Lek, lärande och digitalisering i förskolan
En kvalitativ undersökning om förskollärares uppfattning kring att använda digitala verktyg i praktiken
Play, learning and digitization in preschool
A qualitative study on preschool teachers ‘perception of using digital tools in practice
Sandra Westby
Fakultet: Humaniora och samhällsvetenskap Utbildningsprogram: Förskollärarprogrammet Nivå/Högskolepoäng: Grundnivå/15 hp.
Handledarens namn: Martin Eneling
Examinatorns namn: Getahun Yacob Abraham Datum: 2021-06-29
© 2021 – Sandra Westby
Lek, lärande och digitalisering i förskolan [Play, learning and digitization in preschool]
Ett examensarbete inom ramen för lärarutbildningen vid Karlstads universitet: Förskollärarprogrammet
http://kau.se
The author, Sandra Westby, has made an online version of this work available under a Creative Commons Attribution-Non-Commercial-Share Alike 3.0 License.
http://diva-portal.org
Creative Commons-licensen: http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/deed.sv
This study aims at preschool and preschool teachers' use of digital tools. It should provide knowledge about why it is important that digital tools are used in preschool. The study is based on the preschool teachers' own experiences with digital tools and why it is important for the preschool's mission. The preschool teachers in my study experience demands and challenges in connection with digital tools, despite this, the preschool
teachers try to create learning situations, even if they themselves believe that they lack skills. It is a phenomenographic interview study, in the study, eight preschool teachers were interviewed to answer my purpose and my questions.
In a phenomenographic study, the reader gets to take part in specific
phenomena that have been investigated, as well as how it can be made visible in practice. In a qualitative study like this, interviews were chosen to get to grips with the area, I have used open-ended questions to get deep into the thoughts about what preschool teachers have the perception of using digital tools for both play and learning situations. The material has since been transcribed, after which I have found common outcomes around digital tools.
The study reveals important parties that come into play when it comes to using digital tools for both play and learning. The results and the conclusion show that preschool teachers are partly unable to achieve all goals, but that they have the will, drive, and the right attitude that is important for the role a preschool teacher is faced with. The preschool teachers came up with several good suggestions for digital tools to become a natural part of the preschool's activities and how digital tools can be developed in play and learning
situations.
Keywords: Digital tools, digital competence, play, sociocultural learning, preschool teachers' perception.
Den här studien syftar på förskolan och förskollärares användning av digitala verktyg. Det ska ge kunskap om varför det är viktigt att digitala verktyg används i förskolan. Studien utgår ifrån förskollärarnas egna erfarenheter kring digitala verktyg samt varför det är viktigt för förskolans uppdrag.
Förskollärarna i min studie upplever krav och utmaningar i samband med digitala verktyg, trots detta försöker förskollärarna skapa lärandesituationer, även om de själva anser att de brister i sin kompetens.
Det är en fenomenografisk intervjustudie, i studien har åtta förskollärare intervjuats för att besvara mitt syfte och mina frågeställningar. I en fenomenografisk studie får läsaren ta del av specifika fenomen som undersökts, samt hur det kan synliggöras i praktiken. I en kvalitativ studie som denna valdes intervjuer för att få bukt på området, jag har använt mig av öppna frågor för att komma in på djupet i tankarna kring vad förskollärare har för uppfattning av att använda digitala verktyg till både lek och
lärandesituationer. Materialet har sedan transkriberats, därefter har jag funnit gemensamma utfallsrum kring digitala verktyg. I studien framkommer viktiga parter som spelar in när det kommer till att använda digitala verktyg till både lek och lärande. Resultatet och slutsatsen visar att förskollärare delvis inte kan nå upp till alla mål, men att de har vilja, driv, och rätt bemötande som är viktigt för rollen en förskollärare ställs inför.
Förskollärarna kom fram till flera bra förslag för att digitala verktyg ska bli en naturlig del i förskolans verksamhet och hur digitala verktyg kan utvecklas i lek och lärandesituationer.
Nyckelord: Digitala verktyg, digital kompetens, lek, sociokulturellt lärande, förskollärares uppfattning.
1 INLEDNING ... 1
1.1 BAKGRUND ... 2
1.1.1 Förändring under tid ... 2
1.1.2 Lärande och digitala verktyg som en sammanhängande del ... 3
1.1.3 Förskollärares inställning ... 4
1.1.4 Lek ... 5
1.2 BEGREPPSDEFINITION DIGITALISERING ... 5
1.2.1 Adekvat digital kompetens ... 5
1.2.2 Digitala verktyg ... 6
1.2.3 Digital kompetens i förskolan ... 6
1.3 SYFTE ... 7
1.4 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
2 LITTERATUR OCH TIDIGARE FORSKNING ... 8
2.1 DIGITALA VERKTYG OCH STYRDOKUMENT ... 8
2.2 EFFEKTIVISERA FÖRSKOLANS UPPDRAG... 8
2.3 UTVECKLA DIGITAL KOMPETENS ... 10
2.4 PRIORITERING I RIKTNING MOT DIGITALA VERKTYG ... 11
2.5 PEDAGOGISKA LEDARE ... 12
2.6 BARNS NYFIKENHET I EN FÖRÄNDRAD MILJÖ ... 13
2.7 AVSLUTNINGSVIS ... 14
3 TEORI ... 16
3.1.1 Sociokulturella perspektivet syn på lek och redskap ... 16
3.1.2 Artefakt ... 16
3.1.3 Mediering ... 16
3.1.4 Scaffolding ... 17
3.1.5 Proximal utvecklingszon ... 17
4 METOD ... 18
4.1 METODANSATS FENOMENOGRAFI ... 18
4.2 URVAL ... 19
4.5 GENOMFÖRANDE ... 20
4.6 DATABEARBETNING ... 21
4.7 FENOMENOGRAFISK ANALYSMODELL ... 22
4.8 TILLFÖRLITLIGHET ... 23
4.9 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 24
5 RESULTAT ... 26
5.1 FÖRSKOLLÄRARES TOLKNING AV DIGITALA VERKTYG SOM ETT ARBETSSÄTT ... 26
5.2 DIGITALA MÖJLIGHETER I PRAKTIKEN FÖR LEK OCH LÄRANDE ... 28
5.3 VISION OM MATERIELLA TEKNISKA FÖRUTSÄTTNINGAR ... 29
5.4 LÄRANDE, LEK OCH KOMMUNIKATION SOM HELHET ... 30
5.5 UTFALLSRUM SOM VISAR SIG VARA BETYDANDE ... 31
6 DISKUSSION ... 33
6.1 SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV PÅ LEK OCH LÄRANDE ... 33
6.2 FORTSÄTTNINGEN FÖLJER ... 34
6.2.1 Vilka olika uppfattningar av digitala verktyg ger förskollärarna uttryck för? 36 6.2.2 Hur uppfattar förskollärarna sambanden mellan digitala verktyg, lek och lärande? 36 6.2.3 Hur beskriver förskollärarna att de använder digitala verktyg i verksamheten? 37 6.3 METODDISKUSSION... 38
6.4 SLUTSATSER ... 39
6.4.1 Förslag till vidare forskning ... 39
REFERENSER ... 41
BILAGOR ... 43
1
1 INLEDNING
Det här är en intervjustudie som beskriver hur förskollärare använder sig av digitala verktyg i verksamheten, främst hur det kan användas för att utveckla barnens lek och hur ett lärande kan skapas. På senare tid har kriterium för digitala verktyg förstärkts och uppdraget i förskolans läroplan inom digitalisering har utökats. Skolverket (2018) belyser digital kompetens som en del av lärandet och i förskolan ses digitaliseringen utifrån fyra aspekter av digital kompetens, att förstå, kritiskt förhållningssätt, förstå risker och problemhantering på ett kreativt sätt. Det är numera ett ämne som riktar till vad barnen behöver ha med sig för sin framtida skolgång. Skolverket (2018) menar att ett digitalt intresse anses vara lika lustfyllt som vilket intresse som helst.
Tidigare forskning beskriver hur samhället vi lever i är mer digitalt än vad vi tidigare varit med om, Lagergren och Holmberg (2019) beskriver hur det digitala kan ge bättre förutsättningar till allt lärande genom att till exempel koppla in digitala aktiviteter. Forskarna beskriver följande, det digitala i en aktivitet beskriver värdet av att se digitaliseringens möjligheter som ett utforskande och hur ett lärande fullbordas. Det som är intressant är att barn lär sig här och nu, det spelar ingen roll om den är analog eller digital. Det är hos förskollärarna det behöver finnas en kombination av ett genuint intresse samt ett driv för att göra det möjligt för barnen att få ta del av vad det digitala verktyget innebär. Det kräver rätt inställning och motivation till digitala verktyg av den orsaken att det är förskollärare som ansvarar för att digitala verktyg blir en del i barns lärande och utveckling. Lundgren Öhman (2014) beskriver hur digitaliseringen kan ses som ett arbetssätt som stärker arbetet med IKT och är ett underlättande medel till flera områden som förstärker ett lärande. Att det digitala inte behöver ses som en utmaning utan används till att det sammanflätas med verktyg för att skapa en större lust i barnens utbildning.
Den upplevelsen jag har kring digitala verktyg är att det generellt ses som en självklarhet i förskolan. Studien visar på om det är ett självklart sätt för alla förskolor och förskollärare, samt vilka förutsättningar har en förskollärare till sitt förfogande vid användning av digitala verktyg. Tidigare under min VFU kunde jag konstatera att digitala verktyg existerar i barnens utbildning, men att förskolepersonalen ofta uttryckte att det var svårt att ”få till det”. På den vägen har intresset för digitala verktyg varit stort för mig. Jag kunde se glädjen i barnens ögon när det digitala kom fram, där och då utvecklades idéer om hur det kunde vara som en del i både lek och lärande på flera sätt. Ett, för att ha möjlighet att dela in barngruppen efter intresse för att göra undervisningen intressant, två, för att jag fascineras av är hur oändligt mycket mer digitala verktyg kan ge och vad det gör med barnens utforskande i både sammanhang och enskilt. På ett samhälleligt plan är vi medvetna om att samhället kräver
2
viss digital kompetens och att digitala redskap används dagligen. Barnen är idag väl medvetna och har kunskap om det digitala, framför allt är barnen öppna för det som är nytt och inspirerande. Med detta sagt bör det ses som en självklar del i förskolans vardag. Det som väcker min nyfikenhet är att om förskollärare vet vad de ska göra, att digitala verktyg ses vara en tillgång till att utforska leken, fast på andra sätt. Min nyfikenhet och undran befinner sig i hur lekens innehåll kan utvecklas med hjälp av digitala verktyg, för att skapa lärandesituationer i olika sammanhang. Det är relevant för förskolans uppdrag och för min egen profession, studien undersöker vilket sätt förskollärare ser på digitalisering och hur interaktionen med barnen kan få dem att upptäcka andra världar. Hur verktyg används till att inspirera barnens intresse i utbildningen.
Med digitala verktyg kan både barn och personal upptäcka mycket intressant, bara de får rätt förutsättningar till det, vilket är huvudfokus i den här intervjustudien. Hur förskollärarna tänker kring ämnet och vad de själva gör för att det ska vara som en del i verksamheten.
1.1 Bakgrund
1.1.1
Förändring under tid” Undervisningen i förskolan ska ske under ledning av förskollärare och syfta till barns utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” (Skolverket, 2018, s.19).
Den meningen omfattar en hel del av vad en förskollärare ska ansvara för i en verksamhet. Ansvaret innebär att en förskollärare skapar meningsskapande processer mot en specifik riktning. Det innebär att en förskollärare ansvarar för att möjliggöra att målen inom förskolans Läroplan följs. Redan i den första Läroplanen 1998 har digitala verktyg varit en del i förskolans verksamhet.
Digital användning kallades då multimedia och informationsteknik.
Multimedia innebar ljud, video, bild och skrift (Skolverket, 1998). I den riktningen har det sedan tagit oss fram till 2018 och den reviderade Läroplanen (Skolverket, 2018). Går man via skolverket.se och söker på digitala verktyg, kommer det fram flera förslag om hur digitala verktyg används i skolenheter idag. I både böcker och studier visar det att digitala verktyg på olika sätt nyttjas i undervisning, i ämnen som till exempel naturkunskap och musik. Enligt Skolverket (2018) uttrycks digitala verktyg att ingå som en teknisk uttrycksform, som vilket lär verktyg som helst i förskolan.
I en serie kring forskning av Skolverket, har de konstaterats att skolan och förskolans utveckling av digital teknik har förändrats, numera ingår det att ständigt vara uppmärksam på förändring och forskning som förbinder läroplanen med relevant vetenskap inom den digitala världen. Det betyder att
3
meningsskapande processer i anknytning till digital teknik bör vara tillämpad för och syfta på det samhället kräver idag. Att förskolan behöver mer digital kompetens för att ha möjlighet att hantera vad vi idag kallar en digital värld (Skolverket, 2018). Hanell (2018) beskriver i en studie hur barn i förskolan förses med för lite digital kompetens. Digital kompetens är något som både barn och vuxna är i behov av i dagens samhälle. Det som förskolans personal ställs inför är ett betydelsefullt uppdrag och vikten av att utgå från barnens intresse, samt deras behov är relevant för digitalisering. I den kategori som den här undersökningen cirkulerar kring ses förskollärarna allmänt vara uppmärksamma på att det är ett utvecklingsområde. Digitala verktyg är i ständig innovation, det betyder att förskollärarens roll ändras och kraven på digital användning är betydande. År 2018 förändrades förskolans styrdokument. Digitala verktyg kommer vara till användning för framtida arbetsliv, idag används digitala verktyg som ett formellt verktyg likväl som ett informellt verktyg. Hur man vänder och vrider på digitaliseringen, innebär det att idag är digital kompetens viktiga kunskaper i en digitaliserad värld (Skolverket, 2018).
1.1.2
Lärande och digitala verktyg som en sammanhängande del I förskolan har det varit en naturlig del att låta barnen kommunicera och leka sedan länge. Förskolans läroplan ser lek som en central punkt i verksamheten och grundar sig i social kompetens, interaktion och kommunikation (Sheridan, Sandberg & Williams, 2015). I studien är både lek och lärande central, men digitala verktyg är i fokus, som ett arbetssätt och ett sätt att uttrycka sig.Skolverket (2018) beskriver att en förskollärare ansvarar för att barnen ska få ta del av digitala verktyg på ett stimulerande sätt. Lundgren Öhman (2014) beskriver hur det jag beskrivit ovan ses som ett arbetssätt, det kallas idag mediepedagogik, det är vad studien har som drivande källa. Att tekniska artefakter och interaktion ses kombineras vid val av upplägg i en meningsskapande process. Författaren menar att digitala verktyg kan förändra hur barn erfar kunskap. När ett projekt med digitala verktyg startas menar författaren att förskolan behöver ta ställning till vad som är relevant i förhållande till kunskap, samt hur det väcker nyfikenhet hos barnen i förhållande till styrdokumenten. Nästa riktning går mot lek och lärande som ett. Lundgren Öhman (2014) menar att om digitala verktyg ses som en naturlig del behöver det också ges möjligheten för barnen att integrera den digitala utvecklingen i sitt lärande. Intresse om att lek, lärande och digitala verktyg är ett. Det kan tolkas såsom att i verksamheten bör det finnas förebilder som gör att barnen utmanas och får ta del av digitala verktyg såväl analogt som digitalt.
Verktyget ger förskollärarna andra perspektiv och gör att de får möjlighet till att se både lek och lärande med andra ögon.
4
Nilsen (2018) har i en avhandling skrivit om barns och lärarnas aktiviteter med digitala verktyg. Hon har därför sett att för barn har det ingen större betydelse för om digitala verktyg är i fokus, utan barn leker ändå. Att digitala verktyg är en möjlighet och en tillgång för barnen att ta del av en större lekvärld om de får ta del av olika verktyg. Hon menar att lärarna i fråga har en tendens att se något negativt med digitala verktyg, det kan ha med digital kompetens att göra och att det är av betydelse för användandet. Förskollärarnas inställning till digitala verktyg utgör stor påverkan på hur barnen omges av det. Det är upp till förskollärarna att ge barnen det som de behöver i sin utveckling kring digitalisering. Det innebär att förskolan ses med förutsättningar. Med rätt förutsättningar är förskolan skyldig att följa riktlinjerna som styrdokumenten säger genom att skapa betydelsefulla och varierade möten tillsammans med barnen (Doverborg, Pramling & Pramling Samuelsson, 2013).
I den reviderade läroplanen har styrdokumenten kring digitalisering fått sig en tydlig plats, att utveckla en adekvat digital kompetens medför möjligheter till nya kunskaper (Skolverket, 2018). Det är viktigt att ta del av digitaliseringens möjligheter och vara förebilder som erbjuder och stöttar barnen i utforskandet av digitala verktyg. En förskollärarroll vilar på omsorg, lärande och fostran, i samband med ett helhetsuppdrag som ska integreras med hjälp av olika mål och utvecklingsområden (Sheridan, Sandberg & Williams, 2015).
1.1.3
Förskollärares inställningFörskollärares inställning och attityd till vad som sker i en verksamhet spelar stor roll för uppbyggnaden och användningen av till exempel digitala verktyg i stort. Det är intressant för undersökningen, hur en förskollärare väljer att planera och organisera verksamhetens innehåll kopplat till digitala verktyg (Skolverket, 2018). Hur det digitala samspelet fungerar är numera en del i barnens vardag. Förskolepersonalens syn på det digitala lärandet är en stor fördel för den digitala uppbyggnaden. Jäverbring (2019) beskriver i en artikel om att förhållningssätt enligt henne innebär att vara källkritisk, att ha ett digitalt förhållningssätt och professionellt förhållningssätt. Det är vad som krävs för att visa på sin kompetens och för att arbeta med digitalisering i förskolan. I förskolan behöver samtliga inom skolenheten förhålla sig till digitala verktyg på något vis. För en förskollärare handlar det om att sätta sin roll i andra perspektiv på lärande. För barnens del handlar det om att stöttas vid användningen av digitala verktyg och att förskollärare utgår från barnens bästa samt vilken barnsyn. Därför är det relevant för min undersökning om hur en utmaning tas i det digitala mötet med barnen och vilken syn har de på de olika verktygen. Vad för attityd förskollärare har till digitalisering, har stor påverkan på hur barnen uppmuntras till att använda digitala verktyg.
5 1.1.4 Lek
Ett sätt att beskriva lek enligt Eidevald och Engdahl (2018) är barnens sätt att definiera de fenomen som barnen vill uttrycka sig om. Författarna menar att förskollärare är bättre på att se hur leken hänger samman med kognitiv utveckling, ett sätt att bearbeta sina känslor än att definiera begreppet lek. Lek är ett bra sätt för barnen att samspela med andra men att lek omfattande betyder en tolkning av fantasi och verklighet menar de. Skolverket (2018) beskriver lek som den största bidragande effekten till att allt lärande sker. I leken uppstår flera samband med vad digital kompetens i förskolan står för som till exempel problemlösning, samarbete och bearbetning av handling. I en undersökning av Nikolopoulou och Gialamas (2015) beskrivs lek och digitala verktyg som en sammanhängande del i verksamheten. Forskarna beskriver att leken och digitala verktyg i en sammanhängande kontext kan skapa utrymme för fantasi, kreativitet och lärande. Skolverket (2018) beskriver att digitala verktyg som ett lärande är att kunna omformulera handlingar och idéer på ett nytänkande sätt och på ett kreativt sätt. Detta har betydelse för min studie, för att kunna se kopplingen mellan digitala verktyg, lek och lärande ur olika sammanhang.
Lundgren Öhman (2014) menar att digitala verktyg i leken inspirerar barnen till inflytande i sitt lärande och vad det gör med barnen på sikt. Det har betydelse för vad en förskolepersonal väljer att ha med i sin verksamhet och vad de vill att barnen ska åstadkomma för att utveckla både lek och lärandesituationer (Forsling, 2020).
1.2 Begreppsdefinition digitalisering
Nedan beskrivs begrepp som är kopplat till undersökningen. Begreppen är definierade och klargörs tydligare under studiens gång i texten och definierar varför de är viktiga för lek och lärande i förskolan. Begreppen beskrivs vidare ur förskollärares egen uppfattning av digital användning i förskolan.
1.2.1 Adekvat digital kompetens
När regeringen införde digitaliseringsstrategi har förskolans styrdokument påverkats, vilket beskrivs ytterligare nere i litteraturdelen. Skolverket (2018) beskriver följande:
Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information (Skolverket, 2018, s.9).
6
Adekvat digital kompetens är föränderlig och utmanas i förskolan med digital teknik och redskap. Adekvat digital kompetens innebär flera infallsvinklar men utgår ifrån fyra aspekter som problemlösning, från idé till handling, förståelse om verktyget och varför det är viktigt för samhället. Det som kommer till användning i min undersökning är vad förskollärarna har för tankar om att barnen ska utveckla adekvat digital kompetens. Det vill säga vad förskollärarna har tillgång till, och vad de gör för att barnen ska kunna utveckla målet. De nationella strategierna som kom till förslag under 2016 gäller precis om det jag beskrivit ovan. Det finns en vision om att utbildningen av digitaliseringen tas tillvara på och förbättrar resultaten i sin helhet för framtida skolelever och att verksamheterna effektiviseras (Regeringen, 2017).
1.2.2 Digitala verktyg
Digitala verktyg är en del av IKT som betyder informations- och kommunikationsteknik, en möjlighet till annan kommunikation med hjälp av digitala verktyg. Digitala verktyg är ett så kallat samlingsnamn för tekniska resurser och hjälpmedel som till exempel dator, surfplatta, mobiltelefon, projektor och även program. I förskolan kan digitala verktyg användas på flera sätt, till exempel genom att skapa då det ger barnen stimulans i en pedagogisk kontext (Lundgren Öhman, 2014). Verktyget ska ge barnen en möjlighet att uttrycka sig likväl med, som utan, digitala verktyg (Skolverket, 2018). Idag används digitala verktyg i alla förskolor, mer eller mindre på olika sätt, digitala verktyg kan ses som en påskyndare till människors kommunikation och hur de interagerar med varandra (Hanell 2018). Det som är relevant för undersökningen är hur digitala verktyg kan användas som utforskande för både lek och lärande. Om förskollärarna gör det möjligt för att digitala verktyg ska bidra till barnens utveckling, och vad de har för förutsättningar till att göra det möjligt.
1.2.3 Digital kompetens i förskolan
Digital kompetens är enligt Lundgren Öhman (2014) kopplat till mediepedagogik. Mediepedagogik är ett arbetssätt som förskolor kan använda sig av, som gör att barnen får möjlighet att uttrycka sig med digital teknik på olika sätt. Digital kompetens framställs vara hur inriktad en förskollärare är inom området digital teknik, samt hur förskolepersonalen visar att de har goda kunskaper och varför de använder sig av digitala verktyg (Forsling, 2020).
Skolverket (2018) beskriver att digital kompetens i förskolan innebär fyra aspekter på barnens nivå vilket är, problemlösning, från en idé till en handling, användandet, uppfattningen och förståelsen kring varför digital teknik påverkar oss i sammanhang. I min undersökning används digital kompetens för att undersöka pedagogens och barns kunskaper av digital kompetens, hur
7
det används i relation till målet. Varför det är viktigt med kompetens har betydelse för användning av digitala verktyg i förskolan.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om digitala verktyg kopplat till lek och lärande som förskollärare ger uttryck för.
1.4 Frågeställningar
1. Vilka olika uppfattningar av digitala verktyg ger förskollärarna uttryck för?
2. Hur uppfattar förskollärarna sambanden mellan digitala verktyg, lek och lärande?
3. Hur beskriver förskollärarna att de använder digitala verktyg i verksamheten?
8
2 LITTERATUR OCH TIDIGARE FORSKNING
Här diskuteras tidigare forskning, styrdokument och annan litteratur som är relevant för min undersökning. Jag har sökt artiklar via ERIC (Ebsco), Kau biblioteket och Google schoolar. Jag använde mig av sökord som, digital tools, preshool, attituds, play, digital skills, för att konkretisera följande rubriker som beskrivs nedan.
2.1 Digitala verktyg och styrdokument
Regeringen (2017) införde digitaliseringsstrategi vilket betyder att barn har rätt till digitala verktyg för att underlätta undervisning och undervisningens möjligheter i sitt lärande. Det har i sin tur förändrat förskolans styrdokument.
Barn i förskolan ska ges möjlighet att använda digitala verktyg och förskollärarna ansvarar för att det används ur utbildningssyfte. Barnen ska utveckla digital kompetens, för att ha möjlighet att göra det behöver barnen få tillgång till digitala verktyg i sin vardag, genom att utveckla digital kompetens samt förmåga att få:
• förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället
• stärkt förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster
• stärkt förmåga att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt
• stärkt förmåga att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg (Skolverket, 2018, s.44).
Forsling (2020) uttrycker sig i sin avhandling om att digitaliseringens möjligheter har funnits med sedan länge, att förskolepersonalen sedan tidigare har uppmanats till att se digitaliseringens möjligheter till den interaktiva världen. Regeringen (2002) beslutade att informationsteknik skulle införas i förskolans styrdokument, då satsades det på kompetensutveckling för samtliga skolenheter. Digitala verktyg och läroplanen beskriver ovan flera möjligheter och sätt att praktiskt använda digitala verktyg, för att underlätta barns framtida digitaliseringsförmåga. Tidigare forskning har kunnat konstatera att det finns osäkerhet och okunskap vid användning av digitala verktyg, men som Jäverbring (2019) beskriver i sin artikel är det betydelsefullt för uppdraget.
Digitaliseringen är viktig för barnens framgång i skola och arbete.
2.2 Effektivisera förskolans uppdrag
Syftet med att se digitala verktyg som en effekt till ett lärande är för att fördjupa och utveckla sitt och arbetet med barnen. Masoumi (2015) har i en studie om IKT i förskolan förklarat att det är upp till förskollärare att se till att användning
9
av digitala verktyg fullföljs med goda förutsättningar. Det är upp till dem att använda sig av digitala verktyg på det sätt som är bäst för dem, och verksamheten, för att effektivisera och gynna verksamhetens innehåll.
Förskollärare i förskolan behöver fundera över hur digitala verktyg kan skapa störst effekt för att ett betydelsefullt möte ska ske för barnen. Lagergren och Holmberg (2019) är två forskare som har ingått i ett projekt om digitaliseringen i förskolan. De beskriver att förskolan allmänt ser det som att barn sitter med en lärplatta och trycker sig fram, medan det i utbyte är barnens sätt att utforska ett verktyg. Ett sätt att lära sig tillsammans med andra och framför allt ge varandra stöttning i en process. Forskarna menar att en förskollärare ska finnas till hands när barnen utforskar digitala verktyg genom att stötta dem, de har även tagit del av flera digitala aktiviteter tillsammans med barnen. En digital aktivitet kan ses som att barnen själva ansvarar för att dokumentera, till exempel. De har även testat på flera aktiviteter med digitala verktyg. Forskarna beskriver att det är ett annat sätt att utöka en lärsituation som ger barnen inflytande och delaktighet. Det gäller att sätta in det barnen skapar i ett sammanhang, det har liknelse i hur Nikolopoulou och Gialamas (2015) beskriver lek, lärande och digital användning. De menar att digitala verktyg ska ge barnen inspiration och möjligheter att till exempel utveckla leken.
Verktyget ska ses ur ett multimodalt uttryckssätt (Skolverket, 2018). Det är ett nytänkande och utforskande sätt till lek och lärande. Kjällander (2016) är en forskare som bedrivit ett forskningsprojekt om hur olika förskolor arbetar med lärplattor som ett så kallat multimodalt verktyg. Det digitala verktyget gör det mer intressant och kan utveckla både lek och lärande. Skolverket (2018) beskriver det som att uttrycka sitt budskap i en pedagogisk kontext, att biståndsdelarna i ett multimodalt uttryckssätt skapar meningsfulla möten på flera olika sätt. Det stärker vad forskarna Nikolopoulou och Gialamas (2015) har kunnat ta del av i sin undersökning hur digitala spel på datorn är uppbyggda, det har i sin tur givit barnen inspiration till både lek och fortsättning av skapande. Ett så kallat multimodalt uttryckssätt genom lek och skapande.
När förskollärare använder digitala verktyg i en aktivitet ska den vara genomtänkt och väl strukturerad precis som vilken aktivitet som helst. Det stärker den digitala användningens syfte och gör att barnen praktiskt tillämpar digitala kunskaper. Önskvärt vore att samtliga förskolor förses någorlunda lika, tidigare forskning visar enligt Masoumi (2015) att digitala verktyg används som sökmotor och till att dokumentera verksamheten mer än att effektivisera lärandet med aktiviteter och utforskande moment. Lagergren och Holmberg (2019) menar att som förskollärare behöver man se möjligheten med digitala verktyg i det kompetenta barnet. Att våga utmana barnen och framför allt sig själv i ett digitalt sammanhang genom att vara en inspirerande vuxen. Digitala verktyg som i lek är ett skapande projekt, det gör att barnen kan utveckla sina
10
lekar i samspel med andra på ett annat utforskande sätt. Digitala verktyg används till att skapa och till att inspirera. Det gör att digitala verktyg ses som ett redskap i en process och gör att barnen praktiskt undersöker leken genom dem samtidigt som det utvecklar flera andra kunskaper.
2.3 Utveckla digital kompetens
Forskare har tidigare kunnat konstatera att digital kompetens inte existerar överallt i förskolan, utan förskolan ser det mer som ett komplement till aktiviteter som redan finns (Masoumi, 2015). Det är vanligt att förskolan använder digitala verktyg som ett underhållande moment. När det behöver ses vara ett verktyg som stärker digitaliseringens möjligheter i det pedagogiska syftet. IKT är ett namn för information- och kommunikationsteknik som används i ett pedagogiskt syfte. Datainsamlingsmetoden som beskriver studien Masoumi (2015) bedrivit är observation och gruppintervju. Studien resulterar i att digital kompetens finns runt omkring i Sverige, men att kompetensen inte används på ett optimalt sätt, eller utgår från förskolans mål, förskolepersonalen själva har en viss kritisk inställning till digitala verktyg.
Digital kompetens menar Forsling (2020) är i första hand pedagogernas ansvar, vistas inte barnen i en miljö med kunniga pedagoger inom ämnet är risken stor att inte barnen får möjlighet att utveckla sin kompetens. Hon uttrycker sig om att barnen inte får möjlighet att uppmuntras till att använda digitala verktyg om förskollärarna själva inte har digital kompetens. Digital kompetens är något som Nikolopoulou och Gialamas (2015) menar har betydelse för användandet av digitala verktyg generellt. Forskarna menar att otillräcklig digital kompetens till stor del är anledningen till att digitala verktyg kritiseras. I förskolan behövs därför samstämmighet när det kommer till användandet av digitala som ett verktyg för lek och lärande. Det ställer högre krav på att förskollärare är eniga om uppdraget kring digital kompetens och förståelse för varför det används. Det är två parter som ska fungera tillsammans, om det är i en undervisning eller vid enskilt lärande. Forsling (2020) beskriver att digital kompetens innebär att en förskollärare ska kunna visa sina kunskaper och färdigheter inom digitala verktyg. Det krävs ändå IKT-färdigheter.
Att utveckla adekvat digital kompetens ingår numera i förskolans läroplan och är en vision för framtida skolelever (Skolverket, 2018). Det är relevant inför förskolans uppdrag, då det är en förberedande verksamhet för framtida skolbarn. Digitaliseringens betydelse var på tal redan 1998. Det har visat sig vara tydliga skillnader hur digitala verktyg används idag mot hur det användes för några år sedan. Samhället har gått från analoga fakta till digitala fakta på kort tid. Det stöds av hur fort utvecklingen går för samtliga inom skolenheter i
11
Sverige. Idag är digitala verktyg mycket större, vilket betyder att förskolan behöver ha förskolepersonal som är nyfikna, och erfarna, med kompetens till att använda digitala verktyg som en kreativ form för en nyskapelse.
Förskollärare ser det antingen som en tillgång eller som en problematik idag har tidigare forskare konstaterat, men bör oavsett få utbildning i det digitala för att kunna ge barnen vad de behöver. Förskolans personal behöver kompetensutveckling för att utvecklas, med tanke på att förskolan ska förbereda barnen till att utveckla adekvat digital kompetens. Regeringen (2017) uttrycker sig om att digitaliseringen fortsätter att vara i ständig rörelse och kräver mer kompetens, den kompetensen som finns idag räcker inte till.
För att ha möjlighet att få kunskap om digitalisering, eller för barn att utveckla digital kompetens krävs det inställning och tålamod, vilket inte räcker med den kunskapen som förskollärare har idag. Idag vet man att barn infödda i den digitala världen men behöver få mer kunskap av vad det digitala används för, och varför. Digital kompetens kan ge barnen en större förståelse för de digitala möten barnen får ta del av i sin vardag (Skolverket, 2018). Hanell (2018) belyser i en studie hur det digitala mötet under utbildningens gång ska underlätta för framtida skolgång, skolundervisning och arbete. Begreppet digital kompetens är en så kallad huvudutmaning för alla inom förskolans verksamhet. Det handlar om att vilja utveckla sin kompetens och återigen se det digitala som en sammansvetsad del i undervisningen menar forskaren. Det kan visa vilka möjligheter som kan uppstå. Det forskarna är eniga om är att digitaliseringen är i ständig förändring och att det snabbt förändras. Förskolans personal har olika erfarenheter i den digitala världen, men mer kompetens i form av utbildning behövs. Digitaliseringens betydelse är ett sätt att tänka om, och tänka ur andra sätt än vad en förskollärare är van. Det är en nytänkande del i en förskollärarens ansvarsdel och för verksamhetens utveckling.
2.4 Prioritering i riktning mot digitala verktyg
Nikolopoulou och Gialamas (2015) beskriver i sin studie att förskollärares inställning har störst betydelse för att digitala verktyg kommer till användning.
De menar att lek och lärande har betydelse i mötet med digitala verktyg, det har varit en stor del för deras undersökning. Forskarna har kunnat se, att förändra sitt tankesätt när digitala verktyg undersöks i verksamheten, öppnas det på så sätt upp att lek och digitala verktyg knyts samman mot ett lärande.
Tidigare har Forsling (2020) bekräftat genom sin studie hur det är ett område som kräver god planering med ett genuint intresse, inställning och attityd. Att se digitala verktyg som en fördjupning av ett intresse, alternativt för att tänka att det inte ska ta över lekens betydelse. Lundgren Öhman (2014) beskriver att digitala verktyg kan underlätta och gör digitaliseringen mer intressant.
12
Författaren beskriver att det handlar om att skapa en relation till lärandet för att kunna bygga vidare på något större genom att vara kreativ, vilja utveckla sig själv och sin inställning till verktyget. Vilket Kjällander (2016) menar i sin studie om hur förskolan bör eftersträva att förskolepersonalen tillsammans skapar lärandesituationer för det digitala användandet, och att det används på korrekt sätt för dem mer än ett korrekt sätt för andra. Det skapar en gemensam inställning till att verktyg inkluderas i barnens utveckling. Det som är som är intressant för min undersökning är varför inställning till ett digitalt lärande är viktig för att barnen ska få möjlighet att utveckla sina kunskaper i en digitaliserad värld.
2.5 Pedagogiska ledare
I en gemensam punkt som leder till rubriken pedagogiska ledare beskriver Forsling (2020) i sin avhandling hur hon mött två rektorer som har visioner när det kommer till användandet av digitala verktyg. Hur samarbetet mellan personal och rektor är mycket viktig för att förstärka det som förskolan bedriver med digitala verktyg. Att digitala verktyg ger barnen delaktighet och att de ses som producenter i ett multimodaltlärande. Skolverket (2018 s.6) beskriver att förskolan ska ha “kännedom om olika levnadsförhållanden och kulturer kan bidra till att utveckla en förmåga att förstå och leva sig in i andra människors villkor och värderingar”. I den meningen finns det oändliga möjligheter att vidareutveckla med hjälp av digitala verktyg, genom att utforska det, och sätta in det i ett sammanhang. En effekt av att faktiskt lära sig om världens och människors olika levnadssätt, det gör att digital användning ska kunna ses som ett kunskapsskapande samtal (Forsling, 2020).
Petersen (2016) beskriver i en studie om en annan viktig pedagogisk ledare, rektorns roll, att i en IKT baserad verksamhet behövs fler pedagogiska ledare, samt rätt förutsättningar, för att det digitala ska medverka som en del i förskolan. Forsling (2020) uttrycker sig om att det är en av delarna till att se skillnad på kompetens, och ingen kompetens alls. Pedagogerna förväntas behöva ta eget initiativ till att driva digitala verktyg vidare i barnens lärande, att pedagogiska ledare är ett alternativ. Samtidigt uttrycker sig Lagergren och Holmberg (2019) om att pedagogiska ledare är en annan kompetens som driver arbetslag framåt. Det behövs alternativt en kombination av särskilda kunskaper för att göra det möjligt att förse verksamheten med digitala verktyg. Till exempel att förskolans personal delger sina kunskaper och erfarenheter. Det forskarna har gemensamt är att förskollärare behöver ha en inställning och ett driv mer än att utse pedagogiska ledare. Det krävs att förskollärarna ser det som en kreativ process i ett utvecklande skede av för lek och lärandeprocesser.
Det som är relevant för min undersökning är att digitala verktyg i lek och lärande är en process, men som kräver att kombinationen av inställning, attityd,
13
vilja och kompetens delas lika. Digital teknik och de redskap som ingår i kategorin för användandet är i ständig utveckling och är mer relevant i barnens vardag nu än innan.
2.6 Barns nyfikenhet i en förändrad miljö
Jäverbring (2019) beskriver i en artikel hur miljön på förskolan kan locka barnen till att utveckla ett digitalt intresse genom att tillsätta material som gör att barnen får möjlighet att undersöka, för att förstärka aktiviteterna kan ljud och ljus vara ett alternativ till att skapa stämning. Kjällander (2016) beskriver följande hur ett multimodalt lärande har betydelse för barnens lek, lärande och utforskande. Låter förskollärarna barnen ta del av verktyget i verksamheten genom att använda sig av till exempel en projektor – en projicierad bild förändrar miljön och skapar intressanta samtal. Skolverket (2018) syftar på att väcka barnens nyfikenhet i samband med en intressant miljö. Förskollärarna behöver själva utmana sig att inte se digitala verktyg som ett komplement, utan som en aktivitet och en naturlig del i barnens utforskande vardag. Det ger barnen en betydelsefull upplevelse av andra samspel och interaktioner. De behöver själva vara nyfikna och framstå som förebilder i undersökandet och skapandet (Lundgren Öhman, 2014). Barns intresse för digitala verktyg kommer alltid att skifta beroende på deras tidigare erfarenheter kring det.
Jäverbring (2019) menar att låta barnen få ansvara för att fotografera, gör att barnen skapar innehåll till dokumentationen med digitala verktyg. Får barnen rätt stöttning och vägledning i det digitala mötet menar Nilsen (2018) att barnen får möjlighet att utveckla sina kunskaper, eftersom leken är i huvudsyfte finns det flera sätt att inleda till en lekvärld med digitala verktyg.
Nikolopoulou och Gialamas (2015) har tidigare beskrivit hur lek och digitala verktyg har flera likvärdiga kännetecken som gör att barn kan hitta nya sätt att leka på. Det gör att pedagogernas roll är viktig för att de påverkar till att ett intresse uppstår för digitala verktyg. Kjällander (2016) menar att digitala verktyg kan ses vara en annan form av uttryck, barn kan därför vara nyfiknare på verktyget än en fysisk aktivitet. Det är förskollärarna som ansvarar för att iscensätta den digitala användningen så att barnen finner nya sätt att utforska leken. Det som är intressant till undersökningen jag bedriver, är hur förskollärarna tänker kring användandet av digitala verktyg, och hur de gör för att väcka barnens nyfikenhet till den digitala världen med hjälp av till exempel miljön.
14
2.7 Avslutningsvis
Sammanfattningsvis kan författarna och forskarnas resultat förstås vara en sammankoppling av kompetensutveckling i kombination av inställning och resurser. Som start i delen av tidigare forskning och tidigare styrdokument kan det konstateras att digitalisering har funnits med sedan länge. Detta uttrycker sig både Forsling (2020) och Petersen (2016). År 2002 införde Regeringen beslut om att IKT bör finnas med i förskolan och skolans styrdokument.
Därefter har skolenheter satsat på kompetensutveckling. Tidigare forskning konstaterar att digital kompetens inte finns överallt i Sverige trots kompetensutveckling i förskolorna. I allmänhet råder det delade meningar om både kompetens och att förse verksamheter med digitala verktyg, det ses inte vara en naturlig del i barns utveckling för alla. Samtidigt belyser Skolverket (2018) barnens rätt till att digitala verktyg bör finnas för att underlätta undervisningen. Skolverket (2018) lyfter digitaliseringens tydliga roll. Det som har betydelse för min undersökning är om det är någon skillnad i praktiken till vad tidigare forskning påvisat, har en förbättring tagit fart - använder pedagoger i förskolan verktyget, och vilken betydelse har det för barnens möjligheter till lek och lärande idag. Finns det fortfarande mycket osäkerhet och varför uppstår den, pedagoger i förskolan ska vägleda barnen när ett undersökande av digitala verktyg sker enligt Skolverket (2018). Petersens (2016) antagande om att förskollärarna själva behöver ha kunskap för att det digitala mötet ska bli en meningsskapande process är även den relevant för studien. Vilka förutsättningar har förskolan, Petersen (2016) beskriver att en IKT-baserad verksamhet behöver stöd av sin rektor i form av kompetensutveckling. Forskaren menar att förskolan kan skapa större visioner om barnen vistas i en omgivning av kompetenta pedagoger som har god kunskap inom IKT och ledarskap. Samtidigt påstår Masoumi (2015) att kompetensen redan finns i förskolan, men att det finns olika förutsättningar till de digitala verktygen, vilket gör att kompetensen och inställningen brister. Att briser kan bero på vad Forsling (2020) menar som är rektorernas ansvar, genom att tillsätta verktyg som ger både barn och pedagoger möjlighet att utveckla digitala kunskaper.
Meningsskapande situationer sker dagligen i förskolan på flera sätt, Kjällander (2016) menar att hur pedagogerna väljer att inkludera digitala verktyg bör ses utgå från ett multimodalt gemensamt utforskande. Det som är intressant för min undersökning är främst vilka förutsättningar behövs i det digitala mötet, samt vad pedagogerna gör själva för att utmana sig och barnen i digitala möten i praktiken. Jäverbring (2019) uttrycker om att bortse från vilka förutsättningar som behövs och vara kreativ i arbetet, barnen behöver vägledas i användningen av digitala verktyg. Tidigare forskare menar att digitala verktyg förknippas med skärmtid och spel, när det behöver ses som ett utforskande sätt att lära sig
15
och få kunskap om något i en pedagogisk kontext. För att indirekt göra vad som krävs för att uppnå uppdrag i förskolans läroplan, behövs ett driv hos förskollärarna och att de är inspirerade till att använda digitala verktyg. Hanell (2018) menar att digitala verktyg kan medföra möjligheter till ett varierat lärande och ett sätt att skapa nya kunskaper och upplevelser för barnen på sikt.
16
3 TEORI
Teorin som kopplats till undersökningen bygger på den sociokulturella teorin, teorin beskriver kopplingen mellan interaktion och tekniska artefakter som människor är i behov av för att samverka (Säljö, 2015). De begreppen definierar helheten av fenomenen som ligger till grund i min undersökning.
3.1.1 Sociokulturella perspektivet syn på lek och redskap
Säljö (2015) menar att Vygotskjijs perspektiv utgår i första hand från människan, människan i samverkan med faktorer som till exempel redskap.
Fysiska redskap som vi människor kan använda oss av i de handlingar vi gör.
Säljö (2015) beskriver att kommunikation bygger på erfarenheter, vilket konstrueras upp i ett socialt sammanhang. I ett socialt sammanhang kan fysiska redskap användas för att ha möjlighet att tydliggöra oss med andra (Björklund, 2008). Det som är relevant för undersökningen är hur leken och digitala användningen synliggörs i förskolan och varför det är viktigt att utveckla digital kompetens. Det sociala samspelet har betydelse för att utveckla digital kompetens (Forsling, 2020). Lek i koppling till barnens tankar och handlande går hand i hand, det är ett sätt för barn att hantera sina tankar (Säljö, 2015). Jag har därför valt fyra centrala begrepp som konkretiserar varför det sociokulturella perspektivet är central för den digitala kompetensen tillsammans med lek i förskolan: artefakt, mediering, proximal utvecklingszon och scaffolding.
3.1.2 Artefakt
Artefakt är ett så kallat redskap, ett fysiskt redskap, som används för att utföra en handling. Artefakter, det vill säga olika digitala verktyg, är det som undersöks i studien, det är det vi använder oss av för att ha möjlighet att fullborda våra handlingar (Säljö, 2015). Säljö (2015) beskriver artefakter som ett sätt att förstärka och ge mer kunskap om ett område. Digitala verktyg är en sådan artefakt som används i en specifik riktning. I den riktning ger det oss kunskap om vår omvärld och ger oss kunskap om den digitala världen.
Björklund (2008) menar att artefakter används för att ha möjlighet att binda ihop digitala verktyg med hur barnen hanterar dem i sammanhanget. Jag undersöker digitala verktyg som artefakt och hjälpmedel till att utveckla leken och vilken betydelse det har för barnen att uttrycka sig.
3.1.3 Mediering
Säljö (2015) menar att mediering uppstår när en förskollärare väljer att gå i en specifik riktning som uppstår i samverkan mellan artefakt och valet av
17
lärprocess. I lärprocessen uppstår en interaktion mellan människan, och det digitala verktyget, vilket betyder att artefakten digitalt verktyg medierar med vår omvärld. I vanliga fall medierar pedagoger med barnen och tvärtom, men i den digitala medieringen handlar det om mötet med digitala verktyg, barnen och leken ur ett lärandesammanhang. Därför är det relevant för min undersökning då jag undersöker digitala verktyget i mötet med lek och lärande.
Björklund (2008) menar om aktiviteter tillsätts kan mediering i relation till digitala verktyg lösa de uppgifter som vi tänkt oss lösa, det är en del av kedjan mellan tänkandet och det aktuella handlandet i leken eller i aktiviteten.
3.1.4 Scaffolding
Begreppet scaffolding är det stödet barnen kan få av pedagogerna. I min studie är det relevant för hur barnen stöttas i sin digitala användning i leken. Pihlgren (2018) uttrycker sig i en artikel om undervisningens möjligheter i förskolan.
Hon beskriver att stöttning även innebär att iscensätta och bygga upp miljöer som underlättar för barnen att förstå sammanhang, samt ett tydligt sätt att skapa ett intresse. Vilka målområden använder sig pedagoger av för att utmana barnen i sitt lärande? Vilken kognitiv nivå behöver pedagogerna utgå ifrån, och hur mycket kunskap barnen har från början? Ett sätt är att utmana barnen till att utforska själva i en miljö, men att en vuxen är med och hjälper till på vägen.
Stödet pedagogerna ger kan successivt tas bort för att utmana barnen till att mer självständigt pröva själva menar Säljö (2015). Pedagoger ska därför låta barnen undersöka vad de kan om digitala verktyg och vad för stöd de behöver i en process, för att sedan kunna avveckla stöd helt.
3.1.5 Proximal utvecklingszon
Säljö (2015) menar att pedagoger ser över vilka färdigheter barnen kan eller vad de behöver mer för stöd i för att uppnå den kunskap eller färdighet som är i fokus. Den proximala utvecklingszonen mäter vad barnen uppnått och förstår i samband med kunskapen samt vart barnen är på väg i nästa skede. I min undersökning är begreppet relevant för att se vart pedagogerna anser att de själva har för kunskap och vad barnen har i förhållande till adekvat digital kompetens som förskolans Läroplan har som utvecklingsområde inom de digitala kunskaperna. Björklund (2008) menar att om barnen behöver mer stöd och guidning i sin utveckling, kan det synas i den proximala utvecklingen hur barn kan fortsätta sin utveckling mot exempelvis digital kompetens.
18
4 METOD
I den här delen beskrivs val av metod, metodansats, urval, deltagare, datainsamling, genomförande, databearbetning, tillförlitlighet och etiska överväganden. Metodansats används för att klargöra undersökningens riktning. Val av metodansats utreder syftet och frågeställningarna. Fejes och Thornberg (2015) menar att till en början behövs ett intresse, det syftet grundar sig i denna studie är förskollärarnas egen uppfattning av digitala verktyg i arbetet med barnen. Intresset är att undersöka vad för olika uppfattningar förskollärare har för digitala verktyg, och hur de uttrycker sig om att använda det i lek och lärande. Att använda mig av en kvalitativ metod klargör de kategorier jag hittar som gemensamt för syftet och för fenomenets undersökande. Fenomenet jag undersöker är kopplat till det digitala verktygets användande i sociala sammanhang. Fenomen i undersökningen är tekniska artefakter och interaktion, fenomen som tekniska artefakter och interaktion förtydligar kopplingen med digitala verktyg, lek och lärande. Det binder samman hur begreppsdefinitionen, val av tidigare forskning, teori samt datainsamlingsmetod kopplas till de uppfattningar som förskollärarna uttrycker sig om i den här fenomenografiska studie.
4.1 Metodansats fenomenografi
Kroksmark (2007) menar att fenomenografi som metodansats används för att klargöra delar av ett intresse, att fånga undersökningens essens. Fenomenografi är induktiv, att uttryck för det som undersöks ligger till grund för att förstå sig på hur fenomen är kopplat till omvärlden. Hur det i sin tur kopplas till studiens innehåll och förskollärares uppfattningar av digitala verktyg. Fenomenografi kommer ursprungligen från fenomenologi. I en fenomenografisk studie utgår man från att människor uppfattar olika, det innebär att finna teman i ett resultat som har betydelse för den gemensamma helheten i studien (Dahlgren &
Johansson, 2015).
Fenomen som studien utgår ifrån är interaktion och tekniska artefakter i det digitala mötet med barnen. En metodansats som fenomenografi ska ge en ökad förståelse kring fenomenen som gör att vi förstår vad som sägs (Kroksmark, 2007). Det vill säga att jag utreder fenomenen med hjälp av förskollärarnas uppfattningar av digitala verktyg genom intervjuer. Det ger en bredare förståelse för förskollärarnas subjektiva uppfattningar och tankar kring begreppet digitala verktyg som inspiration till lek och lärande. Den metodansats jag valt klargör därför hur den sociokulturella teorin är viktig för att undersöka hur digitala verktyg kan forma och fördjupa lek och lärandets utveckling. Teorin beskriver även hur tekniska artefakter och interaktion har
19
för betydelse i förskolan, för att barnen ska ha möjlighet att utveckla adekvat digital kompetens som är en del av vad Skolverket (2018) belyser som är viktig för barnens utveckling med digitala verktyg.
4.2 Urval
Tanken var att använda snöbollsmetoden som Christofferssen och Johannessen (2015) beskriver, då baseras urvalet på de som arbetat mer med till exempel digitala verktyg som är mitt intresseområde. Dessvärre blev antalet för litet, kopplat till digitala verktyg, och jag fick därför byta till ett kriteriebaserat urval. De urvalskriterierna för kriteriebaserat urval är att alla informanter uppfyller samma kriterier om att vara utbildade förskollärare. Jag intervjuade åtta förskollärare från två olika förskolor. Anledningen till att endast använda förskollärare, var för att de har huvudansvaret vid val av undervisning och undervisningsform. En förskollärare ansvarar för att planera och organisera verksamheten efter vad Läroplanen anger. I min undersökning handlar det om att se förskollärarnas synvinkel av det digitala i leken. Hur förskollärarna använder sig av digitala verktyg och vad de tycker om verktyget. De flesta informanterna har lång erfarenhet vilket är positivt för den här undersökningen.
Informanterna har blivit informerade om upplägget genom mejl och telefon. I nuläget har inte besök varit aktuellt pga. personalbrist och pandemin. Därför har intervju via länk fungerat bäst.
4.3 Deltagare
Informanternas namn är påhittade och presenteras nedan:
Rut är 60 år och har arbetat i förskolan sedan 1982. Hon arbetar på en 1-2 års avdelning.
Carro är 48 år och har arbetat i förskolan sedan 1999. Hon arbetar på en 1-2 års avdelning.
Karin är 45 år och har arbetat i förskolan sedan 1998. Hon arbetar på en 3-4 års avdelning.
Selma är 45 år och har arbetat i förskolan sedan 2016. Hon arbetar på en 3-4 års avdelning.
Ingrid är 35 år och har arbetat i förskolan sedan 2005. Hon arbetar på en 1-2 års avdelning.
Kim är 62 år och har arbetat i förskolan sedan 1990. Hon arbetar på en 1-2 års avdelning.
20
Klara är 47 år och har arbetat i förskolan sedan 1997. Hon arbetar på en 1-2 års avdelning.
Els Marie är 41 år och har arbetat i förskolan sedan 2000. Hon arbetar på en 3- 4 års avdelning.
Förskollärarna som intervjuats gruppvis är:
- Selma, Karin och Carro.
- Rut och Ingrid.
- Kim och Klara, Kim intervjuades enskilt halva tiden eftersom Klara fick gå ut och att ta emot barngruppen.
Els Marie intervjuades enskilt.
4.4 Datainsamlingsmetod
Den kvalitativa data som använts i min undersökning är enskilda intervjuer och gruppintervjuer. Inför intervjun valde jag att utgå från en intervjuguide (se bilaga 3) från Christoffersen och Johannessen (2015). I den guiden bygger intervjuaren upp intresse kring temaområdet. Intervjun har sedan antecknats.
Innan intervjuerna gjordes har informanterna tagit del av ett informationsbrev (se bilaga 1), och en samtyckesblankett (se bilaga 2). I samtyckesblanketten från Kau framkom det tydligt vad en blankett skulle innehålla. I den ingick syfte och Vetenskapsrådets etiska övervägande om informanternas deltagande.
Datainsamlingsmetoden i en kvalitativ studie ses intervju vara mest lämplig, då jag undersöker förskollärarnas uppfattningar, tankar och synsätt till digitala verktyg. För att besvara de valda frågeställningarna valde jag att utgå från en halvstrukturerad intervju. En halvstrukturerad intervju innebär kombinerade frågor. Det kan ses vara uppdelade i två frågeformulär, (se bilaga 3). Några generella, övergripande frågor och några tematiskt inriktade nyckelfrågor. Det är lättare att ta del av informanternas uppfattning av digitala verktyg. Det leder till att informanterna kan utveckla sina tankar och idéer. Detta öppnade upp till att ställa mer djupgående frågor om det fanns utrymme för det. Med halvstrukturerad intervju var det möjligt att ställa följdfrågor och gå in på djupet ifall deltagaren visar sig mer intresserad för vissa frågor än andra.
4.5 Genomförande
Jag kontaktade två rektorer, båda godkände undersökningen. Sedan skickades informationsbrev (se bilaga 1), och samtyckesblankett (se bilaga 2), ut som även var godkänd av handledaren. Det skickades via mejl till samtliga
21
förskollärare på förskolorna. I mejlet fick de även ta del av syfte för att ha möjlighet att förbereda sig. Efter att de svarat på mejlen har det varit viss telefonkontakt för att bestämma tid för möte. Alla intervjuer bokades in och genomfördes på någorlunda samma sätt via länk, varav några förskollärare gjorde intervjun ihop. Jag hade meddelat deltagarna i informationsbrevet att ett godkännande behövdes innan intervjun, för att sedan kunna använda materialet för att transkribera till en text. Jag hade även meddelat respondenterna att intervjun tar ca 45 minuter. Det stämde inte riktigt, utan jag hade kunnat räkna med 1 timma per person och 1,5 timma för en gruppintervju. Samtliga intervjuer var på länk, vilket gjorde att de själva kunde bestämma var de vill sitta för att inte bli störda. Jag upplevde att deltagarna kände sig mer bekväma av att sitta ostört, samt att det var via länk. Intervjun startade med erfarenhetsfrågorna och de mer generella frågorna om digitala verktyg. Sedan fokuserades det på temafrågorna. Efteråt har de kontaktat mig och sagt många bra saker om upplägget, att få sitta tillsammans med någon utomstående och diskutera. Deltagarna tyckte att frågorna var bra utformade, för att förstå hur de hängde samman med syftet. De har även tänkt om när det kommer till arbetet med digitala verktyg för att se verktygen som en del i verksamheten.
4.6 Databearbetning
Alla anteckningar har sedan transkriberats. När en intervju transkriberas omsätts ljud och kommentarer till en hel text. För att underlätta transkriberingen struktureras underlag direkt upp, vilket gör det enkelt att kunna gå tillbaka (Dahlgren och Johansson, 2015). Det gör att man får en översikt av samtliga intervjuer har de transkriberade material satts in i kategorier för att göra det enkelt att se till exempel gemensamma teman för ämnet. Teman är viktiga i studien eftersom jag undersöker förskollärares uppfattningar om digitala verktyg för att hitta utfallsrum till resultatet. Efter att ha genomfört ett antal intervjuer är transkriberingen den delen som tagit längst tid. Tanken är att jag som undersöker går igenom ett material flera gånger, samtidigt som det är viktigt att vara neutral. För att ha möjlighet att se vilka kategorier i datamaterialet som är återkommande användes så kallad kodning av begrepp. Först har datainsamlingen transkriberats till text, sedan har en tabell gjorts för att finna gemensamma teman/rubriker för att se över vilka ord de använder som har betydelse för undersökningen, nedan visas en tabell. I tabellen finns olika meningsfulla ord som jag slagit samman för att konkretisera förskollärarnas uppfattningar av digitala verktyg i verksamheten utifrån intervjufrågornas svar.
22 Tekniska
hjälpmedel
Öppenhet Brister Inspirationsverktyg till lekmiljö
Projekt Medvetenhet Självlärd Drivande
Förenklar dokumentation
Delaktighet Förutsättningar Intresse
Utbildning Inställning Synsätt Lärande
Informanternas svar har noga bearbetats. Kategorierna har sedan minimerats och används enligt Dahlgren och Johansson (2015) för att koda, kodningen används för att synliggöra att frågeställningen stämmer överens med resultatet.
Återkommande begrepp kan förklaras utifrån kategoriseringen. Efter det har en tolkning gjorts för att skapa djupare förståelse av innebörden i texten vilket sedan förklaras med rubriker i resultatdelen.
4.7 Fenomenografisk analysmodell
Det centrala i en fenomenografisk studie kräver bearbetning av material, det är en metodansats som förklarar människors sätt att förstå olika fenomen inom området som undersöks. Metoden menar Dahlgren och Johansson (2015) har tillvägagångssätt som stegvis stärker en analysprocess:
1. Bekantskap, vilket är granskningen av det insamlade materialet. Det som är viktigt är att gå igenom materialet flera gånger för att bilda helheten kring studiens material. Då kan mönster och anteckningar ses till sin fördel för att bekanta sig med materialet.
- Jag bekantade mig med materialet genom att se vad informanterna tar upp som är gemensamt för undersökning. När jag hittat gemensamma punkter valde jag att se ut de som stack ut, ett flertal gånger kunde jag gå igenom utan något resultat. Det informanterna fokuserade på var brister, förutsättningar och fick därför bearbeta materialet ett flertal gånger.
2. Nedbrytning, vilket är sättet som gör att studiens innehåll och svar är mer intressant än andra. Meningar som delas in i passager om vilka meningar och svar som är mer meningsbärande i relation till studiens fokus. En så kallad sammanställning av viktiga delar.
- Jag granskade sedan brister och förutsättningar, satte dem åt sidan för att hitta meningar som stämmer in med det jag eftersökte. Jag hittade ett flertal passager som tillhörde ämnet. Till exempel, lekmiljö, intresse, lärande och synsätt.
23
3. Likhetsgranskning, det som sker här är att flera meningar går ihop med varandra och har ett gemensamt innehåll. Det kanske är olika meningar men samma budskap. Det har betydelse för kategorierna, att kunna urskilja innehållet.
- Sedan sattes ord och meningar in i passager för att konstatera att kategorierna skiljer sig åt till en viss del, men fortfarande uttrycker sig om samma saker. Fenomenografi syftar på att finna skillnader mellan olika uppfattningar av fenomen.
4. Gruppera, i det fjärde steget är det viktigt att ta reda på budskapens betydelse för att göra kategorier av grupperna. Deltagarna beskriver flera liknelser och kan då sättas inom samma begreppsförklaring.
- Såg tydliga liknelser till vad tidigare forskning konstaterat, därav blev det enklare att förstå passagernas skillnader från egna intervjuer. I detta skede har grupper gjorts. Det gör att det går att se skillnader och vad för likheter informanterna beskrivit.
5. I den femte delen utgår författaren från att hitta eventuella gemensamma temaområde som varje mening beskriver. Det betyder att olika likheter och skillnader beskriver de fenomen som studien belyser som viktigast. Det gör att en kategori skapas.
- I detta steg hittas essensens kärna i namnen på de temana som beskriver både likheter och skillnader till det fenomen jag undersöker. Jag behövde stapla upp dem för att det skulle bli en konkret rubrik, och för att se hur de är kopplat till de tekniska artefakter och interaktion.
6. Slutförande, här slutförs val av specifika kategorier för specifika innehåll för studiens betydelse genom att sätta namn på dem.
- Rubrikerna i resultatet beskriver hur analysmetoden varit till sitt förfogande i undersökningen.
7. I sista delen granskas kategorierna till att ”sticka ut” genom att det resulterar i utfallsrum. Kategorierna granskas ännu en gång för att besluta sig i vilka kategorier som är relevanta.
- De fyra rubrikerna i mitt resultat, är relevanta för undersökningen, de presenterar de utfallsrum jag kunnat granska genom informanternas svar. Flera passager (se tabellen, s22) passar samman och har bildat en kategori/rubrik.
4.8 Tillförlitlighet
Fejes och Thornberg (2015) menar att hur systematiskt och noggrann processen varit stärker tillförlitlighet för en kvalitativ studie. Hur trovärdigt tillvägagångssättet är för resultatet i förhållande till datainsamlingen och
