f i s k , hos oss Lyrt orsk.() Gadus Lota s. Mustela fluviatilis
j den enda hland he l a Gadus-slägtet, som uppehåller sig i floder; m. fl.1) enl. Brandt och R atzeburg.
2 ) v. W rig h t ocli Fries (i 4:de h. pag. 7 7 af Skandinaviens fiskar) anse G adus M o rrh u a, L in n . och G . C a lla ria s, L inn. for en och sam m a a r t i olika ålder.
o
to
JX
bo
to
s .
Af h vilket bland d e s sa species lefvertran erhâlles, äfvensoin om sättet att e r h ål l a densamma, dcrom eger man varierande uppgifter,1) Enligt de tillförlitligaste bland dessa, torde det dock kunna anses såsom afgjordt, att lefvertranen hitintills endast blifvit beredd af hufvudsak- ligen 3: ne af de anförda species, ehuru vi äfven dele den ås i gten, att den skulle kunna erhållas, af hvilket species som helst bland Cadus-slägletJ).
H v a d nu åter beträffar sjelfva sättet att b e r e d a l ef ver t r an, så vilje vi, innan vi anföra detsamma, anmär ka, att det i handeln förekommer icke mindre än t r e n n e särskilta slag af densamma, neml. S v a r t , B r un och G u 1.
E n l i gt de flesta och tillförlitligaste uppgifter") e r
hållas dessa inom Nor r ige, hufvudsakligen den enda pro- duct i ons - or ten, på följande sätt:
L e f v e r n 4) af isynnerhet
T orsk
ochSrij
uttages ge nast ur fiskarne, sedan de blifvit fångade, och inpackas i egna k ä r l , der den lemnas så l änge, tills den börjar öfvergå i förruttnelse. Under tiden afgifver den en betyd-% qvantitet fett, som uppflyter, och delta så mycket for
t a r e , om k ärlen, såsom man också b ru ka r , utsättas för
1) E lb e rlin g , D issertat, de O leo jecoris Aselli. Berol. i 8 2 C p . l5. B e d e r, D issert, de 01. jecoris Aselli. Rostoch. 1 8 2 6 p. 7 .
G e ig e rs Magazin 1 8 2 6 , A u g u sti, s. 1 0 1 .
l i e r z e l iu s, L ehrbuch d erT h ierch em ie, übers, v. W ohler) m . fl.
2 ) P o te m p a , D issert, de 01. jecoris A selli. Lipsioe l837 $• 3.
3 ) E lb e rlin g , 1. c. p. j 6 . D et b ered n in g ssätt, h a n u p p g e r, g a l
le r dock egentligen eiulast svart tia n ; de ljusare sorterna säger han (orig- erhållas genera dennas u t s p ä d n i n g m ed andra fiskletter.
H e d e r, 1. c . p. 8 — 9 .
D u lh, H andwörterbuch d e r P ract. A rzneim ittellehre. V ol. II.
dong/i^ Distpiisii. com parativa chem ico-inedica. L ngd. Batavor. i8 4 3. 4) N ågot annat parti af fiskarne användes ej. Alt en del inblanda sk ä l-le fv e r, skäl-spack eller au n at fiskfett är en förfalskning, som lik
väl endast i någon betydligare raäugd kan ega ruin ho* de l j u s a r e tiausorterue.
solvarmens inverkan. F e t t e t afskummas och utsändes i h a n d e l n , u nd e r namn af g u l eller b r u n l e f ve r tr an , allt
efter den ljusare eller något m ö r ka re färg fettet under beredningen erhållit. T r an e n får neml. en ljusare f är g, i fall den inom k o r t a r e tid afskiljt sig ur lefvern, s å som händelsen är då fisket under den va r ma r e årsiiden varit ymnigare. Men lemnas af en eller annan orsak t r a n e n , att en något l ä n g r e t i d q v a r s t å ö f v e r d e i f ö r r u t t n e l s e ö f v e r g å n g n a l e f v e r m a s s o r n a , eller b ar den blifvit g a m m a l , isynnerhet under förvaring i fuktiga k ä ll a r e, så blir dess färg derigenom något mör k ar e. Af hvad som nu blifvit nämdt finner man således, att det ej gifves någon serskilt beredningsmelhod för g u l och b r u n t r a n, utan att dessa båda arter fås genom fettets sjelfvilliga utflytande ur lefvern.
S v a r t tran deremot erhålles genom (en 1 6 — 2 0 tim
mars) kokni ng eller stekning af de m a s s o r , som i k ä r
len å te rs tå , sedan den l j us ar e tranen blifvit afskummad.
Härvid utflyter en ny portion tran af mörkbrun f är g, h v i l k e n , sedan den under fortsatt k o kni ng blifvit fullkom
ligt k l a r , afskunnnas och utsändes i handeln. Den i ko k k ä r l e n återstående fasta massan användes i Norrige såsom gödningsämne. — Slutligen må a n m ä r k a s , att torsk- lefvern lättare och inom kor t ar e tid afgifver sitt fett, hvilket härrör deraf, att detta till och med i köld är tunnflytande, då deremot seijtran redan vid lindrig köld 6t e l na r , hvarföre dess afskiljande ur l ef ver n, åtminstone vid l ägre t emperatur, måste försiggå långsammare.
Hva d särskilt productionen af lefvertran ur
Haakje- rfn g
(H ajßsk)
v i d k o mme r, så uppgifves ur ett bref franTromsöe*)
at t , utom det nyss anförda ber edningssättet, man härvid äfven använder lindrig upphettning i j ernkitt- lar af färsk lefver f ö r d e n ljusa t r a n e n s ut smältning, hvar-}) J o n g h , 1 .JÎ. p»g. i 4 .
efter med återstoden forrfares på samma sätt, som ofvan är nämdt för erhällande af den svarta. Orsaken hvarföre man här använder artificiel uppvärmning uppgifves vara, att denna fiskarts lefver 1 ä n g s a 111 m a r e , än torskens och s eijens, öfvergår till f ö rr u tt n el se , och säledes äfven lång
sammar e afgifver sin tran. Enligt ett annat br ef 2) äter från
B ergen
produceras åtminstone ej d e r någon tran u r Ha ak j e r in gs le fv er , utan endast ur Seij och T o r sk och företrädesvis ur den sistnämda. Häruti öfverensstämma äfven flera a n d r a uppgifter, och man torde således kunna anse såsom a f g j o r d t , att för närvarande den s t ö r s t a qvantitet tran p r oduceras ur T o r s k e n s , dernäst ur Seijens och minst u r H a a kj e r i n g e ns lefver, ehuru i anseende till ett på se
nare tider m er a utvidgadt fiskeri af sistnämda fiskart pro
duktionen a f Ha akj e ri ngstr an blifvit betydligen utvidgad, h e l s t , enligt hvad man på stå r, lefvern af denna fiskart skall vara fetast och sålunda gifva en större procent t r a n , än andra. F ör öf r i gt finnes det äfven i handeln en så kal
lad b o n d t r a n , hvilken bönder i trakten af
B ergen
tillverka och hvilken ut märker sig genom mindre fluidilet och kl ar het.
I nn a n vi öfvergå till lefvertranens kemiska analys, vilje vi h ä r i korthet anföra några fysikaliska egenskaper hos h v a r d e r a a f de 3 :ne särskilta slagen:
S v a r t l e f v e r t r a n (Oleum jecoris Aselli n i g r u m s.
fuscum) h a r en djupt mör k f ärg, något dragande åt grönt, och ä r , sedd i t u n n a r e l a g e r , genomskinlig; har en e- g e n , o a n g e n ä m , einpyreumatisk lukt, bitter, empyreuma- tisk s m a k , som i svalget efterlemnar en betydlig retning.
Dess spec. v. vid + 1 7 0 C. :=s 0,929.
B r u n l e f v e r t r a n (Oleum jecoris Aselli suhfuscuin).
Dess färg liknar ungefär Malagavinets, h a r e n e ge n, icke
2 ) Ibid. p. I 2 .
obehaglig l ukt, lindrigt bitter smak, något liknande den af lisk och efterlemnande i svalget en li ndr i gar e retning.
Des s sp. v. vid + 1 7 ° C. = 0,924.
G u l e l l e r l j u s l e f v e r t r a n ( Ol eum jecoris Asel
li flavum). Guldgul f ä r g
,
e g e n, ej obehaglig l u k t , fisks m a k , föga bitter eller retande. Dess sp. v. vid + 1 7 ° C. = 0,923.
I æther äro de alla fullkomligt lösliga i alla för
hå l l anden; i sprit ofullkomligt; den svarta är i kall sprit löslig till ungefär 6 procent , den bruna till ungefär 3 , och den gula till ungefär 2 ^ proc.; i varm sprit är lös
ligheten obetydligt större.
Al l a hafva de lindrigt sur reaction.
B)
Lefvertranens kemiska analys
1).a) O r g a n is k a a fd e ln in g e n .
Oms kakas några dagar lefvertran med desiilleradt v at t en, så får nian en emulsions-lik v ä t s k a , som är ka- nelfärgad, gråakt i g eller ma nde l mj öl k- l i k, allteftersom man användt svart , brun eller gul tran. L e mn a s dessa emulsionslika vätskor i stillhet, så har redan efter ett dygn tranen börjat afsätta sig (uppflyta) och efter några veckor är vattnet endast lindrigt färgadt och grumligt.
Genom repeterade filtreringar kan det samma fås kl ar t , men bibehåller en empyreuinatisk smak och lukt samt gulröd färg, 0111 svart tran varit använd, tranakt i g smale och l ukt , men ingen eller endast opaliserande f är g, 0111 brun eller gul användls. Lindri gt sur reaction hafva alla v ä t s k o r na , och afdunstade till torrhet vid + 1 0 0 ° C.
lemna de mörkfärgade åt erstoder =
e x t r a d e r ,
hvilka efter gul och brun tran hafva h å r d , men efter svart vax- aktig consistens. De ur de emulsiva välskorne afsatta
1) J o n g h , 1. c. p. 2 7 och efterfölj.
transorterne hafva ungefär gamma reaction, s ma k , lukt och färg, som förut; dock blifva den hruna och gula något l j us a r e; den svarta bibehåller sin färg, men för
lorar der emot något af sin empyreumatiska smak.
K o k a s de särskilta slagen af lefvertran med vatten, så får man derigenom nästan fullkomligt likartade emul
si oner, och hvilka efter afdunstning gifva likartade åt er stoder =
e x tr a d e r .
D es s a
v a tte n e x tr a d e r
lösas till en del vid kokning med æther. (I kall æther äro de deremot nästan f ullkomligt olösliga). Filtreras denna v ä t s k a , som under k o k ningen fatt en mörkröd färg, och afdunstas till t or r het , e r h å l l e r man en återstod =
v a tte n e x tr a d e ts æther extra d a
en mö r k r öd , något gei omski nande massa, med consistens af venedisk t e r pent i n, och af bitter s m a k , liknande den af galla.Behandl as vidare den ma s s a , som æthern lemnat olöst med kall eller kokande absolut al k o h o l , så får nian en djupt färgad lösning, s o m , filtrerad och afdunstad till torrhet, lemnar oss
va tte n e x tr a d e ts alkohol-extract j
en fast massa af samroa färg, som œt hor e xt r a c t et , men med mindre bitter smak och ingen lukt. Har afdunst- ninyen egt r n m vid + 1 0 0 ° C. , så är det erhållna e x -n © tractet hårdt och skört som g l a s, men drager fuktighet till sig n r luften och får vaxl i k consistens. Fullkomligt olösligt i æ t he r, tröglöst i vatten, men lättlösligt i absolut och utspädd alkohol.
Behandlas slutligen återstoden efter alkohol-lösnin
gen med sprit, §ä für man efter filtrering och afdunst
ning en g r å a kt i g , nå^ot gl änsande, i æiher och absolut alkohol olöslig, i vatten svårlöslig, luktlös massa med en viss egen s mak =;
'v a tten extra d ets sp rit-e x tra d .
Återstoden efter sprillösningen utgör relativt till mängden af det använda valtenextraclet en högst obe
tydlig qvantitet, och i nnehål l er hufvudsakligen anorgani- ska ämnen samt spar till en egen organisk k r o p p , hvilka alla äro fullkomligt olösliga i vatten.
Vid analytisk behandling af alla dessa e x t r a d e r , har man funnit dem hafva den qualitativa och quantita- tiva sammansät t ni ng, som efterföljande tabeller utvisa, och utgör den quantitet vatt enext ract, som, vid behand
lingen ined a.‘l her , alkohol och spr i t, för dessa analyser v 'ifvit använd
ur svart lefvertran ur brun lefvertran
0,5,8 g r 5 , 6 3 2 g r
och ur gul lefvertran
4 , 6 8 » g r ;
oo
Cn cK
to
:0
CO
c~
Gul lefvertran.
Vi öfvergå nu till analys af l efvert ranen i och för sig sjelf. Sås om nästan hvarj e fett i nnehål l er de n Li- pyloxid i förening n e d feta syr or , hvi l ken oxid kan i form af hydrat (Glycerin) genom saponifiering afskiljas.
Huruvi da likväl detta Lipyloxid-hydrat ä r fullt qualitativt identiskt med samma kropp ur andra fettsorter (t. ex.
bomoi j a m. fl.) lemna vi oafgjordt. Fa c t i s kt k ä n d t är n e m l i g e n 1) , att lefvertranens glycerin, utom en mör kar e färg, äfven h a r egenskapen att med bly ättika ge en k o piös fällning och med tillsatt svafvelsyra eff er vescera, under afgifvande af en penetrant l u k t , liknande den af här skt smör. Möjligt är dock, att dessa e g e n s k a p e r , hvarigenom lefvertranens glycerin afviker från den van
l i ga, bero på någon fremmande inblandning. H a l t e n af lipyloxid är hos de särskilta slagen af lefvertran föga varierande; dock håller gul m e st , ne ml . 10,177 pr C: t , brun 9,073 prC:t och svart 9,711. prC:t.
Af feta syror innehålla de olika sl agen a f lefver
tr an följande procent:
)
Margarinsyra — — 1 0 , i45.Oljsyra — — — 09,785.
Brun
Gul
Man ser således, att svart tran innehåller en större mängd margarinsyra, än g u l , då denna deremot innehål
ler en större qvantitet oljsyra. Anmärkni ngsvärdt är för- öfrigt, att den bruna ej innehåller hvar ken smörsyra eller
1 Smörsyra — — — 0 ,i 58.
I Margarinsyra --- --- 1 5 ,421.
< Oljsyra — ---71,757.
(Smörsyra —
I Margarinsyra --- 11,757*
< Oljsyra — --- 7 4 ,033.
( S mör s yr a — — — 0,074.
l ) JoDgh, 1. c, p. 5 4 .
ä t t i k s y r a , af hvilken s en a r e de båda andra sorterne h å ll a en ringa proctnt, tneml. svart 0,12606, gul O ,04571.
F ör öf r i gt förefiines i hvarje sort af lefvertran ett e g e t s v a r t a k t i g t ä m n e , som kan er håll as, om den inörkfärgade alkaliska nioderluten efter tranens saponi- fiering ined soda neutraliseras med svafvelsyra, hvarvid det svartaktiga ämnet utfälles ur luten såsom en floc- culent m a s s a , hvilken efter hand uppflyter och hildar på l utens yta liksom en h i n n a ; (härvid utvecklar sig något kolsyra). Denna massa uppsamlas p å filtrum, tvättas (för att aflägsna svafvelsyra och svafvelsyradt natron) och löses i s p r i t , samt afdunstas till torrhet och slutligen ut
sat t es nå gr a ti mmar för + 1 0 0 ° C.
De n sålunda erhållna massan h ar vaxlik consistens, af lef ver t r ans l u k t och svartgrå f ä r g , — i tunnt lager är den br u n a k t ig , genomskinlig och ka n då intorka till en s k ö r , lätt pulveriserbar massa. A r olöslig i vat t en, löslig t i l l e n d e l i æther t i l l e n d e l i alkohol. Ge
nom de a n a l y s e r 1) , man på detta svartaktiga ämne an
s t ä ll t , h a r m a n , ut om en ringa portion oljsyra och nå
gra ännu outredda organiska k r op pa r, framställt en hit
tills okänd och så vidt man vet för lefvertranen egen k r o p p , hvilken m a n , af sistnämda omständighet gifvit na mn e t
Gaduin.
Gaduin
kan existera i 2:ne isomeriska modificationera Gaduin,
som kan erhållas genom afdunstning af det ofvannämda svartaktiga ämnets alkohol-lösning. Den bildar en fast, mörkfargad ma s s a , olöslig i vatten, men löslig i æther och s p r i t , (dock ej utan en liten återstod), olöslig i salpetersyra, s al ts y r a, äfvensom i kall utspädd svafvelsyra; löslig dereinst under kokning i concentrerad svafvelsyra, (hvarvid den ger åt vätskan en blodröd f ä r g) , och i a l k a l i e r , hvarur de« utfälles af s y r or ; kan förbrinna1 ) Ibid. p. 8 1 fcch efter ful j.
med låge och utsprider då en lukt först af ättiksyra, se
dan af lefvertran samt efterlemnar en ringa portion aska.
ß G aduin,
utgörande återstoden vid det oftanämda s vartaktiga ämnets lösning i sprit. L i k n a r till utseende den nyss beskrifna modificationen, men är olöslig äfven i al kohol , «ether och concentrerad svafvelsyra. Löses deremot under något längre kokni ng i utspädd salpetersyra och utfälles derur af vatten; med a lkalier och vid förbränni ng förhåller den sig lika med
ce
Gaduin.Gaduins atomistiska sammansättning = C 35 H 42 O 7.
Alomvigt = 3 6 3 7 ,4o iC .
Gaduin kan med skäl anses vara orsak till det of- vannämda svartaktiga ämnets färg, ehuru det ä r sanno
l i k t , att Gaduin i rent tillstånd är färglös.
k) A n o rg a n ish a a fd c ln in g e n :
De anorganiska ämne n, man funnit lefvertran inne
hålla utgöra ett ej ringa antal. De äro:
1
l :o)
Jod.
Många äro de L ä k a r e , som y rk a t, att lefvertranens therapeutiska nytta hufvudsakligen skulle bero på dess jodhalt och
Kopp
var den förste, som u t talte denna mening samt föranledde derigenom flere k e mister till analyser af det berömda medlet.Hopfer de L ’orme _,v) Herber j 2) M artens j Z)
infl. vitsordade Jodens n ä r v a ro , då deremot a ndr a , såsomM arder*)
ochP o - tem p a ,
5) i stöd af sine anal yser , förnekade densamma.1 ) Hufeland u. O san n , journal d. pract. Heilkunde A p r. l836 s. H 5.
2) Annalen d. Pharm acie ß d . 3l . Heft. 1, s. 94. 3) Sum m arium V I Heft. 2 . pag. 94.
4) Brandes A rchiv Bd. 3a s. 9 0 . o c h Hufelands journ. Maj 18 37*
». 1 1 5.
5) P o tem p a, dissertat, de ol. jec. As. Lips. 1 8 3 7«