Gymnasieungdomars politiska intresse: En kvantitativ enkätstudie

Umeå universitet

Statsvetenskapliga institutionen

Uppsats för C-seminariet i statsvetenskap vid Umeå universitet, VT 2021

TACK!

Först och främst vill jag rikta ett stort tack till alla de elever i Furuhedsskolan, Njudungsgymnasiet, Ryssbygymnasiet, Räddningsgymnasiet Sandö, Strömkullegymnasiet och Ådalsskolan som har ställt upp i enkätundersökningen. Jag uppskattar verkligen er vilja att medverka i studien. Utan er hade inte denna uppsats blivit till.

Jag vill också tacka de rektorer och lärare samt den administratör som visade intresse för studien, tog sig tiden att delge eleverna enkäten och såg till att så många ungdomar som möjligt fick chansen att delta. Utan er hade heller inte denna undersökning kunnat genomföras i första hand.

Givetvis vill jag tacka min handledare Rolf Hugoson för stöd, synpunkter och idéer under den här våren. Jag vill också ge ett stort tack till handledningsgruppen för givande diskussioner.

Tack till mina vänner Ebba, Ellen och Therese för att ni svarade på provenkäten och gav

konstruktiva kommentarer.

Abstract

The general view among researchers is that a well-functioning democracy rests in the hands of the political behaviour of citizens. In this behaviour, political interest is one of the cornerstones. Thus, there are reasons to regard it as a threat to democracy when young people tend to have ever-lower levels of political interest. Therefore, to know how interest could increase, there is a need to know where it comes from and why it differs. There is yet uncertainty regarding this, notably since political interest as a concept rarely is used as a dependent variable. Consequently, this thesis was aimed to explain why political interest differs among upper-secondary school students in Sweden. The focus was on the two types of national programmes, political socialization and socio-economic background.

The findings of survey data (N=398) suggest that the average youth has low levels of political interest. As hypothesized, there are, on average, higher levels of political interest among students in preparatory academic programmes compared to vocational programmes. Alone though, this pattern cannot explain variations of interest. Instead, agents of political socialization have strong explanatory power, in particular friends and media. Also, family do have a direct effect on political interest. However, this relationship appears to be dependent on socio-economic background. The school as a political socialization agent cannot explain differences in political interest.

English title: The Political Interest of Upper-Secondary School Students: a Quantitative Survey Study

Keywords: adolescence, political interest, political influences, political psychology, political socialization, upper-secondary school, youth

Nyckelord: ungdom, politiskt intresse, politiska influenser, politisk psykologi, politisk

socialisation, gymnasieutbildning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

1.1. Syfte & frågeställningar 2

1.2. Avgränsning 3

1.3. Definition av centrala begrepp 3

1.3.1. Politiskt beteende och dess dimensioner 3

1.3.2. Nationella gymnasieprogram 4

1.4. Disposition 4

2. TIDIGARE FORSKNING & TEORI 4

2.1. Det politiska intressets ursprung 5

2.1.2 Politisk socialisation 5

2.1.2.1. Rådande forskningsläge 6

2.1.2.2. Samspelet mellan politiskt intresse, socialisation och andra faktorer 8

3. METOD & MATERIAL 9

3.1. Forskningsstrategi & design 10

3.2. Urvalsdesign 11

3.2.1. Val av fall - gymnasieungdomar i Sverige 11

3.2.2. Urvalsprocess av gymnasieskolor 12

3.2.3. Urval av gymnasieelever 13

3.2.3.1. Etiska överväganden 14

3.2.3.2. Bortfallsanalys 14

3.3. Datainsamling 16

3.4. Enkätkonstruktion & operationalisering 16

3.4.1. Den beroende variabeln - politiskt intresse 17

3.4.2. Oberoende variabler 18

3.4.2.1. Nationellt gymnasieprogram 19

3.4.2.2. Sociodemografiska variabler 20

3.4.2.3. Socioekonomisk bakgrund 21

3.4.2.4. Politiska nyheter 21

3.4.2.5. Politiska diskussioner - familj, vänner, skolan och sociala medier 22

3.5. Analysmetoder 22

4. RESULTAT 23

4.1. Det politiska intresset hos gymnasieungdomar 23

4.2. Korrelationsanalys 25

4.3. Regressionsanalys 28

5. AVSLUTANDE DISKUSSION & SLUTSATSER 31

5.1. Hur intresserade av politik är gymnasieungdomar? 32 5.2. Hur kan val av gymnasieprogram förklara nivåer av politiskt intresse? 32 5.3. Vilka andra undersökta faktorer kan förklara politiskt intresse? 34

5.4. Avslutning & vidare forskning 35

6. REFERENSLISTA 37

6.1. Litteratur 37

6.2. Rapporter & offentliga tryck 40

6.3. Webbsidor 41

7. APPENDIX 42

7.1. Appendix 1 - VIF-test 42

7.2. Appendix 2 - Enkäten 43

7.2.1. Samtyckes- & informationsblad 43

7.2.2. Enkätfrågor 44

FIGURER & TABELLER

Figur 1 - Stapeldiagram över andelen gymnasieungdomar som har intresse för politik

och olika politikområden. 24

Figur 2 - Histogram över politiskt intresse hos elever inom respektive gymnasieprogram 24 Figur 3 - Stigdiagram över sambanden mellan gymnasieprogram, politiskt intresse

och socialisation 31

Tabell 1 - Medverkande gymnasieskolor, samt tillhörande kommuner och FA-regioner 13

Tabell 2 - Svarsfrekvens i respektive urvalsgrupp 15

Tabell 3 - Korrelationsmatris 26

Tabell 4 - Regressionsanalys, beroende variabel politiskt intresse 29

Tabell A1 - VIF-test 1 42

Tabell A2 - VIF-test 2, oberoende variabel årskurs utesluts 42

1. INLEDNING

Forskarvärlden har en gemensam syn om att en välfungerande demokrati vilar i händerna på medborgarnas politiska beteende. En av grundstenarna i detta beteende är politiskt intresse;

det ger människor drivkraften att rösta i val (Powell 1986, 33), engagera sig i politiska partier, och ha en inblick i den samtida politiken (Prior 2010, 747). Från ett normativt förhållningssätt är således politiskt engagemang och deltagande nödvändigt för legitimiteten till politiska institutioner (Koskimaa & Rapeli 2015, 141-142; Powell 1986, 36). Det politiska intresset hos människor föreslår forskare utvecklar sig snabbt redan under uppväxten och tidig vuxenålder, och förblir långsiktigt stabilt genom livet (Prior 2010, 763, 765). Det finns därför skäl att betrakta det som ett hot mot demokrati och legitimitet för politiska institutioner när trenden visar att ungdomar låter bli att involvera sig i demokratiska åtaganden. Med andra ord, kan det resultera i att ungdomlig representation och inflytande drabbas negativt (Amnå & Ekman 2014, 263-265; Farthing 2010, 181; Furlong & Cartmel 2012, 14-15).

Beror då denna minskning i politiskt engagemang och deltagande bland ungdomar på minskat politiskt intresse? Svaren varierar hos forskare. Å ena sidan distanserar sig ungdomar allt mer från konventionell politik och traditionell partipolitik (Furlong & Cartmel 2012, 14-15), och upplevs därför vara politiskt apatiska eller opolitiska (Farthing 2010, 182, 191). Å andra sidan visar unga ofta engagemang för okonventionella politikområden och samhällsfrågor, och är politiskt aktiva på andra sätt. Till exempel genom deltagande i protester samt diskussioner på sociala medier (Farthing 2010, 185, 189; Henn et al. 2005, 564; Soler-i-Marti 2015, 398, 400).

Hur uppstår ett politiskt intresse och varför skiljer det sig hos individer? Det är forskarfrågor

som fortfarande präglas av osäkerheter (Prior 2010, 765; Amnå et al. 2016, 102-103). Särskilt

i kontext till politisk socialisation där begreppet politiskt intresse sällan används som

beroende variabel (Koskimaa & Rapeli 2015, 144-145). Om vi kan besvara dem frågorna, kan

vi också få en uppfattning om hur intresset kan öka och på så vis utveckla potentiellt politiskt

engagemang och deltagande i framtiden. Tidigare forskning visar att den politiska

utvecklingen hos individer är beroende av så kallade socialisationsagenter. Familjen, eller

föräldrar, uppfattas många gånger vara av mest betydelse, då de ofta formar individens

politiska beteenden och attityder från födsel (Langton 1969a, 21-22). Bland annat visar de

amerikanska statsvetarna Verba, Schlozman och Brady (1995, 459) att politiska diskussioner

med föräldrarna vid middagsbordet har betydelse för att erhålla ett politiskt intresse. Vänner kan emellertid ha en mer angelägen roll i överföringen av politiskt intresse, enligt de finska forskarna Koskimaa och Rapeli (2015, 151). Media brukar också ses som en betydande socialisationsagent, då de förmedlar politiska kunskaper (Moeller et al. 2014, 691) och inspirerar till politiska samtal med omgivningen (Amnå et al. 2016, 69). Det finns även en oklarhet kring skolans roll i den politiska socialisationsprocessen. Till exempel påvisar forskare som Verba med flera (1995, 436-437, 442) att när unga exponeras av politik under sin sekundärutbildning, kommer det att sannolikt prägla deras politiska engagemang senare i vuxenlivet. Andra forskare menar att skolan och undervisningen saknar avgörande betydelse för ungdomars politiska utveckling (Koskimaa & Rapeli 2015, 151; Quintelier 2015, 65).

När ungdomar i Sverige ska påbörja sin gymnasieutbildning, kan de vanligtvis välja mellan två typer av program; yrkesförberedande och högskoleförberedande. En kvalitativ studie av Jonsson och Beach (2013, 57) presenterar att elever som studerar högskoleförberedande program ser sig själva som “politiskt medvetna”, och har fördomar om att unga som studerar yrkesprogram bland annat “inte bryr sig om politik”. Är detta en ogrundad uppfattning, eller skulle det kunna finnas skillnader i politisk socialisation och politiskt intresse beroende på vilket gymnasieprogram en individ studerar? Enligt Dekker (1991, 33) förekommer nämligen direkt avsiktlig politisk socialisation i kurser som innehåller kunskaper om historia, ekonomi och samhällsvetenskap; tre ämnen som i synnerhet högskoleförberedande studier fokuserar på. Dessutom finns det sådant som tyder på att de med medelklassbakgrund i större utsträckning riktar in sig på akademiska studier (Marks 2011, 229) och har högutbildade föräldrar som pratar mer om politik (Verba et al. 1995, 438, 494). Med andra ord borde de som studerar högskoleförberedande program i större utsträckning utsättas för politisk socialisation och utveckla ett större politiskt intresse än de som studerar yrkesprogram.

Stämmer verkligen de argument och stereotyper som framläggs, eller har den valda inriktningen på gymnasieprogram en faktisk förklaringskraft vad gäller variationer i politiskt intresse?

1.1. Syfte & frågeställningar

Uppsatsen ämnar att finna förklaringar till varför politiskt intresse skiljer sig åt hos

gymnasieelever i Sverige, i syfte att bidra till en fördjupning om var det politiska intresset

grundar sig. Fokuset här kommer att vara på distinktionen mellan de elever som studerar

högskoleförberedande program och de som studerar yrkesprogram med förklaringar utifrån

politisk socialisation och socioekonomiska aspekter. Följande frågeställningar ska därför behandlas:

● Hur intresserade av politik är gymnasieungdomar i Sverige?

● Hur kan val av nationellt gymnasieprogram förklara nivåer av politiskt intresse hos gymnasieungdomar?

● Vilka andra undersökta faktorer kan förklara gymnasieungdomars politiska intresse?

1.2. Avgränsning

Denna uppsats avgränsas till att försöka förklara gymnasieungdomars politiska intresse i nutid. Uppsatsen avser inte att förklara varken politiskt engagemang eller deltagande, på grund av den angivna tidsramen. Vad gäller det empiriska materialet, samlades det in mellan 12 april till och med 29 april 2021 med deltagande elever (N=398) från sex gymnasieskolor i olika delar av Sverige som studerar nationella gymnasieprogram.

1.3. Definition av centrala begrepp

1.3.1. Politiskt beteende och dess dimensioner

Politiskt beteende är ett begrepp som utgör flera individuella och kollektiva dimensioner, däribland politisk tillit och politiskt deltagande (Amnå 2012, 614-615). Politiskt deltagande kan definieras som de tillfällen där medborgare i demokratier får möjligheten att förmedla sina tyckanden och sätta press på regeringstjänstemän, exempelvis under politiska val. I sin tur anses det politiska deltagandet vara beroende av människors politiska engagemang.

Politiskt engagemang utgör vanligtvis fyra delar i forskningslitteratur; politisk självförtroende, politisk information, partipreferenser och intresse för politik (Verba et al.

1995, 37, 345). I denna uppsats ligger fokuset på att försöka förklara det sistnämnda.

Ett politiskt intresse sammankopplas ofta med att vara involverad i politik. I denna uppsats definieras begreppet enkelt som att vara nyfiken på politik (Gabriel & van Deth 1998, 295).

Amnå, Ekström och Stattin (2016, 21) menar att en person med ett sådant intresse kommer

vilja spendera tid på att hålla sig nyhetsuppdaterad samt diskutera politik med vänner,

föräldrar, sociala medier och under lektioner i skolan.

1.3.2. Nationella gymnasieprogram

Efter att elever har studerat klart grundskolan i den senare tonåren, går de i normalfallet över till att studera en programinriktad utbildning vid gymnasieskolan. Totalt finns det 18 nationella program i Sverige, var på de är uppdelade i två olika typer; 12 stycken yrkesprogram och sex stycken högskoleförberedande program (Skolverket 2011, 11-12, 16). I yrkesprogram ingår de utbildningar som ska leda till en examen där eleven är redo för att kliva in i yrkeslivet alternativt genomföra fortsatta yrkesstudier. Eleven kan nå examen genom antingen skolförlagd undervisning eller lärlingsutbildning. Om så önskas av eleven, finns det möjlighet att välja kurser som leder till en grundläggande högskolebehörighet (Skolverket 2011, 16, 21-22). I högskoleförberedande program ingår de utbildningar som ska leda till en examen där eleven uppfyller kraven för en grundläggande behörighet att studera vidare vid högskola eller universitet. I jämförelse med yrkesprogram, läser elever som går högskoleförberedande program mer svenska och engelska samt har examensmål som “betonar vetenskaplighet” (Skolverket 2011, 16, 21, 26). Utöver de nationella programmen kan ungdomar välja att studera riksrekryterande program och introduktionsprogram. Dessa utbildningar beaktas inte i denna uppsats.

1.4. Disposition

Inledningsvis av uppsatsen kommer en redogörelse av studiens teoretiska utgångspunkt och tidigare forskning kring området. Därefter kommer en kritisk genomgång av uppsatsens metoder och det insamlade empiriska materialet. Vidare analyseras det empiriska materialet, som följs av en avslutande del med diskussion och slutsatser.

2. TIDIGARE FORSKNING & TEORI

I detta kapitel redovisas tidigare forskning kring det politiska intresset samt teorin om politisk

socialisation som avses att tillämpas på problemformuleringen. Kapitlet inleds med en kort

presentation om det politiska intressets ursprung. Därefter kommer en summarisk genomgång

av den politiska socialisationens historia och dess teoretiska komponenter. Slutligen kommer

en redogörelse av det rådande forskningsläget kring socialisationsagenternas roll i det

politiska intresset samt sociodemografiska faktorer och socioekonomiska aspekter av

socialisationsprocessen. Operationalisering av samtliga redovisade teoretiska delar till

mätbara variabler presenteras under rubrik 3.4.

2.1. Det politiska intressets ursprung

Forskning kring den politiska utvecklingen hos människor har i stor utsträckning studerat politiskt intresse som en aspekt i att förklara politiskt beteende eller politiskt engagemang.

Forskningen är däremot begränsad vad gäller att ensamt förklara det politiska intresset och dess ursprung, då lite uppmärksamhet har ägnats åt fenomenet som en beroende variabel. Det är under senare år som en del forskare har lagt mer fokus på politiskt intresse. Oftast betraktas det som ett inlärt beteende genom framförallt den politiska socialisationsprocessen (Koskimaa

& Rapeli 2015, 144-146), vilket denna uppsats också utgår från.

2.1.2 Politisk socialisation

Forskning om politisk socialisation inleddes under slutet av 1950-talet. Herbert H. Hyman var först med att mynta begreppet, som menar att politiska beteenden är socialt lärda. Teorin kan emellertid förklaras utifrån olika samhällsnivåer. Några av de första litteraturerna som formade grundtankarna kring politisk socialisation undersökte processer på makronivå (Sapiro 2004, 2-3). Socialisationen på denna nivå förstås således som en process där folkets politiska beteenden och attityder påverkar det politiska systemets funktion och utveckling i ett land (Dekker 1991, 16). Från ett individperspektiv syftar politisk socialisation på den socialpsykologiska process där personer lär sig mönster av politiska beteenden, attityder och värderingar från tillhörande samhällsgrupper och samhällen de lever i. De som överför dessa befinner sig nära individen och dennes miljö, och benämns som socialisationsagenter (Hyman 1969, 17-18; Langton 1969b, 4-5). Det finns fem socialisationsagenter som oftast brukar inkluderas i studier om politisk socialisation; familj, vänner, skolan, massmedia och föreningar (Langton 1969b, 5; Jennings & Niemi 1974, 24-25). De tre förstnämnda brukar anses vara av störst vikt i en människas politiska utveckling.

Den primära socialisationsagenten familjen, eller mer specifikt föräldrarna, är de första agenterna som en människa möter på och influeras av. Det är genom familjen som ett barn formar sin roll och identitet utifrån deras värderingar och preferenser (Langton 1969a, 21-22).

Det är emellertid inte självklart att familjen har starkast påverkan på sina barns politiska

attityder och beteenden, särskilt i de fall där personer avviker från dessa (Hyman 1969, 55,

76). Där kan de sekundära socialisationsagenterna vänner och skolan ses som viktiga. Till

exempel är skolan en plats där unga får möjligheten att förstärka och ändra sina inlärda

beteenden och roll från familjen (Langton 1969a, 21). Socialisationsagenterna kan även

förstås som att de indirekt påverkar varandra i socialisationsprocessen, och inte bara har direkta kausala kopplingar till individen (Langton 1969b, 20). Denna uppsats kommer dock endast att studera de direkta kopplingarna, med anledning av den korta tidsramen.

Samtliga socialisationsagenter kan utöva både direkt och indirekt socialisation. Direkt socialisation handlar om de aktiviteter som syftar till att lära individen om politik. Indirekt socialisation syftar på aktiviteter som inte är av politisk natur, men som fostrar till att anta politiska attityder. Exempelvis genom föreningsengagemang kan barn lära sig att tävla mot varandra och välja ledare, vilket senare kan bli användbara erfarenheter i politiska sammanhang (Dekker 1991, 29). Socialisationsagenternas aktiviteter kan också urskiljas i dimensioner om avsiktlig och oavsiktlig socialisation. Med avsiktlig socialisation menas att en socialisationsagent ämnar att påverka individens politiska attityder, till exempel genom att övertyga en person om att delta i politiska val. Däremot oavsiktlig socialisation syftar på de omständigheter individen befinner sig i en miljö där människor för politiska samtal, utan att individen aktivt deltar i dem (Dekker 1991, 30). Den oavsiktliga och indirekta socialisationen är dock svår att mäta inom ramen av denna uppsats och kommer således inte att beaktas.

Nuförtiden fokuserar forskningen om politisk socialisation på mikronivå (Amnå et al. 2016, 9). Ofta blir målen på denna undersökningsnivå enligt Dekker (1991, 17) att studera effekten av politisk socialisation på en större grupp individer och förklara under vilka omständigheter de får specifika politiska beteenden och attityder. Detta stämmer väl överens med studiens kvantitativa syfte om att undersöka gymnasieprogrammens förklaringskraft i politiskt intresse, då det berör flera aspekter såsom skolans och föräldrarnas roll. Det är således på denna analysnivå som uppsatsen tar sitt avstamp.

2.1.2.1. Rådande forskningsläge

Hur ser då den rådande forskningen på socialisationsagenterna roll i ungas politiska

utveckling? Vad gäller överföring från familjens och föräldrarnas politiska intresse till sina

barn, kommer empiriska studier fram till olika slutsatser. En stor del av forskningen visar att

frekventa vardagliga politiska diskussioner ökar politiskt engagemang och intresse (Amnå et

al. 2016, 52). Verba, Schlozman och Brady (1995, 459) påvisar att vuxna upplever att deras

föräldrar har varit av betydelse för deras utveckling av politiskt intresse genom exempelvis

politiska diskussioner vid middagsbordet. En finsk forskningsstudie av Koskimaa och Rapeli

(2015, 144, 151) menar att familjen är en viktig del i den politiska socialisationen eftersom de

sannolikt ger ett första intryck om politiskt engagemang och intresse. Författarna konkluderar dock att där politik är som mest närvarande, är det inte familjen som har den mest angelägna rollen i överföringen av politiskt intresse. De menar istället att ungdomarnas vänskapsgrupper är av mer betydelse. Det vill säga, där en ungdom har en ointresserad familj, kan denne ändå utveckla ett intresse genom umgänge med vänner. Ett svenskt forskningsprogram av Amnå, Ekström och Stattin (2016, 42-43) visar att de som är intresserade kommer att vilja diskutera politik med både föräldrar och vänner. I annat fall är det förekommande att politiska diskussioner sker med föräldrarna men inte med vännerna. Tvärtemot Koskimaa och Rapeli (2015), menar Amnå med flera (2016) att det inte sker i lika stor uträckning åt andra hållet.

Det är också genom skolan som barn och unga fostras av staten och växer upp till att bli

“goda” medborgare. Skolan uppfattas därför som en betydande del i människors politiska utveckling (Amnå 2012, 618-619), genom att lära ut kunskaper om politik som kan väcka ett långsiktigt intresse (Amnå et al. 2016, 26). Forskare har emellertid delade uppfattning om skolan som en influerare i ungdomars politiska beteende, särskilt i jämförelse med familjen (Jennings & Niemi 1974, 23-24). I Zeglovits och Zandonellas (2013, 1097-1098) studie om politiskt intresse hos 16- och 17-åringar i Österrike, ser forskarna en positivt samband mellan lärarnas roll i att prata om politik och ungdomars politiska intresse och föräldrarna av mindre betydelse. Levy, Solomon och Collet-Gildard (2016, 492) ser också en sådan koppling. I kontext till det amerikanska presidentvalet 2012, menar forskarna att lärare låter elever använda sina politiska kunskaper mer aktivt under en sådan period. När eleverna då får diskutera politik och genomföra politiska analyser i undervisningen, och stärker deras intresse för politik. Däremot Quintelier (2015, 65) hittar inga empiriska bevis för att skolan har någon betydelse för ungas politiska utveckling, åtminstone vad gäller politiskt deltagande bland belgiska ungdomar mellan 16 till 21 år. Orsakerna till denna företeelse är svåra att avgöra, men Quintelier menar att det exempelvis kan bero på lärarnas oförmåga att ta upp politik i undervisningen. Koskimaa och Rapeli (2015, 151) drar en liknande slutas att skolan inte verkar ha någon avgörande påverkan på det politiska intresset. De två forskarna menar emellertid att skolan fortfarande spelar en roll som socialisationsagent i att vara en miljö där unga kan hitta vänner och och umgås med dem som har liknande intressen, och däribland utveckla ett politiskt sådant.

Sammantaget kan vi bilda en uppfattning om att dessa tre ovanstående socialisationsagenter

har en betydande roll i individens politiska utveckling. Däremot finns delade uppfattningar

om vem eller vilka som har en mer avgörande roll än den andra. Utöver dessa kan det nämnas att media och föreningar också spelar roll i den politiska socialisationsprocessen, vilka presenteras kort nedan.

Massmedia, såsom tidningar och TV, är socialisationsagenter som har påverkat det politiska beteendet då de förmedlar kunskaper om politiska aktörer och processer till individen (Moeller et al. 2014, 691). I modern tid har dock traditionell media minskat i sitt inflytande hos unga medan sociala medier i den digitala världen har fått större utrymme. Statsvetaren Soler-i-Marti (2015, 401) argumenterar således för att internet är en essentiell del i att förstå ungdomars relation till politik, med anledning av dess direkta tillgänglighet till politisk information och möjligheter till interaktioner. Sociala medier kan därför ses som en socialisationsagent, då det är ett digitalt forum för politiska diskussioner. Dessutom förklarar Amnå, Ekström och Stattin (2016, 69-71) att medier kan inspirera till att diskutera politik i vardagliga samtal. De menar dock att det politiska intresset kontrollerar i vilken utsträckning de tar del av politiska nyheter.

I fråga om föreningar, menar exempelvis Verba med flera (1995, 442) att i kombination med föräldrarnas politiska intresse och skolans politiska miljö fostrar ungdomar att bli politiskt aktiva. Sådant engagemang i skolföreningar visar emellertid på ett sätt att individen redan har ett politiskt intresse innan denne initierar ett engagemang. Av den anledningen blir föreningsengagemang betydelselös att inkludera i uppsatsens analys.

2.1.2.2. Samspelet mellan politiskt intresse, socialisation och andra faktorer

Förutom socialisationsagenter, kan sociodemografiska faktorer och socioekonomisk bakgrund

ha betydelse i socialisationsprocessen. Det finns bland annat forskning som visar att

förändringar i politiskt intresse blir mindre ju äldre ungdomar blir. Exempelvis visar Amnå

med flera (2016, 28) att det inte sker större förändringar i politiskt intresse under en

tvåårsperiod i jämförelse mellan 16-åringar och 18-åringar. I fråga om kön, menar ofta

forskare att män har ett större politiskt intresse än kvinnor, särskilt bland vuxna. Däremot

påvisar en nyutkommen studie av Fraile och Sánchez-Vítores (2020, 197, 202) med en

paneldataanalys över en 17-års period, att 15-åriga brittiska killar uppger sig vara i genomsnitt

20 procent mer politiskt intresserade jämfört med tjejer. Emellertid brukar annan forskning

påvisa att skillnaderna är mindre ju yngre personer är. Dessutom i skandinavisk kontext är

normen att det ska finnas en jämställdhet, vilket gör att skillnaderna i politiskt intresse

förväntas vara mindre mellan könen i länder som Sverige (Amnå et al. 2016, 25; Koskimaa &

Rapeli 2015, 151-152).

Vad gäller socioekonomisk bakgrund, argumenterar Verba, Schlozman och Brady (1995, 438, 458-459, 494) för att socioekonomiska faktorer är elementära för utvecklandet av ett politiskt intresse. De finner stöd för att högutbildade föräldrar är mer intresserade av och pratar oftare om politik. Sannolikheten att deras barn i sin tur blir mer politiskt intresserade är därför stor då de befinner sig i politiska diskussioner oftare och utsätts således för politisk socialisation i större utsträckning. Dekker (1991, 25) menar också att ju mer utbildade människor är, desto mer sannolikt är det att de blir mer politiskt involverade och intresserade, vilket samvarierar med andra variabler som inkomstnivåer. I Henn, Weinstein och Forrest (2005, 563) studie observeras att brittiska ungdomar från medelklassen är signifikant mer politiskt intresserade än andra samhällsklasser. Det finns därför skäl att anta att en individ som exponeras av mer politisk socialisation, kommer troligtvis ha en högre socioekonomisk status (Quintelier 2015, 63). I denna undersökning studeras endast föräldrarnas utbildningsnivåer för att få en indikation på socioekonomisk bakgrund. En vidare diskussion om det valet och hur variabeln operationaliseras presenteras under rubrik 3.4.2.3.

Det bör även upplysas att andra alternativa teoretiska förklaringar finns som inte i första hand handlar om den sociala miljön eller demografiska aspekter. Exempelvis finns det teorier som visar att politiskt beteende kan förutses utifrån personliga och biologiska egenskaper (Cooper et al. 2013, 68). Det är ett forskningsområde som under senare år har lagt mer fokus åt att förklara politiskt intresse (Weinschenck & Dawes 2017, 475). Bland annat forskarna Dawes med flera (2014, 888, 899) finner stöd för att egenskaper som extraversion hos svenska tvillingar har 50% förklaringskraft i politiskt intresse. Denna uppsats är emellertid avgränsad till att studera sociala faktorer, vilket gör det omotiverat att inkludera sådana personlighetsmässiga och genetiska teorier.

3. METOD & MATERIAL

I detta kapitel redovisas den metod och material som står till grund för uppsatsens analys.

Först presenteras forskningsdesign och metod, där valen motiveras och alternativa

tillvägagångssätt diskuteras. Vidare kommer en redovisning om val av fall samt en

presentation och diskussion kring urval, etiska överväganden och bortfall. Sedan kommer en

redogörelse av datainsamlingen och potentiella brister kring det. Därefter presenteras

utformningen av enkäten samt operationaliseringen av teoretiska komponenter. Till sist anges de analysmetoder som används i resultatdelen.

3.1. Forskningsstrategi & design

Uppsatsens syfte är att undersöka varför politiskt intresse skiljer sig åt hos gymnasieelever, och om möjligtvis de som studerar högskoleförberedande program har ett större intresse för politik än de som studerar yrkesprogram. Valet av en kvantitativ metod har sin utgångspunkt i detta syfte; siktet är att kunna förklara fenomenet genom att undersöka kvantifierbar material och upptäcka generella samband (Bryman 2018, 215-216; Hjerm & Lindgren 2014, 24-25).

Syftet är således inte av en förstående kvalitativ karaktär om att uppnå en fördjupning av “den sociala verkligheten” och analysera upplevelser och tolkningar hos unga. Orsaken till detta är att fokuset i en sådan design skulle utgöra deltagarnas uppfattningar. Istället med en kvantitativ undersökning är det forskarens egna frågor som är i kontroll. Vidare siktar uppsatsen mot att generalisera resultatet till populationen, vilket inte hade varit möjligt i samma utsträckning med en kvalitativ studie (Bryman 2018, 219-220, 487-488).

Denna studie är av en tvärsnittsdesign. Avsikten är att studera variationen hos gymnasieungdomar och deras politiska intresse i nutid, och genom kvantifierbar data upptäcka generella mönster och samband inom populationen (Bryman 2018, 87-88). Som alternativ forskningsdesign, hade uppsatsen kunnat utformas som en fallstudie. Populationen hade blivit betydligt mindre genom att exempelvis avgränsas till en mindre geografisk yta eller specifik skola. Dock uppfyller inte en sådan design uppsatsens syftet, då generaliserbarheten är låg (Bryman 2018, 96, 98). En totalundersökning som alternativ är i vilket fall omöjligt av tidsmässiga, praktiska och ekonomiska skäl (Lantz 2011, 104), då det handlar om en population där det finns över 320 000 gymnasieelever som studerar nationella gymnasieprogram (Skolverket 2021, 1). Rimligen behöver ett urval genomföras.

Då studien antar en kvantitativ strategi och en tvärsnittlig design, blir enkätundersökning en

resonabel metod att använda sig av för att samla in det empiriska materialet (Bryman 2018,

108). Det är en enkel teknik för att nå ut till ett stort antal respondenter som kan vara

geografiskt utspridda. Särskilt lätt åtkomlig blir enkäterna då de genomförs online och

distribueras via en webblänk (Bryman 2018, 297). Dessutom är enkätundersökning en vanlig

metod i studier om politisk socialisation, med anledning av dess effektivitet av resurser

(Dekker 1991, 20). En vidare diskussion om datainsamlingen finns under rubrik 3.3.

Strukturerade intervjuer hade kunnat användas som en alternativ metod. Fler frågor hade då kunnat ställas utan att deltagarna hade tröttnat, vilket hade givit fler potentiella variabler till analysen och gjort den mer mångsidig. Vidare hade resultatet kunnat betraktas mer trovärdig, eftersom det går att kontrollera bättre vilka studiens deltagare är. Intervjuer är dock resurskrävande i särskilt tid, vilket sannolikt hade resulterat i ett lägre antal deltagare och inte uppfyllt uppsatsens syfte (Bryman 2018, 286-289).

3.2. Urvalsdesign

3.2.1. Val av fall - gymnasieungdomar i Sverige

Valet av att studera individer i Sverige grundar sig i enkelheten i att nå ut till skolor i det territoriella område som uppsatsen genomförs. Det har dock sina begränsningar att endast undersöka ett land, då slutsatser ej kan generaliseras till andra länder eftersom det finns skillnader i politisk socialisation i olika kulturer (Sapiro 2004, 11-12). Uppsatsens syfte är emellertid inte i första hand att förklara politiskt intresse hos ungdomar generellt, utan fokuserar på skillnader i politiskt intresse hos svenska gymnasieungdomar och deras valda typ av nationellt gymnasieprogram. Övergeneralisering bör därför inte utgöra ett problem, då slutsatser inte generaliseras till andra populationer än den avsedda (Lantz 2011, 123-124).

Varför studera ungdomar i kontext till politisk socialisation? Inom forskningsområdet finns nämligen varierande svar om vilken åldersgrupp som är mest avgörande för utvecklandet av politiska attityder och beteenden (Dekker 1991, 24). Vissa forskare anser att barn i tidig ålder bör studeras när de är “oskrivna blad”. Andra menar att det politiska beteendet bör undersökas under den senare tonåren, innan de kliver in i vuxenlivet. Under ungdomsåren sker nämligen stora psykologiska och sociala förändringar i människors liv och politiska utveckling. Det är under tiden innan vuxen ålder som idéer och värderingar formas (Adelson & O’Neil 1966, 295). Adelson och O’Neil (1966, 306) intervjuade barn och unga från 4 år, och menar att tonåringar mellan 15 och 18 år har mycket mer kunskaper och kan enklare utveckla sina politiska idéer. Niemi och Hepburn (1995) drar slutsatsen i deras studie att utvecklingen av det politiska intresset är som mest betydelsefullt hos unga mellan åldrarna 14 till tjugoårsåldern. Bland annat beror detta på att samhället försöker som mest under denna period att lära ut politik, då de är mer kapabla till att förstå fenomenet samt för att de ska bli “goda”

medborgare. Det finns därför goda skäl för att studera den mer specifika gruppen

gymnasieungdomar som normalt är mellan 15 och 19 år.

Självfallet finns det andra fall som hade varit av relevans att studera. Exempelvis hade undersökningen även kunnat inkludera respondenternas socialisationsagenter som deltagare för att få en bättre uppfattning om hur samspelet i socialisationsprocessen ser ut. På grund av resursbegränsningar, är ett sådant omfattande val av fall inte möjligt i denna uppsats. Några forskare som har gjort detta är Amnå med flera (2016, 53-54, 56). De visar att när både föräldrar och deras barn har ett stort politiskt intresse, kommer de också säga att de ofta har politiska diskussioner inom familjen. Däremot finns det en delad uppfattning om frekvensen när intresset inte stämmer överens. Detta talar för att det är en komplex företeelse vi har att göra med, och att vi i denna uppsats endast kan dra slutsatser från gymnasieungdomars egna bedömningar.

3.2.2. Urvalsprocess av gymnasieskolor

Den huvudsakliga urvalsramen för målpopulationen (Lantz 2011, 98) utgör en lista av alla gymnasier i hela Sverige samlat i webbplatsen Skolkollen (2019). Val av gymnasieskolor genomfördes genom ett klusterurval i flera steg med stratifiering för att undvika skevheter i representation (Bryman 2018, 234), åtminstone vad gäller var i landet ungdomar bor samt vilken typ av nationellt program de studerar. Tillväxtverkets (2021) aggregerade lista av tre typer av funktionella analysregioner (FA-regioner) användes för att stratifiera och slumpmässigt välja ut sex storstad- och täta regioner samt sex landsbygdsregioner. På så vis kan det ge en variation av demografiska och socioekonomiska förhållanden. Följande täta regioner

valdes; Karlskrona, Jönköping, Linköping-Norrköping, Lycksele, Luleå och Haparanda. Följande landsbygdsregioner valdes; Ljungby, Västlandet, Vansbro, Mora, Härjedalen och Kramfors (Tillväxtverket 2015, 40-41, 43, 45-47). Därefter indelades gymnasieskolorna utifrån Skolkollen (2019) inom varje region och deras inkluderade kommuner till två stratum; de gymnasium med en majoritet högskoleförberedande program och de gymnasium med en majoritet yrkesprogram. Slutligen valdes ett gymnasium från vardera grupp inom respektive region, förutom enstaka mindre regioner där det endast fanns en eller två gymnasium. Samtliga regioner och dess gymnasium i varje stratum tilldelades siffror och valdes genom ett obundet slumpmässigt urval med det digitala verktyget Research Randomizer (Social Psychology Network 2021), för att minska risken för systematiska fel.

1

Not. ingen storstadsregion kom med i urvalet, vilket möjligen utgör en felkälla eftersom det är befolkningsrika

områden.

Jämfört med icke-slumpmässiga urval, ska det även vara mer tillförlitligt att generalisera resultatet till hela populationen (Lantz 2011, 98, 100-102).

När gymnasieskolor hade valts, skickades förfrågningar till rektorer eller administratörer via e-post om de ville att deras elever skulle delta i undersökningen. Flera som hörde av sig, både de som accepterade förfrågan och de som tackade nej, uppgav att eleverna var trötta på distansundervisning på grund av den rådande pandemin samt att de har deltagit i andra enkätundersökningar. Det fanns därför anledning att ge kontaktpersonerna frihet att delge enkäter till sina elever på det sätt som var bekvämt för dem. Dessvärre var det många utvalda gymnasier som inte svarade, även när en påminnelse skickades en vecka senare efter det initiala mailet. I synnerhet föreföll de större skolorna i städerna att vara upptagna med exempelvis andra enkätundersökningar, vilket kan förklara att dessa i mindre utsträckning gav återkoppling eller tackade nej till deltagande. Med anledning av nekanden och brist på återkoppling, slumpades nya skolor inom regionerna utöver de som redan hade svarat ja, för att säkerställa att undersökningen skulle få tillräckligt många enkätsvar. Totalt skickades förfrågan till 33 gymnasium, varav sju gymnasium tackade nej. Sex gymnasieskolor valde att hjälpa till och skicka enkätlänken till sina elever (se tabell 1).

Tabell 1 - Medverkande gymnasieskolor, samt tillhörande kommuner och FA-regioner.

Gymnasieskola Kommun FA-region

Furuhedsskolan Kalix kommun Luleå (tät)

Njudungsgymnasiet Vetlanda kommun Jönköping (tät)

Ryssbygymnasiet Ljungby kommun Ljungby (landsbygd)

Strömkullegymnasiet Bengtsfors kommun Västlandet (landsbygd) Räddningsgymnasiet Sandö Kramfors kommun Kramfors (landsbygd)

Ådalsskolan Kramfors kommun Kramfors (landsbygd)

3.2.3. Urval av gymnasieelever

Enkäten distribuerades på det tillvägagångssätt som var bekvämt för kontaktpersonerna i respektive skola. Ryssbygymnasiets samtliga klassföreståndare uppmanades att förmedla länken vidare till sina elever. Ådalsskolan bad samtliga studiehandledare att göra likadant, och skickade även en påminnelse cirka fem dagar innan enkäten skulle stängas.

Strömkullegymnasiet skickade länken till elevernas e-post. Två lärare i Furuhedsskolan, tre

lärare från Räddningsgymnasiet Sandö och fyra lärare i Njudungsgymnasiet delgav enkäten till olika elevklasser, flera av dem under lektionstid.

3.2.3.1. Etiska överväganden

Enkäten riktade sig till gymnasieungdomar som nu i normalfallet under vårterminen befinner sig mellan åldrarna 16 till 19 år. I enlighet med artikel 8 i Europeiska Unionens (2016, 37-38) allmänna dataskyddsförordning GDPR krävs därför inget godkännande från vårdnadshavare för att ungdomarna ska delta i enkätundersökningen eftersom de är minst 16 år. Det var emellertid obligatoriskt för varje respondent att ge ett aktivt medgivande att delta i undersökningen inledningsvis i enkäten efter läsningen av samtyckes- och informationsbladet.

Där betonas även att undersökningen ska präglas av frivillighet och anonymitet (se Appendix 7.2.1). Alla inblandade, både deltagare och kontaktpersoner i skolorna, fick information om att de kunde vända sig till mig och min handledare vid funderingar. De hänvisades även till Umeå Universitets (u.å) webbplats angående GDPR.

Enkäten utformades enligt Vetenskapsrådets God forskningssed (2017, 40-41) vad gäller anonymitet och konfidentialitet, och GDPR vad gäller behandling av personuppgifter. Fler frågor än nödvändigt ställdes inte och insamling av personuppgifter av känslig karaktär undveks. Samtliga enkätfrågor formulerades i generella termer för att förhindra härledning av information till specifika individer (se rubrik 3.4).

3.2.3.2. Bortfallsanalys

Svårigheten som Dekker (1991, 20) påpekar när det rör sig om enkätundersökningar gällande politisk socialisation, är att få en hög svarsfrekvens och ett tillräckligt stort stickprov. Särskilt viktigt är en hög svarsfrekvens när det gäller en heterogen population för att kunna dra generella slutsatser, enligt Bryman (2018, 243). En sådan population är också gymnasieungdomar, då enskilda individer har olika bakgrund. Svarsfrekvensen förväntades också vara låg. Flera kontaktpersoner rapporterar om att deras elever är “pandemitrötta” och

“trötta på distansundervisning”, vilket kan påverka motivationen att delta i undersökningen.

Särskild låg svarsfrekvens kan förväntas hos de som studerar yrkesprogram, eftersom många är ute på praktik och har mindre skolförlagd undervisning.

Det är svårt att göra en exakt bedömning av svarsfrekvens och bortfall i denna undersökning.

En noggrann kontroll eller ett önskad urvalsstorlek från respektive skola genomfördes aldrig

för att göra det enkelt som möjligt för skolorna, och öka chanserna att de skulle vilja skicka ut enkäterna till sina elever. Det finns heller ingen enkätfråga om att ange den skola respondenten studerar vid för att säkerställa anonymiteten. Det är därför omöjligt att avgöra hur många elever från vardera skola som deltog i undersökningen, och vilken region de är bosatta i. Regionala urvalsgrupper utesluts således, även om FA-regioner var en del i stratifieringen.

Tabell 2 - Svarsfrekvens i respektive urvalsgrupp.

Urvalsgrupp Antal i population Antal i urval Antal svar Svarsfrekvens (%)

Elev i högskoleförberedande program 214 944* 544 267 49,08

Elev i yrkesprogram 105 352* 715 131 18,32

Totalt 320 296* 1259 398 31,16

*Antal i population visar statistik från Skolverkets (2021, 6) rapport Elever i gymnasieskolan läsåret 2020/21.

Som tabell 2 redovisar ovan, inkom totalt 398 enkätsvar. Ett dussin enkätsvar är ej lämpliga och borträknade; 10 individer samtycker inte sitt deltagande och två tillhör inte målpopulationen då de anger att de inte studerar ett nationellt gymnasieprogram. Det totala svarsfrekvensen beräknas vara cirka 31 procent. Det finns en skev fördelning mellan de deltagare som studerar högskoleförberedande program och de som studerar yrkesprogram.

Svarsfrekvensen är betydligt högre hos högskoleförberedande elever (49,08%) jämfört med de som studerar yrkesprogram (18,32%). Den större andelen bortfallet gör att svaren inte är lika tillförlitliga i den sistnämnda urvalsgruppen (Bryman 2018, 291). En möjlig anledning till detta urvalsfel kan vara att många elever som går yrkesprogram praktiserar för tillfället.

Det kan finnas en överrepresentation av antal svar från de skolor som delgav enkäten till sina

klasser under lektionstid, eftersom benägenheten att svara troligen ökar vid sådana situationer

i jämförelse med att få enkäten via e-post. Målet att undvika sådana felkällor genom

stratifiering kan därav ses som misslyckat, vilket gör resultatet icke-representativt för alla

gymnasieelever i Sverige. Det finns också begränsningar i reliabiliteten för studiens resultat

på grund av att deltagandet i undersökningen är frivilligt. Lantz (2011, 124-125) menar att

självbestämmande utgör en felkälla vid urval i och med att vissa grupper av individer är mer

benägna att delta i undersökningar än andra. Till exempel dem gymnasieskolor och

respondenter som är mer medborgarsinnade, eller har ett större intresse för politik, kan vara

mer motiverade av att delge eller svara på enkäten.

3.3. Datainsamling

Webbenkäten är utformad med det digitala verktyget Google Forms och var öppen för svar mellan 12 april till och med 29 april 2021. Planen var att den skulle vara öppen fram till 23 april, men två skolor önskade att perioden skulle förlängas. Valet av programvara motiveras med att det är ett avgiftsfritt hjälpmedel, det är enkelt att designa enkäten och den är tilltalande för respondenter att svara på i såväl dator som mobil. Sådana faktorer fångar respondenternas intresse och det finns större chanser att de vill delta i studien (Bryman 2018, 297-298, 303). Förutom att anonymiteten gör de insamlade uppgifterna svåra att kontrollera (Vetenskapsrådet 2017, 41), nåddes enkäten via en öppen direktlänk. Denna omständighet tillåter vem som helst som har tillgång till webbadressen att svara på enkäten. Det finns därför en del allvarliga osäkerheter med materialet. Det är svårt att avgöra om varje inskickad enkät representerar en enskild individ och inte skickat multipla svar (Bryman 2018, 304). Det finns visserligen en möjlighet i programvaran att kontrollera att enkätsvaren är isolerade genom att kräva inloggning via ett Google-konto. Dock kontrollerar inte en sådan åtgärd om respondenterna verkligen är gymnasieungdomar, samt att ett sådant hinder troligtvis hade minskat svarsfrekvensen eftersom inte alla har ett sådant konto. Fördelen med denna programvara är att enkäten är direkt kopplat till det digitala kalkylverktyget Google Sheets.

Svaren organiseras och kodas automatiskt, vilket minskar risken för fel betydligt vid inmatningsprocessen (Bryman 2018, 297, 303; Lantz 2011, 45).

3.4. Enkätkonstruktion & operationalisering

Enkäten är som nämnt utformad online med det digitala verktyget Google Forms. Den inleds med ett samtyckes- och informationsblad (se Appendix 7.2.1). Där framgår syftet med enkäten och studien (Bryman 2018, 290) samt information om behandling av personuppgifter.

Dessutom utlovas anonymitet i enlighet med Vetenskapsrådets God forskningssed (2017,

40-41), och frivillighet att delta i undersökningen framhålls. Efter ett medgivande, kommer

respondenten till frågorna. Dessa är indelade in i två avsnitt för att dela upp frågorna och följa

en röd tråd. Enkäten inleds med frågor som är relativt enkla att svara på (Bryman 2018, 289,

291; Lantz 2011, 43). I det första avsnittet Om dig och din bakgrund samlas därför de frågor

som berör de demografiska variablerna såsom kön, ålder, socioekonomisk bakgrund och

gymnasieprogram. Det andra avsnittet Ditt politiska intresse består utav de aningen svårare

frågor om intresse för politik och samhälle (se Appendix 7.2.2). Samtliga frågor i enkäten är

slutna, har bestämda svarsalternativ och kräver svar, vilket bidrar till att inga frågor är

obesvarade när de skickas in. Anledningen är främst att spara tid och förenkla bearbetning och analys av data. Nackdelen är dock att det inte finns något utrymme alls för egna motiveringar, vilket gör att det kan finnas skevheter i hur respondenterna svarar på frågorna. Exempelvis kan de välja alternativ med spontanitet eller göra olika tolkningar. Dock hade konsekvensen av öppna frågor sannolikt varit ett större bortfall (Bryman 2018, 292, 303, 316, 317, 319).

Nedan ska vi närmare gå in på de olika variablerna som mäts. Dessa utgår från uppsatsens teoretiska antaganden och tidigare forskning (Hjerm & Lindgren 2014, 25-26).

3.4.1. Den beroende variabeln - politiskt intresse

Mätning av politik och politiskt intresse är inte fri från hinder. Vanligtvis brukar forskare inom detta studieområde ställa en direkt fråga till deltagare om de är intresserade av politik (Zeglovitz & Zandonella 2013, 1086), vilket Ronald Inglehart (1997, 308-309) hävdar är en god indikator på människors politiska intresse. Detta ger dock respondenterna ett stort tolkningsutrymme av begreppet och osäkerheter kan uppstå kring dess innebörd. Risken för slumpmässiga fel blir större vilket har en negativ påverkan på mätningens reliabilitet och validitet. På grund av detta ställer inte denna undersökning en sådan simpel fråga. Istället tas fler dimensioner tillvara i detta abstrakta begrepp (Bryman 2018, 206-207; Hjerm 2014a, 96).

Soler-i-Marti (2015, 400-401) och Zeglovitz och Zandonella (2013, 1086) är några av de forskare som argumenterar för att bredda begreppet politik för att få en mer rättvis bild, särskilt då ungdomars definition av politik tenderar att vara annorlunda i jämförelse med vad forskningsstudier mäter. I många fall mäts politik i traditionella termer såsom partipolitik.

Dessutom gör ungdomar ofta en snäv tolkning av begreppet jämfört med äldre generationer. I verkligheten suddas gränsen mellan politik och samhällsfrågor bort, och ungdomar riktar normalt sin uppmärksamhet mot enskilda sakfrågor. Därav finns det skäl att även bredda begreppet politiskt intresse.

Den beroende variabeln avser att dels bestå av en subjektiv generell frågeställning, dels mer

specifika frågor om intresse för olika politikområden. Den subjektiva frågan ställs som

följande; Hur intresserad är du av politik? De fyra svarsalternativen kodas i en ordinalskala

från (0) “inte alls intresserad” till (3) “mycket intresserad”. Vidare ställs frågan; Hur

intresserad är du av följande politiska och samhälleliga områden?. Den bygger på ett

flervalsrutnät med sex underfrågor och svarsalternativen rangordnas återigen från (0) “inte

alls intresserad” till (3) “mycket intresserad”. Underfrågorna kategoriseras i konventionella

respektive okonventionella politikområden.

Två av ämnena, riksdagsval och Europeiska Unionen (EU) representerar institutionell konventionell politik. Dessa kan ge indikation på om respondenterna är intresserade av partipolitik och formella politiska processer. Ekonomi och arbetslöshet representerar materiell konventionell politik (Furlong & Cartmel 2012, 13, 20-23; Soler-i-Marti 2015, 403). Det finns emellertid andra typer av politik förutom den konventionella politiken (Henn et al. 2005, 557). De övriga tre ämnena, jämställdhet, miljöfrågor och mänskliga rättigheter, representerar därför immateriell okonventionell politik. Dessa enskilda politiska sakfrågor förknippas ofta med sociala rörelser som ungdomar upplevs vara generellt intresserade av (Kimberlee 2002, 90-91; Furlong & Cartmel 2012, 15).

Den generella frågeställningen och de sex kategoriserade underfrågorna omvandlas till ett additivt index. Dels för att endast ha en beroende variabel i analysen. Dels för att kunna använda den i regressionsanalysen, vilket förutsätter att variabeln är på en kvotskalenivå (Hjerm 2014b, 142). Eftersom varje enkätfråga har ett variabelvärde mellan 0 och 3, kommer indexvärdet variera mellan 0 och 21. Ju högre indexvärde en individ har, desto större politiskt intresse kan denne antas ha (Hjerm 2014a, 97). Nackdelen med ett sådant index blir dock att det kan ge lite information om den enskilda individens intressen; denne kan vara mer politiskt intresserad av ett politikområde och mindre intresserad av ett annat. I jämförelse med någon som har andra intressen eller någon som är lite intresserad av vardera politikområde, kan denne få samma eller till och med högre indexvärde än den ena individen (Hjerm 2014a, 98-99). Fördelarna med detta index är emellertid att vi får en samlad bedömning av hur intresserad en respondent är av politik. Som nämnt, får vi också en högre validitet och reliabilitet utifrån aspekten att respondenten får en mer konkret bild av vad politik kan innebära (Bryman 2018, 206-207; Hjerm 2014a, 96-97). På så vis kan det bli enklare för respondenten att förhålla sig till nästkommande enkätfrågor kring begreppet.

3.4.2. Oberoende variabler

Uppsatsens syfte är i första hand att utforska om gymnasieungdomars programval har förklaringskraft i politiskt intresse. Emellertid kan det finnas flertal andra oberoende variabler som har samband med den beroende variabeln utifrån tidigare forskning. Dessa inkluderas också i analysen för att på så vis kontrollera deras potentiella influens på politiskt intresse.

Operationalisering av variablerna om nationellt gymnasieprogram kommer direkt under nästa

rubrik, följt av resterande oberoende variabler.

3.4.2.1. Nationellt gymnasieprogram

Det centrala i uppsatsen är att utforska om det existerar skillnader i politiskt intresse mellan ungdomar som studerar högskoleförberedande gymnasieprogram och de som studerar yrkesprogram. Statsvetaren Henk Dekker (1991, 33) menar att direkt avsiktlig socialisation är vanligt förekommande i kurser som innehåller historia, ekonomi och samhällsvetenskap.

Dessa tre ämnen finns inkluderade i flera teoretiska studier i svensk gymnasieskola.

Exempelvis måste en elev ha godkänt i geografi, religionskunskap och samhällskunskap för att kunna bli antagen till de tre högskoleförberedande programmen ekonomi-, humanistiska- och samhällsvetenskapsprogrammet (Skolverket 2011, 20). Dessutom argumenterar den svenska forskaren Mattias Nylund (2012, 597, 604-605) för att majoriteten av de som studerar yrkesprogram har en arbetarklassbakgrund. Dessa elever kommer följaktligen få begränsad tillgång till kritisk kunskap, eftersom de förväntas att direkt gå in i arbetsmarknaden efter avslutade studier, och behöver inte behörigheten till högre akademiska studier.

Då forskare visar att det finns ett större politiskt intresse hos personer som studerar samhällsrelaterade kurser samt har högre utbildning (Dekker 1991, 25, 33), en medelklassbakgrund (Henn et al. 2005, 563) och högutbildade föräldrar (Verba et al. 1995, 438, 494) genom socialisationsprocessen, finns det skäl att formulera hypotesen om att de som studerar högskoleförberedande program kommer att ha ett större politiskt intresse än de som studerar yrkesprogram. Detta samband kan också då tänkas samspela med socialisationsagenter och socioekonomisk bakgrund, där de som studerar högskoleförberedande program är mer utsatta av politisk socialisation och har högre utbildade föräldrar.

Det finns som nämnt två typer av nationella program; yrkesprogram och högskoleförberedande program. En elev som studerar för att erhålla en yrkesexamen kan emellertid välja kurser som leder till en grundläggande högskolebehörighet (Skolverket 2011, 16, 22). Tre av svarsalternativen omvandlas till två olika dummyvariabler, varav den ena [Program (hög.b)] och kodas; (0) “yrkesprogram” samt (1) “yrkesprogram med högskolebehörighet” och “högskoleförberedande program”. Den andra variabeln [Program (hög.för)] kodas; (0) “yrkesprogram” och “yrkesprogram med högskolebehörighet” samt (1)

“högskoleförberedande program”. Yrkesprogram är med andra ord referenskategori i samtliga

två dummyvariabler (Djurfeldt 2009, 110). Det fjärde alternativet “jag studerar inte ett

nationellt gymnasieprogram” avslutar och skickar enkäten automatiskt, med anledning av att dessa respondenter inte tillhör den population som uppsatsen avser att undersöka.

Enkätfrågan hade kunnat uppnå en större validitet om det fanns svarsalternativ med specifika program eller ett öppen svarsruta där respondenten kunde ange sitt specifika program och inriktning. Till exempel behöver det inte innebära att en elev från naturvetenskapsprogrammet har liknande nivåer av politiskt intresse som en elev som går samhällsvetenskapsprogrammet, utifrån Dekkers (1991, 33) ansats. Valet av att ha en sådan stängd fråga med övergripande svarsalternativ grundar sig i att dels upprätthålla den utlovade anonymiteten. Dels finns andra resonemang som talar för att ungdomar som går högskoleförberedande program bör ha ett större politiskt intresse, såsom dess relation till högre socioekonomisk bakgrund.

3.4.2.2. Sociodemografiska variabler

Vad gäller kön, finns det forskning som visar att män har ett större politiskt intresse än kvinnor. Skillnaderna brukar emellertid vara mindre ju yngre personer är, och i Skandinavien är det något vanligare i och med att det ska finnas en norm av jämställdhet (Amnå et al. 2016, 25; Koskimaa & Rapeli 2015, 151-152). Variabeln tas ändå med i analysen för att säkerställa att dess förklaringskraft i sådana fall saknas. Kodning av svarsalternativen ser ut som följande; (0) “kvinna” och (1) “man”. Övriga alternativ “annat” och “vill ej uppge” kodas som ej tillämpligt (N/A) på grund av att ett fåtal respondenter tillhör dessa grupper.

Variabeln ålder inkluderas också i analysen för att kontrollera potentiella förändringar i politiskt intresse under ungdomsåren. Svarsalternativen är i en ordinalskala av kvotkaraktär och kodas som följande; (1) “16 år”, (2) “17 år”, (3) “18 år”, (4) “19 år” och (5) “20 år eller äldre.” Ingen respondent har valt alternativet “15 år eller yngre”. Även vilken årskurs som studenten studerar i för tillfället är med, där alternativen går från (1) “år 1” till (3) “år 3”.

Denna variabel utesluts dock senare på grund av risken för multikollinearitet (se rubrik 4.3).

Studier kring det politiska intressets relation till bostadsområde finns det begränsad forskning om (Amnå et al. 2016, 103), vilket gör det intressant att ta med som variabel. Enkätfrågan är av subjektiv karaktär för att undvika information om exakt plats som är en känsligare personuppgift; Vilket av följande alternativ beskriver bäst ditt bostadsområde?.

Svarsalternativen är i sin tur generellt formulerade. Den egna tolkningen hos respondenten

utgör dock ett insamlingsfel och ger variabeln en lägre validitet och sämre reliabilitet

(Bryman 2018, 254). Variabeln omvandlas till en dummyvariabel för att minska den effekten

något, och kodas (0) “småstad”, “förort eller utkant av stad” och “stad” som representerar en mer urban eller semi-rural livsstil och (1) “by på landet eller landsbygden” som representerar rurala områden.

3.4.2.3. Socioekonomisk bakgrund

Mätning av pappans utbildning och mammans utbildning argumenteras av Gary Neil Marks (2011, 229-230) vara en god indikation på socioekonomisk bakgrund hos människor. Ju högre utbildade föräldrarna är, desto större är sannolikheten att de tillhör en högre samhällsklass och kommer att förespråka för sina barn att också studera vidare. Då tidigare forskning visar att högutbildade föräldrar utsätter sina barn för mer politisk socialisation (Verba et al. 438, 494) och är mer politiskt intresserade (Dekker 1991, 25), finns det skäl att förvänta sig att unga med högre socioekonomisk bakgrund kommer att vara mer politiskt intresserade. Fördelen med att att mäta utbildningsnivå är att variabeln generellt förhåller sig stabilt genom föräldrarnas liv till skillnad från exempelvis deras yrkesstatus eller hushållets inkomst. Det bör dock tas i beaktande att barn kan vara mindre medvetna om sina föräldrars utbildning (Marks 2011, 230). Frågorna som ställs i termer av socioekonomisk bakgrund är vilken högsta avslutade utbildning sin pappa respektive mamma har. Svarsalternativen kodas som följande;

(1) “grundskola eller motsvarande”, (2) “gymnasieexamen från yrkesprogram”, (3)

“gymnasieexamen från högskoleförberedande program” och (4) “studier/examen från universitet eller högskola”. Även ett femte alternativ “kan inte svara/vet ej” inkluderas, med anledning av Marks (2011, 229-230) påstående ovan, och kodas som ej tillämpligt (N/A).

3.4.2.4. Politiska nyheter

Nyhetsmedier offline och online ses som socialisationsagenter, även om det förstnämnda

typen har under senare år tappat inflytande hos ungdomar. Människor som tar del av politiska

nyheter oftare, kommer sannolikt att engagera sig i politiken (Quintelier 2015, 55). Det kan

därför antas att personer som underhåller sig med detta kommer också att utveckla ett politiskt

intresse, om inte ett sådant redan tidigare fanns (Amnå et al. 2016, 21). Med inspiration från

Zeglovits och Zandonellas (2013, 1092) studie, ställs följande enkätfråga; Hur ofta tar del av

nyheter om politik?. Svarsalternativen kodas (0) “aldrig”, (1) “ibland” (2) “en till två gånger i

veckan” (3) “flera gånger i veckan” och (4) “dagligen”.

3.4.2.5. Politiska diskussioner - familj, vänner, skolan och sociala medier

Ett bra instrument för att mäta politiskt intresse är att undersöka om personer pratar om politik med andra (Inglehart 1997, 309). Detta går hand i hand med politisk socialisation, där samtalen kan väcka och utveckla det politiska intresset. En person som är politiskt intresserad kommer att också vilja befinna sig i miljöer där det pratas som politik (Amnå et al. 2016, 39).

Nedanstående tre enkätfrågor formuleras så till vida att ungdomen är aktiv i sin socialisationsprocess i diskussioner, då senare forskning menar att unga inte endast är passiva mottagare av exempelvis föräldrarnas politiska attityder (Amnå et al. 2016, 39).

Vanligtvis brukar socialisationsagenter ha en signifikant effekt på det politiska intresset hos unga genom politiska diskussioner med familjen (Verba et al. 1995, 436), vänner och skolan (Quintelier 2015, 53-54). Respondenten kan välja mellan fyra subjektiva svarsalternativ vad gäller de två förstnämnda socialisationsagenterna. Dessa har formulerats enligt Gabriel och van Deths (1998, 396) påstående om att en person som säger sig diskutera politik mer än

“ofta”, kan tänkas vara politiskt intresserad i sitt beteende. Alternativen kodas i en ordinalskala; (0) “aldrig”, (1) ibland”, (2) “ofta” och (3) “väldigt ofta”. Svaren kan dock upplevas vara svårtolkade, vilket minskar validiteten något. Samtidigt kan det uppstå svårigheter att välja mellan alternativ med bestämda frekvenser eftersom det inte behöver uppstå politiska diskussioner regelbundet (Bryman 2018, 322-323). Enkätfrågan angående skolan har dock bestämda frekvenser som svarsalternativ, eftersom elever normalt har lektioner varje vecka. Dessa kodas också i en ordinalskala; (0) “aldrig”, (1) “ibland” (2)

“några gånger i månaden” (3) “minst en gång i veckan” och (4) “flera gånger i veckan”.

En variabel om politiska diskussioner på sociala medier [SM] tas med i analysen, då det nuförtiden inte längre krävs att exempelvis vara engagerad i traditionella politiska organisationer eller partier för att utveckla ett intresse för politik och sakfrågor. Sociala medier kan således ses som ett modernt forum för politiska diskussioner (Soler-i-Marti 2015, 401). Svarsalternativen är inspirerade av Amnå & Ekmans (2014, 273) studie och kodas; (1)

“nej”, (2) “nej, men jag läser/lyssnar gärna på diskussioner”, (3) “ja, det har hänt” och (4) “ja, flera gånger”.

3.5. Analysmetoder

Studien är av statistisk design för att möjliggöra en analys om variabler för hundratals

analysenheter och variabler. Kalkylarket från Google Sheets exporterades till det statistiska

mjukvaruprogrammet jamovi (The jamovi project 2021) för att undergå deskriptiva och bivariata analyser som ger en god helhetssyn över det insamlade materialet. Vidare behandlades datan genom multivariat regressionsanalys, för att undersöka tänkbara signifikanta samband och reducera risken för skenbara eller falska samband (Bryman 2018, 421). Den linjära regressionslinjens ekvation står i centrum för tolkning;

, där är konstanten och är residualen i 𝑦 𝑖 = α + 𝑏

1 𝑥

1 +... + 𝑏

𝑖 𝑥

𝑖 + 𝑒

𝑖 α 𝑒

prediktionsmodellen. Det sistnämnda tolkas som det uppskattade felet kring hur mycket av variationen i politiskt intresse som kan förklaras av andra variabler än de som faktiskt inkluderas i analysen. Den viktigaste informationen som vi kommer ta med oss från denna ekvation är tolkningarna av regressionskoefficienterna ( ), det vill säga regressionslinjens 𝑏 lutning. Dessa -värden uppskattar de oberoende variablernas ( ) effekt på det politiska 𝑏 𝑥 intresse ( ) (Hjerm 2014b, 136-139). 𝑦

4. RESULTAT

I detta kapitel presenteras uppsatsens resultat, med stickprovet (N=398) som grund till analys.

Inledningsvis kommer en presentation av det politiska intresset hos gymnasieungdomar med deskriptiva diagram. Sedan kommer en korrelationsanalys som visar på hur samtliga variabler korrelerar med varandra. Slutligen genomförs en regressionsanalys för att förklara hur de oberoende variablerna förklarar och influerar det politiska intresset.

4.1. Det politiska intresset hos gymnasieungdomar

Ur stapeldiagrammet i figur 1 framgår det att omkring hälften av respondenterna (53,5%) är ganska eller mycket intresserade av politik generellt. Vad gäller de mer specifika politikområdena, gäller detsamma för ekonomi och arbetslöshet (55%) och förvånansvärt även det okonventionella politikområdet miljöfrågor (54,3%). Något större andel är intresserade av riksdagsval (61,9%). Betydligt större andel är ganska eller mycket intresserade av de okonventionella politikområdena jämställdhet (77%) och mänskliga rättigheter (79,6%).

Lägst intresse finns det för Europeiska Unionen (EU), där minoriteten är ganska och mycket

intresserade (27,9%).

Figur 1 - Stapeldiagram över andelen gymnasieungdomar som har intresse för politik och olika politikområden.

Sammanslår vi värdena av intresse hos respektive analysenhet, får vi ett additivt index mellan 0 och 21. Värdet 0 indikerar på att det inte finns något intresse alls för politik och värdet 21 indikerar på att det finns ett mycket stort politiskt intresse. Värdet 7 indikerar att det i genomsnitt inte finns ett särskilt intresse för politik, medan värdet 14 tyder på att det i genomsnitt finns ett ganska stort politiskt intresse. Det genomsnittliga politiska intresset hos samtliga respondenter är något mindre än ganska intresserad. Det mest förekomna värdet är 10, medianen antar ett värde på 12 och medelvärdet 11,7. Intresset bör därför här betraktas som låg eftersom värdena varierar mellan 0 och 21. Standardavvikelsen är 4,53, vilket tyder på att det finns en spridning i intresse. I det här fallet visar det på att gymnasieungdomar inte är en homogen population. Vad händer då om vi delar in dem i olika gymnasieprogram?

Figur 2 - Histogram över politiskt intresse hos elever inom respektive gymnasieprogram.

I de tre ovanstående histogrammen i figur 2, kan vi se hur variationen i politiskt intresse ser ut

hos elever i de olika typerna av gymnasieprogram. Här kan vi utgöra att det finns

genomsnittliga skillnader. Hos elever i högskoleförberedande program är häften av alla

värden samlade mellan 10 och 16 (Q1-Q3), där typvärdet och medianen är 12 och

medelvärdet är 12,5. Hos elever i yrkesprogram med högskolebehörighet är hälften av alla

världen samlade mellan 8 och 14 (Q1-Q3), där typvärdet är 10, medianen 11 och medelvärdet

10,9. Hos elever i yrkesprogram är häften av alla värden samlade mellan 6 och 13 (Q1-Q3),

där typvärdet är 6, medianen 9,5 och medelvärdet 9,22. I en jämförelse och tolkning av dessa

siffror, kan vi utläsa att majoriteten av elever som studerar högskoleförberedande program i

genomsnitt rör sig mot att vara ganska intresserade av politik. Den genomsnittliga eleven i yrkesprogram med högskolebehörighet befinner sig mellan att vara inte särskilt intresserad och ganska intresserad. Utan högskolebehörighet antar den genomsnittliga eleven i yrkesprogram lägre värden av politiskt intresse, och betraktas i generella termer att inte inneha ett särskilt intresse.

Standardavvikelsen i politiskt intresse hos samtliga program är emellertid omkring 4,5 vilket fortfarande tyder på att det är heterogena grupper vi talar om. Med andra ord varierar sig det politiska intresset hos individer. Vi kan dock utgöra något typ av mönster här mellan de olika programmen, där ungdomar som studerar yrkesprogram tenderar att ha ett lägre intresse än de som studerar högskoleförberedande program. Nedan ska vi vidare undersöka om ett sådant samband i så fall är statistiskt signifikant. Vi ska även utforska andra variabler som kan ha betydelse för det politiska intresset.

4.2. Korrelationsanalys

I nedanstående korrelationsmatris (tabell 3) visas hur samtliga variabler står i relation till

varandra. Dessa mäts med sambandsmåttet Spearmans rho, som anger både sambandets styrka

och riktning. Valet av detta mått grundar sig på att indexet för politiskt intresse är i en

intervallskala och resterande oberoende variabler är i dikotoma eller i ordinalskalor. Måttet

antar ett värde mellan -1 och 1, där ett samband nära -1 innebär ett negativt samband och +1

betyder ett positivt samband. Vid värdet 0 saknas ett samband mellan två variabler (Bryman

2018, 417, 419-420). De värden som är märkta med asterisk (*) visar på att sambandet är

signifikant med en viss säkerhetsnivå.