"Är det inte dags nu att öva litegrann?" En studie om föräldrars delaktighet i sitt barns musicerande på tvärflöjt

"Är det inte dags nu att öva litegrann?"

En studie om föräldrars delaktighet i sitt barns musicerande på tvärflöjt

Julia Sandberg

Ämneslärare, gymnasiet 2021

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik

Förord

Stort tack till dig, Annette Mars, som har väglett mig framåt på denna snåriga stig med din expertis och din brinnande entusiasm. Din handledning har varit ovärderlig.

”Hämta flöjten Julia så ska vi spela!” ropar morbror Göran och jag tittar bittert upp. Jag är kanske 10 år och vi är på vårt lantställe och allt jag vill göra är att sola, bada och springa runt i gräset och leka. Eftersom jag är ett snällt barn (och efter några menande blickar från min mamma) hämtar jag med tunga steg tvärflöjten och går mot Göran för att spela flöjtduetter.

Göran har skrivit en överstämma på Visa vid vindens ängar som han vill att jag ska lära mig.

Han spelar den för mig och vi övar på den tillsammans.

”Hämta flöjten Göran så ska vi spela!” ropar jag och Göran tittar snällt upp från trädgårdslandet och hämtar sin flöjt. Några år har gått och jag säger att jag vill spela Säkkijärven Polkka och jag vill att den ska gå fort. Vi spelar låten tillsammans och jag säger ”Fortare, fortare!”. Jag märker att Göran inte riktigt hänger med och efter en stund tar han ner sin flöjt och säger ”Jag går nog och hämtar dragspelet istället” och jag ler nöjt åt att få briljera inför min morbror.

Abstrakt

Studiens syfte är att synliggöra hur föräldrar upplever sin delaktighet i sitt barns musicerande på tvärflöjt. Studien är främst kvalitativ med pragmatismen som teoretisk utgångspunkt. I studien genomfördes och användes fyra halvstrukturerade intervjuer med föräldrar vars barn spelar tvärflöjt som underlag för analys. Studien använde sig också av en kvantitativ metod då en enkät användes för en närmare undersökning av fältet och som inspiration till intervjufrågorna. Enkäten vände sig till vårdnadshavare vars barn spelar tvärflöjt och besvarades av 64 personer. Resultatet visar att föräldrar upplever sin delaktighet i sitt barns musicerande genom att på olika sätt vara delaktig i barnets musicerande bland annat genom att visa intresse och lösa barnets problem som uppkommer i samband med musicerandet på tvärflöjt. Resultatet visar också att föräldrarna upplever utmaningar i att vara delaktig i sitt barns musicerande på tvärflöjt främst på grund av föräldrarnas musikaliska kunskaper men också tid och ork. Slutsatsen är att föräldrar upplever sin delaktighet som varierande i sitt barns musicerande men att deras attityd och uppfattning kring musik och barnets musicerande är genomgående positiv.

Nyckelord: musik, tvärflöjt, kulturskola, föräldrar, delaktighet, pragmatism, Dewey.

In english:

The aim of this study is to make visible how parents experience their involvement in their kid’s flute playing. The study is a qualitative study with pragmatism as its theoretical framework. In this study four half structured interviews with parents whose kids play the flute was used as basis for the analysis. This study also used a quantitative method in the form of a survey that was used to examine the field and for inspiration for the interview questions. The survey was directed to parents whose kids play the flute and was answered by 64 parents. The result of this study shows that parents experience their involvement in their kid’s flute playing by being involved in different ways for example by showing interest and to solve their kid’s problems that arise when the kid is playing the flute. The result also shows that parents experience challenges in their involvement with their kids playing the flute mostly because of their limited musical knowledge but also because of lack of time and energy. The conclusion of this study is that parents experience their involvement in their kid’s flute playing as variated but that the parent’s attitude and perception of music and the fact that their kids are playing the flute is throughout positive.

Keywords: music, flute, art and music school, parents, involvement, pragmatism, Dewey

1. Inledning ... 1

1.1. Syfte och frågeställningar ... 2

2. Tidigare forskning ... 3

2.1. Föräldrars betydelse för barnets utveckling ... 3

2.2. Olika typer av delaktighet ... 4

2.3. Förälder- och lärarrelationer ... 5

3. Teoretiskt perspektiv ... 8

3.1. Pragmatismens filosofi ... 8

3.1.1. Miljön ... 9

3.1.2. Kommunikation ... 9

3.1.3. Erfarenhet ... 10

3.1.4. Sammanfattning ... 10

4. Metod ... 11

4.1. Metodologi ... 11

4.1.1. Enkät ... 11

4.1.2. Semistrukturerad intervju ... 12

4.1.3. Iordningsställande av material samt analys ... 12

4.1.4. Reliabilitet, validitet och tillförlitlighet ... 13

4.2. Genomförande av studien ... 13

4.2.1. Utformningen av enkät ... 14

4.2.2. Utformning av semistrukturerad intervju ... 15

4.2.3. Insamling av material samt urval ... 16

4.3. Iordningsställande av material och analys ... 17

4.3.1. Analysprocess ... 17

4.4. Etiska ställningstaganden ... 18

4.5. Presentation av deltagare ... 19

5. Resultatredovisning ... 21

5.1. Musik är mer än musik ... 21

5.1.1. Musik är meningsfullt ... 21

5.1.2. Musik är relationsskapande ... 22

5.2. Delaktighet på barnets villkor ... 23

5.2.1. Visa intresse ... 23

5.2.2. Lösa problem ... 24

5.2.3. Delaktighetens utmaningar ... 26

6. Diskussion ... 29

6.1. Metoddiskussion ... 29

6.2. Resultatdiskussion ... 32

6.2.1. Föräldrars bakgrund ... 32

6.2.2. Att balansera delaktighet ... 33

6.2.3. Behovet av kontakt med flöjtläraren ... 35

6.2.4. Implikationer för yrkesuppdraget ... 36

1. Inledning

I läroplan för gymnasiet 2011 (Lgy11) står att undervisning i ämnet musik ska ge elever förutsättningar att utveckla färdigheter i att musicera instrumentalt eller vokalt (Skolverket, 2011). Vidare i Lgy11 ur kursen Instrument eller sång 1, framgår det att eleverna ska lära sig instrumental spelteknik samt musikaliska instuderings- och övningsmetoder (Skolverket, 2011). McPherson (2016) menar att barn som ska lära sig spela ett instrument märker att det krävs hårt och långvarigt arbete för att utvecklas musikaliskt. Vidare menar McPherson att studier som gjorts på unga som gamla, amatörer som proffsmusiker, visar att musikalisk utveckling är omöjlig utan övning. McPherson menar att en av de saker som gör att barn håller övningsmotivationen uppe är att deras föräldrar och lärare tror på barnets förmåga att utvecklas.

Lindwall & Röhlander (2020) menar att föräldrar främjar barns motivation genom att ta in barnets eget perspektiv och uppmuntra till barnets eget initiativ och åsikter, skapa yttre förutsättningar för barnet att lyckas genom att inta en strukturerande roll och involvera sig i barnets liv och visa intresse. Pomerantz & Dong (2006) och Asmus (1986) menar att föräldrar vars tro på att förmågan hos barnet att spela ett instrument är möjlig att öva upp snarare än att det handlar om en medfödd talang, främjar barnets musikaliska utveckling och vilja att spela instrumentet eftersom föräldrars attityder överförs till barnet. Liknande menar Dweck (2017) att föräldrar som fokuserar på att berömma barn utifrån ansträngning, utveckling och prestation bidrar till att barn tar till sig kunskap, möter svårigheter och misslyckas utan att de känner sig dåliga.

I Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet 2011, reviderad 2019, (Lgr11) (Skolverket, 2019) framgår att ”läraren ska samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling” (s. 14). Kulturskolan, där barn som tidigt vill lära sig att spela ett instrument börjar, har ingen allmän läroplan eftersom uppdraget ”fastställs av fullmäktige och ansvarig nämnd i varje enskild kommun och är därför utformad på olika sätt” (Skolverket.u.å). Därför finns det inget allmängiltigt förhållningssätt till hur mycket och vilken typ av kontakt en instrumentallärare och en förälder till ett barn som spelar på kulturskolan bör ha. Samtidigt menar Davidson, Howe, Moore, Sloboda (1996);

Upitis, Abrami & King (2017); Creech (2007); Pomerantz & Dong (2006); Asmus (1986) och Brand (1986) att föräldrar har en viktig roll i sina barns musikaliska utveckling. I denna studie provintervjuades en verksam flöjtlärare, Sara, som också hon menar att föräldrars delaktighet i barnets musicerande är otroligt viktig, om inte avgörande, för att barnet ska fortsätta spela på instrumentet. Sara menar att det är för att när barnet möter motgångar och svårigheter i musicerandet, behöver det finnas en förälder vid sidan av som uppmuntrar barnet att fortsätta.

Finns det inte en stöttande förälder menar Sara att risken är stor att barnet slutar spela på instrumentet. Sara försöker därför få kontakt med elevens förälder genom en uppstartsträff eller samtal för att få en närmare relation till elevens förälder. En närmare relation med elevens förälder menar Sara skapar en bättre förutsättning för barnets motivation att öva och föräldrars

Med ovanstående i beaktande undersöks i föreliggande studie föräldrars delaktighet och attityd och uppfattning kring sitt barns musicerande på tvärflöjt samt föräldrars kommunikation till sitt barns tvärflöjtslärare. I föreliggande studie ses föräldrar som en bidragande faktor till den miljö som inverkar på barnets musikaliska utveckling. Studien, som är en svensk studie med inriktning på tvärflöjt, kan ge ett utökat perspektiv på den nuvarande forskning som finns inom föräldrars delaktighet i sina barns musicerande där främst internationell forskning med fokus på flera instrument eller specifikt fiol har framkommit i mina sökningar. Studien riktar sig till instrumentalpedagoger och föräldrar som har barn som spelar ett instrument.

1.1. Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att synliggöra hur föräldrar upplever sin delaktighet i sitt barns musicerande på tvärflöjt.

Utifrån ovan formulerade syfte har följande frågeställningar formulerats:

- Hur beskriver föräldrar sin delaktighet i sitt barns musicerande på tvärflöjt?

- Vilka uppfattningar och attityder blir synliga i samtal med föräldrar kring musik och sitt barns musicerande?

- Hur beskriver föräldrar sin kommunikation till sitt barns tvärflöjtslärare?

2. Tidigare forskning

I kapitlet presenteras tidigare forskning kring föräldrars betydelse i sina barns liv med fokus på instrumentalundervisning och olika typer av delaktighet hos föräldrar i sitt barns instrumentalspel. Avslutningsvis presenteras tidigare forskning om förälder- och lärarrelationer.

2.1. Föräldrars betydelse för barnets utveckling

Stevenson och Baker (1987) samt Fehrman, Keith och Reimers, (1987) visar samband mellan föräldrars aktiva roll i sina barns skolarbete genom stöttning med barnens prestationer i skolan.

Stevenson och Baker (1987) visar att ju mer föräldrar är delaktiga i sitt barns utvecklingssamtal samt PTO (parent teacher organization), desto bättre går det för barnen i skolan. Spera (2006) visar att föräldrars deltagande i skolan ökar både sina barns skolresultat samt barnens egen uppfattning kring deras motivation och prestation. Grolnick, Benjet, Kurowski & Aposoleris (1997) menar att föräldrars roll i sina barns skolundervisning är viktig, framförallt under de första skolåren, eftersom föräldrarna då behöver inta en vägledande och strukturerande roll.

Liknande resonemang har visat sig också när det kommer till barns musikaliska utveckling där Creech (2007), Creech & Hallman (2011), Davidson, Howe, Moore & Sloboda (1996) menar att föräldrars delaktighet är viktig för barnets musikaliska utveckling på sitt instrument framförallt under de första spelåren. En delaktighet som är viktig inom instrumentalundervisning kan vara att föräldrar intar en strukturerande roll genom att påminna sitt barn om att öva på sitt instrument vilket McPherson & Davidson (2002) menar är viktig för att övningen ibland ska bli gjord.

Davidson et. al. (1996), Upitis, Abrami & King (2017) och Creech (2010) visar att en aktiv delaktighet i sitt barns musicerande hjälper barnen att utvecklas musikaliskt. Davidson et. al.

(1996) visar att barnens musikaliska utveckling främjas av att föräldrar är delaktiga genom att sitta med på instrumentallektionerna samt hjälpa till aktivt vid övning. Upitis, Abrami & King (2017) visar att föräldrars delaktighet både främjar sina barns musikaliska utveckling samt barnens spelglädje. Creech & Hallman (2011) visar samband mellan barn som känner sig nöjda med sin instrumentallektion, har hög självkänsla samt lust till att spela med föräldrar som är delaktiga i sitt barns spelande. Det viktiga menar Creech & Hallman (2011) är att föräldrar både erbjuder delaktighet och att barnen är mottagliga och vill att föräldrarna ska vara delaktiga annars kan det istället bli en negativ effekt på barnets spelglädje, självkänsla samt upplevelse av instrumentlektion. Pomerantz & Dong (2006) visar i sin studie där de intervjuat mammor till musicerande barn att hur mammorna uppfattar sitt barns kompetens överförs till hur barnet uppfattar sin kompetens till att spela ett instrument. Hur mammorna uppfattar sitt barns kompetens att lära sig spela ett instrument kan vara avgörande för om barnet kommer fortsätta spela på instrumentet. Mammor som anser att barnets förmåga att spela beror på hårt arbete och tid snarare än medfödd talang eller tur ökar chanserna för barnet att fortsätta utvecklas musikaliskt och att känna sig motiverad. Wigfield, Eccles, Yoon, Harold, Arbreton, Freedman-

Dong (2006) ett starkt samband mellan barnens upplevda kompetens med mammans syn på barnets kompetens, framförallt i de yngre åldrarna. Asmus (1986) kommer fram till ett liknande resultat som Pomerantz & Dong (2006) som menar att barnets musikaliska utveckling främjas av att barnen själva upplever sin förmåga at utvecklas som möjlig i form av eget arbete. Barnet möter motgångar sämre om de tror att sin förmåga att utvecklas musikaliskt beror på tur.

2.2. Olika typer av delaktighet

Bugeja (2009) menar att en minimal typ av delaktighet är fördelaktig för alla barn som spelar ett instrument. Den minimala supporten kallar Bugeja för ”basic support”. Detta beskrivs i Hallam (1998) och Tait (1998) och innebär att betala för instrumentallektioner, köpa och underhålla instrumentet, ordna logistiken kring barnets lektioner, tillåta att barnet övar

hemma, inte ge nedvärderande kommentarer till barnets musikspel och vara beredd att skjutsa barnet till aktiviteter utanför skolan. Bugeja undersöker i sin studie ”additional support”

presenterad i Davidson et. al. (1996) vilket innebär delaktighet utöver den minimala dito vilket beskrivs som att föräldrar investerar mer tid och energi i barnets musicerande utöver

”basic support”. För att undersöka föräldrars ”additional support” har Bugeja använt Davidsons et. al. (1996) frågeställningar. Frågeställningarna rör hur föräldrars delaktighet i instrumentallektionen förändrats över tid, föräldrars roll när det kommer till att initiera övning, föräldrars delaktighet i att övervaka barnets instrumentalövning i olika åldrar, föräldrars eget intresse för musik och ifall föräldrars eget intresse för musik har förändrats i och med att sitt barn har börjat spela ett instrument .

Creech (2010) menar att en mångsidig typ av delaktighet från föräldrar i sitt barns musicerande är mest effektiv för att skapa självförtroende, motivation och spelglädje hos barnet. För en effektiv delaktighet behöver föräldrar vara både följsamma och anpassningsbara beroende på barnets ålder eller var barnet ligger i sin musikaliska utveckling. Creech listar sex punkter som förslag för en effektiv delaktighet 1) att dela sitt barns syn på föräldrars delaktighet 2) att diskutera eventuella övningsproblem med barnet som läraren har delgett 3) att skapa en strukturerad hemmiljö för övning 4) att visa intresse för en god relation mellan lärare och elev 5) att kommunicera med läraren kring barnets utveckling och 6) att fortsätta vara en intresserad lyssnare till eleven.

Davidson et. al. (1996) visar att elever som har kommit längst musikaliskt under sina spelår på sitt instrument har föräldrar som är delaktiga i sitt barns musicerande genom att sitta med på instrumentallektionen samt hjälpa till med instrumentalövning i hemmet. I Davidson et. al.

studie visade det sig att det är kombinationen av att sitta med på flöjtlektionen och att vara delaktiga i övningen i hemmet som är nyckeln till en effektiv delaktighet eftersom föräldrar kan vara mer delaktiga eftersom de deltar på instrumentallektionen. Även om många av föräldrarna som har en hög delaktighet själva var involverade i musik visar Davidson et. al. vidare att det

till att spela på sitt instrument ger en positiv effekt till barnets musikaliska utveckling. Upitis, Abrami & King (2017) visar att föräldrar som minskat sin delaktighet vid övning genom att övervaka barnets övning istället för att aktivt delta i hopp om att låta barnet bli mer självständigt i sin övning istället ger negativa effekter på barnets spelglädje. Vidare menar Upitis, Abrami &

King att föräldrar främst är delaktiga i sitt barns musicerande i form av känslomässig delaktighet vilket innebär att stötta barnets i dess känslor och tankar om sig själv kring musicerandet.

Brand (1986) påvisar en positiv koppling mellan en musikalisk hemmiljö och barnets musikaliska utveckling. Brand undersökte om det fanns en koppling mellan barnets musikaliska utveckling och föräldrars attityder kring musik och musikalisk delaktighet, föräldrars delaktighet på konsert, ägande av en musikspelare och om föräldern spelade ett musikinstrument. Den starkaste kopplingen mellan barnets musikaliska utveckling och hemmiljön visade sig vara föräldrars attityder och delaktighet i barnets musikskapande.

Föräldrars delaktighet och attityd kunde vara att spela och sjunga hemma, köpa leksaker som kunde spela musik eller lära barnen en sång. Vidare visar Brand att de inte kunde se en koppling mellan barnets musikaliska utveckling och att föräldrarna spelar eller har spelat ett instrument utan menar att det är föräldrarnas attityd och delaktighet som är det viktigaste för barnets musikaliska utveckling.

2.3. Förälder- och lärarrelationer

Creech (2009) visar på sex typer av lärar-elev-föräldrarelationer. Lärar-elev-föräldrarelationer som har mest positiva effekter på barnets musikaliska utveckling menar Creech är när lärare och förälder jobbar tillsammans för att skapa tillit, självständighet och initiativtagande hos eleven. Creech kallar den lärar-elev-föräldrarelationen för Cluster 6.

Figur 1. Cluster 6: Harmonious trio visar en effektiv lärar-elev-föräldrarelation (Creech, 2009, s. 24)

Creech (2009) menar att lärar-elev-föräldrarelationer som har mest negativ effekt är när föräldern visar svag delaktighet i sitt barns musicerande. En svag delaktighet menar Creech är

att barnet känner lågt musikaliskt självförtroende samt låg spellust. Creech kallar den lärar- elev-föräldrarelationen för Cluster 5:

Figur 2. Cluster 5: Discordant trio visar en negativ lärar-elev-föräldrarelation (Creech, 2009, s. 24)

Ang, Panebianco & Odendaal (2020) menar att den bästa relationen mellan förälder och lärare i både klass och enskild undervisning i musik är när förälder och lärare ser varandra som jämlikar. Att förälder och lärare ser varandra som jämlikar bidrar till att eleven både mår bra och utvecklas på bästa sätt samt att relationen mellan förälder och lärare byggs på respekt, tillit och uppskattning. Upitis, Abrambi & King (2017) och Ang, Panebianco & Odendaal (2020) menar att en god kommunikation mellan förälder och lärare grundar sig i att föräldern ser på läraren som ”den kunniga” och därför lyssnar till läraren och respekterar läraren. Ang, Panebianco & Odendaal (2020) menar att föräldrar bör se läraren som expert i musikämnet medan lärare bör se föräldern som expert på att förstå och hur man bäst hanterar sitt barn. Vidare menar Ang, Panebianco & Odendaal att det är viktigt att förälder och lärare är delaktiga genom att samarbeta eftersom både förälder och lärare bär ansvaret för barnets välmående och musikaliska utveckling. För att få en förälder att samarbeta menar en musiklärare ur Ang, Panebianco & Odendaal’s undersökning att det är viktigt att föräldern och läraren skapar en relation till varandra, att de ser och pratar med varandra då och då. Liknande resultat visar Davidson et. al. (1996) som menar att förälder och lärare skapar en god kommunikation om föräldern sitter med på instrumentallektionen.

En lärare ur Ang, Panebianco & Odendaal’s (2020) undersökning gav sina elevers föräldrar meddelanden med instruktioner om hur de skulle hjälpa sitt barn med övningen i hemmet, något som Grolnick et. al. (1997) menar är positivt eftersom det bidrar till att föräldrar lättare kan hjälpa sina barn med det barnen behöver hjälp med. Vidare menar Grolnick et. al. att lärare behöver ge strategier och verktyg till föräldrar för att hjälpa sitt barn med skolundervisningen i hemmet eftersom föräldrars delaktighet ökar då de känner att de är behövda och kan ge en effektiv hjälp med skolarbetet i hemmet. På samma sätt går det att argumentera för att föräldrar i sitt barns instrumentalövning också behöver känna sig behövda för att kunna ge en effektiv delaktighet som främjar barnets musikaliska utveckling.

olika kulturella bakgrunder. Olika språkkunskaper och svårighet att mötas som förälder och lärare kan ses i ljuset av Di Lorenzo Tillborgs (2021) stora slutsats, att kulturskolan inte lyckas möta barn utanför den normativa eleven som Di Lorenzo Tillborg menar är en svensk flicka med välutbildade föräldrar. Di Lorenzo Tillborgs huvudsakliga slutsats är därför att svenska kulturskolor inte uppnår sitt syfte att nå ut till alla elever och att kulturskolan därför inte är demokratisk. Ang, Panebianco & Odendaal (2020) menar att tillit, respekt och uppskattning är de viktigaste grundstenarna för att skapa en god relation mellan förälder och lärare. Vidare argumenterar Ang, Panebianco & Odendaal för en mer komplex syn på föräldrars och lärares relation där båda parter jobbar tillsammans för att skapa de bästa förutsättningarna för barnets välmående och musikaliska utveckling.

3. Teoretiskt perspektiv

I föreliggande studie utgörs det teoretiska ramverket av pragmatism eftersom pragmatismens holistiska synsätt sätter barnets miljö och egna intresse i fokus. Barnets miljö utgörs i denna studie av barnens föräldrar. Först presenteras en övergripande bild av pragmatismens filosofi varefter följer tre inriktningar inom pragmatismen; miljö, kommunikation samt erfarenhet som avslutas med en kortare sammanfattning som knyter an pragmatismen till nuvarande studies kontext.

3.1. Pragmatismens filosofi

Dewey, tillsammans med William James och Charles Perice, räknas enligt Hartman, Lundgren

& Hartman (2004) som de främsta företrädarna inom amerikansk pragmatism. Hartman, Lundgren & Hartman menar att Dewey har ett holistiskt synsätt i sin filosofi där varje samhällsföreteelse eller samhällsproblem ses utifrån en helhet. Hartman, Lundgren & Hartman menar att Dewey ifrågasätter varje samhällsföreteelse genom att se varje samhällsföreteelse utifrån olika perspektiv och kommer i vissa fall fram till en lösning på problemet, helst i form av handling. Att se varje samhällsföreteelse ur olika perspektiv benämner Hartman, Lundgren

& Hartman som ”intelligent action” och menar är det som bäst ramar in Deweys filosofiska mål. Hartman, Lundgren & Hartman menar att Dewey ifrågasätter det dualistiska synsättet, att teori och praktik, kropp och själ, ska ses som motsättningar mot varandra. Istället menar Hartman, Lundgren & Hartman att Deweys ståndpunkt är att teori och praktik hör ihop och bör värderas likvärdigt eftersom ett sådant synsätt bidrar till ett mer demokratiskt samhälle: en tolkning av detta är att mer praktiskt inriktade arbetsuppgifter eller yrken per definition inte bör värderas lägre än de teoretiskt inriktade dito.

Hartman, Lundgren & Hartman (2004) menar att Dewey ser på individen som aktiv gentemot sin omvärld eftersom det är genom omvärlden som individen utvecklas och därför bör förstås.

Individens eget intresse och aktivitet blir därför central i Deweys sätt att se på utbildning.

Hartman, Lundgren & Hartman menar att Deweys syn på skolans uppgift är att fostra barnet till en intellektuell och emotionell individ inför den framtid barnet ska möta för att på så sätt skapa en så gynnsam samhällsutveckling som möjligt. Vidare menar Hartman, Lundgren &

Hartman att Dewey sätter mycket värde i att se till barnens intresse i utbildning och kritiserar därför de snäva utbildningsramarna under 1900-talets början för att de stred mot barnets naturliga utveckling. Hartman, Lundgren & Hartman menar att Dewey anser att barnet kan formas och utvecklas, vilket inte vuxna längre kan, vilket gör att Dewey sätter stort värde i ungas fria och individuella utveckling. Hartman, Lundgren & Hartman beskriver Deweys undervisning som målinriktad där lärare bör stimulera och bredda eleverns utveckling med utgångspunkten i elevens eget intresse och aktivitet. (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004)

3.1.1. Miljön

Dewey (1999) argumenterar för att alla olika sorters miljöer fostrar och formar unga människor eftersom unga människor förstår och anpassar sig själva utifrån den miljö de själva befinner sig i. Vidare resonerar Dewey kring hur barn påverkas i en musikalisk miljö och uttrycker sig då så här:

“Ett barn som växer upp i en musicerande familj får oundvikligen de musikaliska anlag det bär på stimulerade och relativt sett blir dessa anlag mer stimulerande än andra impulser som kanske skulle ha väckts i en annan miljö. Om barnet inte får musik och inte uppnår en viss skicklighet, hamnar det utanför och blir ur stånd att delta i sin grupps sociala liv” (Dewey, 1999. s. 51–52).

Utifrån citatet ovan går det att argumentera för att Dewey menar att barn som i sin vardag omringas av musik får sin musikaliska ådra stimulerad vilket naturligt utvecklar barnets musikaliska kunskaper. Barn som befinner sig i en musikalisk miljö vill rent instinktivt utveckla sina musikaliska kunskaper eftersom barnet vill ingå i den musikaliska miljö barnet omges av.

Enligt Dewey (1999) blir därför miljön som barn ingår i en viktig del av hur de formas och vad de lär sig. Skolan bör, enligt Dewey, skapa en “förenklad” miljö av tillvaron i syfte för inlärning av specifika ändamål liknande idrottsklubbar eller konstnärssällskap. Vidare anser Dewey att det är skolans uppgift att blanda grupper av olika sammanhang för att skapa en brygga i samhället så att personers sociala miljöer utmanas och vidgas.

3.1.2. Kommunikation

Dewey (1999) hävdar att ett samhälle både utvecklas av och existerar i kommunikation. Genom kommunikation kommer människor nära varandra, förstår varandra och kan bygga en gemensam grund att stå på tillsammans. Har vi ett samhälle där alla strävar efter ett gemensamt mål spelar det ingen roll vad målet säger om inte alla i samhället tar del av och förstår målen tillsammans för att målet ska lyckas - “konsensus kräver kommunikation” (Dewey, 1999. s.

39). Dewey menar att kommunikation skapar förståelse och samhörighet samt möjligheter för varje individ att utvecklas och vidga sina vyer. I varje tanke menar Dewey att människan både måste kliva ut ur sig själv för att förstå sig själv och samtidigt möta den andre. Att kliva ut ur sig själv gör att människan delar erfarenheter med andra samt utvecklar både sig själv och på så sätt den andre. Dewey menar att miljön som fostrar och formar unga människor fungerar som en riktningsgivare. För att riktningsgivaren eller vägledningen ska fungera positivt bör den genomsyras av glädje. Själva viljan att ingå i gemenskapen mellan den som vägleder och den unga är viktig därför att det skapar en vägledning som inte baseras på kontroll eller styrning utan ett gemensamt utbyte. Därför måste varje vägledare anpassa sitt sätt att skapa styrning efter den som ska imiteras behov som baseras på varje människas individuella erfarenheter (Dewey, 1999).

3.1.3. Erfarenhet

Dewey (2004) menar att det bör vara en nära och nödvändig relation mellan faktisk erfarenhet och utbildning för att kunna grunda undervisningen i individens eget intresse. Vidare menar Dewey att vuxnas främsta roll är att förstå vilka erfarenheter som är bildande för barnet och vilka erfarenheter som inte är det. Enligt Dewey är varje erfarenhet på väg in och mot något eftersom varje erfarenhet är en rörlig kraft. Erfarenheter leder barnet mot vidare växande – oavsett vilket växandet det är. Den rörliga kraften kallar Dewey för erfarenhetens kontinuum och menar att den består av kontinuitet och interaktion som tillsammans ger värdet av erfarenheten. Med interaktion menar Dewey att varje mänsklig erfarenhet är social eftersom den innefattar både kontakt och kommunikation. Ingen erfarenhet görs i ett vakuum. En erfarenhet är ett samspel mellan yttre och inre förhållanden som tillsammans bidrar till en situation att förhålla sig till. Situationen menar Dewey är hela den omgivningen som individen befinner sig i, till exempel personen den talar med eller platsen den befinner sig på. Yttre förhållanden är ett brett begrepp som innefattar vad pedagogen eller den vuxna gör och på vilket sätt, vilken utrustning som finns till hands och hela det sociala sammanhanget som omger individen. Pedagogens eller den vuxnas uppgift blir därför att anpassa de yttre förhållandena så att individen kan ta till sig den kunskap som avses så att erfarenheten eller situationen blir bildande. Dewey menar därför att det är viktigt som pedagog och vuxen att utifrån individens intresse forma undervisning och utbildning som främjar växande baserat på faktiska erfarenheter som baseras både på yttre och inre förhållanden. (Dewey, 2004)

3.1.4. Sammanfattning

Pragmatismen har ett holistiskt synsätt att se på utveckling och lärande (Hartman, Lundgren &

Hartman 2004). Enligt Dewey (1999) bör därför miljön förstås som en helhet utifrån en sammansättning av alla de situationer som barnen befinner sig i. En del av situationerna som skapar den lärande miljön mellan människor är kommunikation (Dewey, 1999) samt erfarenhet (Dewey, 2004). Med Dewey som utgångspunkt går det att argumentera för att barn formas och lär sig av den miljö de befinner sig i. Miljön är ett brett begrepp som i denna studies kontext innefattar situationer som berör barns musicerande tvärflöjt. Vidare ses föräldrar som en vägvisare som formar barns miljö genom att skapa yttre och inre erfarenheter i barnens liv.

4. Metod

I kapitlet presenteras inledningsvis studiens metod, genomförande av studien samt iordningsställande av material, urval och analys. Vidare presenteras etiska ställningstaganden och deltagarna i studien.

4.1. Metodologi

Studiens analys vilar på kvalitativ grund där fyra halvstrukturerade intervjuer genomfördes.

Brymans (2011) beskriver kvalitativ forskning som en metod som ämnar att förklara ett fenomen utan att intressera sig av hur frekvent fenomenet förekommer, till skillnad från kvantitativ forskning. Som metod användes också en enkät för att närmare undersöka fältet och som inspiration till intervjufrågorna. Därav motiverades användandet också en kvantitativ metod i studien. Enkäten användes dock inte som underlag för studiens resultat eller analys.

Enligt Denscombe (2018) lämpar sig kvalitativ forskning för småskaliga intervjuer där forskaren söker en djupare förståelse av en viss företeelse i en bestämd kontext, till exempel att söka efter människors egna uppfattningar och åsikter. Kvale & Brinkmann (2014) hävdar att syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är att förstå den intervjuades eget perspektiv.

Utifrån Bryman (2011), Denscombe (2018) och Kvale & Brinkmann (2014) valdes därför en kvalitativ metod eftersom studien ämnar undersöka föräldrars egna upplevelser, uppfattningar och tankar av ett visst fenomen som i föreliggande studie är föräldrars delaktighet i sitt barns musicerande på tvärflöjt.

4.1.1. Enkät

Denscombe (2018) beskriver en enkät som ett frågeformulär där information används som data för analys. Enkäten är en serie nedtecknade frågor som samlar in information från människor genom direkta frågor som rör forskningen. Enkäter är lämpliga att använda vid okomplicerade frågor som inte kräver fysisk interaktion, är lättlästa och lättförstådda samt tillräckligt öppna och lättbesvarad av respondenterna. Vidare menar Denscombe att en framgångsrik enkät har hög svarsfrekvens, hög ifyllnadsgrad och hög svarsvaliditet. För att uppnå en hög svarsfrekvens är det viktigt att frågorna är anpassade, relevanta och motiverande för respondenterna. För en hög ifyllnadsgrad är det viktigt att enkäten inte är för lång samt enkel att fylla i. För hög svarsvaliditet är det viktigt att utforma en enkät med tydliga frågor som inte uppfattas som stötande eller kränkande och där varje respondent kan vara anonym. Svarsalternativen bör också ha varierande svarsalternativ så att svarspersonerna inte svarar på slentrian. Vidare anser Denscombe att forskarens utgångspunkt bör vara att människor i regel inte vill fylla i en enkät och rekommenderar därför att enkätens utformning är kort och kräver så lite ansträngning som möjligt att fylla i. För att minska den mentala ansträngningen bör de lättaste frågorna vara i början av enkäten (Denscombe, 2018). Enkäten användes i denna studie som grund till intervjufrågorna genom att undersöka och få en bredare kunskap kring fältet.

4.1.2. Semistrukturerad intervju

Kvale & Brinkmann (2014) beskriver semistrukturerad intervju som en intervjuform där intervjupersonens upplevelse av ämnet är i fokus. Vidare beskriver Kvale & Brinkmann och Denscombe (2018) semistrukturerad intervju som en intervjuform där det finns frågor eller teman som ska besvaras som inte har en bestämd ordningsföljd. Trost (2010) beskriver att kvalitativa intervjuer ofta har enkla och raka frågor som ger innehållsrika och komplexa svar.

Trost menat att långa och omfattande svar kan göra att forskaren lämnar fältet med ett rikt material där mönster och samband kan dras. Kvale & Brinkmann (2014) föreslår att forskaren först bör göra en tematisering av vilken kunskap som ska besvaras och varför, för att sedan börja planera intervjun utifrån den kunskap som forskaren söker svar på. Att planera intervjun kan innebära att skriva ett manus till intervjun där frågorna bör vara enkla och öppna för att inbjuda till samtal. Kvale & Brinkmann (2014) och Lantz (2013) anser att uppstarten vid intervjun är betydelsefull eftersom det är då intervjupersonen avgör om den känner sig trygg och vill öppna upp sig i samtalet. Kvale & Brinkmann (2014) menar därför att det är av största vikt att forskaren visar stort intresse och engagemang i början av intervjun.

När förarbetet till intervjun är gjord är det, enligt Kvale & Brinkmann (2014), dags att intervjua.

Kvale & Brinkmann och Lantz (2013) föreslår att intervjun spelas in eftersom det ger frihet för forskaren att fokusera på intervjun under tiden den pågår och att en inspelning möjliggör att forskaren kan lyssna på intervjun obegränsat i efterhand vilket underlättar vid analys. Under intervjun föreslår Lantz (2013) att forskaren bör vara konkret i sina frågor genom att till exempel inte ställa två frågor i en. Lantz (2013), Denscombe (2018) och Kvale & Brinkmann (2014) ger förslaget att sammanfatta intervjupersonens svar för att säkerställa att intervjuaren har förstått svaret rätt för att undvika att dra egna slutsatser. Kvale & Brinkmann (2014) och Denscombe (2018) föreslår frågor där intervjuaren ber om fler exempel eller en närmare beskrivning på ett visst område för att kunna förstå svaret från intervjupersonen närmare.

Denscombe (2018) föreslår också samtalsknep som att upprepa den intervjuandes senaste ord, upprepa frågan eller att våga vara tyst ifall den intervjuade inte svarar direkt. Denscombe’s allmänna råd för att vara en skicklig intervjuare är att vara uppmärksam, inte döma samt vara lyhörd. Vidare beskriver Denscombe att intervjuaren bör vara observant på intervjueffekten som innebär att människor tenderar att svara på olika sätta beroende på vem det är som intervjuar.

För att vara extra förberedd och för en mer effektiv intervju föreslår Lantz (2013) att intervjuaren kan provintervjua (pilotintervju). På så sätt kan intervjuaren prova sitt material, beräkna tid för intervjun, göra en bearbetning av materialet och ändra intervjufrågorna om det skulle behövs.

4.1.3. Iordningsställande av material samt analys

Denscombe (2018) föreslår följande steg för iordningsställande av material: först ska texten väljas ut och bearbetas. När motiveringen till hur forskaren valde ut en text är klar, ska texten

Slutligen ser forskaren över hur frekvensen av valda teman eller kategorier dyker upp i materialet för att vidare kunna räkna och analysera materialets innehåll.

4.1.4. Reliabilitet, validitet och tillförlitlighet

Byrman (2011) menar att reliabilitet handlar om frågor som rör måttens och mätningarnas pålitlighet och följdriktighet. Enklare beskrivet: skulle resultaten bli liknande ifall vi skulle göra undersökningen igen? Är svaren liknande, ökar undersökningens reliabilitet. Validitet menar Bryman handlar om ifall det begrepp som ska mätas verkligen mäts. Har vi genom undersökningens metod faktiskt besvarat de frågeställningar som undersökningen ämnat att svara på? I kvalitativ forskning menar Bryman att reliabilitetens och validitetens intresse för mätning inte är lika relevant i kvalitativ forskning men att begreppens betydelse fortfarande är relevanta. I grunden menar Bryman att begreppen hjälper forskare att säkerställa bedömningen av sin forskning.

Tillförlitlighet menar Bryman (2011) består av trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt en möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet avser huruvida forskaren har fångat den verklighet som undersökningspersonerna beskrivit. Har forskaren gjort en trovärdig återberättelse av det undersökningspersonerna har berättat? Återberättelsen kan säkerställas genom att undersökningspersonerna får bekräfta den verklighet som forskaren säger sig ha uppfattat. Trovärdighet står också för huruvida forskaren anpassar sig efter de regler och riktlinjer som finns inom forskarvärlden. Med överförbarhet menar Bryman ifall undersökningen är överförbar inom andra kontexter, är den det ökar tillförlitligheten i undersökningen. Pålitligheten beskriver Bryman som att forskaren bör vara transparent i sin redogörelse kring sin metod samt granska sitt eget arbete. När det kommer till möjlighet att styrka och konfirmera, ska forskaren enligt Bryman ha förståelse för att man i forskarrollen inte kan vara fullt objektiv men ändå ha agerat på bästa sätt. Forskaren har med det sagt gjort sitt bästa att i följande situationer inte låtit egna värderingar styra eller på något sätt påverka undersökningspersonernas svar på ett visst sätt.

Alvehus (2019) beskriver en urvalsstrategi som ”bekvämlighetsurval”, där forskaren gräver på plats genom att låta personer som redan finns tillgängliga i forskarens närmiljö bestämma urvalet. Alvehus menar att ett bekvämlighetsurval har en tendens att presentera en viss grupps åsikter och tankar snarare än ett fenomen. Om forskaren vill ta reda på ett specifikt ämne från en viss grupp kan ett bekvämlighetsurval vara fördelaktigt men även inom den gruppen kan urvalet vara snävt vilket i sin tur blir missvisande.

4.2. Genomförande av studien

Utifrån Bugejs (2009) resonemang, så som det presenteras i Tait (1998), Hallam (1998) och Davidson et. al. (1996), kring att delaktighet kan delas in i två kategorier – ”basic support” och

”additional support” – skapades en enkät samt intervjufrågor. Enkätens syfte var att få en

föräldrar. Först utformades en enkätundersökning som reviderades två gånger efter hjälp från medstudenter. Under tiden som enkätundersökningen sammanställdes skickades mailförfrågningar ut till föräldrar om att delta i intervju till studien. När enkäten var klar delades enkäten på min Facebooksida samt i forumet ”Svensk flöjt – diskussionsgrupp” på Facebook.

Senare delades också enkäten med de fyra föräldrar som tackade ja till att vara med i intervjun.

Efter att enkäten legat ute en vecka studerades de cirka 50 svaren som samlats in för att se vilka frågor som kunde vara intressanta att fråga vidare till föräldrarna i intervjun. Enkäten låg sedan kvar i fyra veckor för att sedan stängas då totalt 64 svar kunde samlas in.

Inför intervjuerna provintervjuades först två personer, varefter intervjufrågorna diskuterades med en medstudent. Intervjufrågorna reviderades till ett dokument med inledande bakgrundsfrågor om intervjupersonen, sex frågor kring delaktighet och en avslutande kategori

”övrigt” med avslutande frågor och en öppen fråga där svarspersonen fick möjlighet att dela med sig av övriga tankar. Under en vecka genomfördes fyra intervjuer, tre av dem ”face to face”

och en digitalt via videomöte. Intervjuerna spelades in på mobiltelefon samt via en diktafon.

Efter första och andra intervjun adderades frågor om ”icke delaktighet”, alltså om det fanns stunder då det inte fanns tid/ork att delta i barnets musicerande samt om det fanns tillfällen då föräldrarna tyckte det var bra att inte vara delaktig i sitt barns musicerande. Efter att intervjuerna var genomförda, gjordes ett flertal lyssningar för att bekanta sig med det empiriska materialet.

Efter cirka fyra till fem genomlyssningar påbörjades en första analysrunda där samband och återkommande teman skrevs ner som diskuterades med min handledare. Resultatet genomgick tre analysrundor innan det sammanställdes i ett färdigt resultat tillsammans med resultatdiskussion som går att läsa om närmare i kapitlet 4.3.1. ”Analysprocess”.

Avslutningsvis skrevs pedagogiska implikationer, vidare forskning, förord, epilog, abstrakt samt korrekturläsning och finputsning kring lay out, frågeställningar och rubriksättning.

4.2.1. Utformningen av enkät

Utifrån Bugejas (2009) minimala delaktighet också kallad ”basic support” som framgår i Tait (1998) och Hallam (1998) sammanställdes en enkät via Google Docs. Enkäten delades in i fem kategorier; bakgrund, ekonomi/logistik, lektion, övning och övrigt. Bugeja’s (2009) frågor kring ”basic support” som framgår i Tait (1998) och Hallam (1998) inspirerade till att fråga ifall föräldrar har köpt en tvärflöjt till sitt barn, hur de är delaktiga vid barnets flöjtlektion, om de uppmuntrar sitt barn under/efter övning och var barnet övar. Frågor gällande delaktighet under en längre tid togs bort eftersom de kändes för komplexa och för tidskrävande.

Kategorierna ”bakgrund” och ”övrigt” lades till för att få en kort uppfattning om vem som svarade på enkäten samt om svarspersonens tidigare erfarenheter kring musik. För att i enlighet med Denscombe (2018) minska den mentala ansträngningen av att fylla i enkäten, lades enklare frågor kring svarspersonens bakgrund till i början av enkäten. Enkäten delades in i kategorier

att svarsalternativen blev tydligare. Det nya utkastet reviderades återigen efter hjälp från en annan medstudent genom att göra svarsalternativen ännu tydligare samt ändra enkätens fokus från ”delaktighet” till ”roll” för att skapa en mer inbjudande enkät. Efter godkännande av handledare delades sedan enkäten till föräldrar som skulle vara med på intervjun, på min Facebooksida samt i Facebookgruppen ”Svensk flöjt – diskussionsgrupp”.

4.2.2. Utformning av semistrukturerad intervju

En vecka efter att enkäten skickats ut sammanställdes en intervjuplan. Två stamfrågor utformades efter enkätsvaren, Bugejas (2009) ”additional support” som framgår i Davidson et. al. (1996) samt Creechs (2010) beskrivning av effektiv delaktighet. Två av enkätsvaren inspirerade till intervjufrågorna. Anledning till att det var just dessa frågor var för att de visade störst variation i svaren. Första frågan var hur ofta föräldrar föreslår att sitt barn ska öva. Där uppgavs allt ifrån aldrig till varje dag men där ett till fyra gånger i veckan var vanligast.

Den andra frågan var hur ofta föräldrar aktivt hjälper till vid övning vilket också visade varierade svar. Intervjufrågorna ställdes därför i åtanke med att få reda på hur delaktigheten såg ut i barnets övning.

De frågeställningar som Davidson et. al. (1996) undersöker i sin studie kring föräldrars delaktighet, som nämns i Bugeja (2009) som ”additional support” och som inspirerade till intervjufrågorna, var hur föräldrars delaktighet kring barnets flöjtlektion såg ut, ifall delaktigheten förändrats över tid, ifall föräldrarna har ett eget intresse för musik och ifall barnets musicerande har påverkat föräldrars eget intresse för musik. Creech (2010) ger sex förslag på en effektiv delaktighet och tre av dessa frågor inspirerade till intervjufrågorna vilket var att fråga närmare kring vart barnet övar i hemmet och hur kommunikationen med flöjtläraren såg ut och vad föräldrarna pratade om med flöjtläraren.

När frågorna till intervju var klar gjordes inledningsfrågor i syfte att samla kort bakgrundsinformation om intervjupersonen som också skulle kännas lätta att svara på. Intervjun avlutades med en öppen fråga där intervjupersonen kunde dela med sig av övriga tankar som inte framkommit i intervjun. Samtidigt sammanställdes en samtyckes- och informationsblankett som varje intervjuperson fick mejlad till sig så de kunde ta del av informationen innan intervjun.

Blanketten skrevs ut och togs med till intervjutillfället så att intervjupersonen kunde skriva på blanketten innan intervjun startade. I intervjuplanen framkom också tidsspann för varje fråga i intervjun.

När intervjuplanen var färdig, gjordes en provintervju med en testperson via ett inspelat videomöte. Efter provintervjun revideras de två stamfrågorna till sex större frågor med inledningsfrågor kring bakgrund samt en avslutande öppen fråga. Anledningen till att ha sex frågor istället för två större frågor var för att få mer tydliga och konkreta frågor. Den reviderade intervjuplanen visades för en medstudent som framförallt medförde en öppen diskussion och en insikt om att det går att göra på olika sätt och att det är viktigt att våga prova. Till sist intervjuades en förälder till två barn som spelar instrument som också arbetar som flöjtlärare.

Föräldern som också var flöjtlärare svarade på intervjufrågorna både ur ett föräldra- och ett lärarperspektiv och bekräftade att frågorna var relevanta och tydliga. Flöjtlärarens bekräftande kommentarer kring intervjuns upplägg och relevans samt tidigare feedback från handledare och medstudent gjorde att intervjuplanen fastställdes. För att påminnas om intervjumetodik under intervjun skrevs längst upp i intervjuplanen påminnelser om att sammanfatta frågorna, be om exempel, vara nyfiken och ställa en fråga i taget.

4.2.3. Insamling av material samt urval

Enkäten delades ut på forumet ”Svensk flöjt-diskussionsgrupp” på Facebook, på min Facebooksida, till föräldrar till mina nuvarande och tidigare flöjtelever samt till flöjtlärare jag känner via Facebookmeddelanden. Enkäternas svar sammanställdes automatiskt via Google Docs i tabeller och diagram. För att hitta föräldrar till intervjun, tillfrågades flöjtlärare till mina nuvarande och gamla flöjtelever samt verksamma flöjtlärare om de hade föräldrar till elever som de trodde skulle vilja delta. Utifrån de föräldrar som anmälde intresse, valdes fyra föräldrar

4.3. Iordningsställande av material och analys

Första steget som Denscombe (2018) föreslår är att text ska väljas ut och bearbetas. Det gjordes genom att lyssna igenom materialet tre till fyra gånger för att få en bred uppfattning om detta.

Sedan transkriberades intervjuerna för att vidare kunna bearbetas. Andra steget enligt Denscombe (2018) är att omvandla texten till mindre meningar vilket gjordes genom att leta efter återkommande teman samt mönster i föräldrarnas svar. Texten delades då in i tre huvudkategorier; bakgrund, delaktighet och tankar. Tredje steget enligt Denscombe (2018) är att analysera valda teman utifrån forskningens syfte vilket gjordes genom att göra flera analysrundor av resultatet. Slutligen menar Denscombe (2018) att forskaren ska se hur frekvent valda teman eller kategorier dyker upp i materialet för att vidare kunna analysera och räkna materialets innehåll. Eftersom studien vilar på kvalitativ grund lades fokus på att analysera återkommande teman och mönster, inte att räkna hur frekvent ett material eller en kategori återkom. Resultatet analyserades och presenterades utefter gemensamma tankar och åsikter som visade sig hos föräldrarna. Enkäten däremot använde en kvantitativ metod då föräldrarnas svar sammanställdes i diagram och tabeller vilket är en form av mätning. Enkäten användes dock inte för studiens resultat utan för att få en bredare kunskap kring fältet och som inspiration till intervjufrågorna.

4.3.1. Analysprocess

Utifrån de tre huvudkategorierna; bakgrund, delaktighet och tankar gjordes en första analysrunda där återkommande teman och mönster identifierades. De återkommande temana och de mönster som visade sig skrevs sedan ner i två huvudkategorier; delaktighet och tankar om delaktighet med tre till fyra underkategorier. Utifrån de nya huvudkategorierna skrevs resultatdelen ned, i den processen ändrades också den andra kategorin ”tankar om delaktighet”

till ”den musikaliska inställningen” eftersom föräldrarnas syn på musik var det som visade sig som starkast i intervjuerna som i sin tur påverkade hur delaktiga de var i barnens musicerande.

I sammanställningen användes Creech’s (2010) resultat av effektiv delaktighet från föräldrar i sitt barns musicerande och feedback från handledare som vägledning. Efter första analysrundan lyssnades intervjuerna igenom en gång till.

Andra analysrundan gjordes genom att transkribera intervjuerna och därefter färgkoda i två färger: grönt - när föräldrarna pratar om musikaliska situationer sitt barn eller föräldrarna själva deltar i och rosa - när föräldrarna pratar om deras egen delaktighet i sitt barns musicerande.

Färgerna gjorde att det blev tydligt hur mycket ett tema återkom och på vilket sätt föräldrarna pratade om ungefär samma sak. Då blev det tydligt att alla föräldrar pratar om att och hur de möter barnets svårigheter och utmaningar i flöjtspelet till exempel gällande självtvivel, låg spellust eller en svår läxa. Utifrån färgkodningen gjordes två nya huvudrubriker: ”barnets möjlighet till musikaliska sammanhang” och ”stöttning på barnets villkor” med cirka tre till fyra underkategorier. Under andra analysrundan var det teoretiska perspektivet mer framträdande genom att det i analysprocessen fokuserades på de musikaliska miljöer som föräldrarna beskrev. Efter att andra analysrundan gjorts, återkopplades till handledaren med

I tredje analysrundan ändrades första huvudkategorin ”barnets möjlighet till musikaliska sammanhang” till ”musik är mer än musik” eftersom det bättre fångade föräldrarnas attityd och uppfattning kring barnets musicerande. Underrubriker adderades och revideras också till andra huvudkategorin ”stöttning på barnets villkor”.

I samband med opponeringen reviderades och finslipades studiens syfte och frågeställningar.

De nya frågeställningarna gjorde det möjligt att skilja föräldrarnas attityder och uppfattningar kring barnets musicerande och den faktiska delaktigheten i barnets musicerande. Att skilja föräldrars attityder och uppfattningar kring barnets musicerande med föräldrarnas delaktighet kändes viktig då föräldrarnas uppfattning och attityd kring barnets musicerande var genomgående positiv och konstant oavsett hur föräldrarnas delaktighet såg ut. Föräldrarnas delaktighet kunde variera utifrån barnets villkor, föräldrarnas musikaliska förmåga, tid och ork men deras attityd och uppfattning kring barnets musicerande var konstant och oförändrad.

4.4. Etiska ställningstaganden

För att lättare säkerställa tillförlitlighet och kvalitet på forskning menar Vetenskapsrådet (2017) att forskningen bör ha ett tydligt syfte där motivering av vald metod förklaras utifrån frågeställningar med en tydlig redovisning av bakgrund. Forskningen bör kritiskt granska och analysera insamlade data där möjliga felkällor diskuteras samt ha klarhet, ordning och struktur.

Forskningen bör också vila mot grunden av tidigare forskning inom samma område.

Vid inspelning av försökspersoner menar Vetenskapsrådet (2017) att det behövs ett skriftligt informerat samtycke eftersom en inspelning räknas som en personuppgift. Vid insamling av personuppgift måste forskaren följa ett antal regler som innebära att alla människor har rätt att skyddas och inte utsättas för kränkningar eller angrepp kring sitt privat- och familjeliv. Enligt Vetenskapsrådet har forskaren att förhålla sig till ett anonymitetskrav som går ut på att denne ska förhindra att det går att koppla ihop ett enkätsvar eller liknande med en bestämd individ. I intervjuer kan det innebära att personen ifråga avidentifieras. Forskaren ska göra det så gott som omöjligt för utomstående att kunna veta vem svarspersonen är, dock kan inte fullständig anonymitet utlovas då det alltid finns möjlighet att spåra personers identitet. Det forskaren kan göra är att ingå en överenskommelse med intervjupersonen där forskaren förklarar anonymitetsbegreppet samt skapar ett förtroende för att inga obehöriga uppgifter kommer spridas vidare.

Forskning som bedrivs på en högskola tillhör enligt Vetenskapsrådet (2017) det lärosäte forskningen bedrivs på. Det innebär att dokumentationer samt material ägs av lärosätet . Enligt Vetenskapsrådet har forskare en skyldighet att publicera sitt arbete därför att endast offentliga resultat kan bidra till ny kunskap i samhället och inom forskning. Nya resultat kan därför bidra

Enligt Vetenskapsrådet (2017) är det forskaren som är ansvarig för att allt innehåll i arbetet såsom tillförlitlighet och textens kvalitet. En viktig del av att innehållet är framställt på en god vetenskaplig grund är att författaren diskuterar sina resultat. Författaren bör kritiskt granska sitt arbete, se eventuella fallgropar och misstag som talar mot sin tes samtidigt som den hänvisar till forskning som stöder tesen. Vetenskapsrådet beskriver vetenskaplig oredlighet som rent ut sagt skadligt för människan och orättvist för forskarsamhället. Därför är det mycket viktigt att all forskning som bedrivs följer de lagar, råd och principer som finns för att skapa en trygghet i forskarsamhället. Vetenskaplig oredlighet kan var att stjäla någon annans idéer, även kallat plagiat, förfalskning av data eller överdrifter av sin egen forskarinsats. Forskare bör därför alltid vara ärliga, transparenta och sträva efter högsta möjliga tillförlitlighet.

4.5. Presentation av deltagare

Under intervjuerna visade det sig att alla fyra föräldrar har spelat eller spelar ett ackordsinstrument. Ingen av föräldrarna spelar tvärflöjt förutom en förälder som nyligen börjat på Suzukiflöjt tillsammans med en yngre dotter. Det var kulturskolan som genom att ta kontakt med familjerna fick barnen att bli intresserade av att börja spela ett instrument, föräldrarna hade ingen inverkan på val av instrument förutom i ett fall då en familj hade viss styrning åt de lite mindre otympliga instrumenten. I alla familjer är det minst två barn som spelar ett instrument.

Malin är mamma till ett barn som är tio år som har spelat tvärflöjt i ett och ett halvt år. Barnet spelade första året i orkester på skoltid och lånade då tvärflöjt på plats men har senaste halvåret tagit individuella lektioner och i samband med det har föräldrarna köpt en tvärflöjt till barnet.

Som ung upp till tonåren, spelade Malin elorgel och har idag en elorgel hemma som hon spelar på ibland. Malin kan spela efter noter och har musikteoretisk kunskap gällande rytmer och tonhöjd. Pappan i familjen spelar gitarr men inte efter noter. De har två barn varav båda spelar blåsinstrument.

Carina är mamma till ett barn som är 14 år som har spelat tvärflöjt i fem och ett halvt år. Carina har spelat gitarr och piano som ung men det är inget som har följt henne genom livet, däremot gillar hon att lyssna på musik. Carina har baskunskaper inom musikteori och kan läsa noter och följa med i rytm och tonhöjd. Carina menar att pappan har ett djupare musikintresse än Carina själv men att han inte heller aktivt spelar något musikinstrument. De har två barn varav båda spelar blåsinstrument.

Lars är pappa till ett barn som är 15 år som har spelat tvärflöjt i sex år. Som ung spelade Lars piano och har under en tid haft uppehåll men under de senast 10–15 åren spelat piano tämligen regelbundet. Lars spelar piano med en kör samt i ett coverband. Lars har börjat spela Suzuki flöjt med ett yngre syskon. Mamman har sjungit och spelat lite cello men spelar inte nu. I familjen finns det fyra barn varav minst två spelar ett instrument.

Peter är pappa till ett barn som är elva år och som har spelat tvärflöjt i en termin. Lars har alltid

gitarrspelandet på is men togs upp igen i och med att barnen blivit större och själva börjat intresserat sig för musik. Mamman har sjungit i kör men har inte samma brinnande intresse för musik som Peter. De är fem barn i familjen varav ett äldre syskon också spelar gitarr.

Deltagarnas namn är ändrade.

5. Resultatredovisning

Först presenteras föräldrars attityd och uppfattning kring musik och sitt barns musicerande.

Sedan presenteras olika former av delaktiga som visade sig vara framträdande hos föräldrarna.

5.1. Musik är mer än musik

Föräldrarna anser att den musikaliska miljö som barnet befinner sig i när barnet spelar tvärflöjt är fördelaktig på flera sätt. De menar att musik är mer än musik i den bemärkelsen att barnet får lära sig mer än att bara spela tvärflöjt. Barnet får i den musikaliska miljön känna sammanhang, gemenskap och glädje tillsammans med andra musiker. Föräldrarna menar att barnet också får lära sig att våga utsätta sig för saker som kan framkalla nervositet, som att stå på scenen och att våga stå upp för sig själv. Föräldrarnas tidigare erfarenheter av musik gör också att de känner att barnets musicerande är meningsfullt i föräldrarnas egna liv. Föräldrarna menar att de i och med barnets musicerande får spendera tid tillsammans i och med musiken och att föräldrarna får lära sina barn att spela vilket föräldrarna anser vara meningsfullt.

Föräldrarnas attityd och uppfattning kring musik och barnets musicerande är genomgående positiv eftersom föräldrarna ser musicerandet som något mer än att lära sig spela ett instrument, föräldrarna ser på musik och barnets musicerande som något som skapar mening, relationer och positiva minnen i barnets liv.

5.1.1. Musik är meningsfullt

Malin har själv spelat musik som ung och tycker därför att det är roligt att få lära sitt barn att spela. Eftersom hon vet att det kräver tid och övning att lära sig, ger det henne glädje att se när hennes barn lär sig att spela en låt. Malin blir glad när hon vet att barnet får uppleva den känslan som hon själv fick uppleva som ung när man känner att man har klarat något.

För det första tycker jag att det är roligt att dom lär sig spela musik för jag kan relatera till liksom, att mig själv, och när jag lärde mig, jag kan säga att man kan inte en låt från början, utan att man kan relatera och jag vet ju att det skapar någon glädje eller tillfredställelse när man klarar en låt så på det sättet känns det kul att dom får uppleva det. (Malin, 23/3)

Carina har ett stort intresse för sport och jämför musiken med sportens värld. Carina menar att sporten liksom musiken också ger barn gemenskap, sammanhang och att de lär av varandra.

Carina tycker att spela flöjt är en cool aktivitet men att bara spela själv på flöjtlektionen kan kännas omotiverat i längden. Carina menar att den gemenskap som musik som skapar för hennes barn, är vad som är meningsfullt.

Det fanns ett sammanhang och gemenskap och allting och det är ju det dom får här också faktiskt då för att om man säger att dom bara hade spelat flöjtlektion så att säga vart vill man komma då, nu tycker ju jag att det är en jättebra aktivitet och som du säger ett bra sammanhang det är ju gemenskap Ja, dom lär av varandra ja, i jättemycket

För Lars som har suttit med på nästintill alla flöjtlektioner under sex års tid var den tiden otroligt meningsfull för honom. Att få lyssna när sitt barn spelade tvärflöjt på flöjtlektionen kunde vissa gånger kännas halvmagiska och ge en god känsla som kunde sitta i sig i flera dagar.

Min roll har mer varit att bara sitta och njuta och vissa kvällar har det varit riktigt något som, haft det i, det känns skönt inom sig i flera dagar just för att det har varit som, om det riktigt stämt sådär fantastiskt bra, avista och lite sånt här, improvisationer och sånt där. Det har som, vissa kvällar har varit sådär halvmagiska. (Lars, 24/3)

Peter ser det som meningsfullt att höra sitt barn spelar musik eftersom hans barn genom musiken kan växa som individ. Peters förhoppning är att hans barn ska få en positiv erfarenhet av musik som gör att han kan växa som individ och på så sätt våga uppträda och stå på scenen.

Genom att övervinna sina rädslor menar Peter att han vågar stå upp för sig själv oavsett om barnet spelar fel eller om andra skulle skratta. Han vill att hans barn skall hitta tryggheten i sig själv genom musiken.

Att han ska växa tillsammans med instrumentet och tycka att det är roligt helt enkelt och vilja fortsätta bara, att han ska ha en positiv erfarenhet av det och växa som individ med sitt instrument och åter det här med att kunna uppträda, komma över den här tröskeln just att, va otäckt det är att ställa sig på en scen, och våga ställa sig på en scen och tänka att jag klarar det här, jag vågar det här och hitta en trygghet i det också och liksom att det är okej att spela fel ibland och det är okej att göra fel att det är ingen som dömer dig för det, låt folk skratta, men jag gör ju det här för att jag tycker det är roligt och jag vill ju ändå visa vad jag kan. (Peter, 26/3)

5.1.2. Musik är relationsskapande

Carina är delaktig i sitt barns övande i hemmet genom att hjälpa sitt barn med övning. Hon ser det som kvalitetstid tillsammans med sitt barn. Carina menar att tiden som hon och s barn spenderar tillsammans i musicerandet är rolig tid som är värdefull för Carina: ”Jag tycker liksom att det känns som att musiken eller flöjten är värdefull så att jag tycker ju att det är kvalitetstid tillsammans när jag lyssnar när hon spelar eller ja, vi grejar lite där och jag försöker hjälpa henne så det är ju jätterolig tid tillsammans”. (Carina, 24/3)

Lars menar att tiden som han och hans dotter har spenderat tillsammans i och med flöjtlektionerna har varit värdefull och relationsskapande mellan dem eftersom flöjtlektionen har blivit ”deras grej”. Lars har varit delaktig på flöjtlektionen genom att sitta och lyssna och menar att det har varit väldigt mysigt.

Det är som våran grej, hon ville som aldrig, flera gånger har jag sagt såhär att, vill du verkligen att jag ska vara med fortfarande, för det är ju inte sådär att, att hon tyckte att hon kände sig för stor, nej inte ens, under dom här första tonårstendenserna där i sjuan.

Det var som att det skulle vara sådär. Det har varit väldigt mysigt sådär.

Lars kan ge feedback men också för att de kunde tillbringa tid tillsammans, bara Lars och barnet. Lars menar också att det kunde vara något annat som han och hans dotter kunnat göra ihop men att det blev flöjtlektionerna som blev deras aktivitet tillsammans: ”Det är väl en trygghet för föräldern är väl grunden kanske. Men så att man som, kanske lite får lite feedback, det blir som en far och dotter-grej sådär. Det kunde varit någonting annat också som man har gjort tillsammans sådär”. (Lars, 24/3)

Peter vill skapa ett musikrum till barnen där de kan utvecklas både musikaliskt men också för barnen att skapa positiva och fina minnen tillsammans. Peter menar att han vill skapa yttre faktorer som gör att de kan mötas och utvecklas. Eftersom ett av syskonen kan spela gitarr kan de yngre syskonen sjunga tillsammans och genom att ha instrument lättillgängligt kan de lära sig de musikaliska färdigheterna tillsammans: ”Sen är det ju att barnen ska hitta varandra i musiken och tillsammans börja spela och skapa för att få det, hitta varandra, bilda syskonband till varandra mer också och tillsammans skapa musik och skapa positiva minnen inom musiken”. (Peter, 26/3)

5.2. Delaktighet på barnets villkor

Föräldrarnas delaktighet varierar men alla föräldrar uttryckte att de är delaktiga utefter barnets villkor. Föräldrarna intar en roll som vägvisare utan att tvinga sig på, uppmanar eller påminner sitt barn om övning. Föräldrarna frågar om barnen vill ha föräldrarnas delaktighet i barnets musicerande vilket kan vara att sitta med på lektionen eller att hjälpa till vid övning i hemmet.

Föräldrarna kommunicerar med sitt barn kring olika ämnen som kommer uppkommer vid musicerande som självtvivel, låg spellust eller dagens flöjtläxa. I och med deras positiva attityd och uppfattning kring musik, skapar föräldrarna en miljö där de vill att musik ska kännas glädjefull istället för prestationsinriktad. Carina uttrycker det så här:

Ibland kan man ju utmana med, utifrån situation och humör, vad passar det att göra, för jag menar i vissa lägen även om eleven vill spela så kanske det inte är rätt läge att ta sig an ett nytt svårt stycke men eleven kan ju också vara envis så det kanske är det stycket men ska fokusera på men då kan det ju hellre vara dom där två första takterna vi börjar där och kör bara dom. Eleven är ju ganska läraktig så om man får in någonting att dom känner att man har kanske tagit ett steg men kanske mycket på elevens, utifrån elevens önskemål så om inte som sagt, vill inte eleven öva, övar eleven själv så är det fine så men vill eleven att jag ska vara med, då är jag med men sen då om det börjar knöla lite eller om det inte går på räls då är det bra att kliva in och stötta eleven utifrån vad man tror kan vara bra. (Carina, 24/3)

5.2.1. Visa intresse

De olika typer av delaktighet som föräldrarna visar, innebär att fråga, påminna, uppmuntra, lyssna och spela ihop med sitt barn. De olika former av delaktigheten kan beskrivas som ett visat allmänt intresse för barnets musicerande.