Det dagliga livet under rehabiliteringen efter insjuknandet i stroke: En kvalitativ litteraturstudie

Examensarbete i omvårdnad, 15 hp

Det dagliga livet under rehabiliteringen efter insjuknandet i stroke

- En kvalitativ litteraturstudie

Johan Danielsson Tommy Elmgren

Handledare: Markus Hjelm

Sjuksköterskeprogrammet, kurs: OM1434

Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa

Karlskrona februari 2017

Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa, Sjuksköterskeprogrammet, Examensarbete i omvårdnad februari 2017

Det dagliga livet under rehabiliteringen efter insjuknandet i stroke

Johan Danielsson Tommy Elmgren

Sammanfattning

Bakgrund: I Sverige lever ungefär 100 000 personer med någon form av komplikation av stroke. Efter insjuknande i stroke kan personen uppleva förändring som osäkerhet, oro eller att personens kropp känns främmande. Komplikationer som kan uppkomma vid tillfälligt begränsad syretillförsel till hjärnan är afasi, minnespåverkan, halvsidesförlamning och begränsningar i synen.

Syfte: Syftet var att beskriva personer som insjuknat i stroke upplevelser av deras dagliga liv under rehabilitering efter utskrivning ifrån sjukhus.

Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats efter Critical Appraisal Skills Programme bedömningsmall. Analysen utfördes med hjälp av Graneheim och Lundsmans beskrivning av innehållsanalys.

Resultat: Dataanalysen resulterade i sex olika kategorier som berör deltagarnas fysiska komplikationer efter en stroke samt de begränsningar insjuknandet i stroke kan medföra.

Deltagarna utvecklade strategier för att klara av rehabiliteringen och det dagliga livet samt den osäkerhet och de rädslor som deltagarna levde med. Sociala relationer kan påverkas efter insjuknandet i stroke vilket skapar förändring och en osäkerhet inför framtiden.

Slutsats: Strategier för att klara av det dagliga livet och rehabiliteringen blev betydande för deltagarna. Det beskrevs även att de blev beroende av sina anhöriga för att klara det dagliga livet samt de ekonomiska problem som kan följa efter en stroke. Behovet av att patienten får berätta sin berättelse blev mer självklart eftersom alla som insjuknar i stroke får olika

komplikationer efter insjuknandet.

Nyckelord: Dagliga livet, Litteraturstudie, Rehabilitering, Stroke, Upplevelser

Innehållsförteckning

Inledning 5

Bakgrund 6

Stroke 6

Komplikationer efter stroke 7

Rehabilitering efter stroke 7

Upplevelser 8

Det dagliga livet 8

Teoretisk referensram - Joyce Travelbee’s omvårdnadsteori 9

Syfte 9

Metod 9

Design 9

Urval 10

Datainsamling 10

Kvalitetsgranskning 11

Dataanalys 11

Etiska övervägande 12

Resultat 13

Stroke förde med sig en känsla av förlorad kontroll 13

Stroke skapar behov av att utforma strategier 15

Stroke skapar ovisshet och rädslor 17

Stroke påverkas av sociala relationer 18

Stroke påverkar värderingar och tankar om framtiden 20

Diskussion 21

Metoddiskussion 21

Resultatdiskussion 26

Slutsats 30

Självständighet 31

Referenser 32

Bilaga 1 Databassökningar 35

Bilaga 2 Granskningsprotokoll 37

Bilaga 3 Artikelöversikt 38

Bilaga 4 Meningsenheter, kondensering och koder 40

Inledning

Stroke är en sjukdom som enligt Socialstyrelsen (2012) innebär infarkt eller blödning i hjärnan. Socialstyrelsen (2015) skriver att år 2015 insjuknade cirka 30 000 personer i stroke och 8 000 av dessa avled på grund av sjukdomen. Stroke kan uppkomma vid alla åldrar, dock påvisar statistiken att medelåldern för att drabbas av stroke är 74 år för män medan

medelåldern för kvinnor är vid 79 år. Lite mer än hälften av alla utskrivningar från sjukhuset efter en stroke sker till ett ordinärt boende. Enligt Thommessen (2003) är stroke en av de vanligare sjukdomarna som drabbar den äldre befolkningen samt en av de vanligaste orsakerna till ytterligare sjukdom, funktionsnedsättning eller död. Stroke kan både leda till kognitiv eller motorisk funktionsnedsättning där de vanligaste symptomen är förlamning på kroppens ena sida eller afasi. Andra vanliga symptom är emotionella symptom som trötthet, ångest och depression.

Efter en stroke kan både kroppens förmågor och livet förändras. Nya utmaningar skapas vilket ställer nya krav på människan (Thommessen, 2003). Enligt Pessah-Rasmussen (2007) är det därför av vikt att göra en sammanställning över hur personer upplever sitt dagliga liv efter insjuknandet i stroke för att sjuksköterskor ska kunna ha fortsatt kunskap trots minskad involvering i den direkta omvårdnaden. Sjuksköterskor kan komma i kontakt med personer som insjuknat i stroke och befinner sig i rehabiliteringsprocessen (Pessah-Rasmussen, 2007).

Det kan vara personer som är i behov av stöd via vårdcentral, kommunsjuksköterska eller söker hjälp på sjukhuset för symptom som inte är kopplat till deras stroke och rehabilitering (Gottsätter, 2007).

När personer som insjuknat i stroke skrivs ut från sjukhus får sjuksköterskor en minskad kontakt med dem. Det kan innebära att sjuksköterskorna får en minskad eller bristande kunskap över vilka komplikationer som personerna kan uppleva under rehabiliteringen. Hur påverkar detta personer som överlevt stroke och vilka upplevelser kommer de att möta de närmsta åren under rehabiliteringen efter den akuta fasen i sjukdomen är avklarad?

Rehabiliteringsfasen efter stroke och tiden därefter då patientens behov av sjukvård minskar är väl studerad dock inte väl sammanställd. Det är därför viktigt att sammanställa hur

personer som genomgår rehabilitering i det dagliga livet upplever denna tid efter insjuknandet

i stroke för att kunna bidra till ökad förståelse och kunskap hos sjuksköterskan.

Bakgrund

Stroke

Hjärnblödning och hjärninfarkt har samlingsnamnet stroke och det uppskattas vara cirka 100 000 människor i Sverige som lever med någon komplikation efter insjuknat i en stroke (Terent, 2007). En komplikation kan beskrivas som en nyligen uppkommen försämring relaterat till en sjukdom (Lindeskog, 2008). Efter insjuknandet i stroke kan personen uppleva livet förändrat vilket kan resultera i osäkerhet, orolighet eller att personen upplever sig

främmande i sin egen kropp (Ellis-Hill, Payne & Ward, 2000). Ovbiagele och Nguyen-Huynh (2011) menar att stroke är en sjukdom som fler personer kommer insjukna i vilket kommer att resultera i ökat antal personer med komplikationer efter stroke som behöver rehabiliteras.

Överlevnaden och behovet av rehabilitering efter stroke påverkas av olika faktorer. När blodflödet minskar till en del utav hjärnan är hjärnans överlevnad beroende av olika faktorer (Girolami, Frosch & Anthony, 1999). Hur länge delen av hjärnan är påverkad och utan syrerikt blod samt blodkärlets storlek är av betydelse för chansen att den påverkade delen av hjärnan ska överleva. Vid hjärtstopp, chock samt vid onormalt lågt blodtryck kan en person drabbas av en stroke. Hjärnan kan drabbas av förlust av blod vilket ger avsaknad av glukos och syre vilket påverkar hjärnans alla delar som kan innebära att hjärnan drabbas av skador (Girolami, Frosch och Anthony, 1999).

Enligt Girolami, Frosch och Anthony (1999) finns ytterligare två olika typer av stroke varav ena är när en blödning sker i hjärnan som innebär att hjärnan förlorar en del av sin

syretillförsel och andra är när en person får en blodpropp i hjärnan (Girolami, Frosch &

Anthony, 1999). De flesta hjärninfarkter orsakas av arterioskleros som betyder att det bildats lagringar på blodkärlets insida (Gottsätter, 2007). Enligt Girolami, Frosch & Anthony (1999) Det påverkar kärlets förmåga att vidga sig och tillslut kan det innebära att en tillfällig

tilltäppning bildas som helt stryper blodtillförseln. Högt blodtryck, rökning och diabetes är även exempel på ohälsotillstånd med negativa inverkan på blodkärlens förmåga att vidga vilket har en inverkan på om en person får en stroke. Andra ohälsotillstånd som kan orsaka en stroke är hyperkoaguala tillstånd, aneurysm på kroppspulsådern eller om det finns ett

missbruk av droger. En tillfällig täppning av arterioskleros som lösts upp till viss del kan

vandra och därmed fastna någon annanstans där blodkärlen är trängre (Girolami, Frosch &

Anthony, 1999). Hjärnblödning i hjärnvävnaden kan uppkomma vid högt blodtryck, medicinering eller försämrad koagulationsförmåga (Hårdemark, 2007). Gottsätter (2007) skriver att hereditet har även viss påverkan på om en person kan drabbas av en stroke. Ålder ökar exponentiellt risken för att drabbas av stroke i samband med att personens ålder ökar (Gottsätter, 2007). Delen av hjärnan som blir skadad avgör vilka komplikationer personen drabbas av (Girolami, Frosch & Anthony, 1999).

Komplikationer efter stroke

Girolami, Frosch & Anthony (1999) skriver att komplikationer som kan uppkomma efter en stroke är exempelvis halvsidesförlamning, sensoriska svårigheter, försämrad syn, afasi samt påverkan på minnet Innan 48 timmar efter insjuknandet går det inte att fastställa vilka komplikationer personen får utan det är först efter två till tre veckor som komplikationerna efter stroke kan fastställas. Komplikationerna av sjukdomen kan minska med tiden eller bli kroniska. Förbättringen kan ske långsamt och pågå under flera år. Pessah-Rasmussen (2007) skriver att strokepatienter bör bli erbjudna livslång uppföljning av komplikationerna efter stroke då återhämtningen är en dynamisk process då det inte kan forceras fram resultat i återhämtningen. En individuell återhämtningsplan ökar möjligheterna till återkomst både socialt, psykologiskt och fysiologiskt.

Rehabilitering efter stroke

Wendel (2012) skriver att när en person drabbas av stroke kan flera fysiska och kognitiva komplikationer i olika kombinationer uppkomma. Rehabiliteringen strävar efter att minimera funktionsnedsättningars effekt på människans förmåga att utföra aktiviteter samt dagliga behov. Rehabilitering sker till viss del genom att anpassa rörelseförmåga, miljö och kunskapen för att hantera de begränsningar som kan ha uppkommit. Enligt Brereton och Nolan (2002) upplever flertalet personer depression, osäkerhet, ångest eller stress första året efter insjuknandet i stroke. Wendel (2012) menar att målet med rehabiliteringen är att personen ska kunna återgå till tidigare liv, kunna delta i aktiviteter som personen finner meningsfulla och njutningsbara samt känna livskvalitet trots den förändrade livssituationen.

Wendel (2012) beskriver att i den akuta fasen sker rehabiliteringen vanligtvis i sjukhusmiljö

men succesivt övergår mot hemmiljön med stöd via sjukvården. Teamet kring personen som

går igenom rehabiliteringen efter stroke innefattar alltid en sjukgymnast och en

arbetsterapeut. Wendel (2012) beskriver vidare att utöver dessa professioner bör en läkare vara sammankopplad med rehabiliteringsteamet för att hantera olika medicinska frågor som kan uppkomma. Sjuksköterskans kompetens är en viktig del i teamet då sjuksköterskan berör ämnen i rehabiliteringen som kontinens, smärta, provresultat, provtagning, mediciner samt viss del psykosociala frågor. Undersköterskor, logoped, kurator samt psykolog kan även ingå i vårdteamet beroende på den unika personens behov och svårigheter i det dagliga livet.

Pessah-Rasmussen (2007) skriver att oavsett funktionsnedsättningens inverkan på personens liv, blir ofta existensen omskakad vilket kan skapa en känsla av oro för framtiden och att personerna kan sig otrygga. Oro och stress inför framtiden minskar välbefinnandet och därigenom försvårar samt försämrar återhämtningen. Därför är vårdandet i hemmiljön viktig för att skapa trygghet hos personen. Risken för att drabbas av depression eller krisreaktion är förhöjd hos personer som insjuknat i stroke. Tyson och Turner (1998) beskriver hur personer som insjuknat i stroke upplever att de är oförmögna att kommunicera tillräckligt med vården vilket skapar ett beroende av närstående för att främja god kommunikation.

Upplevelser

En person som insjuknar i stroke kan uppleva sina komplikationer efter sin stroke som unika för den personen. Eriksson (1987) skriver att en persons upplevelser är något som inte kan tolkas eller förklaras av någon annan person än personen som upplever det. En persons upplevelsevärld samt hur personen upplever miljöer och aktiviteter byggs på en grund av självmedvetenhet och medvetenhet. Upplevelser kan ha olika djup och det beror på hur djupt personens upplevelse når och hur mycket den engagerar personen. Upplevelsen är ett

specifikt och enskilt sätt och en annan person upplever eventuellt samma situation helt annorlunda beroende på den personens självmedvetenhet, medvetande och grund.

Det dagliga livet

När en person insjuknar i stroke eller en livsförändrande sjukdom kan deras dagliga liv påverkas. Enligt Lundh och Malmquist (2009) är det dagliga livet är ett begrepp som används inom vården. I begreppet ingår aktiviteter som främjar livsföring efter de kulturella

värderingar som varje person har. I normal livsföring ingår flera begrepp, exempelvis inköp

och tillagning av enklare mat, personlig hygien, städning och övriga aktiviteter som sker i

livet.

Teoretisk referensram - Joyce Travelbee’s omvårdnadsteori

En person som insjuknar i stroke upplever komplikationerna som kan uppkommit efter en stroke som unika. Varje individ har sina unika komplikationer som blir den personens unika lidande. Travelbees omvårdnadsteori bygger på att betrakta varje individ som en oersättlig och unik individ med en existentiell uppfattning (Travelbee, 1971). Lidande är något unikt för varje individ som upplever det och kan inte generaliseras. Lidandet kommer ofta ihop med en sjukdom som kan innebära en kroppslig förlust eller minskad integritet. Den professionella omvårdnaden ska sträva efter att hjälpa individen, familjer eller ett helt samhälle från ohälsa genom att arbeta förebyggande och ha kunskap om sjukdomar och lidande. Orsaker till lidande kan uppkomma av förluster, separationer från närstående eller minskad känsla av eget värde i livet. Det som personen finner betydelsefullt i livet är ofta det som är grunden till lidandet. Det är viktigt att se personens egen upplevelse av lidandet och sjukdomen. Känslan av att vara behövd är direkt kopplad till viljan att fortsätta leva.

Människor behöver ibland hjälp i olika livssituationer för att finna denna känsla av mening (Travelbee, 1971).

Syfte

Syftet var att beskriva personer som insjuknat i stroke upplevelser av deras dagliga liv under rehabilitering efter utskrivning ifrån sjukhus.

Metod

Design

Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie. Enligt Kristensson (2014) har

kvalitativa studier sina grunder i att varje individs egna unika person ska belysas och fokus

ska vara på deltagarnas egna upplevelser och erfarenheter. Kristensson (2014) menar att

genom arbete med kvalitativa artiklar framkommer det en djupare och mer detaljrik

förståelse. En litteraturstudie har som syfte att studera och sammanställa vetenskapliga

forskningsresultat från tidigare vetenskapliga studier. En litteraturstudie tar sitt ursprung då

en undersökningsfråga ställs för att genom en strukturerad metod söka efter litteratur för att

besvara undersökningsfrågan. Genom denna litteraturstudie kommer tidigare vetenskaplig litteraturs forskningsresultat att sammanställas (Kristensson, 2014 ).

Urval

Inklusionskriterierna var att alla vetenskapliga artiklar skulle vara peer-reviewed, skrivna på engelska samt innehålla etiskt övervägande. Artiklarna skulle vara publicerade år 2000 eller framåt. Artiklarna som valdes ut skulle vara ifrån länder med liknande sjukvårdssystem enligt Sveriges kommuner och landsting (2015) rapport svensk sjukvård i internationell jämförelse (Sverige, Norge, Danmark, Finland, Kanada, Australien, Japan och Västeuropa). Artiklarna skulle vara fokuserade på personer som insjuknat i stroke en eller flera gånger samt blivit utskrivna ifrån sjukhuset och är under rehabilitering i hemmiljö. Artiklarna ska även fokusera på det dagliga livet under rehabiliteringen.

Datainsamling

Sökning av artiklar har gjorts utifrån det två databaserna Cinahl och PubMed. Enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) är dessa två databaser relevanta vid sökandet av vetenskaplig forskning inom hälso- och sjukvård. Dessa två databaser använder sökmotorer som söker igenom publicerad forskning med stöd av relevanta ämnesord vilket underlättar sökandet av studier med hög relevans för syftet som ska besvaras. Kristensson (2014) skriver att sökord ska kombineras genom att använda söktermen AND. Söktermen OR kan användas om sökorden har liknande betydelse. Detta görs för att göra sökningen bredare samt ger större tillförlitlighet. Enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) är det inte tillräckligt att endast använda sig av en databas vid insamlandet utav litteratur. För att säkerställa en säker

strukturerad sökning användes två olika databaser för att söka igenom forskningsläget (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011). Sökorden som användes vid denna studie i databasen Cinahl var: Stroke, Rehabilitation, Recovery, Humans, Stroke Patient, Patient care och Attitudes to life samt fritextsökningar (se bilaga 1). Efter att ha sökt med Cinahl Headings på

”stroke” resulterade sökningen i 5938 artiklar. Därefter kombinerades sökorden med varandra (se bilaga 1) för att avgränsa träffarna. Alla sökningarna hade begränsningarna att artiklarna skulle vara Peer reviewed, publicerade på engelska, artiklarna skulle vara i fulltext och publicerade år 2000 eller framåt. I Pubmed användes Mesh-termerna Cerebral

Stroke/Rehabilitation, Cerebral Stroke/Physiology, Cerebral Stroke/Complications,

Rehabilitation, Self Care, Humans och Patient Care samt fritextsökningar (se bilaga 1). Om sökresultatet genererade flera artiklar kombinerades sökorden i andra kombination. Efter avgränsningar och abstraktläsning i Cinahl och PubMed valdes 11 artiklar ut som hade potential att svara på studiens syfte.

Kvalitetsgranskning

Alla elva artiklar bedömdes i sin kvalité genom efter Critical Appraisal Skills Programme, CASP (2013) bedömningsmall för kvalitativa studier. Artiklarna lästes i sin helhet två gånger, för att säkerställa förståelse för innehållet i artiklarna. I denna process valdes tre av artiklarna bort då de inte svarade på syftet. Av de tre artiklar som valdes bort fokuserade två mot den akuta fasens rehabilitering direkt efter insjuknandet i stroke samt i en artikel var det anhöriga som delvis beskrev strokeöverlevarnas upplevelser av rehabiliteringen. Artiklarna lästes åter igen för att besvara samtliga frågor i CASP’s bedömningsmall (se bilaga 2). Frågorna ett till tre som berör studiens syfte, design och metod besvarades ”ja” för att vara aktuella för studien. Om någon utav dessa frågor besvarades med ”nej” eller ”vet ej” ansågs artikelns kvalité vara för låg och artikeln valdes bort. Frågorna fyra till tio besvarades och diskuterades för att säkerställa artiklarnas kvalitet med svarsalternativen ”ja, vet ej eller nej”. Besvarades två utav frågorna fyra till tio med ”nej”, valdes artikeln bort eftersom kvalitén på artikeln blev för låg. Efter kvalitetsgranskningen var det åtta artiklar kvar som klarade granskningen samt svarade mot studiens syfte (se bilaga 3).

Dataanalys

Som analysmetod användes Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av en kvalitativ

innehållsanalys. En meningsenhet är enligt en del ur texten som svarar mot syftet. Att

kondensera en mening innebär att ord sorteras bort, meningar kortas ner och kärnan i

meningarna bevaras och en kod sätts som en sorts etikett på meningen. Danielson (2012)

skriver att en grupp med koder som liknar varandra bildar kategorier. Enligt Kristensson

(2014) är en innehållsanalys av betydelse för att belysa likheter och skillnader mellan de olika

artiklarna. Vid analyseringen av data användes Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning

av kvalitativa innehållsanalys som en manifest ansats. Manifest innebär att fokus ligger på att

beskriva det synliga i texten.

Innehållsanalysen utfördes genom att varje artikel lästes igenom flertalet gånger för att i följande del diskutera artiklarna tillsammans. De meningsenheter som var i relevans till studiens syfte valdes ut genom att artiklarna lästes enskilt och sedan diskuterades de

meningsenheter som hade valts ut. Detta resulterade i att 263 meningsenheter valdes ut. Detta gjordes genom att studiens syfte skrevs ut på ett papper som under läsningen av artiklarna ständigt var närvarande som påminnelse om vad studiens syfte var. När artiklarna lästes valdes delar av meningar och meningar i sin helhet ut med en överstryckningspenna som svarade mot syftet. Efter att meningsenheterna valts ut, översattes meningsenheterna från engelska till svenska med hjälp av lexikon, för att sedan kondenseras och kodas (se bilaga 4).

Graneheim och Lundman (2004) skriver att välja ut meningsenheter som svarar mot syftet, översätta dem till ett gemensamt språk för att sedan kondensera, koda och slutligen

kategorisera meningsenheterna är en arbetsmetod för att förkorta och förtydliga vetenskapliga texter (Graneheim & Lundman, 2004). Varje meningsenhet, kondensering och kod skrevs ut, klipptes ut samt sorterades in i kategorier för att få en tydlig överblick över insamlad data.

Genom denna process framkom kategorierna Stroke förde med sig en känsla av förlorad kontroll, Stroke skapar begränsningar i dagliga livet, Behov av att utforma strategier efter stroke, Stroke skapar ovisshet och rädslor, Sociala relationer påverkas av stroke och Stroke påverkar värderingar och tankar om framtiden. När denna process var genomförd lästes meningsenheterna i varje kategori och underkategori igenom igen flertalet gånger och därefter sammanställdes ett resultat.

Etiska övervägande

De artiklar som valdes ut till studien och svarade mot studiens syfte skulle behandlas och

bearbetas med respekt för författarna och de personer som intervjuats i studierna. Artiklarna

skulle vara peer-reviewed där dem tidigare har gått igenom etisk granskning för att kunna

publiceras.

Resultat

Figur 1: Överblick av kategorier som finns i resultatet.

Innehållsanalysen resulterade i fem kategorier som beskriver deltagarnas upplevelser av att leva det dagliga livet efter insjuknandet i stroke. Kategorierna är Stroke förde med sig en känsla av förlorad kontroll, Stroke skapar behov av att utforma strategier, Stroke skapar ovisshet, Stroke påverkar sociala relationer och Stroke påverkar värderingar och tankar om framtiden.

Stroke förde med sig en känsla av förlorad kontroll

Deltagarna i studien upplevde att de förlorade kontrollen över sina kroppar efter insjuknandet i stroke (Burton, 2000). Avsaknad av kontroll kunde resultera i frustration mot kroppen eller de kroppsdelar som inte längre lydde personen (Bendz, 2003; Burton, 2000, O´Connell, Hanna, Penney, Pearce, Owen, & Warelow, 2001). Deltagare beskrev sig själva som fysiskt handikappade, andra deltagare beskrev avsaknad av kontroll över kroppsdelar eller specifika muskler som hinder i livet efter stroke (Bendz, 2000; Bendz, 2003; O’Connell, et al., 2001).

”I couldn’t walk on the leg, you see, Cos it simply diden´t obey me.” (Bendz, 2000, s.716).

De fysiska komplikationer som kunde uppkomma efter insjuknande i stroke rapporterades av deltagarna som att de kroppsfunktionerna var separerade från övriga kroppen (Bendz, 2003).

Upplevelsen av att kroppsdelarna inte tillhörde deras kropp beskrevs av deltagarna som om kroppsdelarna var främmande till dem själva vilket skapade känslor och frustration (Bendz, 2000; Bendz, 2003). Från att efter insjuknande alltid känna sig frusen om fötter och händer till större kroppsliga reaktioner. Deltagarna i studien upplevde att kroppen reagerade på nya sätt till följd av insjuknandet i stroke (Bendz, 2000; Bendz, 2003).

Stroke förde med sig en känsla av förlorad kontroll

Stroke skapar behov av att utforma strategier

Stroke skapar ovisshet och

rädslor

Stroke påverkar

sociala relationer

Stroke påverkar värderingar och

tankar om

framtiden

Efter insjuknandet i stroke beskrevs deras självbestämmanderätt som förändrad (Casey, et al., 2008; Mangset, et al., 2008). En deltagare beskrev vårdpersonalen vid vårdvistelsen som fångvaktare (Mangset, et al., 2008). Störningar i autonomin och förlusten av kontroll på beslut kunde skapade identitetsförändringar samt förlorad självkänsla (Casey, et al., 2008;

Mangset, et al., 2008; Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015). Frustration och förtvivlan beskrevs som känslor när stroke höll dem tillbaka och hindrade deras självständighet (Nordin, et al., 2015). En tillbakahållen självständighet upplevdes vara en ny situation och en deltagare hade försökt ta sitt liv vid två tillfällen (Nordin, et al., 2015; O’Connell, et al., 2001).

Deltagarna upplevde att stroke medförde begränsningar i livet (Burton, 2000; Nordin,

Sunnerhagen, & Axelsson, 2015). Begränsningar till följd av förändrad kapacitet resulterade i minskat deltagande i aktiviteter samt förändringar i hemmiljön (Nordin, et al. 2015).

Mobilisering eller förflyttning var efter insjuknandet en utmaning som krävde planering (Casey, Murphy, Cooney & O’Shea, 2008; Pound, Gompertz & Ebrahim, 2015). Oförmåga att gå eller indraget körkort beskrevs av flera deltagare som en komplikation efter stroke (Bendz, 2000; Casey, et al., 2008; Nordin, et al., 2015; O’Connell, et al., 2001). Känslan att hållas tillbaka från det dagliga livet beskrevs (O’Connell, et al., 2001). Städning,

införskaffande av mat, matlagning och underhåll av sitt boende samt övriga hushållssysslor blev svårare att utföra efter deras stroke på grund av mobiliseringssvårigheter (Bendz, 2000;

Casey, et al., 2008; Nordin, et al., 2015).

“Trying to make myself, lunch or something was struggling” (Nordin, et al., 2015, s.4).

Deltagarna beskrev att stroke på något sätt kommer påverka och förändra livet (Casey, et al., 2008). Osäkerhet på utförande och kontroll på kroppen beskrevs påverka och hindra dagliga livet (Bendz, 2003; Casey, et al., 2008; Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015). Aktiviteter i dagliga livet som innan insjuknandet i stroke var en naturlig del i livet, beskrevs nu kräva mer energi och öppna ett fönster i hemmet kunde efter stroke upplevas utmanande (Casey, et al., 2008; Nordin, et al., 2015). Utmaningar som följde deras stroke resulterade i att flertalet deltagare upplevde att de bodde i ett hem som var i konstant behov av förändring för att möta upp deras ökade behov och inte längre påminde om deras tidigare hem (Casey, et al., 2008;

Pound, et al., 2015).

Trötthet beskrevs av flera deltagare och dess påverkan på livet (Bendz, 2000; Bendz, 2003;

Casey, et al., 2008; O’Connell, et al., 2001). Deltagarna beskrev känslan av att vara trött som en komplikation efter stroke. Förlusten av energi påverkade förmågan att göra hushållssysslor samt medförde att deltagarna upplevde minskad glädje vid genomförande av aktiviteter de tidigare uppskattat (Bendz, 2000; Bendz, 2003; Casey, et al., 2008). Aldrig uppleva sig utvilad och medvetenheten om att tröttheten kan drabba dem när som helst upplevdes hämma livet och skapade energiförlust hos deltagarna (Bendz, 2000; Bendz, 2003).

”Becaus there’s only one thing to do when you’re tired in the head and that’s to lie flat on your back, you know” (Bendz, 2003, s. 218).

Stroke skapar behov av att utforma strategier

Efter insjuknandet i stroke uppstod olika komplikationer som gav deltagarna nya utmaningar i livet vilket krävde nya ansträngningar (Burton, 2000; Nordin, et al., 2015). Det skapades behov av att finna nya strategier för att klara de utmaningar som stroke innebar (Burton, 2000; Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015). Strategier som att leva en dag i taget (Nordin, et al., 2015) eller kanske byta ut vanlig middag mot enklare måltider för att personen numera inte kan skära köttet beskrevs vara strategier för att klara den nya vardagen (Nordin, et al., 2015). Få hjälp och stöd vid matlagning beskrevs underlättande för deltagarna (Nordin, et al., 2015). Deltagare beskrev att hemmet var en del i deras rehabilitering och det var i hemmiljön strategier skapades (Nordin, et al., 2015). Redskap beskrevs öka självständigheten även om det resulterade i förändringar i hemmiljön (Casey, et al., 2008; Mangset, Ärling Dahl, Førde,

& Bruun Wyller, 2008; Pound, et al., 2015). Deltagare behövde flytta ifrån hemmen för att möta nya behov som uppkommit efter insjuknandet i stroke (Pound, et al., 2015). Dock belystes det vid flertalet tillfällen vikten av hemmet och att få leva i sitt hem samt upplevdes det stärka autonomin att leva i sitt hem (Burton, 2000; Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015).

En strategi som framkom från deltagarna var att märka ut olika föremål med lappar i hemmet

för att påminna sig om deras namn (Pound, et al., 2015). Stroke medförde för flera deltagare

att dem upplevde det svårare att koncentrera sig (Pound, et al., 2015) och deltagare beskrev

komplikationer vid insomningen efter insjuknandet i stroken (Bendz, 2000; Bendz, 2003). I

ett försök att inte bli stigmatiserad som en person som insjuknat i stroke valde några deltagare att se de fysiska förändringar som normalt åldrande och inte komplikationer av stroke

(Bendz, 2000). En deltagare förklarade att hon införskaffat telefon vid sängen för att

skyndsamt kunna kontakta vårdpersonal vid behov på kvällstid (Nordin, et al., 2015). Planera hemmiljön för att kunna finna olika föremål beskrevs vara en strategi i strävan mot trygghet (Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015). Planera aktiviteter och dagliga livet samt

utformning av denna blev betydande för deltagarna i strävan mot att kunna klara dagarna (Pound, et al., 2015).

Deltagarna beskrev att stöd från olika grupper kändes betryggande. Dem kände behov av hjälp och stöd i vardagen (Burton, 2000). Stödet återfanns genom psykoterapi, sjuksköterskor eller olika grupper och forum (Mangset, et al., 2008; O’Connell, et al., 2001). Positiva

energier hos personer avspeglades på människor och möjliggjorde tron på förbättring (Bendz, 2000).

“She, (the physiotherapist) had such enormous energy and enthusiasm. It sort of catches on you… That made me believe that you would get well…” (Bendz, 2000, s.718).

Det var betydelsefullt att känna bekräftelse och uppmuntran för att orka med rehabiliteringen och utmaningarna som stroke medfört (Mangset, et al., 2008). Deltagarna fick bekräftelse på att negativa känslor var accepterat och en del i rehabiliteringen (Mangset, et al., 2008;

O’Connell, et al., 2001). Deras arbetsterapeut skulle ansvara för deras förbättring och för deras behandling var något som vissa deltagare utryckte (Mangset, et al., 2008). Andra deltagare kände att ansvaret för rehabiliteringen var deras eget (Nordin, et al., 2015). Det beskrevs att känslan av att bli behandlad utefter en mall och att de inte fick en personlig behandlingsplan (O’Connell, et al., 2001;). De kände tvång att utföra rehabiliteringsträningen och att de inte längre kunde göra saker som dem ville utan stöd (Casey, 2008; Nordin, et al., 2015).

Rehabiliteringen utformades för möjlighet att återskapa tidigare liv. Fysioterapeuterna förklarade och visade rehabiliteringsövningarna (Bendz, 2000; Nordin, et al., 2015). För att lyckas optimalt med rehabiliteringen beskrevs det betydande av deltagarna att tro på

rehabiliteringen och utföra den även när dem egentligen inte orkade (Bendz, 2000; Bendz,

2003; Mangset, et al., 2008). Deltagarna utryckte betydelsen av att återfå fysisk kapacitet och behovet av styrka i muskulatur för att klara dagliga livet (Bendz, 2000; Nordin, et al., 2015). I perioder under rehabiliteringen kändes rehabiliteringen meningslös och utan framsteg

(Bendz, 2000; Burton, 2000). För att rehabilitera effektivt anpassades hemmen för

rehabilitering och återhämtning ska kunna utföras i hemmet (Bendz, 2000; Burton, 2000;

Nordin, et al., 2015) Syftet med rehabilitering var att kunna fortsätta livet hemma och kunna återfå den roll dem tidigare förfogat (Bendz, 2000; Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015).

”What I wanted was to rebuild my physical and mental strenght so I could get back to my regular life” (Nordin, et al., 2015, s.4).

Längtan av att klara sig själv hemma var motivationen för en deltagare att fortsätta sin

rehabilitering (Bendz, 2000). Bli självständiga och minska assistansen beskrevs av deltagarna vara en drivkraft i rehabilitering (Casey, et al., 2008; Nordin, et al., 2015). En betydande del i återhämtningen är hopp om återhämtning och förbättring (Burton, 2000) Göra det bästa av situationen och att tro på sig själv ansågs av vissa betydande för dem (Casey, et al., 2008;

Nordin, et al., 2015). Deltagarna kände behov av förändring i rutiner dem tidigare utfört och undvek moment samt situationer de kände kunde vara bidragande för återfall av stroke (Bendz, 2003; Pound, et al., 2015).

Stroke skapar ovisshet och rädslor

Efter att på sjukhuset upplevt sig komfortabla samt nöjda kände flertalet av deltagarna oro

efter hemgången och kände sig bortglömda av sjukvården (Mangset, et al., 2008; Nordin, et

al., 2015). Deltagare beskrev rädsla för ensamhet och frågor lämnades obesvarade (Mangset,

et al., 2008; Nordin, et al., 2015). Dem kände sig utlämnade och övergivna vilket skapade en

frustration och osäkerhet på vem de kunde känna förtroende för (Bendz, 2000). Tidigare hade

dem fått fantastisk omvårdnad och rehabilitering på sjukhuset. I hemmet var dem lämnade att

klara sig själva (Bendz, 2000). Deltagare beskrev det som att det var i hemmet allvaret

började, där kan endast personen hjälpa sig själv (Bendz, 2000; Nordin, et al., 2015). Rädslan

att känna sig värdelös och inkompetent beskrevs av deltagarna (Bendz, 2000). I hemmen

kände deltagarna omgivna av främmande människor, grannar som sällan var hemma och

byggnader (Casey, et al., 2008).

”They found themselves surrounded by strangers, office buildings or neighbours who were out working most of the time.” (Casey, et al., 2008, s.388).

Deltagarna beskrev hur dem kände sig oförberedda för hemkomsten (Bendz, 2000) och osäkerhet på vad som väntade dem i hemmiljön (Nordin, et al., 2015). Nya situationer skapades och ett nytt liv vilket skapade osäkerhet (Burton, 2000; Nordin, et al., 2015).

Tidigare uppfattning om vad stroke var och innebörden innan insjuknandet av stroke beskrevs av deltagarna (Bendz, 2003). Det beskrevs att livet innan stroke gjorde sig påmind vilket skapade frustration och oro bland deltagarna (Nordin, et al., 2015). Nya främmande känslor som stroke medförde var problem för deltagarna (Bendz, 2003). Rädslor för att inte klara den nya vardagen beskrevs (Bendz, 2003) och rädslan höll dem tillbaka samt hindrade dem från att utföra dagliga aktiviteter (Nordin, et al., 2015). Rädslan för ensamhet och att skada sig obevakad beskrevs av deltagarna som ständigt närvarande (Nordin, et al., 2015; O’Connell, et al., 2001).

”If i feel sick, can I call for an ambulance? I´m a bit scared of that” (Nordin, et al., 2015, s.6).

Deltagare belyste känslan av ånger från deras tidigare liv. De önskade att de vårdat deras hälsa bättre innan insjuknandet i stroke (Bendz, 2003; Nordin, et al., 2015). Deltagare

beskrev rädslan för återinsjuknande i stroke var ständigt närvarande hos dem och gjorde dem försiktiga över att återgå till gamla vanor (Bendz, 2000; Bendz, 2003; Nordin, et al., 2015) Rädslan var värst på natten (Bendz, 2000) och känslan av att nästa stroke kunde lämna komplikationer var något deltagarna upplevde skrämmande (Bendz, 2003). Dem beskrev att dem kände sig ömtåliga och dem ville ha kunskap om orsaken till den första stroke för att undvika återfall (Bendz, 2000; Bendz, 2003).

Stroke påverkas av sociala relationer

Familjen upplevdes vara en av de största källorna av emotionellt, socialt och praktiskt stöd i

hemmet under rehabiliteringen (Pound, et al., 2015). Längtan efter familjen och hemmet var

närvarande vid sjukhusvistelsen och det beskrevs att familjen sammankopplade dem med

samhället samt det sociala livet vid tiden för rehabiliteringen (Casey, et al., 2008; Nordin, et

al., 2015). Vänner och släktingar beskrevs vara en del i återkomsten till det sociala livet

(Casey, et al., 2008; Nordin, et al., 2015). Att inte återvända till tidigare sociala roller skapade

oro och det upplevdes att strokekomplikationer hade skapat förändringar som skapade distans till tidigare sociala relationer (Bendz, 2000; Bendz, 2003; Burton, 2000). Beroende av familj och släktingar för att upprätthålla sociala relationer beskrevs som en ny och främmande upplevelse av de som överlevt stroke (Casey, et al., 2008; Mangset, et al., 2008; Nordin, et al., 2015). Ekonomin var ett exempel som beskrevs av deltagarna skapa ett beroende till familjen (Bendz, 2000; Casey et al., 2008; Nordin, et al., 2015). En deltagare beskrev att han inte längre kunde betala räkningarna efter insjuknandet i stroke utan istället hjälpte

deltagarens son honom att betala räkningar varje månad (Nordin, et al., 2015). Familjen beskrevs av deltagare som att de störde rehabiliteringen och hindrade dem i utvecklingen (Nordin, et al., 2015). Vara beroende av familjen kunde skapa känslor av frustration och isolering då dagarna blev fyllda med väntan på familjemedlemmar för att kunna genomföra aktiviteter (Burton, 2000; Nordin, et al., 2015). Familjen beskrevs påminna de som överlevt stroken om tiden innan de insjuknat i stroke, vilket i perioder kunde hämma livsglädjen (Nordin, et al., 2015).

”My family reminds me of my life before the stroke” (Nordin, et al., 2015, s.6).

Relationen med vänner och bekanta upplevdes efter stroke för flera deltagare förändrad (Burton, 2000; O’Connell, et al., 2001). Vänner från förr slutade underhålla de sociala relationer då det beskrevs att vänner inte längre förstod hur de skulle bemöta personerna som överlevt stroke (Burton, 2000; O’Connell, et al., 2001). Sociala relationer beskrevs av några deltagare kunna skapa förändring i rehabiliteringen för att främja relationer med andra människor (Burton, 2000). Försämrad koncentrationsförmåga var en komplikation efter insjuknandet i stroke som beskrevs ha en negativ påverkan på det sociala livet och kunde även leda till att bokade aktiviteter missades eller glömdes bort (Bendz, 2003; Pound, et al., 2015). Förlust av relationer med vänner och bekanta beskrevs som frustrerande och en motgång i återhämtningen mot tidigare liv (Bendz, 2003; Burton, 2000). Insikten att kunna bygga upp dessa relationer igen upplevdes av flera deltagare betydelsefullt (Bendz, 2003;

Burton, 2000). Planera aktivitet och miljöer som strokeöverlevare var trygga i och kunde hantera beskrevs stärka möjligheterna till återuppbyggande av sociala relationer (Bendz, 2000; Burton, 2000; Casey, et al., 2008; O’Connell, et al., 2001; Pound, et al., 2015).

Situationer som exempelvis vid måltider med anpassade bestick kunde skapa en situation där

personer som överlevt stroke kände sig objektifierade och att främmande människor stirrade

på dem (Bendz, 2000; Casey, et al., 2008; Pound, et al., 2015).

Förlusten av arbete och arbetsroller försämrade ekonomin samt påverkade sociala

relationerna som skapas på arbetsplatsen (Bendz, 2000; Casey, et al., 2008; O’Connell, et al., 2001). Förlora arbete och sin arbetsroll beskrevs av en del deltagare som en förlust av deras identitet (Casey, et al., 2008; O’Connell, et al., 2001). Rehabiliteringen efter stroke hade fått några av deltagarna att inse privatlivets primära betydelse och beskrev arbetet samt

arbetsrollen efter insjuknandet i stroke som sekundärt (Bendz, 2000; Casey, et al., 2008). Ett par av deltagarna kände rädsla för att återvända till arbetet och gamla rutiner (Bendz, 2000;

Casey, et al., 2008).

“I’m afraid of getting back too early to work, ’cos then I’m in the same, old vicious circle as before.” (Bendz, 2000, s.718).

Sjukvården efter hemgång beskrevs vara betydande i rehabiliteringen (Nordin, et al., 2015).

Förtroendet för sjukvården och de personer som hjälpte deltagarna med omvårdnaden var ömtåligt och skapade ofta missnöje samt misstro (Bendz, 2000; Burton, 2000; Mangset, et al., 2008; Nordin, et al., 2015). Att sjukvården möter de som insjuknat i stroke med öppen attityd och lyssnar på deltagarna beskrevs främja vårdmiljön positivt (Bendz, 2000; Nordin, et al., 2015; O’Connell, et al., 2001). Flera av deltagarna förlitar sig på vårdens profession samt kunskaper och att de kommer skapa bästa möjliga rehabiliteringsplan (Bendz, 2000).

Upplevelsen av att bli ignorerade eller förminskade från sjukvården skapade känslan att inte få aktivt deltaga i planering och diskussioner angående kommande omvårdnad samt

rehabilitering beskrevs frustrerande (Mangset, et al., 2008; O’Connell, et al., 2001).

“I’d say they don’t listen to us. Not at all. They shut their ears when they pass by me.” (Mangset, et al., 2008, s.830).

Stroke påverkar värderingar och tankar om framtiden

Framtiden var något som deltagarna upplevde som förändrad efter insjuknandet i stroke.

(Bendz, 2003; Burton, 2000, Casey, et al., 2008). Olika miljöer skapade känslor av att allt var

nytt för dem och de befann sig i början av deras nya liv (Nordin, et al., 2015). Det framkom

att deltagarnas förhoppningar om att kunna utföra det aktiviteter dem tidigare uppskattat var

viktigt. Kunna utföra aktiviteter som påverkar det dagliga livet i hemmet som hushållssysslor

var viktig del för dem. Deltagarna hade förhoppning om fullständig återhämtning (Nordin, et al., 2015). Deltagare beskrev att dem kände tillit över att återfå förmågor och skapa en normalitet i sitt liv. Dem belyste även viljan att deras identitet skulle återfås och strävan att återgå till tidigare fysiska och kognitiva funktioner (Bendz, 2000; Bendz, 2003; Nordin, et al., 2015; O’Connell, et al., 2001). Flera deltagare beskrev att de efter stroke upplevde att de hade mer tid men de kunde inte utnyttja tiden (Bendz, 2000; O’Connell, et al., 2001). Det beskrevs att livet efter stroke upplevdes framskrida långsamt (Burton, 2000; Casey, et al., 2008;

Nordin, et al., 2015; Pound, et al., 2015). Stroke fick deltagarna att tänka på livet och i vissa fall förändra livet med nya prioriteringar som att spendera mindre tid på arbetsplatsen (Bendz, 2003).

”All my life i have concentrated on work. I don´t want to do that any longer”

(Bendz, 2003, s.220).

Det beskrevs av deltagarna en osäkerhet inför framtiden och att inte kunna planera långsiktigt (Bendz, 2003; Burton, 2000). För ett fåtal deltagare beskrevs det att komplikationerna som stroke medfört alltid skulle vara närvarande dem (Nordin, et al., 2015). Det beskrevs av deltagarna att dem gjorde rehabiliteringen för främjandet av viljan att fortsätta existera i framtiden (Bendz, 2003) och att dem har nu en hälsosam strävan för att sträva mot fortsatt liv (Casey, et al., 2008). En deltagare utryckte att han vill leva, han vill fortsätta ha tid till sina barn och barnbarn (Bendz, 2003).

” i want to live and i want to spend more time with the grandchildren” (Bendz, 2003, s.220).

Diskussion

Metoddiskussion

Studien var designad som en kvalitativ litteraturstudie eftersom syftet med studien var att

beskriva personers upplevelser av att leva det dagliga livet under rehabiliteringen efter

utskrivning ifrån sjukhus efter att ha insjuknat i stroke. En kvalitativ metod valdes för att

enligt Friberg (2012) är kvalitativa studier mest lämpliga att beskriva personers upplevelser

eftersom de fokuserar på personers subjektiva känslor och tankar. En kvalitativ

litteraturstudie kan vara en nackdel eftersom den baseras på studier som redan gjorts och då kan vara några år bakåt i tiden. Eftersom sjukvården utvecklas snabbt kan det innebära att de gamla artiklar som användes i studien vara grundade på information som inte längre är aktuell. Enligt Kristensson (2014) kan inte kvantitativa studier förmedla tankar och känslor eftersom dem använder sig av siffror och tabeller som inte är subjektiva känslor (Kristensson, 2014) därför valdes en kvantitativ metod bort. En empirisk studie med intervjuer kunde använts för att samla in ny data till studien och enligt Kjellström (2012) är intervjuer en möjlighet för personer att dela med sig av tankar och upplevelser på en djupare nivå. Olsson och Sörensen (2011) menar att en empirisk studie kan störa eller påverka sjukvården där intervjuerna äger rum negativt (Olsson & Sörensen, 2011) därför valdes en litteraturstudie istället för en empirisk intervjustudie. Hade en empirisk metod valts kunde det bidragit till ett annat resultat eftersom vården och även rehabiliteringen utvecklas. Detta kunde ha resulterat i att rehabiliteringen efter stroke kunde upplevts annorlunda.

Eftersom studiens huvudområde är omvårdnad valdes två databaser som enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) är databaser som innefattar omvårdnadsvetenskap, Cinahl och PubMed. Vid sökningarna i Cinahl och PubMed valdes 11 artiklar ut vilket gjorde att sökningar i andra databaser inte genomfördes. Nackdelen med att fokusera sökningarna mot dessa två sökmotorer är att många sökmotorer inte blir avsökta i studien vilket kan resultera i att artiklar som hade svarat mot syftet missats i sökningarna och därmed påverkat resultatet i studien. Sökningen som gjordes var en strukturerad sökning samt fritextsökning som

komplement för att söka fler artiklar. Enligt Forsberg och Wengström (2016) finns det andra databaser, Aidsline, Arbline, Cacerlit samt Cochrane Library är några av dem. Databasernas huvudområden rör Aids, Arbetsmiljöer, cancer samt en övergripande litteraturöversikt (Forsberg & Wengström (2016). Hade dessa databaser inkluderats i sökningarna kunde fler artiklar hittas som svarade mot syftet vilket kunde påverkat studiens resultat. Eftersom deras huvudområde inte var inom omvårdnad kunde detta påverkat studien till att fokusera på andra huvudområden än omvårdnad.

Sökningarna genomfördes med en strukturerad sökning. En systematisk sökning kunde ha genererat fler artiklar som kunde svarat mot syftet och använts i studien vilket kunde ha resulterat i en bredare mängd insamlade data och eventuellt påverkat studiens resultat.

Artiklarna var tvungna att ha ett etiskt övervägande för att inkluderas i studien. Detta för att

säkerställa att artiklarna var genomförda på ett etiskt korrekt vis utan att människor skulle bli

negativt påverkade. Enligt Olsson och Sörensen (2011) kan intervjuer väcka känslor och tankar hos personen som blir intervjuad. Därför ska alltid forskning granskas etiskt innan den påbörjas (Olsson & Sörensen, 2011). Skulle artiklar som inte varit etiskt granskade blivit inkluderade i studien kunde det resulterat i fler artiklar som svarade mot syftet, dock kunde dessa artiklar vara gjorda på ett sätt som inte är etiskt korrekt mot personerna i studierna eller miljön där intervjuerna ägde rum. I inklusionskriterierna begränsades inte sökningarna till kön eller till att personerna skulle vara över 18 år. Denna avsaknad av inklusionskriterier tar bort möjligheten att förtydliga de eventuella skillnader som kan finnas mellan olika

åldersgrupper och olika kön. Hade begränsningar gjorts på ålder eller kön hade detta kunnat påverka resultatet eftersom det enligt Gottsäter (2007) i rehabiliteringsprocessen kan skilja sig åt beroende på ålder, kön, livsstil och socioekonomiska förhållanden (Gottsäter, 2007).

Då urvalet baserades på ett stort åldersspann så medförde det en bred åldersbild men det blir också en problematik att inte kunna särskilja exempelvis kvinnor under 50 års unika

upplevelser av att insjukna i stroke.

Studien skrevs på svenska dock är det flesta artiklar skrivna på engelska så därför gjordes artikelsökningen på engelska vilket kan ha påverkat antalet artiklar som framkom och stämde mot syftet. Hade fler språk använts kunde en större mängd artiklar inkluderats. Att genomföra sökningarna av vetenskapliga artiklar endast på engelska kan enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) ses som en nackdel då artiklar på övriga språk kan missats till studien (Willman, et. al., 2011). Eftersom artiklarna var skrivna på engelska och resultatet redovisas på svenska kan detta påverkat resultatet eftersom när översättningen gjordes kan den få latenta inslag. För att säkerställa en korrekt översättning som möjligt användes lexikon vid översättningarna.

Artiklarna som valdes ut i studien kom från länderna Australien, Irland, Norge,

Storbritannien och Sverige. Alla dessa länder har liknande sjukvårdsystem som i Sverige

(Sveriges kommuner och landsting, 2015). Enligt Willman, et. al (2011) ökar trovärdigheten i

studiens resultat om studierna är utförda i olika länder och av olika forskargrupper (Willman,

et. al., 2011). Hade artiklar från länder i Östeuropa, Asien eller Afrika involverats är det

troligt att upplevelserna av tiden efter en stroke hade varit annorlunda då deras vårdsystem är

uppbyggt annorlunda. Länder där personen är beroende av sjukvårdsförsäkring för att kunna

ha råd med vård hade exempelvis kunnat påverka studien på ett sätt där personerna upplevt

det dagliga livet efter en stoke som sämre eftersom dem inte hade råd med rehabilitering.

Sveriges kommuner och landsting (2015) har i sin rapport svensk sjukvård i internationell jämförelse jämfört olika länders sjukvårdssystem vilket påvisar att det finns skillnader mellan olika länder (Sveriges kommuner och landsting, 2015). Därför har länderna som valdes ut i inklusionskriterierna valts eftersom att deras sjukvårdssystem påminner om varandra och ger en generaliserbar bild för dessa länder.

I studien var en av inklusionskriterierna att artiklarna skulle vara från år 2000 eller nyare.

Eftersom vården och tekniken inom vården utvecklas snabbt kan artiklar från år 2000 innehålla tekniker och förhållningssätt inom rehabiliteringen som har utvecklats från det att den artikeln skrevs. Det kan innebära att om studien haft nyare artiklar som

inklusionskriterier kan det inneburit att rehabiliteringen upplevts olika än vad som

presenteras i resultatet. Enligt Liljequist och Törnwall (2013) skriver att samhället och vården har utvecklats i takt med att internet har utvecklats. På några år har den moderna tekniken förändrat det sociala livet, fritiden samt arbetslivet för människor. Inom vården har den största förändringen skett inom medicinteknik och inom forskningen (Liljequist & Törnwall, 2013). White, Janssen, Jordan, Pollack (2015) skriver i sin studie om att surfplattor som en teknisk utveckling stödjer rehabiliteringsprocessen efter en stroke med god effekt. De skriver att tekniken har möjligheten att förändra rehabiliteringen. Hade inklusionskriterier för studien varit tio år senare kunde detta påverkat resultatet eftersom personerna kunde fått en

modernare vård där forskningen gör att vården alltid utvecklas.

En förförståelse gällande stroke och de rehabiliteringsprocesser som kan uppkomma efter

insjuknandet fanns innan artikelsökningen påbörjades. Dock påverkade inte detta vilka

artiklar som valdes ut till studien eftersom sökorden som användes inte var riktade mot

särskilda funktionsnedsättningar eller rehabiliteringsprocesser. Enligt Priebe och Landström

(2012) innebär förförståelse att personen redan förstår något innan personen har kunskap om

ämnet. Det kan vara värderingar eller egna erfarenheter som är utanför akademiskt lärande

som ligger till grund för förståelsen. Det kan även vara information om ämnet som personen

lärt sig av tidigare studier (Priebe & Landström, 2012). Hade förförståelsen blivit ignorerad

kunde det resulterat i att artikelsökningarna blivit påverkade av tidigare erfarenheter eller

kunskap. Det kunde styrt sökningen och därmed resulterat i att artiklarna som inkluderades

påverkat resultatet i studien. Artiklar med både negativa komplikationer men även positiva

ansats kring strokerehabilitering valdes ut till studien vilket stärker att författarna inte lät sin

förförståelse påverka artikelvalet. Författarna valde att ha generella sökningar om stroke under rehabilitering och sökte inte efter förväntade resultat eller komplikationer.

Kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes genom CASP granskningsmall för kvalitativa artiklar. CASP’s kvalitetsgranskning genomfördes individuellt för att sedan diskuteras för att resultatets tillförlitlighet skulle höjas. Enligt Kristensson (2014) är det av betydelse att alla som deltar i skapandet utav studien deltar i kvalitetsgranskningen för att säkerställa att nivån är hög och av god kvalitet (Kristensson, 2014). CASP valdes eftersom

kvalitetsgranskningsverktyget har tydliga frågor och skapar en helhetsbild över artiklarna.

Hade en artikel haft låg kvalité och inte klarat av kvalitetsgranskningen hade den artikeln valts bort då enligt Willman (2011) ska artiklar med låg kvalité exkluderas. Detta säkerställde att arbetet fick en högre kvalité.

Analysmetoden som användes i studien var inspirerad från Graneheim och Lundmans (2004) sammanställning. Analysen i studien inleddes med att artiklarna lästes var för sig och för att sedan välja ut meningsenheter i de åtta artiklarna som granskats. Dessa meningsenheter diskuterades tills konsensus nåddes vilket resulterade i att 263 meningsenheter valdes ut.

Dessa meningsenheter översattes från engelska till svenska och eftersom att

meningsuppbyggnad samt vedertagna uttryck skiljer mellan språken kan översättningen fått latenta inslag. En latent innehållsanalys användes som ståndpunkt genom denna studie.

Latent innehållsanalys är enligt Forsberg & Wengström (2016) ett sätt att identifiera

meningsbärande enheter, koder och kategorier. Danielson (2012) skriver att latenta analyser

ger en djupare förståelse eller en tolkning av innehållet (Danielsson, 2012). Hade en manifest

ansats gjorts, hade det kunnat förändra resultatet i studien. Manifest innebär enligt Danielsson

(2012) att vara textnära och räkna upp exakt det som beskrivs i texten. Kjellström (2012)

skriver om hur studenter vanligtvis har begränsad kunskap i andra språk än modersmål vilket

kan innebära en risk för att översättningen sker med viss grad av feltolkning (Kjellström,

2012). Kondenseringen av meningsenheterna gjordes innan de kodades. Detta arbete utfördes

av alla författarna i studien och varje meningsenhet diskuterades vilket kan ses som en styrka

för eftersom meningsenheterna först valts ut enskilt och sedan diskuterats fram tillsammans

för att öka trovärdigheten.

Resultatdiskussion

Studiens resultat visade på fem olika kategorier som beskrev deltagarnas olika upplevelser av att insjuknat i stroke och tiden där efter. Deltagarna upplevde att dem förlorade kontroll över sina liv. Dem upplevde att dem behövde strategier för att hantera dem komplikationer som deras stroke fört med sig. Deltagarna belyste även vikten av sociala relationer men även hur dessa förändrades efter dem insjuknat. Dem upplevde tankar om framtiden samtidigt som dem belyste komplikationer i nuet som tog mer tid än det gjort innan insjuknandet i stroke.

Resultatdiskussionen kommer utgå ifrån tre områden, begränsningar efter insjuknandet i stroke, vikten av familjen och det sociala nätverket samt rädslan för att åter drabbas av ytterligare en stroke.

Deltagarna upplevde att stroke medförde nya begränsningar i livet efter insjuknandet i stroke.

Begränsningar som var direkt kopplade till deras komplikationer och till rehabiliteringen efter insjuknandet i stroke som påverkade deras vardag och hämmade deras livslust och deras möjlighet att återgå till deras tidigare liv. Denna upplevelse som presenteras i föreliggande resultat stärks av Ekstam, Uppgard, Von Koch och Tham’s (2007) studie om hur äldre personer som insjuknat i stroke möter olika begränsningar under sin rehabilitering i hemmet.

Utmaningar som följer deras fysiska funktionsnedsättningar och skapar förändring i deras vardag samt hemmiljö (Ekstam, et.al. 2007).

Resultatet i föreliggande studie påvisar att svårigheter med mobilisering skapar begränsningar i hemmen som även kan kräva förändringar i hemmiljön genom exempelvis installation av hjälpmedel eller införande av nya rutiner. Olika strategier eller hjälpmedel för att hantera vardagliga utmaningarna utformades av deltagarna som att få stöd vid matlagning eller extra telefoner i hemmet för att försäkra att dem är lätt åtkomliga. Thompson och Ryan (2009) belyser hur förändringar i hemmiljön skapar osäkerhet och otrygghet. Hyuk-shin och Hyun- gyu (2016) bekräftar resultatet i föreliggande studie, att hjälpmedel kan vara en del av rehabiliteringen i hemmiljön. Travelbee (1971) skriver i sin omvårdnadsteori att vården ska sträva efter att underlätta och hjälpa individer med svårigheter eller problem. Detta görs genom att vården ska inneha kunskap gällande sjukdom och lidande samt arbeta

förebyggande.

Att känna förlust och frustration över att delar av kroppen eller en specifik kroppsfunktion hade blivit sämre förekom. Detta skapade en osäkerhet som påverkade i livet och

rehabiliteringen för deltagarna. Hyuk-shin och Hyun-gyu (2016) bekräftar att problem med mobilisering efter stroke är vanligt och att hjälpmedel används i stor utsträckning för att skapa möjligheter till fler möjligheter gällande mobilisering.

I föreliggande resultat framkom det att deltagarna kände behov av stöd och hjälp i form av olika grupper eller forum där dem kunde prata och känna stöd från personer i liknande situationer. Detta behov som framkom i resultatet skiljer sig från Northcott, Moss, Harrison och Hilari (2016) studie där deltagarna påvisar att de inte uppskattade gruppsamtal med andra strokeöverlevare. Travelbee (1971) menar att det finns en direkt koppling mellan att känna sig behövd och viljan att leva. Närvara i gruppsamtal och att få berätta sin historia och problematik kan vara viktigt. Bli bekräftad i sin process och i sina komplikationer kan vara stärkande för både personen själv och andra. Detta ger en känsla av att vara behövd och samtidigt att fler är i liknande situationer. Föreliggande resultatet beskriver hur deltagarna i studien upplevde rehabiliteringen som en mall och att de kände ett tvång att utföra den rehabiliteringsplan dem blivit tilldelade. Detta skapade en rädsla för att deras individuella frågor om rehabiliteringen inte skulle bli besvarade samt att dem skulle förbli obesvarade.

Renner, Outermans, Ludwig, Brendel, Kwakkel och Hummelsheim (2016) belyser att de personer som genomgår en grupprehabilitering över ett halvårs rehabiliteringsperiod får ett bättre rehabiliteringsresultat än de som under samma tidsperiod har individuell rehabilitering.

Även om känslan finns att behandlas enligt en mall är det den effektivaste vägen vilket bekräftas av Renner, et al (2016) i strävan mot full kontroll över sin kropp och minskat beroende av andra människor.

Travelbee (1971) beskriver i sin omvårdnadsteori hur varje individ bör ses som en unik och oersättlig person där varje individ har en egna existentiell tankar och funderingar (Travelbee, 1971). I föreliggande resultat beskriver deltagarna att de upplever gruppterapier och att få samtala med andra människor i liknande situationer som en viktig del i deras rehabilitering.

Dem upplevde sig mer betydelsefulla genom att kunna hjälpa och stödja andra med

livssituationer som var liknande deras egen. Detta är i enlighet med vad Travelbee (1971)

skriver i sin omvårdnadsteori att personer kan finna mening med livet genom att känna sig

behövd av andra människor (Travelbee, 1971). I resultatet belyste deltagarna att det fanns en

tydlig koppling mellan deltagarnas motivation under rehabiliteringen och deras hopp om

förbättring. Återhämtningen ansågs vara direkt påverkad av hoppet om att rehabiliteringen skulle ge förbättring i deras funktionsnedsättning. Detta bekräftar Tutton, Seers, Langstaff och Westwood (2012) i sin studie där dem fann ett tydligt sammanhang mellan personers motivation under rehabiliteringen beroende på om personerna kände ett hopp om förbättring eller inte.

Resultatet i föreliggande studie visar på att familjen är viktig och ger personen som insjuknat i stroke en stärkt kontakt till samhället. Vänner och familj blev betydande i återskapandet av kontakt med andra personer i samhället. Att hamna utanför det sociala samhället skapade enligt resultatet oro hos deltagarna och ledde till en förändring i livet samt hade en negativ inverkan på rehabiliteringen. Resultatet från Northcott et. al. (2016) studie stärker

föreliggande resultat genom att belysa att positiva vänskapsförhållanden kan ge emotionellt stöd och kan vara en källa av glädje till livet. Dock belyser samma studie också att tidigare vänskap och familjeband kan vara mindre värdesatta efter stroke än innan insjuknandet. Detta eftersom de nu kunde vara svårare att kommunicera med sina nära och att de kunde ha svårt att förstå situationen, vilket i slutändan kunde leda till att personen som överlevt en stroke drog sig tillbaka. Thompson och Ryan (2009) bekräftar hur stroke påverkar och förändrar familjeförhållanden. Dock belyser även föreliggande resultatet att deltagarna i studien kan distansera sig från familjen eftersom att de upplever sig beroende av sina anhöriga med tillexempel ekonomi och att familjen och vänner påminde dem om livet de levt innan de insjuknat i stroke. Detta resulterade i en försämrad självständighet, försvårad

rehabiliteringsprocess och behovet av stöd i vardagen ökade. Hyuk-shin och Hyun-gyu (2016) bekräftar att fysiska problem kan uppkomma och kvarstå lång tid efter att en person drabbats av stroke och att självständigheten byggs upp i takt med rehabiliteringens

utveckling. Thompson och Ryan’s (2009) belyser i sin studie att de som överlevt en stroke fick sämre temperament, blev mer irriterade på sina partners och upplevde sig stressade över att de var otillräckliga.

I föreliggande resultat framkommer det hur deltagarna upplevde att vänner från tiden innan

de insjuknat i stroke inte visste hur de skulle bemöta de som överlevt sin stroke. Detta

upplevdes av deltagarna som frustrerande och som ett hinder för dom i rehabiliteringen. Att

möta vänner i miljöer som strokeöverlevaren kan behärska och känna trygghet i skapar

möjligheter till att återuppta vänskapsrelationer från förr. Att även miljön främjar möjligheter

att använda hjälpredskap vid mobilisering beskrevs öka möjligheterna till ökad social

återkomst. Måltidsmiljöer med anpassade bestick kan vara en av miljöerna som skapar en känsla av otrygghet. Det stärks av Eilertsen, Kirkevold och Bjørk (2010) studie där deltagarna på grund av sin trötthet och de kroppsliga besvär de upplevde efter stroke, inte kunde göra saker som de tidigare gjort. Takaaki, Atsushi, Yamamoto, Otsuki, Tsuchiya och Tozato (2016) belyser balansens påverkan på att genomföra dagliga aktiviteter och hur det kan hindra rehabiliteringen. Travelbee (1971) beskriver hur orsaken till lidande oftast är grundat i vad som personen finner betydelsefullt. Lidande kan orsakas av separationer från anhöriga och vänner samt förlorad kontroll över sitt egna liv.

I föreliggande resultat belyser de som överlevt stroke betydelsen av att få vara delaktiga i planeringen av sin framtida omvårdnad och rehabilitering. Att de som arbetar inom omvårdnaden strävar mot en öppen dialog och lyssnar på de känslor och tankar som deltagarna beskriver i föreliggande resultatet kan stärka ett ömtåligt förtroende för omvårdnadspersonalen. I föreliggande resultat framkommer det att en otrygg miljö kan

uppstå där personen som rehabiliteras efter sin stroke inte får framföra sina åsikter. Att inte få delta i diskussioner om framtida rehabiliteringen, försämrar rehabiliteringen och personen som överlevt sin stroke upplever sig förminskad. Greenwood, Mackenzie, Wilson och Cloud (2009) beskriver i sin studie om personer som överlevt stroke, hur deltagarna i deras studie upplevde att de själva var positiva till sina förbättringar i rehabiliteringen och framsteg som hemkomst till familj och hemmet beskrevs positivt och viktigt. Samtidigt kände de att omvårdnadspersonalen inte var lika positivt inställda samt att varje förändring blev en energikrävande process eftersom omställningar i omvårdnaden behövdes. Deltagarna i Carlsson, Möller och Blomstrand (2008) studie belyser sin vårdpersonal som professionella och kunniga. De beskrev att de tillsammans utvecklade strategier i rehabiliteringen som främjade deras återhämtning positivt. Travelbee (1971) beskriver i sin omvårdnadsteori hur varje individs lidande är individuellt och bör inte generaliseras (Travelbee, 1971). I

föreliggande resultat beskrivs olika besvär som för varje person är individuellt och därför kan inte de som jobbar med omvårdnaden av de personerna generalisera vad som är lidande.

I föreliggande resultat framkom det att deltagarna i studien kände en rädsla för att bli utskrivna till sina hem där dem skulle bli ensamma och ovetande hur dem skulle agera ifall dem känner smärta eller får problem. Schmid, Arnold, Jones, Ritter, Sapp och Van

Puymbroeck (2015) bekräftar att mer än hälften av de personer som insjuknat i stroke och

deltog i deras studie upplevde en rädsla att ramla i hemmet. De framkommer även att rädslor

efter stroke kan hindra rehabiliteringens utveckling. I föreliggande resultat upplevde sig deltagarna lämnade av sjukvården och oförberedda på att komma hem. På sjukhuset fick dem stöd hjälp och det fanns alltid någon att be om hjälp men hemma ensamma. Detta skapade frustration och en misstro till sjukvården hos deltagarna. Dessa känslor stärks av resultatet i Greenwood et. al. (2009) studie där det framkommer att personerna känner en osäkerhet inför deras hemgång samt att dem upplever en oro kring hur stödet från sjukvården kommer

fortlöpa i hemmet. Travelbee (1971) belyser betydelsen av att se varje person som en enskild individ med egna tankar och förmågor. Strävan efter att hjälpa individer, familjer och

samhället på ett förebyggande vis beskrivs i omvårdnadsteorin (Travelbee, 1971). Detta innebär att en person inte ska behöva känna osäkerhet inför hemgång eftersom sjukvården bör ha arbetat förebyggande i hemmet redan med hjälpmedel för att underlätta hemgången.

Sjukvården ska ha i åtanke att varje individ är unik vilket innebär att varierande frågor kan uppkomma trots liknande komplikationer eller svårigheter.

Det framkom även i föreliggande resultat att deltagarna upplevde en ständig närvaro av rädslan för att återinsjukna i stroke och ovissheten angående hur deras liv skulle påverkas.

Dem beskrev rädslan för att ytterligare stroke kunde innebära svårare komplikationer än dem tidigare upplevt. Eilertsen et. al. (2010) bekräftar rädslan i sin studie där deltagarna kände ständig rädsla för att åter drabbas av ytterligare en stroke. Precis som deltagarna i Eilertsen, et.al. (2010) studie, beskrivs det i föreliggande resultat hur rädslan för att återinsjukna i stroke är närvarande och att döden aldrig upplevs vara långt borta. Rädslorna och ovissheten hos deltagarna upplevdes hämma deras dagliga liv samt aktiviteter dem tidigare utfört. Den rädslan och ovissheten gällande framtiden stärks av Greenwood et. al. (2009) studie där deltagarna upplevde en rädsla inför att återinsjukna i en ytterligare stroke. Det fanns deltagare som utvecklade strategier för att minimera oron för att återinsjukna i stroke. Att inte tänka på eller planera framtiden var en strategi som nämndes minska oron för vad ytterligare en stroke skulle kunna förstöra. Även deltagarna i Carlsson, et.al (2008) stärker rädslan för att

återinsjukna i sin studie där deltagarna uttryckte oro och rädsla för att drabbas av ytterligare en stroke och de komplikationer det eventuellt hade kunnat medföra.

Slutsats

I Studien framkom det att deltagarna behövde skapa strategier för att hantera sin förändrade

vardag samt att dem blev beroende av sina sociala relationer. Deltagarna upplevde olika

komplikationer efter insjuknandet i stroke och deltagarna hade olika sätt att hantera dem på.